Dedicerad till Kay, min vackra mamma. 1944Ăą€“2005
Jewell_Vaga flygaREV.indd 5
08-10-22 13.56.19
Jewell_Vaga flygaREV.indd 6
08-10-22 13.56.19
De enklaste frÄgorna Àr de djupaste. Var föddes du? Var bor du? Vart Àr du pÄ vÀg? Vad gör du? TÀnk pÄ dessa ibland, och lÀgg mÀrke till hur dina svar skiftar. Richard Bach, Illusions: The adventures of a reluctant Messiah, 1977
Jewell_Vaga flygaREV.indd 7
08-10-22 13.56.19
Jewell_Vaga flygaREV.indd 8
08-10-22 13.56.19
Tack
Tack till mina vÀnner pÄ the Board. Jag glömde tacka er förra gÄngen, sÄ nu gottgör jag det genom att lÄta er hamna först. Jag fattar inte hur andra författare klarar sig utan ett sÄnt stÀlle som vÄrt nÀr det blir svÄrt (eller ensamt, eller dumt, eller enerverande). Jag Àr tacksam mot er alla. Tack till Sarah B., bland annat för att du insÄg att Leo faktiskt mÄste bli Leah, och till Judith för klokskap, rÄd, lojalitet och slipad redigeringsförmÄga. Tack till Mari, Liz, Rob, John, James, Naomi och alla pÄ Penguin som jobbar sÄ hÄrt för att göra sÄ att mina böcker syns, blir lÀsliga och finns lÀttillgÀngliga. Och ett speciellt tack till Louise Moore, för allt du Ästadkommit för min rÀkning de senaste fem Ären. Tack för dina visioner, din tilltro och din vÀnskap. Men framförallt, efter ett Är dÀr det vissa stunder var svÄrt att tro att jag förutom allting annat faktiskt mÄste skriva en bok, tack till mina systrar, min pappa och min man för att ni fanns dÀr. Jag skulle inte ha klarat det utan nÄgon av er.
9
Jewell_Vaga flygaREV.indd 9
08-10-22 13.56.19
Jewell_Vaga flygaREV.indd 10
08-10-22 13.56.19
Prolog
Leah kikade genom glipan i gardinerna pĂ„ huset mittemot. Huset pĂ„ Silversmith Road 31 skilde sig frĂ„n grannhusen bĂ„de vad gĂ€llde utseende och lĂ€ge. Det var en excentrisk, fristĂ„ende byggnad. Tre vĂ„ningar hög, och byggd för etthundrafemtio Ă„r sedan av ett par silversmeder som valt tomten för dess vida utsikt över Hertfordshires landsbygd. För att verkligen kunna njuta av utsikten hade de bestĂ€llt en sirlig veranda i gjutjĂ€rn som löpte runt hela bottenvĂ„ningen. Den som satt pĂ„ verandan i dag kunde njuta av en utsikt över nĂ„got sĂ„ föga inspirerande som raden av slĂ€tstrukna viktorianska smĂ„hus mittemot, och bortom dem de översta vĂ„ningarna av tre grĂ€sliga höghus som skjutit upp ur Enfields ödemarker. Silversmederna, ett okonventionellt par, hade valt att pryda sitt hus utvĂ€ndigt med kakelplattor i bjĂ€rta fĂ€rger, kakel de köpt pĂ„ basarer och loppmarknader under sina resor jorden runt. PĂ„ bĂ€gge sidor om ytterdörren satt fĂ€rggranna kakelpaneler med pĂ„fĂ„glar pĂ„, vilket gjorde att huset i folkmun kallades PĂ„fĂ„gelhuset. Faktum var att nĂ€r hon skulle berĂ€tta för folk exakt var i East Finchley hon bodde, sĂ„ sa Leah ofta â du vet, mittemot PĂ„fĂ„gelhuset. Det sĂ„g mer spĂ€nnande ut pĂ„ kvĂ€llen nĂ€r det var tĂ€nt dĂ€r 11
Jewell_Vaga flygaREV.indd 11
08-10-22 13.56.19
inne. Det pÄminde Leah om en keramiklampa hon haft i sitt sovrum nÀr hon var barn, som var svampformad, med utskurna fönster och dörrar och smÄ keramikmÀnniskor som bodde inuti. Hon hade ofta fantiserat om att bo i det dÀr lilla svampformade huset, tryggt och varmt och mysigt undan vÀdrets makter. PÄfÄgelhuset fick henne att kÀnna likadant. Det var sÄ inbjudande med sina blyglasfönster och vackra kakelplattor, hÀngande lyktor och gavlar och gipslejon med avslagna nosar. Medan hon tittade öppnades ytterdörren, och Flickan med Gitarren steg ut. Hon och Amitabh hade smeknamn pÄ alla i PÄfÄgelhuset. Förutom Flickan med Gitarren fanns Gamla Magra Snubben, Unga Magra Snubben, TonÄringen, FlygvÀrdinnan och Sybil (som kallades sÄ för att hon bytte utseende sÄ ofta och sÄ radikalt att Leah och Amitabh var övertygade om att hon mÄste lida av nÄgon allvarlig personlighetsklyvning). Flickan med Gitarren stannade till nedanför yttertrappan och tÀnde en cigarett. SÄ lade hon en slinga svart hÄr till rÀtta bakom örat, makade upp gitarrfodralet över axeln och satte av Ät vÀnster, mot High Road, med ett vasst metalliskt klapprande frÄn stövlarnas stilettklackar nÀr hon gick. Unga Magra Snubben tittade efter henne, som han gjorde varje kvÀll, frÄn sitt fönster pÄ andra vÄningen. Ansiktet lystes upp, precis som alltid, av skenet frÄn hans dator, och minen var, som alltid, stumt resignerat kÀrlekskrank. Han var en underlig snubbe, inte ful, men tydligen fast besluten att göra det vÀrsta av sitt utseende. HÄret var en enda otyglad hÀrva av lockar, pÄ grÀnsen till afro, och de lika frodiga jÀttepolisongerna vecklade ut sig pÄ ömse sidor om hans ansikte likt Ànglavingar. Han umgicks sÀllan med nÄgon annan Àn sin pc, och Leah hade nog 12
Jewell_Vaga flygaREV.indd 12
08-10-22 13.56.19
bara sett honom lÀmna huset fem gÄnger sedan hon flyttade till Silversmith Road. Leah hade ingen aning om vem nÄgon av dem som bodde tvÀrsöver gatan var. Hon visste inte vad de hette eller vilken relation de hade till varandra. Hon hade ingen aning om vem som Àgde huset eller hur hushÄllet var inrÀttat. Var det uppdelat i hyresrum? Var det ett kollektiv? Eller nÄgon sorts underlig familj med snÄriga slÀktskap? Hon hade bott mittemot PÄfÄgelhuset i nÀstan tre Är, och ÀndÄ aldrig pratat med nÄgon som bodde dÀr. Aldrig nickat vÀnligt eller lett. Leah var nyfiken av naturen. Hon tyckte om att veta vad som var vad, vem som var vem och hur allt fungerade och hÀngde ihop. Men hon var ocksÄ Londonbo och följde gÀngse regler om personlig sfÀr och att hÄlla sig pÄ sin kant. SÄ hon satt och hon tittade och hon undrade och hon vÀntade, för hon visste att en dag skulle hon pÄ nÄgot vis komma pÄ ett sÀtt att fÄ svar pÄ alla sina frÄgor.
13
Jewell_Vaga flygaREV.indd 13
08-10-22 13.56.19
Jewell_Vaga flygaREV.indd 14
08-10-22 13.56.19
Femton ì± r tidigare
Jewell_Vaga flygaREV.indd 15
08-10-22 13.56.19
Jewell_Vaga flygaREV.indd 16
08-10-22 13.56.19
1 augusti 1990 Toby, Jemma och jag reser till Kapstaden i morgon bitti. Det Àr synd att vi missar ditt bröllop nÀsta vecka, men jag Àr sÀker pÄ att du förstÄr. Jag bifogar en uppsÀttning nycklar. Jag har köpt ett hus till dig och Karen i bröllopspresent. Jag har inte sett det, men Peter försÀkrar mig om att det var ett bra köp. I behov av viss uppfrÀschning, men byggnadsmÀssigt gediget. Vilket Àr bra det, eftersom huset Àven utgör ditt arv. Jag tyckte att det var bÀst att du fick nÄgot nu eftersom jag kommer att vara utomlands under överskÄdlig framtid, och nÀr Jemma och jag vÀl bildar en egen familj blir det sÄ krÄngligt att reda ut vem som ska ha vad. Mycket enklare sÄ hÀr. Det Àr fastigheter som gÀller, Toby. Nu har du en grundplÄt. Jag anar stora saker pÄ fastighetsmarknaden i London. Gör det mesta av det. Peter sÀger att det finns en hake. En hyresgÀst. Jag Àr sÀker pÄ att han kan ge dig rÄd om hur du ska fÄ ut honom. Jag har bifogat Peters visitkort, om du skulle behöva honom. Jag önskar dig och Karen allt gott inför lördag. Jemma och jag tÀnker skÄla för er bÀgge i champagne nÀr solen gÄr ner över Camps Bay. Mer finns det vÀl inte att sÀga antar jag, förutom lycka till. HÀlsningar, Reggie/pappa
17
Jewell_Vaga flygaREV.indd 17
08-10-22 13.56.19
I augusti 1990 kom Reggie Dobbs fram till den bittra slutsatsen att det varit ett totalt slöseri med tid, pengar och spermier frĂ„n hans sida att fostra sin ende son. Han ryggade fortfarande inför minnet av vad denna gigantiska heffaklump till grabb gjort med hans första hustrus unga, fasta kropp under graviditeten, och han hade aldrig förlĂ„tit honom för det. Det enorma spĂ€dbarnet hade fortsatt att vĂ€xa i motbjudande takt, en och nittio vid tretton, mager som en pinkstrĂ„le, vĂ€rdelös pĂ„ sport och översĂ„llad av finnar, ingen vacker syn. Toby hade Ă€rvt sin mannekĂ€ngmammas lĂ€ngd, men trĂ„kigt nog inte hennes utseende. Det var skrĂ€mmande att behöva böja nacken bakĂ„t för att möta sin gigantiska sons intetsĂ€gande blick, dĂ€r han tornade upp sig över en som en förvuxen rovfĂ„gel. De hade skickat ivĂ€g honom till skolan nĂ€r han var fem och försökt göra fler barn, men det hade inte blivit fler. Och sĂ„ hade Angela dött och Robert blivit sittande med denne ende son, en jĂ€tte, ett totalt slöseri med utrymme som hĂ€vdade att han var âpoetâ. Reggie sa: âPoet?! Du ser mer ut som en tekanna i den dĂ€r löjliga mössan!â Men pĂ„ nĂ„got otroligt vis, genom rena rama turen, hade hans underliga pojke hittat sig en kvinna â en kvinna som var beredd att gifta sig med honom. Ingen vacker flicka, men Ă„ andra sidan borde Toby skatta sig lycklig för vad han fick. Han ville ge dem nĂ„got eftersom han inte skulle vara en del av deras liv. SĂ„ han satte sig ner med sin revisor och kom fram 18
Jewell_Vaga flygaREV.indd 18
08-10-22 13.56.20
till att hans son var vÀrd 75 000 pund, 3 000 pund för varje levnadsÄr. Han gav denna summa till sin fastighetsmÀklare och sa Ät honom att köpa det bÀsta han kunde för den pÄ auktion. Och sÄ gled han och hans tredje fru in i förstaklasskabinen pÄ en 747:a och flög till Kapstaden, dÀr en annan fastighetsmÀklare vÀntade pÄ dem med nycklarna till en penthousevÄning med utsikt över Atlanten. Reggie lÀmnade inte nÄgon adress eller nÄgot telefonnummer till Toby. Han bara försvann. Reggie undrade dÄ och dÄ över Toby, i synnerhet sedan barnen fötts. Han undrade om Toby och Karen hade barn, om han var farfar Àn; han undrade om Toby var lycklig, om han lyckats skapa sig ett liv pÄ sin förbaskade poesi eller om han blivit vuxen och tagit sitt ansvar. Han betvivlade det i allra högsta grad. Men för det mesta tÀnkte han inte alls pÄ Toby. För det mesta drack Reggie vodka, Ät fet mat, undvek sin familj och undrade nÀr han skulle dö.
19
Jewell_Vaga flygaREV.indd 19
08-10-22 13.56.20
2 september 1990 KĂ€re Toby, Det hĂ€r fungerar inte. Ăktenskapet Ă€r inte vad jag trodde det skulle vara. Jag förvĂ€ntade mig mer, inte bara du och jag och en illaluktande gammal man som hasar omkring i ett stort, fuktigt gammalt hus utan ett öre pĂ„ fickan nĂ„gon av oss. Jag tror att jag har insett att jag inte Ă€lskar dig tillrĂ€ckligt för att leva i nöd med dig. Jag trodde jag gjorde det, men det gör jag inte. Jag Ă€r ledsen att jag inte kom pĂ„ detta tidigare, men jag antar att det skulle till nĂ„got dramatiskt, som ett bröllop, för att jag skulle bli kvitt min fĂ„niga, överromantiserade bild av dig. Du Ă€r en bra man, Toby, men du rĂ€cker inte till för mig. SnĂ€lla, hata mig inte. Karen XX
20
Jewell_Vaga flygaREV.indd 20
08-10-22 13.56.20
ETT EGET RUM?
Finchleybaserad poet, plötsligt och ovÀntat ensam i viktorianskt krÄkslott, har fyra stora sovrum att fylla. Delat kök och badrum. Hyran förhandlingsbar, men rimlig. Förtur ges till konstnÀrer och artister. Skriv till mig och berÀtta varför du borde bo hÀr.
21
Jewell_Vaga flygaREV.indd 21
08-10-22 13.56.20
November 1990
KĂ€re Ensamme Poet, Jag heter Ruby Lewis, jag Ă€r sexton Ă„r och sĂ„ngerska. Min mamma kastade ut mig förra veckan för att hennes fula man slog mig hela tiden. Vilket tydligen var mitt fel. Jag bor med en snubbe för tillfĂ€llet. Han Ă€r trettiotvĂ„ och tror att jag Ă€r tjugo. Jag gillar honom inte egentligen, men han bor i Cam den och det Ă€r riktigt coolt. Hur som helst â jag skulle vilja komma och bo i ditt hus eftersom det lĂ„ter riktigt coolt och för att du lĂ„ter riktigt cool och för att jag inte har rĂ„d att be tala nĂ„gon riktig hyra. En dag kommer jag att vara den mest berömda sĂ„ngerskan i hela vĂ€rlden och dĂ„ ska jag köpa en Lamborghini till dig som tack. SnĂ€lla, lĂ„t mig fĂ„ bo hos dig. Du kommer inte att Ă„ngra det. Massor av hĂ€lsningar, Ruby XXXX
22
Jewell_Vaga flygaREV.indd 22
08-10-22 13.56.20
April 2002
BĂ€ste herre, Mitt namn Ă€r Joanne Fish och jag Ă€r skĂ„despelerska. Jag Ă€r trettioett Ă„r, ensamstĂ„ende och för nĂ€rvarande bosatt i New Cross. Jag har ingen större erfarenhet av att dela hus, men jag lockades av din annons eftersom jag för tillfĂ€llet befinner mig i en spĂ€nnande och ovĂ€ntad period i livet â en skiljevĂ€g. Din annons sken likt en neonskylt pĂ„ en lĂ„ng och snirklande vĂ€g. Jag inser att du kommer att fĂ„ tusentals svar pĂ„ din annons och att det vilar pĂ„ mig att försöka framstĂ€lla mig i mer intressant och behövande dager Ă€n de andra niohundranittionio, sĂ„ jag ska göra mitt bĂ€sta. Jag har haft ett intressant liv. Jag har bott utomlands och pĂ„ diverse platser i det hĂ€r landet, bland dem Luton (! ) och Isle of Man. Jag har haft flera jobb, frĂ„n det sublima till det löjliga. En sommar tillbringade jag med att sticka ögon pĂ„ plyschbollar i en fabrik som tillverkade reklamkampanjsâskalbaggarâ. En annan sommar hjĂ€lpte jag en berömd skĂ„despelerska att öva in en roll medan hon led av en lĂ€tt slĂ€ng av minnesförlust. Jag skulle knappast kalla mig sĂ€llskapsmĂ€nniska, men jag uppskattar nĂ€rvaron av andra och det Ă€r dĂ€rför ditt hem lockar mig sĂ„. Min lĂ€genhet Ă€r vĂ€ldigt vĂ€lisolerad, och det hĂ€nder att jag i min ensamhet saknar vardagens allehanda ljud. För nĂ€rvarande repeterar jag en roll i en film, inspel23
Jewell_Vaga flygaREV.indd 23
08-10-22 13.56.20
ningarna ska börja vid Ärsskiftet. Det Àr en liten men central roll och regissören Àr vÀldigt kÀnd. TyvÀrr Àr hela projektet superhemligt, sÄ mer information Àn sÄ kan jag inte ge. Det betyder ocksÄ att jag inte kommer att ha en fast inkomst förrÀn inspelningen kommer igÄng (fastÀn jag ju kommer att hoppa in som vikarie dÄ och dÄ) sÄ möjligheten att kunna betala hyra pÄ mer flexibel basis skulle inte ha kunnat komma lÀgligare. Jag Àr Àven prydlig, ordentlig, pÄlitlig, artig och icke-rökande. Jag ser fram emot att höra av dig. Med de bÀsta förhoppningar, Joanne Elizabeth Fish
24
Jewell_Vaga flygaREV.indd 24
08-10-22 13.56.20
Februari 2004
BÀste herre/fru Jag mÄste tillstÄ att jag inte brukar lÀsa Private Eye, men nÄ gon lÀmnade den pÄ en toa pÄ jobbet sÄ jag tÀnkte jag skulle blÀddra lite och dÄ fastnade jag för din annons. Fast det Àr inte för egen del, jag Àr gift med tre barn och hus i Hainault, utan för min kompis Con. Con jobbar med mig pÄ Condé Nast. Han Àr assistent i postrummet hÀr och har varit hÀr i cirka ett Är. Han Àr en trevlig kille, lite av en ensamvarg, men vÀldigt pÄlitlig. Han har inte varit borta en enda dag. Han Àr ung, arton tror jag, och det som hÀnde var att hans morsa drog, stack till Turkiet och lÀmnade honom. Hans mormor tog hand om honom och sen nÀr hon dog kom morsan tillbaka och lovade ho nom guld och gröna skogar, hyrde nÄn lyxvÄning Ät dem, och sÄ tvÄ mÄnader senare sÄ drar hon igen. Den stackars grab ben hade ju inte rÄd med hyran sÄ han flyttade ut för ungefÀr en vecka sen. Ett tag bodde han hos nÄn flickvÀn tror jag, men sÄ sparkade hon ocksÄ ut honom. Jag vet inte var han bor nu, men jag mÀrker ju att han inte ser lika skÀrpt ut som han brukar. Och sÄ har han börjat lukta, sÄdÀr skitigt du vet. Jag tror att han sover ute. Han tar tidningarna, letar efter annonser om hyresrum, men han har ju inte rÄd med nÄgot ordentligt, inte med det han tjÀnar hÀr. Jag har försökt över tala honom att komma hem med mig, men han Àr för stolt, och ska jag vara Àrlig har vi ÀndÄ inte plats för honom. 25
Jewell_Vaga flygaREV.indd 25
08-10-22 13.56.20
Jag vet att det stÄr i annonsen att kreativa mÀnniskor gÄr före och det Àr vÀl inte precis Con, men han Àr ung och all deles i början och det hÀr kan vara ett sÄnt dÀr tillfÀlle i livet som kan betyda allt. NÀr jag var i hans Älder hÀngde jag ihop med ett dÄligt gÀng, massor av pillerknaprande och tjack och slagsmÄl och sÄnt. Som tur var för mig trÀffade jag Chrissie och blev kÀr. Hon visade mig ett annat sÀtt att leva, du vet. Hon rÀddade mig. Kanske du kan rÀdda Con. Jag hoppas att du tar detta under övervÀgande. Högaktningsfullt, Nigel Cadwallader
26
Jewell_Vaga flygaREV.indd 26
08-10-22 13.56.20
September 2004
KÀre Toby, Det var sÄ trevligt att trÀffa dig hÀromkvÀllen. Jag ville bara tacka igen, för det du gjort för min Con. Jag ryser vid tanken pÄ vad som skulle ha kunnat hÀnda honom om du inte givit honom tak över huvudet. Du Àr en verkligt god man. Anledningen att jag skriver Àr att jag hamnat i knipa. Jag ska inte gÄ in pÄ detaljer, det rÀcker att sÀga att jag ocksÄ kommer att bli hemlös snart, och dessutom arbetslös, sÄvida jag inte hittar nÄgonstans att bo. Con sa att han inte hade nÄgot emot om jag delade rum med honom, men han sa att jag skulle skriva till dig, officiellt, eftersom du gÀrna vill att allt sköts ordentligt vilket jag verkligen respekterar. Skulle det alltsÄ vara okej om jag bodde hos Con ett slag? Jag ska betala hyra och det handlar bara om nÄgra veckor, tills jag kommit i ordning hÀr i landet igen och skaffat mig ett arbete. Jag behöver verkligen vara nÀra Con nu, efter det som hÀnde honom nÀr jag lÀmnade landet. Jag har sÄ dÄligt samvete och sÄ mycket att gottgöra. Om du lÀt mig bo med honom ett slag i ditt vackra hus, skulle jag vara dig evigt tacksam. Högaktningsfullt, Melinda McNulty
27
Jewell_Vaga flygaREV.indd 27
08-10-22 13.56.20
Jewell_Vaga flygaREV.indd 28
08-10-22 13.56.20
1
Tidiga morgnar var den enda stunden dÄ Toby tyckte att huset var hans. Alla sov fortfarande. Det fanns ingen överhÀngande risk att en nyckel skulle sÀttas i dörren, att nÄgon skulle komma ner för trappan, att röster skulle höras genom vÀggarna. Det var bara han i sin pyjamas, som siktade mjöl i en skÄl, dunk, dunk, dunk mot handflatan. Toby bakade varje morgon. Det var en ritual, nÄgot som Karen gjort varje dag nÀr de var tillsammans. Första morgonen efter det att hon gett sig av hade han gÄtt ner och genast börjat knÄda deg, i ett förtvivlat försök att Äterskapa dofterna av sitt misslyckade Àktenskap. Han Ät det inte ens lÀngre, utan lade bara fram det pÄ ett galler att svalna och för hans hyresgÀster att ta för sig av. Toby hade sovit dÄligt och hans sedvanliga melankoli var nu insvept i en tjock filt av trötthet. Tre dagar in pÄ det nya Äret och livet hade redan fallit platt tillbaka pÄ plats. Han satt fortfarande fast i detta mausoleum till hus, var fortfarande omgiven av mÀnniskor han inte kÀnde och inte ville lÀra kÀnna. Han var fortfarande gift med en kvinna som han inte sett sedan han var tjugofem. Han var fortfarande en opublicerad poet och han var fortfarande fattig. 29
Jewell_Vaga flygaREV.indd 29
08-10-22 13.56.20
En hög rĂ€kningar lĂ„g pĂ„ hans skrivbord en trappa upp, oöppnade och obetalda. Bredvid rĂ€kningshögen lĂ„g en hög refuseringsbrev frĂ„n förlag och litterĂ€ra agenter. Och bredvid den lĂ„g ett brev frĂ„n en lokal fastighetsmĂ€klare som upplyste honom om att det tydligen fanns folk som stod i kö ute pĂ„ gatan för att köpa ett hus som hans, med bifogade exempel pĂ„ hus mĂ€klaren sĂ„lt nyligen för osannolika summor. Ăven om Toby var tacksam för att de upplyste honom i denna frĂ„ga, var det inte nĂ„got han kunde dra nytta av. Tobys hus var fullt av folk som inte hade den minsta avsikt att flytta och han hade inte den minsta avsikt att tvinga dem. Toby gjorde fĂ€rdigt sin deg och tryckte ner den i en brödform, som han sedan satte in i AGA-spisen. Han hörde det skrĂ€lliga ljudet av nĂ„gons vĂ€ckarklocka som började ringa dĂ€r uppe och gick snabbt tillbaka till sitt rum innan han av misstag skulle rĂ„ka springa pĂ„ nĂ„gon. Han sĂ„g sig omkring nĂ€r han gick genom huset. Ett par av Cons trĂ€ningsdojor stod under soffbordet i tv-rummet, med sockorna hopknölade inuti som sovande hundar. Ett nummer av tidskriften Now lĂ„g pĂ„ soffans ena armstöd och en mugg halvfull med flammigt te stod pĂ„ golvet. Rubys svarta lösstickade kofta hĂ€ngde över fĂ„töljens ryggstöd och Joannes puder frĂ„n Clarins stod i en plastdosa pĂ„ soffbordet bredvid Rubys mĂŒsliskĂ„l. En liten plastjulgran med flerfĂ€rgade fiberoptikspetsar blinkade övergivet i det bleka gryningsljuset. Ett par av Rubys spetsiga boots stod borta vid dörren, en pĂ„ rĂ€tt köl och en lite pĂ„ sniskan som om den drattat omkull i fyllan. Toby lyfte upp en av dem och stirrade lĂ€ngtansfullt pĂ„ den. Detta var hans vĂ€rld, sedan flera Ă„r tillbaka. En vĂ€rld full av andra mĂ€nniskors tillhörigheter, rytmer, dramer, dofter och 30
Jewell_Vaga flygaREV.indd 30
08-10-22 13.56.20
vanor. Hans nÀrvaro pÄverkade inte husets dynamik. Det var som om han inte existerade. Hur skulle det vara att bo ensam, tÀnkte han, att komma hem och hitta allt pÄ samma plats som han lÀmnat det? Att aldrig behöva lyfta upp nÄgon annans odiskade kastrull ur vasken för att kunna tappa upp ett glas vatten, aldrig vÀckas av ljudet av nÄgon annans snarkningar eller kÀrleksakter? Att bara trÀffa folk i det skick de valt att presentera sig för omvÀrlden, inte se dessa frÀmlingars osminkade, vardagsskröpliga sidor. Skulle han kÀnna sig mer verklig dÄ? Skulle han kÀnna sig mer levande? Han gick upp för de tvÄ trapporna till sitt rum, tog tre steg i taget, och stÀngde tyst dörren bakom sig.
31
Jewell_Vaga flygaREV.indd 31
08-10-22 13.56.20