9789152635339

Uptatustrum aditisque velendi blabore rspernam aborero delluptiam, iderorem et quiat asperae non porepere nim rate est aut liquide mporporume volorit et andam, con eatem is re sinveliquam seriti as cus et ad ma nonsecae lauditia es dolorem olorem aut licilibea vitis sapiend ipsumen ditaspiet fugite volo modit offictore parchit fuga. Nam accusan ihilit reperro reratatectur sequam eos et arum qui odita quam laborunt officae officias resed magnatq uiatis reius.

9 ISBN 978-91-526-3533-9

789152 635339

VERBUM

En bok om sorg och begravning

En bok om sorg och begravning | Anna Ă–sterberg

Dam faccus eum rat. Poribearcias conseque quaeri sedigni millant ra vendi atempos anihicitam que sed ut harum diam, ipsae laborum qui blat.

To consedi si corruptus explace pudaeribus re il modigna tibuscitet etur?

Anna Ă–sterberg

VERBUM

INNEHÅLL

Att förlora någon 5 Sorgens känslor 7 Sorg är inte en sjukdom 8 Gråten 10 Sorgens mönster 12 Sorg tar tid 15 Krisens fyra faser 16 Tiden mellan dödsfall och begravning 19 Kontakten med kyrkan 23 Begravningsgudstjänsten 24 Begravningsgudstjänst enligt Svenska kyrkans ordning 28 Efter begravningen 30 Den stora tystnaden 32 Att hantera andras sorg 33

Sorgeåret 35 Livet som fortsätter 37 Hoppet 39

Om begravningsverksamhet sidorna 43–48 Vad är begravningsavgift?

Vad ingår i begravningsavgiften?

Vad kostar en begravning?

Vad händer om dödsboet saknar pengar?

Måste man ha en begravningsceremoni?

Vad är gravsättning?

Vem bestämmer över gravsättningen?

Kan gravsättningen ske var som helst?

Ska jag skriva ned önskemål om min begravning?

Att förlora någon Jag kan förstå vad som har hänt.

Men jag kan inte förstå att det har hänt.

Det kan upplevas overkligt att någon vi kän­ ner inte längre finns. Att vi inte längre kan tala med honom eller henne. Inte sträcka ut handen och röra vid personen. Kanske tycker vi att vi kan höra den vi förlorat gå omkring i huset. Vi tycker oss se henne på gatan. När vi vaknar på morgonen kan vi för en stund tro att allt var en dröm – men verkligheten kom­ mer snart i fatt oss.

När vi förlorar någon kastas vi in i ett till­ stånd av sorg. Sorg är en reaktion på en bety­ dande förlust – och ju viktigare någon som vi förlorat varit för oss, desto större blir sorgen.

5

Sorgens känslor Jag är så arg för att han lämnade mig ensam med allt ansvar!

Sorg väcker många känslor i oss – saknad, en­ samhet och förtvivlan, men också känslor som vi kanske tror att vi inte borde känna: ilska, skuld, hjälplöshet, skam, lättnad. En kvinna vars man hade dött upplevde att han ”lämnat henne i sticket”, och hon var mycket arg på honom för det. Samtidigt kände hon sig skam­ sen över att hon var upprörd – inte får vi vara arga på en som är död!

Sorg rymmer en härva av känslor och det kan vara svårt att reda ut vad som är vad. Det finns inga känslor som är ”fel”. Vi känner det vi känner. Ibland kan det också upplevas som om vi inte känner någonting, att allt bara är tomhet.

Tänk på: För att få hjälp att sortera i käns­ lorna kan du gå och prata med någon, till ex­ empel en klok vän, en kurator, en präst eller en diakon.

7

Sorg är inte en sjukdom Det känns som att jag inte orkar vara i min kropp.

Att uppleva sorg kan vara så jobbigt att vi känner oss sjuka. Men sorg är inte en sjuk­ dom. Sorg är en normal reaktion då vi förlo­ rar någon som betytt mycket för oss. När det känns helt outhärdligt är det lätt att tänka att man vill hålla känslorna på avstånd, och kan­ ske ta sin tillflykt till alkohol eller tabletter för att slippa känna en stund. Men i längden är det destruktivt, och leder inte till något gott för oss. Sorgen måste vi möta, och den blir inte mindre för att vi flyr ifrån den. Om vi flyr kan det konservera sorgen så att det tar längre tid att komma igenom den.

Vi talar ibland om ”sorgearbete” och det är just vad det är. Ett arbete som vi måste göra, fastän det kan kännas ogenomförbart.

Tips: När det känns som att du inte orkar med sorgen och bara vill fly – gå ut och gå.

8

Så höll jag mig tyst och blev stum, jag teg, men till ingen nytta.

Min plåga blev bitter. psaltaren 39:3 Det är så svårt att tala om det.

Visst märker jag ibland att någon vänligt lägger en arm om mina skuldror, men jag vrider mig undan och går. Ögons vänliga frågor om hur jag mår besvarar jag inte.

I de vardagliga samtalen är det svårt att pladdra med och de allvarliga samtalen mäktar jag inte.

Smärtan är större än att jag kan bära den.

Låt mig få gråta ut, Herre, hjälp mig att ta emot den vänlighet som sträcks emot mig.

Jag varken vill eller orkar tiga mig igenom min sorg. caroline krook 9

Sorgens mönster

Alla sörjer på sitt sätt, men det finns vissa möns­ ter, faser, hos sorgen som kan kännas igen.

Precis efter dödsfallet kan vi hamna i chock.

Allt känns overkligt och det är svårt att ta till sig vad som har hänt. Det kan utifrån verka som om vi är oberörda, men inuti råder kaos.

Vi handlar irrationellt och gör saker som vi annars inte skulle gjort. Irrar runt, ställer in kaffekoppen i kylskåpet, sätter oss ned i några sekunder, reser oss igen … Att man hamnar i chock blir särskilt tydligt om döden kommer plötsligt och oväntat.

Efter någon eller några dagar börjar det gå upp för oss vad som har hänt, och vi reagerar.

Sorgen och saknaden väller in. Kanske gråter vi mycket och har svårt att sova – eller så vill vi bara sova. Många har svårt att äta, och det kan vara till stor hjälp om någon annan ser till att vi får i oss mat. Vi söker efter en förklaring till det som hänt – och inte sällan letar vi efter en syndabock – ”om bara läkaren upptäckt

12

13

tumören i tid, om inte den där bilisten kört så fort …” Det är också vanligt att vi lägger skuld på oss själva. Ett annat sätt att reagera är frånvaron av reaktioner. Det känns tomt inuti. Huvudet verkar fullt av bomull och in­ tryck utifrån har svårt att ta sig in. Under den här tiden kan vi bli helt uppslukade av sorgen.

Allt annat tappar sin betydelse.

Så småningom börjar vi bearbeta det som hänt och försöker förstå hur livet ska se ut utan den som vi förlorat. Vi kan behöva tala mycket om det som skett. Att ta del av andras erfarenheter kan också vara till stor hjälp, till exempel genom att delta i en sorgegrupp eller läsa böcker, artiklar och bloggar om hur and­ ra hanterat sina förluster.

Så händer det en dag att vi vaknar utan en klump i magen, fastän vi trott att det aldrig skulle gå över. Utanför fönstret skiner solen.

Så längesedan det var som vi lade märke till det. Vi börjar upptäcka att det finns ett liv också utan den som vi förlorat. Ett annat liv, men ett liv! Och vi börjar utforska hur detta nya liv ska se ut. Vi orienterar oss mot det nya, 14

samtidigt som den vi förlorat alltid finns med men inte på ett lika smärtsamt sätt.

Sorg tar tid

Att ange att en viss fas i sorgen varar si eller så länge är lite vanskligt – hur lång tid sorgen tar beror på vad som har hänt och hur vi upplever det, på vilka vi är och vilka erfarenheter vi har. Det kan hända att vi fastnar i en fas och behöver hjälp att komma vidare. Faserna går i varandra. Sorgen böljar fram och tillbaka.

Det går inte att säga att en fas tar slut en viss dag och att nästa fas tar vid då. Det finns da­ gar som är outhärdliga men dessemellan dagar som är riktigt bra. Efterhand blir de outhärd­ liga dagarna färre.

Tänk på: Sorgen kan vara lättare att bära om den delas med någon annan, med en vän, i en samtalsgrupp eller med någon som är van vid att samtala om sorg.

15

Kontakten med kyrkan

När en människa dör har alla som vid dödsfallet tillhörde Svenska kyrkan rätt till begravnings­ gudstjänst i Svenska kyrkans ordning. För­ ­ samlingen där den avlidne var kyrkobokförd erbjuder präst, vaktmästare, kyrkomusiker och kyrka eller kapell. Det ingår i begravningsav­ giften. Du kan själv kontakta församlingen el­ ler låta begravningsbyrån sköta kontakten.

Om du har (eller den avlidne har haft) en personlig relation till en präst brukar det vara möjligt att ordna så att han eller hon leder be­ gravningsgudstjänsten.

Den präst som ska leda begravningsguds­ tjänsten tar kontakt och om det är möjligt träf­ fas ni innan begravningsgudstjänsten. Samta­ let, som ibland kallas för ett sorgesamtal, kan handla om hur du har det, om den som har avlidit och om begravningsgudstjänstens ut­ formning. Prästen vill gärna veta lite om den som ska begravas, så att gudstjänsten blir per­ sonlig och väl förberedd. Om det finns foton på den avlidne så kan det vara en bra idé att 23

visa dem när ni träffar prästen. Ni talar kan­ ske också om vilka psalmer som ska sjungas vid gudstjänsten. Kyrkomusikern och begrav­ ningsbyrån kan vara till hjälp när ni ska välja inlednings- och avslutningsmusik, samt om ni vill att det ska vara någon extra musik, till ex­ empel en solosång.

Begravningsgudstjänsten

Begravningen kan vara till stor hjälp i sorgear­ betet, och blir för många starten på den egent­ liga sorgeprocessen. Begravningsgudstjänsten är en hjälp att ta avsked och kan också bli ett vackert minne och ge uttryck för att vi försökt göra något fint för en människa som betytt mycket.

Begravningsgudstjänsten ska ge rum för sorg­­en och livets allvar men också för hoppet om uppståndelsen. Under gudstjänsten hålls ett ”griftetal”, där prästen säger något om den döda och om den kristna trons hopp om livet

24

efter döden. Talet, textläsningarna, bönerna och musiken kan hjälpa oss att hantera sorgen.

Det är inte ovanligt att människor kän­ ner osäkerhet inför begravningsgudstjänsten.

Några frågor som ofta kommer upp är: Hur går man in i kyrkan?

Det finns inga regler. Efter att gästerna häl­ sat på varandra i vapenhuset eller kapellets väntrum kan de närmast anhöriga gå in och sätta sig, så att man i lugn och ro kan förbe­ reda sig för att gudstjänsten ska börja. Ett an­ nat alternativ är att övriga gäster går in och sätter sig och att de närmast anhöriga går in sist, under klockringningen. Ibland går alla begravningsgästerna in i kyrkan eller kapellet innan gudstjänsten. Det viktiga är att göra det som känns bäst.

Ska man lägga blommor på kistan?

Enligt gammal svensk tradition lägger de kvinn­ liga begravningsgästerna en blomma, en så kallad handbukett, på kistan när man tar av­ sked inne i kyrkan eller ute vid graven. På se­ 25

nare år har det blivit vanligt att även män har med sig en handbukett. Barn kan lägga teck­ ningar eller något annat som varit betydelse­ fullt. I vissa kulturer tar alla en handfull jord och kastar ned i graven.

När ska man gå fram till kistan?

Momentet i gudstjänsten som kallas för ”av­ skedstagande” betyder att begravningsgäster­ na går fram och lägger sin handbukett på kis­ tan. Ibland säger någon några ord eller läser en dikt.

Om det är jordbegravning bärs kistan ut ur kyrkan. Begravningsgästerna följer efter till gravplatsen och avskedstagandet sker på kyr­ kogården efter att kistan sänkts ned i graven.

Vilken musik får man spela i kyrkan?

Musiken får gärna, liksom det övriga som hän­ der i begravningsgudstjänsten, vara personlig.

Kanske finns det någon musik som den avlidne tyckte särskilt mycket om. Rådgör med präst­ en om du är osäker om någon specifik musik är passande i sammanhanget.

26