vildsvinsjakt vid 책tel
Bo Kahlow
1
Författaren av boken (till vänster i bild) mottog några gåvor av Carl-Johan Fransson i samband med utnämningen av ett vildsvinsstipendie. Motiveringen löd: ”För att aktivt bidragit med kunskap om vildsvinen genom sitt arbete med studien samt genom sin aktiva forskning kring åtling hjälpt många jägare och intresserade att erhålla kunskap om vildsvinen och vildsvinsjakten.”
© Bo Kahlow, text och foto 2006 Foto sid. 2:Vildsvinsbutiken Foto sid. 86 och 88: Jan Possfelt Utgiven av Bokförlaget Settern, 286 92 Örkelljunga Tel 0435-800 50, 800 70 Fax 0435-804 00 info@settern.se www.settern.se Tryckt vid Kristianstads Boktryckeri AB i Kristianstad, 2006 ISBN: 91-7586-601-3 2
Innehåll Vildsvinet
5
Vapen och utrustning
69
Inledning
7
Hjälpmedel
75
Val av åtelplats
11
Bra skott
79
Anläggning av åtel
15
Trikiner
84
Foderslag
19
Jakt på vildsvin
86
Jakttornet
23
Skjutfältsgalten
87
Vittringen
29
Årsgaltarna
90
Beteenden
33
Grävlingen och larmet
92
Jakten och rätt avskjutning
53
Sammanfattning
95
Biotopen
65
3
4
Vildsvinet Det har funnits vildsvin i någon form på jorden i 40 miljoner år. De största var något större än våra nöt kreatur och hade ett huvud som var över en meter långt. Det fanns också mindre som påminde i ut seende om de vildsvin vi har i skogarna idag. För några tusen år sedan började människan do mesticera vildsvinen till vad som tamgrisarna ser ut idag. Nosen blev kortare, den grova raggen och be tarna försvann. Öronen blev både längre och breda re. Benen blev kortare. Den aggressivitet som vild svinet uppvisar försvann till största delen också. Andra domesticerade tamdjur, som t.ex. hund och häst, överlever inte länge i vilt tillstånd. Hunden kan klara sig ett par veckor utan vår hjälp innan den till slut dukar under. Hästen klarar sig längre, men den går samma öde tillmötes. Tamgrisen däremot har inga problem att klara sig i vilt tillstånd. Den överlever tack vare sin allsidiga kost och sitt aggres
siva beteende. Det tog oss några tusen år att tämja grisen, men den kan bli förvildad på bara några vec kor. Den får snabbt tjockare borst och antar ett agg ressivt beteende, eftersom de ”vilda” anlagen alltid finns. Till slut får den betar och borsten går över i mörkare färg. I en korsning mellan ett vildsvin och en domesticerad gris är alltid anlagen starkare från vildsvinets sida och avkomman påminner mycket ett vildsvin. I de södra och mellersta delarna av Sverige fick vi i början på 2000-talet en vildsvinsexplosion, som verkligen tog oss alla på sängen. Vi var dåligt för beredda och stod handfallna inför denna nya si tuation. Vildsvinen hade i lönndom utnyttjat sin förmåga att föröka sig, medan vi trodde att de var borta ur faunan. Panik utbröt i flera läger, medan jägarna jublade. Lantbrukarna var inte lika förtjusta över att se sina 5
Åtelplats utan besök eftersom den ligger alldeles för öppet.
Denna åtelplats borde ha tätare vegetation närmre åteln.
Bra val av åtelplats – med tät skog bakom.
Så här ska det se ut.
10
Val av åtelplats
Hur jaktmarken ser ut spelar en stor roll för hur lyckad jakten blir. Består fastigheten mest av gles storstammig granskog utan några täta granplante ringar eller annan tät vegetation blir det svårt att där bedriva en effektiv åteljakt. En och annan gris kan säkert skjutas, men de väljer inte den åteln i första hand, då de inte gärna visar sig på öppna ytor utan att ha riktigt tät skog alldeles inpå. Hur väl man än känner sin fastighet och vet hur övrigt vilt rör sig, så stämmer detta inte med vild svinen och deras rörelsemönster. De väljer att röra sig i tätare skog, där de känner sig mer säkra på att inte bli upptäckta. Mellan deras foderplatser går stigarna i täta granplanteringar eller i risig terräng. Finns där inga upptrampade stigar, måste man nog grant planera valet av åtelplats. Det gäller inte bara att se strukturen på sin egen mark. Man måste se allt i sin helhet, d.v.s. hur de täta skogsstråken sträcker sig över ett större område. Utifrån dessa blir det ge
nast lättare att anlägga en åtel om man lägger den alldeles i närheten av skogsstråken på sin mark. Placeras åteln på en fel plats, och det kan ibland bara röra sig om ett hundratal meter, får den inte samma effekt som på ett mer noggrant valt ställe. Grisarna känner sig av en eller annan anledning helt enkelt inte säkra där. Gör åteln färdig, men vänta några veckor med att bygga tornet för att se om den får några besök. Åteln bör dock inte ligga för nära en trafikerad väg. Kompassen är ett bra verktyg för i vilket väder streck en åtel bör ligga. Tänk på att de vanligaste vindarna är sydvästliga, och då bör åteln ligga i samma väderstreck från jakttornet sett för att få flest antal jakttillfällen. Gör inte åtelplatsen i för tät terräng eller i för hög skog, för då kan du inte utnyttja månskenet. Ta reda på var månen visar sig på himlen och bygg tornet så du får månen bakom eller vid sidan om dig. 11
Påfyllning av majs i en foderautomat.
Foderautomatens ”hjärta”. Här ser man spridarfunktionen. Nätet stoppar snyltandet från nötskrikor, men har den nackdelen att majsen inte sprids ut tillräckligt långt.
14
Nytillverkad foderlåda, som förankras i marken och placeras med en av kortsidorna mot tornet. Grisarna blir, för att komma åt fodret, tvingade att ställa sig vid en av långsidorna och visar då upp sin bredsida mot tornet. Så här ser det ut på plats. Den bakre foderlådan skall också den kompletteras med staket på kortsidorna.
Anläggning av åtel
Vilken typ av utfodring är bäst för mig? Skall jag införskaffa mig en foderautomat, bygga lådor eller kanske använda en tunna med hål i? Eller skall jag strunta i allt detta och bara slänga ut lite foder på marken? Ja, det är inte alltid lätt att veta och speciellt inte vilket som passar just mig. Först och främst gäller det att bestämma hur ofta man kommer att titta till sin åtel: Blir det varje dag? Eller blir det ett par gånger i veckan? Kanske blir det inte mer än ett par gånger i månaden? Detta be stämmer vilken typ av utfodring som du bör välja.
Varje dag
För att få spridning på grisarna vid åteln bör du välja lådalternativet. Då bör två eller tre lådor göras och placeras i en linje tvärs över åteln med ett par meters mellanrum. Kan man se till sin åtel varje dag, vilket inte är
det lättaste, så är lådorna att föredra, eftersom de är billiga och väl så fungerande. Finns det möjlig het, är en daglig tillsyn av åteln det bästa alterna tivet. Du lär dig snart vilka djur som är framme på spårstämplarna, samt vid vilka tider de kommer på ett ungefär om du använder en klocka (beskriv ning längre fram). Efter en tid kan du utläsa ett visst mönster, speciellt om du för dagbok över dina iakt tagelser.
Ett par gånger i veckan
Om man tittar till sin åtel ett par gånger i veckan, rekommenderar jag en foderautomat. På automa ten ställs tider in när maten kastas ut. Den enda nackdelen med automat är att fodret ofta äts upp av andra djur än grisar. Problemet med batteriet är löst och nu finns det solceller som underhållsladdar det på plats.
15
22
Jakttornet På det sätt, på vilket jakttornet eller kojan byggs, är i många fall avgörande på hur utgången av jakten blir. Eftersom vittringen är grisens bästa vän och jä garens största fiende, gäller det att bygga det så tätt det bara går, frånsett en väl fungerande ventilation.
fungerar bara om temperaturen är varmare inne i kojan än utanför. Så en värmekälla bör användas även om det är flera plusgrader utanför kojan. Som marvarma kvällar fungerar röret sämre och det kan t.o.m. bli omvänt: det blir ett baksug. Rörets längd
Högt respektive lågt torn
En gammal regel säger att höga torn gör att vitt ringen driver längre bort innan den når marken. Det stämmer förvisso, men ett alltför högt torn, där åteln ligger bara cirka 30-40 meter ifrån, skapar en sämre skottvinkel. Det blir inte samma träffläge vid skott på grisen som vid ett lågt torn. Det ultimata tornet för vildsvinsjakt vid åtel är bara cirka 3-4 meter högt och har ett avvittringsrör på 5-6 meter ovan taknock. Principen för detta skall vara som för en öppen spis. Luften, som sugs in i skjut luckan av din egen kroppsvärme, eller ännu bättre, en annan värmekälla – går ut i röret. Självdraget
Bra jaktkoja.
23
Vapen och utrustning Slugs och liknande, som används i hagelbössan, kan ni glömma p.g.a. den sämre precisionen. Det måste till ett kulvapen i klass 1 och ett större kikar sikte med rödpunktbelysning. All ammunition i klass 1 går att använda. Till och med den gamla trotjänaren 6,5:an fungerar utmärkt till de flesta grisar vi skjuter, men den ligger nederst på listan av den ammunition som är godkänd. Kulan är däremot viktig i detta sammanhang, och
den skall vara tillräckligt hård för att inte expandera för tidigt. Jag har använt Normas oryxkula till min 30-06:a på alla mina grisar och är helt nöjd med re sultatet. Det finns på marknaden ammunition, som är likvärdig och som säkert fyller samma funktion. En alltför hård kula är inte heller bra, då den inte expanderar så mycket och inte heller lämnar någon nämnvärd energi i grisen när den går ut. Laborera inte för mycket med kulvalet. Det är lätt att överdra matisera skottverkan av de hårdare kulorna. Hellre en lite mjukare kula, som expanderar och lämnar all sin energi i djuret, än en alltför hård, som far igenom djuret utan att ha lämnat någon nämnvärd energi i djurkroppen. 95 % av grisarna, som fälls, är yngre djur och till dem behövs inte några fantasikalibrar av den gröv re storleken. Klart, skall vapnet användas för buf feljakt i Afrika också, så är det förståligt. Alla är vi En behaglig och bra skjutställning – samt ett bra kikarsikte som är lämpat för skymningsjakt.
68
69
En vältklocka med 24-timmars angivelse, placerad mitt i en hög av bröd.
Klockhus.
Används automatisk åtelkamera kan man se vilka djur som besöker platsen. Här fyra årsgaltar.
Här används en vanlig väckarklocka med 12-timmars angivelse. Lägg märke till funktionen med linan och batteriet.
74
Hjälpmedel Man kan kalla det fusk eller vad man nu vill, men det är tillåtet att använda larm. Det handlar om larm av alla de slag, vilka registrerar när grisar och även andra djur är framme på åteln. Med de mekaniska larmen framkallar grisarna själva ljudet på åteln genom olika anordningar, som gör att jägaren hör när de är framme. Det kan vara en plåttunna med sten och lite foder i. Den skramlar när grisarna puttar på den för att få ut fodret. På en plasttunna kan man sätta på några kedjor. Ja, listan kan göras lång, då det finns hur mycket som helst som går att använda. Grisarna blir inte rädda för de ljud, som de själva framkallar i sin absoluta närhet. Om du däremot skulle skramla med en kedja från tornet så ser du inte dem mer på flera dagar. De effektivaste, och lite mer överkurs, är alla elek troniska rörelsevakter – rörelselarm – som är rela tivt enkla att sätta ihop så de fungerar som effektiva
åtellarm. De är funktionssäkra i alla väder och krä ver ett minimum av tillsyn och är idag samtidigt relativt billiga. Allt som behövs är själva rörelse vakten, plastdunk, kabel, strömbrytare, batteri och en liten elmotor. För att få bort en del av motorns vassa ljud, som kan höras fram till åteln när det är helt vindstilla, bör den byggas in och isoleras så att den bara hörs svagt inne i tornet. Sitter du varmt och ombonat, lovar jag att du vid flera tillfällen kommer att nicka till och somna. Den funktion, som rörelselarmen har, är till för just detta ändamål. Larmet behöver inte vara på hela tiden när du sitter och tittar ut på åteln. Men det är skönt att kunna koppla på larmet, om du skall vaka hela natten och behöver sova några timmar. Sedan har vi mörkerkikare av alla de slag. De får endast användas för eftersök och observation av gris. Vid vakjakt får de inte vara monterade på vap net, då det blir alldeles för enkelt att skjuta även i 75
Kan vi som jägare hålla efter vildsvinsstammen också i framtiden och inte låta den växa sig överstyr och skjuter rätt djur får vi inga problem. Köttvärdet och jaktarrenden för lantbrukare eller skogsägare är mycket större än de skador svinen förorsakar.
För flertalet av oss jägare är vildsvinsjakt något helt nytt. Den ger oss en intensiv känsla av spänning när grisarna är inom skotthåll och ibland blir den så Vildsvinen har denna gång kommit för att stanna. stark att ”man önskar man inte vore där”. Det är detta som gör att många av oss väljer denna jakt på Tack till alla jägarvänner, som, med stöd och inspi vildsvin före annat vilt. ration, har gjort att denna bok kommit till stånd för jägare med vildsvin i vi siktet! Vilka jaktmetoder använder oss av är individuellt.
Men den mest förekommande är jakt vid åtel som också är ett bra sätt där man lättare kan urskilja – och skjuta rätt djur.
Vildsvinen är otroligt intelligenta och ligger alltid ett steg före oss oavsett vad vi gör för att komma dem närmre, när det gäller utveckling av nya jaktmetoder. Det är aldrig så att en jaktsituation på gris är lik någon annan, utan det dyker hela tiden upp nya som man knappt trodde var möjliga, ens i sin vildaste fantasi. Med denna bok vill jag lära ut all den kunskap om grisarna, som jag skaffat mig under några års studier och praktisk jakt. Boken går grundligt igenom alla moment om just åteljakt och förmedlar det ni behöver veta innan ni går ut på jakt. En gång vildsvinsjägare, alltid vildsvinsjägare... Lycka till!
96
BOKFÖRLAGET
SETTERN
ISBN 91-7586-601-3