Evert Taube (till vänster i övre raden) med syskon och kamrater på Vinga strax före förra sekelskiftet. Nedan: Kustens Hus blev familjens hem 1906. Huset är i dag flyttat lite längre upp på berget, sedan det hotats av rivning för ett motorvägsbygge.
Evert som fjortonåring (ovan) och sextonåring (högersidan).
16 • puros från havanna
gärna tillsammans: Bellman, Gluntarne, den då så populäre visdiktaren Elias Sehlstedt (»Litet bo jag sätta vill«) och den tidens populärmusikaliska slagdängor. Lika idylliskt som det kan vara på Vinga i vackert väder, lika dramatiskt kan det bli när höststormarna sätter in. Everts storebror Fredrik blir offer för en av dem. Kamrater har Evert i sina syskon (han får så småningom tolv!) och i barnen från fyr- och lotspersonalens familjer. Skolan hyser mellan tio och femton barn i olika åldrar. Evert avgudar sin lärarinna, fröken Wounsch. 1903 får Carl Gunnar en ny tjänst inne i Göteborg, familjen lämnar Vinga och bosätter sig i Göteborg, efter ett par år i ett fint hus på Kustens Varv, där en gång den store skeppsbyggaren af Chapman suttit och ritat på sina fartyg. Från sitt fönster på vindsvåningen kan Evert se ut ända till Vinga. 1904 skickas han för att gå i skola i Malmö och blir inackorderad hos sin farbror Axel, som flera av hans äldre bröder före honom. Dels för att avlasta mamma Julia en del av bördorna i den talrika familjen, dels för att farbror Axel har rykte om sig att kunna sätta pli på tonårspojkar. Evert trivs inte till en början, men anpassar sig, bland annat tack vare umgänget med sin äldre kusin Mathias. Denne är konstnär, och nu väcks på allvar Everts egna konstnärsdrömmar.