med in i ett dunkelt litet finrum, fyllt av tunga möbler och prydnadssaker på dovt glänsande bord. Han satte sig inte. ”Ätit kvällsmat?” frågade Foote. ”Nej, sir”, svarade Stoner. Mrs Foote gjorde tecken åt honom med pekfingret och traskade iväg. Stoner följde efter genom ett antal rum ut i köket, där hon visade på en stol vid bordet. Hon ställde fram en kanna mjölk och några skivor kallt majsbröd åt honom. Han smuttade på mjölken, men munnen var så torr av upphetsning att han inte fick ner brödet. Foote kom ut i köket och ställde sig bredvid hustrun. Det var en småväxt man, inte längre än en och sextio, med magert ansikte och vass näsa. Hustrun var en decimeter längre och kraftig, glasögon utan bågar dolde ögonen och de tunna läpparna var spända. De stod båda och iakttog honom hungrigt medan han drack mjölken. ”Ge boskapen mat och vatten, svabba svinstian på morgonen”, sa Foote snabbt. Stoner tittade tomt på honom. ”Hursa?” ”Det gör du på morgonen”, sa Foote, ”innan du går till skolan. Sen gör du samma sak på kvällen och samlar in ägg en och mjölkar korna. Hugger ved när du får tid. På veckosluten hjälper du mig med det jag gör.” ”Ja, sir”, sa Stoner. Foote studerade honom ett ögonblick. ”College”, sa han och skakade på huvudet. Så för nio månaders bostad och uppehälle gav han boskapen mat och vatten, svabbade svinstian, samlade in ägg, mjölkade korna och högg ved. Han plöjde och harvade fälten, grävde upp rötter (om vintern genom en knapp decimeter tjäle) och kärnade smör åt mrs Foote, som med guppande huvud betraktade honom bistert gillande medan mjölken skvalpade runt i träämbaret. 18
14-17 N&K Stoner 7 apr.indd 18
2014-04-07 12:24