CAROLINE RÖSTLUND & JESSIKA BERGLUND
a Till Stin 013 rna örlag 2 f a d a n n i a v d l trä och A 7-1 Ina och nd stlund 6391-1 ö 8 R 1 9 e Röstlu n i e 8 l 7 n o i 9 l r a o r ISBN h Ca lund, C lund oc g ka Berg r i e s s B e J a © Jessik ö h bild: c o t i Malm yberg x h e N g T u a o n i R Polar : Katar unken Layout M g 0 ta, på 15 2013 ömärk j l B i A m Tryckt g r n ti rlag ä ktaprin lvina fö er. A av Exa n å r f edagog er p k c r ö ö f b s r gdom ninga och un andled h n s i r t a a b r g Alla nns ånga fi m l l i t h oc rlag.se lvinafo a . w w r på w Läs me
CAROLINE RÖSTLUND & JESSIKA BERGLUND
Ina kan inte koncentrera sig. Det är alldeles för tyst i klassrummet, det enda som hörs är pennor som rispar. Utanför fönstret svirrar blåmesarna. Fröken säger att de ska räkna treans gångertabell. Ina räknar blåmesar. Alla andra vet vad de ska göra, men hon får ingenting gjort.
När det äntligen blir rast störtar alla ut för att leka. Ina smyger iväg till en dunge på skolgården. Där har hon sitt träd och där bor trädandarna. Hassel, Syren och Vide heter de. Ina är med dem varje rast. Mellan grenarna har de sina samlingar. Det är en massa fina grejer som de har hittat tillsammans och så är det presenter från Ina till trädandarna. Trädandar gillar att få presenter. Idag har Ina med sig pärlor av den glansiga sorten. Glansiga pärlor är finast, det tycker alla.
När trädandarna har fått varsin pärla har Ina två över. Genast blir det bråk. ”Hatta la gejlaa”, hojtar Syren på trädandespråket. ”Brachel, mera!” Han tycker att alla pärlorna borde vara hans eftersom de är lila. ”Zotta co”, väser Vide. Orättvist! Ina suckar djupt. Men Hassel har ett förslag. ”Hey! Amma ratto loem”, säger han vänligt till Ina. Jo. Hon förstår det. De behöver fler skatter och det bästa är om de letar tillsammans. Vide sparkar surt i marken. ”Zotta co”, muttrar hon. Hon är fortfarande arg. Men Ina skulle aldrig vara orättvis mot sina vänner! Tre av varje skatt måste de hitta, lika många till varje trädande. Såklart!
De går in bland träden. Längre och längre går de, till sist är de långt inne i kastanjeskogen. Här är marken täckt av bulliga kastanjer. De kanske kan vara skatter? ”Uu Huu?”, säger Hassel tveksamt. ”Otta co levsej…” Han menar att det behövs finare saker, faktiskt. Då får Ina syn på kastanjernas lysande gröna skal. De passar jättebra som axelklaffar! Genast blir alla på bättre humör. De leker en stund i skogen, men när de ser ängen får de sådan lust att springa.