INL_Jag vill bara att du gillar mig.indd 3
2011-07-05 14:26:48
Läs också Medan mamma sover (2003) Stenhjärta (2005) Betong fjäril betong (2006) Ett litet hål i mörkret (2008) Känslan av att hoppa (2009) Komma över (2010)
Läs mer om Ingrid Olsson på www.rabensjogren.se
Rabén & Sjögren Box 2052 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se © Ingrid Olsson 2011 Omslag: Jonas Lindén Omslagsbild: Dreamstime Tryckt hos Bookwell, Finland 2011 Isbn 978-91-29-67656-3 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
INL_Jag vill bara att du gillar mig.indd 4
2011-07-05 14:26:48
Vita väggar. Lysrör i taket. En tavla att skriva på.
Ovanför dörren tickar en klocka.
Bänkar och stolar två och två. En ensam stol som är
över, som alltid blir över. En rad av fönster. Där det borde suttit handtag är det hål. I översta katederlådan ligger vredet. På andra sidan fönstren snöar det. Alldeles nyss regnade det, men nu rasar flingorna ur himlen, liksom på snedden. Det har precis blivit mars, men det skulle kunna vara januari. I alla fall om man känner efter. Evighetsgråa dagar med två plusgrader och knaggliga istrottoarer. Det är tisdag, men det skulle kunna vara torsdag. På torsdagsmorgnar är det också svenska med Els-Marie.
Klockan tickar.
Nu öppnas dörren. Det borde vara Els-Marie, men
hon sitter fast i trafiken och snön som faller på snedden. Det är vaktis som låser upp och tänder i taket. Han tar
5
INL_Jag vill bara att du gillar mig.indd 5
2011-07-05 15.16
upp ett hopskrynklat papper och slänger det på vägen ut. Nej, först vecklar han ut det och kollar. Ett matteprov: B +, Hannes SA2B. Klockan tickar. Snart ska dörren öppnas igen.
6
INL_Jag vill bara att du gillar mig.indd 6
2011-07-05 14:26:48
Katja
INL_Jag vill bara att du gillar mig.indd 7
2011-07-05 14:26:48
Om jag sitter så här, lite på sidan, då ser de faktiskt mindre ut. Jag sätter mig tillrätta på stolen. Nej, det hjälper inte. Jag drar lite i jeansen, men det hjälper inte heller.
Jag är ett päron.
Miljontals djur utsätts för djurförsök varje år, och över
åttio miljoner djur dödas i slakterier bara här i Sverige, och jag rättar till mina lår på stolen.
Jag är ytlig.
Så jävla ytlig.
Jag är vidrig.
Jag tittar ut genom fönstret, på snön som bara faller.
Rasar. Hela världen rasar. Inte bara djurens värld. Tjugo procent av världens befolkning saknar rent dricksvatten. En miljard människor lägger sig hungriga varje kväll. Sexton tusen barn dör varje dag för att de inte fått tillräckligt att äta. Och här sitter jag och drar i mina jeans.
9
INL_Jag vill bara att du gillar mig.indd 9
2011-07-05 15.16
Jag tittar ner på låren igen, som om de skulle ha krympt sedan jag kollade sist. När jag lutar mig fram blir det knappt några veck på magen. Där finns det minsann inget underhudsfett. Och inte på brösten. Det är bara rumpan och låren som är stora. Samma kropp som mamma. Små bröst, smal midja och så värsta rumpan. Ett päron. Jag tittar på snön igen. Den rasande, rasande snön. Världen rasar och jag drar i jeansen framför spegeln. Jag är en vidrig ytlig päronrumpa. Mamma ska alltid komma och ställa sig bredvid mig. – Vad fin du är, säger hon och ler mot spegelbilden. Ler sitt ödleleende. – Jag önskar att jag hade tyckt att jag var söt när jag var ung, säger hon ibland. Att jag hade förstått att jag faktiskt var fin, när jag hade chansen. – Fin? brukar jag fräsa åt henne. Vad spelar det för roll om jag tycker att jag är fin? För världen? För djuren? För alla stackars plågade minkar, hönor, kaniner och kattungar? Som jag egentligen skiter i. För jag är falsk. Så jävla falsk. Jag fräser åt mamma fast jag inte bryr mig.
10
INL_Jag vill bara att du gillar mig.indd 10
2011-07-05 14:26:48
Jag är vidrig, falsk och ytlig. Min rumpa är ett päron, precis som mammas. Min mun är en ödlemun, precis som mammas. Mina ögon är ödleögon, och det enda sättet att slippa dem är att jag böjer mig för de sexistiska och patriarkala strukturerna och sminkar mig. Fast det skulle inte hjälpa särskilt mycket. I mitt fall behövs en operation. – Förlåt, säger mamma, jag vet att du inte bryr dig om sånt där. – Nä, precis, säger jag och går bort från spegeln och mammas jätterumpa som alltid ska komma och klämma in sig bredvid min. Fast det är klart att jag bryr mig. Vartenda ord av det som står på flygbladen som Lena och jag delar ut tror jag på. Varenda bild skär i hjärtat. Men det vore bättre om jag inte brydde mig. Då skulle jag slippa vara falsk i alla fall. Jag skulle kunna böja mig för världens orättvisor och vara glad att jag är född på rätt sida av jordklotet. Tömma sparkontot och gå till kirurgen. Men Lena har rätt. Allt som är fult sitter i hjärnan och allt som är vackert i hjärtat. Om det är något som ska opereras på mig är det hjärnan. Fast det skulle inte heller hjälpa. Även om päronet och ödlan försvann ur
11
INL_Jag vill bara att du gillar mig.indd 11
2011-07-05 14:26:48
min hjärna skulle det som är vackert göra lika ont ändå. I hjärtat bor ögonen som ofta blundar. De stora, bruna som ser allt när de öppnas, allt utom mig. Som ser Lena, men aldrig mig. Jag önskar att jag också kunde blunda. För allt som är fult och allt som är vackert. För allt som är gott. Som i går när Lena precis hade gått hem och jag satt på mitt rum och stirrade på chokladbiten som låg kvar bredvid hennes tekopp. Jag ska inte, ska inte, tänkte jag. Men mina fingrar ville dit. Min tunga ville dit. Min långa ödletunga ville kasta sig ut och sluka den i ett nafs. Jag la hela högen med flygblad över den bruna biten. Det var en bild på en mink med sår efter avbitna öron. Päls bärs av vackra djur och fula människor, stod det med feta svarta bokstäver. Jag stirrade in i de skrämda pepparkornsögonen, men det hjälpte inte. Jag stirrade på mina lår som vällde ut som deg över stolen, men det hjälpte inte heller. Jag tryckte i mig chokladbiten och tittade på låren som svällde under jeansen. Jag började rota runt i mina lådor efter något mer att stoppa i ödlemunnen. Som tur var hittade jag inget gott. Inget vackert heller. Jag hittade den fula teckningen som jag ritade i sjuan.
12
INL_Jag vill bara att du gillar mig.indd 12
2011-07-05 14:26:48
Första dagen i sjuan. Det var bara jag som ritade. Alla andra skrev, det var det som var uppgiften. Man skulle skriva och berätta om sig själv. Men jag gillade att rita och målade ett självporträtt i stället. Fröken höll upp det framför klassen och sa att det var fint. Jag höll med fröken. Den jag hade ritat av var också fin. Det var ju jag, Katja Bengtsson, snart tretton år, som älskade att galoppera över stubbåkrarna, som älskade sitt hår som äntligen hade blivit så långt att det fladdrade under hjälmen. Och när jag stod i hagen och ropade på Prinsen blåste vinden genom det och fick det att kännas ännu längre. – Hamburgare! garvade en kille som hette Filip och pekade på min hästtröja. Den hade jag också ritat. Filip som alltid skulle höras. Som alltid höll på med sina kommentarer. Som fortfarande håller på. Så jäkla typiskt att han skulle hamna i samma klass som jag på gymnasiet också. Hur stor är risken för det? – Han gillar nog dig, sa mamma när jag kom hem och suckade. Är kanske lite kär i dig. I sjuan kunde jag fortfarande prata med mamma. Filips kommentarer tystnade. Det var en massa andra tjejer som fick lyssna på honom i stället. Det var skönt.
13
INL_Jag vill bara att du gillar mig.indd 13
2011-07-05 14:26:49
Hela högstadiet var det skönt. Sedan blev det plötsligt tyst och tomt. På gymnasiet när högstadieångesten borde ha lagt sig, när hela livet låg framför en, hela världen som var hemsk och full av orättvisor, djur som det var synd om, människor som det var synd om men som man kunde hjälpa, då ställde jag mig framför spegeln i min vegantröja, vände och vred på mig och såg att mina jeans satt konstigt. Att ögonen var ännu konstigare. Jag ville att Filip skulle kommentera mig, precis som han alltid kommenterade Nellie. Men jag ville inte vara Nellie. Jag ville vara Lena. Lena som är så där gå-raktut-ur-duschen-snygg, rakt-upp-ur-sängen-på-morgonenfantastisk. Till och med hennes svett luktar fräscht. Efter tre dagar i tält doftar hon fortfarande Lena som alltid vet vad hon vill, som bojkottar smink och rakhyvlar, men är vackrast i skolan. Vackrast i världen. Som har ett hjärta som aldrig kan sluta älska. Som bara ser ljuset. Som är så god att man nästan vill göra henne illa. Vad var det som hände? Vart tog hon vägen, Katja Bengtsson snart tretton år som älskade att rida, som älskade att finnas? Som inte fick ont i ögonen när hon tittade sig i spegeln. Jag rättar till mig på stolen igen, lägger ena benet
14
INL_Jag vill bara att du gillar mig.indd 14
2011-07-05 14:26:49
över det andra, sneglar ner på låren. Det är bättre att inte se. Som Hannes som blundar på lektionerna, som om det gör ont att se. Jag tittar mot fönstret igen. Snön faller och faller. Det är bättre att blunda, tänker jag och sluter ögonlocken, försöker tänka på allt som är vackert utan att göra ont. Prinsen, tänker jag, och mitt hår som fladdrade i vinden. Men allt det fula är kvar i min hjärna. Katja Bengtson var inte alls fin i håret, det var trassligt och oborstat och blev fettigt i hårbotten. Hela hon var trasslig. Långa gängliga armar som trasslade in sig överallt. Som fortfarande gör det. Fotografiet som står i vardagsrummet, tänker jag i stället och kniper ihop ögonen. Lyckliga familjen. Mamma, pappa, Mattias och jag. Men lyckliga familjen sprack. Mamma och pappa skilde sig på våren när jag gick i sexan. Matte gick i åttan. Pappa hade fått jobb i Stockholm och skulle flytta dit. Mamma hade inte råd att bo kvar i huset och ville inte att vi skulle hamna för långt ifrån pappa. Jag ville inte flytta. Jag ville stanna hos Prinsen och Eva-Lena, men jag ville inte bo långt bort från pappa heller. Första dagen på sommarlovet packade vi flyttbilen, familjen Lycklig med en spricka rakt igenom. Vi vinkade
15
INL_Jag vill bara att du gillar mig.indd 15
2011-07-05 14:26:49
hej då till huset och lämnade platsen där det var många mil till affärer och allt sådant, men där allting ändå kändes väldigt nära. Jag vinkade hej då till stubbåkern, hej då till Prinsen, till Eva-Lenas hus och Annikas hus. Matte vinkade inte, han ville bara fram. Efter många, långa mil var vi framme. Vid mammas lägenhet och pappas radhus som båda låg i samma område, men i varsin ände. Det var utanför stan, för att komma dit tog man bussen och tunnelbanan. I närheten av där vi bodde fanns en stor galleria. Där fanns alla klädkedjorna och flera matbutiker. De hade ett bibliotek också, där mamma skulle jobba. – Nej, tråkigt, jag vill till stan, stönade Matte när mamma föreslog att vi skulle åka dit och titta. Vi tog bussen och tunnelbanan. När vi klev av vid T-centralen slutade jag andas. Jag hade varit här förut, på sommarlovet för två år sedan. Men då var det inte lika mycket folk. Jag stod bredvid mamma i rulltrappan och höll henne i handen. Det fick man inte. Folk hade bråttom, de måste förbi, snabbt upp till allt det där som det fanns så mycket av, ännu mer än i vår galleria. Det var trångt, i tunnelbanevagnen på vägen in stod människorna så tätt att man kände hur de luktade ur munnen. Folk pratade i mobiltelefoner, men ingen pratade med någon
16
INL_Jag vill bara att du gillar mig.indd 16
2011-07-05 14:26:49
annan i vagnen. Allt kom nära, men var ändå långt bort. När vi klev av tåget satt det en kvinna på perrongen med en skylt framför sig. Hon behövde pengar till mat, till något av det där som det fanns så mycket av men som hon inte kunde köpa. Människorna skyndade förbi. Det var söndag, men alla hade bråttom. Mamma drog i min hand och sa att vi också måste gå. Vi skulle köpa skor till mig och Matte. Matte hittade direkt ett par. Jag gick runt bland hyllorna. Meter efter meter av skor. – Men kan du inte bli klar nån gång? Jag är hungrig. Matte sjönk ner på en soffa och spanade på några tjejer som stod en bit bort. Bakifrån såg de ut som jag. Hår ner till axlarna och jeansjackor. Men när de vände sig om hade de tajta urringade tröjor under jackorna. Den ena tjejen skrattade högt när den andra tjejen drog på sig ett par skor med superhög klack och stegade genom affären som en mannekäng. Jag tittade ner på min hästtröja och mina platta, skitiga skor. – De här, då? Mamma kom fram med ett par som såg precis likadana ut som dem jag hade på mig. Vi betalade och gick. I stallet fanns ingen Prins. Hästarna var trötta och sura och nöp en i häcken när man kratsade hovarna. Tjejerna
17
INL_Jag vill bara att du gillar mig.indd 17
2011-07-05 14:26:49
var också sura. I stallet hade man inte hästtröjan och skitskorna. Man hade blanka ridstövlar och jacka eller väst med våfflat tyg. Man borstade håret och hade mascara. – Jag går inte tillbaka, sa jag. Mamma blev ledsen men förstod att jag ville sluta. I klassrummet var det fullt av tjejer med tajta toppar och mascara på ögonfransarna. Tjejerna sa inget, de satte sig inte bredvid mig bara. Ingen satte sig bredvid mig. Filip satte sig bakom mig ibland, drog mig i håret och gnäggade. – Jag går inte tillbaka, sa jag och grät mot mammas hals. Men en vecka senare kom Lena. Hon klev in genom dörren, gick rakt genom klassrummet och satte sig bredvid mig. Hon hade ingen mascara, men tunna flätor i hela håret och en alldeles för stor skjorta. – Hej, jag heter Lena och jag har precis flyttat hit från Göteborg, sa hon till klassen med hög röst. – Välkommen, Lena, sa läraren. Det var knäpptyst i klassrummet. Tjejerna tittade bort och killarna stirrade. – Jag heter Katja, viskade jag och sneglade på henne. Under skjortan skymtade en T-shirt som det stod någonting på.
18
INL_Jag vill bara att du gillar mig.indd 18
2011-07-05 14:26:49