9789144123479 by Smakprov Media AB

ATT LÄRA SIG VÅRDA – med hjälp av reflexion och handledning

M ARGARE THA EK EBERGH

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 32882 ISBN 978-91-44-12347-9 Upplaga 2:1 © Författaren och Studentlitteratur 2018 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: shutterstock.com Printed by Dimograf, Poland 2018

INNEHÅLL

Till dig som student 7 Inledning 9

Att tillägna sig vårdandets konst 9 1 Lärande och förståelse 13

2 Vårdvetenskap och dess didaktik 17 Vårdvetenskap som kunskap och perspektiv 17 Att vårda med livsvärlden som grund 19 Vårdvetenskapens didaktik 22 3 Livsvärld och reflexion – grundbegrepp för lärande och vårdande 25 Att lära med livsvärlden som grund 25 Reflexion 27 Reflexion – en medvetandeakt 28 Reflexionen – en förståelseprocess 31 Reflexionens roll för utveckling av kunskaper i praxis 33 Kunskap i handling genom reflexion 33 Livsvärldskunskap – en införlivad ”levd kunskap” i handling 37 Reflexionen visar sig i ord, handling och förhållningssätt 38 Känslors roll i reflexionen 40 Reflexionen en förkroppsligad företeelse 41 Är reflexion en metod för lärande? 42 © F ö rfat tar e n oc h S t ud e n t li t t e rat ur

Innehåll

4 Det lärande mötet 45 Kunskapsformer 46 Praxiskunskap 48 Praktiskt kunnande och praktisk klokhet 50 Lärandestöd för det lärande mötet 53 Lärandestöd med livsvärlden som grund 53 Lärandestöd med vårdvetenskapligt perspektiv 53 Lärandestödet tillämpar reflexionens mångfald 54 Den lärande relationen – lärandestödets utmaning 58 5 Samspelet mellan vårdande och lärande 61 Lärandestöd som möjliggör sammanflätning av vårdande och lärande 63 Genuina möten 63 Lyhördhet för patientens berättelse 64 Reflexion i samspel 65 6 Samtalet och berättelsen 67 Berättelsens betydelse för vårdande och lärande 67 Patientens berättelse 68 Samtalet som vårdande 69 Samtalet som lärande 74 En vårdande relation skapas genom samtalet 76 7 Handledning 79 Vad är handledning? 79 Livsvärldsledd handledning 80 Livsvärldsledd reflexion 81 En lärande gemenskap 85 En bekräftande hållning 86 Livsvärldsledd handledning med hjälp av drama 89 Metodens plats i livsvärldsledd handledning 92

Innehåll

Vårdvetenskapligt ledd handledning 96 Reflexion av patientens berättelse 97 Förhållandet mellan vårdande och lärande relation i handledning 102 Reflexion i handledning av vårdteamet 103 Handledningsformer 106 Individuell patientnära handledning 106 Grupphandledning 110 Hur kan handledaren få återkoppling på sin handledning? 115 Är handledning ett effektivt lärandestöd? 117 Balansera studentens livsvärld med patientens 117 Handledningsmetod och struktur tar överhand 118 Vårdvetenskapliga begrepp en påtvingad struktur 120 Ensidigt sökande efter det problematiska 121 Är gapet teori – vårdpraxis en realitet? 122 Berättelsens potential i lärandet 122 8 Lärande miljöer i vårdpraxis 125 Lärande och vårdande förenas 126 Handledning i en lärande och vårdande miljö 127 Hur skapas en ”ULVE”? 128 Det handledande teamet 129 Patientcentrerat lärande 130 Uppföljning av lärande och handledning på ULVE 131 Implementering av lärande miljöer i vårdpraxis 131 9 Lärandets möjlighet och oändlighet i vårdande 133 Synvändan mot patientens värld 133 Optimalt lärande startar i mötet med patientens berättelse 134 Mot en ökad komplexitet 135 Didaktiken spelar huvudrollen 136 Referenser 139

Innehåll

Bilaga 1 145

Reflekterande handledning med hjälp av dramapedagogik – ett didaktiskt utvecklingsprojekt 145 Handledningsmodellens framväxt 146 Utbildning av lärare/handledare 147 Dramamöte 1–6 149 Huvudhandledning och övrig utbildning 154 Dramahandledningens betydelse för lärandet 158 Vad upplevde studenterna? 158 Vad upplevde handledarna? 162 Dramapedagogik – en framgångsfaktor 163 Handledningens komplexitet kräver kompetens 166 Dramahandledningens potential 167 Faktorer som påverkar innovativa didaktiska projekt 168 Bilaga 2 171

Handledning som betonar sammanflätningen av vårdvetenskap och vårdpraxis – ett didaktiskt utvecklingsprojekt 171 REDI-handledning 173 REDI-studenter 173 REDI-handledare 174 REDI-handledningens framväxt 175 En balans mellan möjligheter och svårigheter 178 Utveckla förståelse för patientens värld genom reflekterande vårdvetenskaplig handledning 179 Handleda med reflekterande vårdvetenskaplig handledning 203 Redi-handledning – ett gott lärandestöd? 218 REDI-handledningens potential 226 Sakregister 229

TILL DIG SOM STUDENT

Denna bok handlar om hur du som sjuksköterskestudent ska lära dig att vårda. Av bokens titel förstår du redan att reflexion och handledning är viktigt för att tillägna sig konsten att vårda och att utveckla en god kompetens som sjuksköterska. Meningen är att bokens innehåll ska ge dig grunderna för vad lärande innebär och hur lärande kan stödjas, så att du på bästa sätt ska kunna ha kontroll över och påverka din lärandeprocess i utbildningen till sjuksköterska. Den kunskap och förståelse som erhålls genom boken har du som student nytta av för ditt eget lärande under utbildningen, men dessa kunskaper är även viktiga för yrkesverksamma sjuksköterskor och du behöver upprätthålla samt utveckla dessa under ditt yrkesutövande, för att hantera yrkesuppdraget. Du kommer alltid som sjuksköterska att behöva lära nytt och du kommer att stödja och handleda sjuksköterskestudenter samt yrkesverksamma vårdare i deras lärande. Du kommer också att stödja patienters och närståendes lärande, så att de blir stärkta i sin förmåga att uppnå hälsa och välbefinnande och därmed kan hantera sina stora och små livsprojekt, trots sjukdom och ohälsa. Sammantaget kan konstateras att det för samtliga involverade i vården, finns behov av att lära nytt eller fördjupa tidigare förmågor och kunskaper för att kunna hantera sitt yrkes- eller livsuppdrag. Bokens innehåll är därför användbart och kan nyttjas för allt lärande i vården. Första delen av boken beskriver de teoretiska grunderna för lärande och förståelseutveckling inom vårdande sammanhang. Det finns dock en strävan efter att förklara dessa grunder på ett så tydligt och konkret sätt som möjligt, bl.a. genom exempel samt erfarenheter från sjuksköterskestudenter, och dessa exempel förekommer genomgående i boken. Längre fram i boken beskrivs hur dessa grunder tillämpas i olika lärandestöd, exempelvis © F ö rfat tar e n oc h S t ud e n t li t t e rat ur

Till dig som student

handledning. De olika kapitlen är starkt förbundna med varandra, eftersom de behandlar olika nyanser och variationer som tydliggör vad lärande och förståelseutveckling innebär. Detta för med sig att vissa teman och begrepp återkommer med avsikten att göra dessa riktigt tydliga för dig. Du kommer att vägledas på ett konkret sätt genom innehållet, för att just klargöra hur olika begrepp hänger samman och därmed underlätta tillägnandet av bokens budskap. Du bör under din läsning av boken stanna upp efter varje kapitel för att reflektera över innehållet och sätta dina egna ord på innehållet, det vill säga hur du förstår det med utgångspunkt i dina erfarenheter. Detta bör också ske kontinuerligt i grupparbeten och seminarier. Varför detta är viktigt kommer du att förstå när du läser boken. Bokens innehåll handlar främst om studenters lärande i vårdpraxis, det vill säga under verksamhetsförlagd utbildning (VFU), men innehållet är användbart i alla lärande sammanhang där det handlar om att knyta samman teori med vårdpraxis. Borås den 5 mars 2018 Margaretha Ekebergh, professor i vårdvetenskap

INLEDNING

Att tillägna sig vårdandets konst Hur lär man sig att bemöta och vårda patienter inom hälso- och sjukvård? Hur utvecklar man ett professionellt vårdande förhållningssätt? Ett enkelt svar på dessa frågor är att det krävs kunskaper av olika slag och praktisk träning. Forskning visar emellertid att det finns flera utmaningar i att lära sig vårda. Exempelvis framkommer att sjuksköterskestudenter erfar svårigheter i att väva samman teoretiska kunskaper med praxiskunskaper (Ekebergh, 2001, 2007a). Studenter ger uttryck för att de på ett teoretiskt plan lär sig begrepp och begrepps innebörder, men de har svårt för att omsätta dessa eller använda dem som redskap i vårdpraxis i mötet med patienten. Studenter kan uppleva en påtaglig skillnad mellan teori och konkret verklighet när det gäller att möta och förstå patientens vardagsvärld, vilket är en förståelse som är grundläggande för att kunna skapa en vårdrelation och svara an på patientens behov. Det finns alltså ett ”glapp” mellan att tillgodogöra sig teoretiska kunskaper och att kunna omsätta dem i praxis och samtidigt fördjupa sin förståelse av dessa kunskaper i vårdpraxis. Studenters utsagor visar att teoretiska och praktiska avsnitt i utbildning till sjuksköterska kan uppfattas som två skilda världar (Ekebergh, 2001). Hur kan dessa utmaningar hanteras för att underlätta lärande och för att utveckla en vårdande kompetens? Denna fråga kommer att besvaras i denna bok. Den handlar om grunderna för hur du som sjuksköterskestudent kan utveckla en vårdande kompetens. Dessa grunder har utvecklats genom forskning inom vårdvetenskapens didaktik, som är en kunskapsgren inom vårdvetenskap. Genom att utveckla en professionell vårdande kompetens, kan du som sjuksköterskestudent förbättra för patienten och dennes när © F ö rfat tar e n oc h S t ud e n t li t t e rat ur

Inledning

stående. Det självklara syftet med all vård är att patienter ska känna sig trygga, och säkra och få ett värdigt bemötande. För att uppnå detta syfte krävs ett vårdande som är grundat i aktuell vetenskaplig kunskap i kombination med beprövad erfarenhet. Vad är det då du behöver tillägna dig? Du behöver kunskaper och förståelse om vad lärande egentligen är och hur vårdande och lärande hänger ihop. Du behöver också förstå hur olika kunskaper och kunskapsformer tillämpas och sammanflätas i möten med patienter och deras närstående i vården. Vidare behöver förhållandet mellan teori och praxis problematiseras, något som är centralt för att lära sig att vårda. Reflexion spelar en central roll såväl i vårdande som lärande och därför krävs det en djupare förståelse för vad reflexion egentligen är. Bokens mål är att lägga grunderna för ett reflekterat vårdande och lärande. Det finns olika teoribildningar och perspektiv om vad lärande är och hur lärande går till. Detsamma gäller för vårdande. I denna bok antas ett livsvärldsperspektiv (Husserl, 1973; Bengtsson, 1993b; Dahlberg et al., 2008) och livsvärldsteorin lägger därmed grunden för hur lärande och vårdande beskrivs och förstås. På så sätt finns det två sammanflätade spår i boken, ”att lära sig vårda med livsvärlden som grund” och ”att vårda med livs världen som grund”. Genom det livsvärldsteoretiska perspektivet framträder begreppet reflexion som en central företeelse för lärande och vårdande. Detta begrepp och andra väsentliga begrepp som exempelvis teori och praxis1 samt olika kunskapsformer kommer att definieras och klargöras. Vidare kommer vårdvetenskaplig kunskap att belysas och dess förhållande till vårdvetenskapens didaktik, som handlar om konsten att stödja lärande i vårdande sammanhang. Meningen är att detta sammantaget ska ge en stabil grund för att förstå hur olika former av handledning kan stödja lärande och förståelseutveckling. Detta är inte en metodbok i hur man lär sig att vårda eller i handledning, utan den antar snarare ett kritiskt perspektiv på metodanvändning. Ett vårdvetenskapligt livsvärldsperspektiv genomsyrar boken, vilket kommer till 1 Med praxis avses tillvägagångssätt i praktisk verksamhet. Det handlar om vedertagna handlingar eller mönster inom en tradition, i detta fall vårdtraditionen. Praxis kan också vara yrkesutövning och synonymt med praktik. I denna bok används termen praxis i stället för praktik för att tydliggöra att praxis innebär mer än det som avses med termen praktik i en utbildning.

Inledning

uttryck i att ämneskunskap, lärandestöd och den lärande individen inte kan separeras, utan måste förstås som en enhet. Detta perspektiv, att fenomen är beroende av varandra och hänger samman på ett fundamentalt sätt, gör att vissa delar och textstrofer återkommer i bokens innehåll för att inte reducera beskrivningar och förståelse. Meningen är att det ska tydligt framkomma hur du kan tillägna dig konsten att vårda. Med dessa utgångspunkter träder du nu in i lärandets komplexitet, som ska ta dig till djupare insikter om vad ett reflekterat vårdande och lärande innebär och hur du ska förbereda dig för att tillämpa det som professionell sjuksköterska.

KAPITEL 2

Vårdvetenskap och dess didaktik

Vad är det för kunskap som är väsentlig för att lära sig att förstå patienten och utveckla en vårdande kompetens? Det behövs kunskap som kan vägleda i hur man ska möta patienten i dennes aktuella situation. Det handlar här om att kunna förstå hur det är för den enskilde patienten att ha drabbats av sjukdom eller ohälsa utifrån dennes erfarenheter och levnadsförhållanden, för att just kunna bemöta dessa subjektiva behov. I detta kapitel kommer vårdvetenskap som kunskap och perspektiv att beskrivas samt den didaktik som kan stödja lärandet av denna kunskap, nämligen vårdvetenskapens didaktik.

Vårdvetenskap som kunskap och perspektiv Vårdvetenskap består av kunskaper om människan i förhållande till hälsa, lidande och vårdande, med andra ord handlar vårdvetenskap om alla de spörsmål som har att göra med hur hälsa, lidande och vårdande upplevs av patienten. Kunskaper inom vårdvetenskap kännetecknas av en helhetssyn på människan som patient. Det är kunskaper om hur det är att leva med sjukdom och ohälsa samt hur vårdare kan lindra lidande och skapa förutsättningar för hälsa och välbefinnande för patienten. Patienten behöver stöd i att kunna genomföra sina livsprojekt, trots sjukdom eller annat lidande. Vårdvetenskap har därmed fokus på den existentiella dimensionen hos patienten (Dahlberg & Segesten, 2010). Vårdvetenskap kompletterar på så sätt den medicinska vetenskapen i hälso- och sjukvård. Kunskaper inom medicinsk vetenskap har fokus på människans biologi och beskriver kroppsliga förändringar i samband med sjukdom i termer av symtom och sjukdomsdiagnoser. Kunskaper inom denna vetenskap är viktiga för att förstå förändringar i kroppen som orsakar sjukdomar samt för att behandla och © F ö rfat tar e n oc h S t ud e n t li t t e rat ur

2 Vårdvetenskap och dess didaktik

bota kroppens olika sjukdomar. Sjuksköterskor behöver kunskaper från båda dessa kunskapsområden, både det vårdvetenskapliga och det medicinska kunskapsområdet är nödvändiga för att kunna möta patienters behov och för att erbjuda en god vård. Kunskaper från båda områdena är i praktiken sammanlänkade och sjuksköterskor använder dessa på ett sammanflätat sätt i varje möte med patienter och i varje vårdsituation. Vi människor är både existens och biologi samtidigt, vilket visar sig i varje vårdsituation. Utöver dessa nämnda kunskapsområden kan de även använda kunskaper från psykologi, sociologi och samhällsvetenskaper. Detta gäller för alla yrkesgrupper inom vård, det vill säga de tillämpar kunskaper från olika områden. Vårdvetenskap är en vetenskap som är professionsneutral, det vill säga den är en självständig vetenskap som inte är bunden till endast en yrkesutbildning utan kan nyttjas av alla yrkesgrupper inom vård och omsorg samt alla människovårdande yrken. Vårdvetenskap är huvudämne i några sjuksköterskeutbildningar, men det finns flera utbildningar som i stället har omvårdnad som huvudämne. Omvårdnad som kunskapsområde är knutet till yrket sjuksköterska. Det handlar om sådana kunskaper som är specifika för sjuksköterskans kompetens. Omvårdnadskunskaper grundas i såväl vårdvetenskap som medicinsk vetenskap, samt andra vetenskapliga kunskapsområden som nämnts ovan. Omvårdnadskunskaper beskriver hur vårdarbetet ska förstås och utföras. Även om en sjuksköterskeutbildning benämner huvudämnet som omvårdnad är vårdvetenskaplig kunskap mycket viktig för att kunna utföra omvårdnadsarbetet. Som redan betonats är vårdvetenskap en vetenskap, som med patienten i fokus, beskriver och analyserar vårdande med målet att stärka och stödja människors hälsa och välbefinnande (Dahlberg & Segesten, 2010). Men vårdvetenskap är liksom andra vetenskaper inte en enhetlig vetenskap, utan det finns flera olika teoribildningar och kunskapstraditioner inom vårdvetenskap. Exempelvis finns det i Norden två huvudinriktningar inom vårdvetenskap, nämligen den livsvärldsorienterade vårdvetenskapen och den caritativa vårdvetenskapen.1 Eftersom denna bok har en livsvärldsansats, som nämnts i inledningen, kommer den livsvärldsorienterade vårdveten 1 Den caritativa vårdvetenskapen har utvecklats av professor K. Eriksson vid Åbo Akademi. Denna teoribildning har många likheter med den livsvärldsorienterade. Centrala begrepp och etiska värden är: medmänsklighet, värdighet och lindrat lidande (Arman et al., 2015).

2 Vårdvetenskap och dess didaktik

skapen att beskrivas och hur den kan tillämpas för att utveckla ett vårdande förhållningssätt. Under din sjuksköterskeutbildning får du emellertid tillägna dig teoretiska kunskaper från båda dessa kunskapstraditioner och tillämpa dem i vårdpraxis i mötet med patienten.

Att vårda med livsvärlden som grund Att vara patient och i behov av vård innebär samtidigt ett beroendeförhållande till de vårdare som kan hjälpa och stödja patienten i sin situation. Om inte vårdare är uppmärksamma på detta förhållande finns det risk för att de tar ”kommandot” i relationen till patienten och dennes möjligheter till delaktighet i sin vård uteblir. Vidare påverkar sjukdom och lidande patientens livssituation, vilket gör patienten sårbar och utsatt. Därför behövs ett vårdande som bejakar patientens sårbarhet i vårdrelationen, som har förmågan att se patienten ur ett helhetsperspektiv, det vill säga att se patienten i sitt sammanhang, och som bekräftar patientens autonomi. Detta kräver ett samspel mellan patient och vårdare som möjliggör att patienten blir delaktig i sin vård (Dahlberg, 2014). Patienter måste själva få vara med och påverka hur de ska förhålla sig till samt hantera sin sjukdom och lidande, hur deras livssituation ska ta form och hur de ska leva sitt dagliga liv med exempelvis kronisk sjukdom. Förutsättningar för detta är att sjuksköterskan uppmärksammar individen och det individuella i vårdandet. Den teorin som svarar an på dessa krav och som kan utgöra ett viktigt redskap för sjuksköterskor i mötet med patienter är teorin om livsvärlden (Husserl, 1970a; 1973; Dahlberg & Segesten, 2010; Dahlberg, 2014), vilken beskrivs i kapitel 3. Med livsvärlden som grund och inspiration för vårdande kan både behovet av helhetssyn och delaktighet förverkligas. Att vårda med livsvärlden som grund innebär att uppmärksamma hur hälsa, sjukdom, lidande och vårdande erfars av den enskilda patienten som individ, men även hur just detta påverkar patientens vardag och liv (Dahlberg, 2014). Inom den livsvärldsorienterande vårdvetenskapen är patientperspektivet tongivande och patienten uppfattas som den främste experten på sin hälsa, sjukdom, lidande och på sin situation. Patientens levda värld måste därför bejakas, med alla de erfarenheter, upplevelser och känslor samt tankar som ryms i denna. Sjuksköterskan måste därför ta del av patientens berättelse och vara öppen för dennes upplevelser och erfarenheter. © F ö rfat tar e n oc h S t ud e n t li t t e rat ur

2 Vårdvetenskap och dess didaktik

Inom den livsvärldsorienterade vårdvetenskapen finns centrala begrepp med syftet att fördjupa förståelsen för vad ett patientperspektiv innebär. Det är först och främst begreppet den levda kroppen. Ur ett medicinskt perspektiv är den mänskliga kroppen en biologisk uppsättning och fokus är på hur kroppen kan bearbetas för att bota sjukdomar och undanröja lidande. Med ett livsvärldsperspektiv kan denna bild av människan kompletteras (Dahlberg, 2014). Kroppen är biologisk, men den är mer än så. Den är även subjektiv och levd och därmed en odelbar enhet, i ständigt samspel med andra människor och med omgivningen. Den levda kroppen kan inte exempelv is avgränsas i fysisk, psykisk och existentiell, utan den är allt på samma gång. Varje upplevelse är en helhet genom den levda kroppen. Den är fylld av minnen, erfarenheter, upplevelser och visdom. Människan är sin kropp och genom kroppen har hon tillgång till världen (Merleau-Ponty, 1945/1995, 1995/1999). Kroppen är på så sätt navet i människans existens, kring vilket allting kretsar. Kroppen är ständigt närvarande, vi kan inte gå ifrån vår kropp, utan genom kroppen upplever vi både oss själva och omvärlden. Kroppen är bärare av människans livshistoria, mening och självbild (Dahlberg & Segesten, 2010; Dahlberg, 2014). Alltså är den livsvärldsorienterade förståelsen av kroppen något utöver den biologiska kunskapen om kroppen och det medicinska perspektivet. Det är en förståelse av kroppen som innebär att den mänskliga biologin också förstås som levd. Efter exempelvis en hjärtinfarkt är det inte enbart själva förändringen i hjärtat och de provsvarsvärden som följer av detta, som är viktigt, utan hur patienten upplever sitt hjärta samt sin sjukdom och hur hjärtinfarkten påverkar livet, det vill säga hur sjukdomen påverkar välbefinnandet och möjligheten att genomföra det som är viktigt för individen. Kroppen inrymmer känslor och är vårt medel för kontakt med omvärlden. Varje förändring i den levda kroppen medför en förändring av tillgången till livet, vilket blir tydligt i samband med ohälsa, sjukdom, skada eller annat lidande (Toombs, 1993; Dahlberg & Segesten, 2010; Berglund, 2011). Alltså måste du som sjuksköterskestudent lära dig och utveckla förmågan att se hur det är för den enskilde patienten, hur det är för just henne eller honom att vara sjuk. Ett annat centralt begrepp är öppenhet och följsamhet. Utmaningen för vårdare är att förhålla sig till varje patients existens. Det låter sig inte göras om inte vårdaren på ett medvetet sätt är öppen och följsam för det som visar sig i varje möte med en patient. Alla människor har en hel del gemensamt, 20

2 Vårdvetenskap och dess didaktik

så även patienter med en specifik sjukdomsdiagnos, exempelvis hjärtinfarkt. Men det finns skillnader mellan individer som har drabbats av denna sjukdom. Varje livsvärld har, förutom det som liknar andra livsvärldar, även helt unika egenskaper, individuella nyanser, vilket kräver öppenhet för att de ska upptäckas och få betydelse i vårdandet. Sjuksköterskor måste sträva efter att förstå hur den aktuella patientsituationen skiljer sig från tidigare situationer. Även om sjuksköterskan har mött och vårdat ett stort antal patienter med hjärtinfarkt måste hon i varje nytt möte med en patient ställa sig frågan: Hur är det för denna patient? Vad ger egentligen denna patient uttryck för? Vad är viktigt för att just denna patient ska må bra? Här handlar det om att med öppna sinnen i samtalet nå fram till patientens livsvärld och ställa frågor samt lyssna med skärpt uppmärksamhet på svaren från patienten. Sjuksköterskor har erfarenheter som är lagrade och inbäddade i den egna levda kroppen. Dessa utgör erfarenhetskunskaper som kan användas i möten med patienter och i vårdandet, ibland utan att man medvetet funderar över dessa kunskaper. De brukar därför benämnas som tyst kunskap (läs mer om tyst kunskap i kapitel 3 och 4), som fyller en viktig funktion i vården, men kan bidra till att hindra öppenhet i vårdsituationer. Sjuksköterskor kan se situationer som ”det brukar vara” och handla som ”de brukar göra”. Det kan alltså finnas en förförståelse som styr och till och med dominerar den aktuella situationen, och på så sätt på förhand bestämmer vad situationer handlar om, vilket gör att det är svårt att se något nytt (jämför Gadamer, 1989). Genom en medveten öppenhet och följsamhet kan sjuksköterskan hålla alla sinnen öppna för vad som visar sig i just denna situation. Men för att utveckla denna öppenhet måste sjuksköterskor reflektera över sig själva och sina erfarenheter. Genom reflexion kan de lära sig att hantera sin egen livsvärld så att inte den skymmer i mötet med patienten, utan att det är patientens livsvärld som blir synlig (Ekebergh, 2017). Genom att utveckla förståelse för sig själv är det lättare att förstå andra människor. Detta är en förutsättning för att kunna vårda med livsvärlden som grund. Begreppet öppenhet och hur detta begrepp tillämpas i vården fördjupas i kapitel 3. Det tredje centrala begreppet är sammanhang. I den livsvärldsorienterade vårdvetenskapen betonas det levda sammanhanget, som betyder att människan alltid finns i en värld tillsammans med andra människor och andra företeelser. Det är i relationen med dessa andra som vi människor både förstår oss själva och andra. Det är i relationen till sammanhangen och © F ö rfat tar e n oc h S t ud e n t li t t e rat ur

2 Vårdvetenskap och dess didaktik

andra som ett jag och du uppstår. Tillsammans med andra uppstår på så sätt mening (Dahlberg, 2014). Det är i relationen med andra som en hållning till livet formas. Genom såväl stora som små frågor och ställningstaganden om vad som är meningsfullt formas existensen. Följaktligen är samspelet med andra människor viktigt för upplevelsen av sammanhang. Det levda sammanhanget är rörligt och föränderligt. Vid exempelvis sjukdom kan det välbekanta och meningsfulla sammanhanget helt förändras för individen. Att vårda med livsvärlden som grund innebär att sjuksköterskan försöker förstå patientens sammanhang för att tillsammans med patienten skapa nya sammanhang där patienten kan känna sig trygg och samla krafter samt återfå hälsa.

Vårdvetenskapens didaktik Med didaktik avses generellt i denna bok konsten att stödja ett lärande. Begreppet didaktik kommer från det grekiska ordet ”didaktiko’s”, som betyder undervisande. Ur ett historiskt perspektiv har vetenskapsmän, såsom Ratke (1571–1635) och Comenius (1592–1670) definierat och använt begreppet didaktik som ”undervisningskonst” (Wenestam, 1997). Begreppet lärande anger en form av helhet i det didaktiska sammanhanget och är därför inte synonymt med inlärning utan inbegriper både inlärning och undervisning (Kroksmark, 1986, 2001). Följaktligen handlar didaktik om lärande och undervisning med betoning på hur lärande kan stödjas. Med denna definition av didaktik kan vårdvetenskapens didaktik beskrivas som konsten att stödja lärande inom vårdvetenskap, eller i vårdande sammanhang. Didaktiken vilar på samma teoretiska grund och perspektiv som vårdvetenskap (Ekebergh, 2001; Matilainen & Eriksson, 2004), vilket i denna bok innebär ett livsvärldsorienterat perspektiv. Tongivande för detta perspektiv, vilket framkommit tidigare, är att vara lyhörd för patienten och dennes erfarenheter och upplevelser av sin hälsa och ohälsa. I didaktiken gäller detsamma, men här handlar det om att vara öppen och lyhörd för den lärandes erfarenheter, tankar och upplevelser i förhållande till det som personen ska lära sig. Det som särpräglar den vårdande relationen ska också komma fram i den lärande relationen, vilket innebär respekt för och följsamhet till den lärandes förståelse (Ekebergh, 2001, 2007a, 2007b, 2011). Med livsvärlden som grund är utgångspunkterna desamma i dessa relationer, 22

2 Vårdvetenskap och dess didaktik

även om förutsättningarna och målet är olika. På detta sätt föreligger samstämmighet mellan det som ska läras, i detta fall vårdvetenskaplig kunskap, och hur lärandestödet formas, vilket underlättar tillägnandet av kunskaper och förmågor. För att bättre förstå vad detta handlar om kommer nästa kapitel att klargöra två fundamentala begrepp för lärande och vårdande, nämligen livsvärld och reflexion.

Margaretha Ekebergh är leg. sjuksköterska, lärare och professor i vårdvetenskap vid Högskolan i Borås. Hon har lång erfarenhet av att stödja studenters lärande, bl.a. genom handledning och reflexions seminarier. Hennes forskning, som har en livsvärldsteoretisk grund, har genererat kunskaper om lärande inom vårdvetenskapens didaktik.

ATT LÄRA SIG VÅRDA

– med hjälp av reflexion och handledning Att lära sig ett vårdande yrke, som sjuksköterskeyrket, kräver grundläggande kunskaper om lärande och sambandet mellan lärande och vårdande. Denna bok ger en fördjupad förståelse för lärandets och vårdandets komplexitet. Texterna utgör ett fundament för denna förståelse och genom exempel och situationsbeskrivningar illustreras och levandegörs teoretiska begrepp och kunskaper. Här framträder även betydelsen av reflexion samt sammanflätning av teoretisk kunskap, erfarenhetskunskap och praxiskunskap för en gynnsam lärandeprocess. Bokens innehåll bygger på aktuell lärandeforskning inom den livsvärldsdidaktiska traditionen inom vårdvetenskap. Boken vänder sig i första hand till sjuksköterskestudenter, men är även användbar för andra yrkesutbildningar inom vårdområdet. Yrkesverksamma sjuksköterskor har också god nytta av boken, i sin handledande funktion.

Andra upplagan

Art.nr 32882

studentlitteratur.se