9789172059795 by Smakprov Media AB

PE T TER I WARSSON

Du som vuxen kan bidra till förändring och utveckling hos barn och unga. Det är en tydlig erfarenhet av tusentals samtal till Bris, som också bekräftas av forskning. Ändå är många vuxna osäkra och rädda för att göra fel. Den här boken vill underlätta vardagens relationer. Med hjälp av både teori och många konkreta exempel får du stöd för att bättre kunna lyssna och förstå barn och unga. Boken vänder sig till dig som är förälder, släkting, ledare, granne eller proffs. Den ger kunskap, mod och hopp om att förändring är möjlig. Ingen vuxen kan göra allt, men alla kan göra något.

ISBN 978-91-7205-979-5

789172 059795

En inspirerande bok för dina samtal med barn och unga

Petter Iwarsson är socialpedagog med vidareutbildning inom handledning, familjebehandling och barn- och ungdomspsykoterapi. Efter många år inom Bris stödverksamhet arbetar han nu som sakkunnig på Bris samt som skolkurator. Han har sedan tidigare skrivit böckerna Samtal med barn och ungdomar och Samtal i skolan – en möjlighet till utveckling.

© 2016 Författaren, Bris och Gothia Fortbildning AB ISBN 978-91-7205-979-5 Kopieringsförbud! Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia Fortbildning AB, Stockholm. Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller varje form av mångfaldigande. Redaktör: Linnéa Isheden Omslag och grafisk form: Jonas Yrlid Sättning: Roger Johansson Första upplagan, första tryckningen Tryck: Dimograf, Polen 2016 De citerade dikterna av Kristina Lugn på sidan 4 och Tomas Tranströmer på sidan 45 är återgivna med tillstånd. Gothia Fortbildning Box 22543, 104 22 Stockholm Kundservice 08-462 26 70 info@gothiafortbildning.se www.gothiafortbildning.se

Innehåll Inledning 5 Spegel, spegel på väggen där

Vår syn på barn och på förändring

Med en känsla av sammanhang

Motståndskraft och hur den kan stärkas

Motivation 50 Motivation och känslan av sammanhang

Ordens och tankens kraft och möjligheter

Bekräftelse, beröm och smicker

Goda berättelser

Vikten av dialog

Relation och relationer

111

Struktur, tid och kärlek

123

När marken gungar under fötterna

137

Till sist

153

Referenser 155

Mitt underhållsbidrag till dig är att du aldrig någonsin kommer att sluta hoppas. Du ska få ett modigt hjärta Och ett dristigt intellekt. Och ett gott omdöme. Den du litar på släpper inte din hand. Min julklapp till dig är att om du faller ska medmänniskorna glädjas åt att få ta emot dig. Ur dikten Du ska få ett Panoramafönster av Kristina Lugn

Inledning Du som läser den här boken är sannolikt vuxen. Kanske är du förälder, bonusförälder eller morförälder. Kanske är du tränare inom idrottsrörelsen, granne, ledare inom kyrkan eller i scouterna. Kanske har du ett arbete där du möter barn. Somliga har sannolikt små barn i åtanke, andra tonåringar eller unga vuxna. Gemen samt för er alla är att det finns barn och unga i er närhet som spelar roll för er. Omvänt är ni viktiga för barn i er närhet eller har möjlighet att vara det. Faktum är att det är en av de viktigaste erfarenheterna jag har, inte minst efter många års arbete på Bris, Barnens rätt i samhället. Det är inte bara proffsen som är viktiga även om man lätt kan tro det. Förstå mig rätt. Proffs kan spela stor roll, och ibland behövs förstås proffs av olika slag, men de resurser som finns närmast barnet rymmer också de möjlighet till oanad utveckling. En annan erfarenhet som är tydlig är att trots att det är svårt att förutsäga exakt när, var eller hur förändring och utveckling sker finns det mönster som återkommer och som vi alla kan lära av. Mönster som ökar våra möjligheter att bidra till förändring eller till att på ett så bra sätt som möjligt förhålla oss till förändring som barnet inte bett om eller önskat sig. För som sagt, det är inte bara i relation till professionella hjälpare av olika slag som förändring kan uppstå. Titta bara tillbaka på ditt eget liv och fundera över allt du har lärt dig och utvecklat och hur denna utveckling kom till stånd. Forskningen är tydlig. Förändring är 5

möjlig genom hela livet. Tydligt är också att vi människor förändras och utvecklas i relationer där vi känner oss trygga och sedda. Du har världens bästa barn. Ge dem världens bästa förälder. De orden stod tryckta på ett kuvert som för något år sedan skickades till alla föräldrar i Stockholm. Syftet med brevet var gott, det rymde ett erbjudande om föräldrastöd, men det väckte också tankar om den tid vi lever i. En tid där vi fotar och delar de bästa ögonblicken i livet på sociala medier samtidigt som många upplever att det är svårt att dela det andra som hör livet till och som verkligen skulle behöva delas – på riktigt. En tid där många uppfattar att varken våra barn eller vi själva lever upp till »världens bästa«, ja, faktiskt inte ens i närheten. En tid där många upplever att livet som vuxen i relation till barn och unga, oavsett om det är i rollen som förälder, som idrottsledare, som granne – som medmänniska – är svårt emellanåt och detta oavsett hur mycket det i samhället pumpas ut om vikten av att lyckas och vara lyckad. Något säger det om vår tid när ett erbjudande om föräldrastöd förmedlas med orden ovan. Många barn påverkas också av tidsandan. Av känslan att inte räcka till. Att inte ha ett tillräckligt lyckat liv. Att inte vara ett tillräckligt lyckat barn åt sina föräldrar. Att inte prestera tillräckligt bra. Att inte ha tillräckligt många, eller inte tillräckligt bra, vänner. Att inte uppleva tillräckligt många saker i livet som leder till tillräckligt många tryck på gilla-knappen. Att känna rädsla och osäkerhet inför sig själv och framtiden samtidigt som »världens bästa« tycks ligga inom en armlängds avstånd för alla andra, men inte för en själv. Svårigheter, oro och osäkerhet är en självklar och naturlig del i barnets utveckling. Det hör till på samma sätt som att det ofrånkomligen hör ett mått av oro och osäkerhet till rollen som vuxen. Det är bara oändligt mycket färre uppdateringar på 6

sociala medier som har det temat. Det är där, bortom »världens bästa«, i det som vi alla har gemensamt, som handlar om relationen med barn och unga, som den här boken har sitt fokus. Boken du håller i handen kommer alltså inte att hjälpa dig i ett världsmästerskap. Den är istället en samling erfarenheter som syftar till att underlätta livet som medmänniska i relation till barn. Med barn menar jag, i enlighet med barnkonventionen, varje människa under 18 år. Allra ytterst är syftet att alla barn ska ha någon i sin närhet som vågar spela roll och göra skillnad. Bemötande av barn är varken mer eller mindre än en fråga om att tillvarata mänskliga rättigheter. Varje kapitel i boken är omsorgsfullt valt utifrån fyra kriterier. Till att börja med har varje kapitel sin grund i ett tema som många barn och unga själva uttrycker spelar en viktig roll i livet. För att ingen ska kunna känna igen de barn som bidrar med sina erfarenheter är detaljerna i exemplen förändrade till oigenkännlighet. I grunden bygger de dock på erfarenheter från tusentals samtal med barn på Bris, från arbetet som skolkurator och med barn och ungdomar inom socialtjänsten. Det mesta av det som är riktigt viktigt om barn behöver vi lära oss från barn. En utmaning för många av oss. För det andra finns det forskning som relateras till det område som tas upp. Referenser och lästips kan du följa, eller högaktningsfullt strunta i, via textens fotnoter. För det tredje är de teman som utgör bokens kapitel valda utifrån erfarenhet. Varje kapitel har fokus på faktorer som jag själv uppfattar som viktiga och som återkommer år efter år. För det fjärde bygger varje kapitel på erfarenheter som också dragits av andra. Det finns många kloka människor och tack och lov går vi som lever nu inte först. Vi kan lära av de generationer som gått före. Innehållet är alltså 7

valt för att kunna underlätta och göra skillnad på riktigt. För att spela roll. Tanken är kort sagt att det ska finnas möjlighet till förändring och utveckling i varje kapitel. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Ofta är det detta något som barn själva ser som en viktig och meningsfull pussel bit för positiv förändring och utveckling. Just ordet meningsfull kommer att återkomma i den här boken och sammanfattar min förhoppning med densamma. Jag hoppas att boken ska vara full med mening och inte bara med meningar. Att den ska vara användbar och konkret för dig i relation till barn och unga. Du behövs som vuxen.

Spegel, spegel på väggen där »Det är så mycket man ska klara av. Vänner, mammas humör, läxor, en svenskalärare som hatar mig, att det ligger kommentarer om mig på nätet, att jag är ful, att jag inte vet vad jag ska bli. Det måste ha varit annat för mamma och pappa. Dom levde i en helt annan tid. Hur svårt kan det ha varit för dom? Dom var säkert helt perfekta och satt hela dagarna med varsin kotte och var nöjda.« Idén till den här boken har funnits med länge och bygger på en reflektion som jag ofta får med utgångspunkt från de böcker som jag skrivit tidigare, som mest lästs av yrkesverksamma och som kurslitteratur på högskolor och universitet. Reflektionen handlar om att stora delar av innehållet inte bara kan appliceras på jobbet utan på livet rent generellt. Att innehållet är djupt mänskligt och egentligen inte påverkas så mycket av sammanhanget. Tanken tilltalar mig. Mycket klokskap från rollen som proffs är fortfarande klok när den flyttas till andra sammanhang. På motsvarande sätt är sådant som anses klokt utanför arbetet, i relation till nära och kära, ofta lika viktigt i mötet med barn och unga i jobbet. Det säger något, tror jag, när tankar och idéer gör sig lika bra oavsett i vilket sammanhang de används. Så är det inte med allt, men det gäller för en del och det är sådant som jag har valt ut till den här 9

boken. Pusselbitar som gör sig lika bra oavsett i vilken roll man möter barn eller vilken relation man har till barnet. En sak som man inte bör glömma är att vi människor är olika. Jag läste för en tid sedan om lanseringen av Pepsi-Cola.1 Man skulle tillsätta sötningsmedlet aspartam istället för socker och visste att över tolv procent aspartam var för sött och att under åtta procent inte var tillräckligt sött. För att ta fram den perfekt söta Pepsin gjorde man en stor undersökning på varje möjlighet i spannet mellan åtta och tolv procent för att hitta det lagom söta. Resultatet förvånade testledarna. Det fanns nämligen ingen röd tråd; smaken var mycket olika. Det fanns inte en perfekt dietPepsi eftersom våra preferenser för lagom visade sig vara individuella. Varför inleda detta första kapitel med en sådan reflektion? Jo, för att påminna om olikheterna. Barn är olika och detsamma gäller för oss vuxna. Det kan tyckas som att slå in öppna dörrar att påpeka det, men när man står inför att läsa en bok av det här slaget – om förändring, stöd och utveckling – känns det viktigt att påminna om. Trots att samtliga kapitel i den här boken är omsorgsfullt valda utifrån deras möjlighet att generaliseras är det ofrånkomligen så att vi människor är långt mer mångfacetterade än de erfarenheter jag skriver om. När du som läser tycker eller tänker annorlunda skulle jag därför önska att du inte stannar din tanke där utan följer den ytterligare en bit och lägger till det som saknas med utgångspunkt i just din erfarenhet. Fråga dig själv hur du tänker och vad som är viktigt för dig. På det sättet får du ut mest av den här boken och jag kan vila i förvissningen om att du som läser lägger till och drar ifrån utifrån det som är unikt för dig och de barn du har i din närhet. Det är också detta, att ha 1 Gladwell, 2009

modet att rikta blicken inåt mot sig själv, som är fokus för detta första kapitel och som sedan följer som en röd tråd genom hela boken.

En tid av förändring

Min förra bok, Samtal i skolan, riktar sig till skolpersonal. En utgångspunkt för boken var att uppdraget skola har förändrats. Tänk bara på att antalet doktorander idag är fler än antalet gymnasister var för sextio år sedan.2 På 1950-talet gick ungefär tio procent av en årskull barn vidare till de dåvarande gymnasierna.3 Idag gör nästan alla det. Samtidigt är skollagen tydlig med att alla barn har rätt att få den ledning och stimulans de behöver, såväl i sitt lärande som i sin personliga utveckling. Det är inget dåligt uppdrag skolan har. Frågan är vad som händer med personalen i skolan när uppdraget förändras och när man ska genomföra saker som man känner att man kanske inte riktigt klarar av. Det här var alltså utgångspunkten för boken Samtal i skolan, men exakt samma resonemang kan överföras till alla sammanhang där vuxna möter barn. Jag tror att det är viktigt att reflektera kring det här. Vad händer exempelvis i skarven mellan »världens bästa förälder« eller »världens bästa barn« som pumpas ut i många sammanhang och verkligheten som den ser ut för just dig och för de barn du möter?

Vad händer med oss människor i vanmakt?

Frågan är alltså vad som händer med oss människor när vi inte riktigt tycker att vi når upp till förväntningarna som ställs på oss, när vi befinner oss i situationer som är svåra eller som vi kan2 Liedman, 2011 3 Regeringens proposition 1983/84:116

ske rent av upplever att vi inte mäktar med just då. Ett ord som kan beskriva den känsla som väcks är vanmakt. Ett mönster för oss, när vi upplever vanmakt, är att vi lägger möjligheterna till förändring och utveckling utanför oss själva. Det märks tydligt för många av oss i vardagssituationer. När vi är ute och går och krockar med någon på trottoaren ligger kanske tanken på att den andra personen borde se sig för närmare än tanken på att vi själva hade lite för bråttom. När vi får tvärbromsa med bilen för att inte krocka är det lättare att hänga sig på tutan och svära för sig själv över den andra bilförarens bristande kompetens än att vända blicken inåt och tänka på om konflikten man hade med sin partner vid frukostbordet samma morgon möjligen kommit att påverka ens egen bilkörning. Våra reaktioner när vi är stressade, oroliga eller vanmäktiga kommer automatiskt och oavsett vad det handlar om ligger det nära till hands att lägga ansvar och möjlighet till förändring och utveckling utanför oss själva. Det här mönstret är olyckligt, inte minst för att det finns en uppsjö forskning kring vikten av att fokusera på förändringar som går inifrån och ut. Det är lite av en paradox. Vi vill i regel hellre förändra än förändras trots att det är den egna förändringen som ger störst resultat och som vi kan påverka. Förändring sker allt som oftast i en rörelse inifrån och ut, tvärtemot vad magkänslan säger när vi är vanmäktiga, arga eller oroliga. Detta är en viktig grund för den här boken och kommer att återkomma i olika sammanhang. Att vi har lätt för att tänka att någon annan ska ta ansvar för den förändring som behövs är mänskligt och fungerar nog som ett slags skydd för vår egen självkänsla. Om vi riktar ljuset mot oss själva och vårt eget handlande ligger skulden nära till hands. Om vi tänker oss en metronom, en gammaldags metronom med 12

en liten pinne som slår från kant till kant för att hålla takten, kan många känna igen sig i att det lätt fungerar på samma sätt i relation till barn och unga när vi upplever stress eller känner oss vanmäktiga. På vår inre metronom utgörs ofta den ena kanten av tendensen att lägga ansvaret utanför oss själva, det är barnet som ska förändras. Den andra kanten är självklander och skuld. Tankar på att vi är dåliga, inte har vad som krävs eller inte klarar av det vi borde. Likt metronomen slår vi vuxna lätt från kant till kant även om vi förstås har olika tendenser kring var vi lättast hamnar. Problemet är att det generellt inte bor så mycket förändring eller utveckling vid någon av dessa ytterligheter, varken för barn eller vuxna.

Förändring inifrån och ut

Det är en svår men viktig utmaning att hitta alternativ till att antingen tänka att barnet ensidigt ska förändras eller grubbla kring skuld och dåligt samvete. Med hjälp av hjärnforskning som studerar utveckling hos barn och unga vet vi att hjärnan är bättre på att lära genom exempel och genom att härma.4 Följaktligen påverkar vi bättre genom att vara efterföljansvärda och det gäller i både stort och smått. Vuxna som tar ansvar skapar också en viktig pusselbit för vår syn på barn. Genom att ta ansvar för små saker i vardagen ger vi barn möjlighet att härma. Vårt eget sätt att behandla våra medmänniskor, vår partner och varandra i familjen spelar roll. Våra egna förhållningssätt under stress och i mötet med det som är svårt i livet påverkar också. Den kunskapen behöver vi förhålla oss till, och använda oss av, utan att pendeln direkt slår över i skuld. Om vi inte tar ansvar för oss själva och för den kultur vi är med om att skapa kommer inte barn att göra 4 Fredholm, 2007

det heller. Det kan kännas stort och ogripbart men om vi vill ha resultat behöver vi påminna oss om att förändring allt som oftast kommer inifrån; den arbetas fram inifrån och ut. Det finns alltså en anledning till att det här kapitlet kommer allra först i boken, så viktigt är det. Vi kan ha tusentals regler som gäller barns uppförande men om dessa inte vilar mot vuxna som går före och visar vägen med sitt eget agerande kommer inte reglerna att följas, i alla fall inte när vuxna inte tittar på och rädslan för repressalier finns närvarande. Vårt agerande påverkar i långt större utsträckning än vad vi kanske vill tänka på. Observera att det inte bara gäller det uppenbara, det som syns tydligt utåt, utan även det som sitter i väggarna. Det vi vet om och märker men inte pratar om, i alla fall inte öppet. Det här gäller samtliga av oss och i alla relationer med barn och unga. Jag menar inte att barn och vuxna alltid ska göra lika eller ha samma förhållningsregler. Däremot att det finns oanade möjligheter i förändring inifrån och ut.

Spegelneuroner

Vikten av att vi vuxna är efterföljansvärda och att barn gör som vi gör snarare än som vi säger är inte bara en tydlig praktisk erfarenhet utan kan också förstås med utgångspunkt från forskning. Det gäller inte minst kunskapen om spegelneuroner och deras betydelse. Spegelneuroner är hjärnceller som speglar det vi ser andra vara med om, vilket bland annat förklarar att vi gäspar när någon annan gör det, att vi blir glada av andras glädje och att vi kan känna det andra känner.5 Vi är helt enkelt skapade för att känna andras glädje, ilska och frustration. Vi är skapade till att härma, lära och utvecklas i relation med andra. 5 Bauer, 2007

Goda relationer tydliggörs också inom hjärnforskningen som en faktor som spelar stor roll för hjärnans utveckling och för barnets lärande och hälsa.6 Vi vet idag att hjärnan utvecklas genom hela livet. Inte ens våra gener är huggna i sten. Medan man förr trodde att vi skulle få leva hela livet med de gener vi fått visar studier nu att det inte stämmer. Vi kan i högsta grad påverka uttrycket av våra gener genom bland annat kost, träning, sömn och relationer.7 Många menar att det faktum att hjärnan hela tiden byggs om är en av vår tids största vetenskapliga upptäckter. Det vi gör, tänker och känner påverkar och förändrar hjärnan högst påtagligt och goda relationer där vi kan härma och få våra behov speglade främjar hjärnans utveckling.8

Förändringens kinderägg

Förutsättningar för förändring och utveckling skapas när vi så ofta som möjligt arbetar parallellt med fler spår än ett. Jag brukar tänka på detta som ett slags förändringens kinderägg, du vet det lilla chokladägget som har »tre saker i en« som idé. Alltså, när vi tänker att barnet verkligen måste … eller det går inte om barnet …, behöver vi lägga till parallellspåret, så vad blir konsekvenserna för mig? Vad måste jag …? Det här kommer nog inte att gå om inte jag också … Vad behöver jag lägga till, dra ifrån eller tänka extra på med utgångspunkt från vad jag tänker om barnet? Tänk dig exempelvis att du i rollen som förälder, om och om igen, tjatar om läxor. Kanske irriterat påpekar att barnet inte tar ansvar för sina läxor, slarvar eller helt enkelt ägnar för lite tid åt sitt skolarbete. För att skapa förändring i en situation där tjatet 6 Klingberg, 2007, 2011 7 Gospic, 2014 8 Norberg, 2012

inte gett önskat resultat räcker det normalt inte med att göra mer av samma sak. I regel krävs att vi lägger till ytterligare en nivå, den egna förändringen. Vad är det jag behöver förändra, utveckla eller hjälpa till med för att barnet ska kunna utveckla de förmågor som krävs för att på sikt kunna ta ett större ansvar för sitt skolarbete? Kinderäggets tredje del blir att göra detta, att hålla de dubbla spåren, med utgångspunkt i stöd, omtanke och välvilja. Inte i klander, skuld och förebråelser. Det gäller förstås i relation till barnet. Alltså, hur kan jag vara ett stöd i det som har hänt eller i den förändring som behöver komma till stånd? Men det gäller också i förhållande till oss själva. Att betrakta det vi behöver ta ansvar för med vänliga, varma ögon. Så fort vi riktar blicken mot oss själva och det vi behöver arbeta på att utveckla eller förändra ligger skulden nära till hands, olika tankar på temat: jaha, är det mitt fel nu också. Blicken mot oss själva blir lätt till klander och tankar på rätt och fel. Inom detta område har många av oss utvecklings potential. Träna oss på att rikta blicken mot oss själva, vad vi själva behöver utveckla, förändra eller i alla fall titta närmare på, utan att det direkt förvandlas till skuld och självförebråelser. Om igen, om barnet märker att vi tar tanken om förändring inifrån och ut på allvar ökar möjligheten för barnet att härma och på sikt utveckla motsvarande mönster. Bara att barnet ser att vi försöker, trots att det är svårt, kan betyda mycket.

Vikten av misstag – och att lära av dem

Ett minus med den fläckfria yta som många av oss konsumerar genom tv, reklam och sociala medier är vad den gör med vår förmåga att förhålla oss till det som är svårt i livet. Det som kräver tålamod, många försök och är långt ifrån »världens bästa«. Vi får inte heller så stor hjälp av språket. Om man söker efter betydelsen 16

av ordet »misstag« i en ordbok får man reda på att det handlar om en negativ händelse, något oönskat som inträffat. Detta trots att utveckling allt som oftast bygger på misstag. Ofta många sådana. De är nära nog ofrånkomliga i utveckling och positiv förändring. Samspelsforskning på små barn, till exempel, visar att även ett väl fungerande samspel innehåller flera misstag och reparationer per minut.9 Vi människor är inte perfekta, långt därifrån. Eller för att använda den danska fysikern och nobelpristagaren Niels Bohrs ord: »En expert är en person som har begått alla de fel som det är möjligt att begå inom ett begränsat område.«10 En smula märkligt kan tyckas att ordet misstag, som är en i det närmaste ofrånkomlig pusselbit i positiv förändring, ensidigt för tankarna till något negativt och oönskat. Det om något är ett misstag. Vi behöver påminna oss om att utveckling ofta bygger på en rad misslyckanden. Att vara människa innebär att vi behöver til�låta oss att misslyckas. Det gäller alla, oavsett vad som syns i flödet av uppdateringar från semestern. Om vi ser detta i vitögat kan vi lära av misstagen och betrakta dem som en naturlig del i utvecklingen och en av förutsättningarna för att vara människa. Faktum är att inom skolforskning är möjligheten att kontinuerligt få misslyckas och lära av detta en tydlig framgångsfaktor.11 Vikten av misslyckanden kan vi också bli påminda om från andra håll. Ett exempel kommer från basketlegenden Michael Jordan som av många anses vara den bästa basketspelaren genom tiderna. Han har bland mycket annat vunnit NBA sex gånger, blivit vald till ligans mest värdefulla spelare fem av dessa och dessutom har han 9 Neander, 2011 10 Gärdenfors, 2010, s. 155 11 Dansk Clearinghouse for Uddannelsesforskning, 2008; Hattie, 2012; Håkansson & Sundberg, 2012

vunnit två OS-guld. Han framhåller följande när han ser tillbaka på sin karriär:12 Jag har missat över 9 000 skott under min karriär. Jag har förlorat närmare 300 matcher. 26 gånger har jag fått förtroendet att sätta det matchavgörande skottet och missat. Jag har misslyckats om och om igen i mitt liv. Det är därför jag lyckas. Ett annat exempel på vikten av misstag kommer från Melinda Gates som tillsammans med maken Bill driver den största privata välgörenhetsstiftelsen i världen, en stiftelse som hittills har delat ut över två hundra miljarder kronor. Hon har gett uttryck för en önskan om att sponsra en »failure-fair«, en mässa för misslyckanden, då dessa är så centrala för positiv förändring.13 Ett sista exempel kan vi hämta från entreprenören Matt Rogers. Han har gjort sig känd som den ingenjör på Apple som arbetade fram mjukvaran till Ipod och Iphone. Även han framhåller misslyckandet som en framgångsfaktor och konstaterar som en fullständig självklarhet att nothing ever works the first time.14 Jag tror att vi har något viktigt att lära av skolforskning och av personer som Matt Rogers, Melinda Gates och Michael Jordan. Även om det för många är övermäktigt att alltid betrakta svårigheter som något vi ska lära oss av är vår syn på misstag något som behöver en översyn. Om vi vet att detta är viktigt för barnets utveckling och lärande är det märkligt att vi inte tänker att detsamma gäller för vuxna. Om vi vill att barnet ska lära av 12 Goldman & Papson, 1998, s. 49 13 Sundström, 2014, 24 oktober 14 Rogers, 2014, 22 oktober

sina misstag och inte bara förlägga orsakerna till misslyckanden utanför sig självt blir det konstigt om inte vi gör detsamma. Vi får helt enkelt föregå med gott exempel genom att tillåta oss att pröva, öva och misslyckas oftare. Det är också viktigt att påminna sig om att det vi gör efter våra misstag är väl så viktigt som själva misstagen. Hur vi handskas med och tar ansvar för det som skett i efterhand är helt avgörande.

Bokens första kapitel har haft fokus på förändring inifrån och ut. Det är utmanande eftersom vanmakt lätt gör att vi lägger ansvar och möjligheter till förändring och utveckling utanför oss själva. Vi behöver lägga till vad vi själva behöver göra varje gång vi tänker barnet måste verkligen … Detta tillsammans med vänliga, varma ögon riktade såväl mot oss själva som mot barnet utgör förändringens kinderägg. En annan viktig pusselbit är vårt förhållande till misstag. Det är viktigt att vi tränar upp vår förmåga att vara efterföljansvärda också när det kommer till att erkänna och lära av våra misstag. Detta eftersom misstagen ofta är ofrånkomliga steg på vägen mot utveckling och positiv förändring.

PE T TER I WARSSON

ISBN 978-91-7205-979-5

789172 059795

En inspirerande bok för dina samtal med barn och unga