9789197945622

Diskussionerna runt fikabordet på jobbet handlar om golv.

Pergo, tycker någon, laminat är lätt att lägga, starkt och inte det minsta ömtåligt.

– Kallt, säger Halvar, en av säljarna, och förespråkar heltäckningsmatta.

– Äkta trägolv, det finns inget bättre, säger en annan.

Klinker, plastmatta. Stavparkett, som det lades på sextiotalet.

– Det finns redan golv i tornrummet, säger Monika. Jag vet bara inte vad jag ska göra med det. I köket målade jag, det var kanske dumt, det kommer säkert att slitas bort snabbt.

– Hyr en golvslip, och olja in det sedan, föreslår Halvar och viker ihop folieformen som suttit runt mazarinen. Sedan kommer vi och inspekterar.

Han reser sig och de andra följer hans exempel. Snickaren tyckte att hon skulle slipa och olja. När Monika kommer till sin plats ringer hon till ett byggvaruhus. Jo, de har golvslipar för uthyrning. Det avgör saken, och två dagar senare står hon utanför tornrummet med den där klumpiga maskinen vid sina fötter. Hon blev förskräckt när hon såg den på byggvaruhuset, men de försäkrade att det inte var speciellt svårt att hantera den. Ungefär som att dansa, det gällde bara att hänga med.

Dansa, tänker Monika ilsket när hon släpar den tunga maskinen upp för trapporna. Hon är våt om händerna av handsvett och i magen krälar obehaget som sömniga ormar.

När hon stått utanför den stängda dörren till tornrummet en lång stund vänder hon och går ner igen, drar på sig en tjock tröja och sliter till sig jackan från kroken innanför köksingången.

Hon måste ut, få luft, låta hjärnan blåsas ren i den kyliga 21