KÖKSTRÄDGÅRDENS HISTORIA
Marie Hansson Björn Hansson BABEL FÖRLAG
Babel Förlag www.babelforlag.se Omslagsbild: Savojkål, introducerad i Skandinavien på 1600-talet. Text: © Marie Hansson 2016 Foto: © Björn Hansson 2016 om inget annat anges, se bildförteckning s. 205 Grafisk form och repro: Författarna Typsnitt: Berling (brödtext), Gill Sans (bildtexter) Papper i inlagan: Arctic Silk+ 130 g Tryck: Livonia Print, Lettland 2016 Tredje reviderade upplagan. Tidigare utgiven av Signum i Lund 2002 samt Norstedts 2011. ISBN 978-91-982933-0-2
Innehåll
Inledning – 8 Det var en gång – 11 Päron på päron – grekernas köksträdgårdar – 15 Romarnas köksträdgård – 18 Växtlista – 22
Kvannegård och lökgård – förhistoriska köksträdgårdar i Skandinavien – 25 Växtlista – 31
Medeltidens köksträdgårdar – 33 Örtaböcker i Europa och Norden – 33 Kålgård – 35 Kvannegård – 37 Äpplegård och fruktträdgård – 38 Humlegård – 41 Bigård – 44 Klostrets nyttoträdgårdar – 44 Medeltidens örter och grönsaker – 51 Redskap i den medeltida köksträdgården – 53 Växtlista – 55
Renässansen – en skön och nyttig blandning – 59 Renässansträdgårdar på Ven och i Nyköping – 60 Örtagårdsmästare Hans Raszmussøn Block – 64 Nyttoträdgårdar i staden – 65 Bondens trädgårdar – 67 Renässansens köksväxter, frukt och bär – 68 Varmbänken – 74 Glasklockor och miniatyrdrivhus – 75 Växtlista – 76
Köksträdgården vid Villandry, en rekonstruerad jardin potager från renässansen – 79 Barockens köksträdgårdar – två herrar och två köksträdgårdar vid 1600-talets mitt – 85 En säng timjan, en säng mejram – Läckö och Magnus Gabriel De la Gardie – 85 En fullkomlig trädgård – ädlingen Schering Rosenhane ger råd – 90 Redskap – 90 Schering Rosenhanes köksväxter – 95 Växtlista – 98
Den fulländade köksträdgården – 101 Le Potager du Roi – den kungliga köksträdgården i Versailles – 101
Köksträdgården under 1700-talet – 109 Familjen Hall på Gunnebo – 109 Bondens köksträdgård – 112 Prästernas köksträdgårdar – 114 Råshult by – 114 1700-talets köksväxter – 117 Frukt och bär – 122 Växtlista – 124
Sommarlust om vinterdag – orangeriets historia – 127 Pomeranshus, conservatory och serre – 127 Caisse de Versailles – en berömd låda – 129 Orangerier i Norden – 130 Glas och värme – 134 Orangeriväxter – 136 Växtlista – 137
Den viktorianska köksträdgården 1850–1914 – 139 Köksträdgården på West Dean – 139 Herrskap och köksträdgård i Norden – 144 Utbildning – 148 Köksträdgårdsodling för allmogen – 149 Frukt och grönsaker – 151 Köket och den viktorianska köksträdgården – 155 Växthus – 157 Blekning – 159 Skadedjur, sjukdomar och motmedel – 161 I redskapsboden – 162 Växtlista – 164
Köksträdgård i koloni och egnahem 1900–1950 – 167 Koloni- och egnahemsträdgård – 167 Nærum – 171 Växtlista – 173
Cityodling, pallkragar, ekologiskt och snabba fix – 2000-talets köksträdgårdar – 181 Odlandet i siffror – 182 Köksväxter – 182 Snabba fix – pallkrage, kruka och pluggplanta – 183 Cityodling – 185 Från gråärt till gråärt och ogräs – 188
Noter – 190 Källor och litteratur – 194 Växtregister – 197 Svenska namn – 197 Latinska namn – 200
Adresser – 204 Bildförteckning – 205
Funkis – köksträdgårdens reträtt – 175 Växtlista 179
Höger: Melonhuset på Sofiero
- 24 -
Kvannegård och lökgård – förhistoriska köksträdgårdar i Skandinavien
Den tid som infaller före medeltiden kallar vi förhistorisk, till skillnad från tiden efter, som är historisk. Skillnaden beror på källmaterialet. Vår kunskap om förhistorisk tid bygger främst på arkeologiska fynd, de skriftliga källorna är ytterst få. De första skriftliga spåren efter våra förfäder dyker upp under 200-talet i de runor de lät rista på stenblock och andra föremål. Under vikingatiden blir runristningar allt vanligare, och det är tydligt att det även råder en enhetlig språklig, liksom materiell, skandinavisk identitet under denna period. Vikingatiden infaller ca 800 och varar fram till ca 1050. Hur den politiska situationen såg ut i Skandinavien runt år 800 är till viss del oklar. Att kungadöme i någon form existerade i Danmark är tydligt. Vid mitten av 900-talet befästs åtminstone den danska staten under Harald Blåtand, men vi vet ganska lite om Norges och Sveriges politiska historia. Vad vi vet är att danerna dominerade Norge politiskt under 900-talet. I Svealand lär det ha förekommit sveakungar under 800- och 900-talen, men det är egentligen först vid slutet av 900-talet, Olof Skötkonungs tid, som bilden börjar klarna. På motsvarande vis är det med göterna. Det har sannolikt också bland dessa funnits kungar, och även om uppgifterna
Kål, Brassica oleracea, har en dominerande roll i våra nordiska köksträdgårdar. De först odlade sorterna var primitiva sorter av slätbladig grönkål, liksom vildtypen av buskkål. På bilden syns en förädlad släkting, Brassica oleracea Sabellica-Gruppen ’Baltisk röd’, som står den vilda bladkålen nära.
om dem är nästan obefintliga så finns det inget som säger att de var mindre betydande än sveakungarna. 1 Det är under denna fascinerande period i Skandinaviens historia som vi för första gången möter orden gård och hage i de skandinaviska språken. Orden avslöjar en del om det vikingatida bondesamhället. Ursprungligen användes de för det stängsel som omgav det man ville hägna, såsom en odlingslott, men med tiden förändrades ordens innebörd så att de kom att beteckna det inhägnade området. Verben hägna och gärda har sitt ursprung i orden hage och gård. 2 Det inhägnade området, gården eller hagen, var värdefull egendom. I de medeltida landskapslagarna talas det om böter för dem som gjorde sig skyldiga till intrång, eller än värre, till stöld av det som växte i dem. Dessa medeltida lagar hade vanligtvis rötter i äldre muntligt traderade lagar. Det finns alltså mycket som tyder på att man under vikingatid med lag skyddade det man hägnade. Hur köksträdgårdarna såg ut i det vikingatida samhället är ännu ganska okänt. Förmodligen har de i mångt och mycket påmint om medeltidens kålgårdar, men varit betydligt enklare till innehåll, utseende och brukningsmetoder. Förslagsvis kan man föreställa sig en liten hägnad odling någonstans på gårdsplatsen. Hägnaden skyddade mot ovälkomna inkräktare som lösgående ankor, höns och gäss, hundar samt naturligtvis mot vilda djur. Hägnadens konstruktion skiftade troligtvis beroende på geografisk tillhörighet. I stenrika trakter bör sten ha använts flitigare än i rena jordbrukstrakter, där kanske trä, jordvall och dike var vanligare. En av de
- 25 -
Rekonstruerad humlegård. Fredriksdals friluftsmuseum, Helsingborg.
litteraturen för såväl rotsamlingen, rotklumpen som själva växtplatsen. 19 Hur många humleplantor som planterades i en kula verkar ha varierat något, uppgifter finns om att man satte upp till 7–8 rotskott. 20 Ett annat sätt att odla humle på är att använda sig av ris. Humlen planteras då i rader varefter man lägger ut ris som humlen kan klättra på. Linné beskriver målande hur det kunde se ut i hans hemsocken, Stenbrohult, vid mitten av 1700-talet: ”Humlegårdarne äro icke anlagde med kupor utan med ris, vartill merendels tages fåreris
efter de björkekärvor, som årligen samlas av björk till vinterföda för fåren, och sedan fåren det torkade lövet avätit”. 21 Humlen skördas när kopporna börjar gulna i kanten, vilket vanligtvis sker i september. Enligt en dansk skildring från årtiondena runt 1900 berättas hur humlerankorna skars av längs med jorden och fraktades hem till gården så att gårdsfolket kunde plocka kopporna på kvällarna. Därefter torkades kopporna på ett varmt loft i ungefär en månads tid, någon enstaka gång rörde man
- 42 -
Rekonstruerad bigård. Fredriksdals friluftsmuseum, Helsingborg.
om för att underlätta torkningsprocessen. Slutligen lades den torkade humlen på tunnor. 22 Namnet humle låter mjukt och vackert, men troligen syftar det på något riktigt knöligt. Ordet förekommer med vissa variationer i flera nordeuropeiska språk, exempelvis hop i engelskan och hopfen i tyskan. Någon har föreslagit att det skulle kunna härledas från latinets humilis som kan översätta med låg, ringa eller ödmjuk. En troligare förklaring är kanske att ordet är besläktat med tyskans hump – ojämnhet, ett ord som återkommer
i fornsvenskans hump – bergsknalle och engelskans hump – puckel. Detta ska naturligtvis anspela på humlekoppornas utseende. Andra forskare åter menar att ordet humle är ett låneord från ett finsk-ugriskt eller slaviskt språk. 23 Humle tillhör de växter som har separata han- och honplantor. Förr i tiden framgick detta tydligt av namnet. Således skriver Linné under sin gotländska resa följande: ”Humblen är af två slags natur antingen Han eller Hona. Honan är den rätta Humblan, af hvilken
- 43 -
rödlök purjolök vitlök gräslök dill dansk körvel selleri åbrodd
Allium cepa Rödlök-Gruppen Allium ampeloprasum Porrum-Gruppen Allium sativum Allium schoenoprasum Anethum graveolens Anthriscus cerefolium Apium graveolens Artemisia abrotanum
huvudkål savojkål grönkål krusig grönkål rova rapunkelklocka spanskpeppar, chili kummin endiv cikoria koriander melon gurka
dragon sparris trädgårdsmålla berberis beta: rödbeta vitbeta gurkört kål: blomkål
Artemisia dracunculus Asparagus officinalis Atriplex hortensis Berberis vulgaris Beta vulgaris Beta vulgaris Rödbeta-Gruppen Beta vulgaris Rödbeta-Gruppen Borago officinalis Brassica oleracea Brassica oleracea Botrytis-Gruppen
pumpa kvitten morot smultron jordärtskocka humle isop sallat: romersk sallat spansk sallat
VÄXTLISTA Ett urval frukter, grönsaker och kryddväxter som rekommenderas av Schering Rosenhane.
- 98 -
Brassica oleracea Capitata-Gruppen Brassica oleracea Sabauda-Gruppen Brassica oleracea Sabellica-Gruppen Brassica oleracea Sabellica-Gruppen Brassica rapa Campanula rapunculus Capsicum annuum Carum carvi Cichorium endivia Cichorium intybus Coriandrum sativum Cucumis melo Cucumis sativus
Cucurbita pepo Cydonia oblonga Daucus carota ssp. sativus Fragaria vesca Helianthus tuberosus Humulus lupulus Hyssopos officinalis Lactuca sativa
knölvial lavendel smörgåskrasse äpple citronmeliss polejmynta krusmynta basilika mejram palsternacka bladpersilja rotpersilja
Lathyrus tuberosus Lavandula angustifolia Lepidium sativum Malus domestica Melissa officinalis Mentha pulegium Mentha spicata ’Crispa’ Ocimum basilicum Origanum majorana Pastinaca sativa PetroselinumcrispumFoliosum-Gruppen Petroselinum crispum TuberosumGruppen
päron rädisa rättika måbär vinbär: svarta röda vita krusbär rosmarin hallon: vita och röda trädgårdssyra vinruta
Pyrus communis Raphanus sativus Rädisa-Gruppen Raphanus sativus Rättika-Gruppen Ribes alpinum
böna anis ärt: grön gul trädgårdsportlak sötkörsbär surkörsbär plommon krikon
Phaseolus vulgaris Pimpinella anisum Pisum sativum
kryddsalvia fläder pimpinell sockerrot potatis spenat balsamblad kryddtimjan haverrot majs
Salvia officinalis Sambucus nigra Sanguisorba minor Sium sisarum Solanum tuberosum Spinacia oleracea Tanacetum balsamita Thymus vulgaris Tragopogon porrifolius Zea mays
Portulaca oleracea ssp. sativa Prunus avium Prunus cerasus Prunus domestica Prunus domestica ssp. insititia
- 99 -
Ribes nigrum Ribes Röda Vinbär-Gruppen Ribes Vita Vinbär-Gruppen Ribes uva-crispa Rosmarinus officinalis Rubus idaeus Rumex rugosus Ruta graveolens
darna hade gård nummer 4 både kål- och humlegård, gårdarna 2 och 3 hade vardera två kålgårdar, medan gård nr 1 endast hade en kålhage. Enligt lantmätare Olof Naering, som ansvarade för inmätningen, hade gård nummer 4 den största humlegården, omfattande ca 870 kvadratmeter, medan gård nummer två kunde ståta med en kålgård på 550 kvadratmeter. För övrigt förekom humleodling i större skala ute på fälten, troligen för kommersiellt bruk. Tyvärr finns det ingen beskrivning över vad som odlades i kålgårdarna, inte heller får man veta hur många humlestänger som rymdes i humlegårdarna. En vink om antalet ges dock om man sneglar på grannbyn Östarp, där humlegårdar på omkring 470 kvadratmeter rymde 150–200 stänger. 5
Prästernas köksträdgårdar Kyrkoherden, eller komministern, var i mångt och mycket jämställd med storbönderna i byarna. Även om hans kall gav honom levebrödet var han också jordbrukare. Till lönen hörde nämligen inte bara det tionde han uppbar från församlingens medlemmar, utan också avkastningen av det stycke jord som hörde till prästgården. Några pastorat ansågs rikare än andra, och till dessa feta pastorat ställde naturligtvis de flesta prästerna sin håg. Det var också där de bättre trädgårdarna låg. När man väl hade inrättat sig i ett välmående pastorat var man naturligtvis ganska obenägen att flytta på sig och kunde därför tänka sig att ägna trädgården sina omsorger för att bokstavligen skörda frukterna. Under sina resor mötte Linné flera präster som hade imponerande samlingar av fruktträd. Någon kunde uppvisa en mängd olika äppleslag eller, som pastorn i skånska Kropp, ståta med de förnämsta av fruktträd: mullbär, aprikoser, valnötter samt av pastorn egenhändigt planterade mandelträd ”... av vilket förlidet år blivit en skäppa mandlar.” 6 1700-talet var upplysningens och nyttans tidevarv. Syftet med Linnés omfattande resor var att dokumentera landets ekonomiska tillgångar liksom befolkningens seder och bruk. I denna period kom också många präster att verka som folkbildare, som bärare av upplys-
ningens tankevärld. Kunskaper i latin och grekiska tillät prästerna inte bara att studera de klassiska verken utan också att läsa botaniska skrifter och tillägna sig den allt större mängden trädgårdslitteratur. På så vis kom de att engagera sig i trädgårdsodling och botanik, en för samhället nyttig gärning. En sådan upplyst präst var Linnés far, Nicolaus Linnaeus.
Råshult by Byn Råshult är känd som Linnés födelseplats. Den 23 maj 1706 föddes Carl, son till den unge komministern Nicolaus Linnaeus, på komministergården Råshults Södregård. Idag finns här ett litet museum, Linné stugan, till minne av händelsen. Stugan är dock inte Linnés födelsehem, detta brann ner någon gång före 1731. Det nuvarande huset uppfördes i det nerbrun�na husets närhet först under 1700-talets andra hälft, mellan 1751 och 1781. Länge var Linnéstugan den enda turistattraktionen i Råshult, men sedan slutet av 1990-talet pågår ett unikt försök på platsen. Det gäller nu att i möjligaste mån rekonstruera landskapet så som det bör ha sett ut under Linnés tid – ett projekt som säkerligen skulle ha intresserat Linné. 7 På Råshults bytomt låg vid tiden för Linnés födelse två gårdar, Norregården och Södregården. Inägan dominerades av ängen, men det förekom också en mängd smååkrar. På utmarken hölls kreaturen. Där fann de bete under sommarhalvåret, vintertid fick de klara sig med det hö ängen gav. Ängen var livsviktig för bonden. Den gödsel som man fick av de stallade djuren användes på åkern, en cirkelgång som uttrycks bäst i det gamla ordstävet ”Äng är åkers moder”. I mitten av 1750-talet hade Södregården två boningshus. Dessutom fanns en mängd andra viktiga hus: gäststuga, hemlighus, badstuga/malthus, bod, loge, stall,
Prästerna månade ofta om sina köksgårdar, inte minst när de väl erhållit ett gott pastorat. Denna rekonstruerade kålgård i Råshult, Linnés födelseplats, är delvis anlagd efter den växtlista, Adonis Stenbrohultensis, som Linné nedtecknade efter innehållet i sin fars trädgård.
- 114 -
- 115 -
Vänster, ovan: Det är oklart exakt vilka sorters kål som odlades under 1700-talet eftersom namn som exempelvis blåkål, rödkål och brunkål återkommer om flera olika sorter. En nyhet i kålgården under 1700-talets andra hälft var dock broccoli, då kallad sparriskål tack vare sina mjälla stjälkar. Höger, ovan: Purpurkål, Brassica oleracea (Sabellica- Gruppen) ’Baltisk Röd’, en gammal sort från Baltikum. Vänster: Den nu så trendiga svartkålen är en gammal italiensk sort. Den kom i odling i Sverige i början på 1800-talet då den såldes som frö under namnet palmkål. - 120 -
Vänster: Sparrisärt, Lotus tetragonolobus. Ur Botanical Magazine 1792–1800. Höger: Jordmandel Cyperus esculentus användes på samma sätt som äkta kastanj och stekt. Ur Bonellis Hortus Romanus... 1783–1816.
Detta är en ganska lustig liten grönsak, en kubistisk bevingad ärtväxt som blommar med mörkt röda blommor. Redan 1673 förekommer den för första gången i odling i Skandinavien, då på ett kungligt gods i Danmark. I Sverige omtalas sparrisärt betydligt senare, tidigast mot slutet av 1700-talet, och dess riktiga genombrott verkar komma först på 1800-talet. 13 En annan grönsak som inte heller verkar ha fått något riktigt genomslag var rotfrukten jordmandel (Cyperus esculentus). Denna, som härstammar från Medelhavsområdet och Afrika, dyker upp i Sverige och Danmark på 1790-talet. Enligt litteraturen användes den stekt och på samma sätt som äkta kastanj. 14 Krusbladig persilja erövrade våra köksträdgårdar under 1700-talet. Vår sagesman Peter Lundberg berättar
att krus-petersilia, som han kallar den, inte allenast brukas till mat utan också är mycket vacker som garnering. Namnet persilja är säreget och användes av romarna för vildpersilja. Namnet kommer dels av latinets petronis = gammal gumse, vilket stammar från petra = klippa, dels av grekiskans selinom = selleri, persilja. Forskarna i ämnet menar att ordet ”persilja” kan utläsas som den vilda persilja som växer i bergen, där gumsen håller till. 15 Också krasse av flera olika slag odlades i 1700-talets köksland. Indiankrassens färgstarka blommor användes på 1700-talet till sallad, liksom de halvmogna frukterna som syltades som kapris. En annan omtyckt krasse var smörgåskrasse. Peter Lundberg har i sin bok Then rätta swenska trägårdspraxis ett tips som skulle kunna platsa i vilken nutida
- 121 -
- 126 -
Sommarlust om vinterdag – orangeriets historia
Två ting är nödvändiga – ett pomeranshus och ett trädgårdsmästarhus. Ur Neu angelegter Garten-Bau, Johann Sigismund Elsholz, 1715.
Under 1700-talet hade orangeriet sin verkliga storhetstid. Det har sin givna plats i nyttoträdgårdens historia, men kan bara anses tillhöra de förmögnas förlustelse. Orangeriet är ju det inglasade paradiset – ett uppvärmt ljusfyllt hus, fullt av främmande och ljuvliga växter, främst citrusträd, men också myrten, lager och nejlika. Kanske just för att dessa växter inte lämpar sig för norra Europas kyla var de extra begärliga, speciellt de goda frukterna. Orangeriets historia börjar i slutet av 1400-talet i Amboise, Frankrike. Där kunde Karl VIII glädja sig åt en slottsträdgård där en del var planterad med citrusträd, ett s.k. orangeri. Vid denna tid var det alltså inte någon byggnad som kallades ”orangeri”, utan den del av trädgården där citrusträden växte. Men då det vintertid är ganska kyligt i Amboise var man tvungen att skydda de ömtåliga växterna. Det gjorde man genom att runt dem bygga ett tillfälligt vinterskydd. Beskrivningar i äldre tiders trädgårdslitteratur berättar om stora byggen i trä som uppfördes på hösten för att skydda orangeriträden och som sedan monterades ner inför sommaren. Många gånger användes trädgårdens murar som fasta väggar. 1 Ett sådant exempel med tre fasta sidor var orangeriet i Lustgarten i Berlin. Här restes varje höst en tillfällig byggnad som var 39 meter lång, 12,5 meter bred och 2,5 meter hög. 2 Trots vissa fasta byggelement kan man nog lugnt påstå att det var ett fasansfullt slit att hålla på och upp- och nedmontera dessa tillfälliga vinterskydd. Övervintrande citroner, Villa di Castello, Florens.
Dessutom var de inte tillfredsställande eftersom man hade stora problem med tillförseln av ljus, värme och luft.
Pomeranshus, conservatory och serre Ett orangeri var höjden av raffinemang och förfining, någonting för kungar och adelsmän, men ibland även för välbeställda borgare. Pomeranser, apelsiner och citroner vid middagsbordet gav minst lika mycket prestige som rysk kaviar, ostron och fransk gåslever idag. När orangerierna under 1500- och 1600-talen blev allt vanligare omvandlades de tillfälliga skydden så småningom till permanenta hus och fick en framskjuten placering i trädgården tack vare sin sublima arkitektur. När övervintringshusen blev fasta överfördes benämningen ”orangeri” till dessa, men det fanns samtidigt en mängd andra benämningar i omlopp i Europa. Att ”pomeranshus” var vanligt i Norden visar pomeransens särställning. Först i början av 1700-talet började ordet ”orangeri”, som anspelar på apelsin, slå igenom: ”At man i hwart Orangeri Har fiärran-komne wäxters slag och sommarlust om winterdag”
Denna vackra och precisa, men likväl poetiska beskrivning, kommer från författarinnan Sophia Elisabeth Brenners hand år 1709, och är ett av de tidigaste beläggen för ordets förekomst i Sverige. I det engelska språket använder man främst uttrycket ”conservatory”,
- 127 -
- 138 -
Den viktorianska köksträdgården 1850–1914 Ananasodling kan bedrivas enbart i kaster, men har man tillfälle att äfven derföre inrätta ett särskildt hus, så är det både bekvämare och bättre. Ur Trädgårdsskötsel, Daniel Müller, 1888
Överväldigande och storslagen – orden räcker oftast inte till då man ska beskriva den viktorianska köksträdgården. Varken förr eller senare har köksträdgårdskulturen stått så högt som under tiden från 1850 till 1914. Första världskrigets utbrott satte punkt för en era karaktäriserad av ett överflöd av nya köksväxter, men också av den billiga arbetskraft som behövdes i den arbetsintensiva viktorianska köksträdgården. Den viktorianska köksträdgården, med stora frilandsodlingar liksom mängder av växthus samt varmoch kallbänkar, var i första hand till för de riktigt förmögna. Sedan fanns det de som hade förhållandevis mindre köksträdgårdar med ett enstaka växthus och några bänkar. Dessa ”enklare” köksträdgårdar förekom i ett tämligen välsituerat samhällsskikt bestående av disponenter, direktörer, ingenjörer, doktorer, adjunkter, storbönder och andra herrar. Den praktfulla köksträdgården var nämligen i mångt och mycket mannens domän under 1800-talet. Men först och främst var den viktorianska köksträdgården ett engelskt fenomen.
Köksträdgården på West Dean I en dalgång bland de mjukt rullande kullarna i West Sussex ligger West Dean. 1 Runt huset, byggt i gotisk stil i början på 1800-talet och kraftigt ombyggt på 1890-talet, ligger trädgården med sin magnifika köksträdgård. Den senare, vilken anlades i början av 1800-talet och
Den viktorianska köksträdgården på Heligan, England.
utvidgades under 1890-talet, har under 1990-talet pietetsfullt återställts till sin forna glans. Bland annat har 13 växthus och 3 bänkar från 1890-talet renoverats, däribland vinhus, persiko- och fikonhus, melon- och ananaskast samt flera blomsterhus, bl.a. för krukväxter och orkidéer. För att få ett så tidsenligt innehåll som möjligt har man delvis använt frö från Heritage Seed Library. Ägarna innan första världskriget, Mr och Mrs William James, var mycket förmögna och hade en för sin tid och klass typisk livsstil. Familjen hade ett stort umgänge där storslagna fester och välfyllda gästrum var en del av vardagen. Detta, liksom skötseln av ägorna, det grandiosa huset och den stora trädgården krävde en stor tjänstestab. Hela elva trädgårdsmästare arbetade i köksträdgården; därtill kom trädgårdsdrängarna. Den 1,6 hektar stora köksträdgården ger än idag en mycket god bild av hur mycket frukt och grönt som gick åt i ett hushåll av West Deans storlek. Köksträdgården rymmer en mängd olika avdelningar: fruit garden – fruktträdgård; nursery yard – plantskola; frame yard – med växthus; pit yard – med värmebänkar samt de halvt nedsänkta drivhusen ämnade bl.a. för melon och gurka; samt kitchen garden – köksträdgården med frilandsodling. Till detta kommer lagerhuset för frukt – the apple store, och huset för svampodling – the mushroom house. Trädgårdsmästarbostad, redskaps- och planteringsbod samt fröhus tillhör också den viktori anska köksträdgårdens attribut. De olika avdelningarna och husen inhägnas slutligen av en hög stenmur. Muren är viktig i trädgårdskonsten, och särskilt viktig i den engelska köksträdgårdens historia. Muren
- 139 -
Kolonirörelsen tog sin start i slutet av 1800-talet i Sverige. Under 1960- och 70-talen var motgångarna stora för koloni rörelsen, men odlarglädjen är obändig och rörelsen fortlever med förnyad styrka.
Kolonirörelsen slog an. Redan 1916 fanns det koloniträdgårdar i 37 svenska städer. 2 En orsak var naturligtvis första världskriget och den matbrist som följde. När kriget väl var slut och tillgången på livsmedel hade förbättrats sjönk intresset för koloniträdgårdar, men steg åter vid andra världskrigets utbrott. En av förgrundsgestalterna inom den svenska kolonirörelsen var Anna Lindhagen, en högborgerlig kvinna med socialestetiska idéer. Under ett besök i Köpenhamn 1903 lärde hon känna den danska kolonihaven och blev begeistrad: ”Aldrig kan jag glömma när jag för första gången såg ett stycke mark sönderdelat inom en storstads hank och stör. Det var ju storstadsmänniskor som gingo omkring och ansade och skötte om små jordområden. Det var som om man varit på det riktiga landet, där var och en har sin
lilla bit att se till”. 3 Anna Lindhagen kämpade för sina visioner, och fick snart se resultatet av sin kamp. Ett av Stockholms första koloniområden, Söderbrunn, anlades 1905 och finns än idag. Sveriges äldsta ännu existerade område är annars Citadellet i Landskrona. Egnahemsrörelsen förknippas liksom kolonirörelsen med staden, men dess ursprung var faktiskt lands bygden, där det liksom i städerna rådde akut bostads brist i slutet av 1800-talet. Många av de säsongs anställda lantarbetarna som saknade egen gård levde i misär. Alternativen för dessa människor var att bege sig till staden, eller att emigrera till Amerika. Egnahemslånelagen, som trädde i kraft 1904, kan ses som ett medel att stävja utvandringen, likväl som ett försök att styra inflyttningen till städerna. Det fanns också en mer
- 168 -
nationalromantisk tankegång bakom lagen – att bevara allmogekulturen. Snart blev egnahemsverksamheten något av en folkrörelse och spred sig till städerna. Egnahemsföreningar bildades, och områden med egnahem växte upp i städernas utkanterna. En ström av småskrifter, tidningsartiklar och böcker följde, författade av arkitekter, trädgårdsmästare och trädgårdsarkitekter, som också bifogade ritningar och råd för både hus och trädgård. Det finns en mängd litteratur från 1900-talets första årtionden som behandlar koloni- och egnahemsträdgårdar, deras utformning och innehåll och även deras samhällsnyttighet. Ofta avslutades böckerna med re-
cept och praktiska råd om konservering och inläggning av grönsaker, frukt och bär. En flitig och mycket läst författare var Gustaf Lind, föreståndare vid Kungliga Lantbruksakademins trädgårdsskola. Hans bok Egnahemsträdgården – handledning vid den mindre trädgårdens skötsel, som var den tidens storsäljare bland trädgårdsböcker, utkom i flera upplagor. I tidens anda betonar Lind odlingen av frukt, bär och köksväxer, men hävdar också bestämt att utrymme för prydnadsväxter inte får saknas. De estetiska råden riktar han främst åt egnahemsägaren, som kan förmodas ha det lite bättre ställt än kolonisten. I Rudolf Abelins tidstypiska bok Koloniträdgården – En bok för stadsbor
Gustaf Linds många böcker om egnahemsträdgården har säkerligen satt spår i de svenska egnahemmens köksodlingar.
Planritning över en egnahemsträdgård hämtad ur Linds Egnahemsträdgården från 1918.
- 169 -
- 180 -
Cityodling, pallkragar, ekologiskt och snabba fix – 2000-talets köksträdgårdar
Köksträdgårdens historia är en ständigt pågående historia. När boken gavs ut första gången 2002 handlade epilogen om köksträdgården inför 2000-talet och de två trender man då kunde särskilja i Sverige: dels trädgården som en förlängning av huset, ett rum som inreds med allt färre växter men desto mer med prylar såsom stora utemöbler, grillar, kuddar och lyktor; dels trädgården som ett odlingsrum där man med full entusiasm ger sig in i odlandet av prydnads- eller köksväxter. Nu, femton år senare, visar det sig att vi lägger mer och mer pengar på trädgårdsinredning. Samtidigt finns den andra trenden kvar och den växer sig allt starkare, eller snarare har önskan om att odla egna köksväxter vuxit sig starkare. Hela 80 % av den svenska befolkningen tycker nämligen att det är godare med egenodlade grönsaker än köpta, och makalösa 97 % i åldern 18–74 år säger sig vilja odla. 1 Det som begränsar viljan, menar både de som odlar och de som inte gör det, är brist på tid, odlingsyta och kunskap, i den ordningen. Frågan är då om odlingsviljan är rena drömmar eller en faktisk strävan? Oavsett vilket visar statistiken på en ökad miljömedvetenhet och en stadigt ökande konsumtion av ekologiskt och närodlat. Till denna utveckling kan även knytas slowfood-rörelsen och ett intresse för ”äkta vara”, d.v.s. livsmedelsproduktion utan märkliga tillsatser, liksom en önskan
om att lära sig saker från grunden – det må vara allt från att syra grönsaker till att stoppa korv och sätta surdeg. Självhushållning fascinerar i allt större utsträckning, såväl som småskalig bondetillvaro på landet. I sammanhanget är det omättliga matlagningsintresset intressant. Konsumtionen av kokböcker, matbloggar
Den moderna tidens köksträdgård ska vara mobil och färgstark med urban känsla. Åtminstone är det den bild man gärna visar fram på utställningar och i media. Till höger syns en färgstark urban köksodling av Lionel Bouvier på den betydelsefulla utställningen Bo01 i Malmö år 2001. - 181 -
Växtregister Svenska namn alexanderloka 19, 23, 56 aloe 136, 137 ananas 125, 134, 137, 148, 157, 156, 158, 158, 159, 165 anis 21, 23, 53, 55, 56, 60, 72, 77, 95, 99, 113, 125, 165, 179 apelsin 21, 107, 127, 137 aprikos 12, 12, 19, 21, 23, 87, 92, 107, 114, 125, 136, 144, 148, 158, 165 aronsskägg 137 aubergin 75, 82 aukuba 137 backnejlika 56 balsamblad 56, 57, 68, 99 basilika 17, 18, 19, 23, 33, 57, 60, 75, 81, 93, 95, 99, 125, 165, 179 berberis 87, 93, 95, 98 beta 23, 31, 46, 55, 81, 95, 98, 189 bindsallat 164 bitterkrassing 31, 55, 125, 164, 165 bittermandel 137 björnbär 11, 28, 30, 155, 165, 171, 173, 177, 179, 189 bladpersilja 23, 37, 99, 124 blekselleri 81, 97, 118, 164, 179 blodtopp 57 blomkål 68, 69, 98, 119, 124, 151, 154, 155, 164, 173, 179 blyerts-en 137 blåkål 119, 120, 155, 173 blåsärt 137 bockhornsklöver 15, 22, 23, 56, 57 bolmört 31, 51, 56 bondböna 14, 21, 22, 23, 52, 56, 57, 173 broccoli 119, 120, 124, 157, 164, 179 broksalvia 125, 165 brun böna 124 brunkål 119, 120, 124 brysselkål 151, 152, 152, 157, 164, 173, 179 brytböna 179 brytsockerärt 179
bråärt 124 buskböna se krypböna busketernell 137 buskkål 25, 29, 164 buskmalört 137 buxbom 19, 60, 62, 64, 65, 81, 83, 89, 93, 113, 136, 137, 144, 150 böna 77, 99, 124, 185, 189 cedrat se suckatcitron centifoliaros 56 champinjon 158, 165 chili se spanskpeppar chinotto 137 choro-gi se korogi cikoria 23, 29, 31, 51, 55, 56, 95, 98, 118, 124, 159, 164, 176 cistros 137 citron 17, 21, 71, 92, 93, 126, 127, 136, 137 citronmeliss 44, 57, 63, 95, 99, 125, 165, 179 cypress 19, 137
fläder 23, 28, 31, 56, 67, 99, 173 foderärt se gråärt fransk syra se sköldsyra fänkål 21, 33, 55, 72, 95, 124, 177 gibraltariberis 137 granatäpple 11, 15, 17, 18, 21, 22, 23, 136, 137, 162 groblad 23 gråärt 29, 29, 188 gräslök 21, 23, 26, 35, 55, 76, 81, 87, 98, 124, 164, 165, 173, 175, 176, 179, 183 grönkål 24, 25, 29, 35, 67, 68, 98, 119, 124, 164, 173, 179 grönmynta 57, 63, 179 gullknapp 137 gurka 14, 22, 23, 55, 57, 74, 75, 76, 98, 125, 139, 157, 157, 158, 165, 173, 179, 189 gurkört 37, 56, 76, 98, 124, 165, 179 gyllensläktet 31
eldkrona 137 enbär 29 endiv (sydcikoria) 23, 55, 57, 60, 76, 81, 93, 95, 98, 99, 124, 157, 159, 164
hallon 30, 95, 99, 155, 156, 165, 173, 179, 189 harört 56 hassel 30, 37, 46, 55, 64, 112 haverrot 77, 95, 96, 99, 118, 124, 165, 176 heliotrop 137 hjärtstilla 51, 56 hortensia 137 humle 21, 23, 26, 27, 29, 35, 41, 41, 42, 42, 43, 44, 51, 56, 60, 65, 67, 87, 98, 112, 113, 114, 164 huvudkål 68, 76, 98, 151 huvudsallat 51, 164, 173, 179 hästböna 31, 53
fikon 11, 16, 17, 18, 21, 22, 23, 46, 53, 55, 62, 71, 92, 107, 136, 137, 157 fjäderkål 119, 124, 164, 173 fjällkvanne (kvanne) 26, 31, 37, 37, 76, 124, 165, 179, 188 flaskkurbits 55, 55
idegran 60 indiankrasse 121, 125, 165, 179 isbergssallat 179 isop 50, 51, 56, 63, 67, 95, 98, 125, 144, 165, 179 isört 164
dadelpalm 10, 11, 22 dansk körvel 15, 22, 23, 33, 55, 56, 76, 98, 124, 164, 165, 179 dill 15, 17, 19, 21, 22, 22, 23, 33, 46, 51, 55, 56, 67, 76, 95, 98, 124, 149, 165, 173, 176, 179 dragon 76, 95, 98, 125, 165, 179
- 197 -
jasmin 137 johannesbrödträd 11 jordgubbe 81, 122, 123, 123, 124, 125, 157, 158, 162, 165, 173, 179, 189 jordmandel 121, 121, 164 jordmöss se knölvial jordärtskocka 70, 97, 98, 118, 124, 154, 164, 173, 189 järnek 137 järnört 31, 56 jättesmultron 123 kaktusväxter 137 kalebass 82 kamelgräs 15, 22 kanna 137 kantärt 124 kardbenedikt 57 kardborrar (rotfrukt) 55 kardon 19, 23, 81, 124, 159, 159, 164, 176 kattmynta 33 kikärt 14, 21, 22, 23, 55, 57 kinaros 137 kinesisk kål 176 kirskål 26, 27, 28, 31, 35 klöver 137 knölklocka 28, 29, 31 knölvial (jordmöss) 95, 98, 164, 176 kokböna se brun böna koriander 15, 17, 19, 22, 23, 30, 31, 46, 55, 56, 63, 95, 98, 125, 165, 179 kornvallmo 188 korogi (choro-gi) 151, 154, 165 korstörel 56 korstörne 137 krikon 31, 40, 56, 92, 99, 125 kronill 137 kronärt 124 kronärtskocka 52, 68, 69, 76, 124, 146, 164, 173, 179 krubbärt 124 krusbladig persilja 121, 124 krusbär 64, 77, 93, 99, 110, 125, 144, 154, 155, 165, 173, 179, 189 krusig brunkål 119, 124 krusig grönkål 98 kruskål 68, 124, 173 krusmalva 152, 164 krusmynta 57, 99, 125, 165 kryddfänkål 19, 23, 56, 57, 77, 165, 179 kryddsalvia 23, 33, 56, 99, 125, 165, 179
kryddtimjan 57, 99, 99, 125, 165, 173, 179 krypböna 164, 173 krypärt 124 krysantemum 137 kummin 21, 23, 33, 53, 55, 56, 63, 67, 76, 98, 125, 165, 179 kungsljus 56, 63, 67 kurrat 14, 22 kvanne se fjällkvanne kvitten 17, 18, 21, 23, 40, 40, 46, 55, 62, 64, 98, 125, 165 kål 19, 21, 23, 24, 26, 29, 35, 55, 56, 57, 60, 67, 68, 90, 98, 117, 119, 122, 124, 164, 173, 176, 179, 189 kålrabbi 68, 118, 124, 164, 173, 177, 179 kålrot 56, 118, 124, 164, 173, 179 källfräne (vattenkrasse) 164 körvelrova se rotkörvel lager 20, 21, 23, 46, 55, 125, 127, 136, 137 lagerhägg 137 lagerolvon 137 lakritsrot 23, 57 lavendel 44, 53, 57, 60, 63, 95, 99, 113, 125, 144, 165, 179 libbsticka 55, 57, 97 linser 14, 22, 81, 164 ljungfylika 137 loganbär 155 luftlök 164 luktviol 57, 63 lungrot 23, 51, 56 läkebetonika 63 läkemalva 21, 23, 31 läkevänderot 77 lök 14, 17, 21, 26, 35, 35, 37, 44, 46, 56, 67, 95, 116, 117, 149, 172, 173, 179, 185, 189 lövkoja 64, 137 majs 68, 71, 97, 99, 99, 179, 185, 189 malört 15, 22, 23, 33, 56, 63, 67, 125, 146, 165, 179 mandel 12, 14, 22, 23, 46, 55, 62, 77, 87, 114, 125, 137, 165 mangold 57, 81, 124, 164, 173 manna-ask 137 mariatistel 50, 51, 52, 53, 56 maskros 124, 159, 165 mattram 37, 57, 63, 77 mejram 23, 57, 60, 89, 93, 95, 99, 125, 165, 173, 179
- 198 -
melon 7, 14, 23, 55, 57, 60, 74, 75, 75, 76, 90, 94, 95, 98, 125, 148, 158, 165 mispel 20, 23, 46 morot 35, 36, 46, 55, 56, 57, 76, 81, 89, 95, 98, 118, 124, 164, 173, 177, 179, 185, 189 mullbär 21, 46, 71, 114, 137, 150 munkrabarber 154 muskatellsalvia 33, 56, 77 muskotträd 137 mynta 15, 17, 19, 33, 55, 146 myrten 18, 19, 21, 23, 127, 136, 137 myskmadra 165 myskmalva 56 måbär 99 märgärt 173 mästerrot 57 nejlika 63, 127 nerium (oleander) 137 nyzeeländsk spenat 165 oleander se nerium oliv 12, 13, 16, 17, 19, 22, 137 opievallmo 21, 23, 29, 30, 31, 37, 55, 56, 63 palmkål 120, 120 palmlilja 137 palsternacka 19, 21, 23, 35, 36, 46, 56, 57, 63, 77, 87, 89, 95, 99, 118, 124, 149, 164, 173, 179 pelargon 137 peppar 15, 21, 22, 95 pepparmynta 15, 22, 165, 179 pepparrot 56, 63, 67, 76, 124, 146, 164, 165, 173, 179 persika 18, 19, 21, 23, 30, 33, 46, 55, 92, 107, 125, 144, 148, 150, 165, 177 persilja 23, 37, 46, 55, 81, 89, 95, 97, 99, 121, 124, 125, 149, 165, 173, 175, 176, 179, 183 persisk syren 137 pestskråp 57 pimpernöt 30, 31 pimpinell 77, 95, 99, 125, 165 pinje 30 piplök 51, 55, 70, 70, 124, 164 pipört 137 pistaschnöt 14, 22 plocksallat 164
plommon 18, 21, 23, 40, 46, 55, 62, 64, 72, 73, 77, 87, 92, 99, 107, 122, 125, 144, 150, 155, 165, 173, 179, 189 plumasiekål 119, 124 polejmynta 55, 57, 99 pomerans 71, 92, 127, 131, 134, 136, 137 pompelmus 136, 137 pontisk rododendron 137 pors 29, 41 portlak 95 potatis 72, 81, 97, 99, 117, 118, 124, 145, 149, 165, 172, 173, 175, 179, 189 potatislök 164 pumpa 82, 94, 95, 98, 125, 165, 179, 189 purjolök 14, 17, 35, 46, 55, 56, 81, 95, 98, 124, 159, 164, 170, 173, 179, 189 purpurkål 120, 120 päron 17, 18, 21, 23, 38, 40, 40, 46, 55, 56, 62, 72, 77, 89, 92, 93, 99, 107, 122, 125, 144, 148, 150, 155, 165, 173, 177, 179, 189 rabarber 153, 154, 157, 159, 164, 173, 179, 183, 189 ramslök 26, 27, 188 rapontika 176 raps 56 rapunzel se rapunkelklocka rapunkelklocka (rapunzel, rotrapunkel) 29, 76, 95, 97, 98, 98, 118, 124, 164 rapunzel 95 renfana 179 ringblomma 19, 23, 33, 35, 37, 53, 56, 63, 67, 82, 150 romersk sallat (bindsallat) 98 romersk syra 164 ros 44, 56, 60, 64, 82, 87, 89, 90, 93, 137 rosenböna 124, 164, 173 roseneternell 137 rosenkål 151 rosentry 137 rosettoxalis (surklöverrova) 164 rosmarin 15, 21, 22, 23, 55, 60, 64, 68, 95, 99, 125, 137, 179 rotkörvel (körvelrova) 164 rotpersilja 95, 99, 118, 124, 164, 173 rotrapunkel se rapunkelklocka rotselleri 164, 173, 179 rova 23, 29, 31, 35, 55, 56, 76, 95, 97, 98, 117, 118, 124, 149, 164, 173 rubinax 137
rucola se senapskål rundmynta 27, 30, 31, 56 ruta se vinruta rybs 56 rädisa 46, 51, 60, 77, 81, 95, 99, 118, 124, 164, 173, 179 rättika 19, 23, 51, 55, 56, 77, 95, 99, 118, 124, 164, 173 röd arrowrot 137 röd temynta 179 röda vinbär (se även vinbär) 64, 77, 99, 125, 165, 173, 179 rödbeta 57, 76, 98, 124, 164, 173, 179, 185 rödkål 89, 120, 124, 164, 189 rödlök 14, 76, 89, 95, 98 saffranskrokus 23, 95 sallat 14, 23, 33, 46, 50, 51, 52, 55, 56, 60, 77, 81, 95, 98, 117, 124, 157, 164, 173, 179, 189 savojkål 68, 69, 81, 98, 119, 124, 157, 164 schalottenlök 46, 55, 68, 76, 124, 164, 173 scharlakanssmultron 122 segerlök 124 selleri 15, 22, 31, 46, 55, 56, 95, 97, 98, 118, 121, 124, 157, 158, 159, 173 senap (åkersenap) 15, 22 senapskål 19, 23, 55, 57 skedört se skörbjuggsört skelört 56 skogslök 124, 164 skärböna 179 sköldsyra (fransk syra) 165 skörbjuggsört (skedört) 76, 124, 164 slånbär 30, 40 smultron 28, 30, 77, 93, 95, 98, 122, 123, 123, 125, 157, 158, 165, 173, 179 smultronträd 137 småblommig sabellilja 21, 23 småborre 51 smörgåskrasse 33, 51, 52, 55, 56, 77, 99, 121, 124, 164 sockerrot 19, 23, 56, 77, 95, 95, 97, 98, 99, 118, 124, 165, 176 sockerärt 124, 164, 173, 177, 179 sommarcypress 137 sommarkyndel 23, 51, 56, 125, 165, 179 spansk körvel 53, 57, 63, 125, 165, 188 spansk sallat 98 spansk syra 164, 176 spanskginst 137
- 199 -
spanskpeppar 75, 82, 98, 122, 125, 125, 137, 165, 176, 189 sparris 21, 22, 29, 70, 76, 87, 95, 98, 98, 117, 119, 124, 146, 157, 159, 164, 173, 179, 185, 189 sparriskål 119, 120, 176 sparrissallat 164 sparrisärt 119, 121, 121, 164 spenat 51, 68, 95, 99, 124, 149, 165, 173, 179 spenatskräppa 68, 124, 164 spetskål 152, 164 spiskummin 15, 17, 22, 46, 55, 57 spritärt 124, 164, 173 squash 189 stockros 15, 21, 22, 23 stortandad hjärtstilla 51, 56 strandkvanne 37 strandkål 117, 152, 154, 157, 159, 164, 176 störböna 164, 173 suckatcitron (cedrat) 17, 18, 21, 136, 136, 137 sumphibiskus 137 surklöverrova se rosettoxalis surkörsbär 21, 23, 31, 40, 56, 77, 99, 125, 165, 173, 179 svart mullbär 20, 23, 55, 62, 125, 165 svartkummin 21, 23, 55 svarta vinbär (se även vinbär) 99, 125, 165, 173, 179 svartkål se palmkål svartlök 17 svartrot 70, 70, 118, 124, 165, 176 svartsenap 29, 31, 51, 56, 179 svinmålla 23 sydcikoria se endiv sykomorfikon 11, 22 syltlök 173 syra 81, 95 såpnejlika 31, 56 sötkörsbär 31, 40, 55, 56, 77, 99, 125, 165, 173, 179, 189 sötpotatis 185 te 137 terpentinträd 14 timjan (se även kryddtimjan) 23, 53, 60, 63, 67, 89, 93, 95, 144, 146 tok 137 tomat 70, 71, 71, 75, 82, 146, 157, 165, 173, 179, 189
trädgårdsmålla 21, 23, 50, 51, 55, 56, 98, 124, 164 trädgårdsnejlika 136, 137 trädgårdsportlak (se även portlak) 23, 57, 77, 99, 124, 164 trädgårdssyra 23, 77, 99, 124, 164, 176 tulpanträd 137 vallört se äkta vallört valnöt 12, 18, 23, 23, 30, 31, 33, 40, 41, 46, 55, 56, 62, 77, 87, 89, 114, 125, 150, 165 vattenkrasse se källfräne vattenmelon 14, 22, 125, 165 vaxböna 179 vignabönsläktet 56 vildapel 30, 31, 55, 122 vildmorot 31 vin 11, 14, 16, 17, 18, 21, 22, 23, 30, 31, 77, 81, 87, 89, 148, 158, 165, 177, 178, 189
vinbär 87, 93, 95 144, 155, 183, 189 vinhallon 155 vinruta 17, 21, 23, 33, 51, 55, 56, 63, 99, 113, 125, 137, 144, 165, 179 vinterkrasse 124 vinterkyndel 51, 56 vinterkål 119, 124, 164 vinterportlak 164 vinterrättika 124 vintersallat 77, 124, 165 viol (se även luktviol) 19, 60, 93, 144 vit kalla 137 vita vinbär (se även vinbär) 64, 77, 99, 125, 165, 173, 179 vitbeta 77, 98 vitkål 68, 69, 119, 124, 164, 173, 179, 189 vitlök 14, 17, 21, 22, 23, 35, 46, 55, 56, 57, 63, 67, 76, 95, 98, 124, 164, 176, 179, 189 vitsenap 23, 31, 56, 125, 165
vårgyllen 124, 164 vårkål 81 åbrodd 33, 53, 55, 56, 76, 98 åkerböna 29, 31 åkerkål 29, 31, 35 åkersenap se senap ålandsrot 23, 57, 63 äkta kanel 137 äkta kastanj 18, 20, 23, 46, 53, 55, 121 äkta vallört 31 älggräs 29 ängssalvia 56 äpple 12, 17, 18, 21, 23, 30, 31, 38, 40, 46, 55, 56, 62, 67, 71, 72, 77, 87, 89, 92, 93, 99, 114, 122, 125, 144, 150, 154, 155, 165, 173, 179, 183, 189 ärt 29, 31, 37, 53, 55, 56, 81, 95, 98, 117, 124, 149, 189
Latinska namn Aegopodium podagraria 26, 27, 28, 31, 35 Agaricus spp. 158, 165 Agave 136, 137 Agrimonia eupatoria 51 Alcea rosea 15, 21, 22, 23 Allium ampeloprasum Kurrat-Gruppen 14, 22 Allium ampeloprasum Porrum-Gruppen 14, 17, 35, 46, 55, 56, 81, 95, 98, 124, 159, 164, 170, 173, 179, 189 Allium cepa 14, 17, 21, 26, 35, 35, 37, 44, 46, 56, 67, 95, 116, 117, 149, 172, 173, 179, 185, 189 Allium cepa Aggregatum-Gruppen 46, 55, 68, 76, 124, 164, 173 Allium cepa Rödlök-Gruppen 14, 76, 89, 95, 98 Allium cepa Solaninum-Gruppen 164 Allium cepa Syltlök-Gruppen 173 Allium fistulosum 51, 55, 70, 70, 124, 164 Allium nigrum 17 Allium x proliferum 164 Allium sativum 14, 17, 21, 22, 23, 35, 46, 55, 56, 57, 63, 67, 76, 95, 98, 124, 164, 174, 179, 189
Allium schoenoprasum 21, 23, 26, 35, 55, 76, 81, 87, 98, 124, 164, 165, 173, 175, 176, 179, 183 Allium scorodoprasum 124, 164 Allium ursinum 26, 27, 188 Allium victorialis 124 Aloë spp. 137 Althaea officinalis 21, 23, 31 Ananas comosus 125, 134, 137, 148, 157, 156, 158, 158, 159, 165 Anethum graveolens 15, 17, 19, 21, 22, 22, 23, 33, 46, 51, 55, 56, 67, 76, 95, 98, 124, 149, 165, 173, 176, 179 Angelica archangelica 26, 31, 37, 37, 76, 124, 165, 179, 188 Angelica archangelica ssp. litoralis 37 Anthriscus cerefolium 15, 22, 23, 33, 55, 56, 76, 98, 124, 164, 165, 179 Apium graveolens 15, 22, 31, 46, 55, 56, 95, 97, 98, 118, 121, 124, 157, 158, 159, 173 Apium graveolens Dulce-Gruppen 81, 97, 118, 164, 179 Apium graveolens Rapaceum-Gruppen 164, 173, 179
- 200 -
Arbutus unedo 137 Arctium spp. 55 Armoracia rusticana 56, 63, 66, 76, 124, 146, 164, 165, 173, 179 Artemisia abrotanum 33, 53, 55, 56, 76, 98 Artemisia absinthium 15, 22, 23, 33, 56, 63, 67, 125, 146, 165, 179 Artemisia arborescens 137 Artemisia dracunculus 76, 95, 98, 125, 165, 179 Asparagus officinalis 21, 22, 29, 70, 76, 87, 95, 98, 98, 117, 119, 124, 146, 157, 159, 164, 173, 179, 185, 189 Atriplex hortensis 21, 23, 50, 51, 55, 56, 98, 124, 164 Aucuba japonica 137 Barbarea sp. 31 Barbarea verna 124, 164 Bassia scoparia 137 Berberis vulgaris 87, 93, 95, 98 Beta vulgaris 23, 31, 46, 55, 81, 95, 98, 189 Beta vulgaris Mangold-Gruppen 57, 81, 124, 164, 173
Köksträdgårdens historia är mångtusenårig och rymmer allt från kålgårdar och klosterträdgårdar till praktfulla barockanläggningar, viktorianska odlingsorgier och nutida cityodlingar i pallkrage. Boken speglar den färgstarka mångfalden liksom äldre odlingstekniker och inte minst sort rikedomen av köksväxter. Varje kapitel avslutas med omfattande växtlistor över epokens odlade grönsaker, frukter, bär och kryddor. Köksträdgårdens historia innehåller rikligt med foton och ritningar och är en historisk kunskapskälla och idéhandbok för nutida odlare av köksväxter i stor eller liten skala, på fönsterbrädan, balkongen eller i trädgården.
Detta är den tredje reviderade och utökade upplagan av Köksträdgårdens historia, den första utkom 2002. Marie och Björn Hansson har gett ut flera kritikerrosade böcker, bl a standardverket Perenner. ”Personligt och med stor kunskap får vi följa med på en resa genom tiden i köksträdgårdens historia.” Nyhetsmorgon TV4
”Det är inte svårt att bli inspirerad till egna stordåd i täppan, bara att sätta igång. Men det räcker fullständigt att läsa den här boken som en roman ... den är tillräckligt spännande.”
ISBN 978-91-982933-0-2
Odla.nu
BABEL FÖRLAG
9 789198 293302
www.babelforlag.se