9789176787892

Boken är avsedd för den grundläggande juristutbildningen i krediträtt, men lämpar sig även för såväl praktiserande jurister som bankfolk.

Kredit och säkerhet

I denna lärobok ges inledningsvis en översikt över den svenska kreditmarknaden. Därefter behandlas kreditavtalet. Huvuddelen av boken ägnas åt olika frågor rörande borgen samt kreditgivarens och kredittagarens inbördes rättigheter och skyldigheter med avseende på pantsäkerhet i lös egendom. I denna upplaga har hänsyn tagits till ny lagstiftning, rättspraxis, litteratur och till utvecklingen på kreditmarknaden och inom formulärrätten de senaste åren.

Gertrud Lennander

Frågor kring kredit och säkerhet har allt mer kommit i fokus efter de finansiella kriser som inträffat under senare år.

Gertrud Lennander

Kredit och säkerhet tionde upplagan

Gertrud Lennander är f.d. justitieråd. Hon har också tidigare varit professor i civilrätt, Stockholms universitet.

ISBN 978-91-7678-789-2

iustus förlag

Lennander.Kredit.10u.3.indd 1

iustus förlag

11-05-15 20.00.55

11-26 Iustus Kredit, 6 maj.indd 2

2011-05-06 16.09

Kredit och

säkerhet Lärobok i krediträtt

Gertrud Lennander

Tionde

upplagan

IUSTUS FÖRLAG

11-26 Iustus Kredit, 6 maj.indd 3

2011-05-06 16.09

Förord

Till 10 uppl.

Denna lärobok utkom i sin första upplaga år 1979. Den byggde då till stor del på Svante Bergströms och Gertrud Lennanders kompendium Särskilda avtalstyper II (4 uppl. 1978), som behandlade försträckning (penninglån), borgen och pantavtal.

Kap. 1–3 har ursprungligen författats av Bergström, kap. 4 av Lennander. Bergström avled år 1981. Samtliga upplagor som utkommit efter den första har därför ombesörjts av Lennander. Härvid har åtskilliga ändringar gjorts i texten, framför allt till följd av ny formulärpraxis, nytillkommen lagstiftning, rättspraxis och litteratur, Finans­ inspektionens allmänna råd m.m. Det kan särskilt nämnas att borgens­ institutet fått förnyad uppmärksamhet i rättspraxis under de senaste decennierna, inte minst då det gäller frågor angående borgenärens förpliktelser gentemot borgensmannen. Även i den föreliggande tionde upplagan har ett flertal ändringar gjorts med hänsyn till ny lagstiftning (särskilt 2010 års konsumentkreditlag men även ändrade regler om företagshypotek, m.m.), ny rättspraxis och litteratur samt till den utveckling som skett på kreditmarknaden och inom formulärrätten.

Stockholm i mars 2011 Gertrud Lennander

— 5 —

11-26 Iustus Kredit, 6 maj.indd 5

2011-05-06 16.09

Innehållsförteckning

Inledning

9

Kapitel 1 – Kreditmarknaden

11

I. Inledning II. Kreditgivare 1. Banker 2. Kapitalplacerande institut 3. Kreditmarknadsföretag 4. Statliga och statsunderstödda fonder 5. Övriga kreditgivare III. Säkerheter IV. Kreditformer

11 12 12 13 14 15 15 15 19

Kapitel 2 – Kreditavtalet

22

I. Allmänna frågor II. Avtalets ingående. God kreditgivningssed III. Avtalets innehåll och avveckling

22 24 28

Kapitel 3 – Borgen

39

I. Inledning 1. Allmänna frågor 2. Normalfallet 3. Disposition II. Ingående av borgen i normalfallet 1. Föravtal – borgensavtal 2. Avtalsslutet 3. Skall borgensmannen behandlas särskilt liberalt?

4. Borgenärens förpliktelser gentemot borgensmannen

39 39 42 45 46 46 47 48 52

— 7 —

11-26 Iustus Kredit, 6 maj.indd 7

2011-05-06 16.09

III. Avvecklingen av borgensansvaret i normalfallet 1. Borgensansvaret tas inte i anspråk 2. Borgensansvaret tas i anspråk 3. Ansvaret mellan borgensmän 4. Borgensmans regressrätt mot gäldenären IV. Särskilda former av borgensansvar 1. Enkel borgen 2. Borgen som säkerhet tillsammans med pant 3. Borgensmän på skilda plan V. Särskilda fall, då borgensansvaret begränsas eller bortfaller 1. Särskilda avtalsbestämmelser 2. Särskilda handlingar 3. Särskilda händelser VI. Borgen för annat än kreditavtal VII. Avgränsningen av borgen

57 57 58 59 60 61 61 63 65 66 66 67 71 73 74

Kapitel 4 – Pantavtal avseende lös egendom

78

I. Inledning 78 1. Allmänt 78 2. Bankernas allmänna villkor beträffande pant 81 II. Pantfordran 84 III. Panten 87 IV. Parternas rättigheter och skyldigheter fram till förfallodagen 91 1. Pantsättarens skyldigheter. Dröjsmål och fel 91 2. Parternas förfoganderätt över panten före förfallodagen 92 3. Panthavarens skyldigheter. Vårdplikt m.m.

96 V. Panthavarens skyldigheter från och med förfallodagen 101 1. Panten återlämnas 101 2. Panten realiseras 102 VI. Legal handpanträtt och retentionsrätt (legal retentionsrätt), säkerhetsöverlåtelse 105

Litteratur

107

Rättsfall

109

Sakregister

110

— 8 —

11-26 Iustus Kredit, 6 maj.indd 8

2011-05-06 16.09

Inledning

I denna lärobok ges inledningsvis i kap. 1 en kortfattad elementär översikt över den svenska kreditmarknaden, närmast såvitt avser olika kreditgivare, säkerheter och kreditformer. I kap. 2 behandlas det avtal, kreditavtalet, till vilket de olika säkerheterna är knutna. Här framgår också varför termen kreditavtal med termerna kreditgivare och kredittagare har valts som huvudbenämning i stället för de tidigare termerna penninglån (lån), långivare och låntagare – termer som dock kan användas alternativt – och den i juridisk litteratur ofta brukade termen försträckning.

Bland säkerheterna tas borgen upp i kap. 3. De sakrättsliga aspekterna på olika säkerheter i lös egendom finns utförligt behandlade t.ex. i Håstad, Sakrätt avseende lös egendom och Millqvist, Sakrättens grunder. De obligationsrättsliga aspekterna, dvs. sådana frågor som rör det inbördes förhållandet mellan parterna, fordrar däremot en särskild framställning, åtminstone såvitt gäller panträtten. Pantavtal beträffande lös egendom behandlas därför i kap. 4. För fastighetspantens del hänvisas t.ex. till Jensen, Panträtt i fast egendom.

I kap. 2–4 återges affärsbankernas formulär för reverslån, som spelar en mycket viktig roll inom kreditväsendet. Allmänhetens kontakt med kreditväsendet sker i stor utsträckning genom bankerna, eftersom dessa intar en framträdande plats både som kreditgivare och som kreditförmedlare. De största bankerna är affärsbanker och reverslånet utgör den ojämförligt vanligaste kreditformen.

— 9 —

11-26 Iustus Kredit, 6 maj.indd 9

2011-05-06 16.09

KAPITEL 1

Kreditmarknaden 1

I. Inledning I en modern ekonomi spelar krediten en viktig roll. Företag och hushåll behöver krediter i olika former för investeringar, produktion och konsumtion. Dessa krediter erhålls på den s.k. kreditmarknaden, som är den marknad där pengar lånas och lånas ut. Kreditmarknadens huvudfunktion kan sägas vara att slussa kapital från kreditgivare till kredittagare.

Kreditmarknaden, som också kallas marknaden för lånat kapital, innefattar de finansiella institutens utbud av tjänster, t.ex. bankernas in- och utlåningsverksamhet (marknaden för bankkrediter).

På kreditmarknaden utges (emitteras) och omsätts också räntebäran­ de värdepapper, såsom obligationer för den långfristiga upplåningen och statsskuldväxlar och företagscertifikat för den kortfristiga upplåning­ en. Såvitt avser handeln med värdepapper brukar kreditmarknaden in­ delas i obligationsmarknaden, för det långfristiga kapitalutbudet, och penningmarknaden, för det kortfristiga. Någon klar gräns mellan lång och kort marknad existerar dock inte.

Under de senaste decennierna har den svenska kreditmarknaden omvandlats på flera olika sätt. Av särskild betydelse ur krediträttslig synvinkel är den omfattande avregleringen av kreditmarknaden som genomfördes med början i mitten av 1980-talet och som bl.a. möjlig1

Se t.ex. prop. 2002/03:139 (Reformerade regler för bank- och finansieringsrörelse) och SOU 1998:160 (Reglering och tillsyn av banker och kreditmarknadsföretag), ­särskilt s. 107 ff, Finansiella kriser – betalningssystem och skuldförhållanden, red. Lars Gorton och Göran Millqvist, 2009, samt Svenska Bankföreningens publikationer Den svenska kreditmarknaden, 1999, Finansmarknad i förändring, 2000 (av Rolf Marquardt), Bankernas F ­ inansbolag 2009 och Banker i Sverige, 2010 (se www.bankforeningen.se).

— 11 —

11-26 Iustus Kredit, 6 maj.indd 11

2011-05-06 16.09

gjorde en snabb och omvälvande utveckling med en kreditexpansion för banker och finansbolag, vilken följdes av en finansiell kris under första hälften av 1990-talet med ett stort antal konkurser och andra åter­verkningar för kreditgivare och kredittagare. Krisen, och de lärdomar som kunde dras av denna, ledde bl.a. till en genomgripande förnyelse av lagstiftningen för banker och kreditmarknadsföretag. Under 2000-talets första decennium har nya finanskriser följt, vilka också föranlett reformerade regler.

Av grundläggande betydelse för kreditmarknadens sätt att fungera är inte minst den finansieringsverksamhet som bedrivs av bankerna. De olika kreditgivarna på marknaden skall beröras något i nästa avsnitt.

II. Kreditgivare De många kreditgivarna i samhället kan indelas i olika grupper: banker, kapitalplacerande institut, kreditmarknadsföretag och statliga lånefonder. Dessutom förekommer naturligtvis mera tillfälliga kreditgivare, vanliga aktiebolag och privatpersoner.

1. Banker Bankerna kan delas in, efter företagsformen, i tre grupper: bankaktiebolag (affärsbanker), sparbanker och medlemsbanker. Under senare år har det skett övergripande strukturförändringar i banksektorn, bl.a. i form av fusioner och uppköp på affärsbanks- och sparbankssidan. Alla större banker är numera bankaktiebolag. De fristående sparbankerna uppgår till ett sextiotal. Medlemsbankerna, som är ekonomiska före­ ningar, är endast ett par stycken. Ett nyare inslag utgör de s.k. nischbankerna, vilka tillkommit sedan mitten av 1990-talet, såsom Ikanobanken och de banker som bildats av försäkringsbolag, t.ex. SkandiaBanken. Vidare kan nämnas att även utländska bankföretag får driva bankrörelse här i landet. De utländska bankerna uppgår till ett trettiotal; den största är Danske Bank (som numera är den femte största banken i Sverige). Vid utgången av år 2009 fanns det totalt 117 banker i Sverige.

Bankerna förskaffar sig medel för utlåning främst genom inlåning från hushåll, företag, kommuner, landsting m.m., genom egna ränteoch provisionsinkomster, vinster på finansiella transaktioner etc. samt genom att ge ut obligationer och s.k. bankcertifikat. Bankcertifikaten, — 12 —

11-26 Iustus Kredit, 6 maj.indd 12

2011-05-06 16.09

vilka introducerades 1980, utgörs av löpande skuldebrev, ställda till innehavaren, med kort löptid.

Bankernas verksamhet är noggrant reglerad i lag. Lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, som gäller både banker och kreditmarknadsföretag (kreditinstitut), innehåller bl.a. bestämmelser om den rörelse som en bank får driva samt vissa andra bestämmelser, som är gemensamma för de tre bankkategorierna. Sparbankslagen (1987:619) och lagen (1995:1570) om medlemsbanker innehåller bestämmelser om hur respektive bank bildas och om dess organisation m.m.; motsvarande bestämmelser finns för bankaktiebolagens del i aktiebolags­ lagen och bank- och finansieringsrörelselagen.

Beträffande själva verksamheten gäller sålunda i princip samma regler för alla banker. De har alltså enligt lag möjlighet att konkurrera med varandra om alla banktjänster.

Verksamheten övervakas dels av Riksbanken, dels av den särskilda tillsynsmyndigheten Finansinspektionen (som bildades år 1991 genom en sammanslagning av Bankinspektionen och Försäkringsinspektionen).

En bankkund (konsument) som vill framföra klagomål kan vända sig, förutom till bankens ”klagomålsansvariga”, till bl.a. Allmänna re­­ kla­mationsnämnden. Dessutom har Finansinspektionen, Konsumentverket och Svenska Bankföreningen tillsammans inrättat en rådgivningsbyrå, Konsumenternas Bank- och finansbyrå, som har till uppgift att informe­ra och ge vägledning i frågor som rör banker och andra kreditinstitut.

2. Kapitalplacerande institut Nästa grupp av kreditgivare är kapitalplacerande institut. Till denna grupp hör de allmänna pensionsfonderna och försäkringsbolagen. ­Deras ambition är att vinna bästa möjliga förräntning på influtna medel, vil­ ket framförallt sker genom långfristiga krediter.

AP-fonderna, som förvaltar medel för den allmänna pensionen, placerar dessa i obligationer utgivna av stat, kommun, kreditmarknads­ bolag och företag, men också i aktier m.m.

Försäkringsbolagen har två huvudgrenar i sin verksamhet, sakförsäkring och livförsäkring. Sakförsäkringen ger inte utrymme för något nämnvärt sparande, eftersom man täcker skadeersättningar med hjälp av influtna premier. Däremot samlas betydande belopp från livförsäk— 13 —

11-26 Iustus Kredit, 6 maj.indd 13

2011-05-06 16.09

ringspremier, som skall kunna tas i anspråk, när den försäkrade dör eller livförsäkringen av andra skäl upphör. Försäkringsbolagen är kreditgivare inte minst genom att köpa obligationer, särskilt för bostadssektorn, och ger vanlig kredit mot säkerhet i fast egendom.

Ett inslag i omvandlingsprocessen på kreditmarknaden utgör den s.k. branschglidningen, som inneburit en uppluckring av den traditionellt strikta gränsdragningen mellan bank- och försäkringsverksamhet.

Som antyddes i avsnitt II.1 har ett par försäkringsbolag numera egna banker.

3. Kreditmarknadsföretag Enligt 1 kap. 5 § bank- och finansieringsrörelselagen är ett kreditmarknadsföretag ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse. Tillstånd (auktorisation) krävs således (vissa undantag finns, se 2 kap. 3 §). Företagen står under tillsyn av Finansinspektionen, som också meddelar auktorisationen.

Bland kreditmarknadsföretagen kan man finna bostadsinstitut, näringslivsinstitut och finansbolag.

Bostadsinstituten, till vilka t.ex. Stadshypotek och Swedbank Hypotek hör, lämnar kredit för förvärv av fastigheter (bostadsfastigheter, inkl. bostadsrätter, och kommersiella fastigheter). Instituten finansierar sin verksamhet genom upplåning, huvudsakligen genom att ge ut obligationer och certifikat på värdepappersmarknaden. De flesta bostadsinstituten ägs av banker.

Näringslivsinstituten, t.ex. det statligt ägda AB Svensk Exportkredit och Landshypotek AB, är inriktade på kreditgivning till näringslivet eller vissa sektorer av detta. Finansieringen sker på ungefär samma sätt som beträffande bostadsinstituten.

Finansbolag. Vid sidan av de hittills beskrivna kreditgivarna finns ett antal finansbolag, som huvudsakligen sysslar med finansiering av näringslivet och annan service till detta på olika sätt. Även kredit till privatpersoner kan stå på programmet.

Finansbolagen tillskapades ursprungligen bl.a. därför att de ansågs bättre lämpade än bankerna att ägna sig åt vissa nya finansieringsformer, däribland främst factoring och leasing. Sedan bank- och finansieringsrörelselagen infördes år 2004 får finansbolag och andra kreditmarknadsföretag i princip bedriva samma typ av verksamhet som en bank.

— 14 —

11-26 Iustus Kredit, 6 maj.indd 14

2011-05-06 16.09

Boken är avsedd för den grundläggande juristutbildningen i krediträtt, men lämpar sig även för såväl praktiserande jurister som bankfolk.

Kredit och säkerhet

I denna lärobok ges inledningsvis en översikt över den svenska kreditmarknaden. Därefter behandlas kreditavtalet. Huvuddelen av boken ägnas åt olika frågor rörande borgen samt kreditgivarens och kredittagarens inbördes rättigheter och skyldigheter med avseende på pantsäkerhet i lös egendom. I denna upplaga har hänsyn tagits till ny lagstiftning, rättspraxis, litteratur och till utvecklingen på kreditmarknaden och inom formulärrätten de senaste åren.

Gertrud Lennander

Frågor kring kredit och säkerhet har allt mer kommit i fokus efter de finansiella kriser som inträffat under senare år.

Gertrud Lennander

Kredit och säkerhet tionde upplagan

Gertrud Lennander är f.d. justitieråd. Hon har också tidigare varit professor i civilrätt, Stockholms universitet.

ISBN 978-91-7678-789-2

iustus förlag

Lennander.Kredit.10u.3.indd 1

iustus förlag

11-05-15 20.00.55