Tvärhemligt
Emma Askling Bild: Kajsa Lind
Tvärhemligt Emma Askling Bild: Kajsa Lind
Tvärhemligt Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Emma Askling © Bild: Kajsa Lind Grafisk form och sättning: Ulrika Slottner, Idus förlag Första upplagan. Tryckt i Riga 2017 ISBN: 978-91-7577-635-4
Kapitel ett Maja och Tor leker djursjukhus. Det är en ny lek som de kom på för några dagar sedan. De samlar på olika insekter och kryp. Sedan låtsas de att insekterna är sjuka och måste få hjälp. – Vi behöver fler patienter, säger Maja. Tor nickar. – Kom så går vi bort till berget och letar, säger han. En gång hittade jag en mask där. – Visst, säger Maja. Jag ska bara hämta burken. Burken har de när de fångar sina insekter. Den är av glas och har ett gult lock. I locket finns det massor av små hål. Det är för att insekterna ska kunna andas.
5
Alla kryp som Maja och Tor hittar får bo i en tom glasslåda. Där lägger de ner olika saker som de tror att de gillar. Mest blad och pinnar. I lådan bor nu två nyckelpigor, flera myror, en spindel och en grå larv med tjock päls. Den fräser när man petar på den. Allihop har fått olika namn. Larven har de döpt till Anki, precis som den arga tanten på deras gata. Hon bor några hus bort. Anki har också en tjock päls på sig på vintern. Och så fräser hon åt alla som går på hennes tomt. Anki bor precis vid pulkabacken. Därför är det många som går där när det är vinter och snö. Men nu är det inte vinter längre, utan vår. Maja älskar våren. Solen värmer och hon har lämnat den tjocka jackan hemma. Det bästa med våren är att man vill vara ute och leka, tänker Maja. Istället för att bara sitta inne.
6
Berget som Tor pratar om är inget riktigt berg. Det är mera som en stor sten som ligger på hans tomt. – Här har vi något mystiskt, säger Tor. Någon typ av larv, kanske. Han böjer sig fram och tittar en lång stund. Rösten låter allvarlig, nästan vuxen. – Jag tror det är en sort som vi inte har. – Låt mig se, säger Maja. Hon gör om rösten på samma sätt som Tor. Det hör till leken. – Du har rätt, säger Maja. Jag måste nog låna luppen. Tor nickar. Han halar fram den ur fickan. Maja tittar noga. Larven ser faktiskt väldigt ovanlig ut. Som en mask, fast kortare. Och så är den grön. Hon ska just fånga den med ett löv när dörren till huset mittemot öppnas. I dörren står Majas mamma. Hon har en blå tröja på sig och håret är uppsatt i en tofs. Hon vinkar åt Maja med båda händerna. 7
8
– Det är mat nu! ropar hon. Ni får leka mer
en annan dag. Maja suckar. Det är så typiskt. Alltid när det är som roligast måste hon gå hem. Hon vill inte sluta leka. – Kommer du ut efter maten? frågar Tor. Vi måste släppa ut alla våra insekter. De kan inte vara kvar i lådan hela natten. – Varför inte? undrar Maja. – Då kanske de dör, säger Tor. De kan inte vara instängda en hel natt. De står tysta en stund. Det har tagit hela dagen att samla ihop alla kryp. – Fast nu kom jag på en sak, säger Tor. Han ser så glad ut att Maja också måste le. – Vadå? undrar hon. – Du kan sova över hos mig. Då kan vi smita ut i kväll och se till att de har det bra. Vill du det? Maja blir tyst. Hon vet inte vad hon ska säga. Tors idé är perfekt. Då skulle de slippa släppa 9
Det roligaste Maja vet är att leka med Tor. Men när han frågar om de ska sova över blir det svårt. Maja kan inte sova borta. I så fall måste hon berätta en grej som hon aldrig har berättat för någon. Och det går bara inte. Det är tvärhemligt.
ISBN 978-91-7577-635-4
www.idusforlag.se
9 789175 776354