9789172235090

Juristens skrivhandbok är både skrivhandledning och uppslagsbok för alla som skriver texter med juridisk anknytning eller juridiskt innehåll. Den ger dig de grundläggande reglerna för disposition och språklig stil i modernt juridiskt skrivande och ger praktiska tips och konkreta exempel om allt från ordval till typografi.

Ett utförligt kapitel med skrivregler kompletterar de allmänna skrivreglerna med sådant som är specifikt för juridiskt skrivande.

Vissa vanliga texttyper och dokument behandlas i egna avsnitt och ger dig specifika råd för vad du ska tänka på när du skriver definitioner, PM, domar, myndighetsbeslut, avtal och föreskrifter.

Helena Englund Hjalmarsson är examinerad språkkonsult och fil.kand. i svenska. Hon har arbetat i många år med att förbättra kundvillkorstexter åt banker och försäkringsbolag.

Anki Mattson, examinerad språkkonsult i svenska har lång erfarenhet av att granska lagar och propositioner i Regeringskansliet och att skriva och bearbeta föreskrifter åt centrala myndigheter.

9 789172 235090

ISBN: 978-91-7223-509-0

JURE FÖRLAG, ARTILLERIGATAN 67, 114 45 STOCKHOLM TEL 08-662 00 80, FAX 08-662 00 86. WWW.JURE.SE

Juristens skrivhandbok Helena Englund Hjalmarsson Anki Mattson

Juristens skrivhandbok Helena Englund Hjalmarsson Anki Mattson

Adress till förlaget: Jure Förlag AB Östermalmsgatan 84 114 50 Stockholm Beställningar: Jure bokhandel Artillerigatan 67 114 45 Stockholm Tel: 08-662 00 80, fax: 08-662 00 86 order@jure.se www.jure.se Att mångfaldiga innehållet i denna bok, helt eller delvis, utan medgivande av Jure Förlag AB, är förbjudet enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Förbudet gäller varje form av mångfaldigande såsom tryckning, kopiering, bandinspelning etc.

Juristens skrivhandbok © Författarna och Jure Förlag AB, Stockholm 2013 ISBN 978-91-7223-509-0 Grafisk form och produktion: Tina Selander, Textfokus Tryck: Elanders, Stockholm 2013

Innehåll

Förord 1 Det juridiska språkets kännetecken 3 Kännetecken hos det juridiska språket 4 Fackspråkligheter 4 Termer 5 Jargong 6 Svepande hänvisningar 7

Strävan efter att uttrycka sig allmängiltigt

7

Generella uttryck 8 Abstraktioner 8 Avsaknad av pronomen 9

Juridiska ovanor Dubbla negationer Långa meningar och inskott Onödiga uppräkningar och preciseringar

Planering och disposition Den juridiska textens syfte Låt huvudsyftet dominera Skilj på information och reglerande text

Den juridiska textens mottagare Skriv för dina läsare Kunden har alltid rätt … att förstå Författningar är medborgarnas egendom

10 11 12 13

15 15 15 17

19 20 22 22

Strukturen 23 Disponera texten Ta läsarnas perspektiv

23 25

Juristens skrivhandbok

Språk och stil En professionell jurist kommunicerar i ögonhöjd

Meningarna Variera meningarnas längd Bygga enkla meningar Skriva tydliga hänvisningar Laghänvisningar som krånglar till det

Vem har skyldighet?

27 28

29 30 31 33 34

36

Passiva verb Substantivsjukan Man – ynkedomens pronomen

37 38 39

Enkelhet och precision i ordvalet Välj moderna ord och uttryck

41 41

Använd moderna förebilder

Juridiska älsklingsverb Korta verbformer

Enkla prepositioner Betydelseglidningar och udda konstruktioner

43

43 43

45 46

Textens utseende 47 Styckeindelning – information som hör ihop ska presenteras ihop 50 Uppställningar 52 Listor, bilagor och tillägg 53 Faktarutor 54 Tonade plattor

Informativa underrubriker

55

56

Rubriknivåer 59 Rubrikernas utseende 60 Rubrik direkt efter rubrik 62

Typografi 62 Teckenstorlek 62 Radlängd och marginaler 63 Fetstil och kursiv stil 63

innehåll

Skrivregler för juridiska texter Vad ska man ha skrivregler till?

Flera regler samspelar

65 65 65

Namn på myndigheter, företag och organisationer

66

Logotypnamn 67 Avdelningar 68 Flerordsnamn och gruppgenitiv 68 Titlar 68

Författningar 69 Förkortningar 69 Förkortningar vid hänvisningar

69

Specialtecken 70 Paragraftecken (§) 71 Juridiska skyddssymboler (©, , ) 72 Valutor och belopp 72 Snedstreck 73 Bindestreck och tankstreck 74 Semikolon och kolon 75 Citera med eller utan citattecken 75 Olika parenteser ((…), […], {…}) 76

®™

Ett ord eller flera?

76 Bokstavsordning 77 Samsortering 77 Främmande och diakritförsedda bokstäver 78 Flerordiga uttryck 78 Sortering av namn 79 Företags- och organisationsnamn 79

Kommatering 80 Kommatering i uppställningar

Hänvisningar

80

81

Vanliga juridiska texttyper och dokument 83 Definitioner 83 Utforma definitionen Formge definitionen

84 86

Juristens skrivhandbok

PM 87 Vad är ett PM? PM:ets disposition Konsekvens i tempus

87 88 88

Domar 89 Tonen i domen Domens disposition Vad ska domen innehålla?

Domens vokabulär

89 89 90 91

Myndighetsbeslut 91 Tonen i beslutet Myndighetsbeslutets disposition Vad ska myndighetsbeslutet innehålla?

Myndighetsbeslutets vokabulär

91 92 92 94

Avtal 95 Avtalets disposition Konsekvens i ordvalet Formge avtalet

95 95 96

Föreskrifter 96 Språket i föreskrifter Föreskriftens disposition Föreskrifternas rubriker Sambanden i texten Formge föreskriften

Juridiskt språk för alla – går det?

Begripligt juridiskt språk är ett adelsmärke

Skriva demokratiskt och lönsamt Alla vill ha ett demokratiskt samhälle Rättssäkerheten måste ständigt värnas Lönsamt och effektivt språk Lagen kräver ett tydligt språk

Myter om att skriva klart och tydligt om juridik Myt 1: Klarspråk är bebisspråk Myt 2: Klarspråk och precision är varandras motsatser Myt 3: Klarspråk utesluter terminologi Myt 4: Klarspråk handlar bara om att undvika svåra ord

97 97 98 99 100

101 102

102 103 103 103 105

105 106 107 107 108

innehåll Myt 5: Det finns inga bevis för att klarspråk gör texterna lättare att förstå 108 Myt 6: Klarspråk är inte juristernas ansvar 109 Inget nys 110

Det juridiska språket i världen

110

Sverige 110 Juristspråket inom EU 111 Juridiskt språk i Europa 112

Välkommen ombord

114

Läs mer I elektroniska källor I böcker

117 117 118

Förord Språket är juristens viktigaste verktyg – det är ett påstående vi ofta hör när vi pratar om att skriva juridiska texter. Men det är sällan någon säger att kommunikation är juristens viktigaste färdighet. Vi tror att den aspekten av juridiskt skrivande ofta glöms bort. Jurister behöver kunna språket, men de behöver också kunna kommunicera.

I den här boken försöker vi ta ett grepp om både språk och kommunikation med ett juridiskt perspektiv och ger dig fakta, tips och råd som hjälper dig att skriva texter som är tydliga och lättbegripliga utan förlora i exakthet och stringens. Tvärtom kommer du att märka att dina formuleringar blir mindre svepande och dina uttalanden blir mer specifika när du tillämpar vårt sätt att se på juridiska texter.

Sedan 2009 har vi en språklag i Sverige som föreskriver att språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt – ett uttryckssätt som i många sammanhang benämns som klarspråk.

Klarspråk är dock ingen definierad term och det finns många uppfattningar om vad det är och vad det inte är, därför har vi inte använt begreppet så mycket i den här boken. Men tankarna bakom är exakt de som finns i språklagen.

Vi hoppas boken ska ge dig nya kunskaper och tips om uttryckssätt, samtidigt som den bekräftar sådant som du kanske redan hade på känn. Vi hoppas också att du ska kunna använda den som handbok när du blir osäker på skrivregler och formalia.

Vi vill rikta ett stort och varmt tack till Per-Anders Svensson och Katarina Lindqvist som har bidragit med faktagranskning och expertkunskaper. Tack Helena Palm, Christine Smith och Jon Kihlman för textexemplet och tack alla andra som kommit med synpunkter.

Utan er hade vi aldrig vågat.

Stockholm, februari 2013 Helena Englund Hjalmarsson Anki Mattson 1

Det juridiska språkets kännetecken Det juridiska språket har, liksom alla andra fackspråk, sina egna särdrag. Många av dessa särdrag är bra och bidrar till att dina texter blir använd­bara och ändamålsenliga. Men ibland går det på tok och vissa känne­tecken i det traditionella juridiska språket sätter krokben för läsarna. Många gånger beror det på högst lovvärda juridiska ambi­ tioner att vara objektiv eller allmängiltig, som ibland lurar skribenterna att uttrycka sig på ett sätt som blir för abstrakt eller komplext för att texterna ska nå fram till de läsare de är avsedda för. Vi hoppas att du kommer att känna igen de egenskaper vi beskriver här, och att du har lärt dig att undvika en del fällor när du läst färdigt boken.

Många juridiska texter innehåller komplicerade resonemang och redogörelser för snåriga och svårbegripliga regler. Det kan vara avtal mellan parter, författningar, testamenten, domar, äktenskapsförord och många fler. Oavsett vilka ämnen de juridiska texterna behandlar, har de en sak gemensam: de påverkar relationerna mellan människor genom att be­stämma vilka regler som gäller och vad som är tillåtet och otillåtet. Det finns helt enkelt en inneboende kraft i juridiska texter som andra texter saknar, en kraft som brukar kallas giltighet, rättsverkan, juridisk håll­barhet eller att texten är bindande. En juridisk text är så att säga ”på riktigt”, och att handla i strid med en juridisk text får konsekvenser.

Insikten att det är själva det juridiska ordet som styr världen är naturligtvis underbar, och det är lätt att bli förförd av kraften och mak­ten i det juridiska språket. Krassare är nog insikten att även det juridiska ordet behöver sina uttolkare för att bli meningsfullt i det samhälle som det ska styra och reglera. Orden är inte trollformler

3

Juristens skrivhandbok

eller besvärjelser som betvingar världen. Det räcker inte med bara ord, det krävs kom­munikation för att de ska fungera. Regler som inte går att förstå blir meningslösa, och naturligtvis omöjliga att följa och respektera. Den som vill behärska juridiken måste även ha förmågan att förklara den för andra.

Kännetecken hos det juridiska språket En utmärkande egenskap hos det juridiska språket är den lång­ samma utvecklingstakten. De språkliga förändringar som sker i all­ män­språket kan ta decennier på sig innan de når det juridiska språket, lagspråket och domstolarna. Den långsamma förändringstakten är be­tryggande på många sätt. Den bekräftar att det juridiska språket är stabilt och beständigt. Lagar och institutioner måste vara lite tröga för att vi ska våga lita på vårt samhälle. Men det finns gränser.

Som ett exempel på överdriven försiktighet kan vi ta att nyhetsbyrån TT övergav verbens pluralformer 1945, men att det tog 20 år innan Högsta domstolen rensade ut dem (1966). Ett annat exempel är att det tog nästan 30 år av heta diskussioner innan juristerna i Regeringskansliet gick med på att överge skall och gå över till den kortare formen ska även i lagtext. Inte i något av de båda exemplen handlar förändringen om innehållet eller bety­delsen, utan bara formen och stilen.

En annan utmärkande egenskap är informationstäthet. I Sverige har vi dessutom en myndighetstradition som, till skillnad från en del andra länder, går ut på att uttrycka sig så kort som möjligt i olika sammanhang. Därför har det skapats en tradition av att använda få ord som innehåller mycket information och för att förstå sammanhanget måste läsarna då känna till det bakomliggande regelverket.

Fackspråkligheter Det juridiska språket är ett fackspråk, med samma typer av fördelar och pro­blem som andra fackspråk. Det innehåller till exempel en 4

Det juridiska språkets kännetecken

mängd ter­mer. Men så länge termerna används med konsekvens och måtta är de egentligen inget stort problem. Däremot kan tvetydiga ord och onöd­iga krångelord ställa till problem. Andra svårigheter i juridiska texter är de långa meningarna och den ofta otydliga dispositionen.

Termer En vanlig missuppfattning om det juridiska språket är att det som gör det svårt att förstå är den stora mängden svåra termer. Och visst finns det juridiska termer som är svåra att förstå och omöjliga att byta ut. Vanligtvis är det dock inte i första hand termerna som ställer till problem för oinvigda läsare. Om texten vimlar av latinska sentenser och citat blir den naturligtvis ogenomtränglig, men enstaka fackuttryck kan de flesta läsare hantera.

Termer är praktiska på många sätt. De fungerar som kortversioner av mer komplexa resonemang, och de är precisa och sparar tid och utrym­me. Förutsatt att alla är lika insatta i resonemanget förstås. För den som inte känner till vad termen står för kan texten bli obegriplig. Därför är det säkrast att förklara termer första gången de används i en text som vänder sig till andra än specialister, eller se till att använda termen i ett sammanhang som gör det enkelt att förstå betydelsen.

En försvårande omständighet inom juridiken har historiskt sett varit att en del av terminologin varit på latin, och att det funnits jurister som av gammal vana använt latin även för annat än termer och i andra texter än juridiska. Med tanke på att det med största säkerhet bara är jurister som förstår juridiskt latin, är det en olycklig ovana om man vänder sig till läsare som kunder och allmänheten. Fråga dig därför om det till exempel inte går att skriva göra arvlös i stället för exheredera utan att betydelsen förändras. Eller om du inte skulle kunna diskutera vårdslöshet och uppsåt i stället för culpa- och dolusbrott utan att förlora i trovärdighet.

Självklart ska du använda de termer som är nödvändiga för att förmedla ditt budskap på ett korrekt sätt. Men om du vill underlätta 5

Juristens skrivhandbok

för de av dina läsare som inte är så insatta i ämnet bör du använda termer med viss försiktighet.

Jargong Jargong är uttryck och fraser vars huvudsakliga funktion är att markera grupptillhörighet. Det är ett sätt att med språkets hjälp tala om för omvärlden att man ingår i en specifik grupp, och samtidigt tydligt markera för dem utanför att de inte gör det. Jargong skapar en osym­metrisk relation till läsarna, vilket påverkar trovärdigheten negativt efter­som skribenten lätt uppfattas som överlägsen och nedlåtande. Ur ett språkligt perspektiv är jargong i bästa fall irriterande för oinvigda läsare, och i värsta fall obegripligt.

Det är svårt att definiera jargong på ett tydligt sätt. Det är dock vanligt att det är ord som används i överförd betydelse inom ett nytt område, till exempel burk i stället för dator datortekniker emellan, eller buset i stället för människor som stör ordningen poliser emellan.

Det kan också vara när experter inom till exempel språkvetenskapen använder fackord lite i onödan, till exempel kontext fast det skulle fungera lika bra med ett mer allmänspråkligt ord som sammanhang.

Jargong kan alltså likna både slang och terminologi, vilket kan göra det svårt att upptäcka den i texten. Den som vill undvika jargong får helt enkelt fråga sig själv inför varje specialuttryck om det verkligen är nödvändigt för att förmedla innehållet.

Det speciella med juridisk jargong är att det ofta är menings­bygg­ naden och stilnivån som markerar jargongen – inte bara ord.

Jargongens effekter Svårigheterna att beskriva jargongens egenskaper gäller inte den effekt den har på begripligheten i de texter där den smugit sig in. Utmärkande för jargongkryddade texter är att läsarna upplever dem som tvetydiga, innehållstunna och svåra att förstå. Det har att göra med att många av uttrycken antingen letar sig ut i eller är hämtade från allmänspråket, där de har en mer allmän betydelse. Det gör att läsarna inte identifierar jargongorden som obekanta, utan tvärtom 6

Det juridiska språkets kännetecken

tror att de förstår betydelsen. Var därför vaksam mot jargong och andra grupputtryck som inte har en specifik och avgränsad betydelse.

När jargongen markeras på stil- eller meningsbyggnadsnivå som inom juridiken, försvårar den förståelsen genom att sätta läsarens normala lässtrategier ur spel. Eftersom det alltid går att byta ut eller ta bort jargong kan du tryggt rensa ut den. Använd vanliga ord när det går och skriv enkla och naturliga meningar.

Svepande hänvisningar Många jurister lägger stor vikt vid att tala om för läsarna att ett ämne redan är behandlat, eller kommer att behandlas längre fram i texten.

Sådan text som handlar om själva texten kallas för metatext och är i princip bra, eftersom utgångspunkten är att den ska hjälpa läsarna att orientera sig i texten. Men om hänvisningarna i stället har till syfte att hjälpa skribenten att hålla ryggen fri utan tanke på hur de fungerar för läsarna, blir de till hinder i stället för hjälp. Hänvisningar måste vara precisa och informativa för att vara till någon nytta och inte svepande och inexakta som till exempel de här standardfraserna: med hänvisning till det ovan anförda, nedan resonemang, i det följande, i det föregående och mot denna bakgrund. Sådana hänvisningar fyller ingen funktion eftersom de inte innehåller någon egentlig hänvisning, och den läsare som vill hitta resonemangen och det anförda får nog leta ganska länge.

Strävan efter att uttrycka sig allmängiltigt Att lagar och regler ska gälla alla – vara allmängiltiga – är en berömvärd juridisk ambition. Det är också viktigt att visa att även regler som bara gäller i vissa sammanhang eller för vissa personer omfattar alla i den avgränsade situationen eller alla som uppfyller de uppställda kriterierna. Strävan efter att formulera sig allmängiltigt kan emellertid leda till ett onödigt opersonligt uttryckssätt. I det här avsnittet ska vi titta på några vanliga strategier för att uttrycka sig allmängiltigt: generella uttryck, abstraktioner och utelämnade pronomen.

7

Juristens skrivhandbok

Generella uttryck Ett sätt att åstadkomma allmängiltighet i juridiska texter är att skriva substantiven i sin oböjda grundform, det vill säga obestämd form singular, till exempel medlem, ägare, ansvarig, anställd. Ett sub­ stantiv utan artikel (en, ett) och ändelse (-en, -et) kallas naket substantiv, och är den form som används i uppslagsböcker. Det är alltså den ordform som handlar om företeelsen i sig. Och på sätt och vis kan man tycka att det borde passa det allmängiltiga syftet ganska bra.

Problemet är dock just att nakna substantiv inte handlar om någon alls och att ingen därför känner sig träffad av dem. De signalerar till läsarna att texten inte handlar om dem, inte vänder sig till dem och att de nog inte behöver läsa texten eller bry sig om den. Resultatet blir en vag och opersonlig text som ingen känner sig berörd av.

Det blir tydligare om du skriver obestämd form singular första gången i texten (En medlem som vill gå ur föreningen…) eller plural obestämd form (Medlemmar som vill gå ur föreningen…) och sedan hänvisar med bestämd form (Den medlem som gått ur föreningen…, De medlemmar som gått ur föreningen…) eller använder pronomen (Han eller hon har sedan inte rätt att…, De har sedan inte rätt att…).

På så sätt blir det ett tydligare och mer lättläst språk, och läsarna kan identifiera sig med innehållet.

Abstraktioner Ett sätt att uttrycka sig allmängiltigt är att hålla sig på en hög abstrak­ tionsnivå och använda abstrakta ord i stället för konkreta, till exempel fordon i stället för Volvo V70 – eller till och med Lena Pettersons Volvo om den är den man menar.

I det juridiska språket finns en förkärlek för abstrakta ord, kanske på grund av att många upp­fattar att abstrakta ord har en högre stilnivå än konkreta, och därmed passar juristernas yrkesroll bättre.

Det kan vara anledningen till att så kallade partikelverb skrivs samman så ofta i juridiska texter. Många jurister skriver hellre till exempel inlämna än lämna in och utge i stället för ge ut. Vanligtvis 8

Det juridiska språkets kännetecken

är den sammanskrivna formen mer abstrakt än den sär­skrivna, men det kan också vara betydelseskillnader mellan dem. Att avvika är till exempel inte samma sak som att vika av, och att ingå är inte synonymt med att gå in.

Om valet mellan konkret och abstrakt bara handlar om stil är det konkretare uttryckssättet i allmänhet att föredra. Det går fortare att läsa och avkoda konkreta ord än abstrakta, även för vana och specialiserade läsare. Dessutom minskar konkreta ord risken för missförstånd eftersom de är entydigare.

Det säger sig självt att en text med hög abstraktionsnivå inte blir särskilt precis eller exakt, eftersom det utmärkande för abstrakta uttryck är just avsaknaden av individuella drag och påtaglighet. En hög abstrak­tionsnivå i texten täcker förvisso in många enskilda saker, men ringar inte in någon av dem. Det blir helt en­kelt svårt att förstå vad och vilka skribenten menar, och läsaren förlorar snart intresset när han eller hon måste gissa och fylla i för mycket själv.

Avsaknad av pronomen Juridiska texter måste vara tydliga. Det traditionella sättet att uppnå tydlighet inom juridiken är att upprepa det man pratar om i stället för att hänvisa till det med pronomen (till exempel hon, de, det, sig).

I stället för att bli tydliga blir sådana texter svårtolkade och svårlästa. Övertydligheten gör texten för­virrande i stället för tydlig för vanliga läsare. Det har att göra med att normalläsarnas lässtrategi grundar sig på en grammatisk konvention som säger att subjektet inte upprepas i en och samma mening, utan om­nämns med ett pronomen om det dyker upp igen. När samma ord upprepas, sätter det därför läsarnas normala lässtrategi ur spel. De för­vandlas till nybörjarläsare igen.

Den här juridiska egenheten tvingar läsarna att stanna upp i sin läsning och att lägga om sin lässtrategi utifrån nya kriterier och kon­ ventioner som de inte känner till. De får med andra ord lägga orimligt mycket tid och kraft på att avkoda den juridiska skrivkonventionen, i stället för att koncentrera sig på innehållet i texten.

9

Juristens skrivhandbok

Med pronomen blir texten lättare att läsa, förstå och minnas. Läsarna kan lägga informationen i långtidsminnet i stället för att belasta korttidsminnet med att hålla reda på hur texten är uppbyggd.

Här ser du ett kort exempel på hur pronomen förtydligar.

Utan pronomen Om uppdragsgivaren önskar information om vilka personuppgifter om uppdragsgivaren som behandlas av banken kan uppdragsgiv­aren begära detta genom att lämna eller skicka en skriftlig av upp­dragsgivaren egenhändigt undertecknad ansökan till sitt bankkontor.

Med pronomen De uppdragsgivare som vill veta vilka personuppgifter om dem som banken behandlar kan begära information om detta skriftligt. Ansök­an ska undertecknas personligen och lämnas till det egna bank­kontoret.

Juridiska ovanor De flesta jurister vi har träffat är engagerade, duktiga och rätt opreten­tiösa. Därför är det konstigt att samma jurister ofta skriver pompöst, högtravande och svårtillgängligt. Och det pompösa draget är faktiskt ett kännetecken för juridiska texter världen över, inte bara i svenskan. Det är synd, eftersom just det här draget i de juridiska texterna ökar klyftan mellan sändaren och mottagaren och gör att de flesta icke-jurister känner sig utestängda och till och med lite skrämda när de möts av en uppblåst text. Troligen är det bara resterna av en tradition som aldrig ifrågasatts av rätt orsaker som gör att de juridiska texterna präglas av mång­ordighet, arkaismer och överdriven artighet. Några av de egenskaper som bidrar till den pompösa stilen tar vi upp i det här kapitlet: dubbla negationer, långa meningar och inskott, samt onödiga upp­räkningar och preciseringar.

10

Det juridiska språkets kännetecken

Onödigt svårtillgängligt I de länder, med vilka jämförelse göres i ovan diskuterade arbete, är kompanjonskap överallt en forma iustus för samarbete mellan två eller flera revisorer, med det enda undantaget att en engelsk auditor inte anses kunna utöva sin verksamhet i kompanjonskap med någon annan, en regel som synes bottna i en strävan att inte antaga en auditors osjälvständighet.

Om du vill att dina läsare ska ta dig på allvar är det bättre att ge analyser och argument i stället för ett pompöst språk. Enkelhet är värdigare än tillgjordhet.

Dubbla negationer Det finns en tendens i juridiska texter att beskriva världen utifrån undantag, förbehåll och restriktioner. Det sker ibland med hjälp av dubbla negationer.

För att uttrycka motsatser i allmänspråket använder vi negationer, oftast inte: Hon lagar inte mat på måndagar. Men det finns också färdiga ordpar som uttrycker varandras motsats, till exempel möjlig-omöjlig, ofta-sällan, alltid-aldrig. Om man kombinerar två negationer blir resultatet positivt, precis som i matematiken. Det är en inte omöjlig lösning = en möjlig lösning, Det är en inte osannolik utveckling = en sannolik utveckling, Det är en inte sällan hävdad ståndpunkt = en ofta hävdad ståndpunkt. Att beskriva normaltillståndet (det positiva) i negativa termer är omständligt och onödigt.

Beroende på vilken utgångspunkt man har för sitt uttalande kan dubbla negationer dock utgöra ett mellanläge i form av en slags negation med förbehåll eller indirekt reservation, som ett tredje alternativ mellan två ytterligheter. Enligt det resonemanget skulle konstruktionen det är inte osannolikt inte vara helt synonymt med att det är sannolikt, utan ligga ungefär mitt emellan. Vår rekommendation är dock att du prioriterar läsarnas behov av att förstå din text, framför grammatisk-filosofiska färdighetsövningar med dubbla negationer.

11

Juristens skrivhandbok är både skrivhandledning och uppslagsbok för alla som skriver texter med juridisk anknytning eller juridiskt innehåll. Den ger dig de grundläggande reglerna för disposition och språklig stil i modernt juridiskt skrivande och ger praktiska tips och konkreta exempel om allt från ordval till typografi.

Ett utförligt kapitel med skrivregler kompletterar de allmänna skrivreglerna med sådant som är specifikt för juridiskt skrivande.

Vissa vanliga texttyper och dokument behandlas i egna avsnitt och ger dig specifika råd för vad du ska tänka på när du skriver definitioner, PM, domar, myndighetsbeslut, avtal och föreskrifter.

Helena Englund Hjalmarsson är examinerad språkkonsult och fil.kand. i svenska. Hon har arbetat i många år med att förbättra kundvillkorstexter åt banker och försäkringsbolag.

Anki Mattson, examinerad språkkonsult i svenska har lång erfarenhet av att granska lagar och propositioner i Regeringskansliet och att skriva och bearbeta föreskrifter åt centrala myndigheter.

9 789172 235090

ISBN: 978-91-7223-509-0

JURE FÖRLAG, ARTILLERIGATAN 67, 114 45 STOCKHOLM TEL 08-662 00 80, FAX 08-662 00 86. WWW.JURE.SE

Juristens skrivhandbok Helena Englund Hjalmarsson Anki Mattson