9789188099136

S A M LA D

KUNSKAP FÖR S KOLAN

FÖR S KOLAN

Stöd och anpassningar

Boken tar avstamp i de krav som skollag och läroplan ställer. Den visar sedan hur man konkret kan arbeta med inkludering, hur stöd och anpassningar kan organiseras och hur skolans olika yrkesgrupper kan samverka på ett effektivt sätt.

Stöd och anpassningar ger förutsättningar för att skapa fler situationer som fungerar för elever i behov av stöd, men också för gruppen, arbetslaget och skolan. Den är användbar för lärare, rektorer, specialpedagoger, speciallärare och assistenter.

Gunilla Lindqvist har en bakgrund som lärare och specialpedagog.

Hon är lektor i pedagogik och lärarutbildare vid Högskolan Dalarna.

Annica Rodell har en bakgrund som lärare och rektor och är i dag specialpedagog vid Sundby skola och läromedelsförfattare.

S A M LA D

KUNSKAP FÖR SKOLAN

Gunilla Lindqvist och Annica Rodell

Våra styrdokument ställer krav på att undervisning och lärmiljö ska anpassas så att den fungerar för alla elever. Men hur gör vi det i praktiken?

Stöd och anpassningar​

S A M LA D

KUNSKAP

S A M LA D

KU NS KANP FÖR SK OLA

S A M LA D

S A M LA D

KU NS KANP

KUNSKAP

FÖR SK OLA

FÖR SKOLAN

ISBN 978-91-8809-913-6

9

789188 099136

ildning Gothia Fortb ra böcker, ba gör använd ningar som kurser och tid tenskap ve kopplar ihop ger dig Vi . tik ak med pr iration och kunskap, insp k oss på sö verktyg. Be ng.se. ni ild rtb fo gothia

gar​ n i n s s a p n a h Stöd oc r

kilda insatse

ra särs Att organise

qvist oc Gunilla Lind

h Annica Ro

dell

© 2015 Författarna och Gothia Fortbildning AB ISBN 978-91-8809-913-6 Kopieringsförbud! Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia Fortbildning AB, Stockholm.

Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller varje form av mångfaldigande.

Redaktör: Eva Sundmyr Grafisk form: Roger Johansson Omslagsfoto: Ragnar Schmuck/Corbis/All over Press Illustrationer: Malin Winerdal Första upplagan, första tryckningen Tryck: Dimograf, Polen 2015 Tryckt på miljövänligt framställt papper.

Gothia Fortbildning Box 22543, 104 22 Stockholm Kundservice 08-462 26 70 info@gothiafortbildning.se www.gothiafortbildning.se

Innehåll Förord

5

1. Inledning

7 Villkoren i dagens skola 9 Bokens struktur 10 Berättelsen – del 1 13 Diskussionsfrågor 16

2. Överblick av nationella dokument

17 Skollagen 18 Läroplanen 19 Skolverkets allmänna råd 20 Sammanhanget avgör 22 Berättelsen – del 2 24 Diskussionsfrågor 30

3. Orsaker till särskilt stöd

31 Perspektiv på skolsvårigheter 32 Medicinska diagnoser 36 Berättelsen – del 3 40 Diskussionsfrågor 47

4. Organisering av särskilda stödinsatser

48 Resultat av stödinsatser 49 Berättelsen – del 4 52 Diskussionsfrågor 59 Exempel på praktisk tillämpning: Lärmiljöer 60

5. Inkludering

61 Vad betyder inkludering?

62 Integrering 63 Segregering och exkludering 64 Relationellt och kategoriskt perspektiv 64 Hur kan skolan bli mer inkluderande?

65 Berättelsen – del 5 68 Diskussionsfrågor 73 Exempel på praktisk tillämpning: Inkluderande arbetssätt 73

6. Specialpedagogens, speciallärarens och lärarens roll

74 Speciallärare 75 Specialpedagoger 76 Utbildning 76 Arbetsuppgifter 77 Vad säger styrdokumenten?

78 Vem gör vad?

79 Skiftande förväntningar 83 Berättelsen – del 6 86 Diskussionsfrågor 92 Exempel på praktisk tillämpning: Förebyggande elevhälsoarbete 93

7. Framgångsfaktorer för samverkan

94 Framgångsrikt arbete i en mellanstadieklass 95 Forskningsprojekt i Essunga kommun 96 En studie från Finland 97 Specialpedagogen som utmanare av invanda strukturer 98 Berättelsen – del 7 100 Diskussionsfrågor 107 Exempel på praktisk tillämpning: Samverkan 108

8. Rektors roll och ansvar

109 Styrdokument och allmänna råd 109 Skolledarskap och specialpedagogiska frågor 111 Skolledarskap och inkludering 115 Strategier från framgångsrika och inkluderande skolor 116 Berättelsen – del 8 120 Diskussionsfrågor 126

9. Slutord

127 Framtidens skola 128 Berättelsen – del 9 131 Diskussionsfrågor 137

Referenser

138

Förord ”Varför ändras allting hela tiden? Jag som just hade lärt mig det gamla sättet!”

Den här kommentaren och liknande har vi under det senaste året mött vid flera tillfällen från kollegor och lärarstudenter. Vi upplever att det finns en stor frustration när det gäller begrepp som är relaterade till specialpedagogisk verksamhet, såsom särskilt stöd, extra anpassningar, individuell utvecklingsplan (IUP) och åtgärdsprogram. Det gäller kanske inte ordens betydelse i första hand, utan hur orden används i den dagliga verksamheten. När blir en extra anpassning till särskilt stöd? När måste en IUP kompletteras med ett åtgärdsprogram?

När vi fick förfrågan från förlaget att skriva en bok om anpassningar och särskilt stöd kändes det som en viktig och angelägen uppgift. Som författare har vi olika erfarenheter och ingångar till uppdraget. Gunilla är forskare och lärarutbildare och Annica är verksam specialpedagog. En vinterkväll satt vi och diskuterade idén om att skriva den här boken tillsammans. Vi kom överens om att det var värdefullt att använda våra olika kunskaper och erfarenheter, för att både få ett större djup och en större bredd i boken. Vi var också måna om att skapa ett innehåll där forskning och praktik möttes och där läsaren fick ta del av en intressant och underhållande text.

Det blev naturligt för oss att dela upp bokens kapitel i en teori- och forskningsbaserad del som Gunilla ansvarade för och en mer praktiknära och berättande text med diskussionsfrågor som var Annicas ansvar. Övriga delar har vi skrivit gemensamt.

Vi hade inte kunnat skriva den här boken utan alla de möten vi har haft med elever, föräldrar och kollegor under åren. Vi vill rikta ett stort tack till dem! Vi vill tacka vår illustratör, Malin Winerdal, för att hon på ett konstnärligt sätt illustrerat och tolkat våra texter.

5

Även vår kompetenta och noggranna redaktör Eva Sundmyr är värd ett stort tack! Vi vill också passa på att tacka våra familjer för uppmuntran och stöd under skrivprocessen.

Arnö, juli 2015 Gunilla Lindqvist och Annica Rodell

6

1. Inledning Utifrån vår mångåriga erfarenhet som lärare, skolledare, specialpedagoger, lärarutbildare och forskare har vi sett ett alltmer uttalat behov från lärare av handledning och stöd för att klara uppdraget att undervisa alla elever inom klassens ram. Lärarens uppdrag har med tiden förändrats när det gäller kravet på att uppmärksamma elever i behov av särskilt stöd och att anpassa undervisningen och lärmiljön så att den ska fungera för alla elever. Detta blir inte minst tydligt när vi läser skollag och läroplaner, skolans mest föreskrivande handlingar. I skollagen (SFS 2014:456 Lag om ändring i skollagen [2010:800, 3 kap. 5 a§]) står det bland annat: Om det inom ramen för undervisningen eller genom resultatet på ett nationellt prov, uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska eleven skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen, såvida inte annat följer av 8 § (Lag (2014:456).

Och i Lgr 11 (Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011) betonas kraven bland annat genom formuleringen: ”Lärare ska stimulera, handleda och ge särskilt stöd till elever som har svårigheter” (s. 9).

Det har även skett stora samhällsförändringar under de senaste decennierna. Globalisering, ny teknologi och ett ökat media- och informationsflöde gör att skolans roll i samhället har förändrats.

Samhället ställer nya och delvis andra krav på skolan, lärarna och inte minst på eleverna. På 1950-talet kunde exempelvis elever på landsbygden gå i folkskolans B-form (åldersblandad klass), tillsammans med skolkamrater i olika åldrar, utan större krav på att nå 7

kunskapskrav med centralt innehåll. Lärarna dokumenterade sällan barnens kunskapsutveckling för att kommunicera den till eleverna och föräldrarna. Ett betyg vid terminens slut fick duga som kvitto på att barnet lärt sig något (eller inte). Klarade eleven inte normalplanen var det vanligt att eleven gick samma årskurs ytterligare ett år. Och sedan kanske ytterligare ett år. De elever som ändå inte klarade skolgången fick gå i hjälpklass. Man skulle kunna uttrycka det som att alla barn fick plats. Samtidigt förbereddes endast ett fåtal av eleverna för akademiska studier. Högre utbildning var förbehållet en liten utvald, särskilt priviligierad skara.

Trots att vi menar att elever oftare fick plats i skolan förr, utan större krav på fullständiga betyg, står det klart att skolan alltid haft svårt att hantera elevers olikhet och varierande sätt och förmåga att lära. Alltsedan folkskolans införande 1842 har traditionen varit att definiera eleverna som problembärare när skolproblem uppstår och att därefter finna segregerande lösningar där eleverna kompenseras upp och tränar bort sina otillräckligheter. Barnens otillräcklighet och de vuxnas förklaringar till misslyckandena i skolan har alltid funnits, men skiftat i benämning och karaktär. Förklaringsmodeller­ na har handlat om att eleverna: varit fattiga, varit flickor, varit idioter, varit ordblinda, haft MBD (Minimal Brain Dysfunction), haft beteendestörningar, varit blyga, varit omotiverade och så vidare.

De segregerande lösningarna har också varierat, till exempel hjälpklass, obs-klass, läsklinik, individuell specialundervisning, särskild undervisningsgrupp, skoldaghem, men haft samma syfte – att lyfta upp eleven till den nivå där andra elever befinner sig och att stärka barnets svaga sidor genom tillrättalagd undervisning (Haug, 1998).

8

Villkoren i dagens skola Hur ser villkoren för lärare och elever ut i dagens skola? Har det kompensatoriska synsättet och dess lösningar övergivits eller lever detta perspektiv kvar i skolor och i klassrum? Finns det alternativa lösningar som praktiseras? Hur ser de i så fall ut? Vi skulle vilja påstå att det finns en rad lösningar på skolsvårigheter i dagens svenska skola, både mer traditionella och alternativa (Lindqvist, 2013). Vi vet också att det nu är rektor och den undervisande läraren som har störst ansvar för att alla elever ska lyckas. Undervisningen för alla elever ska bedrivas så långt det är möjligt inom klassens ram. Elever har rätt till extra anpassningar i den ordinarie verksamheten (SFS 2010:800).

9

Även om det ofta finns en ambition på skolor, i arbetslag och hos enskilda lärare att hitta alternativa lösningar på skolsvårigheter, hamnar skolans aktörer ofta i dilemman och komplicerade situationer som inte alltid är självklara att hantera så att lösningarna blir så verkningsfulla och bra som möjligt för alla inblandade parter. Ett exempel på en av dessa svåra valsituationer är hur inkluderingsvisio­ nen, som för närvarande har starkt fokus i svensk skolforskning och skolpolitiska sammanhang, ska förstås och hanteras. Vad innebär begreppet? Hur kan det förstås? Vad innebär det egentligen i lärarnas dagliga arbete? Hur kan lärarna känna att de har möjlighet att nå upp till de krav som ställs?

Vi tror och hoppas att boken som ni nu håller i er hand ska hjälpa er lärare, rektorer, speciallärare, specialpedagoger, assistenter och andra personer som engagerar sig i frågor som rör inkludering, extra anpassningar och särskilt stöd att navigera i denna rätt snåriga värld av begrepp, föreställningar och krav. Vi hoppas också att boken kan vara av värde vid diskussioner och gemensamt arbete när det uppstår problematiska situationer och dilemman som är svåra att lösa. Vi föreställer oss att ni i samverkan och samarbete kan hitta former som fungerar och genom kollegialt lärande kan fördjupa er förståelse och era insikter kring arbetet med elever i behov av stöd. Vår förhoppning är att ni på så sätt ska kunna välja fler situationer som fungerar för eleven, gruppen, arbetslaget och skolan.

Bokens struktur Boken ska ses som ett stöd i det dagliga arbetet. Varje kapitel innehåller tre delar som kompletterar varandra: 1) En faktabakgrund som tar avstamp i forskning och teorier kring specialpedagogiska frågor. Denna del är tänkt att förklara och öka förståelsen för varför det ser ut som det gör i skolan i dag när det gäller arbetet med särskilt stöd. 2) En berättelse om en fiktiv skola med autentiska händelser. Berättelsen löper som en röd tråd genom hela boken. I varje avsnitt får vi möta ett fall som belyser och problematiserar det som 10

tas upp i faktabakgrunden för kapitlet. Tanken är att händelserna på den fiktiva skolan ska underlätta för läsaren och konkretisera det som är känt från forskning och teorier genom att ge det en verklighetsanknytning. 3) Den avslutande delen består av diskussionspunkter där ni tillsammans, exempelvis i arbetslaget, kan samtala om och reflektera kring hur det som beskrivits kan relateras till den egna verksamheten. Här finns möjlighet att ställa öppna, nyfikna och kritiska frågor om er egen undervisning och verksamhet, men också att uppmärksamma det ni tycker fungerar bra och vill utveckla! Förutom dessa tre delar har fyra av kapitlen en kortfattad exempelbeskrivning som anknyter till kapitlet.

Syftet med kapitlens upplägg är att ni som läsare först ska kunna få distans till er egen skolvardag genom de teoretiska avsnitten, för att sedan närma er den egna praktiken med hjälp av fallbeskrivningarna och slutligen landa i er egen verksamhet med utgångspunkt i diskussionsfrågorna. Vår förhoppning är att ni på så sätt ska känna er mer rustade för de utmaningar ni ställs inför och bättre kunna hantera den komplexa vardag ni möter i klassrum och i skolans övriga miljöer.

Utöver det här inledningskapitlet består boken av åtta kapitel som alla på olika sätt relaterar till arbetet med särskilt stöd och extra anpassningar. I kapitel 2 redovisas styrdokument och skrivelser som skolor ska rätta sig efter. Statsmaktens intention är att dessa texter får en direkt betydelse för hur arbetet kring barn i behov av stöd gestaltar sig ute på skolorna.

Kapitel 3 innehåller en redovisning av hur synen på särskilt stöd och olika diagnoser har sett ut historiskt, hur denna syn har förändrats över tid och vilka perspektiv som är företrädda i dag.

I det fjärde kapitlet redovisas och diskuteras hur det specialpedagogiska stödet kan organiseras och i det femte kapitlet presenteras inkluderingsbegreppet samt vilka konsekvenser olika idéer om och föreställningar av begreppet kan få för verksamheten och för eleverna.­ I de tre nästföljande kapitlen går vi in på olika yrkesroller i skolan och deras betydelse för arbetet med särskilt stöd och extra anpass11

ningar: i kapitel 6 presenteras och diskuteras specialpedagogens, speciallärarens och lärarens olika roller och ansvar för det special­ pedagogiska arbetet, i kapitel 7 ger vi förslag på hur samarbetet mellan dessa olika yrkesgrupper kan se ut och fungera, och det åttonde kapitlet handlar om rektors roll och ansvar. Rektor har under de senaste åren fått en alltmer central roll när det gäller arbetet med elever i behov av stöd och hur det specialpedagogiska stödet ska organiseras. Det får konsekvenser både för verksamheten och för enskilda elever.

I det avslutande nionde kapitlet gör vi en sammanfattning av bokens innehåll – vi blickar framåt och funderar kring hur framtidens skola kan se ut i fråga om extra anpassningar, särskilt stöd och inkluderande verksamhet.

Redan här i inledningen tar ”Berättelsen” sin början, med ett övergripande avsnitt, där kunskapssyn och elevsyn får stå i fokus.

Det är en diskussion som är viktig att föra kontinuerligt, eftersom den påverkar skolans alla yrkesroller: klasslärare, speciallärare, specialpedagoger, rektorer, elevassistenter eller andra yrkesgrupper.

Ofta är kunskaps- och elevsyn tyst kunskap som inte är direkt uttalad. En uppfattning eller åsikt kan kännas självklar, men när den ska formuleras flyr orden undan i vaga och ganska grumliga uttalanden och det dunkelt sagda verkar spegla det dunkelt tänkta.

Berättelsens första avsnitt följs av diskussionsfrågor för att ni ska få möjlighet att formulera er syn på elever, kunskap och lärande innan vi ger oss ut på djupt vatten för att navigera bland grynnor och skär i specialpedagogikens farvatten.

12

Berättelsen – del 1 Vi får stifta bekantskap med Stenviksskolan i Strandby, där händelserna i denna berättelse i huvudsak utspelar sig. Det är en högst påhittad skola i en fiktiv kommun, men allt som sker är upplevt och autentiskt. Läsaren får även möta några av berättelsens viktiga aktörer samt vara med om ett lärarmöte. det var höstterminens andra vecka. Solen lyste varmt på förorts­ skolans röda tegelfasad. Det var fortfarande sommar och flera av klasserna hade varit på utflykt till ett bad i närheten. Klasslärarna och idrottslärarna i klasserna 4–6 hade gemensamt bestämt sig för att testa elevernas simkunnighet i det fina vädret. Nu var alla till­ baka, och både barn och vuxna var nöjda med utflykten. Barnen bör­ jade troppa av hemåt. Några femmor och ganska många fyror gick i väg till fritidsklubben, men resten åkte hem till sig själva eller till någon kompis. Snart var det bara de yngre barnen kvar ute på går­ den tillsammans med fritidspersonalen. Lärarna drog sig sakta mot personalrummet för lärarmöte. Många av frågorna på agendan var av praktisk natur, så var det alltid så här i början av terminen.

Fem i tre satt de flesta lärarna bänkade med läsårskalendern framför sig på bordet och en blyertspenna i högsta hugg, färdiga att anteckna viktiga datum och händelser. Johan, deras rektor, stod längst framme vid whiteboarden tillsammans med Anneli, biträdan­ de rektor på skolan.

Johan trummade lite rastlöst med en penna i handflatan. Han ver­ kade en smula nervös på något sätt. Anneli verkade däremot kolugn och stod och tittade ut genom fönstret. Kanske längtade hon ut i det vackra vädret. Några minuter runt utsatt tid kom sex stressade lärare in i personalrummet. De försåg sig hastigt med kaffe och bredde några mackor som de balanserade i händerna på jakt efter en ledig sittplats.

Sju minuter över tre kunde mötet äntligen börja. Johan tittade på sin klocka.

13

– Jag vore glad om vi kunde börja lärarmötena klockan tre hädan­ efter, sa han med en aning irritation i rösten. Vi har alltid många och viktiga frågor på agendan och det känns som slöseri med värdefull tid att alltid komma i gång lite för sent. Fem av de sex lärarna nicka­ de instämmande. Joel, ny lärare i en av fyrorna, mumlade skuld­ medvetet: – Lite oflyt, bara. Ska bättra mig.

Den sjätte läraren, Ingrid som varit den sista att anlända, räckte upp handen.

– Jag har väldigt svårt att komma exakt klockan tre, sa hon. Mina femmor slutar kvart i och innan man har fått ut alla ur klassrummet och plockat undan det värsta, ja, då är klockan tre.

– Men Ingrid, sa Anneli. Vi var ju överens om att lektionerna skulle sluta senast halv tre på måndagar för att alla skulle hinna i tid till mötet.

Ingrid såg ut som om hon aldrig hört talas om denna överenskom­ melse, trots att den hade varit stående under de senaste fem åren.

– Jag föreslår en liten schemaändring, sa Johan torrt och kastade sig sedan in på dagordningens första punkt.

De avhandlade raskt terminens idrottsdagar, kvällskonferenser med fritids, temadagar och andra gemensamma aktiviteter. Alla da­ tum skrevs in i kalendrar, fysiska eller digitala, och terminen hade fått ett första skelett att bygga ett innehåll runt.

– Då har vi kommit till den stående punkten, ”pedagogisk utveck­ ling”, sa Anneli. Vi pratade på studiedagen i våras om hur vi skulle kunna utveckla vårt arbetssätt, våra arbetsformer och även våra lär­ miljöer. Minns ni?

Spridda nickar i kollegiet. Joel och tre andra nyanställda såg noll­ ställda men intresserade ut. Bara arbetslag 5 verkade helt frågande.

Ingrid var på väg att räcka upp handen, men hennes vän och kollega Helena lade resolut handen på hennes överarm. Det var inte läge att avbryta Anneli nu när hon kommit i gång. Frågan hade varit retorisk.

– Vi diskuterade elev- och kunskapssyn, fortsatte Anneli. Och vi kom fram till att vi egentligen ser eleverna som aktiva och kunskaps­ 14

sökande. Vi upplever att eleverna drivs av en längtan att lära sig och vi tror att de själva kan söka kunskap med hjälp av en vuxen eller en annan elev som kan mer.

– Men, sa Johan, som inte kunde hålla sig tyst längre. Vi insåg också att vi inte alltid arbetar så. Vi vågar helt enkelt inte riktigt släppa taget och tror inte att eleverna lär sig det de ska om inte vi håller i trådarna.

– Och när det gällde kunskapssynen är det glädjande att i princip alla grupper hade tänket att den lärande eleven ska stå i centrum, inte läraren; Anneli återtog ordet från sin chef.

Hon såg lätt irriterad ut. Det var hon som hade det pedagogiska ledarskapet, och hon uppskattade om Johan inte lade sig i hennes arbetsuppgifter. Han var i botten gammal militär, visserligen med betydande pedagogiska kunskaper i bagaget, men han hade aldrig undervisat barn. Det hade däremot hon. I tjugofem år hade hon varit mellanstadielärare innan hon för tre år sedan avslutade sin rektors­ utbildning och började arbeta som biträdande rektor på den här skolan.

– Ni har redovisat intressanta tankar om att undervisningen ska baseras på elevernas förutsättningar och intressen och anser att lä­ randet sker genom att eleverna får utforska saker och lösa problem, fortsatte Anneli. Även när det gäller dessa tankar och idéer säger ni att ni gärna vill arbeta så, men inte riktigt har redskap och metoder för det i nuläget.

Anneli berättade att hon och Johan efter vårens studiedag hade blivit mycket inspirerade av deltagarnas minnesanteckningar och nu hade bestämt att hela skolan skulle ägna läsårets studiedagar och kvällskonferenser till att utveckla nya arbetssätt och metoder i rikt­ ning mot de idéer och funderingar som redovisats.

– Det känns som om vi står inför ett mycket spännande, intres­ sant och utvecklande läsår, avslutade hon. ■ ■ ■

15

di sk u ssion sf rågor 1. Vilka förväntningar har ni på den här boken?

2. Fundera på hur ni ser på kunskap. Vad är kunskap för er?

3. Vilken elev-/människosyn tycker ni verkar vara vanligast i er skola? Vilken elev-/människosyn har ni själva?

4. Vilka är en lärares uppgifter, enligt er uppfattning? Vilka av dessa är de allra viktigaste, tycker ni?

5. Vad är undervisning och vad skulle undervisning kunna vara?

6. Hur tycker ni att man kan variera arbetsformer och arbetssätt på ett bra sätt?

16

2. Överblick av nationella dokument Under de senaste åren har skolan genomgått en rad förändringar som inneburit en hel del nya direktiv. Direktiven manifesteras i nya och reviderade styr- och policydokument som ska vägleda det pedagogiska­arbetet. Det finns ett flertal texter som skolan ska förhålla sig till och ibland kan det vara svårt att tolka och förstå hur statsmakternas intentioner ska förverkligas i det vardagliga arbetet. Många gånger lämnas skolans personal att själva bedöma hur formuleringarna i styrdokument och policytexter ska omsättas i praktisk handling. Ett sådant exempel är skrivelser som behandlar arbetet med elever i behov av särskilt stöd.

Begreppet ”elever i behov av särskilt stöd” är numera relativt veder­ taget i svenska skolsammanhang. Formuleringen är bland annat hämtad ur skollagen där det står att elever som anses vara i behov av särskilt stöd har rätt till sådant stöd (SFS 2010:800). Däremot är inte särskilt stöd ytterligare definierat, och det kan finnas många orsaker till att barn bedöms vara i behov av det. Målgruppen blir därmed svår att avgränsa och det finns stort tolkningsutrymme för skolor och kommuner att definiera vilka elever som ska ingå i gruppen.

Formuleringen kan snarare ses som ett bredare samlingsbegrepp för barn som befinner sig i någon form av svårighet.

Bestämmelserna kring arbetet med särskilt stöd har också förändrats en del sedan de nya styrdokumenten för skolan togs i bruk hösten 2011. I samband med denna förändring publicerade Skolverket 2013 allmänna råd för att stödja skolpersonal och deras huvudmän i arbetet med särskilt stöd och åtgärdsprogram (SKOLFS 2013:8).

Redan den 1 juli 2014 ändrades bestämmelserna kring stödinsatser 17

S A M LA D

KUNSKAP FÖR S KOLAN

FÖR S KOLAN

Stöd och anpassningar

Boken tar avstamp i de krav som skollag och läroplan ställer. Den visar sedan hur man konkret kan arbeta med inkludering, hur stöd och anpassningar kan organiseras och hur skolans olika yrkesgrupper kan samverka på ett effektivt sätt.

Stöd och anpassningar ger förutsättningar för att skapa fler situationer som fungerar för elever i behov av stöd, men också för gruppen, arbetslaget och skolan. Den är användbar för lärare, rektorer, specialpedagoger, speciallärare och assistenter.

Gunilla Lindqvist har en bakgrund som lärare och specialpedagog.

Hon är lektor i pedagogik och lärarutbildare vid Högskolan Dalarna.

Annica Rodell har en bakgrund som lärare och rektor och är i dag specialpedagog vid Sundby skola och läromedelsförfattare.

S A M LA D

KUNSKAP FÖR SKOLAN

Gunilla Lindqvist och Annica Rodell

Våra styrdokument ställer krav på att undervisning och lärmiljö ska anpassas så att den fungerar för alla elever. Men hur gör vi det i praktiken?

Stöd och anpassningar​

S A M LA D

KUNSKAP

S A M LA D

KU NS KANP FÖR SK OLA

S A M LA D

S A M LA D

KU NS KANP

KUNSKAP

FÖR SK OLA

FÖR SKOLAN

ISBN 978-91-8809-913-6

9

789188 099136

ildning Gothia Fortb ra böcker, ba gör använd ningar som kurser och tid tenskap ve kopplar ihop ger dig Vi . tik ak med pr iration och kunskap, insp k oss på sö verktyg. Be ng.se. ni ild rtb fo gothia

gar​ n i n s s a p n a h Stöd oc r

kilda insatse

ra särs Att organise

qvist oc Gunilla Lind

h Annica Ro

dell