N
. SN
.
V
E
BB L Ä ST
A
RSIO
J E S S I C A S C H I E F A U E R VILJA
Vilja förlag info@viljaforlag.se www.viljaforlag.se Titel: När hundarna kommer Författare: Jessica Schiefauer Omslag: Fredrika Siwe Omslagsbild: Chad Ehlers/NORDICPHOTOS Boken är en bearbetad version av När hundarna kommer, utgiven på Bonnier Carlsen 2015 Bearbetning: Tomas Dömstedt
TL
Ä ST
N E
X
.
.
I VÅ
Sidantal: 152 Lättlästnivå: X-Large Lix: 15
L ÄT
© 2017 Jessica Schiefauer och Vilja förlag Första upplagan 2017
LARG
ISBN 978 91-7723-317-6 På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
JESSICA SCHIEFAUER
När hundarna kommer
Bearbetad av Tomas Dömstedt
Vilja förlag
I den här boken lär du känna: Ester, som älskar Isak Isak, som älskar Ester Anton, som är Isaks lillebror Simon, som går på Isaks och Antons skola Ruben, en nynazist som Anton vill vara med Veronica, Esters bästa kompis
3
4
Det sägs att sjön har två ögon, ett gott och ett ont. Det goda ögat är ljust. Det onda ögat är kallt och svart. Om det får syn på dig är du förlorad. Men allt det där är bara sagor, och sagor tror vi inte på.
APRIL
Isak försöker pilla in kontaktlinserna. Han blinkar och ser sig i spegeln. Det viktigaste i hans ansikte är ögonen, de lyser nu när glasögonen inte längre döljer dem.
9
* Isak sitter i soffan och tittar i en tidning. Anton sätter sig bredvid sin storebror. Isak är äldst, men Anton är längst. – Ska vi hitta på något? frågar Anton. – Nä, säger Isak och rynkar på näsan. – Fan vad tråkig du är! – Käften, jag läser. Anton blänger på sin bror. Till slut säger Isak: – Ska vi kolla någon film då? Isak petar sig i ögonen hela tiden medan de ser på filmen. – Vad är det med dina ögon? frågar Anton. 10
– Jag har linser. Det kliar lite. Nu ser Anton att Isak inte har på sig sina glasögon. – Varför det? frågar Anton. – Ska väl du skita i.
11
* Isak står i ett gathörn i villaområdet, lutad mot en lyktstolpe. Det kommer någon uppifrån höghusen. Isak känner igen honom. Han heter Ruben och han brukar ofta vara full. – Tja! Vad gör du? säger han. Isak vet inte vad han ska svara. – Väntar, säger han. På en polare. Ruben bjuder Isak på en cigarett, men Isak skakar på huvudet. – Röker du inte? Nähä. Så går han i väg, men vänder sig om och ropar: – Du, det är fest nästa lördag! Vid sjön. Ska du dit, eller? – Jag? Kanske. Jag får se. Jo, det ska jag nog, säger Isak. 12
* Ester slår igen sitt skåp. Det är bara nio veckor kvar på terminen, eleverna släpar sig fram i gymnasiets korridorer. Veronica kommer ut från salen där de har haft prov. Hon kastar sin bok i väggen. – Jag kunde inte en enda fråga! Men du kunde allt, eller hur? Ester rycker på axlarna. Solen skiner där ute. Veronica tjurar. Ester knuffar henne i sidan och säger: – Ska vi skita i sista lektionen? – Du skolkar väl aldrig! säger Veronica. 13
– Vi har eget arbete på engelskan i dag. Ingen märker om vi inte är här. De går mot torget. Allt är så dött i den här staden, men i dag är det i alla fall vår och varmt. De går till kaféet. Där sitter ett gäng killar. De skrattar högt, och en av killarna tittar hela tiden mot bordet där Veronica och Ester sitter. Veronica lutar sig framåt så att hennes bröst syns lite bättre. Killen stirrar, sedan börjar han flabba. Ester låtsas att hon inte märker något. Visar inte hur avundsjuk hon är på att alla tittar på Veronica. 14
Det finns inte mycket att säga, och inte mycket att göra. De dricker sitt te och sedan går de hemåt. Snart är det kväll och sedan morgon och sedan kväll igen. Det verkar inte bli mycket mer av livet än så.
15
* Anton går bort mot skogen. Han är ute med grannens hund, Jack. Efter en stund möter de en kille med en hund. Killen heter Simon och går på skolan. Simons hund är lös men den går ändå alldeles intill honom. Jack börjar dra i kopplet och skäller. Simon har långt hår och ring i örat. Han är en sådan som tjejerna tycker är snygg. De står stilla, alla fyra. Anton håller hårt i Jacks koppel. – Är det din hund? frågar Anton. – Japp. Hon heter Manda. Din då? – Det är min grannes, svarar Anton. 16
Jack lugnar sig lite, lyfter benet och kissar. – Är den sjuk? frågar Simon. Då ser Anton att Jacks urin är lite rosa. – Ja, den är sjuk, säger Simon. Ser inte bra ut. Nej, vi ska väl gå vidare. Kom, Manda. Vi ses! Anton säger inget. Han bara rycker i kopplet och drar den trötta gamla hunden vidare.
17
* Det händer ingenting i Esters liv. För en månad sedan fyllde hon sjutton. Ofta känns det som om det redan är för sent. Som om det syns på henne att hon inte vet något om kärlek. Dagarna går, och för varje dag blir längtan efter det där riktiga mer och mer hopplös.
18
* Men en kväll händer något. Ester och Veronica står utanför skolan och röker. Då kommer killen från kaféet, han som kollade in Veronica. Han nickar till hälsning och sedan är det jobbigt tyst i flera sekunder. Men så säger han: – Det är fest vid sjön på lördag. Jag ska dit tänkte jag. Så då ses vi kanske där. Sedan går han. – Ska du gå? frågar Ester. – Vad då jag? – Ja, han bjöd dig just på fest. Ska du gå eller inte? frågar Ester. 19
– Han bjöd oss på fest! – Lägg av. Han menade dig. Veronica suckar. – Du kan väl följa med, Ester? Det blir inte roligt utan dig, säger hon. – Jag gör väl det då. Fast han menade bara dig.
20
* Isak tar sex öl ur backen i garaget. Han vet att han inte borde gå till sjön, det var ett misstag att han blev bjuden. Därför måste han ha något att erbjuda, för att få vara med. Mamma sover och pappa ligger och läser. Isak tittar in till dem och säger: – Vi tänkte åka till sjön. Grilla och så. – Vi? säger pappa. – Ja, jag och några kompisar. Några från skolan bara. Pappa harklar sig trött. – Jovisst, jovisst.
21
* Solen har nästan gått ner. Stranden är liten, resten av badplatsen är en plätt gräs och en klippa. För att komma ner till vattnet måste man klättra över stora stenar. Det hörs höga röster vid sjön, det är skrik och skratt. På klippan brinner eldar. Isak sätter sig på en sten nere vid vattnet. Han dricker sin sista öl. De andra gav han till några killar som han känner lite. Han har pratat med dem några gånger. De gillar motorcyklar, och Isak har berättat att han har en egen. 22
De tackade för ölen, log och skålade. Men sedan försvann de. Isak hör inte att någon kommer bakom honom. Inte förrän hon halkar till, och han hör henne svära. Ester har skurit sig på en sten, det blev ett djupt jack. Isak reser sig. – Hur gick det? Ester grimaserar och Isak tar hennes hand. Det tränger upp blod ur såret. Isak ser på handen. Ester ser på Isaks lysande ögon. – Du måste lägga om det, säger Isak. – Med vad? 23
Isak tar tag i hennes sjal och river sönder den. Han lindar ett bandage kring såret. – Tack, säger Ester. – Synd på sjalen, säger Isak. – Jag gillade den ändå inget vidare. Isak ler. De sätter sig och delar hans sista öl. När den är slut kastar Isak flaskan i vattnet. – Vi kunde gjort en flaskpost, ler Ester. – Vad skulle du ha skrivit? Att jag vill kyssa dig, tänker Ester. Då hörs det rop. En av eldarna flammar otäckt högt mot himlen. Det sprutar gnistor åt alla håll. 24
Någon har lagt gamla sprayburkar i brasorna. Isak tar tag i Esters friska hand och de springer därifrån. – Jag följer dig till bussen, säger han.
25
* Nästa dag står det om branden i tidningen. Esters föräldrar är upprörda. – Rena turen att ingen blev skadad! – Vad tänkte ni på? Ester äter lugnt sin frukost. Fortfarande känns det ljust och härligt efter det som hänt. Det som äntligen hänt henne! – Alltså, nu var det ju inte jag som gjorde något, säger hon. En kille hjälpte mig. Det var ingen fara. – Ingen fara?! – En kille? 26
– Han heter Isak. Vi ska gå till Parken i kväll, säger Ester. – Jaså, men du ska vara hemma senast halv tolv.
27
* – Jag behöver låna pengar, säger Isak till Anton. – Du har ju inte betalat tillbaka förra lånet. – Du får låna motorcykeln någon gång när morsan och farsan är borta. – Har du inga egna pengar? frågar Anton. – Inte förrän nästa månad, svarar Isak. – Vad ska du ha dem till? – Gå till Parken. Med en tjej. – Nästa månad ska jag ha tillbaka allt, fattar du? Plus att jag får ha motorcykeln, säger Anton.
28
* Isak väntar utanför Parken. Han ler när Ester kommer. – Hur är det med såret? – Helt okej. Ester håller fram handen. Isak nickar nöjt, och tar hennes friska hand i sin. Ester har stämt träff med Veronica och Nicke, killen som bjöd dem till festen vid sjön. Nicke har grova kängor, håret är snaggat. Isak och Nicke ställer sig i kön för att köpa biljetter. När Veronica och Ester blir ensamma frågar Veronica: – Går Isak på vår skola? 29
Ester nickar. – Varför har vi aldrig sett honom då? – Han hade glasögon förut. Kanske därför, säger Ester. – Är du kär? frågar Veronica. – Jag har bara känt honom ett dygn. Veronica flinar. – Jag tror att du är kär. Du ser ut som du är det.
30
* Ester ligger vaken i sin säng. Hon har kvar doften av Isak i näsan. Det finns många minnen från kvällen, men särskilt ett. När de åkte berg-och-dalbana. Ester satt framför Isak och han höll armarna om henne. Hon ville slå sig fri, och hon ville aldrig mer bli fri. När de kom ner skrattade de och sedan kysstes de. Stod tätt ihop under träden, sög i sig av allt det nya som de funnit.
31