9789152636909 by Smakprov Media AB

UR TITELNOVELLEN

Möt kvinnan som delar med sig av det sista hon har. Möt Elia som flyr från Gud bara för att möta Gud och vännerna som gör allt för sin vän … Bibeln är full av människor. Deras upplevelser och behov ger oss tankar och möjligheter till utmanande samtal i dag. Karin Härjegård är präst och har i många år arbetat med konfirmander och andra tonåringar. I Du möter min blick i vimlet berättar hon i novellform om mångas livserfarenheter hämtade ur Gamla och Nya testamentet. 22 berättelser att läsa högt eller tyst och att fundera över ensam eller samtala om. Detta är andra boken med bibelberättelser i novellform. Den första har titeln Du ritar i sanden.

ISBN 978-91-526-3690-9

789152 636909

Karin Härjegård

När han rider förbi mig möts våra ögon, hans och mina. Vi ser på varandra ett kort ögonblick – där i vimlet.

du mรถter min blick i vimlet

Karin Härjegård

du möter min blick i vimlet

© 2017 Karin Härjegård och Verbum AB Omslag och grafisk form Eva Lindeberg Design Sättning Aina Larsson/Sättaren Tryck Drukarnia Dimograf, Polen 2017 ISBN 978-91-526-3690-9 Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet (De flesta bibelcitat är direktcitat ur Bibel 2000, andra citat är omformulerade eller fritt skrivna.) Verbum AB Box 22543, 104 22 Stockholm Tel 08-743 65 00 verbum.se

Innehåll 9

SEDD OCH ÄLSKAD

DU MÖTER MIN BLICK I VIMLET Om när Jesus rider in i Jerusalem

HON GER AV DET LILLA HON HAR Om änkan med kopparslantarna

HOPPETS TECKEN Om Noa och hans ark

HINDRA DEM INTE! Om Jesus och barnen

25 TILLSAMMANS 27

JAG HAR DIG LIKA KÄR SOM MITT EGET LIV Om David och Jonatan

HON SOM VÅGAR ÖPPNA PORTEN Om Rhode

JAG VILL ATT NÅGON SKA TYCKA OM MIG Om Sackaios

OM VI HJÄLPS ÅT Om mannen som blir firad ner genom taket

IBLAND ÄR LIVET EN KAMP Om Jakob

VEM KAN GUD VARA?

I EN STILLA SUSNING Om Elia

DEN SOM ALDRIG SLUTAR LÄNGTA Om kvinnan som letar efter sitt mynt

ETT LITET, LITET BARN Om Hanna och Symeon

INGENTING ÄR OMÖJLIGT Om Sara

61 UPPDRAG 63

JAG SKA VARA MED DIG Om Mose

HUGGORMSYNGEL Om Johannes döparen

IBLAND KRÄVS DET STORT MOD Om Shifra och Pua

EN NY MANTEL Om Hanna och Samuel

ATT VÅGA TRO

VARFÖR TVIVLADE DU? Om Petrus

BARA JAG FÅR SNUDDA VID FRANSARNA PÅ HANS MANTEL Om kvinnan som blir botad

TILL OCH MED VINDEN OCH SJÖN LYDER HONOM Om när Jesus stillar stormen

KOM UT! Om Lasaros och Marta och Maria

NÄR DET OMÖJLIGA SKER Om Emmausvandringen

97 EFTERORD 101 BIBELSTÄLLEN

sedd och Ă¤lskad

du möter min blick i vimlet OM NÄR JESUS RIDER IN I JERUSALEM Det är feststämning i hela staden! Jag och mina syskon känner det redan när vi vaknar. Våra föräldrar är extra förväntansfulla. Det märks på mammas leende när hon dukar fram frukosten. Det syns i pappas busiga ögon när han leker med oss. Jag vet inte vad som ska hända men är glad över att allt känns roligt och spännande. Vi går ut tillsammans hela familjen. Alla gator och gränder är fulla av människor. Många känner jag igen men de flesta har jag aldrig sett tidigare. Det är glädje och skratt, och den kryddiga doften av mat i luften. Och så all denna förväntan! ”Vem är det vi väntar på?” frågar jag, sprickfärdig av nyfikenhet. Mamma skrattar och svarar: ”Vi väntar på en kung.” ”Va?” säger jag häpet. ”En kung?” Pappa nickar. ”En kung som ska ge oss människor befrielse och upprättelse.” Det pirrar till i min mage. Jag har aldrig i hela mitt liv sett en kung! SEDD OCH ÄLSKAD

Plötsligt börjar alla rada upp sig längs vägen och på båda sidor om den. Det är som om vi känner att han snart kommer, den där kungen. Då ser jag honom långt där borta! Men han kommer inte ridande på en stor, vit häst som jag nog hade tänkt mig. Och han har ingen guldglänsande krona på sitt huvud, och ingen rödskimrande mantel över axlarna. Nej, han ser inte alls ut som en kung. För ett ögonblick blir jag en aning besviken. Han kommer ridande på en liten åsna. Jag glömmer min besvikelse och förvåning för nu börjar människorna runt omkring mig ropa och jubla högt. Det måste höras ända upp till himlen! Och folk börjar ta av sig sina mantlar och lägga dem på vägen, och några strör ut palmblad och löv. ”Det är Guds son!” ropar någon. ”Det står i Skrifterna att Guds son ska komma ridande på en åsna.” Och alla börjar ropa: ”Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!” När han rider förbi mig möts våra ögon, hans och mina. Vi ser på varandra ett kort ögonblick – där i vimlet. När vi på kvällen sitter till bords allihop och pratar om allt som hänt under dagen, alla märkliga händelser vi varit med om, säger jag: ”Jesus såg mig. Han tittade mig 12

DU MÖTER MIN BLICK I VIMLET

rakt in i ögonen.” Då ler mamma och pappa, och jag anar glada tårar i mammas ögon. Markusevangeliet 11:1–11 Lukasevangeliet 19:28–40 Har du någon som ser dig som den du innerst inne är? Vem?

SEDD OCH ÄLSKAD

hon ger av det lilla hon har OM ÄNKAN MED KOPPARSLANTARNA Det är snart påsk, så jag och de andra lärjungarna är i Jerusalem tillsammans med Jesus. Under påskens tid vill vi vara i templet. Att få samtala och be bland de höga pelarna som sträcker sig upp mot himlen är fantastiskt. En av dagarna sitter vi mitt emot en av offerkistorna i templet. Det står tretton trattformade offerkistor längs muren och de är smala upptill och vida nertill. När människor passerar kistorna kastar de pengar i dem. En del kastar i mycket och då hör man hur det skramlar till när slantarna når botten, andra slänger i lite mindre. ”Vad går pengarna till?” frågar jag och tittar på Jesus. Han sitter lugnt tillbakalutad mot väggen och ser ut att fundera. ”Till sådant som man behöver i templet”, säger han. ”Ved till exempel. Och rökelse.” Efter en stund fortsätter han: ”Och en del lägger i pengar som ett tack. De har kanske blivit botade från sjukdom eller deras liv har blivit bra på något annat sätt. Då blir mynten de lägger i ett tack till Gud.” 14

DU MÖTER MIN BLICK I VIMLET

Plötsligt kommer en gammal kvinna gående. Hon går framåtböjd med mycket korta steg och hennes fötter släpar i marken. Hennes kläder är trasiga och smutsiga och jag tänker att hon inte borde vara här i templet, att hon inte riktigt passar in här. Till min förvåning ser jag hur hon får fram ett par kopparslantar och slänger ner dem i en av offerkistorna. Hur har hon råd med det? tänker jag. Inte för att ett par kopparslantar alls är mycket pengar, men hon ser ju inte ut att ha råd att köpa mat till sig själv ens en gång. Jag ser hur Jesus ler mot henne, och jag ser att hon ger ett snabbt leende tillbaka. ”Ni vet hur det är”, säger Jesus till oss. ”De värst utsatta är änkorna, för de har sällan några pengar. De måste lita på att grannar och släktingar hjälper dem med hem och mat. Så kvinnan som precis gick förbi här har det förmodligen mycket svårt. Ändå ger hon två kopparslantar till templet.” Han reser sig upp. ”Sannerligen, den där fattiga änkan har lagt mer i offerkistan än alla de andra.” Jag protesterar. ”Nej”, säger jag. ”Jag hörde att det skramlade mycket högre när några andra slängde ner pengar, de måste ha gett mer än hon.” Jesus skakar på huvudet. ”De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på.”

SEDD OCH ÄLSKAD

Jesus börjar gå ut från templet, och vi följer efter. Men jag kan inte sluta tänka på kvinnan, och att hon gav bort nästan allt hon ägde. Hon är med mig i tankarna hela den dagen. Markusevangeliet 12:41–44 Kvinnan ger av det lilla hon har. Hur brukar du göra?

DU MÖTER MIN BLICK I VIMLET

hoppets tecken OM NOA OCH HANS ARK En kväll kom pappa hem med en djup bekymmersrynka i pannan. Jag och mina bröder, Ham och Jafet, såg genast att något var fel. ”Sätt er”, sa pappa allvarligt. ”Jag har fått ett uppdrag från Gud”, sa han, och vi såg på honom med stora ögon. ”Vad då för slags uppdrag?” frågade jag. ”Jag ska bygga en ark, en jättestor båt, 150 meter lång, 25 meter bred och 15 meter hög.” Vi flämtade till. ”Men varför då?” utbrast Ham. Pappa strök sig över sitt långa skägg och suckade tungt. ”Gud tycker att det är alldeles för mycket ondska bland oss människor. Och nu vill Gud få bort allt det onda genom att låta en stor översvämning skölja in över jorden. Men av någon anledning litar Gud på mig, och vill att jag och min familj ska överleva. Det är därför jag ska bygga arken.” Jag strök pappa över handen. ”Du är en bra person, pappa, du vill alla väl.” Pappa log mot mig. ”Men jag tror ni behöver hjälpa mig med arken.” Vi nickade ivrigt, alla tre. Några dagar senare började vi vårt bygge. Pappa förklarade ingående för oss hur arken skulle se ut. ”Den ska SEDD OCH ÄLSKAD

ha olika rum, och ett tak med en halv meters resning. Ingången ska vara på ena kortsidan, och den ska vara byggd i tre våningar.” Visst hade vi byggt förut, jag och mina bröder, men det här var något helt annat. Vi satte igång med stor entusiasm. Vi jobbade från tidig morgon till sen kväll, dagar blev till veckor och månader, och en dag kunde vi konstatera att arken var färdigbyggd. Där stod den nu i all sin storhet och pampighet. Vi kände alla en sådan stolthet! Särskilt pappa. Han hade tårar i ögonen när han betraktade vårt bygge. ”Bra jobbat, pojkar”, sa han med tjock röst. ”Vad händer nu?” frågade jag, plötsligt orolig. ”Vi ska gå ombord, hela vår familj. Men först ska vi föra in en hane och en hona av varje art på jorden i arken – fåglar, fyrfotadjur och markens kräldjur.” ”Ska en massa djur också vara med på arken?” frågade Jafet med tvivel i rösten. ”Ja”, sa pappa. ”Vi ska lägga upp förråd av all slags föda, så att både vi människor och djuren har att äta.” Som vi slet med att få in djuren i arken! Lejon, fåglar, zebror, björnar, hundar, kaniner … som vi kämpade med alla dessa djur! Men en dag sa pappa att han hade räknat in djuren och konstaterat att alla nu fanns med. Alla olika arter. Det var dags att gå ombord och stänga den stora luckan. 18

DU MÖTER MIN BLICK I VIMLET

Vi hann bara vara på arken i sju dagar innan det stora regnet började falla. Det regnade som jag aldrig sett det regna tidigare. Alla de stora djupens källor bröt fram, och himlens dammluckor öppnades, och regnet strömmade ner. Det regnade oavbrutet i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Hela jorden täcktes av vatten, även de högsta bergen, det fanns inte längre någon torr mark. Allting gick under. Allting utplånades. Kvar blev bara vi som befann oss på arken. Efter fyrtio dagar öppnade pappa ett fönster på arken och släppte ut en duva. Han ville se om vattnet hade sjunkit undan från marken. Men duvan hittade ingen plats där den kunde vila, det var fortfarande vatten över hela jorden, så den vände tillbaka till oss i arken. Pappa sträckte ut handen och tog in duvan. Han väntade i sju dagar till innan han på nytt släppte ut den. Nu blev det en nervös väntan. Hade vattnet sjunkit undan eller skulle vi behöva vara kvar här på arken? Duvan kom tillbaka samma kväll och den hade ett friskt blad från ett olivträd i näbben. Då bröt jublet ut i arken. ”Vattnet har sjunkit undan från jorden”, ropade pappa, och vi dansade och sjöng. Efter ytterligare sju dagar släppte pappa ut duvan igen och den här gången kom den inte tillbaka till oss.

SEDD OCH ÄLSKAD

En morgon satt hela familjen samlad och pappa meddelade att vi skulle lämna arken. ”Gud har sagt att det är dags”, sa han. ”Vi ska gå ut, och det ska bli ett myller av djur på jorden; de ska vara fruktsamma och föröka sig.” Det kändes märkligt att lämna arken efter så lång tid ombord, och att känna fast mark under fötterna. Just då fick jag syn på en stor, mångfärgad regnbåge i skyn. Jag pekade på den och de andra såg den också. I det ögonblicket hörde vi Guds röst: ”Detta är tecknet för det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser ni har med er, för alla kommande släktled: min båge ställer jag bland molnen. Den skall vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden.” Det kändes tryggt och jag såg att pappa kände likadant. Och Gud sa: ”Detta är tecknet för det förbund som jag upprättar mellan mig och alla varelser på jorden.” Första Moseboken 6:5–9:19 Regnbågen som ett tecken på att vi människor och Gud hör ihop, ett hoppets tecken. Hur tänker du när du ser en regnbåge?

DU MÖTER MIN BLICK I VIMLET

efterord Instagram, Youtubekanaler och vloggar … Vi har många nya sätt idag att ta del av andra människors liv, deras glädje, bekymmer och smärta. Vi får möjligheten att känna igen oss själva i andra, inse att vi i grunden är ganska lika. Kanske gör det att vi känner oss mindre ensamma. När jag genom åren läst Bibelns berättelser tillsammans med unga människor har vi gjort ungefär samma upptäckt. Vi delar liv med personerna i Bibeln. Vi kan känna igen oss i tjejen som hamnar utanför gemenskapen, i killen som finner en vän som betyder allt för honom, i systrarna som mister sin bror och sörjer utan slut … Alldeles oavsett vilken tidsålder, kultur eller världsdel vi lever i är vi alla människor och vi behöver varandra. Så umgås gärna mer med tjejerna och killarna som finns i Bibelns berättelser! Läs om dem på egen hand eller tillsammans med andra. Läs högt, återberätta, gestalta, lev dig in i deras situation. Det kan hända att de blir dina vänner. Lika nära som dem du följer på Instagram 98

DU MÖTER MIN BLICK I VIMLET

eller i vloggar. Prova! Jag hoppas den här boken kan vara till hjälp. Jag som har skrivit boken heter Karin Härjegård och är präst i Svenska kyrkan i Åre och författare. Och jag har återigen haft möjligheten att få samarbeta med Birgitta Axelsson på Verbum. Stort tack! Karin Härjegård Duved februari 2017

EFTERORD

UR TITELNOVELLEN

ISBN 978-91-526-3690-9

789152 636909

Karin Härjegård

När han rider förbi mig möts våra ögon, hans och mina. Vi ser på varandra ett kort ögonblick – där i vimlet.