Page 1

Guide till mina bästa

FISKEVATTEN PELLE KLIPPINGE

– 9 –


Till barnbarnen Joel, Noa, Ludwig och Elliot, som redan nu hänger med på en och annan fisketur.

Pelle Klippinge, som här kommer med sin åttonde bok, publicerade sin första artikel om havsörings­ fiske år 1978. Året efter byggde Pelle och Pia sitt hus i Påskallavik, där de fortsatt bor. Pelle har bland annat guidat havsöringsfiskare längs Kalmarsund sedan 1985. Under senare år alltid i tätt sällskap av labradorerna Yatzi, som är tolv år, samt treårige Mezzi som är med på bilden ovan, tagen den 22 november 2014 vid Alvedsjö bodar, Öland.

Tidigare böcker av Pelle Klippinge Emån – med flugspö längs världens förnämsta havsöringsvatten, 2000 Laksehugg, 2004 Bland världens största havsöringar, 2004 Avancerat laxfiske, 2008 Laxfiske & Favoritflugor, 2011 Havsöringsguiden – Småland - Öland, 2013 Laxflugans magi, 2013

© Pelle Klippinge, text & foto, 2015 Övriga foto: Tomas Wahlén: sid. 2 Peter Lundberg: sid. 54 Amanda Klippinge: sid. 20, 62, 65 Lars K. Kristiansen: sid. 66 Privat sid: 100 Mörrums Kronlaxfiske: sid. 105 Robbie Stronach: sid. 132 Kartor: Pontus Wahlén Layout: Lina Wahlén Utgiven av Bokförlaget Settern, 286 92 Örkelljunga Tel 0435-804 70 info@settern.se www.settern.se Tryckt vid Italgrafmedia 2015 ISBN 978-91-7586-653-6

– 10 –


INNEHÅLL ABBORRE – GÄDDA – SIK Mönsterås – Sverige Kråkelund – Sverige Vånevik – Sverige

GÄDDA I GRUNDVIKAR

7

ABBORRE FRÅN KLIPPHYLLOR

13

SIK I SUNDEN

19

ÖRING – REGNBÅGE – STEELHEAD Alsterån – Sverige Bodsjön – Sverige Trysilselva – Norge Coyhaique – Chile Isgölen – Sverige Skeena system – Kanada & BC

ÖRING I GLASRIKET

27

ÅSKÖRINGAR

33

GALTENHARR 39 ÖRING, REGNBÅGE OCH KONDOR

45

REGNBÅGE I KLUBBVATTEN

51

STEELHEAD I BJÖRNRIKE

55

HAVSÖRING BIG TIME

63

HAVSÖRING LÄNGS HÄRLIG KUST

67

HAVSÖRING I STORFORMAT

73

ÄPPELKUSTENS SKATTER

79

LEVERERAR ALLTID

85

SALTA HUGG

91

MYSIGA MUNKEDAL

97

HAVSÖRING Emån – Sverige Påskallavik – Sverige Rio Grande – Argentina Skånekusten – Sverige Bornholm – Danmark Onsalahalvön – Sverige

LAX Örekil – Sverige Mörrumsån – Sverige Orkla – Norge Gaula – Norge Selá – Island Pinware – Kanada Spey – Skottland

ÖSTERSJÖLAX I TUNGVIKT

103

DAGAR VID AUNAN

109

NYSTIGET

115

ATLANTLAX I VÄRLDSKLASS

121

TUFFA LABRADORLAXAR

127

APRILGLÄDJE

133

– 11 –


– 12 –


KRÅKELUND – SVERIGE

ABBORRE FRÅN KLIPPHYLLOR

Abborren är lite av nationalfirre i mina ögon. Väl krokad bjuder den på sina karaktäristiska rusningar och är på tallriken en av fiskrikets verkliga delikatesser.

I det svaga morgondiset över Kalmarsund lyfter plötsligt hundratals vigg, så hela luftrummet fylls med vinande vingslag. Yatzi och Mezzi lyfter på nosarna. Följer flocken och vädrar intresserat. Visst hade det varit fint att få apportera några till husse, men idag är det annat som gäller, nu när höstfärgerna här vid Kråkelunds skärgård verkligen tagit fart. Speciellt ekarna börjar skifta ordentligt, samtidigt som rönnbären hänger i dignande klasar. En härlig tid att vara ute och perfekt för att söka abborre från bryggkanter och klipphällar. Stående på bryggan kastar jag flugan mot ett stort löjstim som kretsar oroligt strax utanför ett båthus. Det är ett säkert fiskeställe här i viken och abborren brukar inte vara långt borta. Fastnar i lång och seg nate, som jag lägger upp på bryggan och som Yatzi genast börjar tugga på. Jag släpar sedan streamern i slow motion då första hugget kommer. Lilla spöt står i båge och snart nog strandar jag in en krumnackad abborre. Innan jag hinner göra mer, kommer Yatzi som en raket och vill vara med i leken. Kroken sitter fint och när jag pillar loss den ser jag att abborren just kalasat på löja. En stjärt sticker nämligen ut ur käften och när jag trycker lätt på magen kommer den ut. Redan i nästa kast följer en lika fin borre runt 3-4 hekto och när jag på nytt kastar mot samma fläck, blir det hat trick. En verklig kanonstart, som gör att Yatzi har fullt upp. Bär abborrarna väldigt koncentrerad lite varstans och sprider ut fångsten medan unge Mezzi mest tittar på. – 13 –

Vår randiga nationalfisk finns fint nog över hela landet. Yatzi har säkrat dagens första abborre.


När abborren jagar hoppar löjorna högt över ytan.

BÄSTA TID: September och halva oktober är grymmast att fiska från land. På våren efter islossningen runt april, fångas det riktiga bjässar i området. Riktigt bra vinterfiske.

När det slutat hugga vid bryggan, går vi längre ut mot hällarna. Söker nya jaktmarker och friska bitvilliga individer. Enligt andra abborrfiskare, ska det ha fångats rejäla pjäser alldeles nyligen ett stycke längre ut. Gott och väl över kilot men då från båt och runt de friliggande stengrynnorna. Visst vore det kul med en sådan pjäs, men jag gillar landfisket bäst, då det är fint att få röra på sig lite grand mellan huggen. Möter en flock med tranor, som med tanke på färdriktningen är på väg att lämna landet, under högljutt trumpetande. Ljudet stegras och snart nog kommer ett trettiotal individer susande rätt över skallen. De är imponerande att se på så nära håll och formationen är ett knivskarpt V. Undrar bara varför de trumpetar så glatt. Är det så skönt att lämna Svedala? Ser även en hel del spår efter vildsvin som bökat rejält bland rötterna. Snubblar sedan över rent höstguld i form av ett rejält stånd kantareller. Bara att ta för sig! Nästa abborre som biter på, håller jag i handen en stund och konstaterar att få fiskar är så sköna att ta i som en stadig abborre. Visst är den lite vass runt gällock och fenor, men kroppen ligger behagligt kraftfull i handflatan. Inte det minsta slemmig, utan bara lite sträv i skinnet med sina kraftiga fjäll som bildar pansar. Sedan den tandlösa munnen. Som gjord att snabbt spärras upp till överraskande – 14 –


storlek och konstruerad att enkelt suga i sig det som kommer i vägen. Stort som smått. Allt från löjor och räkor, till kräftor och en och annan fluga eller jigg. Njuter av den fina höstdagen. Mest för att göra annat, skiftar jag fluga och sätter på en streamer. Låter linan sjunka ner en bit, innan jag sakta drar hem den i decimeterlånga tag. Precis som en lättfångad spigg eller löja, som tappat bort kompisarna i stimmet. Efter lite sökande utmed båthuset, kommer hugget från en gäddsnipa som så när sågar tafsen! Sedan ingenting, ingenting och ingenting. Så följer fem hyfsade abborrar, de får spöt att buga som under värsta öringtagen. Kanonkul att drilla och någon abborre gör till och med ett halvhjärtat hopp i försök att bli av med kroken. Sedan stillnar det på nytt och det enda som bryter vattenytan är löjornas vakringar som gör att det ser ut som det regnar. Skiftar lina och sätter på en pytteliten torrfluga istället och skickar ut den mitt i löjstimmet. Här hugger det oavbrutet, men löjorna spottar så snabbt att jag inte har en chans att kroka. Blir nästan tokig av detta! Försöker hitta en rytm i det hela, men det är svårt. Först då jag chansar på mothugg, innan jag ser flugan försvinna i ett blixtsnabbt vak, lyckas jag kroka! Ett otroligt underhållande fiske, eftersom det händer så mycket hela tiden. Torde för övrigt även vara perfekt träning, för att till slut kanske få samma snabba reaktionsförmåga som seriefiguren Fantomen. Abborrfisket i trakterna vid Kråkelund är helt suveränt frampå höstkanten! Abborren verkar inte kunna motstå en streamer som dras hem längs bottnen. Påminner sannolikt om en bortkommen löja. Och löja är precis det som står på matsedeln. Nyckeln är bara att hitta stimmen. Kan finnas lite överallt, men tät vass som breder ut sig inne i vikar, är ett av de säkraste tillhållen jag känner till. Och abborren finns alltid i närheten av löjorna. Emellanåt riktigt kokar det av liv, då det drar ihop sig till jakt. Löjorna försöker fly genom att hoppa, medan abborren attackerar med kraft och tröttar ut sina offer. Rusar fram och spärrar upp käften och suger i sig så många den bara förmår. Mest aktivitet på jakterna är det garanterat mitt på dagen den här tiden. Då kan jaktperioderna vara i flera minuter i bästa fall, innan det lugnar sig. Har det väl blivit stilla på ett ställe, kan man bara ta en fika och vänta lite. Abborrarna finns nämligen kvar ungefär där de jagade sist och flyttar sig ogärna längre sträckor. De bara smälter sina senaste offer, men går snart att trigga upp på nytt. Allra bäst är en liten fiskliknande streamer eller räkvariant på abborre. På hösten fungerar det bäst med en sjunklina, vars spets snabbt drar ner flugan – 15 –


Kråkelund

Getbergsfjärden

HITTA DIT: Kråkelund är en lång halvö som skjuter ut i Kalmarsund norr om Oskarshamn. Sväng av E22,an mot Figeholm eller Misterhult och ta sedan sikte på fjärdar som Borholms- och Getbergsfjärden.

Borholmsfjärden

BOENDE: På Attraktiva Oskarshamns hemsida finns det mesta, även en bra fiskebroschyr. www3.oskarshamn.com

mot bottenregionen. Är det djup på fem meter eller mer, tar det visserligen lite tid, men sedan är det bara att dra hem med långsamma tag. Abborren hugger lite speciellt på fluga och det kan ibland kännas som om man bara fastnar i en seg tångruska. Gäller att hela tiden hålla järnkoll på linan. Ibland dras den bara framåt lite grand, vilket betyder hugg och därmed också dags att ge ett snabbt mothugg. Fluga ger även den fördelen att man kan skifta till torrfluga och testa löjorna. Det fisket är kanonkul, men kräver som jag antydde innan, en reaktion utöver det vanliga. Små torrflugor i storlek 16-18 är idealiskt i kombination med 0,15 mm tafs eller tunnare. Det blir många bommade hugg innan den första sitter kan jag lova, men har man bara fått in snitsen och lite flyt, så går det sedan vanligen galant. – 16 –


UTRUSTNING: Ett lätt öringspö 7-9 fot laddat med en sjunk 1-2 lina, eller en sink tip med djupgående spets, fungerar bäst. Streamers, ibland även poppers, gärna i löjliknande kulör apterade på 0,25 mm nylontafs. Vidare är spinnfiske med jigg effektivt.

Labradorvalpen Billy, som är plaskblöt på bilden, lärde sig bada av gamle Yatzi, medan matte Amanda testade abborren.

– 17 –


– 32 –


BODSJÖN – SVERIGE

ÅSKÖRINGAR

Ett av landets legendariska vatten är jämtländska Bodsjön. Här har tiden stått still och fisket är sannolikt lika bra som det alltid varit, åtminstone med åska i luften.

Öringen kommer och klipper Anders Eklövs torrfluga rakt genom en rullande vågtopp. Anders krokar blixtsnabbt och så sitter den där. Den gör några ordentliga körare runt båten i det grunda klara vattnet, för att sedan slinka i håven. För tusan, det är ju nästan en champagnefisk! Men vågen visar att det fattas ett hekto, så skumpan får vänta. En tradition i Bodsjöns Fiskeklubb, är att där en öring eller röding på minst ett kilo och som såklart fångas med torrfluga, högtidligt hyllas med denna dryck. Så är det bara, punkt slut. Solen gassar och öringarna vakar runt om oss och vi har skoj. Riktigt skoj där vi kastar prick med våra torrisar. Bottnen syns överallt i den grunda sjön, där varje meter sannolikt är extremt produktiv vad gäller insekter och annat liv. Rena drömmiljön för öring och röding. En och annan öl slinker ner mellan drifterna och snart nog är det Leif Persson som drillar så det står härliga till. Allra bäst går en Streaking Caddis, som öringarna har svårt att låta bli. Kommer den bara inom synhåll så smäller det. Mitt på dagen är det trettio grader varmt ,varför vi söker skydd på Bodsjöholmen, eller ön som den kallas. Av med kläderna, sedan plums i det 22 gradiga vattnet som dessutom är rekordlågt. Sedan upp till vindskyddet högst upp på ön och ut med alla köksprylar. Det blir öring med råstekt potatis och lök. Firrarna är i färskaste laget och vrider sig på Muurikkan, men blir snabbt gyllenbruna. Efter kaffe och avec, plus varsin sex tums cuban, slumrar vi till direkt på backen. Pust, visst spänner det om byxlinningen, men bättre än så här kan man inte ha det. – 33 –

När det vakar på Bodsjön är spän­ ningen på topp. När Muurikkan blivit varm, så är det bara på med potatis och nyfångad fisk.


Bodsjön Bodsjöedet

ÅRE DUVED

Gevsjön

HITTA DIT: Bodsjön ligger i Jämtland cirka 15 kilometer nordväst om Duved. BÄSTA TID: Juni till augusti. BOENDE: Genom respektive fiskerättsägare eller klubb.

E14

Solen gassar, men stora moln har plötsligt seglat in över bergen. Det blir pressande varmt och som vanligt vakar fina öringar ett litet stycke utanför ön. De cirklar runt i sina banor och plockar något smått. Flygmyror kanske? Vi är smått förvånade att öringarna ändå äter som de gör, trots den ovanligt höga temperaturen. Anders har ingen förklaring, men sannolikt är Bodsjöns öringar bara ovanligt väl anpassade. Fiskar några timmar efter siestan, innan vi åker in till Danielssons bagarstuga, där vi huserar på gården Bodsjöbränna. Boendet är enklast tänkbara, men fun­ gerar. Växlar några ord med Jan Danielsson på gården, som meddelar att hans sista ko inte finns längre. Dog tidigare under året. Vi sitter sedan utanför och njuter svensk sommar, med världens utsikt över fjällmassiven. Språkar om allt mellan himmel och jord, men framför allt om kvällens fiske. I horisonten mullrar åskan dovt och blir det som kvällen innan, ja då blir det riktigt spännande. Kanske champagne. Anders binder upp några buskiga Streaking Caddis på streamerkrok och ger till Leif och mig. Sedan fixar vi en rejäl middag och tar en sträck. Jag i den nedsuttna bäddsoffan, som knirrar och lutar. Bortåt kvällen ger vi oss ut igen och när vi fiskat en stund tilltar åskan. Det blixtrar oroväckande bortom bergen. Kastar ut den stora torrflugan och drar hem med meterlånga tag. Den ritar sitt v-formade mönster på ytan, men hinner inte särskilt långt innan en öring biter tag hårt och kraftfullt. Märkligt nog – 34 –


Bodsjöns legendariska öringar är riktiga insektsätare och snittar runt sju hekto.

fastnar den inte, utan det blir bara en vattenkaskad. Nya kast mot gungande vak och så plötsligt kommer nästa. Jag spänner upp och öringen drar iväg kraftfullt. En bra bit backing följer med. Ser samtidigt att Anders håvar en fin öring åt Leif. Min kommer slutligen den också och väger nästan kilot. Kraftfulla vak breder ut sig medan blixtarna lyser i fjärran. Det luktar nyfångad öring från min trälåda och jag hinner inte göra så värst många hemtag då en ny öring tar flugan. Vi dansar en stund. Spöt står i kraftfull båge, innan även den omsluts av håvgarnet. En skönt tecknad och typisk långsträckt Bodsjööring med ilsken look, klart över kilot. Jag är så jäkla nöjd man bara kan bli, men kan inte låta bli att kasta igen. Adrenalinrus. Leif och Anders skrattar borta i deras båt och jag hör på snacket att det är storfisk som grabbarna landat. Nästa öring som kastar sig över min torris kör fast i vattenväxter. Blir så där otroligt tung, men lossnar. Det visar sig vara ytterligare en välväxt krabat, lite större än de förra. Åskan kommer närmare och då jag ror bort mot Anders och Leif, kastar sig en öring över flugan som släpar metern bakom aktern. Spöt far upp och ner och som väl är lossnar öringen. När jag kommer fram till grabbarna, sitter de med varsin öl och ser luriga ut. Ur trälådan plockar de upp en prickig på 1,4 kilo. När jag grattar Anders, plockar Leif upp sin, som faktiskt är hektot tyngre. Inte klokt vilka ”åsköringar”, men var i tusan ska vi skaffa champagne ifrån? Den vi hade gick ju åt igår. – 35 –

UTRUSTNING: 8-9 fots spö med flytlina och 0,20 mm tafs. Torrflugor som anpassas efter rådande kläckningar. Nymfer och märlor som fisken alltid verkar äta. Båt men även vadarbyxor för fiske i Gevsjöströmmen. Fiske genom egen fiskerätt, klubbmedlemskap eller invitation.


Mathias Klippinge med champagneöring, som efter vägning förpassas till trälådan på traditionellt manér.

Bengt Bellanders originalmålning av en hoppande röding från Bodsjön finns i Gustaf Ulfsparres Stiftelses samlingar.

Fisket i Bodsjön har i alla tider bjudit på ett bra öring och rödingfiske. Mest öring under senare decennier, även om rödingen har starka band med sjön. Detta inte minst tack vare den oljemålning av en hoppande röding som Bengt Bellander målade 1934 och som utgjorde tidningen Sportfiskarens omslag året efter. En symbol över den vackra jämtländska naturen, samt sportfiskets historik i sjön. Här har legender som Ankarcrona, Ulfsparre, Prins Wilhelm, Färnström, Smedman och många andra kastat sina flugor. Fisket sker över hela sjön, men är starkt reglerat med ett begränsat antal spön och båtar per fiskerätt. Fisket är ett kulturarv och beståndsanpassat sedan mer än hundra år. Tiden har på något vis stått still och jag ska därför kort nämna lite av det jag tror mig veta om fiskets historik. År 1890 kom Östersundsbon Conrad Hammarström till Bodsjöedet för att bygga en jaktvilla intill Bodsjöns utloppsfors. Han son, Rudolf Hammarström hyrde från 1917 de flesta fiskerättigheterna i hela 50 år av företaget Tegefors Verk med säte i Järpen. Rudolf byggde sedan en egen fiskestuga, Granudden, på andra sidan sjön. En unik era i Bodsjön startade med detta. Rudolf skrev vidare boken Handbok i Sportfiske 1925 och skapade också sin egen speciella Bodsjöfluga, med de karaktäristiska nötskrikevingarna. År 1920 sålde Rudolf fiskerättigheterna till Paul Bellander i Bollnäs. Han och hans broder Bengt bodde på Bodsjöbränna, när de kom för att fiska. Där hade för övrigt Paul sitt nio fots Hardyspö, byggt i en hel längd, hängande på gaveln till stora huset, enligt uppgift från Jan Danielsson. – 36 –


1926 kom Philip Remington från England till Bodsjöedet. Engelsmannen köpte Conrads jaktvilla, som sedan dess kallas Engelska villan. Philip fick tillstånd att fiska i Bodsjön, sannolikt genom Bellander. Philip kom tillbaka varje sommar, förutom under krigsåren, fram till 1959. I augusti 1955 fångade han en öring på 2,3 kilo på en Peter Ross, vilket är en stor öring i Bodsjön, där snittvikten annars ligger runt sju hekto. En målning av fisken finns fortfarande i Engelska villan. Tidigare fanns en hel del kuriosa i villan, som dessvärre mer eller mindre plundrades då huset stod obebott efter Mr. England. Efter denna era och Paul Bellanders död, hamnade de flesta fiskerättigheterna hos Arvid Carlander från Östersund. Granuddens sportfiskeklubb bildades 1967 och logerade ute på Granudden. År 1974 såldes de flesta fiskerättigheterna till Bergvik-Ala AB (f d Tegefors Verk senare Stora AB, numera Stora Enso AB), samt till Bengt Selander i Östersund. Granuddens Sportfiskeklubb ombildades 1994 till Bodsjöns Fiskeklubb, med boende på gården Bodsjöbränna i Danielssons bagastuga. De hyr fisket av Stora Enso, vilket även SCA AB gör, med boende i stora huset på Bodsjöbränna. Carlanders dödsbo disponerar fortsatt fiskerätt och Granudden där de huserar. Anders Eklöv i väntan på nattsländekläckning och glufsvak.

– 37 –

Arvid Carlander i aktion på Bodsjön år 1960.


– 38 –


TRYSILSELVA – NORGE

GALTENHARR

Norskt harrfiske när det är som bäst och som dessutom erbjuder stora valmöjligheter. Öring finns det naturligtvis också i strömmarna, precis som rejäl sik, vilka gärna tar humleliknande torrflugor.

Vi kommer precis lagom i tid till middag. Gjertrud Eggen, femte generationen på gården, ringer i den gamla koskällan. När hon får syn på Bill, blir det stora leendet och han får en stor saftig kram på stående fot i farstun. Inte nog med det. Då Illona dyker upp blir det ännu en kram. Hmmm... gamle Bill är tydligen populärare än någonsin, tänker jag när jag lassar in av gårdens fantastiska sikpudding. Jag tror för övrigt att just den rätten är lika klassisk som Galten gård själv. En gård som stått i flera hundra år, med sin patinerade fasad mitt emot de mäktiga Sölenfjällen intill Galtsjön. Och visst, siken hämtar man nu som då direkt ur sjön, berättar maken Per Roar Aarnes. Färskare och mer närproducerat kan det knappast bli. Det serveras moltekräm till efterrätt, så mätta och oförskämt belåtna drar Bill och jag iväg ner till älven för ett pass. Första gången vi var här tillsammans, i slutet av 70-talet, gick vi långa sträckor, men det har ändrats med åren. Numera kör vi dit där det inte blir så långt att gå och stoppar därför vid ”sopetippen”, som Bill kallar platsen nära Sölenstua. Kavlar upp vadarstövlarna och knallar några hundra meter uppströms. Min första harr tar ivrigt Europatolvan med ett litet plaskvak. Tar några ytliga skutt, spänner upp ryggfenan och seglar iväg i det starka strömdraget. När jag krokar loss den, ser jag Bill stå med böjt spö. Har sett detta så många gånger vilket väcker minnen. Tänker då bland annat på, då Bill drog harr efter harr – 39 –

Bill Olsson lägger ut torrflugan i Galtströmmen. Gjertrud Eggen och Per Roar Aarnes välkomnar till middag med klock­ ringning, som traditionen föreskriver på Galten gård.


HITTA DIT:

Isterfossen

Ligger cirka 70 kilometer öster om Idre. Kör till Galten gård och fortsätt sedan nedströms, där det finns oändligt många fiskeplatser efter Galtsjön. Älven skiftar namn från Femundselva till Trysilelva och blir slutligen Klarälven när den passerar gränsen.

Galthåen

Gråndalen

BOENDE: www.galtengard.no

Nedre fallet

Øvre fallet

ndse

u Fem

BÄSTA TID:

Galten gård

Galtsjøen

217

lva

Hela sommaren i samband med insektskläckningar. Hølen

Mårten på väg till frysboxen med två nyfångade sikar.

och en norrman undrade vilken fluga han fiskade med. ”Heja Sverige”, ropade Bill, som i samma skede därmed också döpte sin alldeles nya skapelse. Ett svar som sannolikt gav en del funderingar och huvudbry. Vi har sedan dess haft fina fisken på den flugan, som för övrigt går i blått och gult. Kanske passar den harren just här i Trysilsälven, men norrmännen borde väl kontra med en alldeles egen fluga i sina nationalfärger, tycker man. Då kan det kanske rentav bli landskamp. Lite kamp och tävling råder det allt på gården då vi kommer tillbaka. Vi anländer nämligen samtidigt med gubbarna från Sikringen, ett anrikt norskt sällskap sikspecialister. De kommer med nyrensad sik i påsar, som stolt förpassas ner i gårdens stora frys. Mårten, en av veteranerna, har ett par tvåkilos, men tappade en betydligt större. Vid frukosten som intas tillsammans med Sikringen, blir Bill och jag smått invigda i sikfisket. Gubbarna, en del med sina fruar i sällskap, har fiskat sik här hur länge som helst. Rekordsiken vägde över fyra kilo och de tar villigt på torrflugor stora som humlor, får vi veta! Vi lyssnar intresserat och skjuter vi in något om harr, öring eller laxfiske blir, det snabbt betraktat som helt oväsentligt. Det är sik, sik och åter sik som gäller! Punkt slut. Vi blir än mer nyfikna och – 40 –


Harren är ingen större kämpe, men stiger villigast av alla till torrfluga.

kikar till och med då gubbarna ger sig ut i sina båtar och fiskar Galthåen intill ön nedanför Isterfossen. Vi kör sedan till Sömåa. Den vackra älven som rinner ner i sjön Isteren. Det är skapligt väder och snart nog börjar det kläcka. Några vakringar breder ut sig och vi har fullt upp en stund. Den ena harren efter den andra stiger till våra flugor och vi har riktigt skojigt. Tar en fika, där Birgittas sista bullar åker med så det ryker om det. Sockret har visserligen smält allra överst, men de är lika goda ändå. Efter fikat tilltar vinden, som snart nog ökar upp alldeles för mycket, vilket gör att vi måste bryta fisket här. Vi hittar lä nedanför en hög klint i Trysilsälven. Ett långt härligt stryk, med vågigt vatten som bjuder nya harrvak. Nattsländor kläcks och harrvaken ökar medan en strömstare kommer surrande på snabba vingar och flyger rakt förbi. Säkert väntar årets kull på nattsländegodis. Den buskiga torrflugan, en Goddards, fiskar kanske bara någon meter i varje släng, innan den draggar. Tekniken måste skärpas. Jag kastar kort och stoppar högt i luften à la Smedman, så tafsen landar i mjuka slingor. Flugan flyter genast längre och högre. Flera fina harrar tar så det stänker i ytan och jag förstår snabbt att harren står otroligt tätt här bland alla – 41 –


Bill myser, har hela Tryslisälven för sig själv.

strömvirvlar, djupgropar och storsten. Flugan flyter dock allt sämre för varje harr och ligger djupt i ytfilmen, då ett tungt hugg plötsligt drar lina direkt från rullen. Först går fisken ner och tjurar, men kommer sedan upp i ett par fina hopp, med ett av de färggrannaste ryggsegel jag skådat. Harren är stålgrå, grov över ryggen och sticker nedströms i hög fart. Jag stapplar efter, men plötsligt kilar högra foten sig fast mellan ett par stenar. Så jädra tokigt! Som tur är stannar harren och med lite press kan jag sakta men säkert styra upp den mot strömmen. Foten sitter fortfarande fast och medan harren gör ett nytt skutt, försöker jag med alla medel komma loss. Det går inte och då kämpen kommer flytande på sida låter jag den sakta glida in i handen. Där förblir den alldeles stilla och kikar på mig med sina stora, lite sorgsna ögon. Jag beundrar harren, som är vacker i all sin vilda skepnad och som dessutom är fångad i vidunderligt vacker natur här vid Trysilsälven, eller Femunds­ älven som den också kallas. När jag släpper harren, försvinner den med ett ivrigt plask tillbaka i strömmen. Jag kan följa den ett gott stycke i det grunda klara vattnet och hade jag bara haft kameran tillgänglig, kunde jag lätt plåtat den en lång stund. – 42 –


UTRUSTNING: Lagom spö är 7-9 fot och flytlina. Vadare är ett måste. Alla typer av torrflugor samt nymfer. Stora torr­f lugor till sik! Danicor, såväl flytande som kläckare, är viktigt att ha när de kläcker. Fiskekort finns att köpa på Galten gård. Min öring är riktigt skaplig och för märkligt nog tankarna till en kram.

Efter lite lirkande lossnar också foten och jag vadar vidare nöjd och lycklig nedför strömmen. Plockar mig fram med korta kast och drar nästan oförskämt enkelt ytterligare någon harr. Även en mindre öring slår på, samtidigt som en enkelbeckasin störtdyker över branten så vingarna sjunger vibrato. De flesta harrar som biter på, ligger ungefär i lagom stekpanneformat, vilket är förunderligt. Medelvikten torde vara ganska bra här och jag undrar stilla var småharren egentligen finns. De pekfingerlånga lyser nämligen helt med sin frånvaro. I en markerad djupgrop på andra stranden, hugger en mycket stark krabat på en Coachman. Måste vara en öring! När jag väl strandar in den, visar den sig vara riktigt fin, säkert över halvkilot och med en fantastisk färgteckning. Bill kikar nyfiket ett stycke nedströms. Funderar en sekund, om jag ska knacka den och ge till Gjertrud. Då kan det kanske bli en kram även till mig. Men nej, hon är säkert uppväxt på den fisk pappa Jo fångat under alla år, varför den får gå tillbaka. Blir en fin lekfisk till hösten och ikväll skulle vi dessutom få älggryta med rårörd lingonsylt. Bara dumt att blanda in en firre, även om en kram likt den Bill fick skulle sitta riktigt fint. – 43 –

Galten gårds patinerade profil har stått emot åtskilliga stormar.


Jag har lagt många kast, hela vägen från Påskallavik till Sydamerika, och tveklöst fått många favoritplatser när det gäller fiske. Så många att de till och med räcker att dela med sig av. Bra eller hur? Ett urval på inte mindre än tjugotvå stycken finns samlade i den här boken och jag hoppas verkligen innehållet kan locka till besök till några av dessa. En del av de vatten som beskrivs väntar kanske alldeles bakom knuten där du eller kompisen bor. Detta medan andra kräver såväl flyg som guide eller rentav »dead man´s shoe« för att komma åt. Hur som helst är det kanske just där de blanka, prickiga eller randiga bara väntar på ditt nästa kast? De olika platserna portioneras ut i berättelser, inklusive kartor och de nödvändiga tips som alltid behövs för en lyckad fisketur. Naturligtvis handlar det främst om mina favoritarter som lax och öring i olika former. Dessa från Sverige, till en rad andra länder som exempelvis Island, Kanada och Chile. Men även våra genuina »nationalfiskar« som gädda och abborre har fått utrymme i boken. Även de kan bjuda på drömfiske! Så sluta dröm, det är hög tid att redan nu planera in nästa destination. Pelle Klippinge BOKFÖRLAGET

SETTERN ISBN 978-91-7586-653-6

Profile for Smakprov Media AB

9789175866536  

9789175866536  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded