9789132167270

Av Elsie Petrén har på B. Wahlströms Bokförlag utgivits Gåtan Felicia Hill Dunkla hot Mysteriet i Skuggmyra Brottsplats: kollo

brottsplats: kollo ELSIE PETRÉN

www.wahlstroms.se Copyright © Elsie Petrén 2016 Utgiven 2016 av B. Wahlströms Bokförlag, Massolit Förlagsgrupp AB Omslag Cecilia Danneker Engström Sättning RPform, Richard Persson Tryck ScandBook AB, Falun 2016 ISBN 978-91-32-16727-0

Plötsligt mullrade rösten ut över den öppna platsen och ekade spöklikt mellan husens väggar: ”Jag vet precis var ni är. Ni kan inte komma undan.”

Försökte han bluffa eller hade Tim lyckats vilseleda honom? Oavsett vilket så hade de inget val. De måste försöka fly därifrån.

Det hördes tydligt att han var en bit ifrån. Men de visste inte exakt på vilken plats han befann sig.

Tim trodde att de hade större chans att undkomma hans dödliga vapen om de delade upp sig och rusade i tre olika riktningar.

Han lutade sig tätt intill de andra och viskade så tyst han kunde: ”Vi springer det snabbaste vi kan över planen och tar oss mot båtarna.” ”Nej!” flämtade Marvin. ”Det är för farligt.” ”Vi måste ta risken”, väste Selma. ”Vi kommer att bli fasttagna här till slut.”

Marvin såg gråtfärdig ut och skakade på huvudet. ”Jo! Vi gör det!” sa Tim. ”Om vi sicksackar blixtsnabbt åt varsitt håll kanske ingen av oss blir träffad. Vi har inte så mycket annat att välja på. Skynda er ner mot kajen så ses vi vid båtarna.”

5

Marvins ansikte var blekt och han stirrade på de andra med skräckslagen blick. ”Okej, men det kommer aldrig att gå”, jämrade han sig. ”Nån av oss kommer att bli träffad.” Återigen hördes den hotfulla stämman ljuda över området: ”Ge upp frivilligt, annars blir det synd om er. Jag räknar till tre, sen kommer jag. Ett. Två …” ”Kom vi springer NU!” uppmanade Selma.

6

Kapitel 1 Tim och Selma passerade Skuggmyra centrum på väg hem från skolan. De traskade längs med småstadens enda affärsstråk: en smal kullerstensgata som slingrade sig fram mellan gamla träkåkar med butiker och fik i bottenplanen.

Selma hade satt upp sitt trassliga hår i två flätor som stod rakt ut på varsin sida av huvudet. Hon skulle ha kunnat likna Pippi Långstrump på pricken om inte hennes hårfärg hade varit lika självlysande turkost som Pippis var rött.

Dessutom hade Selma inga fräknar. Men klädseln var inte helt olik Pippis, Selma hade kängor på fötterna, randiga strumpbyxor med stora hål i, avklippta jeansshorts som fransade sig runt låren och ett svart linne med röda hjärtan på.

Snart skulle Tim och Selma gå ut sjätte klass, och till hösten började högstadiet.

Men först väntade ett långt sommarlov!

Det var något som Tim längtade efter – och oroade sig för. Just nu gick han och samlade mod för att våga fråga Selma något han tänkt på en tid, men som inte hade blivit av. Det började bli bråttom med att ställa frågan innan skolan var slut och Selma hittade på något annat under lovet. ”Vill du åka på teaterkollo med mig i sommar?” hasplade Tim snabbt ur sig, innan han hann ångra sig.

7

Selmas reaktion på hans förslag blev mer negativ än vad han hade räknat med. Hon tvärstannade mitt framför biblioteket, tittade på Tim med tvivlande blick och utbrast: ”Teaterkollo! Skojar du? Sen när började du intressera dej för teater?”

Tim borde egentligen ha förstått att det skulle bli så här.

Han ryckte på axlarna och flinade ansträngt. Men samtidigt kände han hur kinderna hettade. Det var nackdelen med att vara en blond blekfis.

Anledningen till att han kände sig dum var att han mer eller mindre var tvingad av sina föräldrar att åka iväg på sommarkollo i två veckor. Men han ville inte erkänna ens för sin bästa kompis Selma att det var så. Uppgivet hade Tim försökt välja det kollo som lät minst tråkigt. De andra verkade mest var inriktade på sport eller segling och det passade inte Tim alls. Nu när Selma dömde ut Tims förslag insåg han att han kanske hade valt fel. Men det var för sent att ta tillbaka det. ”Jag tycker att teater är … intressant”, ljög han. ”Hur kommer det sej? Du har väl inte hållit på med det förut?” ”Nej … men jag har funderat länge på att jag skulle vilja spela teater.” ”Det har du aldrig sagt nåt om.” ”Jag säjer väl inte allt till dej”, sa Tim. ”Dessutom har jag hört att det är kul på kollo. Och om vi är flera som åker blir det ju ännu roligare. Det finns fortfarande platser kvar.” ”Jag tycker inte att det låter ett dugg kul med kollo, och teater är inte min grej”, sa Selma. ”Förresten har jag redan anmält mej till ett fotbollsläger.”

8

Tim svalde och försökte krampaktigt behålla leendet så att besvikelse inte skulle lysa igenom. ”Okej, slipp då”, sa han och lät mer tjurig än han hade tänkt sig. ”Du kommer att ångra dej när du fattar hur coolt det är.” ”Ska inte du resa någonstans med dina föräldrar i sommar?”

Det var en fråga Tim önskade att han hade sluppit få.

Mot sin vilja skämdes han över att känna sig bortvald av sina föräldrar. I år ville de uppenbarligen göra en semesterresa utan honom. Men de hade inte sagt det rent ut.

I stället försökte de få honom att tro att han själv tog beslutet att inte följa med. De bestämde sig för en resa som han garanterat inte ville åka på. Sedan intalade de honom att han skulle ha det mycket roligare på kollo än att fara runt i Tyskland på en tur som kallades I författaren Thomas Manns fotspår. De visste naturligtvis att Tim skulle tycka att det var alldeles för ointressant. Inte nog med det, hans föräldrar skulle dessutom vara borta i en hel månad medan kollot bara var två veckor. Resten av tiden skulle hans mormor komma och bo med honom. Hon var visserligen snäll, men hon verkade inte ha fattat att Tim hade blivit äldre än sex år.

Tim försökte se så oberörd ut som möjligt när han svarade Selma. ”Jag vill mycket hellre åka på kollo! Det ska bli skönt att slippa resa med föräldrarna hela tiden.”

Selma tittade förvånat på Tim och såg ut att fundera. ”Jaså?” sa hon. ”Men du ska väl inte vara där hela sommaren?”

9

”Nej, det är klart. Kollot är bara de två första veckorna på lovet.” ”Aha, mitt fotbollsläger börjar precis när du kommer hem”, sa Selma. ”Men jag kommer inte att få åka på båda, det blir för dyrt. Och då väljer jag naturligtvis fotboll.”

Tim kvävde en bedrövad suck. Selma var ju hans bästis och han skulle inte stå ut om de knappt sågs under sommaren. Och han skulle inte ha kunnat följa med på Selmas fotbollsläger. Det var för hög nivå för Tim. Selma tränade ju för att bli proffs.

Det förvånade honom inte om Selma dessutom måste göra flera olika resor med sina föräldrar. Eftersom de var skilda umgicks Selma med dem en i taget. Förmodligen var alla andra kompisar också bortresta i sommar och Tim blev ensam kvar i Skuggmyra. Han fruktade att det här skulle bli det värsta sommarlovet han hade upplevt i sitt snart trettonåriga liv. ”Vad du ser sur ut”, sa Selma. ”Är det nåt som är fel?” ”Nej, det är absolut inget som är fel!” sa Tim. ”Varför frågar du inte om Marvin och Valle vill följa med?”

Tim ryckte på axlarna i stället för att svara. Han hade hoppats så mycket på Selma att han ännu inte hade funderat så långt. Att få med Marvin och Valle var ju faktiskt bättre än ingen alls. Tanken på att i två hela veckor vara tillsammans med folk han inte kände fyllde honom med oro. Tänk om alla andra var värsta teaternördarna som han inte alls hade något gemensamt med?

Selma hade rätt, han borde fråga Marvin och Valle. Men skulle de verkligen vilja åka på teaterkollo? Inte ens Selma ville det. Tim tvivlade. Fast han kunde ju inte få veta om 10

han inte frågade. Och det måste ske redan imorgon. Till dess borde han kunna hitta på något smart sätt att få det att låta jättespännande. Speciellt Marvin vore kul att få med.

Men Valle däremot kunde han gärna vara utan. Fast det skulle bli svårt att få med Marvin utan Valle, för de träffades ju jämt, så Tim blev nog tvungen att fråga båda. ”Vill du följa med hem till mej en stund?” frågade Selma. ”Jag bor hos Tobbe den här veckan.” ”Skulle inte du köpa glass?” sa Tim. ”Det var ju du som föreslog att vi skulle gå hit till centrum efter skolan.” ”Ja, fast jag kom på att vi har glass hemma”, sa Selma. ”Vi kan sätta oss vid poolen en stund och äta.”

Tim tyckte att förslaget var välkommet, för egentligen hade han inte så mycket pengar. I värsta fall kanske de inte ens hade räckt till en glass. ”Okej”, svarade han.

Marvin stod och hängde tillsammans med Valle vid den folktomma fotbollsplanen utanför skolan. Solen gassade alldeles för mycket för att någon vettig människa skulle orka sparka boll. Båda tittade dystert mot den ödsliga planen. ”Vad ska vi hitta på?” frågade Valle.

Marvin ryckte uppgivet på axlarna. Det här gav honom en försmak av vad som skulle komma när sommarlovet började. Valle hade precis berättat att han och hans mamma skulle åka till Italien och hälsa på hans mormor och morfar som hade flyttat tillbaka dit.

Det var helt nyligen som Marvin hade fått veta att Valle hade släkt från Italien. Det förklarade nog varför Valle egentligen hette Valentino. Valle skulle åka dit så fort skolan 11

slutade och stanna borta större delen av lovet.

Marvin fruktade att det skulle bli ganska tomt i Skuggmyra under sommaren. Hans egen familj kunde inte göra några större utflykter eftersom hans mamma snart skulle få en bebis. Marvin hade redan tre småsystrar och det här skulle bli den fjärde flickan, det hade hans föräldrar redan tagit reda på. ”Vi kan väl cykla till badplatsen”, föreslog Marvin. ”Det är för kallt i vattnet här i Sverige”, sa Valle och log retfullt. ”Jag badar hellre när jag kommer till Italien.”

Marvin kvävde en suck. Han orkade inte höra på det där skrytet. Men på samma gång fick han dåligt samvete när han tänkte på hur Valle hade det i vanliga fall. Hans pappa var död och han bodde ensam med sin mamma. Hon jobbade mest kvällar på en restaurang och Valle var ofta tvungen att klara sig själv. Innerst inne unnade Marvin sin kompis att få resa med sin mamma.

Det fanns inte så många andra i Skuggmyra som Marvin ville träffa under sommaren. Han hade frågat de flesta av dem som han kunde tänka sig att umgås med. Men alla hade redan semesterplaner med sina familjer.

Däremot hade han ännu inte kollat med Selma och Tim. De skulle väl förstås göra en massa kul saker tillsammans.

Marvin misstänkte att de kanske var ihop. Men det verkade de försöka hålla hemligt för alla andra. Marvin fattade inte varför. Det syntes ju lång väg att de gillade varandra mer än som bara kompisar.

Marvin suckade igen av avundsjuka, han tyckte att Selma var en schysst tjej. Han kanske till och med själv skulle vilja vara ihop med henne.

12

”Kom, vi drar till centrum”, sa Valle. ”Vad ska vi göra där?” muttrade Marvin.

Valle fräste irriterat till. ”Har du nåt bättre förslag?” sa han. ”Nej, det har jag inte.”

Selmas pappa Tobbe bodde ganska nära Tims familj. De perioder då Selma var hos Tobbe brukade Tim träffa Selma mycket oftare än när hon var med sin mamma, som var bosatt betydligt längre bort.

Själv bodde Tim i ett av Skuggmyras få höghusområden. Hans familj hade en lägenhet på nionde våningen med utsikt över stora delar av den lilla stan. Från vardagsrummet kunde han tydligt se Tobbes och Selmas hus. Det var en gammal trävilla som låg i en stor trädgård full med vildvuxna fruktträd, en gräsmatta som sällan klipptes, och blomrabatter där ogräset växte ostört. Men mitt på tomten låg en stor swimmingpool som var desto mer ompysslad.

Selmas pappa verkade älska sin pool och skötte den bättre än någonting annat runt deras hem.

Så fort Selma och Tim klev in genom grinden hos Tobbe såg de att han var hemma. Han satt och jobbade på sin dator i skuggan under ett tak som täckte en terrass invid poolen. Han tittade upp och vinkade när de passerade genom grinden. ”Hej, Tim! Hej, Selma!” ropade han. ”Ska ni bada?” ”Jag ska hämta glass först”, svarade Selma. ”Vill du också ha? Strut eller pinne?” ”Ja, jag tar gärna en strut”, sa Tobbe. ”Jag med”, sa Tim. 13

Tim gick och satte sig vid poolkanten och tog av sig gympaskorna. Han vek upp sina jeans och doppade ner sina svettiga fötter i vattnet för att svalka av dem. T-shirten fick vara på, han ville inte blotta för mycket av sin bleka hud. Dessutom ville han inte bränna sig det första han gjorde. ”Skönt att jag kunde jobba hemma idag”, sa Tobbe. ”Jag har nästan gjort klart en ritning, och nu har jag bara lite smådetaljer kvar som jag sitter och petar med.”

Tim nickade artigt och kände sig lite dum. Han mindes inte riktigt vad Tobbe egentligen jobbade med, men han vågade inte fråga.

Snart kom Selma ut från huset med tre stora glasstrutar i handen och räddade situationen. Hon hade bytt om till badkläder. ”Tobbe har ritat en villa som ska byggas här i Skuggmyra”, förklarade hon för Tim. ”Den blir jättesnygg.”

Hon gick fram till Tobbe med en glass. Han reste sig från datorn och kom och satte sig bredvid Tim på poolkanten. Selma slog sig ner på Tims andra sida. Hon satt så nära att Tim kunde nudda vid henne. Han ryste. Egentligen ville han sitta så där nära, men samtidigt verkade det så konstigt att göra det. Speciellt här tillsammans med Selmas pappa.

Tim flyttade sig – så omärkligt han kunde – några millimeter åt Tobbes håll. Det fick Tobbe att i sin tur maka på sig.

Han log och blinkade med ena ögat åt Tim, och knuffade sedan Tim i sidan med armbågen. ”Schysst med pool, va?” sa Tobbe. ”Mmm”, svarade Tim. ”Vad ska du göra i sommar då, Tim?” frågade Tobbe.

14

Tim dröjde för länge med att säga något och Selma svarade i hans ställe. ”Han ska på teaterkollo”, sa hon. ”Vad kul”, sa Tobbe. ”Jag visste inte att du sysslade med teater. Jag höll själv på med det en hel del när jag var ung.

Vi hade en studentteater när jag gick på arkitekthögskolan.” ”Va!” utbrast Selma. ”Det har du aldrig berättat.” ”Har jag inte? Tja, jag har väl inte berättat allt som har hänt i mitt liv.” ”Men, vad är det med alla!” klagade Selma. ”Är teater nåt slags hemligt intresse?”

Tobbe tittade oförstående på Selma och ruskade på huvudet. ”Men du visste väl att jag har spelat i ett punkband?” frågade han. ”Jaaa, det har du sagt tusen gånger!” stönade Selma.

Tim lade märke till att Tobbe blev besviken. Selma verkade också ha sett det, och hon mjuknade lite. ”Jag visste inte heller att Tim var intresserad av teater”, förklarade hon och lät missnöjd. ”Han påstår att han har varit det länge, men utan att ha berättat det för mej.” ”Där ser man!” sa Tobbe och vände sig mot Tim. ”Vad gillar du för sorts pjäser?”

Tim kände hur ansiktet hettade, inte bara av att de satt mitt i den starka solen. ”Allt möjligt”, mumlade han, medan han stressat försökte tugga i sig sin glass i stora, iskalla tuggor som fick det att ila i tänderna.

Han drog upp sin mobil ur fickan och tittade på klockan. ”Jag kom på att jag måste gå hem nu”, sa han.

15

”Redan?” sa Selma. ”Vi kom ju nyss! Vad ska du göra?” ”Jag måste … träna på en teaterpjäs inför kollo”, sa han med så stadig röst han kunde åstadkomma.

Selma tittade osäkert på Tim. Samtidigt såg hon en smula imponerad och nyfiken ut. Det var förvånansvärt lätt att göra intryck på Selma när det gällde kunskap som hon inte hade koll på. ”Vad då för pjäs?” frågade hon.

Tim reste sig upp och snörade på sig skorna på de blöta fötterna. Hjärnan kändes som en seg klump som inte gick att tänka med. Att slingra sig ur en osanning med hjälp av en annan lögn var ingen bra idé. Framförallt när han visste att Selma var en envis person som inte skulle ge sig. Det hade ju varit så enkelt att från början ha sagt som det var.

Varför skulle han trassla till det så mycket för ingenting?

Han fattade inte längre hur det hade gått till.

Och vad skulle han säga till Marvin och Valle för att kunna locka med sig dem till kollo? Han kunde inte plötsligt ändra sin historia och ge dem en annan version än den han hade gett Selma. Hon skulle lätt få reda på det och undra vad han höll på med. Det var nog bäst att han snabbt satte sig in i det där med teater så att hans intresse verkade äkta. Och det måste han gå hem och göra på en gång. ”Jag kan berätta mer imorron”, sa Tim. ”Jag måste skynda mej nu.”

16

Kapitel 2 Marvin stod på skolgården tillsammans med Valle och försökte fatta vad Tim precis hade sagt. Det skulle snart ringa in till första lektionen och Tim hade redan skyndat iväg mot ingången till skolan. Han hade pratat så snabbt och osammanhängande att det var svårt för Marvin att förstå vad han egentligen menade.

Hade han verkligen frågat om de ville följa med till ett teaterkollo på sommarlovet?

Dessutom hade han förklarat det så jäktat och rörigt att Marvin började tvivla på att han hade hört rätt.

Marvins huvud var fullt av frågor: Hur gick det till att sätta upp en pjäs under två veckor? Och att stå på en scen inför publik och spela en teaterföreställning, hur gjorde man det? Och framförallt: varför? Det lät ju inte så himla kul. Snarare väldigt läskigt.

Men det underligaste av allt var att Tim verkade vara så otroligt sugen på att göra det.

Valle i sin tur hade uppenbarligen tyckt att det hela var väldigt komiskt, för han hade fnissat och ruskat överlägset på huvudet medan Tim pratade, vilket gjorde Tim nervös och virrig. Marvin anade att Valle inte gillade Tim så jättemycket. Men varför det var så hade Marvin aldrig förstått.

Kanske var Valle avundsjuk på att Tim var bäst i klassen i 17

de flesta ämnen. Marvin själv tyckte att Tim var helt okej. ”Lägg av”, sa Valle och garvade åt Marvin där han stod och funderade. ”Du tänker väl inte följa med honom på kollo? Det är ju för småungar!”

Marvin ryckte osäkert på axlarna. ”Tim sa väl att det där kollot är från tolv år och upp till femton?” mumlade han.

Valle gapade överdrivet stort och tjöt till: ”Va? Seriöst! Du kan alltså tänka dig att åka?!” ”Jag vet inte”, svarade Marvin undvikande. ”Det kanske är bättre än att vara hemma.”

Valle fortsatte att skratta på ett irriterande sätt, samtidigt som han petade Marvin retsamt i sidan. Det kittlades och gjorde dessutom lite ont.

Marvin fick lust att gå därifrån. Det var lätt för Valle att vara kaxig när han själv slapp vara ensam kvar i Skuggmyra.

Innerst inne var Marvin egentligen ganska glad över att Tim hade frågat. Då fanns det en chans att åtminstone slippa småsyskonen de två första veckorna på lovet. Bara han lyckades övertala sina föräldrar. Det var kanske dyrt att åka på kollo.

För Tim var det förstås annorlunda. Han hade inga syskon och hans båda föräldrar var lärare. De hade också sommarlov och Tim brukade göra långa resor med dem till ställen som Marvin inte ens kunde drömma om att hans egen familj skulle ha råd med. Marvin tyckte det var minst sagt märkligt att Tim hellre ville åka på teaterkollo än att resa till typ Thailand, Afrika, Indien eller liknande platser som de brukade semestra på.

Det längsta Marvins familj brukade ta sig var till släk18

tens sommarhus på västkusten. Men inte ens det skulle bli av i sommar när den nya bebisen hade kommit. Att följa med Tim var absolut det bästa alternativet till att vara ensam. Och det enda.

Marvin bestämde sig för att söka upp Tim under skoldagen och fråga ut honom om kollot. Helst ville han passa på när inte Valle var i närheten. Tim hade dragit iväg så hastigt att Marvin inte hade hunnit höra färdigt om alla detaljer.

När Valle hade frågat Tim varför han inte tog med sin tjej till kollot hade Tim skyndat iväg därifrån. Ilsket hade han först mumlat något om att Selma inte alls var hans tjej, och att hon dessutom skulle på fotbollsläger. Sedan sprang han snabbt mot skolentrén och försvann in i korridoren.

Marvins hjärta slog lite fortare efter den upplysningen.

Var Tim och Selma alltså inte ihop?!

Marvin funderade en sekund på om han i stället kunde åka på samma fotbollsläger som Selma. Men så påminde han sig om att Selma spelade på en mycket hög nivå. Marvin skulle inte ha en chans att platsa i något av lägrets pojklag.

Tim sprang in i skolkorridoren och fortsatte fram till toaletterna. Som tur var hittade han en som var ledig. Snabbt kastade han sig in där och låste dörren. Han fällde ner locket över ringen, satte sig ovanpå och försökte lugna ner sig.

Han kände sig som en idiot som hade gjort bort sig. Varför skulle han bli så generad av att Valle antydde att han var ihop med Selma?

Dessutom hade Tim gjort allting värre när han tvärt rusade iväg. Nu skulle de bara ta för givet att Selma och han 19

var tillsammans. Men de hade ju varit bästa vänner sedan de var små. De var fortfarande kompisar, och inget annat!

Varför skulle andra tjata om det hela tiden, var fick de det ifrån? Tim fattade ingenting.

Och hur kunde Tim vara så dum och tro att han kunde övertala Marvin och Valle att följa med på något så fånigt som ett teaterkollo? Hans misslyckade övertalningsförsök borde fullständigt ha avskräckt dem. Och i ren desperation hade han hittat på att det fanns en massa annat roligt att göra på kollot.

Tim undrade varför det ofta blev så. Han blev helt tom i huvudet när Valle tittade så där hånfullt på honom. Marvin kunde vara rätt schysst när man var ensam med honom, men ibland när han var med Valle kunde han bli likadan.

Efter det här fiaskot stod säkert båda två och asgarvade åt Tim. Tim blev nästan gråtfärdig när han tänkte på hur trist sommaren skulle bli. Valle och Marvin hade säkert en massa roliga planer ihop som Tim inte fick vara med på.

Han slog sig själv i huvudet med knytnävarna. Men inte så jättehårt ifall det kunde höras ut. Och det var tur, för nu ryckte någon i handtaget och bultade på dörren. Tim blev irriterad: Syntes det inte att det var upptaget?

Han reste sig upp och spolade i toaletten för säkerhets skull. Därefter låtsades han tvätta händerna och prasslade lite med torkpapperet som han sedan slängde i papperskorgen. Tim mötte sin egen stirriga blick i spegeln: Allt på honom var precis tvärtom mot Valle och Marvin. De var mycket längre än han, de hade mörkt hår och bruna ögon båda två medan Tim hade blont hår och ögon som var 20

ljusblå som urtvättade jeans. Valle och Marvin såg nästan ut som brorsor, vilket förstärktes av att de ofta klippte sig i samma frisyrer och klädde sig på liknande sätt. De kändes mycket coolare än Tim. Det bultade på toadörren igen. Tim skyndade sig att låsa upp och mötte Marvin utanför dörren. Valle var som tur var inte i närheten. ”Vi kan väl prata mer om kollot sen”, sa Marvin. ”Jag måste först fråga mina föräldrar om jag får följa med. Jag ringer dej ikväll.”

Tim blev mållös. Han undrade om Marvin drev med honom? Men Marvin såg uppriktig ut och log ganska snällt.

Marvin jäktade sedan in på toaletten och låste om sig. Om någon minut skulle första lektionen börja.

Tim gick mot klassrummet med lätta steg. Trots allt kanske det kunde bli en hyfsat bra sommar. Och det bästa av allt, Marvin nämnde inget om Valle. Med lite tur skulle Valle kanske göra något annat i sommar.

21

Kapitel 3 Det hade hunnit bli middagsdags men Marvin hade fortfarande inte ringt. De skulle höras ikväll, men när började kvällen?

Under måltiderna accepterade inte Tims föräldrar att han svarade i mobilen, och han brukade aldrig ha med den till matbordet. Trots det smusslade han med sig den i byxfickan och hade den på ljudlös. Om Marvin hörde av sig medan de åt skulle Tim känna det på vibrationerna och kunna skylla på att han måste gå på toaletten.

Men ingen ringde under hela middagen. När de var klara med maten stängde Tim in sig på sitt rum och knäppte på ljudet. Men mobilen förblev tyst. Han började ge upp och trodde att Marvin trots allt bara hade lurats.

Han blev rastlös av att bara vänta. Det gick inte ens att koncentrera sig på att spela datorspel. Även om han försökte en stund fick han ibland för sig att ljudet från spelet hade överröstat mobilsignalen. Hela tiden avbröt han sig och tittade på displayen. Men där fanns inga tecken på missade samtal.

Tim kände sig dum. Hur hade han kunnat tro att Marvin ville följa med på teaterkollot? Det var ju självklart att det bara var töntar som tvingades åka på sådant.

Uppgivet stängde han av datorn, lade sig ner på sängen 23

och stirrade i taket. Mobilen höll han krampaktigt i handen. Men den fortsatte att vara lika stendöd som en rutten sill.

Rätt som det var ringde det äntligen. Tim blev så överraskad att han höll på att tappa telefonen. Han tittade på skärmen: Jo, det var Marvin.

Tim satte sig med bultande hjärta upp i sängen och väntade några sekunder. Sedan drog han ett djupt andetag och svarade med lagom ointresserat tonfall: ”Hallå, det är Tim.” Marvin hade väntat otåligt på att Tim skulle svara. Han var orolig för att han ringde för sent. Det hade tagit så lång tid för honom att övertala sina föräldrar. De ville först gå ut på internet och söka information om kollot, och för att se om det fortfarande fanns platser kvar. Sedan diskuterade de om de verkligen hade råd, om det egentligen var bra att Marvin var borta medan den nya bebisen kom, och blablabla! För dem var det obegripligt att han inte ville stanna hemma när han skulle få ännu en lillasyster. Efter mycket tjat från Marvin hade de äntligen kommit fram till att han kunde få åka.

Precis är Marvin tänkte knäppa bort samtalet svarade äntligen Tim. Han lät en aning kylig på rösten och det gjorde Marvin lite osäker. Tim visste ju att Marvin skulle ringa ikväll. Och han borde väl ha sett på skärmen att det var han som ringde nu?

Tänk om Tim hade hittat på det hela för att jävlas?

Valle och Marvin hade väl inte alltid varit helt schyssta mot Tim. Men det var mest Valles fel. Marvin ville egent24

ligen inte stänga Tim ute. Men samtidigt hade han inte heller stått upp för Tim och övertalat Valle att de skulle umgås med honom. ”Jo, det där med … kollot”, sa Marvin. ”Du, eh … ska väl åka på det?” ”Ja, jag sa ju det”, sa Tim. ”Och du då?” ”Det gick bra – jag menar – jag lyckades övertala mina föräldrar.”

Det blev tyst i luren. Marvin väntade besvärat på Tims reaktion. ”Va kul!” svarade Tim till slut. ”Ska … Valle också följa med?” ”Nej, han åker till Italien och ska vara där hela sommaren.”

Marvin fick för sig att Tim fnissade till. Eller fnös han? ”Har du anmält dej till kollot?” frågade Tim. ”Nej, mina föräldrar ska göra det nu ikväll. Jag ville bara vara helt säker på att du ska åka.” ”Det är klart jag ska!” Nu lät Tim betydligt gladare på rösten och Marvin kände sig lättad. ”Har du hållit på med teater förut?” frågade Marvin. ”Nja, egentligen inte … så mycket”, svarade Tim efter en stunds tvekan. ”Men det verkar kul.” ”Gör det?” sa Marvin. ”Vad är det för kul med det?”

Det blev tyst i luren en liten stund igen. Marvin undrade vad det var med Tim. Han som hade verkat så otroligt intresserad tidigare idag. Till slut svarade Tim lite svävande: ”Spela pjäser, och så. Och få stå på scen.” ”Jag fattar inte”, sa Marvin. ”Ska man spela för publik, eller nåt? Var kommer den ifrån?”

25

”Ja, det blir föreställning sista dan, och föräldrar och syskon får komma och vara publik.” ”Jag tror nog inte att mina föräldrar kan det”, mumlade Marvin. ”Ska dina komma?” ”Nej”, svarade Tim kort. ”Jaså, varför inte?”

Det blev tyst en stund i andra änden. ”Jag … Jag vill inte att de kommer.”

26