allt om
JaktVapen Allt om
JAKTVAPEN
eirik H. moen
StudSare
•
Hagel
•
ammunition
•
optik
•
Skytte
Copyright © Tun Forlag as, 2012 Tun Forlag as Box 9303 Grønland 0135 Oslo Alt om jaktvåpen Förlagsredaktör: Øyvind Okkenhaug Design och layout: Prograph AS Repro: Undhjem Media as Alla illustrationer av författaren Utgiven av Bokförlaget Settern, 286 92 Örkelljunga Översättning & foto sid. 114: Christer Johansson, Sportfishing & Travel Int. Tel 0435-800 50 Fax 0435-804 00 info@settern.se www.settern.se Tryckt vid Italgrafmedia 2012 ISBN: 978-91-7586-639-0
4
a l lt o m j a k t va p e n
FÖrord Jakt kan jämföras med en patron. Det kan handla om en engångsupplevelse i form av en avfyrad patron, minnen och god mat. Eller så kan du ladda om tomhylsan med ny kula och nytt krut. Du kan följa laddreceptet för en standardladdning eller prova dig fram tills du hittar någon laddning som ger dig både glädje och prestanda. För min egen del handlar det om tekniken bakom vapnet, optiken och ammunitionen, tillsammans med jaktens speciella karaktär, som gör den intressant. Det är min passion att ha ett jaktvapen som placerar alla skotten i ett och samma raggiga hål. Fast sådan precision är inte nödvändigt för en lyckad jakt. Funktionen måste däremot vara hundraprocentig. Boken som du håller i din hand spänner över ett enormt område. Det är omöjligt att gå till botten med allt mellan två pärmar, och därför är den långt ifrån komplett. Vissa delar är också bättre täckta än andra. För mig är hagelbössan först och främst ett verktyg, och jag har därför koncentrerat mig på centrala teman som kaliber, trångborrning, olika typer av ammunition och piplängder. Mitt förhållande till studsare är mer avancerat; jag handladdar mina patroner själv, och byter gärna pipa, ljuddämpare, montage och optik. Jag anser att studsaren kräver långt mer tekniska kunskaper och har därför ägnat den mer plats i boken.
Min egen karriär som skytt har gått från att i huvudsak tidigare ha varit skjutbaneskytt, till att bli vapenintresserad jägare med både kula och hagel. Efter flera år bakom disken i en vapenaffär, och sedan som vapenskribent i olika tidskrifter, sitter jag här med en massa intryck och synpunkter. Några har stått sig, många har finslipats och ändrats, medan andra helt ändrat riktning. Alla har nästan sin egen uppfattning. Svein Solli, Ragnar Hansen, Per Høydahl och Erik Braathen har från ända från början hållit mig på rätt spår och bidraget med en del av det tekniska. Sedan har skyttevänner, jägarkompisar och kollegor bidraget, dessutom med egna erfarenheter och lärdomar. Många har under resans gång kommit med inlägg och rättelser. Jag kommer aldrig att stå på prispallen vare sig som hagel- eller kulskytt, fast jag skjuter hyggligt bra och har glädje av det jag gör. Glädjen består både i känslan av att klara av det, och av att ha kontroll över teknik och fysik. Mycket av detta hittar jag i skogen. Vapen, riktmedel och ammunition måste gå hand i hand med mina egenskaper som jägare för att jag skall nå framgång. Man kan skala ner det till att säga att vapnet endast är ett verktyg. Men en riktigt verktyg är också långt mer än halva jobbet!
Fö ro rd
5
6
a l lt o m j a k t va p e n
Innehåll Förord.............................................................................5
del 1 Hagel. ..........................................................9 Dubbelpipiga hagelbössor.................................. 13 Halvautomatiska hagelbössor............................ 29 Pumphagelbössor................................................... 35 Hagelbössor för jakt............................................... 39
del 2 Studsare................................................ 63 Studsare med cylindermekanism...................... 65 Rakrepeter................................................................. 79 Brytvapenmekanismer.......................................... 85 Blockmekanismer..................................................109 Bygelrepeter............................................................115 Halvautomatiska jaktstudsare..........................123 Salongsgevär..........................................................133
del 3 Metall och trä...............................139 Pipa.............................................................................141 Stock..........................................................................147 Ytbehandling..........................................................155
del 4 Tillbehör.............................................161 Siktmedel.................................................................163 Montage...................................................................183 Ljuddämpare...........................................................189 Rekyldämpare.........................................................203 Ammunition............................................................209 Kaliberdebatten.....................................................225 Rem, bipod, monopod........................................239
del 5 Hantering och underhåll. ..255 Vapenvård................................................................257 Jaktskytte med hagel...........................................265 Skytte med jaktstudsare....................................273 Tack till .....................................................................279 Register.....................................................................280
8
a l lt o m j a k t va p e n
Dubbelpipiga hagelbössor Dubbelpipiga hagelbössor är fortfarande det vanligaste valet bland jägarna. Frågan är om piporna skall ligga bredvid varandra (S/S) eller över varandra (O/U). I dag är övervägande delen av de hagelbössor som säljs varianter av O/U, medan S/S utgör bara en liten andel av marknaden. Personligen tycker jag om siktbilden som en O/U förmedlar tillsammans med en moderat spång. Man har översikt eftersom spången bara delvis täcker, och en upphöjd, vinklad spång ger en ganska bra siktbild även när ljusförhållandena är dåliga. En S/S ger en naturlig siktbild genom att piporna smalnar av mot mynningen, och det ger ett visst perspektiv. Men det täcker också mer av synfältet. En S/S har lägre öppningsvinkel vid omladdning och skall därmed också vara snabbare. Eftersom en S/S har piporna bredvid varandra innebär även kalibern mycket för hur utsikten över piporna ter sig. Från kaliber 8 till 28 är det en våldsamt stor skillnad, medan du knappt märker skillnaden med en O/U. Rekylen upplevs också annorlunda från första till andra skottet med en S/S i förhållande med en O/U, även om det nog är stocken som här bidrar till den största skillnaden. Teoretiskt finns det många fördelar och nackdelar med båda modellerna, i synnerhet om man sammanställer olikheterna ner i minsta detalj. Under praktiska jaktförhållanden spelar det däremot liten roll. Jag har växt upp med flera O/U-bössor, och eftersom mitt första vapen vare en drilling stiftade jag inte mer än tillfällig bekantskap med den siktbild som en S/S ger. I dag har jag även skaffat mig en sida vid sida i kaliber 16 för ren nöjesjakt, och jag byter relativt obehindrat mellan de två böss
modellerna. Så mitt råd är att du väljer den hagelbössa som du tycker fungerar bäst för dig, antingen det bottnar i utseende eller teknisk lösning.
Pipsettet Engelsmännen skall inte tillskrivas äran av att ha uppfunnit S/S-hagelbössan, men de skall ha mycket av äran för mekaniken i den och för att ha renodlat S/S som vapen för flyktskytte. Traditionellt är piporna till en dubbelpipig S/S-hagelbössa sammanlödda med tenn. Pipklacken är en del av piporna och ses som en tunn lödremsa mellan piporna i bottenändan. Denna konstruktion kallas demiblock eller chopperlump och räknas som den bästa sammanfogningen av piporna. En enklare sammanfogning där pipklacken slitsas in i ett spår mellan piporna, används i England och kallas för dovetail. På tyska vapen är det vanligare med en halvbåge som i pipändan påminner om en liggande trea. Denna konstruktion kräver en tidsslukande och helt manuell tillverkningsprocess, och är i dag ersatt av ett så kallat monoblock eller lödda pipklackar. Här är kammarstycket fräst som en egen komplett del i en separat procedur, innan piporna passas in och löds fast. Därefter löds siktspången och bottenspången/ sidospången på plats, och därmed har man ett pipset klart för avslutande finish. Det du som skytt förhåller dig till är ovansidan av piporna. S/S-hagelbössor har en förhöjning mellan piporna som kallas spång. Spången är oftast platt eller svagt konkav. På en O/U utgör spången en större del av det du ser, i och med att du bara ser den översta pipan. Här är spången ofta förhöjd och ventilerad från kammarändan till mynningen. Bredden varierar från 6 mm, vilket Beretta ofta använ 9
förlusten. Jag kan inte säga annat än att jag har blivit överraskad över hur mycket hagel jag återfunnit i fåglar efter enstaka patroner, och det långt inne i kroppen även på långa skotthåll. Likväl vill jag påstå att stål först och främst är ett rimligt alternativ som kommer bäst till sin rätt på korta och medellånga skjutavstånd. Zink har också smugit sig in från sidolinjen som ett alternativ. Det bara bly som är förbjudet, och det finns inga krav på hur miljövänliga alternativ skall vara. Zink är ett miljögift och förbjudet i en rad länder, men hos oss är det alltså tillåtet. Zink är lätt och befinner sig mellan tenn och stål med sin specifika vikt på 7,2 g/cm³. Zink är godtagbart och förhållandevis mjukt. Legerat med tenn har det en hårdhet som ligger mellan bly och stål. Det gör att det kan användas i de flesta trångborrningar och till en viss grad styras. Zink är användbart men där stannar för mig det förnuftiga. Vi har alternativ med högre specifik vikt och som är bättre miljö anpassade. 10
a l lt o m j a k t va p e n
Wolfram är tungviktaren med sina 19,6 g/cm³. Som ren metall är det dubbelt så tungt som bly och med en hårdhet som vida överträffar stål. Wolfram har omtalats som TungstenMatrix i normalklassen, men här är det legerat med andra metaller och ofta benämnt som exempelvis T15 eller T9,5 som hänvisar till den specifika vikten i gram per kubikcentimeter. Järn, koppar (8,92 g/cm³), nickel (8,9 g/cm³) och brons (8,9 g/cm³) tillhör de vanligaste tillsatserna för att få ner priset och göra haglen mjukare. Tidigare var det problem med att framställa runda hagel av wolfram. Hevi-Shot påminde mer om Lecakulor eller svetsslagg till formen än hagel. Dagens hagel är oerhört bra på alla de varianter som jag varit i kontakt med. Nackdelen med wolfram är priset och hårdheten. Haglen är lika hårda som hagelpipan och trångborrningen, av och till ännu hårdare. Som rättesnöre kan vi säga att ju högre den specifika vikten är, desto hårdare är haglen. Detta ställer krav på förladdningen och hur övergångs konan och pipan ser ut invändigt. Det är inte ovanligt att se en expansion efter övergångskonan, repor
Beteckning
Diameter
#9 US
2,0 mm
#8 US
2,3 mm
#7 US
2,6 mm
#6 US
2,8 mm
#5 US
3,0 mm
#4 US
3,3 mm
#3 US
3,6 mm
#2 US
3,8 mm
#1 US
4,1 mm
B
4,3 mm
BB
4,6 mm
BBB
4,8 mm
T
5,8 mm
F
5,6 mm
BuckShot 4
6,0 mm
Buckshot 3
6,4 mm
Buckshot 2
6,9 mm
Buckshot 1
7,6 mm
Buckshot 0
8,1 mm
Buckshot 00
8,4 mm
Buckshot 000
9,1 mm
Buckshot 0000
9,7 mm
i pipan och deformering av trångborrningen på hagelbössor som använts mycket med stålhagel och hårda wolframhagel. Wolframlegeringar är då också i klass med, eller till och med värre än stål, då det gäller rikoschetter. Oavsett specifika vikten kan du gå ner ett till två nummer i hagelstorlek jämfört med vad du är van vid från bly. Det är också här som du hittar patroner med egenskaper som med råge överstiger bly: små hagel med hög specifik vikt, i stort antal, snäva skottbilder och hög hastighet. Du måste ha ett gediget vapen och prova ut vilken trångborrning som ger bäst resultat. Ofta ger öppen eller nästan öppen bäst resultat. Detta överträffar det jag sett med bly, men det kräver också att du klarar av att placera skottet där du vill, och vara starkt kritisk till vad du skjuter på.
Hagelstorlek När jag växte upp hade vi endast norsk numrering på hagelpatronerna, vilket var helt okey att ta itu med. Sedan kom patroner med amerikansk numrering, som i allmänhet ligger en siffra över vår egen. Norsk #4 är mer eller mindre lik #5 US. Så kom det tyska, italienska och engelska system in i bilden, där en del är samma medan andra inte är det. Det finns konverteringstabeller, men skillnaden är inte mer än en siffra uppåt. Den stora frågan är vad man skall använda till vad. Detta är inte så lätt att svara på, det beror på jaktsituation, kaliber samt inte minst på hagelmaterialet. Jag håller mig i allmänhet till mitten av tabellen och jagar duvor och annat småvilt med US 6 och 7 laddade med hagel där den specifika vikten motsvarar bly. För skogsjakt använder jag US 6 och 5, oberoende av om jag har störst möjlighet till orre eller tjäder – fast ofta en av varje i respektive pipa. Det är först på gås som jag använder #3 och ner till #1. Jag provar hellre att välja tillfälle så att jag kan placera skottet i hals och bröst, och klarar mig då med mindre hagel och bättre täckning. Grova hagel har fascinerat mig sedan jag var liten, som det häftigaste man kunde använda i en hagelbössa. Men efter att ha testat allt som jag kommit över på papptavlor, är jag inte så impone
Buckshot. 11
12
a l lt o m j a k t va p e n
Studsare med cylindermekanism För oss jägare är cylindermekanismen den vanligaste samt dominerande inom de flesta former av banskytte, med undantag för praktiskt skytte. Utvecklingen av cylindermekanismen skedde samtidigt med patronen. Johann Nicolaus von Dreyse med Dreyse Zündnadelgewehr (tändnålsgeväret), introducerat 1824 och antaget av preussarna 1841, var ett av de allra första gevären med cylindermekanism som blev producerat i någorlunda stor omfattning. Slutstycket fördes in i en kammare där en papperspatron med svartkrut, tändhatt och en 15,4 mm oval kula placerades. Bröderna Mauser och Samuel Norris tillverkade också ett gevär med cylindermekanism för papperspatroner 1867, men av dessa finns det bara ett par kända exemplar bevarade. De senare Mauser 71 och M84 producerades i ett stort antal som 11x60R. Mauser laddade med svartkrut, vilket var ett steg längre i utvecklingen. Samtidigt blev Jarmann M1884 taget i bruk här hemma som ett av de första länderna i världen som införde gevär med cylindermekanism och magasin. Den producerades av Kongsberg Våpenfabrikk och bakom konstruktionen fanns Jacob Smith Jarmann. Jarmann M1884 har tubmagasin i förstocken och är kamrat för 10,15x61 Jarmann. Året därpå kom Remington-Lee kamrat för .45/70, fortfarande med svartkrut som drivmedel. M1885 hade både magasin och cylinder och såg ut som en lite längre Lee Enfield. Av en eller annan anledning anses ofta Remington-Lee som det första moderna geväret med cylindermekanism, fast då måste man ha förbigått användningen av Jarmann i Norge. Hansenstudsare (far och son).
8 mm Lebel räknas som den första patronen med någorlunda stor spridning, som laddades med då tidens röksvaga krut. Vapnet var ett Lebel 1886 och användes av franska armén. Gevär med cylinder mekanism kom att betraktas som både enkla och pålitliga – som gjorda för militärt bruk. Så kom Moisin-Nagant 1891, Spanish Mauser 1893, Krag Jørensen 1894, Mauser från M89 till M96 och M98, M1903 Springfield och M1917 Enfield. Krag och Mauser har i stort antal använts som civila jaktvapen i Skandinavien.
Låsklackar och öppningsvinkel Cylindermekanismen använder en låskolv (slutstycke) för att hämta patronen från magasinet eller från botten av lådan och roterar vid låsning, samt åt motsatt håll för att kasta ut tomhylsan. Med några undantag sker låsningen på ett gevär med cylindermekanism genom att ett antal låsklackar eller låsflänsar på det cylindriska slutstycket, griper tag och låser i lådan eller direkt i pipan. Om slutstycket har samma diameter som låsklackarna, kallas det fat bolt på engelska. Fördelen är att du bara behöver ett cylindriskt hål i lådan till slutstycket. Stoppen för slutstycket glider då gärna i ett eget spår för att styra slutstycket. På nyare vapen har stoppen ersatts av en kraftig spärr eller låshake, som även då också tål betydligt hårdare behandling. Om slutstycket har större diameter på låsflänsarna, måste man brotscha ut glidspår på varje sida i ett separat moment. Spåren kommer att styra slutstycket, medan stoppen till slutstycket endast kommer att ha den funktion som namnet antyder. Tidiga cylindermekanismer, som M98, Enfield och flera andra, hade endast två symmetriskt place 13
bör servas allt emellanåt. Gammal, stelnad olja och smuts stoppar förr eller senare det bästa avtryck. Det är en bra regel att regelbundet kontrollera funktionen hos både avtryck och säkring. Dra ut ett tomt magasin brutalt några gånger och slå hårt i kolven med vapnet spänt och osäkrat. Om vapnet fortfarande är spänt, är det hög tid att testa säkringen. Säkra vapnet och tryck av ett par gånger. När du osäkrar skall vapnet fortfarande vara spänt. All service på säkring och avtryck måste överlåtas till en professionell vapensmed.
Boxmagasin, blindmagasin eller rullmagasin Magasinet fungerar som beredskapslager för patroner. Blindmagasin är ett magasin som är fast i studsaren och bara kan laddas uppifrån. Det är idiot säkert, fast lite knöligare att tömma. Ett magasin med ledbart underbeslag låter dig fortfarande ha alla delarna kvar i vapnet, men är snabbare att tömma. Låset kräver lite omtanke så att inte patronerna sprutar ut när man minst önskar det. Ett löst magasin betecknas som enkelradigt där patronerna ligger i rad under varandra, dubbelradigt där de ligger halvt sida vid sida, och som rullmagasin där patronerna ligger i en båge som i ett snigelhus; som i Steyr-Mannlicher SL. På Lakelander finns det ett blindrullmagasin. Ett rullmagasin kräver en kraftigare stockdesign för att dölja det bredare magasinet. Magasinet måste tåla att falla till marken på passet utan att det faller sönder i bitar. Det är en bra regel att skydda plastmagasin och plastdelar vid vapenvård. Inte all plast är lika massiv, och delarna kan bli sköra och spricka. Har du ett extra magasin i fickan under jakten, är det bra att emellanåt tömma det på skräp som samlas i fickorna. Min stora rädsla är att tappa magasinet under jakt. Min fruktan har lyckligtvis hittills varit ogrundad. M03 har ett löst magasin som kan laddas ovanifrån då magasinet sitter i vapnet. Det kan även fästas i vapnet om så önskas. Browning A-Bolt har ett löst magasin fäst till ett ledat underbeslag. Det enda jag inte kan erinra mig ännu ha sett, är en modern cylinderstudsare med tubmagasin. 14
a l lt o m j a k t va p e n
Ledat underbeslag till Remington 700.
Enkelrads- och dubbelradsmagasin.
Arvet från Mauser Än i dag kommer vi inte undan Mausers lösningar. Winchester M70 var ända till 1964 en förenkling av M98. Den är ett enkelt och robust med undantag för ett tvådelat underbeslag. Efter 1964 blev M70 ändrad för att minska produktionskostnaden, vilket kom att ge versionen före 1964 kultstatus. Redan i början av Classic-produktionen kom det över en
Mauser M98 i kaliber 9,3x57.
natt en förenklad Mauser-utdragare på plats. En Mauser-utdragare har negativ vinkel för att få ett kraftigare grepp om hylsan än den enklare variant som Winchester, Dakota och Ruger kom att använda. CX/Brno tillverkar flera storlekar, från den lilla 527 ämnad för .22 Hornet och .223 Rem till 602 som slukar bestar ända upp till .500 Jeffery. Inte heller .308-längden är bortglömd. Kimber, Dakota, Jensen, Hansen med flera tillverkar moderna lådor baserade på Mausers design. Samtidigt måste Square Bridge Magnum-mausern nämnas, även om man helst vill glömma den när man hör priset.
Modulstudsare Mauser 66 kan tryggt sägas ha startat en trend då den introducerades 1965. Det korta slutstycket låg i en slide som gled på skenor, och såg till att repeterrörelsen blev tillräckligt lång. Slutstycket låste direkt i pipan som lätt kunde bytas för flera olika kalibrar. Montagen satt också på pipan, så byte av kaliber kunde göras utan att man på nytt måste skjuta in den. M66 var ett kompakt vapen till följd av tele-
Pipa och slutstycke från en Chapuis Challenger med låsning i pipan.
skopslutstycket, fast hade slutstyckehandtaget placerat framför avtryckaren, vilket gjorde att repetergreppet kändes ovant. 1984 kom Horst Blaser efter med SR830 som hade många likheter med M66, med framstod ändå som mer kompakt tack vare något förbättrad design på sliden och lådan. Men den har en utvändig hane för att korta ner längden. Tio år senare kom Merkel KR-1 (Kurzrepetierbüchse), byggd på samma grundidé, men med slut
Demonterad modulstudsare Sauer 202. 15
16
a l lt o m j a k t va p e n
Brytmekanismer Brytvapen med ett eller flera lopp är en karaktäristisk, europeisk vapentyp, med anor långt bak i tiden. Dubbelstudsare tillverkades med både flintoch slaglåständning innan patronen gjorde sitt intåg. I dag finns det moderna systemvapen från stora fabriker och hantverkstradition från ensamstående bössmakare sida vid sida, från en enkel pipa på kipplauf till vierling och med en enorm variation i pris och utförande. Bland dessa hittar man också vapen som kan sägas ha ett visst temperament och trivselhumör. Brytvapen är ett enormt område med mycket att gräva i för den som har känsla för vapenhistoria.
Brytmekanismer Brytvapen baserar sig i huvudsak på en förstärkt hagelmekanism med dubbel underliggande regel. För att hantera den ökade höjden på lådan och trycket från en kulpatron blir lumpen stabiliserad mot baskylen med stora sidobeslag, ibland även med en klack i lumpen som griper in i baskylen. Även ett tredje lås används i stor utsträckning, om än det är den underliggande regeln som fångar upp det mesta av stöten. En förlängning av spången som låses med genomgående bult i baskylen i form av en Greener kryssbult, används mycket på drillingar och dubbelstudsare. Kärsten-lås, som ser ut som en dubbel Greener med ett öra på varje sida om lumpen,
Brytvapen finns i många varianter. 17
Boken för alla Som är intreSSerade aV JaktVapen Här finner du svaren på allt som du funderar på om jaktvapen. Boken behandlar alla vapentyper som är aktuella för jakt, med alla nödvändiga tillbehör. Författaren har lång erfarenhet av och stor kunskap om jaktvapen, vilket han förmedlar på ett enkelt och pedagogiskt sätt. Här hittar du goda råd om underhåll av vapen och optik. Boken ger även en kort introduktion till jaktskytte med hagelgevär och studsare.
Bokförlaget Settern 18
a l lt o m j a k t va p e n
ISBN 978-91-7586-639-0
9 789175 866390