HAN KALLAR SIG ESMERALDA
Rädslan sköljde över henne som en svallvåg. Vad tänkte han göra med henne? – Hallå! ropade hon. Tungan var tjock i munnen, rösten kraxig och hes. – Hallå! försökte hon igen. Kan nån hjälpa mig? Selena är snygg och kommer från en välbärgad familj. Magne delar rum med sin lillebror i en hyrestrea och jobbar extra på McDonald’s. Selena och Magne går i samma klass men umgås i olika kretsar. Så en dag korsas plötsligt deras vägar, och en oväntad vänskap uppstår. Men det är inte okomplicerat att falla för någon som inte passar in i ens liv och som ens vänner föraktar. Och när en film på en strippande tjej börjar spridas på nätet, och det visar sig att tjejen är Selena, ställs allt på sin spets. Selena söker tröst hos den nya nätvännen Esmeralda, som verkligen ställer upp för henne när alla andra sviker. Samtidigt skakas Sverige av rubriker om flickor som försvunnit efter att ha chattat med främmande män, och för sent upptäcker Selena att allt inte är som det ser ut att vara.
HAN KALLAR SIG ESMERALDA
www.wahlstroms.se Copyright © 2014 Ritta Jacobsson Utgiven 2014 av B. Wahlströms Bokförlag, Massolit Förlagsgrupp AB Omslagsformgivning: Cecilia Danneker Engström Omslagsfoton: © Jean Francois Hurnbert/arcangel-images.com © Johnér Bildbyrå AB © Tina Jacobsson Sättning: Massolit Förlagsgrupp AB Tryck: ScandBook AB, Falun 2014 ISBN 978-91-32-16486-6
16486_Inlaga_Esmeralda.indd 2
2014-06-26 09:11
HAN KALLAR SIG ESMERALDA RI T TA JACOBSSON
16486_Inlaga_Esmeralda.indd 3
2014-06-26 09:11
16486_Inlaga_Esmeralda.indd 4
2014-06-26 09:11
Prolog
Smärtan förde obarmhärtigt Andrea tillbaka till verkligheten. Hon slog upp ögonen och kisade genom dunklet mot en stenig vägg. Den reste sig brant uppåt, omgärdade henne som en mur. När hon sträckte ut armarna kunde hon nå väggen med fingertopparna. Det knöt sig i magen. Var är jag? Luften var tung och rå. Det var mörkt, men inte kolsvart. Högt ovanför hennes huvud klövs mörkret av svagt ljus från en rund öppning. Skymningen var över och natten var på väg. Himlen var blåsvart utan stjärnor. Det började snurra i huvudet och hon blev tvungen att slå ner blicken. Minnesbilder av sin egen nakna kropp dök upp i huvudet. Skammen. Smärtan. Hon trängde bort dem och försökte låta bli att ge efter för paniken. Åtminstone hade hon fått sina kläder tillbaka; den korta kjolen, linnet och den vita skinnjackan med guldpaljetter. Och de leopardmönstrade skorna med ankelremmar och sylvassa klackar. Hon hade känt sig så fin när hon gick hemifrån, nu var allt nersölat och blodigt. Ett kraftigt rep satt virat under armarna och runt hennes midja. Det satt hårt åt, men hon lät det sitta kvar. Det kunde 5
16486_Inlaga_Esmeralda.indd 5
2014-06-26 09:11
behövas för att komma upp ur hålet. Handen trevade över buckliga stenar. De täcktes av en slemmig sörja som luktade dy. Hon tog stöd mot väggen och ställde sig upp på darriga ben, men halkade på sina höga klackar och slog i huvudet. Smärtan gav henne kväljningar, men hon lyckades pressa tillbaka illamåendet. Det gällde att andas lugnt, inte ge efter för paniken som höll på att ta makten över henne. Hon rätade på ryggen igen och trevade längs den skrovliga väggen. Det måste finnas ett sätt att ta sig upp. En stege kanske? Eller gick det att fästa repet i krokar på väggen? Om det bara inte var så mörkt. Andrea fortsatte att leta, rev sönder sina händer och naglar. Rädslan steg för varje pulsslag. Hur tar jag mig upp? Plötsligt kröp något över hennes ena hand. Hon svepte snabbt bort det. Bara en spindel eller skalbagge. Det var värre med råttor. Så länge hon var vaken, skulle de inte våga ge sig på henne. Men när hon somnade … Nu kunde hon inte hålla tillbaka paniken. – Hallå! skrek hon. Jag vill komma upp! En evighet passerade. Allt som hördes var hennes flämtande andetag. Andrea balanserade på de hala stenarna och fortsatte att krafsa på den skrovliga väggen med sina blodiga händer för att hitta något fäste. – Snällaaa! Jag gör om det, hur många gånger som helst, vad som helst! Dra upp mig! Hjääälp!
6
16486_Inlaga_Esmeralda.indd 6
2014-06-26 09:11
Sex veckor senare
Måndag
Mobilens envisa signal drog Selena ur en skön dröm. Hon hade gärna velat stanna kvar i den. Verkligheten var inte lika lockande. Genom gliporna i persiennerna sökte sig oktobersolen in med tunna strålar och bildade ett randigt mönster på den ljusa väggen. Hon stängde av oljudet och gäspade så det knakade. En sovmorgon skulle ha suttit fint. På natten hade hon mest snurrat runt mellan lakanen, plågad av sina tankar. Det var märkligt hur hjärnan fungerade. Historiska årtal och händelser försvann snabbt, men saker som man inte ville minnas satt som fastetsade i huvudet. Som festen hos Elliot i fredags. Varenda pinsam minut förföljde henne. Fan, fan, fan! Nu är jag där igen! Räckte det inte att hon hade ältat hela natten? Och helgen. Hon ville inte tänka på något av det som hade hänt den kvällen. Inte ens början av festen då allt fortfarande var kul. Hur många gånger hade hon inte redan försökt intala sig själv att glömma bort eländet, precis som hon försökt glömma Elliot. Dags att gå vidare. 7
16486_Inlaga_Esmeralda.indd 7
2014-06-26 09:11
Hon gäspade igen. Det var frestande att ligga kvar och somna om. Egentligen fanns det inget som hindrade. I gymnasiet hade man inte någon obligatorisk närvaro på lektionerna. Det var upp till en själv att ta in kunskaperna. Det hade rektorn sagt under sitt välkomsttal i skolans stora bibliotek för drygt en månad sedan. De nya ekonomiettorna hade samlats där för ett informationsmöte. Frihet under eget ansvar – det var fördelen med att slippa högstadiet. Och så var det inte lika mycket tjafs på lektionerna. En pluggdag hemma lockade alltmer. Fast då skulle hon bli tvungen att uthärda mammas korsförhör. Som jurist var hon expert på området. Men hon kanske inte var hemma? Hon och pappa brukade åka tidigt till jobbet. Selena lyssnade. Det hördes mumlande röster från nedervåningen, klirret av en sked mot en kopp, skrapet av en stol som drogs bakåt. Och så vattnet som gurglade i kaffebryggaren. Lika bra att stiga upp. Hon drog upp persiennerna från de två gavelfönstren. Sedan blev hon stående framför utsikten över grannarnas tak ända bort till grustaget. På en udde i den glittrande sjön skymtade den herrgårdslika Sigridsgården, en av områdets många stora villor från början av förra sekelskiftet. De höstsprakande träden längs den motsatta stranden speglade sig i vattnet. En svart hund sprang runt vid strandbrynet vilt skällande på ett andpar som simmade iväg med en färdstrimma efter sig. Grannarna från den röda tegelvillan var redan ute. De stuvade in barnen i två bilar. Dags att sätta fart. Selena ställde sig i duschen och vred på 8
16486_Inlaga_Esmeralda.indd 8
2014-06-26 09:11
det varma vattnet tills det nästan brände mot huden. Precis som när hon hade kommit hem från festen hos Elliot. Det var som om hon aldrig kunde bli riktigt ren efter den kvällen. När hon hade frotterat sig torr ställde hon sig framför den runda sminkspegeln med badlakanet svept runt kroppen. Hon gned bort imman med toapapper tills hon kunde se sitt ansikte. Med tanke på hur seg hon kände sig, såg hon överraskande pigg ut. Lite av sommarens solbränna fanns kvar. Eller var det hettan från duschen som fick hennes kinder att glöda? Men i de stora, mörkblå ögonen fanns en sorg som inte funnits där förut. Hon sminkade sig omsorgsfullt, precis som varje morgon. Svagt tonad underlagskräm och nästan hudfärgad rouge som lyfte kindbenen. Längs franskanten en tunn eyeliner. Diskret brunbeige ögonskugga på ögongloben och tre lager mascara. Håret såg mörkare ut när det var blött. Hon fönade det torrt tills det föll mjukt över hennes axlar med en gyllene lyster. Ytterdörren slog igen när Selena var klar i badrummet. – Hej då, hördes pappas röst nerifrån. Och lycka till. Tydligen var det mamma som gick först. Bilmotorn spann igång strax därefter. Ena kortväggen i Selenas rum täcktes av en skåprad. Hon drog skjutdörren åt sidan och betraktade plaggen som hängde där i prydliga rader. Jeans, toppar, tröjor, kjolar och koftor sorterade efter färger. Sommarklänningarna hängde redan i den bortre delen i väntan på nästa års sol och värme. Hon funderade en stund på att skajpa med Smilla eller Tindra om vad hon skulle ta på sig, men avstod. Så gjorde man på högstadiet, nu fick hon lita på sin egen smak. Mobilen spådde femton plus och soligt. Som i går. Otroligt. I början av oktober. 9
16486_Inlaga_Esmeralda.indd 9
2014-06-26 09:11
Hon drog på sig jeans och en matchande blå topp och kontrollerade resultatet i den stora helkroppsspegeln. Kläderna följde mjukt kroppens slanka linjer. Hon höll sig i trim på träningsmaskinerna i källaren och med simturer i poolen bakom huset. I samma stund dök bilderna upp i minnet igen. Hennes vältränade, alltmer lättklädda kropp dansande runt en poledance-stolpe med höga beats pumpande i bakgrunden. Elliot i extas med glödande ögon: – Ta av mer, mer, mer! Och så gesten med handen ner mot det putande tyget runt gylfen. – Ser du nu vad du har gjort! Hans tyngd över henne. Hon hade sagt att det faktiskt gjorde ont, men han hörde väl inte, ville inte höra, trodde kanske till och med att hon gnydde för att hon tyckte om det. Vissa personer kunde locka fram ens sämsta sidor, som man inte ens visste att man hade. Elliot var en sådan. Att fortsätta med honom skulle kunnat leda till en katastrof. Det var tillräckligt illa redan som det var. Ångern efteråt. Äcklet. Tur att ingen visste! De andra hade redan gått hem när det hände. Eller? Tänk om någon ändå hade varit kvar och sett allt! Då skulle hon bara dö! Selena flydde ifrån sina tankar, halvsprang genom allrummet och nerför den vita, svängda trappan till undervåningen.
◊ 10
16486_Inlaga_Esmeralda.indd 10
2014-06-26 09:11
Magne vaknade av en blöt tunga på kinden. Han slog upp ögonen mot en svart nos. Zentas bruna blick betraktade honom varmt från andra halvan av kudden. Så stilla hon låg. Magne hade ännu inte vant sig vid det. I tretton år hade han blivit väckt av en vilt dansande hund på sin mage. Nu slöt hon bara ögonen igen och flåsade tungt. Magne hade sovit dåligt. Han och mamma hade pratat ut om det som malt i huvudet hela den gångna sommaren. Om insikten som de i det längsta hade förträngt. Zenta var allvarligt sjuk. Först hade de tänkt att hon led av värmen. Vem gjorde inte det, det hade varit en het sommar. Men Zenta hade fortsatt att flåsa även i höstsvalkan. Magne hade lagt sig med mammas ord ringande i huvudet. – Vi måste nog acceptera att slutet är nära. Jag åker till veterinären med henne så får vi se. Men … Hon hade inte avslutat meningen. Det var lika bra det. Magne hade ändå inte klarat av att ta till sig de ödesmättade orden. Dagen som aldrig borde få komma var här. Zenta var över tretton. En dalmatiner brukade inte leva längre än så. Han sträckte ut handen och strök över den sträva, vita pälsen med de svarta fläckarna tills rummet blev suddigt. Han torkade snabbt bort tårarna mot handryggen och vände huvudet mot fönstret. Solen lyckades pressa sig in genom springorna i den nerdragna persiennen. Det skulle bli ännu en fin höstdag. Magne gick upp. Zenta måste komma ut. Willes röst hördes från andra sidan väggen. Ra-ta-ta-ta. Han sköt ihjäl fiendestyrkor på den nya paddan som han hade fått i nioårspresent. Magne hade köpt den med pengar som han hade tjänat på McDonald’s. Väggen var så tunn att han kunde höra Willes andetag om 11
16486_Inlaga_Esmeralda.indd 11
2014-06-26 09:11
nätterna, men det var i alla fall bättre än att dela rum. Magne kunde ha ljuset tänt och sitta uppe så länge han ville. Från början hade väggen varit en provisorisk lösning. De skulle flytta till något större. Men sedan pappa dog hade de blivit kvar i samma trea. Allt gick på tomgång, tiden var bara en enda lång väntan på … ja, vadå? Nästan tre år återstod av likadana dagar som den här. Och efter studenten väntade nya, långa studieår. Fast då tänkte han inte bo kvar hemma. Han skulle skaffa sig en studentlägenhet, ta studielån och jobba kvällar och helger så att han hade råd med hyran. Då kunde han börja leva livet, bara tänka på sig själv. Mamma och Wille kunde bo kvar och bre ut sig. Utan honom. Och Zenta. Han rotade i klädhögen över fåtöljen och slet åt sig ett par blå jeans och en svart T-shirt med vitt hundhår. Han sniffade på plaggen. Inte rena men de fick duga. Från hallen hördes en knackning, först på Willes dörr, sedan på Magnes. – Killar! Klockan är mycket. Är ni uppe? Handtaget trycktes ner. – Jadå! svarade Magne snabbt. Jag kommer strax. Han ville inte ha mamma snokande i rummet. Det skulle bara leda till tjafs om alla högar av kläder och prylar. Dörrhandtaget åkte upp igen. Från Willes rum hördes dunsar och smällar som om han letade efter något. – Jag måste sticka nu! ropade mamma. Kom ut Wille, jag vill ha en kram! När Magne slog upp dörren var Wille redan tillbaka i sitt rum. 12
16486_Inlaga_Esmeralda.indd 12
2014-06-26 09:11
I hallen stod mamma, fullt påklädd i jeans och en randig tröja under jackan. Hon såg på Magne med en bekymrad min. Minen och det spretiga, kritvita håret fick henne att se äldre ut än sina trettioåtta. Ibland undrade Magne om mamma verkligen var nöjd med sitt liv. Hon stressade mellan hemmet och jobbet på Ica, led av värk i axlar och nacke. Tvåbarnsmamma och änka i samma veva som hon hade fyllt trettio. Hon var smart, läste mycket. Säkert hade hon kunnat göra så mycket mer av sitt liv. Det tänkte han själv göra, plugga juridik, bli något. Fast kanske hade mamma också tänkt så när hon var sexton, men så kom livet emellan. – Ser du till att Wille äter frukost och kommer till skolan i tid, bad hon. Jag ringer när jag varit hos veterinären. – När ska du dit? – Halv tolv. Jag tar bilen till jobbet så jag kan hämta henne sen. Håll koll på mobilen. Jag skiter i skolan, tänkte Magne. – Okej. Men du vet att om … jag vill absolut … Rösten blev tjock. Han klarade inte av att säga det. Mamma fick inte gå med på att avliva Zenta utan honom. Sorgen pressade ihop bröstet. Magne fick svårt att andas. Mamma såg honom rakt i ögonen. De var bruna, varma men allvarliga, faktiskt lika hans egna, fast med mascaratunga ögonfransar. – Jag lovar, sa hon. Du ska få vara med, och Wille … om det blir så. – Fast det kanske räcker med nån medicin? sa Magne med vädjan i rösten. Mamma såg sorgset på honom, men sa inget. Hon gick iväg med tunga steg och stängde tyst dörren efter sig.
13
16486_Inlaga_Esmeralda.indd 13
2014-06-26 09:11
◊
Pappa satt i köket på en barstol vid den långa ekbänken framför fönstret. Han var klädd i kostymbyxor, en vitblårandig skjorta och en ljusblå slips. Det bruna håret hade stänk av grått i tinningarna. Han såg ut som ur en annons för dyra kostymer för män med makt. Köket var långsmalt och ljust med takhöga skåp och mörkgrått klinkergolv. De infällda små lamporna lyste upp den svarta mosaiken över arbetsbänkarna. – Men åh! utbrast Selena och släckte. Vad du slösar med energi. Det är ju ljust ute. Pappa tittade upp från den uppslagna tidningen framför sig. – Gomorron på dig också, sa han och tittade ut över tak åsarna. Ja, ser man på, vilken fin höstmorgon. Han tog en klunk ur koppen och grimaserade. – Var det kallt? frågade Selena. – Mm. Snälla? Pappa sträckte ut sin kopp mot henne och hon fyllde på den ur den ångande kannan på kaffebryggaren. – Har mamma gått? frågade Selena medan hon öppnade kylen och plockade fram juice och fil. – Ja. Hon sitter i rätten i dag. Selena skivade bananer, persikor och kiwi ner i sin fil innan hon fyllde på med fiberrika flingor. – Vad var det för mål? Pappa såg på henne med huvudet lätt på sned. – Sen när har du börjat intressera dig för våra jobb? Deras blickar möttes. – Skit i det då! fräste Selena. 14
16486_Inlaga_Esmeralda.indd 14
2014-06-26 09:11
Ilskan sved till i hennes tomma mage. Hon skulle fylla sjutton om några månader, men pappa behandlade henne som en tioåring. Pappas min förvandlades genast. Han log milt. Det var ett vackert leende, likt Selenas trots att hon just nu inte ville le. Fylliga läppar, jämna, vita tänder. I övrigt var hon mest lik sin mamma. – Det var nåt stort, sa han sakligt. Skattesvindleri i mångmiljonklassen. – Jaha, sa Selena tonlöst. Hon satte sig på den höga skinnstolen bredvid pappa och började sleva i sig fil. Pappa vek ihop tidningen och la den på brödsmulorna bredvid sin kopp. – Hur är det, gumman? Pappa satt så nära att hon hade kunnat kasta sig i hans famn. Hon kände doften av hans rakvatten. Den var mild och frisk. – Bra. Hon flydde med blicken ut genom fönstret. Nu var det grannarna i det vita enplanshuset nedanför backen som gav sig iväg. – Du ser lite trött ut. – Jag är trött. – Har du sovit dåligt? – Typ. – Är det nåt som har hänt? Hon sneglade misstänksamt mot honom. Anade han något? – Nej, sa hon. Vad skulle det vara? – Inte vet jag. Du verkade lite hängig under helgen. Går det bra i skolan? 15
16486_Inlaga_Esmeralda.indd 15
2014-06-26 09:11
– Ja. Det är kul med juridik. – Så bra då. Fast … Han avslutade inte meningen. Det behövdes inte. Hon visste ändå vad han tänkte. Pappa hade föredragit att hon hade gått i hans fotspår och valt ekonomi- i stället för juridikinriktningen. Hon suckade demonstrativt högt. – Jag får bra behörighet, sa hon. Sen får vi se var jag hamnar. – Jaja, du sover nog bättre när allt börjar rulla. Allt hade redan börjat rulla. Det var egentligen bara den första dagen som hade varit nervös. Upprop, nya regler och lokaler och nya klasskompisar. Hon hade valt att söka det program som hon verkligen ville gå i stället för något som kompisarna hade valt. Nej, det var inte något fel på skolan. Det var resten som sög. Framför allt Elliot och hans fest. Men pappa fick leva vidare i sin drömvärld där hans dotter var skötsam och duktig. Hon ville inte väcka honom. Han skulle dö av skam. Och hon med. – Du håller väl inte på med mobilen eller datorn i sängen? fortsatte pappa. Det är lättare att slappna av om man stänger av dem en timme före läggdags. – Gör du det? Pappa hummade skamset. – Nu är det ju inte jag som sover dåligt, men klart att jag ska tänka på det själv också. På tal om datorn, du är väl försiktig med dina nätkontakter? – Eh … vad menar du? – Vilka du umgås med och så. – Hur så? Han gjorde en gest med handen mot tidningen. – Det står igen om den där femtonåringen som försvann i augusti. Hon kan ha råkat ut för en nätpedofil. 16
16486_Inlaga_Esmeralda.indd 16
2014-06-26 09:11
– Står det så? – Nej, men man undrar ju. – Jag lovar, ingen av mina kompisar är peddo. Pappa hummade generat, ovan vid att gräva i hennes liv. Han kastade en snabb blick på väggklockan och reste sig. – Behöver du skjuts så får du rappa på, sa han. – Jag tar bussen. – Plockar du undan är du snäll? – Jadå. Hon hällde upp mer flingor och fil. Medan hon åt ögnade hon förstrött genom rubrikerna i tidningen som pappa hade lämnat på bänken. En självmordsbombare på en marknad någonstans långt borta, nya siffror om arbetslöshet, en man skjuten i Göteborg i ett misstänkt gängkrig. Selena bläddrade nyfiket vidare tills hon hittade artikeln som pappa hade nämnt. Det hade stått mycket om femtonåringen i samband med att hon försvann, men sedan hade det varit tyst. Överst på sidan log en söt tjej med långt, mörkbrunt hår mot henne. Det såg ut som ett passfoto. 15-åriga Andrea fortfarande försvunnen Den 15-åriga flickan från Salem, som försvann i slutet av augusti, är fortfarande spårlöst borta. Enligt ett sms till föräldrarna skulle hon träffa en kamrat. När Andrea inte hade kommit hem på natten tog föräldrarna kontakt med polisen. Hennes mobil har inte varit påslagen sedan sms:et och pejlingen av mobilen har inte gett något resultat, men polisen håller på att undersöka listan av samtal till och från den. Polisen utreder också hennes umgängeskrets. – Hon hade varit hos en kamrat på kvällen och sågs 17
16486_Inlaga_Esmeralda.indd 17
2014-06-26 09:11
senast när hon skulle gå därifrån, berättar kriminalinspektör Per Olsson vid Södertörnspolisen. Trots stora sökpådrag med hundpatruller och värmekameror både till fots och med helikopter har polisen inte kunnat hitta Andrea. Även hemvärn och frivilligorganisationer som Missing People har letat efter henne. Det gjordes ett nytt försök att hitta henne i helgen i skogarna runt Söderby. – Statistik från tidigare försvinnanden visar att 80 procent hittas inom en radie av sex kilometer från sitt hem, berättar Olsson vidare. Polisen utesluter inte att flickan kan ha utsatts för ett brott, men det finns ännu ingen misstänkt person. Andreas föräldrar är oroliga och vädjar nu till alla som vet något att kontakta polisen. – Vi måste få ett svar på vad som har hänt henne, säger Andreas mamma. Andrea är 162 centimeter lång och har mörkbrunt hår. Vid försvinnandet var hon klädd i ett vitt linne, en kort jeanskjol och en vit skinnjacka med guldpaljetter. På fötterna hade hon leopardmönstrade skor med ankelremmar och höga klackar. Polisen är mycket intresserad av tips från allmänheten. Ring 114 14 om du har upplysningar att lämna. Selena tittade på fotot igen. En glatt leende tjej med naturligt mörka ögonbryn och ögonfransar helt utan smink. Inte direkt någon som såg ut att locka till sig pedofiler. Eller vad visste hon om det. Fast en kort kjol, en vit jacka med guldpaljetter och leopardmönstrade högklackade skor. 18
16486_Inlaga_Esmeralda.indd 18
2014-06-26 09:11
Eh, hur tänkte du där, Andrea? Hennes outfit vid försvinnandet passade inte ihop med den oskyldiga minen. Det kanske gick att hitta en selfie av helt annat slag på Andrea på någon vågad webbsajt. Med urringning, halvöppen mun och sug i blicken. I så fall är du ett riktigt pucko, Andrea, tänkte Selena. Har du lagt ut porriga bilder får du skylla dig själv om det är snuskgubbar som tar kontakt. Eller håller du dig undan för att du är less på allt? Polisen hade letat efter henne runt Söderby. Det var där Tindra bodde. Hon kanske kände Andrea. Selena sköt ifrån sig tidningen och såg ut igen. En klarblå himmel med sol som fick de höstgula trädtopparna att glöda. Där utanför pågick livet. Det var dags att delta i det. Jag borde vara nöjd, tänkte hon. Jag har det bra, är omtyckt och duktig. Och skötsam, i alla fall fram till i fredags. Ett misstag, ett stort jävla misstag har jag gjort, men det var bara att försöka glömma det. Det får bli min hemlighet, om bara Elliot kan hålla tyst.
◊
När dörren hade slagit igen efter mamma dök Wille upp igen med en blå bil i handen. Han såg nöjd ut så det var väl den han hade letat efter. I sina ljusa lockar var han tjejsöt. Nu var han nio så det gick väl an, men senast sommaren före mellanstadiet måste han nog snagga håret. Annars skulle han bli mobbad, for det genom Magnes huvud. – Är du förkyld? frågade Wille förvånat med en blick på Magnes rödkantade ögon. Wille hade alltid varit skarpsynt. – Ja, sa Magne och snöt sig. 19
16486_Inlaga_Esmeralda.indd 19
2014-06-26 09:11
– På riktigt? frågade Wille misstänksamt. Tänk om det ändå hade varit så, tänkte Magne. Snuva i stället för sorg. Rena drömmen just nu. – Vad skulle det annars vara, sa han. Nu måste vi äta frukost. – Zenta! Innan Magne hann stoppa honom var Wille redan på väg med glada hoppsasteg in i Magnes rum. Han kastade sig över den sovande hunden på sängen. – Zenta, dags för frukost! Zenta lyfte yrvaket på huvudet. När hon såg att det var Wille, gav hon honom en blöt puss innan huvudet sjönk ner på kudden igen. Magne lät henne ligga. Hon skulle komma till köket när hon kände doften av rostbröd och skinka. Wille hoppsade ut ur rummet och fortsatte genom den långsmala hallen till köket. Det var ett hemtrevligt rum med ljusa luckor och ett grått, marmormönstrat linoleumgolv. Fönstret ramades in av färgglada gardiner och på fönsterbrädorna trängdes blommande krukväxter. Magne ställde fram fil, flingor, rostbröd, smör, ost och skinka. Det runda furubordet med tillhörande stolar stod vid fönstret. Det var åtta år sedan pappa hade suttit där. Ändå stod hans stol kvar som om de trodde att han skulle återuppstå från de döda. Solljuset reflekterades in från grannhusets fönster på andra sidan lekparken. Solen brydde sig inte om hans sorg. Den sken likväl över lyckliga som ledsna. Magne slängde i sig sina två mackor på stående fot. Under tiden rostade han Willes mackor och rörde O’boy i ett glas mjölk innan han värmde det i mikron. Han bredde smör på de varma brödskivorna och la på en skiva ost på den ena och skinka på den andra. 20
16486_Inlaga_Esmeralda.indd 20
2014-06-26 09:11
Wille körde runt med bilen på vaxdukens ränder rakt mot Magnes mjölkglas. Magne lyfte upp det i sista stund. – Akta! Wille spratt till och tittade förnärmat på honom. – Prata inte med mat i munnen. – Sätt igång och ät nu! Jag ska duscha. Magne tvättade av sig snabbt. Zenta gick så långsamt numera att även en kort promenad runt kvarteret tog minst tjugo minuter. Wille satt kvar när han kom in i köket igen. Han brummade med bilen längs dukens ränder. – Ta en tugga till! sa Magne. Det var likadant varje morgon. Wille försvann i sin fantasivärld och glömde att äta om man inte påminde honom. Men i dag hade Magne inte ork att stå och vakta. Han ställde ner Zentas mat och fyllde på friskt vatten i en skål innan han gick tillbaka till sitt rum. Zenta låg kvar i sängen. Hon försökte inte ens resa sig upp. – Ska vi gå ut? sa Magne med låtsashurtig röst medan hjärtat blödde. Zenta slog ett par tunga slag med svansen och försökte sedan mödosamt ta sig upp. Magne var tvungen att vända ryggen till. Så länge han inte såg hennes stela rörelser kunde han klamra sig fast vid hoppet om att veterinären skulle skicka hem Zenta med några piller. Han drog upp persiennen. Från sitt fönster såg han ut över hela gärdet. Tunaskolan, där han hade gått i nio år, och bortom den Tumba gymnasium. Så liten var hans värld. Däremellan låg villor, kedjehus och flerfamiljshus huller om buller. Högt över de låga husen höjde sig kommunalhusets gröna fasad. Zenta landade tungt på golvet och lufsade mödosamt iväg 21
16486_Inlaga_Esmeralda.indd 21
2014-06-26 09:11
mot köket. Magne hörde henne slafsa vatten medan han tog på sig jackan i hallen. – Ska jag ge Zenta mer vatten? ropade Wille. – Va? Jag fyllde precis på hennes skål. Magne ställde sig i dörröppningen. Zenta stod framför sina stora keramikskålar. Hon, som kunde glufsa i sig torrfodret på en minut, hade inte ens rört maten. Däremot var vattenskålen tom. Hon får äta när vi kommer hem igen, tänkte Magne. – Ska vi gå ut gumman? sa han mjukt. Zenta kom lufsande mot honom. Plötsligt gnydde hon till och hukade sig. En jättepöl växte fram på hallgolvet. Wille brast ut i skratt i köket. – Zenta pinkar på sig, Zenta pinkar på sig, trallade han. – Käften! Wille tystnade med rädda ögon. Magne hämtade ett badlakan från badrummet och slängde det över kisspölen och torkade sedan av golvet på nytt med en våt trasa. Zenta hade inte kissat på golvet sedan hon var valp. Det var bara att inse fakta. Hans hunds kropp höll på att ge upp. Zenta hade satt sig. Tungt flåsande följde hon hans rörelser. – Varför gjorde hon så? frågade Wille med tunn röst. Sorgen sved och värkte i Magnes hals. – Hon mår inte bra. Rösten var skrovlig och tung. – Gråter du? frågade Wille förvånat. – Jag är snuvig sa jag ju! Magne snöt sig. – Ät färdigt medan jag går ut med henne. Han skulle komma för sent till skolan, men orkade inte bry sig. 22
16486_Inlaga_Esmeralda.indd 22
2014-06-26 09:11
16486_Inlaga_Esmeralda.indd 4
2014-06-26 09:11
HAN KALLAR SIG ESMERALDA
Rädslan sköljde över henne som en svallvåg. Vad tänkte han göra med henne? – Hallå! ropade hon. Tungan var tjock i munnen, rösten kraxig och hes. – Hallå! försökte hon igen. Kan nån hjälpa mig? Selena är snygg och kommer från en välbärgad familj. Magne delar rum med sin lillebror i en hyrestrea och jobbar extra på McDonald’s. Selena och Magne går i samma klass men umgås i olika kretsar. Så en dag korsas plötsligt deras vägar, och en oväntad vänskap uppstår. Men det är inte okomplicerat att falla för någon som inte passar in i ens liv och som ens vänner föraktar. Och när en film på en strippande tjej börjar spridas på nätet, och det visar sig att tjejen är Selena, ställs allt på sin spets. Selena söker tröst hos den nya nätvännen Esmeralda, som verkligen ställer upp för henne när alla andra sviker. Samtidigt skakas Sverige av rubriker om flickor som försvunnit efter att ha chattat med främmande män, och för sent upptäcker Selena att allt inte är som det ser ut att vara.
HAN KALLAR SIG ESMERALDA