Sofia Nordin
Kajsa Gordan
Harry, Gunnar och presenten
3
I_Harry och presenten.indd 3
2014-02-03 13:51
Läs mer om Sofia Nordin, Kajsa Gordan och Caroline Röstlund på rabensjogren.se Du kan också maila Sofia på sofianordin@gmail.com Kajsa på kajsa.gordan@gmail.com Caroline på carolinerostlund@gmail.com
Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm rabensjogren.se © text: Sofia Nordin och Kajsa Gordan 2014 © bild: Caroline Röstlund 2014 Tryckt i Lettland 2014 ISBN 978-91-29-68923-5
Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
I_Harry och presenten.indd 4
2014-02-03 13:51
Cykelögon Mamma ställde ner kassarna på golvet och gav mig en kram. Så fick hon syn på skrothögen som stod lutad mot väggen i hallen. Hon suckade. ”Vad är det här nu då?” ”En cykel”, sa jag. ”Inte en till”, sa mamma. ”Jag blir tokig! Vi får ju inte plats själva snart!” ”Det var Harry som hittade den”, sa jag. Harry, det är min storebror. Han är tolv och jag är nio. Det speciella med Harry är att han har cykel-
ögon. Han ser cyklar överallt och behöver bara hitta en lerig pedal för att bli lycklig. Skrothögen i hallen låg i ett dike. Snön hade just töat bort. Gräset var brunt. Några blåsippor tittade upp mellan ekrarna. 5
I_Harry och presenten.indd 5
2014-02-03 13:51
6
I_Harry och presenten.indd 6
2014-02-03 13:51
”Värsta cykeln!” sa Harry. ”Var då?” sa jag. Han pekade på den rostiga saken i diket. Den hade bara ett hjul och det var krokigt och hade punka. Sadeln var spräckt. Kedjan hängde lös och låset var borta. ”Jag ser vad den här cykeln kan bli”, sa Harry. ”Om jag bara får hjälpa den lite grann.” ”Vad då?” sa jag. ”En elefant?” ”En tävlingscykel”, sa han. ”En sån som man cyklar Italien runt med.” Jag vet inte var han fick Italien ifrån. Men så sa han i alla fall. Som värsta spåmannen. De trasiga cyklarna tar han hem till vår lägenhet för att laga. Över hela golvet i Harrys rum ligger cykeldelar och verktyg. Mamma tycker att det är jobbigt, men att han är duktig också. För han tjänar egna pengar. Och hon har inga, det säger hon jämt. ”Vi har inte råd! Jag är inte gjord av pengar!” 7
I_Harry och presenten.indd 7
2014-02-03 13:51
Ibland låter hon arg och ibland ledsen. Jag tycker bättre om när hon är arg. För när hon är ledsen önskar jag att jag kunde hjälpa till, men jag är inte lika bra på cyklar som Harry. När Harry har fixat till cyklarna säljer han dem. Det är helt otroligt; jag har sett honom stå med ett styre i handen och fundera – och några timmar senare har han satt ihop en hel cykel. En gång hade mamma en kompis hemma, en gubbe som var konstnär. Harry var just klar med en cykel. Den såg ganska kul ut, styret var högt, framgaffeln lång och framhjulet var mindre än bakhjulet. Alla delar var i lite olika färger och på styret satt en svart gummituta. ”Vilken fantastisk skulptur!” sa konstnären. Den skulle passa fint i mitt vardagsrum!” Harry förstod inte riktigt om han skojade. Men så tog gubben upp plånboken och ville köpa cykeln. Och så bra betalt hade Harry aldrig fått förut. Fast mest pengar tjänar han på att laga punkor. 8
I_Harry och presenten.indd 8
2014-02-03 13:51
Folk är lata. Eller om de inte vet hur man gör när man lagar punkor. För pengarna köper han ventilgummi, kedjeolja och slang. Och så kan han börja om igen, och laga nya cyklar. Men nu har jag visst bara pratat om Harry. Som om jag inte fanns själv. Jag heter alltså Gunnar och är nio år. De här sakerna gillar jag: fotboll, lakritsglass och Lotten.
Och så tycker jag om att gå i skolan. Speciellt när man ska göra något kul, som att ha friluftsdag till exempel.
9
I_Harry och presenten.indd 9
2014-02-03 13:51
Friluftsdag Vi skulle alltså ha friluftsdag i skolan. Man kunde välja på olika saker. Några skulle paddla, några skulle springa och några skulle klättra. Både Harry och jag valde klättring. Det fanns en bergvägg i närheten av skolan. När vi berättade det för mamma sa hon: ”Jag vet. Jag tänkte följa med.” ”Va?” sa jag. ”Va?” sa Harry och satte nästan korven i halsen. Vi satt och åt middag. ”Era lärare frågade. De behövde föräldrar som ville följa med. Jag sa ja.” Hon log som om det var en kul nyhet. Jag rörde med gaffeln i potatismoset så att det blev alldeles randigt. Jag tyckte att det var en pinsam nyhet. Det blir alltid lite konstigt när det 10
I_Harry och presenten.indd 10
2014-02-03 13:51
kommer föräldrar till skolan. Stelt liksom. ”Måste du?” sa jag. Då skrattade mamma. ”Ja, nu har jag lovat din fröken. Oroa dig inte. Det blir kul!” Tror du ja, tänkte jag. Men jag sa inget. Jag gafflade in potatismos i munnen i stället. Det hade hunnit bli kallt. Det blev värre. När vi kom fram till berget pekade nämligen min fröken på mamma och sa:
”Det här är Mimmi. Det är Harrys och Gunnars
mamma, som ska visa oss hur man gör.” Jag och Harry stirrade på varandra. Harry såg livrädd ut. Varför sa fröken så där? Att det var mamma som skulle visa! Berget var högt och läskigt. Hon skulle aldrig klara att klättra upp för det. Tänk om hon ramlade ner? Jag tittade upp mot toppen på klippan. Stenen reste sig mörkgrå och hotfull mot himlen. Jag svalde. 11
I_Harry och presenten.indd 11
2014-02-03 13:51
Andras mammor gick och handlade. Eller var på jobbet. Såna saker. De klättrade inte. Mamma höll redan på att dela ut klättersaker till alla. Jag drog i hennes arm. ”Mamma?” väste jag. Hon tittade på mig och log stort. ”Överraskning!”, sa hon. Jag svalde igen. ”Ja, verkligen”, sa jag. ”Kan din mamma klättra?” sa Lotten. Hon lät som om hon tyckte det var tufft. Jag bara hostade till svar. Mamma förklarade och pekade. Hon sa att man måste ha en sele på sig. I selen knöt man fast ett rep med en specialknut som mamma visade.
I_Harry och presenten.indd 12
2014-02-03 13:51
Knuten hette åtta och såg ut som en åtta.
Repet gick uppför hela berget och ner igen. Andra änden på repet satt fast i frökens sele. Hon skulle stå kvar på marken och dra i repet. Mamma kallade det för att fröken säkrade. Så började mamma klättra. Jag fattade ingenting. Hon bara flög uppför bergväggen! Hon satte fötterna och 13
I_Harry och presenten.indd 13
2014-02-03 13:51
händerna i sprickor i stenen. Sen satte hon dem i nya sprickor. Eller på utstickande knölar. Plötsligt var hon högst upp. Hon vinkade ner till oss. ”Hade du någon aning?” viskade Harry i mitt öra. ”Nä”, viskade jag. Sen kom mamma ner igen. Det gick ännu for-
tare. Svisch sa det bara, så hade hon åkt ner i repet. ”Vem vill prova först?” sa hon. ”Jag, jag, jag!” ropade Lotten. Hon tittade på min mamma som om hon vore en superhjälte. Jag höll med. Hon var minst som Spiderman. Jag tror att jag rodnade lite av stolthet. Mamma hjälpte Lotten med selen och hjälmen och repet. Hon kollade noga så att alla saker satt fast. Sen följde hon med upp igen, och visade Lotten var hon kunde sätta händerna och fötterna. Nu 14
I_Harry och presenten.indd 14
2014-02-03 13:51
var det en pappa från en annan klass som hade hand om mammas rep. Jag och Harry klättrade sist av alla. Fötterna satt liksom fast i marken av förvåning. Då hade mamma redan klättrat tio gånger. Hennes kinder var lika röda som hennes hår och hennes leende var lika brett som hela ansiktet. Pappan med repet log ett jätteleende han med. Han tyckte visst också att mamma var tuff. Det värsta var att nu var ju jag tvungen att vara bra. Helst jättebra. Om ens mamma klättrar som Spiderman får man inte själv vara feg. Särskilt inte när Lotten tittar på. Det såg så lätt ut när de andra klättrade, men nu såg stenen hotfull ut igen. Gråare än ett åskmoln. Jag letade efter ställen där jag kunde hålla mig fast. Händerna kände över stenen. Jag klättrade ett steg. Jag klättrade två. Det började kännas okej. Som om jag kanske skulle klara det. Då råkade jag titta ner. Det kändes som om jag 15
I_Harry och presenten.indd 15
2014-02-03 13:51
skulle dö. Det kittlade i magen och i huvudet snurrade det runt. Jag ville skrika, men jag knep ihop
munnen. Fingrarna klamrade sig fast i berget. Fast samtidigt var det spännande. Kittlet i magen var hemskt och skönt på samma gång. Jag lutade huvudet mot klippan en stund. Den luktade som en fuktig källare. Jag andades in. Så andades jag ut. Kanske jag inte skulle dö ändå. Jag klättrade ett steg till. För varje steg kände jag mig stark och modig. Jag tänkte på att Lotten stod där nere och tittade på. Jag bestämde mig för att bara titta uppåt. Det är bäst att inte ha snurr i huvudet när man klättrar. Och helst bara lagom med kittel i magen. Efteråt satt vi på filtar och åt matsäck. Lotten ville sitta bredvid mamma. Hon frågade en massa om klättring. Mamma svarade proffsigt på allt. Till slut hann jag också säga något:
I_Harry och presenten.indd 16
2014-02-03 13:51
”Hur kan du vara så bra på att klättra?” ”Jag klättrade jättemycket förut”, sa mamma. ”När då förut?” frågade Harry. ”Innan ni fanns”, sa mamma. Hon log lite dröm-
mande.
”Varför slutade du?” frågade jag. ”Du klättrar ju som Spiderman!” Mamma skrattade. ”Ja du”, sa hon sen, och såg lite sorgsen ut. ”Jag skulle ta hand om er. Och jag måste ju jobba så mycket hela tiden. Det är dyrt att ha två barn.” Jag tittade ner i marken och kände mig dum. Jag petade med fingret i gräsmattan. Allting luktade lera. Var det mitt fel att mamma inte klättrade längre? Mitt och Harrys fel. Det kändes hemskt. Hon rufsade oss båda i håret samtidigt. Våra frisyrer blev helt förstörda. Jag sneglade på Lotten. Hon verkade inte bry sig om min frisyr. 17
I_Harry och presenten.indd 17
2014-02-03 13:51
”Ni förstår väl att jag älskar er miljoner gånger mer än att klättra? Jag skulle inte byta ut er mot något berg i världen”, sa mamma. Hennes röst var mjuk som maskrosbollar.
I_Harry och presenten.indd 18
2014-02-03 13:51
O_Harry, Gunnar och presenten.indd 1
Harry, Gunnar
och presenten
Harry, Gunnar och presenten
Gunnar jordens överraskning – deras mamma är värsta proffset på att klättra i berg! Och så glad har de inte sett henne på länge. De bestämmer sig f ör att mamma ska få en klätterutrustning i födelsedagspresent. De ska jobba ihop pengarna: sitta barnvakt, rasta hundar, laga cyklar och tvätta bilar. Men två dagar före födelsedagen saknas det ändå pengar. Vad ska de göra nu?
Sofia Nordin Kajsa Gordan
På friluftsdagen i skolan får Harry och
Sofia Nordin Kajsa Gordan
2014-01-31 14:09