9789144115870 by Smakprov Media AB

ATT MÖTA FAMILJER INOM VÅRD OCH OMSORG

EVA BENZEIN, MARGARETHA HAGBERG, BRITT-INGER SAVEMAN (RED.)

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 35562 ISBN 978-91-44-11587-0 Upplaga 2:1 © Författarna och Studentlitteratur 2017 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jens Martin/Signalera Omslagsbild: majivecka/vectorgirl/YamabikaY/Shutterstock Printed by Lapaprint, Valmiera, Latvia 2017

INNEHÅLL

Författarpresentationer 13 Förord 17 Inledning 19

Framväxten av familjefokuserad omvårdnad i Sverige 20 Synonymer och benämningar i boken 21 Bokens upplägg 21

DEL 1 25

1 Varför ska familjen ses som en enhet? 27 Eva Be n z e i n, M a rg a r et h a H agbe rg & Br i t t-I nge r Sav e m a n Sammanfattning 30 Litteraturförteckning 31 2 Teoretiska utgångspunkter för familjefokuserad omvårdnad 33 Eva Be n z e i n, M a rg a r et h a H agbe rg & Br i t t-I nge r Sav e m a n Ett systemiskt förhållningssätt 33 Reflekterande processer 37 Förändringsteori 38 Problemlösning av första och andra ordningen 39 Strukturell determinism 40

Innehåll

Föreställningar 41 Kärnföreställningar och perifera föreställningar 42 Föreställningar och språk 43 Föreställningar i familjen 44 Vad är hälsa? 44 Familjehälsa 46 Reflektion 48 Sammanfattning 48 Litteraturförteckning 49 3 Relationen mellan familj och sjuksköterska – ett systemiskt förhållningssätt 53 Eva Be n z e i n, M a rg a r et h a H agbe rg & Br i t t-I nge r Sav e m a n Ett förhållningssätt på systemisk grund och en familjecentrerad omvårdnad 54 Relation i form av familjecentrerad omvårdnad 55 Att skapa en miljö för förändring 58 Föreställningarnas betydelse 60 Reflektion 62 Sammanfattning 63 Litteraturförteckning 63 4 Hälsostödjande familjesamtal 65 Eva Be n z e i n, C h r ist e n E r l i ng s s on, M a rg a r et h a H agbe rg & Br i t t-I nge r Sav e m a n Samtalens grundstruktur 66 Vilka deltar i samtalen? 67 Samtalens genomförande 68 Första samtalet 68 Intervenerande frågor 70 Den yttre och inre dialogen 76 Reflekterande team 77 Samtal två och tre 77 4

Innehåll

Samtalens avslutning 78 Avslutande brev 79 Uppföljning 80 Dokumentation 82 Reflektion 82 Sammanfattning 83 Litteraturförteckning 84 5 Forskningsrön kring Hälsostödjande familjesamtal 87 C a r i na Pe r s s on, Eva Be n z e i n, Br i t t-I nge r Sav e m a n & Susa n n e S y r é n Analyser av interventionsmodellen 94 Familjers erfarenheter av interventionen 96 Familjers erfarenheter av att ha medverkat i Hälsostödjande familjesamtal 97 Familjers erfarenheter av avslutande brev 99 Professionellas erfarenheter av interventionsmodellen 100 Familjerespons i samband med familjesamtal – en internationell sammanställning 101 Reflektion 103 Sammanfattning 103 Litteraturförteckning 104 6 Metoder inom familjecentrerad forskning 107 Eva Be n z e i n, C a r i na Pe r s s on, Br i t t-I nge r Sav e m a n & Susa n n e S y r é n Familjecentrerad datainsamling 108 Kvalitativ ansats 108 Kvantitativ ansats 111 Analys av familjecentrerade data 113 Kvalitativ ansats 113 Kvantitativa data 115 Analys av kvantitativa och kvalitativa data med hjälp av mixad metod 116 © F ö rfat tarna oc h S t uden t li t t erat ur

Innehåll

Reflektion 117 Sammanfattning 118 Litteraturförteckning 119

DEL 2 123

7 Åldrande, värde och beroende – föreställningar hos tre generationer kvinnor 125 M a rg a r et h a H agbe rg Familjens upplevelser av den aktuella situationen 126 Samtalets process och familjens gemensamma behov 127 Kvinnornas ansatser att stödja sin gemensamma relation 133 Föreställningar om beroende 135 Reflektion 136 Betydelse för vård och omsorg 137 Sammanfattning 137 Litteraturförteckning 138 8 Att leva i kulturell transition – ofrivilligt invandrade familjers välbefinnande 139 K e r st i n Sa m a r a si ngh e Att vara flykting och invandrad familj – en familjeberättelse 141 Att vara flykting och invandrad familj – en teoretisk anknytning 145 Reflektion 147 Betydelse för vård och omsorg 148 Sammanfattning 149 Litteraturförteckning 150 9 Äldre anhörigvårdares hälsa: vårdande i ett kraftfält av föreställningar 153 C h r ist e n E r l i ng s s on Två anhörigvårdare 154 6

Innehåll

Anhörigvårdares hälsa som helhet och livsprocess 155 Att successivt glida in i en vårdande roll 156 Vårdandet i ömsesidighet 157 Vårdandet i isolering 157 Vårdande i ett kraftfält av föreställningar 158 Reflektion 160 Betydelse för vård och omsorg 161 Sammanfattning 161 Litteraturförteckning 162 10 ”Jag har kvar min Solveig och ändå är hon borta” – utdrag ur en makes dagbok 165 Eva Gusta fs on, M a rg a r et h a H agbe rg Irriterande strul 166 Att upprätthålla balans och jämställdhet i relationen 167 Stunder av existentiell sammanflätning 169 Successiv upplösning av sammanflätning 170 Smärtsam skilsmässa 172 Återerövring av ett eget liv 173 Reflektioner 174 Betydelse för vård och omsorg 175 Sammanfattning 175 Litteraturförteckning 176 11 Att som familj leva i skuggan av demenssjukdom 179 Eva Gusta fs on & M a rg a r et h a H agbe rg Skuggans svårfångade väsen 179 Boel och Andreas 180 Anna och Leif 184 Eva och Axel 186 Reflektion 189 Betydelse för vård och omsorg 190 Sammanfattning 191 Litteraturförteckning 192 © F ö rfat tarna oc h S t uden t li t t erat ur

Innehåll

12 Psykossjukdom i familjen – ett existentiellt inbördeskrig 195 Susa n n e S y r é n Ett existentiellt och relationellt lidande 195 Tillvaron – en gemensam plats 197 Ett gemensamt krig 198 Företrädare av varsin falang 199 En tyst överenskommelse om vapenstillestånd 200 I oändlig ensamhet 200 Att vara eller inte vara en familj? 201 Reflektion 201 Betydelse för vård och omsorg 202 Existentiellt lidande och välbefinnande i fokus 202 Att få klä erfarenheter i ord 203 Att vända sig till familjen som enhet 203 Existentiellt orienterade systemiska samtal 204 Sammanfattning 206 Litteraturförteckning 207 13 Att vara i medelåldern när ens partner insjuknar i stroke 209 Br i t t Bäck st röm Vardagslivet efter partners utskrivning till hemmet 209 Känsla av främlingskap 210 Kampen för att inte förlora fotfästet 211 Känsla av utanförskap 211 Arbetet en livlina 212 Mot en förändrad framtid 212 Kampen för stöd 213 Att diskutera 213 Upplevelsen av en förändrad relation 214 Rädsla för förlust 214 ”Tills döden skiljer oss åt” 215 Att leva med förluster 215 Reflektion 216 Betydelse för vård och omsorg 217

Innehåll

Sammanfattning 218 Litteraturförteckning 218 14 Att vara barn och möta sjukdom 221 M a r i a Björ k, L au r a Da rc y, M a rg a r et h a J e n holt Nol br is & Br i t t H e dm a n A h l st röm Barns upplevelser av att vara sjuk 221 Jag vill inte känna mig annorlunda och utanför 222 Jag vill ha närhet och trygghet 222 Jag vill veta och vara med 223 Jag vill leka och förstå 224 Barns upplevelser när en bror eller syster är sjuk 224 Jag som syskon 224 Jag känner mig bortglömd, ensam och vill ta plats 225 Min vardag är förändrad 225 Jag är rädd och ledsen 225 Jag har sorg 226 Mitt sjuka syskon har dött 226 Jag vill få information och stöd 227 Barns upplevelser av att ha en förälder med depression 228 Min förälder har fått en depression 228 Jag måste ha mer kontroll och ansvaret blir tungt 229 Jag mår ibland rätt dåligt och känner mig övergiven 230 Tillsammans försöker vi så gott vi kan 231 Jag vill veta och förstå så mycket som möjligt 231 Reflektion 232 Betydelse för vård och omsorg 233 Sammanfattning 234 Litteraturförteckning 235 15 En familjs vardag vid livets slut 239 I nge r Ja m e s Föreställningar om cancersjukdom, döende och död 239 Döden som befriare 240 © F ö rfat tarna oc h S t uden t li t t erat ur

Innehåll

Att få svåra besked 240 Att vara i hopp 241 Döden som en nödutgång från lidandet 242 Döden är möjlig att leva nära 243 Att föra en kamp och att leva som vanligt 243 Att ge och att ta emot omsorg 244 Att vänja sig 245 Ingen ska behöva dö ensam – döendet är ensamt 246 Att vara i en existentiell ensamhet 246 Livet är ändligt – livet är oändligt 247 Att vara i sorg 247 Reflektion 249 Betydelse för vård och omsorg 249 Sammanfattning 250 Litteraturförteckning 251 16 Familjesamverkan och samsyn med stöd av IT 255 Pet e r K a r l su dd Samverkan med familjen 257 Sekretess, integritet och profession 257 E-samverkansrummet 258 Införande av ny teknik 262 Digitala möjligheter för familjesamverkan 263 Reflektion 264 Betydelse för vård och omsorg 265 Sammanfattning 266 Litteraturförteckning 267 17 Omvårdnadens geografi och dess betydelse för familjen 269 M a rg a r eta R ä mg å r d Det sociala rummet 270 Den socio-rumsliga dialektiken 272 Samhället, familjen och äldreomsorgen 272 Ojämlikheter i hälsa 274 10

Innehåll

Platsens betydelse för omvårdnaden 275 Reflektion 277 Betydelse för vård och omsorg 277 Sammanfattning 278 Litteraturförteckning 279 Familjefall 281

Familjefall relaterade till kapitel 8: Att leva i kulturell transition – ofrivilligt invandrade familjers välbefinnande 281 Familjefall relaterat till kapitel 13: Att vara i medelåldern när ens partner insjuknar i stroke 282 Familjefall relaterade till kapitel 14: Att vara barn och möta sjukdom 282 Familjefall relaterat till kapitel 16: Familjesamverkan och samsyn med stöd av IT 283 Familjefall relaterade till kapitel 17: Omvårdnadens geografi och dess betydelse för familjen 283 Sakregister 285

KAPITEL 3

Relationen mellan familj och sjuksköterska – ett systemiskt förhållningssätt Eva Be nz e i n, M a rga r et h a H agbe rg & Br i t t-I nge r Sav e m a n

Det perspektiv som ofta råder inom vård och omsorg, det vill säga ett hierarkiskt, normativt (regelstyrt) och objektivt synsätt där professionella intar expertpositioner och vården bedrivs enligt ett linjärt (orsak–verkan) system, kan behöva utmanas. Detta kapitel fokuserar på relationen mellan familj och sjuksköterska och hur ett systemiskt förhållningssätt kan utvecklas i en ickehierarkisk organisation, med professionella som ser flera möjliga ”sanningar”, arbetar tillsammans med andra (patient, familj, team) och som samarbetspartner bejakar att var och en har sin expertis.

Arbetet inom vård och omsorg har länge präglats av regler och riktlinjer och utgått från att personal vet vad som är bäst i olika situationer. Även information och rådgivning har ofta utgått från vad personalen anser vara värdefullt och de bestämmer även när det är bäst att delge patienten olika sorters information. Utgångspunkten i detta perspektiv är att det är personalen som innehar kunskapen och sanningen. Relationen, som haft en tillbakadragen roll i den patientcentrerade vården, där rutinuppgifter varit i fokus, börjar emellertid få en allt större betydelse. Det blir vanligare att erkänna relationens betydelse genom att bygga upp en omvårdnadsrelation präglad av gemensam planering och samtal, ofta även inkluderande närstående. Fokus har förflyttats från personalens expertis, med så kallad patientcentrerad, diagnosbaserad vård, till patientens behov och en så kallad personcentrerad omvårdnad. Den fokuserar på partnerskap mellan patient/närstående och professionella och överenskommelser som vilar på patientens upplevelse och berättelser (Edvardsson 2010, Ekman m.fl. 2014). Den vårdande relationen har ofta etablerats mellan sjuksköterska och patient, med familjen som en kontext till © F ö rfat tarna oc h S t uden t li t t erat ur

Eva Benzein, Margaretha Hagberg & Britt-Inger Saveman

patienten (familjerelaterat synsätt). Både det konkreta görandet i en omvårdnadssituation, och att se närstående som en kontext till personen med ohälsa, måste få förekomma i vissa situationer, till exempel vid akuta situationer som hjärt–lungräddning och vid viss medicinsk teknisk behandling. En samskapad omvårdnad ställer nya krav på sjuksköterskan och vård organisationen (Waldow 2014). Patienten är en del i flera system utanför vårdsystemet och det behöver uppmärksammas liksom att patientens familj på olika sätt är med och påverkar upplevelsen av ohälsa/sjukdom. Familjen behöver alltså inkluderas i vårdsystemet. En samskapad omvårdnad kräver, förutom sjuksköterskans förhållningssätt och ansträngningar, att vårdstrukturen stödjer en sådan vård. Lokaler för avskilda samtal med familjen, rutiner för inbjudan och dokumentation samt relevant informationsmaterial är exempel på åtgärder som behöver utvecklas. Det optimala scenariot är en ömsesidig inbjudan, det vill säga sjuksköterskan bjuder in familjen i vårdsystemet och familjen bjuder in sjuksköterskan i familjesystemet.

Ett förhållningssätt på systemisk grund och en familjecentrerad omvårdnad De teoretiska utgångspunkter som presenterades i föregående kapitel ska kunna omsättas i praktisk handling, det vill säga i en familjecentrerad omvårdnadsrelation. Detta förespråkas bland annat av Bell (2011) som påpekar att relationen är the heart of the matter. I mötet med flera personer samtidigt är såväl förhållningssätt som det sätt på vilket samtal genomförs betydelsefullt. Genom att inbjuda till möten och dialog och samarbeta med familjen blir det tydligt att det finns flera möjliga sätt att se på världen (se föregående kapitel om en multivers världsbild) och att det finns flera möjliga sätt att hantera ett problem. Mötet blir till en omvårdnadsåtgärd och utmaningen blir att se att relationen i sig har en signifikant betydelse för upplevelsen av minskat lidande och ökat välbefinnande. Sjuksköterskan möter patienter och deras familjemedlemmar i många olika miljöer och alla möten kan ses som omvårdnadsåtgärder i vid bemärkelse. Det är genom mötet och dialogen med familjen som hen får och ger information, frågar om vilka omvårdnadsbehov som finns, genomför familje samtal och låter familjen vara en samverkanspartner i vårdplanering och in- och utskrivningssamtal. Även om alla relationer inte sker i familjesamtal 54

3 Relationen mellan familj och sjuksköterska …

ingår det familjecentrerade förhållningssättet även vid genomförande av olika vårdåtgärder (jfr Wright & Leahey 2013). Omvårdnadsåtgärder i form av samtal avser att skapa förutsättningar för välbefinnande i mötet: att skapa en samverkande relation och tillsammans bestämma vad mötet ska fokusera på (Wright & Bell 2009). Dessa familje samtal kan genomföras på några minuter (Wright & Leahey 2013) eller under längre tid, som vid Hälsostödjande familjesamtal, vilka kan ta upp till en timme och genomföras vid flera tillfällen (se kapitel 4, Hälsostödjande familjesamtal).

Relation i form av familjecentrerad omvårdnad För att försöka konkretisera hur ett systemiskt förhållningssätt tar sig uttryck i vårdrelationen presenteras nedan vissa grundantaganden som utgår från vad Leahey och Harper-Jaques (1996) beskrev. Nedanstående punkter är fortfarande aktuella. I ett systemiskt förhållningssätt: • är relationen icke-hierarkisk och karakteriseras av ömsesidighet • tillerkänns både sjuksköterska och familj en specialiserad kompetens

om hur hälsan ska bevaras och hälsoproblem hanteras • bidrar både sjuksköterska och familj med styrkor och resurser till relationen • återkopplar sjuksköterskan till familjen efter möten och dialoger/ samtal • reflekterar båda parter, efter genomförda samtal, över samtalets innehåll.

För att ett icke-hierarkiskt möte på systemisk grund ska kunna komma till stånd krävs att personal, patient och övriga familjemedlemmar ses som jämbördiga och delaktiga parter och att de i dialog får veta mer om varandras kompetenser och att dessa kompetenser ges lika stor betydelse. I denna dialog gäller det för sjuksköterskan att betrakta sitt eget expertkunnande parallellt med familjens och att, som ett komplement till att svara på familjens frågor, ställa frågor för att få veta hur familjen ser på situationen. Ett sådant möte kan antas fördjupa både sjuksköterskans och familjens förståelse för situationen och varandras utgångspunkter. I och med detta så © F ö rfat tarna oc h S t uden t li t t erat ur

Eva Benzein, Margaretha Hagberg & Britt-Inger Saveman

ses alla som experter; sjuksköterskan med sina kunskaper och färdigheter och familjemedlemmarna med sina erfarenheter från sin familj och den ”problematik” som uppstått, samt de styrkor och resurser som finns att tillgå inom och utom familjen. Det innebär alltså inte att sjuksköterskan avsäger sig sin expertis utan att hon utvidgar den och inkluderar familjens kunnande och erfarenheter. Att omvärdera vem som har tolkningsföreträde och att utmana att den enda experten i relationen är sjuksköterskan är nödvändigt. Att en del sjuksköterskor tycker det är svårt att möta familjemedlemmar kan bero på hur de ser på familjens betydelse. Beroende på om de uppfattar en familjemedlem som icke-följsam (non-compliant), motsträvig och omotiverad eller som en följsam och samarbetsvillig person, så kommer sjuksköterskan att möta familjen på olika sätt. Mötet kommer alltså att se olika ut beroende på om sjuksköterskan utgår från att det är familjemedlemmarna som är ”problemet” eller att det är något i kommunikationen mellan individerna (sjuksköterskan inkluderad) som inte fungerar. Att överge sitt övertag som expert (jfr Tapp 2000) och se alla som jämbördiga parter i den vård och omsorg som ges fordrar tid för eftertanke. Det systemiska förhållningssättet kan vara en hjälp till att se sin egen del i det som händer i relationen och att sjuksköterskans attityd och agerande kommer att inverka på hur mötet och relationen med familjen utvecklas. Ett exempel kommer från en studie inom intensivvården där sjuksköterskor berättar om sitt arbete med familjer. En grupp sjuksköterskor benämns ”inviterande”. De bjuder in familjemedlemmar i vården, använder sig själva som instrument i relationen med familjemedlemmar, jobbar tillsammans med familjen som finns vid den sjukes sida och ser fördelarna med detta. En annan grupp ”icke-inviterande sjuksköterskor” håller avstånd, ser sig som experter, har svårt att knyta kontakt med familjer och anser sig ha lite tid med dem. Dessa sjuksköterskor känner sig granskade och kritiserade av familjemedlemmar när de ska utföra omvårdnadshandlingar som familjen iakttar (Söderström m.fl. 2003). Liknande erfarenheter finns beskrivna från sjuksköterskor i Storbritannien (Stayt 2007). De beskriver bland annat att det handlar om att balansera vården, att familjen tar mycket av tiden som borde gå till patienten och att familjen ses som ett hinder. Dessutom beskriver de att relationen med familjen kan leda till att de själva skapar distans till patienten och att det är svårt att upprätthålla den professionella rollen. I en 56

3 Relationen mellan familj och sjuksköterska …

liknande studie från Sydafrika (Brysiewitz & Bhengu 2010) rapporteras att erfarna sjuksköterskor saknar träning i att möta familjer, men att de försöker vara observanta på kulturella skillnader, att kommunikationen utmanas genom att läkare kan blockera dem från att till exempel ge information, men att de ändå försöker involvera familjer i vården och ge tröst och att lyssna till familjen. Det som händer i exemplen ovan kan säkert kännas igen av sjuksköterskor även från andra kontexter, och när det sker kan det vara befogat att reflektera över vad som sker i mötet mellan sjuksköterskor och familjer och hur det skulle kunna göras annorlunda. Sjuksköterskan utgör en likvärdig del i systemet, tillsammans med familjen. I och med att hon går in i ett möte med en eller flera personer är hon en del av systemet och är medskapare av det som sker (Meiers & Tomlinson 2003). Att erkänna familjen som en jämbördig partner (ömsesidighet) med gemensamt ansvar för interventioner och beslut för det som sker i omvårdnadsrelationen, kan vara utmanande för många. Sjuksköterskan, såväl som familjen, tar med sig styrkor och resurser in i relationen. Förutom sjuksköterskans personliga egenskaper, till exempel humor och kreativitet kan även personlig och professionell erfarenhet behöva tas i beaktande och ses som styrkor. Det behöver inte betyda att sjuksköterskorna måste ha personlig erfarenhet från sin egen familj kring liknande omständigheter som den familj de jobbar med (t.ex. en familj med en familjemedlem som insjuknat i stroke eller en familj med en för tidigt född baby). Det viktiga är att det finns ett grundat professionellt förhållningssätt av hur det kan vara att på ett systemiskt sätt jobba med familjer och att reflektera över den egna erfarenheten (Wright & Leahey 2013). Att våga komma nära, vara autentisk och närvarande i ett möte kan ses som en styrka hos sjuksköterskor och är en nödvändighet i ett professionellt förhållningssätt. Det kräver stort mod och självkännedom. Att reflektera över vad man som sjuksköterska kan bidra med i relationen med familjen kan vara av värde. Wright och Leahey (2013) betonar vikten av själv-reflektion och att fundera över sina tänkbara bidrag till utvecklingen av relationen innan mötet med familjen. Warner (2006) talar om en ”reflekterande praktik”, det vill säga att sjuksköterskan genom att lyssna, prata och ge stöd även kan ha en ”terapeutisk användning av sig själv”. Detta sker genom att synliggöra attityder, föreställningar, känslor och empati i relationen till familjen. © F ö rfat tarna oc h S t uden t li t t erat ur

Eva Benzein, Margaretha Hagberg & Britt-Inger Saveman

Att ta sig tid till detta inom dagens vård och omsorg är kanske den största utmaningen, men även inre personliga hinder för reflektion kan behöva utmanas. I vissa svåra situationer kan det hjälpa att reflektera över situationen för att skilja ut sig själv och sina känslor från andra. Det är svårt men ofta nödvändigt för sjuksköterskor att kunna härbärgera svåra situationer. Genom att bearbeta dem, ensam eller tillsammans med andra, kan man lämna det svåra och gå vidare. Handledning kan vara ett alternativ, som borde prioriteras på ett tydligt sätt inom all vård och omsorg (Francke & Graaff 2012). Sjuksköterskors kontinuerliga återkoppling kan ske genom att reflektera tillsammans med familjen. Det som sjuksköterskan iakttagit om till exempel det som sker inom familjesystemet kan lyftas och bearbetas genom en gemensam reflektion, där alla har möjlighet att fördjupa sin förståelse och få nya perspektiv på situationen. Även systematisk utvärdering tillsammans med reflektion över sjuksköterskans eget sätt att möta familjer är värdefullt för en fortsatt relation med familjen och för sjuksköterskan själv i hennes fortsatta arbete med familjecentrerad omvårdnad. Dessutom behövs en samlad utvärdering av att arbeta familjecentrerat inom omvårdnad för att säkra vårdkvalitet och främja vårdutveckling (se även kapitel 4). Både från Danmark (Voltelen m.fl. 2016) och Island (Sigurdardottir m.fl. 2015) har sjuksköterskor rapporterat att efter familjecentrerade samtal utvecklade de en ny, mer distinkt och närmare relation till familjerna, större förståelse för familjerna och kände sig mer kompetenta och upplevde hög arbetstillfredsställelse.

Att skapa en miljö för förändring Det är sjuksköterskans ansvar att tillhandahålla en så optimal fysisk och psykosocial miljö som möjligt, för att möjliggöra möten, dialoger och förändringar (Wright & Leahey 2013). Det kan vara en inbjudande och ostörd miljö – ett samtalsrum i stället för inne på salen, i de fall vården sker på sjukhus. Att i förväg bestämma hur mycket tid som ska ägnas åt mötet ramar in dess betydelse. Det är oftast sjuksköterskan som bjuder in till möten, men sjuksköterskan kan även bli inbjuden av familjen. Det sätt på vilket sjuksköterskan vid första tillfället går in i den relationen är avgörande. Genom att vara artig, lyhörd, respektfull och tillmötesgående i den allra första kontakten ges förutsättning för ett förtroende och en tillgänglighet för familjen. 58

3 Relationen mellan familj och sjuksköterska …

Detta kan bidra till att en trygg och tillitsfull relation samskapas mellan sjuksköterskan och familjen, inklusive den som lever med sjukdom eller ohälsa. Förutom att sjuksköterskan och familjen får en fördjupad kontakt och grund för god omvårdnad kan även familjemedlemmar ge varandra stöd och förståelse. Om till exempel en familjemedlem är orolig och arg på vårdgivarna, kan resten av familjen vara till hjälp för både den individen och för sjuksköterskan. När man ramar in relationen med en optimal miljö, en väl avgränsad tid och ett trevligt bemötande finns det förutsättningar för ett arbete där sjuksköterska och familj kan utgöra ett team. Bell (2011) föreslår ett aktivt lyssnande på familjemedlemmarnas berättelser i stället för en bedömning. Att bedöma familjen hör hemma i en hier arkisk relation, vilket beskrivits tidigare. Ett sätt att lyssna till familjens berättelser är att erbjuda ett meningsfullt samtal för att sedan tillsammans med familjen identifiera vilken hjälp de efterfrågar (jfr kapitel 4, Hälsostödjande familjesamtal). Tapp (2000) menar att sjuksköterskan som expert ska lyssna engagerat till familjens berättelse om hur de skapar mening i sin situation och på vilket sätt de anser att förändring är möjlig. Sjuksköterskan kan fungera som mediator och stödja de åtgärder som känns bäst för familjen. På så sätt ökar förutsättningarna för att familjen ska vara nöjd med den förändring som kan åstadkommas och den nya funktionsnivå de kan uppnå. Som komplement till att fråga familjen vad de vill förändra föreslår Wright och Levac (1992) att man även frågar vad familjen vill behålla. Detta inviterar familjen till reflektion över vilka styrkor och resurser de redan har. Det är endast familjerna själva som kan åstadkomma förändring. Sjuksköterskan kan underlätta, skapa förutsättningar för och stödja familjens strävan mot förändring, men hon kan inte själv åstadkomma förändring för familjen. Wright och Leahey (2013) menar att det är viktigt att skilja mellan att underlätta förändring och att se sjuksköterskan som expert på hur familjens problematik ska lösas. Sjuksköterskan kan aldrig i förväg veta vilken åtgärd som passar familjens förståelse av sin situation. Det är alltså familjemedlemmarna som åstadkommer förändring och det kan underlättas genom att sjuksköterskan undviker att bedöma hur familjen borde fungera. Lundby (2002) menar att relationen ska präglas av samarbete, samskapande och en icke-dömande hållning. Förändringstakten varierar dock mellan olika familjer och mellan olika medlemmar i samma familj. Detta kan i vissa fall skapa problem både i familjen och i relation till sjuksköterskan. Sjukskö© F ö rfat tarna oc h S t uden t li t t erat ur

Eva Benzein, Margaretha Hagberg & Britt-Inger Saveman

terskans uppgift är att notera detta och tillsammans med familjen reflektera över individuella skillnader och hur de kan användas som en resurs. En svårighet är om sjuksköterskan tar parti för någon i familjen och kanske till och med dömer någon i familjen som orsak till problemet, vilket kan göra att de andra inte känner sig respekterade eller har möjlighet att influera (Wright & Leahey 2013). Detta kan till exempel bero på att sjuksköterskan känner en samstämmighet med någon i familjen, det vill säga att den andre personens struktur liknar hennes egen (jfr kapitel 2, Teoretiska utgångspunkter för familjefokuserad omvårdnad, angående bio-, psyko-, social- och andlig struktur). I det professionella förhållningssättet ingår att sjuksköterskan kontinuerligt reflekterar över sin egen person och hur hon låter den påverka relationen med familjen. En god självkännedom hos sjuksköterskan underlättar relationen med familjen och att en god omvårdnad verkligen samskapas. Ibland uppstår relationssvårigheter mellan familj och sjuksköterska även om hon är engagerad och har erfarenhet från att möta familjer. Ett sätt är att erkänna sin begränsning som sjuksköterska och att tala om att man inte förstår hur man ska kunna hjälpa familjen. Det kan även gå så långt att sjuksköterskan blir överväldigad av de problem som identifieras i familjen och att hon tappar hoppet och fastnar i en cirkel av förtvivlan och till slut resignerar tillsammans med familjen. Innan denna situation uppstår är det nödvändigt att sjuksköterskan reflekterar tillsammans med en handledare eller annan klok person, som kan hjälpa henne att distansera sig och behålla sin professionalism.

Föreställningarnas betydelse I utvecklingen mot ett systemiskt förhållningssätt behöver sjuksköterskan bli medveten om sina föreställningar (se även föregående kapitel 2, Teoretiska utgångspunkter för familjefokuserad omvårdnad). Såväl föreställningar om krav på den egna professionen som föreställningar om familjens betydelse i omvårdnadsrelationen och även föreställningarna om familjens föreställningar behöver synliggöras och utmanas. En del föreställningar kan stödja och underlätta, medan andra kan hindra. Vi har redan gett exempel på några föreställningar, till exempel att sjuksköterskan är den enda experten och vet vad som är bäst för andra. 60

3 Relationen mellan familj och sjuksköterska …

Andra hindrande föreställningar som finns hos bland annat sjuksköterskor är att familjecentrerad omvårdnad tar tid från annat arbete eller att det kommer för svåra frågor från familjen som sjuksköterskan inte kan svara på. Dessa och andra hindrande föreställningar finns beskrivna av Wright och Leahey (2013) och det finns likartade hindrande föreställningar även i vår kultur. Vi har undersökt vilken inställning svenska sjuksköterskor har till familjers delaktighet i vården. När sjuksköterskor och studenter i specialistutbildningar tillfrågats om vad de anser om detta svarar alla att de har en positiv inställning till familjers delaktighet. Det finns dock vissa variationer: sjuksköterskor inom akutsjukvård, unga sjuksköterskor och manliga sjuksköterskor har visat sig ha en lägre grad av positiv inställning (Benzein m.fl. 2008, Saveman m.fl. 2011). Sjuksköterskestudenter anger i en annan studie (Saveman m.fl. 2005) bland annat att om sjuksköterskor medverkar till att bygga upp en förtroendeingivande atmosfär så medverkar det till familjens välbefinnande. De relaterar till familjemedlemmars delaktighet framför allt till vård i hemmet och att det är lättare för familjer att agera i sin egen miljö. Vad vi inte vet är hur deras inställning till familjer och de uppfattningar de anger överensstämmer med vad sjuksköterskor sen de facto gör. Wright och Leahey (2013) konstaterar att grundutbildade sjuksköterskor tenderar att se familjen som en kontext och ställa frågor som ger information för sjuksköterskans behov, medan en mer erfaren sjuksköterska med specialistutbildning kan fokusera både på patienten och familjen samtidigt och ställa frågor om familjens behov på ett annat sätt. Nyutexaminerade unga sjuksköterskor i Kanada anser att det är en utmaning att arbeta med familjer och att de känner sig oförberedda, samt att organiseringen av vården inte är optimal. Genom att samtala med familjemedlemmar och väva in familjesamtal i sina dagliga sysslor kunde de se vilken betydelse relationen mellan dem själva, patient, övriga familjemedlemmar och sjukdomen hade (Braun & Foster 2011). Det behövs enligt Wright och Leahey (2013) många timmars träning för att bli en expert och kliniskt skickliga i att arbeta med familjer, till exempel att ha ett familjeperspektiv även i ett samtal med en individ. Det kan alltså vara en fördel om det är ett team med sjuksköterskor som har varierande erfarenhet som arbetar tillsammans med att möta och föra en dialog med flera familjemedlemmar samtidigt. På det sättet erhåller fler kompetens och erfarenhet av att arbeta med familjecentrerad omvårdnad.

Eva Benzein, Margaretha Hagberg & Britt-Inger Saveman

Reflektion Relationen mellan sjuksköterskan och familjen är central i ett systemiskt omvårdnadsarbete eftersom patienten inte kan isoleras från det system han eller hon tillhör. Att förändra ett perspektiv och ett förhållningssätt låter sig inte göras i en hast. Det kan dock finnas olika sätt att påskynda en sådan process: att tänka familj, att se familjen som en enhet och handla därefter. Att påverka ledare inom vården att anta ett systemiskt tänkande är ett annat sätt, samt att utbilda sjuksköterskor och att stödja dem att utveckla mod och strategier att våga gå mot strömmen är ett tredje sätt. Det finns åtminstone två alternativa sätt att möta framtiden – antingen stanna i den tradition som förespråkar hierarkiska, normativa och objektiva vårdorganisationer där vårdpersonal ges tolkningsföreträde och ses som de enda experterna, eller att utveckla en icke-hierarkisk vård och omsorg utifrån ett professionellt förhållningssätt med partnerskap där vården samskapas på systemisk grund. En anledning till att försöka sig på en förändring är den ekonomiska situation som råder med markanta neddragningar inom vård och omsorg. En annan är det ökande antalet personer över 80 år som bor hemma med mer eller mindre stort vårdbehov och där familjen redan tar och kommer att få ta större och större ansvar. Exempel på hur familjemedlemmar (barn och vuxna) får ta ansvar för vård och omsorg om sina sjuka närstående beskrivs bland annat i kapitel 9, Äldre anhörigvårdares hälsa: vårdandet i ett kraftfält av föreställningar; kapitel 10, ”Jag har kvar min Solveig och ändå är hon borta” – utdrag ur en makes dagbok; kapitel 11, Att som familj leva i skuggan av demenssjukdom och kapitel 14, Att vara barn och möta sjukdom. En familje centrerad omvårdnad där hela familjens styrkor och resurser synliggörs och deras expertis tas tillvara i partnerskap kan vara ett sätt att trots hotande ekonomiska framtidsscenarios kunna erbjuda hjälp till de som behöver det. De som arbetar inom vård och omsorg behöver alltså tänka familj, team och system. Att familjen ska vara delaktig i beslut och att personal ska arbeta i team med andra professioner är något som finns inskrivet i den nya Patientlagen (2014:821). Det finns många utmaningar kvar i dagens vård och omsorg för att uppnå detta! Detta tankesätt borde även prioriteras i alla typer av vårdoch omsorgsutbildningar. Att erkänna mötet och dialogen mellan familjen och de som arbetar inom vård och omsorg som en omvårdnadsåtgärd är inte bara önskvärt, utan även en nödvändighet för att befrämja hälsa och lindra lidande. 62

3 Relationen mellan familj och sjuksköterska …

Sammanfattning Avsikten med detta kapitel var att utmana det perspektiv och förhållningssätt som fortfarande råder på många ställen inom vård och omsorg och som fokuserar på individer, experttänkande med mera. Vi vill i stället fokusera på det system inom vilket individen befinner sig, det vill säga familjen. Utmaningen inom vård och omsorg är att skapa förutsättningar för möten och dialoger med flera personer samtidigt. Dessutom gäller det att underlätta för förändring genom att se familjen som en jämbördig partner, med vilken vård och omsorg samskapas. Relationens, mötets och dialogens betydelse för att främja familjers hälsa och välbefinnande kan inte nog poängteras och vi menar att en familjecentrerad omvårdnad förbättrar förutsättningarna för att uppnå detta. Att fundera över ■■ Reflektera över hur dina föreställningar om din profession påverkar ditt

sätt att möta familjer inom vård och omsorg. ■■ Reflektera över hur du kan bidra till att samskapa en icke-hierarkisk relation med familjen.

Litteraturförteckning Bell J. (2011). Relationships: The heart of the matter in family nursing. Journal of Family Nursing, 17, 3–10. Benzein E., Johansson P., Årestedt K.F. & Saveman B-I. (2008). Nurses’ attitudes about families in nursing care – A survey of Swedish Nurses. Journal of Family Nursing, 14, 162–180. Braun V.F. & Foster C. (2011). Family nursing: Walking the talk. Nursing Forum, 46, 11–21. Brysiewicz P. & Bhengu B. R. (2010). The experiences of nurses in providing psychosocial support to families of critically ill trauma patients in intensive care units. A study in the Durban metropolitan area. SAJCC 26(2), 42–51. Edvardsson D. (red.) (2010). Personcentrerad omvårdnad i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur. Ekman I., Norberg A. & Kristensson Uggla B. (red.) (2014). Personcentrering i hälsooch sjukvård: från filosofi till praktik. Stockholm: Liber.

Bokens redaktörer Eva Benzein, Margaretha Hagberg och Britt-Inger Saveman började för snart tjugo år sedan ett banbrytande arbete med att utveckla en familjefokuserad profil för utbildning, forskning och kliniskt arbete vid dåvarande Högskolan i Kalmar. Modellen för familjefokuserad omvårdnad har fått stor uppmärksamhet nationellt och internationellt.

ATT MÖTA FAMILJER INOM VÅRD OCH OMSORG Familjen är ofta det naturliga sammanhang vi människor vänder oss till vid ohälsa och sjukdom. Därför påverkas också familjen som enhet av att en familjemedlem insjuknar eller drabbas av ohälsa. Att hjälpa hela familjen att se styrkor och resurser för att hantera situationer med ohälsa och sjukdom är därför en viktig del i omvårdnadsarbetet. Denna upplaga har utökats med svenska forskningsrön kring Hälsostödjande familjesamtal, samt ett nytt kapitel om metoder inom familjecentrerad forskning. Boken vänder sig till studenter inom vård och omsorg på grundläggande och avancerad nivå samt forskarutbildning med fokus på familjecentrerad forskning. Dessutom kan boken vara värdefull för flera yrkesgrupper inom vård och omsorg, anhörigvårdare, politiker, tjänstemän och andra som har intresse för familjens situation när en familjemedlem drabbas av ohälsa eller sjukdom.

Andra upplagan

Art.nr 35562

studentlitteratur.se