iCK
zz
zz iCK
ACK
LÄS RUMMET
LÄSRUMMET
I Zick Zack Läsrummets textsamling får eleverna möta olika typer av texter skrivna för olika syften och ändamål – skönlitteratur, författarporträtt, artiklar, faktatexter och instruktioner är några exempel. Texterna är indelade i teman, som går att arbeta med i vilken ordning som helst.
K C A
Textsamling
Med hjälp av texterna kan elevernas läsupplevelse och läsförmåga stöttas, utmanas och utvecklas.
Åk
I Zick Zack Läsrummets övningsbok finns övningar att göra före och efter läsningen. Övningarna ger förförståelse och förkunskaper, tränar ord och begrepp samt kontrollerar läsförståelsen på, mellan och bortom raderna.
4 Pernilla LUndenmark Anna Modigh ISBN 978-91-523-0239-2
Textsamling (523-2699-2)
Läsrummet-omslag.indd 1
Åk
4
2014-01-15 15.44
Innehåll 1• SIMNING
Tisdagen som till slut kom sid. 12 En skönlitterär berättelse om att ställa upp för varandra i vått och torrt
Simma lugnt sid. 16 Information som beskriver vad som krävs för olika simmärken
2• NYA VÄ NNER
Vem är du? sid. 18
Ett författarporträ tt som beskriver vem Daniel Boya cioglu är
Brev till en hemlig vän sid. 20
Ett brev som berä ttar lite om avsänd ar
Vänskapsarmband sid. 24
en
En instruktion so m visar hur man gör ett vänskapsar mband
Katten som flyttad e in sid. 26
En fabel som berä ttar om en katt so m vill hitta den bäst a vännen av alla 3• VIKIN GATIDEN
Folket från Viken sid. 28 En faktatext som beskriver hur vikingarna levde
På väg norrut sid. 34
e En historia som återberättar en seri händelser i Hekjas liv
Ett land av snö sid. 40 En skönlitterär berättelse om Hekjas resa till Grönland
Hur kan vi veta hur det var på vikingatiden? sid. 46
En faktatext som förklarar vilka olika källor historiker använder sig av
Textsamling-Läsrummet.indd 6
2014-01-15 16.49
4• SKOGE N
Ett resmål att satsa på sid. 5 0
En broschyr so m argumentera r för ett besök i Med elpad
Rösten i natte n sid. 54
En skönlitterä r text som berä ttar en spökhistor ia
Spöklikt sid. 5 8
En instruktion som visar hur man gör enkla papperss pöken
5• SOR GLIGT
. 60 Ett sorgligt besked sid se om En skönlitterär berättel ett kompisgäng
n sid. 64 Svea var min bästa vä tar En artikel som återberät och ka en historia om en flic hennes hund
6• DETEKTIVER
66 Hjälp mig, Johnny sid.
se om En skönlitterär berättel får detektiven Johnny som ett uppdrag
unga Biltjuvar fast tack vare privatdeckare sid. 68 om En notis som berättar pojkar ma sam ett par uppmärk
Textsamling-Läsrummet.indd 7
2014-01-15 16.49
… innehåll 8• ASTRID LIND GREN
Mio, min Mio sid . 76
7• DIKTER
Tänkvärt sid. 70 Dikter om stort och smått, viktigt och oviktigt
En skönlitterär be rättelse om två pojkar på farli gt uppdrag
Sagoberätterskan
sid. 82
Ett författarporträ tt som beskriver vem Astrid Lindgr en var
Hemligheten sid. 70 Dagboken sid. 71 Då är husen ensamma hemma sid. 72 När jag blir miljonär sid. 73 Dragningen sid. 74 Tänk om sid. 75
9• KATASTROFER
En annorlunda vänskap sid. 86
En artikel som återberättar en katastrofal händelse
Vad är en tsunami? sid. 88 En faktatext som förklarar hur en tsunami bildas
Textsamling-Läsrummet.indd 8
2014-01-15 16.49
10• ORMAR
Grön mamba sid . 90
En faktatext som beskriver den gröna mamban
Möte med en mam ba sid. 92
En skönlitterär be rättelse om ett otäckt och sp ännande äventyr
11• TRUBBEL
Anton och gänget sid. 96 En skönlitterär berättelse om att inte våga säga nej
Min hemska fredag sid. 100 En skönlitterär berättelse om att vara osams med sin bästis
12• TV-SPEL
Gregs loggbok sid. 106
ttar Ett utdrag ur en dagbok som berä om Greg som gillar tvspel
Argumentera mera sid. 112 Ett brev som argumenterar för varför det är bra att spela tvspel
Textsamling-Läsrummet.indd 9
2014-01-15 16.49
du redan vet Ta hjälp av vad
Leta ledtrådar i texten
Backa och läs om Skapa en bild i huvudet
Förutspå och gissa Ställ frågor Sammanfatta
10
Textsamling-Läsrummet.indd 10
2014-01-15 16.50
Mål er av olika typ a s ner, lä å f struktio a du in k s r, e n t e ik k d r bo telser, I den hä ra berät ä r e t t li n annat. skö mycket , t texter – re. e k c y hm ten läsa c e o v d r e e t x m h mer faktate öra krare oc u kan g ä d s r u n h e li b lärt dig också få förstår r du har ä n Du ska li b e riktigt t t t in a h u c d o jälper mer sningen r som h lä ie r g Det kom e e t d a n r t ”u nda, ka läss kör fast att anvä lp av oli ig jä d om du ” h r a lä t du s u fler du Då kan pel på lä exten. J m t e texten. x a e lk o a t r ser någ rstå och du. Du r dig att fö li b e r ttre läsa desto bä ster. enom r till vän ä h r tat er ig ie e g b r a r ert a strate h er ni säk amrater m k s m s o la k k e r er lära och dina ns med När du a m m a ierna. met tills sstrateg lä a Läsrum ll a da a använ att kunn
VÄLKOMMEN IN!
11
Textsamling-Läsrummet.indd 11
2014-01-15 16.50
Si
m
n
in
g
Tisdagen som till slut kom Ur Josefin, osams med VillaUlla av Johan Unenge
Josefins klass är på väg till stranden för att visa att de kan simma. Alla är glada och förväntansfulla utom Josefin. Hon är orolig för att hennes hemlighet ska avslöjas.
E
gentligen gillade jag att åka buss. Men inte idag. För bussen åkte i full fart åt fel håll. Helt fel håll. – Vilket tycker du är roligast? Crawl eller fjäril? frågade Villa-Ulla. Hon satt bredvid mig närmast fönstret. – Crawl, tror jag, svarade jag. – Åhh, fjäril är mycket bättre, sa hon och viftade med armarna så att hon slog till Simon i huvudet. – Lägg av, sa han och tittade surt på både mig och Villa-Ulla. Då satte hon bara på sig sina simglasögon och tittade ut genom fönstret. Vi var redan halvvägs till stranden. Och snart skulle alla veta. Josefin kan inte simma. Jag kunde ju simma, på mitt sätt. I badkaret kunde jag dyka och vara under ytan i flera minuter. När jag lekte pärldykare fick mamma dra upp mig i armarna. Så länge kunde jag hålla andan. Men det var skillnad. I badkaret fanns inget slemmigt grönt sjögräs som lindade sig runt benen. I badkaret var det alltid varmt. Och det var aldrig djupt.
12
Textsamling-Läsrummet.indd 12
2014-01-15 16.50
Villa-Ulla satt där med sina simglasögon och sjöng. Jag hoppades på att bussen skulle få motorstopp. Det fick den inte. Plötsligt var vi framme. Alla rusade ur bussen och skrek oaääähh. Det brukade alltid killarna skrika när det var något kul på gång. Nu skrek både killarna och tjejerna. Villa-Ulla också. Jag satt kvar tills bussen var tom. Kanske skulle fröken glömma bort mig. Om någon halkade på bryggan och började blöda skulle hon vara upptagen med det. Det knackade på rutan. Det var fröken. Hon viftade åt mig att skynda på. Hela klassen sprang rakt ut och doppade sig. Det var precis så kallt i vattnet som det alltid var. Men det verkade ingen bry sig om. Sedan började de simma. Frivilligt. Några hoppade från hopptornet. Jag stod i strandkanten. Men jag var inte ensam på land. Villa-Ulla stod en liten bit bort. – Ska inte du bada? ropade hon. – Jo, snart, sa jag. – Mina simglasögon läcker. Hon höll upp dem och ryckte på axlarna. – Kan du inte bada utan dem? – Och få sand i ögonen? Nej tack, sa hon.
13
Textsamling-Läsrummet.indd 13
2014-01-15 16.50
Jag som hade hoppats att Villa-Ulla kunde lära mig några knep lite snabbt. Fröken hade redan tagit fram klasslistan och ropade upp Pontus Andersson. Tur att man heter Zackrisson, tänkte jag. – Yes, jag är först, skrek Pontus och dök i från bryggan. Sedan simmade han bort till den andra bryggan. Tjugofem meter. Det såg inte så långt ut – men det var det. Jag kunde simma åtta meter. Det hade jag gjort en gång. – Kan du inte visa fjärilsim för mig? sa jag till Villa-Ulla. – Utan simglasögon? Aldrig. – Kan du inte visa vanligt sim bara? Villa-Ulla satte på sig simglasögonen och gick ut i vattnet. När vattnet räckte till knäna vecklade hon liksom ihop sig och plötsligt så var hela hon under vattnet. Allt utom huvudet. Vi tittade på varandra. – Vanligt sim eller ryggsim? sa hon. – Vanligt, sa jag. Då började hon vifta med ena armen. Andra armen studsade hon fram med på botten. Hon sprattlade bortåt tills hon vände sig om. – Nä, nu måste jag vila. Hon reste sig och satte sig på stranden. Jag satte mig bredvid. Jag visste inte vad jag skulle säja. Vi tittade när Fredde och Malin simmade sina tjugofem meter. Fröken bockade för. – Doppa huvudet, sa Villa-Ulla. Eller viskade. – Varför då? Hon gjorde en min. – Fort! Jag hade ingen lust att doppa huvudet. Då tittade Villa-Ulla sig omkring. Sedan slog hon till med handen i vattnet så att det stänkte i ansiktet på mig. – Vad gör du? ropade jag.
Textsamling-Läsrummet.indd 14
2014-01-15 16.51
– Tyst, viskade hon bara tillbaka. Jaqueline och Tobias simmade sina tjugofem meter. Jag var sist, det visste jag och Villa-Ulla var näst sist. Hon hette Ynglefjord. Alla som simmat sprang tillbaka till de andra och fortsatte bada. Bara vi två satt där och väntade. Jag frös. Villa-Ulla skopade vatten över huvudet då och då. Så var det dags. – Ulla, nu är det du, sa fröken. – Jag har redan gjort, svarade hon snabbt. Hon vred ur sitt hår för fröken. – Jaha, men då är det bara Josefin kvar. Nu var det slut, nu skulle snart alla i klassen veta. Alla i hela skolan. Josefin kan inte simma. Fröken tittade ner i klasslistan och bockade för Villa-Ulla. Då kupade Villa-Ulla sina händer i vattnet och släppte ner allt i mitt hår. – Josefin har också gjort. Vi simmade samtidigt. – Men så konstigt. Då missade jag er båda två. – Kan vi klä på oss, vi fryser, sa Villa-Ulla. Hon reste sig snabbt och drog upp mig i ena armen. – Ja, vi fryser jättemycket, sa jag. – Kanske håller vi på att få blåskatarr, fyllde Villa-Ulla i. Fröken tittade på oss en lång stund. – Okej, sa fröken till slut. Ni kan gå och sätta er i bussen sedan. Vi tittade inte på varandra när vi småsprang bort till bussen. Där satt vi tills simningen var över. På kvällen kom mamma in och satte sig på min säng. Hon tyckte vi skulle hitta på något i helgen. – Vadå för något? frågade jag. – Vi kan väl åka till badhuset. Bara du och jag. Det tyckte din fröken också. – Min fröken? Mamma svarade inte utan pussade mig bara på kinden och släckte lampan.
15
Textsamling-Läsrummet.indd 15
2014-01-15 16.51
Si
m
n
in
g
Simma lugnt Att kunna simma är en livsviktig kunskap. De olika simmärkena är bevis på hur simkunnig man är. Här kan du läsa om vad som krävs för varje simmärke.
Simmärke
Vad behöver du kunna för att klara av märket?
Silvergrodan
Du måste kunna hoppa ner i vattnet från en brygga eller från bassängkanten 3 gånger. Du måste kunna ha huvudet under vattnet och plocka upp ett föremål från botten på grunt vatten. Du måste kunna simma 10 meter bröstsim eller crawl på grunt vatten.
Du måste kunna hoppa från en brygga eller från bassängkanten på djupt vatten där du inte bottnar.
Guldgrodan
Du måste kunna ha huvudet under vattnet och plocka upp ett föremål från botten på grunt vatten. Du måste kunna simma 10 meter bröstsim eller crawl på djupt vatten.
Du måste kunna simma 25 meter bröstsim på grunt vatten.
Silversälen
Du måste kunna bogsera en kompis som är lika stor som du i livboj i 10 meter på grunt vatten. Guldsälen
Du måste kunna simma 25 meter bröstsim på djupt vatten. Du måste kunna bogsera en kompis som är lika stor som du i livboj i 10 meter på djupt vatten.
16
Textsamling-Läsrummet.indd 16
2014-01-15 16.51
Simmärke Järnbojen
Vad behöver du kunna för att klara av märket? Du måste kunna simma 50 meter bröstsim på djupt vatten. Du måste kunna simma 25 meter ryggsim på djupt vatten. Du måste kunna ligga och flyta i 2 minuter på djupt vatten. När du flyter ska du ha på dig långärmad tröja, långbyxor och flytväst. Du måste kunna trampa vatten på djupt vatten i 2 minuter. Du måste kunna simma 2 meter under vattnet i den djupa delen av bassängen. Du måste kunna veta hur du ska hjälpa en nödställd person genom att utföra fria luftvägar och stabilt sidoläge.
Bronsbojen
Du måste kunna simma 200 meter på djupt vatten. Av den sträckan ska du kunna simma 150 meter bröstsim och 50 meter ryggsim utan att vila emellan. Du måste kunna simma 25 meter på djupt vatten samtidigt som du håller i en livboj. När du har simmat 25 meter ska du bogsera en kompis som är lika stor som du i livbojen i 25 meter. Du måste behärska något som heter larmrutiner. Det betyder att du ska veta när du måste ringa till SOS alarm och vad du ska säga när du ringer. Du måste också veta hur du ska hjälpa en människa som är nödställd genom att kunna utföra stabilt sidoläge och ge mun-till-munandning. Du måste veta hur du ska bete dig och vilka risker du kan stöta på när du är i, vid och på vatten.
17
Textsamling-Läsrummet.indd 17
2014-01-15 16.51
r eer nnn ä v n a vä N yya n
? u d r ä Vem
är nner ä v a f skaf ch t t at t n är o m Et t sä a vem ma nker o tt ä ä t r e h b c l ro at t Danie r t ycke a t n t a ä ie l vad m er. Här ber v. At t Dan l k sa t g sjä olika om si ch gillar at u l g o i o år Boyac nga språk han f t å t a m t r ke kan gör s ä . dansa ner a vän mång
glu Boyacio oyan anna, B D i, n a öjligt amn: D te allt m li Smekn h c o siker oet, mu Yrke: P 981 Född: 1 g ken: Vå
Daniel Namn:
c Stjärnte n spudde kyrka Bor: I A rg, Bot o b s r o t i: N Uppväx : Mörk Hår färg ka r g: M ör Ögonfä kg Vikt: 79 172 cm Längd:
18
Textsamling-Läsrummet.indd 18
2014-01-15 16.51
Språk jag talar: Svenska, syrianska, arabiska, engelska och lite franska Det bästa jag vet: Umgås med min familj Det värsta jag vet: Betala räkningar och städa Intressen: Spela trumpet och jogga De som känner mig bra tycker jag är: Snäll, ärlig, rolig, allvarlig Den lyckligaste dagen i mitt liv: En sommardag när mamma och jag stod på balkongen och hon sa att hon var stolt över mig Personer jag beundrar: Fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimoviç, sångaren Pelle Almqvist och mamma Favoritmusik: Jazz, hiphop, soul Favoritsport: Brottning Favoritfilm: Braveheart Favoritbarnbok: Lilla vargen Favoritfärg: Röd Favoritårstid: Vår Favoritmat: Pasta och syriansk mat Favoritresmål: Bakåt i tiden 2 000 år, när Jesus levde Jag tycker om: Mat Jag blir glad av: Barn Jag är bra på: Att dansa Jag är rädd för: Insekter Jag uppskattar: Snälla, ärliga, roliga och allvarliga människor Jag ogillar: Folk som ljuger, pratar skit och skryter för mycket Om jag var ett djur skulle jag vilja vara: Ett lejon Jag skulle vilja lära mig mer om: Komposition (att göra musik)
19
Textsamling-Läsrummet.indd 19
2014-01-15 16.52
n
ya
vä
n
n
er
Brev till en hemlig vän av Daniel Boyacioglu
e fyran skull glu gick i io c a y , o ra B l fy an När Danie ed en ann m la x ä v v bre ss skulle hans klass Daniels kla . e g ri e v S del av självklart i en annan t. Det var e v re b ta öjligt, förs bra som m skriva det å s ig s ra presente lan ville viktigt att andra sko n e d n å fr erna av alla. flest svar så att elev k c fi l ie n aka. Da skriva tillb
20
Textsamling-Läsrummet.indd 20
2014-01-15 16.52
21
Textsamling-LaĚˆsrummet.indd 21
2014-01-15 16.53
22
Textsamling-LaĚˆsrummet.indd 22
2014-01-15 16.54
Höstdikt
Den här dikten skrev Daniel också när han var 10 år.
Sommaren är slut För nu kommer hösten Det blir mörkt i alla hus Men i alla hus är barnen glada För efter hösten kommer vintern Men nu är det trist För alla bladen faller Bladen blir gula och röda Och det är konstigt För vem tar allt grönt
23
Textsamling-Läsrummet.indd 23
2014-01-15 16.55
n
ya
vä
n
n
er
Vänskapsarmband
verkas d som till n a b rm a a andgjord and är h b rm a s p and till Vänska apsarmb rn. k a s g n s ä ll v u e m o nen jord av tunt b gt traditio m först g li o n s E e . d a k tt ri n a e handlede Det sägs Centralam det runt t ianerna i s d fa in t r ta e a y v d n kn varandra st armba and och ett armb knyter fa n ra a ö g m ti t n e a edan lls blick ska m et bärs s det ögon d I n . a is b p rm m något. A på sin ko gen in. önska sig r önsknin n lå e s is t p e d m r o gö sätt. Här ska k ga olika h när det n c å o , m v a å r p ut det ramla rmband. d kan se änskapsa v sarmban p tt a e k s n ra ä gö V r du kan ra dig hu lä u d r få
24
Textsamling-Läsrummet.indd 24
2014-01-15 16.55
Det här behöver du: Tunt bomullsgarn eller broderigarn i olika färger. Tänk på att garnet inte bör vara alltför tunt, för då kan det lätt gå av när du gör knutarna. En säkerhetsnål (eller en kompis som hjälper dig att hålla). Gör så här:
1. Klipp till fyra stycken minst 60 centimeter långa trådar i olika färger. Knyt ihop trådarna i ena änden och lägg dem i den ordning du vill ha dem. Fäst en säkerhetsnål i knuten och sätt fast den i dina byxor (eller också ber du en kompis hålla i knuten).
1.
2. Börja med tråden längst till vänster och knyt två likadana knutar runt
2.
tråden bredvid. Det är viktigt att du alltid håller tråden (som du knyter runt) rak medan du knyter.
3. 3. Använd samma tråd och gör två knutar runt den tredje tråden. 4. Fortsätt med samma tråd och gör två knutar runt den fjärde tråden.
4.
5. Börja sedan om med tråden längst till vänster och gör likadant som i punkt 2–4.
5.
6. Fortsätt likadant tills armbandet är så långt som du vill ha det. Knyt då ihop början med slutet runt din kompis handled. Tänk på att armbandet inte ska sitta för hårt runt handleden, utan gör det så långt att du får plats med två fingrar mellan handleden och armbandet.
6.
25
Textsamling-Läsrummet.indd 25
2014-01-15 16.55
N
ya
vä
n
n
er
n som e t t a fly K tta de in g ob ok delas sa Ur Man Tracey av Hugh
Den hä rb från Zim erättelsen ko mmer b I den k abwe i Afrika . an du lä sa hur till när det gic ka k med de tten till slut b lev vän t finast e djure t av all a.
D
et var en gång en katt, en vildkatt, som levde alldeles ensam i bushen. Efter ett tag tröttnade hon på att vara ensam och skaffade sig en make, en annan vildkatt som hon ansåg vara det finaste djuret i hela djungeln. En dag när de tillsammans strövade genom det höga gräset längs stigen genom bushen kom Leopard med ett språng ut ur gräset – svisch! – och Katts make rullade runt i dammet på marken, med pälsen på ända och klorna utspärrade. ”Oj då!” sade Katt. ”Min make är täckt av damm och han är inte alls det finaste djuret i djungeln. Det är Leopard.” Så Katt slog följe med Leopard och levde med honom.
26
Textsamling-Läsrummet.indd 26
2014-01-15 16.55
De var mycket lyckliga tillsammans, ända till den dag när de jagade i bushen och – whoosch! – Lejon plötsligt störtade ut ur skuggorna. Han slog klorna i Leopards rygg och åt upp honom, hel och hållen. ”Men oj då!” sade Katt. ”Leopard var tydligen inte det finaste djuret i hela djungeln. Det är Lejon.” Så Katt slog följe med Lejon och levde med honom. De var mycket lyckliga tillsammans, ända till den dag när de skred fram bland träden och plötsligt en stor skepnad tornade upp sig framför dem och – splasch! – Elefant satte foten på Lejon och gjorde mos av honom. ”Ojojoj!” sade Katt. ”Lejon var visst inte heller det finaste djuret i hela djungeln. Det är Elefant.” Så Katt slog följe med Elefant. Hon klättrade upp på hans rygg och satt och spann på hans nacke, mitt emellan öronen. De var mycket lyckliga tillsammans, ända till den dag när de gick fram genom de höga vassdungarna nere vid floden och – bang! – det hördes en högljudd knall och Elefant föll till marken. Katt tittade sig omkring, men det enda hon kunde se var en liten man med ett gevär. ”Men ojojoj då!” sade Katt. ”Elefant var visst inte heller det finaste djuret i hela djungeln, när allt kom omkring. Det är Mannen.” Så Katt följde med Mannen till hans hem och hoppade upp på hyddans halmtak. ”Äntligen”, sade Katt, ”har jag hittat djungelns allra finaste djur.” Hon levde mycket lycklig på halmen på hyddans tak och började fånga de råttor och möss som hade sitt tillhåll i byn. Ända till den dag när hon satt uppe på taket och vilade sig i solens värme, och plötsligt fick höra oväsen inifrån hyddan. Rösterna tillhörde Mannen och hans hustru och de blev mer och mer högljudda tills – wara-wara-wara … aj! – Mannen rullade huvudstupa ut i dammet utanför dörren. ”Aha!” sade Katt. ”Nu vet jag vem som verkligen är det finaste djuret i djungeln. Det är Kvinnan.” Katt kom ner från halmtaket, gick in i hyddan och slog sig ner vid brasan. Och där har hon legat sedan dess.
27
Textsamling-Läsrummet.indd 27
2014-01-15 16.55
V
ik
in
g
a
ti
d
en
Folket från Viken
Människorna som levde i Skandinavien från slutet av 700-talet till 1100-talet brukar man kalla för vikingar, och tidsperioden när de levde för vikingatiden. Man tror att ordet viking betyder ”från Viken”. Viken var inte vilken vik som helst utan det hav vi nuförtiden kallar Skagerrak. Det fanns aldrig någon enad vikinganation. Med det menas att vikingarna aldrig hade ett gemensamt land med ett namn. Men de talade samma språk. Det språket kallar man idag för fornnordiska.
Vikingaliv Vikingarna var duktiga sjömän och bra på att bygga skepp, så de reste mycket. De reste över hela Europa, en bra bit in i Asien och så småningom också till Nordamerika (som de kallade för Vinland). De flesta resorna var handelsresor, eftersom de reste till andra länder för att byta till sig verktyg, vapen, kläder, djur och annat de kunde behöva. Men ibland hände det att resorna blev rena plundringståg, då vikingarna gick
28
Textsamling-Läsrummet.indd 28
2014-01-15 16.56
iland någonstans och plundrade hela byar och dödade alla som kom i deras väg. Man sa att de gick bärsärkagång. Det är dessa plundringståg som har gjort att vikingarna fick rykte om sig att vara mycket grymma. De flesta vikingar var dock helt vanliga människor. Majoriteten var bönder och livnärde sig på boskapsskötsel, jordbruk och jakt, men det fanns också hantverkare, handelsmän, berättare, runristare och skalder.
29
Textsamling-Läsrummet.indd 29
2014-01-15 16.56
Gården En vikingagård bestod av ett långhus och några mindre bodar. Husen såg nästan likadana ut vart man än kom. Långhuset var avlångt och hade stampat jordgolv. Det fanns en dörr, men inga fönster. Mitt i huset fanns det en eldstad som oftast brann dygnet runt. Eldstaden var både värmekälla och användes att laga mat på. Röken släpptes ut genom hål i taket. Vikingarna sov på långa bänkar som på dagen användes som sittplatser. Ibland sov de på golvet eller i speciella hyllor i väggen. Sina ägodelar förvarade de i kistor. När det var fred hängde de vapnen på väggarna som dekoration. I särskilda utrymmen i huset förvarades mat och säd. Vikingarna var extra rädda om säden eftersom den användes till mat åt både människor och djur. Av säden bryggde de också mjöd, som var vikingarnas favoritdryck. Mjöd påminner rätt mycket om dagens öl. Nästan alla vikingar hade hästar. Med hjälp av dem kunde de ta sig fram nästan överallt. Andra vanliga djur var kor, getter, får, grisar och höns. Vikingarna började också ha hundar som husdjur. De vaktade gården och följde med sina ägare på jakt och ibland även på plundringståg. Djuren bodde antingen i ladugården eller inne i huset tillsammans med människorna. Sina behov uträttade människorna utomhus, i en latringrop, och alla sopor slängdes på avskrädeshögar. Därför luktade det säkert ganska illa i många byar.
30
Textsamling-Läsrummet.indd 30
2014-01-15 16.56
Familjen Ett hushåll under vikingatiden kunde vara mycket stort. Först var det den egna familjen med alla släktingar, och sedan trälarna och olika anställda. Trälarna var slavar som ägaren kunde behandla som han ville. De kunde säljas eller bytas bort, precis som djur. Om en rik man dog kunde en träl till och med begravas tillsammans med honom, som sällskap. Det hände också att man offrade trälar till gudarna. Trälarna fick göra det tyngsta arbetet på gården. Om en träl arbetade riktigt hårt kunde han bli bryte och fick då bestämma över de andra trälarna på gården. De trälar som jobbade hårt och hade en snäll ägare kunde få möjlighet att köpa sig fria. En man kunde ha flera fruar, men bara om hans första fru gick med på det. Barnen hade samma rätt till arv, oavsett vilken mamma de hade. När männen var ute på resor, var det kvinnorna som tog hand om gården och försvarade den om det behövdes. Hämnd var en hederssak för vikingarna. Om någon ur ens familj blev dödad så hämnades släktingarna ofta genom att ge sig på den som dödat, eller någon i hans familj. På det här viset kunde familjer fortsätta vara ovänner och kriga mot varandra i flera generationer.
Nöjen Under sommarhalvåret hade vikingarna oftast fullt upp med att ta hand om gården och ge sig iväg på resor, men på vintern hade de mer tid över för att roa sig. Då hade de så kallade gillen. Gillen var helt enkelt fester, där flera gårdar eller hela byar samlades och åt, drack och festade, ibland i flera dagar. Under gillena var det vanligt med olika typer av kamplekar. Brottning var särskilt populärt. Rika familjer kunde också hyra in musiker som framförde sånger på harpa, lyra eller flöjt. Vikingarna tyckte också mycket om att berätta och lyssna på spännande och underhållande historier. En bra historieberättare hade högt anseende i vikingasamhället.
31
Textsamling-Läsrummet.indd 31
2014-01-15 16.56
Männen övade sig i bågskytte, ofta flera timmar varje dag. Även unga pojkar tränades i olika typer av vapenhantering. Innan pojkarna blev gamla nog att använda riktiga vapen fick de träna mot varandra med vapen gjorda av trä. När vikingarna behövde ta sig fram över isen åkte de skridskor. De tillverkade medar av djurben som de snörde fast under skorna. De åkte också skidor som de gjorde av tunna, korta träbitar. Barnen roade sig gärna med olika spel och lekar. Ett populärt spel var så kallad kungaboll, som var som en blandning av tennis och volleyboll. Spelarna slog en boll mellan sig med hjälp av ett träracket. Den som tappade bollen blev utslagen. Det var också vanligt att de spelade olika sorts brädspel. Ett av de mest populära hette Hneftafl (nävbräde) och påminner om vår tids schack. Hneftafl spelas fortfarande bland samerna, men de kallar det för tablut.
Religion Vikingarna dyrkade gudar som idag kallas för asar. Asagudarna bodde i Valhall. De var mäktiga och skoningslösa, men liknade också människorna på många sätt, vilket gjorde det lätt för vikingarna att tro på dem. Överguden hette Oden. Det var han som bestämde över de andra gudarna. Det var också Oden som valde ut vilka vikingar som skulle få komma till Valhall när de dog. Valhall var den plats man ville komma till efter döden. Den mest populära guden var annars Tor, som hade makt över åskan. När det åskade trodde vikingarna att det var Tor som körde över himlavalvet med sin vagn, och när det blixtrade trodde de att han slog med sin hammare Mjölner.
32
Textsamling-Läsrummet.indd 32
2014-01-15 16.56
Runor Vikingarna ristade in skrivtecken på skinn, bark, ben, trä och sten. Dessa tecken kallas runor. Ordet bokstav betyder faktiskt ”runa ristad på tavla av bokträ”. Runraden består av 16 olika tecken. Den kallas också för futharken, efter de sex första bokstäverna.
F U
TH A R K H N I A S T B M L
R
Vid speciella tillfällen ristades runorna på stora stenar som sedan restes på olika ställen ute i naturen. I Sverige finns det omkring 3 500 runstenar. Det vanligaste var att runstenarna restes till minne av någon. De dekorerades ofta med slingrande mönster av olika djur och växter. Det var ofta en släkting eller vän till den döde som beställde och lät resa stenen. Stenarna ristades däremot av speciella runristare som reste runt och gjorde runstenar mot betalning. Det förekom också att man ristade direkt på berghällar. Sådana runristningar kallas för runhällar. Man har också hittat runinskrifter som är rent klotter, ungefär som när någon idag skriver sin "tag" någonstans.
33
Textsamling-Läsrummet.indd 33
2014-01-15 16.56
n een di d t i gaat i ng k n Vi ki i V
På väg norrut Resumé av: De kom från norr av Jackie French
Vatten, vatten, ingenting annat än vatten så långt ögat kan nå. Det var flera dagar sedan jag såg land, kanske veckor. Vindarna är iskalla och får skeppet att gunga häftigt. För några veckor sedan fick vågorna mig att må illa, men nu har jag vant mig. De säger att vi är på väg till ett land som heter Grönland. För några veckor sedan visste jag inte att det fanns ett land med det namnet, men nu är jag på väg dit. Det är tur att jag har Snarf, min älskade hund. Utan honom vet jag inte vad jag hade gjort.
34
Textsamling-Läsrummet.indd 34
2014-01-15 16.56
J
ag kommer ihåg när jag såg Snarf för första gången. Det var på stranden nedanför byn och han var bara en liten valp. Han var skadad och därför tänkte mannen som ägde Snarf avliva honom, men jag lyckades övertala honom att ge hunden till mig istället. Jag blev verkligen förvånad när mannen gick med på det, för normalt är det bara pojkar som får äga hundar. Jag trodde först inte att mor skulle låta mig behålla honom. Vi hade ju knappt mat så det räckte till oss själva. Eftersom mina båda bröder hade drunknat i en storm ett par år tidigare, och min far hade dött förra sommaren efter att ha fallit ned för klipporna när han letade måsägg, så fick mor och jag klara oss så gott vi kunde på det vi odlade eller fiskade. Kött fick vi bara om de andra familjerna hade något de kunde ge oss. Men mor lät mig behålla Snarf! Senare berättade hon för mig att det berodde på att det var första gången sedan far dog som hon såg riktig glädje i mina ögon.
35
Textsamling-Läsrummet.indd 35
2014-01-15 16.56
36
Textsamling-LaĚˆsrummet.indd 36
2014-01-15 16.56
Varje sommar flyttade vi flickor i byn upp i bergen för att se efter boskapen som gick på sommarbete där. De andra flickorna tyckte inte om att Snarf följde med. Men en sommar räddade han oss från en varg, och efter det lät de honom till och med sova tillsammans med oss i tältet. I somras var vi precis som vanligt uppe i bergen och vaktade boskapen. Det hade varit en fin sommar, men just den här dagen regnade och blåste det, så vi satt alla inne i tältet för att skydda oss från regnet. På eftermiddagen slutade det regna, så Raina passade på att springa ut för att kissa. Men hon kom snabbt in igen och skrek att hon sett skepp ute på havet! Ingen av byns små båtar skulle ge sig ut på havet i så dåligt väder, så vi blev genast oroliga och sprang ut för att se själva. Och mycket riktigt – ute på det grå havet kom det flera långa, stora skepp med färggranna segel. Jag hade aldrig sett så stora skepp förut, men jag förstod genast vad det var. Det var vikingaskepp – och de var på väg rakt mot vår by! Utan att tänka började jag springa nedför berget tätt följd av Snarf. De andra flickorna skrek åt mig att stanna, jag skulle ändå inte hinna ner i tid. Men jag brydde mig inte om dem. Jag måste varna dem i byn! När jag kom fram förstod jag att de hade haft rätt. Det var för sent. Vikingarna hade redan hunnit gå iland. Det var fruktansvärt. Det låg döda kroppar överallt, men jag försökte att inte bry mig om det. Jag ville bara hitta mor. Till slut kom jag fram till vår hydda och fick syn på mor. Hon stod utanför hyddan och framför henne stod en man med svärdet höjt. Mor hann precis få syn på mig innan mannen stack svärdet i henne. Jag skrek rakt ut. Trots att jag visste att det betydde att de skulle upptäcka mig så skrek jag högre än jag någonsin skrikit förut. Mannen upptäckte mig så klart och fick tag i mig, men som tur var fanns Snarf där och bet mannen i benet så att han var tvungen att släppa mig. Jag sprang som jag aldrig sprungit förut. Snarf sprang också. Mannen följde efter oss, men hans vapen var tunga, så vi sprang lätt ifrån honom. Men vart skulle vi ta vägen? Jag kunde höra hur Snarf började flåsa, och själv trodde jag att bröstkorgen skulle sprängas, men jag tänkte springa till jag inte hade några krafter kvar. Aldrig att jag skulle ge upp för de där vikingarna!
37
Textsamling-Läsrummet.indd 37
2014-01-15 16.56
Plötsligt kände jag något som slog till mig över smalbenen och jag föll med ansiktet rakt ned i gyttjan! Jag kände hur någon satte en fot i ryggen på mig och band mina händer. När jag vände på huvudet såg jag att det var en kvinna som fångat mig. Hon var ung och såg rik ut, med fina kläder och massor av smycken. Jag var livrädd att hon skulle döda mig och Snarf, men istället tog hon oss med på skeppet.
38
Textsamling-Läsrummet.indd 38
2014-01-15 16.56
Så nu sitter vi alltså här, jag och Snarf. Som tur är finns det en pojke som heter Hikki här på skeppet. Han kan tala mitt språk och av honom har jag fått reda på att kvinnan som fångade in mig heter Freydis Eriksdotter och att det är hon som leder den här resan. Männen tycker att hon är dum, som tog med mig och Snarf, men Freydis tror att jag skulle kunna bli en duktig löpare, eftersom jag är så snabb. Nu vaknar Snarf och puttar på mig med nosen. Jag klappar hans toviga päls och tänker på vilken tur jag ändå har som får ha min bästa vän med mig på den här resan. Jag drar honom tätt intill mig, och tillsammans tittar vi ut över havet.
39
Textsamling-Läsrummet.indd 39
2014-01-15 16.56
V
ik
in
g
a
ti
d
en
Ett land av snö Ur De kom från norr av Jackie French
40
Textsamling-Läsrummet.indd 40
2014-01-15 16.56
Hekja levde tillsammans med sin mamma och sin hund Snarf i en by på en liten ö. En dag kom ett vikingaskepp till ön. Vikingarna gick bärsärkagång i byn och dödade alla som kom i deras väg – alla utom Hekja och Snarf. Tack vare Hekjas snabbhet och Snarfs mod bestämde sig vikingarnas ledare Freydis för att låta dem leva och tog istället med dem på sin resa hem mot Grönland. Med på skeppet fanns också trälen Hikki, som Hekja snabbt blev vän med.
E
n dag insåg Hekja att de solglittrande molnen vid horisonten inte alls var moln. Det var land. Hekja väntade på att det grå skulle bli grönt, men i stället blev landet allt vitare ju närmare de kom. Freydis satt på sin vanliga plats i fören. Hekja tog mod till sig och gick dit. ”Ursäkta mig, min fru”, sa hon. Orden kändes konstiga i munnen men det var så Hikki tilltalade Freydis så hon antog att hon borde göra det också. Freydis tittade på henne. ”Vad är det?” Hekja pekade på det vita landet vid horisonten. ”Var är det gröna?” Freydis skrattade. ”Äsch, det var min far som hittade på”, sa hon med en klang av stolthet i rösten. ”Han förstod att ingen skulle följa med till ett land som kallades Snöland. Så han kallade sitt nya land för Grönland och fick med sig fyrahundra bosättare i tjugofyra skepp. Fjorton av dem kom fram.” ”Vad hände med resten av skeppen?” Freydis ryckte på axlarna. ”De gick väl under i någon storm. Eller vände om.” ”Vad hände med människorna?” Freydis tittade fortfarande bort mot landremsan i fjärran. Hekja tyckte att hon borde vara glad att se land så nära, men hon såg inte alls glad ut. ”De drunknade väl.” ”Tror du att ... att alla på de andra skeppen som seglade med oss också har drunknat?”
41
Textsamling-Läsrummet.indd 41
2014-01-15 16.56
Freydis skrattade, högt och hårt. ”Jag tvivlar åtminstone på att Leif har drunknat. Fiskarna skulle säkert spotta ut honom. Du vet väl att de kallar honom Leif den lycklige.” Vinden friskade oväntat i. Den kom från land och var mildare än havsvindarna, men den luktade ändå is, gammal is som kanske hade legat frusen sedan tidernas begynnelse. ”Är hela landet snö?” vågade Hekja fråga. Hon såg sina chanser att rymma hastigt krympa. Om Grönland var ett enda snöland på sommaren, hur skulle det då vara på vintern? Hur skulle hon och Snarf överleva på egen hand i ett sådant land? ”Det finns snö och is året runt uppe i norr och på de höga bergen. Men om somrarna finns där gräs så det räcker till både får, getter och boskap.” Hekja rynkade pannan. Hon hade aldrig hört orden får och getter förut. Hon måste komma ihåg att fråga Hikki vad de betydde.
42
Textsamling-Läsrummet.indd 42
2014-01-15 16.56
Frampå dagen syntes kusten tydligt med djupa vikar, som vikingarna kallade fjordar, mellan höga bergsbranter. Nu såg Hekja att det var grönt också, åtminstone längs stränderna, men inlandet var kargt och vitt. Bara de höga branterna var svarta och snöfria. Där såg farligt ut, tänkte Hekja. En farlig plats för farliga vikingar. Vid hennes sida började Snarf skälla, uppjagad av alla dofterna från land. Hekja hade trott att de skulle segla in i närmaste vik. Men på något vis tycktes vikingarna veta vilken del av landet de hade nått, fast allting såg likadant ut och luktade på samma sätt, och här tycktes inte finnas några människor. De seglade längs med kusten, förbi klippor och fjordar. Till sist styrde skeppet mot en av fjordarna. Hekja såg sig omkring och försökte upptäcka några tecken på liv. Men allt hon såg var fler klippor och mer is. Var fanns alla människorna? Hon tittade sig omkring, men Freydis talade allvarsamt med Torvard. Det var nog inte lämpligt att störa henne med frågor. Hikki fångade Hekjas blick och klappade bredvid sig på sätet, men Hekja skakade på huvudet. Hikki visste inte mer än hon om det här konstiga nya landet. Plötsligt kände hon det. Rök! Det luktade rök. Då fanns det människor någonstans i det här frusna landet. Hon spanade uppåt klipporna och försökte se vad som fanns bakom. Men allt utom den närmaste stranden låg utom synhåll.
43
Textsamling-Läsrummet.indd 43
2014-01-15 16.56
Närmare, närmare. Klipporna reste sig ännu högre. Vattnet var lugnt och spegelblankt och det kändes konstigt efter allt gungandet ute på öppna havet. Snarf vädrade och gläfste igen, överlycklig av alla dofter. Hekja kände också spänningen stiga inom sig. Till och med röken luktade annorlunda. Men starkare än något annat förnam hon lukten av is. Vattnet såg också ovant ut, mer likt mjölk och bitvis glittrande som om stjärnor flöt i svallet. Så småningom skulle hon förstå att det berodde på glaciären längst in i fjorden. Den malde berget till glittrande mineralmjöl som blandades i vattnet tills det blev mjölkigt och glimmade i solskenet. Till och med inne i fjorden fanns det isberg. De var lika blå som himlen och liknade frusna valar som nosade sig fram längs kusten. Vinden hade mojnat och seglet hängde slakt. Männen fick jobba hårt vid årorna för att driva det tunga skeppet framåt. Till sist skymtade Hekja en liten strand med gröna kullar i bakgrunden. Det fanns till och med en pir, en stenrad som var lagd ut i vattnet, där skepp kunde lägga till och lossa sin last. I aktern gav Torvard till ett rop: ”Hemma!” ”Ja, hemma”, upprepade Freydis. Men hon såg inte alls glad ut. De såg fortfarande inte till en människa. ”Vart är det vi har kommit, Snarf?” viskade Hekja. ”Ett öde land av is? Kanske isen har dödat människorna medan skeppen var borta.” Snarf viftade på svansen. ”Voff”, svarade han uppmuntrande. ”Stadigt nu!” skrek Torvard. Han kastade ett rep, tjockt som en mansarm, runt en sten på kajen. Det stora skeppet gled närmare, mjukt och försiktigt. Torvard drog åt repet och slog det flera varv runt stenen. De var framme.
44
Textsamling-Läsrummet.indd 44
2014-01-15 16.57
Två av männen hivade ut en bred planka mot kajen. Alla hurrade och pratade medan de samlade ihop sina tillhörigheter. Hekja och Snarf satt bortglömda. Freydis gick i land först av alla, sedan Torvard. De andra följde efter tills bara Hekja och Snarf var kvar ombord. ”Voff?” sa Snarf undrande. Hekja ryckte på axlarna. Hon hade väntat sig order från någon, men ingen tycktes ha tid. En ny träl och en hund var det tydligen ingen som brydde sig särskilt mycket om. Hon reste sig och försökte verka oberörd fast hjärtat bultade hårt. Plötsligt hördes röster uppifrån kullarna, rop och skratt. Folk rusade till. Barnen sprang först nerför den gräsbevuxna kullen och ut på stenkajen. De skrek och kramade om de nykomna, kikade i skeppet och ställde frågor. En ung pojke fick syn på Snarf och knuffade på en vän. Snarf skällde vänskapligt, men Hekja höll honom hårt i nackskinnet för att han inte skulle springa i land utan henne. Nu kom de vuxna också, jättelika män med flätor och skägg och yllemössor på huvudet. Där fanns kvinnor också – bredaxlade starka kvinnor i långa kjolar som Freydis, med sjalar och huvor över axlar och huvud. De flesta hade förkläde på sig också och några bar smycken av guld eller brons eller silver. Det var fortfarande ingen som tog notis om dem. Sedan vinkade Hikki åt henne från kajen. ”Kom då”, sa han otåligt.
45
Textsamling-Läsrummet.indd 45
2014-01-15 16.57
V
ik
in
g
a
ti
d
en
H u r k a n v i ve ta ? n e d i t a g n i k i v å p h u r d et v a r
Gravfältet Trullhalsar på Gotland.
Gravf ält
platser ns det många fin ge ri ve S i Runt om levt människor se att det har n ka an m r dä llas forn- ana platser ka förr i tiden. Såd l vara gravar kan till exempe et D . ar ng ni m lä tta en mängd är kan man hi eller ruiner. D å föremål en, allt ifrån sm rd jo i ål m re fö r av hus. vapen till dela h oc n ke yc som sm
46
Textsamling-Läsrummet.indd 46
2014-01-15 16.57
Att gräva fram och studera det man hittar i en fornlämning från vikingatiden är ett sätt att ta reda på hur människorna, som levde på den tiden, hade det. De som arbetar med det kallas för arkeologer. Som arkeolog måste man ha tålamod och vara noggrann och försiktig, så att man inte missar något eller skadar de fynd man gör. De är ju mycket gamla och kan lätt falla sönder. Att undersöka innehållet i vikingagravar är ett annat sätt att ta reda på hur vikingarnas vardagsliv såg ut. När vikingarna begravdes fick de nämligen med sig kläder, smycken, vapen, ja till och med skålar med mat i graven, eftersom vikingarna trodde att de skulle leva vidare i dödsriket Hel efter döden. Arkeologerna arbetar ofta tillsammans med osteologerna, som är experter på ben och skelett. Genom att undersöka ett skelett kan osteo logerna till exempel ta reda på om benen kommer från en man eller kvinna, hur gammal hon var när hon dog, om det var några skador på skelettet och hur tänderna såg ut.
Skelett av en vuxen person med ett barn i famnen. Arkeologer letar efter fynd vid en utgrävning.
47
Textsamling-Läsrummet.indd 47
2014-01-15 16.57
På Björkö i Mälaren har man byggt upp modeller av vikingahus.
Ett mynt från vikingatiden.
En av de största och viktigaste städerna under vikingatiden var handels staden Birka på Björkö i Mälaren. Där har man gjort utgrävningar ända sedan 1800-talet. Fynden från Birka har gjort att vi fått en väldigt bra bild av hur livet på vikingatiden såg ut: hur husen byggdes, vad man arbetade med, vilka husdjur som var vanliga och så vidare. För att få reda på vad människorna åt har man undersökt avskrädes högar med bland annat gammalt bajs. Det låter kanske lite äckligt, men bajset är ju gammalt och fossiliserat så det är inte som att peta runt i nytt bajs. På Gotland har man hittat många stora skatter från vikingatiden. Skatterna visar vilka länder som vikingarna hade kontakt med. Man har till exempel hittat mynt ända från Främre Orienten. Runstenarna gör också att vi vet mycket om vikingarna. De berättar om viktiga händelser som vikingarna var med om – resor de gjorde,
48
Textsamling-Läsrummet.indd 48
2014-01-15 16.57
krig de vann, människor som dog och var de dog. Det var speciella runristare som gjorde runstenarna, och det tog lång tid att rista in runorna, så det står inte så långa texter på dem. Hur vet man då hur gamla föremålen som man hittar är? Jo, antingen har man sett liknande föremål tidigare och kan därför avgöra från vilken tidsperiod de är, eller så kan man uppskatta åldern med hjälp av hur och var föremålen hittades. Det finns också en kemisk metod som heter kol-14-metoden. Med hjälp av den metoden kan man avgöra hur gamla föremålen är. Arkeologerna kan också titta på föremålen i ett elektronmikroskop, som förstorar upp det de studerar väldigt mycket. Då kan de se hur föremålen är tillverkade och med hjälp av det avgöra hur gamla de är. Alla de här ledtrådarna lägger man sedan ihop, ungefär som ett pussel. Men man får använda sin fantasi och gissa lite också.
Elektronmikroskop.
Runsten från Adelsö.
Textsamling-Läsrummet.indd 49
49
2014-01-15 16.58
iCK
zz
zz iCK
ACK
LÄS RUMMET
LÄSRUMMET
I Zick Zack Läsrummets textsamling får eleverna möta olika typer av texter skrivna för olika syften och ändamål – skönlitteratur, författarporträtt, artiklar, faktatexter och instruktioner är några exempel. Texterna är indelade i teman, som går att arbeta med i vilken ordning som helst.
K C A
Textsamling
Med hjälp av texterna kan elevernas läsupplevelse och läsförmåga stöttas, utmanas och utvecklas.
Åk
I Zick Zack Läsrummets övningsbok finns övningar att göra före och efter läsningen. Övningarna ger förförståelse och förkunskaper, tränar ord och begrepp samt kontrollerar läsförståelsen på, mellan och bortom raderna.
4 Pernilla LUndenmark Anna Modigh ISBN 978-91-523-0239-2
Textsamling (523-2699-2)
Läsrummet-omslag.indd 1
Åk
4
2014-01-15 15.44