9789147098330

ATT FÖRSTÅ

ungdomars identitetsskapande EN INSPIRATIONS - OCH METODBOK

under redaktion av Emma sorbring, åsa andersson och martin molin

att förstå

ungdomars identitetsskapande EN INSPIRATIONS- OCH METODBOK

under redaktion av Emma sorbring, åsa andersson och martin molin

Liber

Att förstå ungdomars identitetsskapande – en inspirations- och metodbok ISBN 978-91-47-09833-0 © 2014 Författarna och Liber AB Förläggare: Johan Lindgren Redaktör och projektledare: Cecilia Björk Tengå Omslag och grafisk form: Nette Lövgren Grafiska illustrationer: Jonny Hallberg Layout: Catharina Grahn/ProduGrafia Bildredaktör: Cissi Glave, Consum Omslagsfoto: Maja Bohlin Foton inlaga: Se bildförteckning s. 329 Forskarreportage: Torsten Arpi Första upplagan 1 Tryck: Kina 2014

kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningssamordnare, t.ex. kommuner och universitet.

Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material.

Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuspresskopia.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se

Förord

Den här antologin är en forskningsbaserad lärobok som ska inspirera till fortsatt kunskapssökande och fördjupad förståelse kring ungas identitetsskapande processer. Idén till boken väcktes i samband med ett större paraplyprojekt som haft sin bas och huvudsakliga finansiering vid Institutionen för individ och samhälle, Högskolan Väst i Trollhättan. Projektet, som haft arbetsnamnet Självdefinierande kontexter i ungdomars vardag, har under en fyraårsperiod samlat flera delprojekt som på olika sätt – och i olika kontexter – undersökt identitetsskapande processer i ungdomars vardag. De olika delprojekten involverade forskare från olika ämnesområden – utbildningsvetenskap, psykologi, socialt arbete och kulturvetenskap – där ett explicit syfte med samarbetet var att forskarna skulle dra nytta av varandras erfarenheter och delta i en fortlöpande dialog, där nya tankar och idéer kan utveckla området. Tvärdisciplinära diskussioner kring olika sätt att närma sig och förstå fenomen i tillvaron manar ofta till en öppenhet inför nya och alternativa perspektiv i syfte att fördjupa tidigare förståelser. Därför vidgades den ursprungliga antologiidén till att även innefatta kollegor och medforskare från andra discipliner och lärosäten.

Denna bok är ett resultat av detta samarbete.

Ungdomstidens ständigt närvarande frågor om identitet är komplexa. De frågor som såväl unga som professionella och forskare brottas med kan vara både svårhanterliga och utmanande. Inte sällan väcker ungdomstiden frågor av typen: Vem

är jag? Vem vill jag vara? Hur tror jag att andra uppfattar mig? Vilka förväntningar finns på mig som tillhör – eller bedöms tillhöra – en given kategori i samhället? Det finns inga enkla svar på denna typ av komplexa frågor. Ovan nämnda ambition, ”att inspirera till fortsatt kunskapssökande”, avspeglas i boken genom att läsaren återkommande tillhandahålls övningar, exempel, forskarreportage, förslag på fördjupande läsning med mera som ska väcka intresse för att gå vidare – på egen hand eller tillsammans med andra – mot nya och mer nyanserade upptäckter och förståelser kring unga människors identitetsskapande.

Boken kan vara användbar inom flera olika utbildningsområden som innehållsmässigt behandlar frågor om ungdomar och identitet, och kanske i synnerhet inom ramen för kurser som tangerar frågor om forskningsmetodik i anslutning till kunskapssökande kring ungas identitetsskapande, till exempel metod- och examensarbeteskurser inom lärarprogrammen, speciallärar- och specialpedagogprogram, socionom- och socialpedagogprogram, kurser inom barn- och ungdomsvetenskap, psykologi, sociologi etc.

Trollhättan i mars 2014 Emma Sorbring Åsa Andersson Martin Molin

Innehåll

Författarpresentationer 8 Inledning 10

1. Ungdomar och unga vuxnas identitetsskapande i relation till familjen 20 Philip Hwang & Maria Wängqvist

2. Tillhörigheter och funktionshinder i det civila samhället 44 Martin Molin FORSKARREPORTAGE

Nyfiken på särskoleelevers identitetsskapande 69

3. Att bli stoppad – socialpsykologiska studier av vithet, ungdomskultur och plats 72 Thomas Johansson

4. Relationer i en flytande tid 94 Bo Helsing

5. Att experimentera med sitt själv – internet och identitetsskapande 120 Emma Sorbring, Margareta Bohlin, Åsa Andersson & Linda Lundin FORSKARREPORTAGE

”Att vara sig själv” på nätet 143

6. ”Jag är en idrottare” – fritid, idrott och moral 146 Therése Skoog & Henrik Gustafsson

7. Riskdiskurser i kvällspressen 166 Margareta Bohlin, Martin Malm, Daniel Saura & Soly Erlandsson FORSKARREPORTAGE

Ungdomar möter stereotyp riskbeskrivning i medierna 188

8. Musik, subkultur, ungdomar och risktagande 192 Susanna Nordström & Margareta Bohlin

9. Unga människor och (o)möjliga yrkesidentiteter 220 Ylva Ulfsdotter Eriksson & Anna Hedenus FORSKARREPORTAGE

Fler hinder för ungas möjliga yrkesidentiteter 245

10. Smart eller inte?

Hur kulturella föreställningar om intelligens påverkar ungdomars identitet och livsbanor 248 Helena Korp & Girma Berhanu

11. Att vara ett global medborgare – skapandet av språkliga identiteter i och utanför skolan 276 Alastair Henry

12. Vara sig själv – identitetsformande bland ungdomar i gymnasieskolan 306 Signild Risenfors FORSKARREPORTAGE

Mångbottnat att ”vara sig själv” 326

Samtliga forskarreportage är gjorda av Torsten Arpi

Författarpresentationer Åsa Andersson är fil.dr i etnologi och arbetar som lektor i kulturvetenskap vid Högskolan Väst, där hon undervisar främst inom barn- och ungdomsvetenskap. Hennes forskning har huvudsakligen inriktats på unga kvinnor och deras identifikationsprocesser med särskilt fokus på förhållanden som rör genus, minoritetsfrågor och platsens betydelse.

Girma Berhanu är docent och lektor i pedagogik

vid Göteborgs universitet. Hans forskningsintresse berör frågor som funktionsnedsättning, mångfald, utbildning, kultur, minoritetselevers lärande, kognitiv utveckling och frågor som handlar om integration/inkluderande och likvärdig utbildning. Tillsammans med internationella forskare studerar han överrepresentation av pojkar, etniska minoritetselever och elever från socialt missgynnade familjer i särskolan/ särskiljande utbildningsformer.

problematik hos unga elitidrottare. Han arbetar även som idrottspsykologisk rådgivare för både lag och individuella elitidrottare.

Anna Hedenus är fil.dr i sociologi och verksam

som lektor i sociologi vid Göteborgs universitet.

Hennes forskning berör främst arbetslivsrelaterade frågor och för närvarande deltar hon i forskningsprojektet ”Yrkesbeskrivningar för vägledning – en fråga om individens fria val eller arbetskraftens selektering?”.

Bo Helsing är socionom och har en master i socialt

arbete och är verksam som adjunkt i socialt arbete vid Högskolan Väst. Han har deltagit i ett internationellt forskningsprojekt om dejtingvåld. Han är utbildad handledare i psykosocialt arbete och har mångårig erfarenhet av arbete på ungdomsmottagning. För närvarande arbetar han deltid som kurator på Mottagningen för Unga Män (MUM) i Göteborg.

Margareta Bohlin är fil.dr i psykologi och arbe-

tar som lektor i psykologi vid Högskolan Väst, där hon leder avdelningen för psykologi- och organisationsstudier. Hon undervisar främst inom barn- och ungdomspsykologi, framför allt med inriktning mot metod och intersektionellt perspektiv. Hennes forskning rör ungdomars risktagande på och utanför internet, och hon undersöker riskdiskurser i medier som riktas till ungdomar. Hon studerar också ungdomars organisering via sociala medier samt risktagande bland barn med diabetes.

Soly Erlandsson är fil.dr, leg. psykolog och profes-

sor emerita. Hon är knuten till Högskolan Väst som gästprofessor i psykologi. Hennes forskning har sedan början av 1980-talet varit inriktad mot psykologiska och psyko-diagnostiska frågeställningar inom området audiologi, företrädesvis i syfte att förstå och lindra tinnituslidande. Under senare år har studierna också inriktats mot ungdomars hälsa, riskbeteende och exponering för skadligt höga ljudnivåer.

Henrik Gustafsson är fil.dr i idrott och docent i

idrottsvetenskap vid Karlstads universitet. Han forskar främst kring motivation och utmattnings-

8



Alastair Henry är fil.dr i pedagogik och är verksam

som lektor i ämnesdidaktik vid Högskolan Väst.

Hans forskning rör språkinlärningsmotivation.

Philip Hwang är professor i psykologi vid Göte-

borgs universitet och gästprofessor vid Högskolan Väst. Hans forskning rör barns och ungdomars utveckling och livsvillkor. Han har varit redaktör för böckerna Spädbarnets psykologi (1999) och Faderskap i tid och rum (2000) samt medredaktör för Ungdomspsykologi (2001), Ungdomar och identitet (2006), Vår tids psykologi (2005) och Grunderna i vår tids psykologi (2012). Tillsammans med Björn Nilsson har han också skrivit Introduktion till Psykologi (2001) samt Utvecklingspsykologi (2011).

Thomas Johansson är professor i pedagogik med

inriktning barn- och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet. Han har forskat om ungdomar och ungdomskultur, familjeliv, gymkultur, psykologins roll i det moderna samhället och maskulinitet.

Hans senaste böcker är: Nya Uppväxtvillkor, med Simon Lindgren och Anette Hellman, Den lärande människan och ny upplaga av Vardagslivets socialpsykologi, med Philip Lalander.

Helena Korp är docent och lektor i pedagogik vid

Daniel Saura studerar till beteendevetare vid Hög-

Högskolan Väst, där hon arbetar med lärarutbildning och forskning om skolan. Hennes huvudsakliga forskningsintresse gäller olika aspekter av kunskapsbedömning och bedömningars betydelse för elevers lärande och identitetsskapande.

skolan Väst och arbetar som verksamhetspedagog i en LSS-verksamhet. Han har varit verksam inom det neuropsykiatriska arbetsfältet de senaste tio åren. Huvudsakliga intresseområden är psykologi, massmedia, politik och kultur.

Linda Lundin är fil.dr i psykologi och arbetar som

Therése Skoog är fil.dr och lektor i psykologi vid

lektor i psykologi vid Högskolan Väst. Hon undervisar framför allt i forskningsmetod och barn- och ungdomspsykologi. Hennes forskning har bland annat handlat om ätstörningar, social ångest och upplevelser kring att leva med tinnitus.

Örebro universitet, där hon är verksam vid Center for Developmental Research. Therése är även knuten till forskningsprojekt vid Högskolan Väst.

Hennes forskningsområden är puberteten, ungdomars sexuella utveckling, olika perspektiv på ungdomars idrottande samt förebyggande arbete mot psykisk ohälsa bland barn och ungdomar.

Martin Malm är fil.kand. i psykologi och studerar

till beteendevetare vid Högskolan Väst. Huvudsakliga intresseområden är ämnet psykologi som vetenskap, genusfrågor, diskursens funktioner och mekanismer samt barns och ungdomars situation i skolan, i synnerhet frågor om mobbning och välmående i skolan.

Martin Molin är docent i socialt arbete och fil.dr i

handikappvetenskap och är verksam vid Högskolan Väst och Göteborgs universitet. I sin forskning har han intresserat sig för frågor om delaktighet och utanförskap i gymnasiesärskolan. På senare tid har han inriktat sina studier på övergången mellan särskola och arbetsliv med fokus på identifikationsprocesser och vuxenblivande.

Susanna Nordström är fil.dr i sociologi och ar-

betar som lektor i socialpsykologi vid Högskolan i Skövde. Hon undervisar om grundläggande socialpsykologisk teori, främst symbolisk interaktionism, kommunikation och samtalsmetodik.

Hennes tidigare forskning har kretsat kring hur unga vuxna konstruerar identiteter i relation till musik. Nuvarande forskning är riktad mot subkulturer som identitetsskapande forum i en föränderlig värld samt olika aspekter av välbefinnande i relation till musik.

Signild Risenfors är fil.dr och lektor i pedagogik vid Högskolan Väst. Hennes forskningsintressen handlar om språk, identitet, religion, samhälle och undervisning. Tidigare forskningsprojekt är etnografiska studier och intervjustudier om ungdomars livstolkande samt om ungdomar och islam.

Emma Sorbring är docent och lektor i psykologi

vid Högskolan Väst, där hon är verksamhetsledare för den barn- och ungdomsvetenskapliga forskningsmiljön. Hennes övergripande forskningsintressen är inom områdena familj, barn och ungdomar. Nuvarande och tidigare projekt har berört föräldraskap ur ett kulturellt perspektiv, unga föräldrar, ungdomars internetanvändande och föräldrars strategier, ungdomars sexuella utveckling, våld i nära relation bland ungdomar samt unga människors beslutsfattande.

Ylva Ulfsdotter Eriksson är fil.dr i sociologi och

verksam som lektor i sociologi vid Göteborgs universitet. Hon forskar om yrken och professioner i genus- och statusperspektiv. Hon har bland annat skrivit böckerna Begreppbart Yrke och Yrkesstatus – erfarenhet, identitet och erkännande, tillsammans med Marita Flisbäck.

Maria Wängqvist är fil.dr och lektor i psykologi vid

Göteborgs universitet. Hon undervisar framför allt inom utvecklingspsykologi med särskilt fokus på identitetsutveckling bland ungdomar och unga vuxna. Hennes övergripande forskningsintressen rör identitets- och personlighetsutveckling och berör bland annat frågor hur unga vuxna tar sig an uppgiften att skapa en identitet och hur detta hänger ihop med andra aspekter av deras utveckling och livssituation.

9

inledning

10

Att undersöka och förstå ungas identitetsskapande – en fråga om kontext Att undersöka och förstå identitet är något som sysselsätter många. Vi ägnar oss alla mer eller mindre återkommande under hela våra liv åt att försöka förstå vilka vi är. Samtidigt försöker vi också att förstå oss på and­ ra människor och alla de relationer och sammanhang som vi ingår i. På så vis går det att se undersökandet av identitet som något i det närmaste allmänmänskligt, något som innefattas i själva människovarandet. Under den tid som kallas ungdomsperiod kan detta undersökande och prövande av vem man är och vem man kan och vill vara sägas vara särskilt intensivt. Även om frågor kring självet och dess relation till andra aldrig avslutas eller slutgiltigt besvaras under ett människoliv, så har dessa processer – som kan sammanfattas med identitetsskapande – en laddning och intensitet av ett särskilt slag under den period som definieras som ungdomsåren. Det är en av anledningarna till att identitetsskapande, såväl inom forskning som i andra sammanhang, sammankopplas framför allt med ungdomar. Den här sammankopplingen beror delvis på att den vedertagna bilden av och föreställningen om ungdomsfasen föreskriver just sökande och intensifierat identitetsskapande som särskilt lämpligt och önskvärt under denna period. Men det har också att göra med att livsloppet ofta arrangeras på sådana vis som gör ungdomsåren till mer föränderliga, rörliga och öppna än vad senare faser i livet vanligtvis är. Fler och olika slags möjligheter och vägar tycks vara öppna för en ung människa, än för exempelvis en medelålders person som kanske har utbildning och ett flertal år som yrkesverksam bakom sig och därtill ofta erfarenhet av någon eller några former av egen familjekonstellation med partner och barn. De här områdena – utbildning, yrke och familj – utgör exempel på vad denna bok kommer att handla om, nämligen kontextens roll för ungdomars identitet.

Den sammanhållande fråga som behandlas i de tolv kapitlen i denna bok är kontextens betydelse för ungdomars identitetsskapande. Vi kommer därför att i denna inledning förklara vad som här menas med kontext.

Därefter ges en kortfattad introduktion till det fält som det slags forskning om ungdomar som de olika kapitlen bygger på ansluter till – det barn- och ungdomsvetenskapliga kunskapsområdet.

Att undersöka och förstå ungas identitetsskapande – en fråga om kontext

11

Kontextens betydelse Identitetsskapande beror av och sker alltid i förhållande till sammanhang av olika slag. En central utgångspunkt i den här boken är att individens utveckling från barn till vuxen kan te sig olika beroende på hur specifika sammanhang påverkar ungas beteende, handlingsmönster och uttrycksformer.

Barn och ungdomar definierar också sig själva genom de olika arenor som de deltar i och aktivt är med och formar. De olika strukturella och mer individrelaterade livsvillkor som unga omges av ger dock olika förutsättningar för alla de processer som innefattas i det vi kallar identitetsskapande. Olika teoretiska perspektiv på och därmed olika definitioner av identitet, identitetsbildning, identitetsskapande, och näraliggande begrepp, kommer inte att här beröras närmare utan i stället förekomma, redogöras för och analytiskt användas i de olika tematiska kapitlen. I stället vill vi här ge en förklaring av det begrepp och perspektiv som innefattar sådant som sammanhang, arenor och livsvillkor, nämligen kontext.

Kontext betecknar både någon form av sammanhang och den betydelse som sammanhang har av olika slag. Kontext innefattar alltså både själva sammanhanget som sådant, och markerar att sammanhanget är av central vikt för att förstå innebörden av det fenomen eller den företeelse som undersöks. Därmed utgör begreppet kontext en perspektivangivelse som riktas mot något slags interaktion och mot de relationella aspekterna av identitet och identitetsskapande.

Kontext som beteckning för själva sammanhanget som sådant kan dock tillskrivas en rad olika – konkreta eller mer abstrakta – innebörder. Det kan röra sig om ett mer fysiskt, påtagligt och rumsligt sammanhang, det vill säga en speciell plats, arena eller miljö som innebär speciella villkor för sådant som ungas identitetsskapande. Men en kontext kan också ha en mer abstrakt innebörd, i bemärkelsen att ungdomar (och andra) omges av och rör sig i och mellan olika språkligt och symboliskt konstituerade sammanhang, det som inom forskning brukar kallas för diskurser. Betydelsen av sammanhanget – om det är fråga om en diskursiv kontext – innebär då sådant som att människors överväganden, val och handlingar alltid sker inom ramen för och i relation till ett visst sätt att beteckna och tala om ett givet fenomen.

Ofta är kontexter dock både konkreta och diskursiva samtidigt. Och vidare kan kontext förstås som att det inom ramen för en bredare eller mer övergripande kontext även ryms ett antal delkontexter. För att åskådliggöra detta med ett exempel som är centralt i förhållande till ungdomar så kan vi tänka på skolan som kontext. En skolkontext kan förstås som att den utgör ett fysiskt rumsligt sammanhang bestående av byggnader och arenor.

12

Skolkontexten kan också förstås som en diskursiv kontext i och med alla utsagor som finns om skolan som fostrande och samhällelig institution.

Den rumsliga skolkontexten består i sin tur av många olika arenor som utgör de sammanhang och villkor i förhållande till vilka ungdomar formas och själva aktivt utformar sin identitet. Exempel på dessa är klassrummen och dess interaktion med lärare och andra elever, korridorerna och skolgården med kompisar och ungdomar i andra åldersklasser och så vidare.

Den diskursiva skolkontexten består också av många olika delkontexter bestående av alla de olika typer av tal, texter och bilder i och av skolan som de unga omges av. Där finns officiella styrdokument som läroplan och betygskriterier; där finns skolböcker och annat undervisningsmaterial. Men där finns också allt annat tal om skolan, i offentlig debatt, i olika typer av medier, i populärkultur och även i sammanhang där unga själva är med och formar alternativa diskurser om skolan, till exempel genom interaktion på sociala medier.

Ett annat exempel på en övergripande, både rumsligt existerande och diskursivt utformad, kontext är det som vi i dagligt tal kallar civilsamhället.

Också denna består av ett antal delkontexter som ideella verksamheter, organiserade fritidsaktiviteter, föreningsliv, internetbaserade gemenskaper och liknande. Det som särskiljer civilsamhälleskontexten är att den utgörs av sammanhang som kännetecknas av att den inte är organiserad på samma sätt som andra kontexter, som till exempel ”den privata marknaden” eller ”den offentliga sektorn”. Kontexten civilsamhället erbjuder andra institutionella villkor för identitetsskapande aspekter som delaktighet och tillhörighet än exempelvis mer formaliserade samhällserbjudanden inom välfärdssektorn. En skillnad mellan en civilsamhällelig kontext och en i högre grad reglerad offentlig institution, som den tidigare nämnda skolkontexten utgör ett exempel på, är att den senare med nödvändighet förutsätter på förhand givna kategorier av människor. I skolan befinner man sig som tillhörande endera kategorin elev eller lärare och övrig skolpersonal, vilket bidrar till specifika kontextuella förutsättningar och villkor för identitetsskapande. Dessa kategorier ges av kontexten som sådan, medan en civilsamhällelig kontext utmärks av en högre grad av frivillighet och aktivt deltagande under andra typer av villkor, med utgångspunkt i exempelvis sådant som intresse för idrott eller musik. På så vis utgör olika slags kontexter också specifika möjligheter såväl som begränsningar och hinder. Att fokusera på det kontextuella i fråga om ungdomars identitet handlar alltså om att tillskriva kontexten olika betydelser, men alltid sammanhängande med och grundläggande för identitetsskapandet.

Att undersöka och förstå ungas identitetsskapande – en fråga om kontext

13

Barn- och ungdomsvetenskap som tvärvetenskap Kapitlen i denna bok behandlar ett antal olika slags kontexter där ungdomars identitetsskapande sker. Urvalet av de tematiska kontexter som förekommer här är på intet vis heltäckande, utan utgör just ett urval, men ger sammantaget en relativt mångsidig bild av arenor, sammanhang och livsvillkor som omger och hanteras av ungdomar i ett nutida Sverige. Kapitelförfattarna har sin bakgrund inom en rad olika discipliner, som psykologi, pedagogik, utbildningsvetenskap, socialt arbete, sociologi, kulturvetenskap och idrottsvetenskap. Därtill bygger flera av bokens kapitel på tvärvetenskapliga projekt som utförts av forskare från olika ämnen som bedrivit forskning och skrivit tillsammans. På så vis avspeglar bokens bidrag forskning från skilda discipliner som ofta fokuserar på olika (slags) kontexter och därmed belyser olika aspekter av ungdomars utveckling, lärande, livsvillkor och kultur, utifrån en rad olika perspektiv. Detta innebär en bredd i fråga om teman och forskningsfrågor.

Boken gör dock inte anspråk på att vara heltäckande. Det finns teman som skulle ha kompletterat bilden ytterligare men som inte uttryckligen behandlas i boken. Några som kan nämnas är ekonomiskt utsatthet, hbtqtematik, kriminalitet och droger, familjehems- och institutionsplacerade ungdomar. Poängteras bör att dessa inte är bortvalda utifrån relevans utan att de, tillsammans med andra möjliga tematiska kontexter, kan bidra med kritiska frågor och reflektioner i förhållande till den i övrigt breda representationen av teman.

Det finns också sammanhållande aspekter i de olika bokkapitlen. Ut­ över fokus på frågorna kring ungdomar, identitet och kontext finns också kopplingen till det framväxande fält och kunskapsområde som inom internationell forskningslitteratur benämns The New Sociology of Childhood (se t.ex. Corsaro 2011; Matthews 2007) eller den nya barndomssociologin (Kampmann 2003), och till det mång- och tvärvetenskapliga forskningsoch kunskapsområdet barn- och ungdomsvetenskap.

Den nya barndomssociologin och dess inriktning i fråga om forskning om unga började göra sig gällande redan under 1980-talet. Den formerades då delvis i opposition mot främst den traditionella utvecklingspsykologin, men också mot sociologins sätt att framställa barn och ungdomar.

Utvecklingspsykologin kritiserades för att betrakta barns och ungdomars utveckling som i allt väsentligt styrd av biologiska mognadsprocesser och därmed som tämligen oberoende av samhällsförhållanden. I fråga om sociologins perspektiv påpekades en motsvarande slagsida och ensidighet i framställningen av barn och ungdomar som helt formade och bestämda av

14

omgivande strukturer (Ryan 2008). Både sociologi och utvecklingspsykologi kritiserades därmed för deras tendenser att betrakta och framställa unga på generaliserande vis, där de tillskrevs vissa gemensamma egenskaper, vilka urskilde dem från vuxna, men också som i hög grad förutbestämda (utifrån struktur eller biologi), oavsett skiftande kontextuella förutsättningar. Exempelvis hävdar Chris Jenks, en av förgrundsfigurerna till detta ”nya” sociologiska perspektiv, att en viktig ambition var att uppmärksamma mångfalden, eller pluraliteten, i barn- och ungdomstiden. Jenks ville därför hellre tala om, som han uttrycker det, ’the plurality of childhoods’ (1996). Vi har i ett samhälle inte bara en barndom att utforska – utan flera olika, menade han – och detsamma kan sägas gälla för ungdomen. Denna mångfald kommer till uttryck just i de olika kontexter i vilka barn och unga lever sina vardagsliv, där pluraliteten fungerar som en påminnelse om variationen och skillnaderna i erfarenheter hos barn och unga.

En annan central ambition inom den nya barndomssociologin var att framhålla och undersöka barns och ungdomars aktörskap och reflexiva förmåga (Corsaro 2011). Med utgångspunkt i kritiken av de perspektiv som man menade tenderat att framställa unga som förutbestämda och därmed passiva mottagare av kultur och livsform, betraktas i stället barn och ungdomar som kompetenta, sociala, tolkande och medskapande aktörer. För att möta dessa ambitioner inom forskningen – att uppmärksamma och undersöka mångfalden av barn och ungdom och att komma i kontakt med ungas egna förmedlade erfarenheter – så krävs också särskilda överväganden om hur man som forskare bör gå till väga. Med hjälp av vilka ansatser och metoder låter sig ungas egna röster och erfarenheter bäst utforskas?

Barn- och ungdomsvetenskap utgör idag ett tvärvetenskapligt forskningsområde, som bygger på och integrerar kunskaper från olika discipliner. Därmed söker forskare som är verksamma inom detta fält att dels utifrån de teoretiska och metodologiska traditioner som etablerats inom de traditionella disciplinerna, dels med hjälp av tvär- och interdisciplinära ansatser, låta olika perspektiv mötas, brytas och berikas av varandra.

Men det kan påpekas att detta förvisso är lättare sagt än gjort. Sociologen Berth Danermark har intresserat sig för och skrivit om frågor kring tvärvetenskap (främst med koppling till funktionshinderområdet) och han framhåller att många av de problem och frågeställningar som vi idag söker lösningar på förutsätter metoder och forskning där kunskaper från olika områden blandas (2001). Men trots ambitioner och anspråk på att i forskningssammanhang arbeta över disciplinära gränser infinner sig ofta en oklarhet och vaghet kring begreppet tvärvetenskap och dess praktik.

Det har också länge saknats en tillräckligt innehållsrik definition av den

Att undersöka och förstå ungas identitetsskapande – en fråga om kontext

15

tvärvetenskapliga ansatsen. I en övergripande beskrivning sammanfattar Danermark dock denna ansats på följande vis: [Tvärvetenskap är] problemorienterad, innehåller kunskapskombinationer med rötter i olika discipliner och att det därigenom leder fram till nya förklaringsmodeller samt slutligen att verksamheten genererar nya angreppssätt och metoder […] verksamheten i sin förlängning kan också leda till att nya kunskapsområden växer fram och etableras (ibid. s. 289).

Denna beskrivning ringar också in mycket av den barn- och ungdomsvetenskapliga forskningen; som tvärvetenskaplig verksamhet, innehållande kunskapskombinationer, sammansatta utifrån problemformuleringar som initieras för att hantera komplexa frågor kring sådant som ungas utveckling, lärande och livsvillkor.

Bokens innehåll och upplägg Denna antologi är tänkt att fungera som en forskningsbaserad lärobok.

Vi vill inspirera till fortsatt kunskapssökande om och fördjupad förståelse kring ungas identitetsskapande. Utifrån denna ambition vill vi, utöver att bidra med kunskap om olika kontexters betydelse för unga, även presentera en rad olika angreppssätt och metodansatser med vars hjälp dessa och näraliggande frågor kan undersökas. I boken möter läsaren detta dels som integrerade delar i de olika kapitlen, dels i anslutning till fem av dem i form av reportage om de forskare som står bakom dessa kapitel. Reportagen är gjorda av Torsten Arpi som är pressansvarig på Utbildningsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet. Tanken med dessa reportage, som bygger på intervjuer med kapitelförfattarna, är att åskådliggöra själva forskarverksamheten genom att låta forskare själva berätta om sina erfarenheter. Angreppssätt, reflektioner kring metodansatser men även aspekter som forskningsetik och tankar kring forskningens relation till andra samhälleliga sammanhang är frågor som där diskuteras.

Vart och ett av bokens tolv kapitel har en specifik kontext i fokus. I anslutning till varje kapitel finns också en övning som erbjuder läsaren reflektion och fördjupning inom det område som kapitlet i fråga har behandlat. Vi vill med dessa olika slags övningar ge uppslag till och inspirera både till vidare undersökningar kring de specifika frågeställningar som behandlas i respektive text och till olika angreppssätt och metoder för att ta sig an frågorna. På så vis är vår ambition och förhoppning att de forskningsresultat som presenteras och diskuteras i de olika kapitlen både ska utgöra kunskapsbidrag kring ungdomars identitetsskapande i relation till en mångfald av kontexter, och att de kan ge upphov till nya frågor och undersökningar.

16

Bokens första kapitel, Ungdomar och unga vuxnas identitetsskapande i relation till familjen, är skrivet av Philip Hwang och Maria Wängqvist. I kapitlet beskrivs familjen som kontext och dess betydelse under ungdomsperioden, men också efter det att individen som ung vuxen flyttat hemifrån.

Författarna presenterar Erik H. Eriksons teori om utvecklingsfaser, James Marcias teori om identitetsstatus och Jeffrey Arnetts teori om identitet och vuxenblivande. Kapitlet bygger på ett mycket omfattande forskningsprojekt, ”The Gothenburg Longitudinal study of Development”, som startade för mer än 30 år sedan och fortfarande pågår.

Kapitel 2, Tillhörigheter och funktionshinder i det civila samhället, är skrivet av Martin Molin. I kapitlet beskrivs civilsamhället som kontext och vilken roll denna kontext har speciellt för ungdomar som har erfarenhet av särskolebakgrund. Multipla identiteter, delaktighet och tillhörighet är begrepp som belyses och utvecklas i relation till civilsamhällets sammanhang, det vill säga sammanhang som inte är formella och institutionaliserade. Kapitlet bygger på projektet ”Tillhörigheter och funktionshinder i det civila samhället” och avslutas med forskarreportaget ”Nyfiken på särskoleelevers identitetsskapande”.

Kapitel 3, Att bli stoppad – socialpsykologiska studier av vithet, ungdomskultur och plats, är skrivet av Thomas Johansson. Kapitlet sätter fokus på tid och rum som betydande kontexter för identitetsskapandet. Strukturering av tid och rum skapar på olika sätt både hinder och möjligheter för ungdomar att utveckla sina livsplaner. Relevansen av vändpunkter (så kallade turning points) samt olika strategier att ta sig runt eventuella svårigheter beskrivs och diskuteras. Kapitlet baseras på en rad forskningsprojekt med fokus på ungdomar i utsatta och segregerade bostadsområden.

Kapitel 4, Relationer i en flytande tid, är skrivet av Bo Helsing. Den romantiska och sexuella relationen beskrivs här som en kontext i vilken ungdomen formar sin identitet. När ungdomar prövar sig själva i nära intima relationer med en partner blir det en del av identitetsprojektet. I kapitlet ges en tillbakablick i hur mönster för sexualitet och relationsskapande har förändrats under det förra seklet fram tills nu och hur dessa förändringar är något som dagens ungdomar måste förhålla sig till. Två projekt, båda med fokus på ungdomars intima relationer, ligger till grund för kapitlet.

Kapitel 5, Att experimentera med sitt själv – internet och identitetsskapande, är skrivet av Emma Sorbring, Margareta Bohlin, Åsa Andersson och Linda Lundin. Kapitlet fokuserar på internet som en kontext för identitetsskapande där ungdomar tillåts experimentera med och kommunicera delar av sin identitet både i grupp och individuellt. Pierre Bourdieus teori om olika former av kapital används här för att förstå tonåringars identitetsska-

Att undersöka och förstå ungas identitetsskapande – en fråga om kontext

17

pande processer. Kapitlet bygger på berättelser skrivna av gymnasieungdomar inom ramen för projektet ”Självdefinierande kontexter inom barn och ungdomars vardag”. I anslutning till kapitlet finns forskarreportaget ”Att vara sig själv på nätet”.

Kapitel 6, ”Jag är en idrottare” – om fritid, idrott och moral, är skrivet av Therése Skoog och Henrik Gustafsson. I kapitlet beskrivs idrotten som en betydande kontext för ungdomens fysiologiska, psykologiska och sociala utveckling. Identitetsskapande och idrott beskrivs i relation till tonåringens kroppsliga förändringar, psykosociala anpassning och moraliska utveckling. Författarna använder även ett genusteoretiskt perspektiv på identitetsskapande och idrott. Kapitlet bygger på ett antal studier med fokus på såväl idrottande ungdomar i allmänhet som elitidrottande ungdomar.

Kapitel 7, Riskdiskurser i kvällspressen, är skrivet av Margareta Bohlin, Martin Malm, Daniel Saura och Soly Erlandsson. I detta kapitel är kontexten riskdiskurser. Kapitlet fokuserar på vanligt förekommande sätt att beskriva risker i olika medier. Ungdomars aktiviteter ses ofta som riskfyllda av vuxensamhället och beskrivningar av risker, så som de framställs i medier, utgör en referensram för ungdomar att förhålla sig till i identitetsskapande processer. Till grund för kapitlet ligger analys av nyhetsmedier. Kapitlet avslutas med forskarreportaget ”Ungdomar möter stereotyp riskbeskrivning i medierna”.

Kapitel 8, Musik, subkultur, ungdomar och risktagande, är skrivet av Susanna Nordström och Margareta Bohlin. I kapitlet beskrivs musik som en kontext där ungdomars identitetsskapande processer äger rum. Sociala, existentiella och psykologiska dimensioner av att ingå i ett musiksammanhang beskrivs samt de strategier ungdomar har för att hantera risker och situationer där risköverväganden sker. Författarna utgår även från ett genusteoretiskt perspektiv på identitetsskapande och musik. Som grund för kapitlet används författarnas två avhandlingsprojekt, i vilka musik och ljud i ungdomars liv har varit i fokus.

Kapitel 9, Unga människor och (o)möjliga yrkesidentiteter, är skrivet av Ylva Ulfsdotter Eriksson och Anna Hedenus. I kapitlet sätts identitetsskapande i relation till kontexten yrke och yrkesroll. Yrke är för många ungdomar en icke-fråga då det ligger i framtiden och är något som andra har, till skillnad från ungdomarna själva. Trots detta är yrkesval nära kopplat till tonåringens skolval och sociala tillhörighet. Kapitlet bygger på intervjuer med gymnasieungdomar och avslutas med forskarreportaget ”Fler hinder för ungas möjliga yrkesidentiteter”.

Kapitel 10, Smart eller inte? Hur kulturella föreställningar om intelligens påverkar ungdomars identitet och livsbanor, är skrivet av Helena Korp och

18

Girma Berhanu. Kapitlet beskriver intelligensdiskurser som kontext. Intelligensdiskurser kan beskrivas som vardagsföreställningar om intelligens, vilka fungerar som en källa och referensram för ungdomars konstruktion av sin identitet och sina livsbanor. Dessa diskurser har stor betydelse för hur människor ser på och värderar både sig själva och andra och vad de ser som möjligt och som värt att sträva efter. Kapitlet bygger på projekt med fokus på föreställningar om intelligens.

Kapitel 11, Att vara ett global medborgare – skapandet av språkliga identiteter i och utanför skolan, är skrivet av Alastair Henry. I kapitlet beskrivs språk som en kontext, och fokus är på identitetsskapande som kan kopplas till inlärning av främmande språk och språkanvändning. Utifrån teoretiska perspektiv om ”möjliga själv”, bikulturalitet och hybriditet beskriver och diskuterar författaren hur ungdomarna använder sina språkliga kunskaper för att utveckla identiteter som aktörer i en globaliserad värld. Kapitlet bygger på ett antal undersökningar om tillägnandet av ett främmande språk hos ungdomar.

Kapitel 12, Vara sig själv – identitetsformande bland ungdomar i gymnasieskolan, är skrivet av Signild Risenfors. Begreppet kontext används i detta kapitel både om skolan som plats och om det ideologiska sammanhang där ungdomarnas tal om att ”vara sig själva” uttrycks. I detta avslutande kapitel diskuteras ungdomars tal om existentiella och livsnära frågor som en central del av den identitetsskapande processen. Kapitlet har sin utgångspunkt i intervjuer och samtal med samt brev från gymnasieungdomar, uppkomna inom ramen för författarens avhandlingsprojekt. I anslutning till kapitlet finns bokens sista forskarreportage, ”Mångbottnat att vara sig själv”.

Referenser Corsaro, W. A. (2011). The Sociology of Childhood. Thousand Oaks, CA: Pine Forge Press.

3rd ed.

Danermark, B. (2001). Tvärvetenskapens förutsättningar – exemplet handikappforskning.

Socialvetenskaplig tidskrift, Nr 4, 288–305.

Jenks, C. (1996). Childhood. New York: Routledge.

Kampmann, J. (2003). Barndomssociologi – fra marginaliseret provokatör til mainstream le-

verandör. Review Essay. Dansk Sociologi, Vol. 14, No 2, 79–93.

Matthews, S. H. (2007). A Window on the ‘New’ Sociology of Childhood. Sociology compass 1/1, 322–334.

Ryan, P. J. (2008). How New Is the “New” Social Study of Childhood? The Myth of a Paradigm Shift. Journal of Interdisciplinary History, XXXVIII: 4) Spring, 200, 553–576.

Att undersöka och förstå ungas identitetsskapande – en fråga om kontext

19

1. Ungdomar och unga vuxnas identitetsskapande i relation till familjen Philip Hwang & Maria Wängqvist

google-generationen, ”tjugonånting”, ”kvartslivare” eller helt enkelt unga vuxna – det finns många benämningar och samtliga syftar på dem som är unga idag – inte vuxna men ändå inte tonåringar eller barn. De ska (hjälpligt) kunna stå på egna ben. Deras valmöjligheter är till synes oändliga, men det finns samtidigt en stor tvekan inför att ta steget ut i vuxenlivet. Kanske är Håkan Hellström något på spåret när han sjunger ”jag saknar inte mycket, men jag saknar illusionen av att allting kommer att ordna sig”. Att bli vuxen och hitta sin identitet är ingen liten sak. I en tid av globalisering där nästan allt är relativt är det kanske inte längre lika självklart 20 vad det egentligen innebär att bli vuxen.

1. Ungdomar och unga vuxnas identitetsskapande i relation till familjen

 21

I

dentitet är ett mångtydigt begrepp. En handlar om identitet i

bemärkelsen likhet, där tecknet = ofta symboliserar identitet (exem­ pelvis i matematik och logik). En annan rör identitet i bemärkelsen självbild, som innebär en medvetenhet om sig själv som unik individ. Identitetsutvecklingen kan då beskrivas som personens Identitetsutvecklingen strävan att få ihop olika bilder av sig själv till en personlig idenkan då beskrivas som titet. Det handlar bl.a. om att man i grunden är densamma personens strävan att få ihop olika bilder av sig trots de förändringar som inträffar i livet. En tredje handlar själv till en personlig om personers egen identifikation som tillhörande en bestämd identitet. kultur, etnisk grupp eller nation. Man talar med andra ord om kulturell identitet, etnisk identitet eller nationell identitet.

Det här kapitlet tar upp självbildsaspekten av identitet och hur den formas i och av familjen, framför allt föräldrarna. Det handlar om perioden mellan ungdomsåren och de unga vuxenåren som är en tid då identiteten tar en allt fastare form. För den enskilde handlar det mycket om att söka svaren på identitetsrelaterade frågor som: •• •• •• ••

Vem är jag?

Vem kommer jag att bli?

Vad gör mig till en unik individ?

Har mina föräldrar och min familj påverkat att jag är den jag är och i så fall hur?

Här finns en räcka centrala frågor och många svar. De flesta av oss brottas med frågor av det här slaget hela livet, men de är kanske som mest aktuella under de senare ungdomsåren och i de unga vuxenåren. Det finns flera anledningar till att det är på detta viset. Ett skäl har att göra med att denna period i livet är en tid då stora biologiska, psykologiska och sociala förändringar äger rum. Dessutom är det först under de sena ungdomsåren som man fullt ut har förmåga att på ett systematiskt sätt fundera över den tänkta framtiden, dvs. frågor av typen: •• Vem kommer jag att bli?

•• Vilka möjliga identiteter står öppna för mig?

Som ung vuxen ställs man också inför en rad val som på olika sätt kan ha betydelse för ens identitet, till exempel val av utbildning, yrke och eventuell partner. Alla dessa val väcker i sin tur frågor som: •• Vad vill jag få ut av mitt liv?

•• Vad är riktigt viktigt för mig?

22

Utgångspunkter När det gäller ungdomar och unga vuxnas identitetsskapande i relation till familjen (i första hand föräldrarna) som kontext, kan vi grovt urskilja två teoribildningar som delvis sammanfaller men delvis också är olika när det gäller synen på personlig identitet. Det ena synsättet, som företräds av framför allt teoretiker som Erik H. Erikson och James Marcia, poängterar att identiteten är något som utvecklas utifrån individen under de senare ungdomsåren. Ett delvis annat synsätt representeras av Jeffrey Arnett som tar fasta på de sociala förändringar som skett i många västerländska länder under senare år, och som har lett till att inträdet i traditionella vuxna roller som att påbörja ett yrkesliv eller att få barn och familj, nu sker allt senare.

På så vis kan man tala om att vuxenblivandet har blivit uppskjutet, vilket i sin tur har lett till att en period av identitetsutforskande och instabilitet ofta pågår under en stor del av tjugoårsåldern. Här följer en sammanfattning på vad företrädare för de två synsätten menar är av avgörande betydelse för identiteten, samt exempel på hur ungdomar och unga vuxna idag resonerar kring frågor som rör identitetsskapandet.

Erik H. Eriksons teori om utvecklingsfaser Erikson var en av pionjärerna inom identitetsforskningen. För honom representerade sökandet efter identitet ett grundläggande mänskligt behov, ett behov lika viktigt som mat, trygghet och sexuell tillfredsställelse. Till det mest centrala i identitetsskapandet hör enligt honom en inre känsla av att vara densamma. Trots att individens levnadsomständigheter och relationer kan förändras, innebär en stabil identitet – upplevelsen av att man själv är densamma – en känsla av kontinuitet i tid och rum, oavsett de olika roller och kontexter man befinner sig i.

Enligt Erikson är identitet en subjektiv upplevelse av vad det är som gör att ”jag är jag” och som består av tre delaspekter: biologisk, psykologisk och social. Med biologisk identitet menar han bland annat den delen av identiteten som är förknippad med vårt kön, vårt utseende och vår kroppsuppfattning. Inom den psykologiska delen av identiteten finns våra unika känslor, intressen, behov och försvarsmekanismer. Den sociala delen handlar om att miljön ger möjlighet till olika uttryckssätt för identiteten, till exempel i olika kulturer. När allt fungerar ger identiteten oss en känsla av att vi trivs i vår kropp, att vi upplever att vi har en riktning i våra liv och att vi betyder något för de personer som är viktiga för oss (Erikson 1968).

Enligt Frisén och Hwang (2006) har Erikson intresserat sig för individens utveckling under hela livet. Han utgår ifrån att det i varje utvecklingsfas

1. Ungdomar och unga vuxnas identitetsskapande i relation till familjen

23

finns en utvecklingskonflikt eller en kris (med en negativ och en positiv pol) som behöver hanteras (Erikson 1968). Under ungdomstiden handlar utvecklingskonflikten om identitet kontra rollförvirring. Lösningen här, som i tidigare faser, påverkas av hur pass väl de tidigare kriserna lösts.

Utan en grundläggande tillit, självständighet, initiativförmåga och verksamhetslust, dvs. utan de tidigare positiva krislösningarna, är det svårt att utveckla en stabil identitet under ungdoms- och de unga vuxenåren. Den negativa lösningen av krisen är, enligt Erikson, en identitetsförvirring som Nyckeln till en positiv innebär en osammanhängande och ofullständig identitet. lösning ligger bland Det kan röra sig om allt från att inte riktigt veta vem man är annat i samspelet till mer allvarliga förvirringstillstånd. Erikson menar att ett med andra, med både visst mått av rollförvirring är en nödvändig del av den norjämnåriga och vuxna, mala identitetsutvecklingen. Nyckeln till en positiv lösning särskilt med föräldrarna. ligger bland annat i samspelet med andra, med både jämnåriga och vuxna, särskilt med föräldrarna. Andra personer fungerar som speglar som hjälper individen att skaffa sig en stabil bild av vem han eller hon är. Optimal identitetsutveckling innebär enligt Erikson att man hittar sociala roller och sociala grupper som går väl ihop med de egna biologiska och psykologiska förutsättningarna.

Erikson talade om behovet av ett psykosocialt moratorium under ungdomstiden, ett slags andrum från ansvar och plikter. Moratoriet skulle vara en sökande period då ungdomarna kunde leva lite vid sidan om samhället och pröva tillfälliga roller. Detta skulle göra det möjligt för ungdomarna att ”hitta sig själva”. Även om Erikson mycket starkt förankrar identitetsbildningen i ungdomsåren, är han noga med att påpeka att frågor kring identiteten inte är något som löses en gång för alla under denna period, utan de fortsätter att göra sig påminda under de följande faserna i livscykeln. Identitet bygger på barndomens identifikationer, men är samtidigt något mer än summan av dessa. Identiteten handlar snarare om hur den egna personen organiserar barndomens förhållanden som sedan omformuleras av personen till ett nytt mönster. Man skulle kunna säga att identitet baseras på ett kontinuum från det förflutna, att det förflutna ger en mening till nuet och orientering åt den kommande tiden (Marcia 2006). Enligt Erikson är identitetsskapandet under ungdomsåren en förutsättning för nästa stadium (som präglas av intimitet kontra isolering), där man bland annat ska kunna engagera sig känslomässigt i en annan människa. Förmågan att vara känslomässigt nära en annan människa är mycket viktig för en stabil identitet. En positiv lösning på den grundläggande konflikten under denna fas är således närhet, och om man inte klarar av denna riskerar man att i psykologisk mening bli

24

ensam och endast få ytliga relationer till andra människor. För en positiv lösning av den inneboende konflikten måste man kunna växla mellan närhet och ensamhet.

James Marcias teori om identitetsstatus Marcias beskrivning av identitetsutvecklingen utgår ifrån och bygger vidare på Eriksons arbete (trots att de två aldrig arbetade tillsammans eller ens träffade varandra). Marcia (2006) poängterar att idenIndividen behöver pröva titetsutvecklingen är beroende av både utforskande sig fram och utforska och ställningstagande. Individen behöver pröva sig olika roller, samtidigt som fram och utforska olika roller, samtidigt som han el- han eller hon behöver ta ler hon behöver ta ställning till exempelvis vad han ställning till exempelvis eller hon vill arbeta med och vem han eller hon vill ha vad han eller hon vill arbeta som partner. En persons position när det kommer till med och vem han eller hon dessa processer av utforskande och ställningstagande vill ha som partner. reflekterar personens underliggande identitetskänsla, det vill säga hur långt personen har kommit i arbetet med att försöka ”hitta sig själv” eller svara på frågan: Vem är jag? Utifrån hur långt de kommit i sitt utforskande och i sina ställningstaganden menar han att ungdomarna kan delas in i fyra grupper (eller positioner): •• •• •• ••

Uppnådd identitet Moratorium För tidig identitet Diffus identitet

Uppnådd identitet Ungdomar i den här gruppen har etablerat en sammanhängande känsla av identitet. De har prövat flera möjliga roller och själva tagit ställning till dem. Marcia ser detta som den mest mogna och utvecklade identitetsnivån. Individer i den här gruppen reflekterar över sina handlingar och sina mål och är beredda att förändra dessa vid behov. En person med uppnådd identitet rättar sig inte enbart efter andras önskemål utan har också egna värderingar och mål. När det gäller familjens betydelse för identitetsskapandet menar Marcia att personer med en uppnådd identitet i de flesta fall kommer från familjer där man accepterar och tillåter skillnader. Relationen till familjen framstår också som god, och positionen uppnådd identitet ger också i andra avseenden de närmaste och mest intima relationerna (Marcia 2006). Att det är på detta viset har sin grund i en säker känsla av vem man är

1. Ungdomar och unga vuxnas identitetsskapande i relation till familjen

25

under den senare delen av ungdomsåren och början på de unga vuxenåren, vilket bidrar till att man vågar vara sårbar och ömsesidig med andra utan fruktan för att kapitulera eller att förlora sig själv i andra.

Moratorium Personer i den här gruppen befinner sig mitt i en period av utforskande och experimenterande och har ännu inte gjort några definitiva ställningstaganden. Marcia beskriver dessa individer som osäkra. I vissa fall tar detta sig uttryck i en aktiv och livlig livsstil och i andra fall som en ”inre brottningskamp” (Marcia 1994). När det gäller relationen till familjen är personer i moratoriet vanligtvis inte lika tillfreds som de med fullbordad identitet, utan de har ett ganska ambivalent förhållande gentemot ursprungsfamiljen (Marcia 1994). De verkar ständigt vara på väg och har därför svårt att överlåta sig till andra, vilket resulterar i förhållandevis korta och intensiva relationer. Att de har svårt för att överlåta sig menar Marcia (refererad till i Kroger 2004) kan ha sin orsak i att de har svårt att psykologiskt lösgöra sig från föräldrarna, speciellt föräldern av motsatt kön. Moratoriet ses ofta som en övergångsfas på väg mot en fullbordad identitet, men för en del kan perioden bli problematiskt lång och till och med vara under hela livet.

För tidig identitet Personer i den här gruppen har gjort ställningstaganden utan att först ha utforskat särskilt mycket. Dessa individer är vanligtvis mycket bestämda i sina åsikter och har en stark så kallad jagkänsla. Marcia anser att de trots detta har en svag identitet och en sårbarhet inför kommande livskriser.

Personer i den här gruppen har ofta okritiskt övertagit värderingar ifrån föräldrar eller andra auktoriteter. Deras relationer framstår som konventionella och stereotypa (Marcia 1994). Tillsammans med övriga i familjen delar de vanligtvis övertygelsen om att deras föräldrahem kännetecknades av värme, närhet och acceptans (Marcia 2006). De har svårt att kritisera föräldrarna och Marcia menar att man kan misstänka att det under ytan råder strikta värdevillkor för att bli älskad av föräldrarna, det vill säga man blir inte älskad förbehållslöst av föräldrarna utan man måste vara på ett visst sätt för att bli älskad (Marcia 2002). Personer med för tidig identitet har ofta blivit vad de blivit tillsagda att vara av en förälder eller någon annan (Marcia 1999). Under ungdomsåren är de därför mer uppfyllda av att infria en plan som har tilldelats dem i barndomen än av att utforska alternativa ”egna” planer för framtiden (Marcia 1999). Deras självkänsla beror på om de fullföljer de uppgifter som har tilldelats dem eller inte (Marcia 1993).

26

Diffus identitet Personer i den här gruppen undviker att utforska olika alternativa roller och perspektiv och har inte heller funnit några värderingar att göra till sina egna. Vissa tycks flyta genom livet på ett bekymmerslöst och oengagerat sätt, medan andra lider av ensamhet och en känsla av att sakna en inre kärna, en verklig självupplevelse. Marcia lyfter fram två olika typer av diffus identitet. Den ena gruppen är de som undviker kontakt och ger ett sorgset intryck, medan den andra gruppen söker kontakt på ett närmast tvångsmässigt vis och framstår som sorglösa (Marcia 1994). Gemensamt för dessa båda grupper är deras ytliga relationer till andra människor. I kontrast till personer med för tidig identitet är beskrivningen av familjen vanligtvis dyster. Personer i denna grupp upplever ofta en tydlig klyfta mellan sig själv och föräldrarna. Framför allt föräldern av samma kön upplevs som svår att överträffa och behaga (Marcia 2006).

Beskrivningen av Marcias positioner är väldigt förenklad. De finns sällan i en renodlad form, eftersom positionerna skiljer sig beroende på om det rör sig om exempelvis yrke, livsåskådningen eller kärlek (Marcia 2002). För att ytterligare komplicera bilden är det inte heller så att de flesta personer har en och samma position under hela livet. Det är vanligt med pendlingar mellan olika identiteter, särskilt mellan så kallad fullbordad identitet och moratorium (Marcia 2002). Denna pendlingsrörelse kallas

Högt ställningstagande

UPPNÅDD IDENTITET

FÖR TIDIG IDENTITET

Högt utforskande

Lågt utforskande

MORATORIUM

DIFFUS IDENTITET

Lågt ställningstagande

fIgUR 1. Figuren visar hur individer kan fördelas över de fyra identitetspositionerna beroende på i vilken mån de utforskat och tagit ställning till olika identitetsalternativ.

1. ungdomAr och ungA vuxnAs identitetsskApAnde i relAtion till fAmiljen

27

för MAMA-cykler efter de engelska orden för moratorium och uppnådd identitet (Moratorium/Achievement) (Stephen, Fraser, & Marcia 1992).

Enligt Marcia inträffar MAMA-cykler upp till tre gånger under vuxenåren.

Det kan även vara fler, då liknande cykler kan inträffa varje gång livet av någon anledning ”kommer i gungning”. Hur långa dessa cykler är skiljer sig åt beroende på den enskilda individen och sammanhanget (Marcia 2002).

Kritik av Marcias identitetsstatusmodell Flera forskare har haft kritiska synpunkter när det gäller Marcias identitetsstatusteori. En sådan synpunkt som har framförts är om Marcias syn på identitet passar in i Eriksons teori (se även Hwang & Nilsson 2011) kring begreppet identitet. En annan kritik är att Marcia och hans anhängare utger sig för att vara mycket mer Eriksontrogna än de i själva verket är. Ett exempel på detta är Marcias syn på identitetsstatus som enligt kritikerna missar att inbegripa så väl Eriksons utvecklingsperspektiv som interaktionen mellan person och miljö (Côté & Levine 1988). En forskare som kritiserar Marcias definition av begreppet identitet och den identitetsskapande processen är van Hoof (1999). Hon efterlyser bland annat Eriksons betoning av den inre upplevelsen av kontinuitet över rum och tid som en central identitetsaspekt. Psykologen Jane Kroger (2004) försvarar emellertid Marcia genom att poängtera att hans avsikt aldrig har varit att omfatta hela Eriksons nyansrika teori. Hon menar att det snarast kan ses som en omöjlighet att försöka operationalisera Eriksons identitetsdimension i ett enkelt begrepp. Kroger poängterar att de variabler som Marcia använder sig av – utforskande och ställningstagande – likväl är direkt tagna från ­Eriksons identitetsbegrepp.

Jeffrey Arnetts teori om identitet och vuxenblivande Den amerikanske psykologen Jeffrey Arnett (2000, 2004) är en annan forskare som riktat ljuset mot unga vuxnas identitetsskapande. Han har formulerat en teori om personer i åldersgruppen mellan arton år och den sena tjugoårsåldern som tar sin utgångspunkt i de nya förutsättningar för unga vuxna som vuxit fram under senare år. Arnett menar att det inte längre kan ses som det vanliga att man stadgar sig långsiktigt i tjugoårsåldern och att denna tid istället kännetecknas av förändring och identitetsutforskande av olika möjliga riktningar för framtiden. Även om identitetsutforskandet i de unga vuxenåren gör det till en särskilt innehållsrik och intensiv tid i livet för många människor, så upplevs utforskandet inte alltid som något positivt; det kan istället vara förknippat med oro inför framtiden och en rädsla för

28

att misslyckas. Dessutom tar sig unga vuxna till stor del an identitetsutforskandet ensamma, utan det dagliga stödet från vare sig sin ursprungsfamilj eller sin framtida familj. Beskrivningarna av åldersperioden visar att det är en tid av stora möjligheter men också en tid med risker och ensamhet.

Arnett menar alltså att vi i dag har en ny och mer eller mindre tydlig livsfas som brukar kallas vuxenblivande (”emerging adulthood”). Den infaller mellan ungdomen och de tidiga vuxenåren, det vill säga från cirka tjugo till omkring trettio års ålder. Att en ny livsfas ser dagens ljus och får ett namn är inte någon ny företeelse. På 1950-talet uppstod och myntades exempelvis det i dag välkända begreppet ”tonår”, som markerar perioden mellan barndom och vuxen ålder.

Enligt Arnett innehåller det så kallade vuxenblivandet fem olika aspekter som förekommer tillsammans: • Identitetsutforskande • Instabilitet i livet • Fokus på självet/den egna identiteten • En känsla av att vara ”mitt emellan” • En tid med många möjligheter

Identitetsutforskande Att vuxenblivandet inbegriper utforskning av identiteten innebär att man funderar över vem man är och hur ens vuxna liv ska utvecklas, främst när det gäller kärlek och arbete. Arnett menar att det finns ett egenvärde i osäkerheten som man upplever. Genom att vända och vrida på frågan, vilken sorts arbete som skulle vara rätt för just mig eller hur den person som jag vill leva tillsammans med ska vara, så lär personen känna sig själv bättre.

När det gäller arbete, utforskar man olika utbildnings- och yrkesmöjligheter med en strävan att hitta det ideala arbetet. Man letar således inte enbart efter ett arbete vilket som helst utan efter ett arbete som innebär självförverkligande och tillfredsställelse. När det gäller kärleksrelationer prövar man sig ofta fram i form av kortare eller längre relationer. Man söker inte enbart en partner utan också det som Arnett kallar en ”själsfrände”, någon som kan komplettera ens egen identitet och personlighet.

När man har flyttat från sin ursprungsfamilj finns det färre personer att ta hänsyn till – man rår i hög grad sig själv. Samtidigt finns det färre personer som kan bekräfta den delvis nya identiteten, vilket kan skapa en slags vilsenhet för den unga vuxna. Den unga personen är i betydligt större

1. Ungdomar och unga vuxnas identitetsskapande i relation till familjen

29

utsträckning än under tonåren hänvisad till att själv ta ställning till både små och stora beslut, som när man ska tvätta sina kläder eller vad som ska lagas till middag, men också vad för yrkesinriktning man ska välja eller vem man vill dela sitt liv med. Dessa val har betydelse för den framväxande identitetskänslan. Marcia (2006) beskriver det som att identiteten formas och omformuleras genom alla små och stora beslut vi fattar i vårt vardagliga liv. Även om unga på så vis är mer hänvisade till sig själva i sitt identitetsskapande, har föräldrarna en fortsatt viktig roll för de flesta unga vuxna. Många unga vuxna uppger exempelvis att de har tät kontakt med sina föräldrar (Wängqvist & Frisén 2012), och att etablera en (nästan) jämställd relation till dem beskrivs av många unga vuxna som en viktig del av att bli vuxen (Arnett 2004).

Instabilitet Under sökandet efter vem man egentligen är byter man ofta inriktning – man byter arbete, utbildning, partner och kanske framför allt boende (lägenhet, bostadsort). Ett vanligt mönster i Nordeuropa är att man flyttar hem­ifrån vid slutet av tonåren, ofta efter sin gymnasieutbildning. Man flyttar sedan ihop med kamrater eller med en partner, flyttar igen om förhållandet tar slut, kanske ägnar en tid åt resande i Europa och världen och söker sig därefter till en högre utbildning eller en yrkesutbildning.

Relationen till de egna föräldrarna förändras: man betraktar föräldrarna som individer och inte i första hand som föräldrar. Att så snart som möjligt flytta hemifrån var mer eller mindre självklart för femtio år sedan, men i dag är det inte lika avgörande. Det är också relativt vanligt att man tillfälligt flyttar tillbaka hem igen, av ekonomiska skäl eller av andra anledningar, till exempel svårigheter att hitta bostad (i Sverige låg medianåldern 2008 för när man flyttade hemifrån på 20,5 år för kvinnor och 21,5 år för män).

Denna tid av instabilitet innebär också en tid som är fylld av optimism och välbefinnande. Men den kan också innebära stress, framför allt om man själv inte är den som tar initiativ till utan så att säga utsätts för förändringarna. En viktig källa till stress och oro är förstås ungdomsarbetslösheten, som i Europa är dubbelt så hög som för vuxna. Sociala faktorer som ungdomsarbetslöshet och otrygga anställningsformer för unga innebär således att instabiliteten och utforskandet som kännetecknar den här tiden i livet inte alltid är en följd av personens egna val. Huruvida instabiliteten är ett eget val eller mer eller mindre påtvingad påverkar troligen också huruvida perioden blir en tid av optimism och framtidstro eller en tid av stress och vilsenhet.

30

Fokus på självet Att ha ett starkt fokus på sig själv innebär att man under vuxenblivandet står förhållandevis fri från institutionella krav och skyldigheter. Tidigare var man tvungen att gå i skolan och följa de regler som fanns där och i den egna familjen, och under de tidiga vuxenåren är det arbets- och familjeplikter som är framträdande. Under vuxenblivandet har man emellertid stor frihet att bestämma på egen hand, till exempel när det gäller att under en längre eller kortare tid ägna sig åt resor i världen.

Att ha fokus på sig själv och kunna styra sig själv ska inte sammanblandas med egocentrismen under förskoleåren. Då handlade det om att man inte hade den kognitiva förmåga som krävdes för att se olika situationer ur ett annat perspektiv än det egna. Själviskheten eller egocentrismen under vuxenblivandet handlar mindre om att man inte tar hänsyn till andra och mer om att man är upptagen av sig själv och sitt ”projekt”. Detta ska inte tolkas som något nedsättande, utan genom ett tillfälligt fokus på sig själv innebär denna period en form av utveckling av färdigheter som krävs för att kunna hantera sin vardag och få en bättre förståelse för vem man är och vad man vill i livet. Det övergripande målet för detta fokus är att man ska kunna klara sig på egen hand för att sedan också kunna engagera sig i andra människor och ta ansvar för både sig själv och andra.

Att vara ”mitt emellan” Många personer som befinner sig i vuxenblivandets period kan uppleva att de varken är ungdomar eller vuxna utan att de befinner sig i ett mellanrum mellan dessa två. Det som förr markerade att man hade blivit vuxen var äktenskap, men så är det inte längre för de flesta i dag. Att vara gift eller att ha ett fast samboförhållande hamnar i stället enligt Arnett (2007) långt ner på skalan när det gäller vad som gör att man kan känna sig vuxen. Det som är viktigare är andra faktorer som att vara ekonoVuxenblivandet blir mer miskt oberoende, att kunna fatta beslut på egen hand och utdraget, gradvist och att ta ansvar för sina egna handlingar. Det som också ses kopplat till individens som viktigt för när man är vuxen är individuella förmågor subjektiva upplevelse av som utvecklas gradvis, och det är mer eller mindre upp sin vuxenhet. till personen själv att avgöra när denne till exempel tar tillräckligt mycket ansvar för att känna sig som vuxen. Det är mycket svårare att objektivt säga när man fullt ut tar ansvar för sina egna handlingar än det är att säga om någon har börjat arbeta eller har gift sig (det som kan ses som traditionella vuxenmarkörer). Detta bidrar till att själva vuxenblivandet blir mer utdraget och kopplat till individens subjektiva upplevelse av sin vuxen-

1. Ungdomar och unga vuxnas identitetsskapande i relation till familjen

31

het. Här följer ett exempel från en 25-årig kvinna som fångar upplevelsen av att vara mitt emellan (fritt översatt från Arnett, 2004): Ibland känner jag mig vuxen, men ibland så sitter jag och äter glass direkt ur förpackningen. Det kan jag tycka är barnsligt. Men ändå så är jag ju vuxen för jag är en ganska ansvarsfull person. Om jag säger att jag ska göra något så gör jag det, jag är inte slösaktig med pengar och jag sköter mitt jobb. Men i vissa sociala situationer kan jag känna mig obekväm för jag vet inte hur jag ska bete mig och då känner jag mig som ett barn igen.

En tid av möjligheter Vuxenblivandets tid innebär som vi nämnde tidigare stora förhoppningar och en känsla av stark optimism. Det är få dörrar som har stängts och framtidsdrömmarna är fortfarande levande och realistiska – man drömmer inte lika ofta om att bli popstjärna eller professionell idrottare utan om att hitta en livskamrat och ett rimligt välbetalt arbete som man trivs med. Att framtiden sällan blir så ljus som man tänkt sig är ännu ingen realitet – skilsmässokonflikter och vantrivsel på arbetet ligger ännu i fjärran.

En aspekt av att det är en möjligheternas tid har att göra med att individen i viss bemärkelse har lämnat sin ursprungsfamilj. Om det är problem i ursprungsfamiljen under uppväxten, kan det vara svårt att släppa detta om man dag efter dag vistas i familjen. Om man bor på egen hand och

32

har en egen ekonomi, kan man få distans till problemen och har därmed möjlighet att forma sitt eget liv. Även om man kommer från en familj utan uppenbara problem kan detta vara en tid då man har möjlighet att hitta sig själv och stå på egna ben. De unga vuxenåren kan således innebära en möjlighet att frigöra sig från faktorer i omgivningen som tidigare begränsat identitetsskapandet, men forskning visar också att utvecklingen kan ta sig olika vägar under de här åren (Schulenberg & Zarett 2006) och den påverkas även av personens bakgrund och tidigare erfarenheter (Hendry & Kloep 2007). På så vis skulle man kunna säga att öppenheten och instabiliteten i de unga vuxenåren innebär både möjligheter och risker och att förutsättningarna för att ta sig an perioden kan variera mellan individer.

Sammanfattningsvis innebär vuxenblivandet bland Vuxenblivandet innebär annat förändrade attityder till arbete, nära relationer bland annat förändrade (bland annat ursprungsfamiljen), utbildning och kar- attityder till arbete, nära riär. Under de senaste decennierna har vi sett en sena- relationer (bland annat reläggning av familjebildning, längre utbildningstid och ursprungsfamiljen), utökad osäkerhet när det gäller ett fast och önskat arbete, utbildning och karriär. samtidigt som föräldrakontrollen har minskat avsevärt och en självständig utforskning av liv och omvärld har blivit möjlig genom exempelvis resande, olika former av boende och nya relationer.

GoLD – ett forskningsprojekt om unga vuxnas identitet Hur ser unga vuxnas identitetsskapande ut i Sverige idag och hur är detta relaterat till andra aspekter av deras utveckling och livssituation, exempelvis föräldrar och familj? Detta var några av frågorna som vi sökte besvara i The Gothenburg Longitudinal study of Development (GoLD). Projektet är en så kallad longitudinell studie som startade redan 1982, det vill säga för mer än 30 år sedan. Från början var det 144 barn i åldern 1–2 år och deras familjer som medverkade. Alla bodde i Göteborg med omnejd och inget av barnen hade några syskon när studien startade. Under årens lopp träffade vi dem som ingick i projektet sammanlagt 18 gånger, hemma, på daghemmet, i familjedaghemmet, i skolan och de två senaste gångerna när de var unga vuxna (25 och 29 år gamla).

En svårighet med longitudinella studier är att man riskerar att deltagarna faller bort efter hand. I GoLD har bortfallet under alla de år som projektet pågått varit väldigt lågt. Vid det näst sista undersökningstillfället medverkade 136 personer, dvs. alla utom åtta personer. Att bortfallet är så lågt under en så lång tid som 30 år är unikt både i Sverige och internationellt.

1. Ungdomar och unga vuxnas identitetsskapande i relation till familjen

33

Att förstå ungdomars identitetsskapande Att undersöka och pröva vem man är och vem man vill vara, i förhållande till omgivningen och till olika kontexter, är något som aktualiseras under de föränderliga och omvälvande ungdomsåren – då tar sökandet efter och skapandet av en identitet fart.

Den här antologin visar på hur både olika strukturella och mer individrelaterade livsvillkor påverkar och formar identitetsskapandet och vuxenblivandet. Det påverkas också av vilka arenor de unga befinner sig på och aktivt är med och formar, exempelvis genom interaktion i sociala medier, i skolan, i fritids- och föreningsliv, i idrottssammanhang, i musiksfären etcetera.

Bokens kapitel tar avstamp i en rad olika kontexter där ungdomars identitetsskapande sker och bygger på forskning utförd inom olika discipliner som belyser ungdomars lärande, utveckling och livsvillkor.

I boken finns en rad exempel på ungdomars syn på skapandet av en identitet, liksom aktiverande övningar, forskarreportage och förslag på fördjupande läsning efter varje kapitel.

Denna inspirations- och metodbok är användbar inom alla de utbildningsområden som behandlar frågor om ungdomar och identitet, till exempel lärarutbildning, speciallärar- och specialpedagogprogram, socionom- och socialpedagogprogram samt kurser inom barn- och ungdomsvetenskap, psykologi och sociologi och olika metod- och examensarbeteskurser.

Redaktörer för antologin är Emma Sorbring (docent i psykologi), Åsa Andersson (lektor i kulturvetenskap) samt Martin Molin (docent i socialt arbete). Alla tre är verksamma inom Barn- och ungdomsvetenskapliga forskningsmiljön vid Högskolan Väst.

Bokens övriga författare är Girma Berhanu, Margareta Bohlin, Soly Erlandsson, Henrik Gustafsson, Anna Hedenus, Bo Helsing, Alastair Henry, Philip Hwang, Thomas Johansson, Helena Korp, Linda Lundin, Martin Malm, Susanna Nordström, Signild Risenfors, Daniel Saura, Therése Skoog, Ylva Ulfsdotter Eriksson och Maria Wängqvist.

Best.nr 47-09833-0 Tryck.nr 47-09833-0