9789175579313 by Smakprov Media AB

PERNILLA ALM

Läxfritt – för en likvärdig skola

Innehåll Förord Svåra skolord

9 13

Kapitel 1: Vad är en läxa?

Medverkande: Hanna Stehagen, Mattias Ludvigsson

Rektor Patrik Johnsson och elever i läxfria Norrevångsskolan

Kapitel 2: Vad säger forskningen?

Medverkande: Jan-Olof Hellsten, Max Strandberg, Jan-Eric Gustafsson, Emelie Johansson, Sara Lundberg, Maria Lindberg, Ann Hultman

Martina Skogberg, läxfri lärare

Kapitel 3: En likvärdig skola?

Medverkande: Behrang Miri, Susanna Walter-Westberg, Eva Sarén, René León Rosales, Hasse Leis

Ingrid Patriksson, läxfri lärare

Kapitel 4: Är du lämplig? Om föräldrar och andra olegitimerade läxhjälpare

100

Medverkande: Malin Wollin, Joakim Läbom, Hanna Lans, Nathalie Sundesten Landin, Patrik Lundberg

Läraren Annika Mulalic och elever i läxfria Friskolan i Kärna

112

Kapitel 5: Vem äger elevers fritid?

117

Medverkande: Björn Karlsson, Clas Malmström, Stefan Wennberg

Tommy Lucassi, läxfri lärare

141

Kapitel 6: Tränar läxor ansvar?

146

Medverkande: Christer Westlund, Sanna Håkansson

Anonym läxfri lärare

159

Kapitel 7: Men vi måste ha glosor! Fyra gymnasieelever om övergången till gymnasiet från högstadiet

161 174

Kapitel 8: Läsningen och det lutande tornet från Pisa

180

Medverkande: Linda Odén, Anne-Marie Körling, Maria Edgren, Reza Saleh, Johanna Lindbäck

Camilla Segervall, läxfri lärare

194

Kapitel 9: Läxor dödar lusten att lära

196

Medverkande: Josefin Ahlström, Magnus Bornäs

Kiki Nilsson, läxfri lärare

209

Kapitel 10: Man vill veta vad de gör

214

Medverkande: Malin Landberg, Jan-Erik Ullström

Theres Sjöblom Wittgren och Karin Brånebäck om delaktighet utan läxor

224

Kapitel 11: Familj + läxa = bråk

229

Medverkande: Petra Krantz Lindgren, Lucas Gottzén

Elinor Hultberg, läxfri lärare

242

Kapitel 12: Hur ska de lära sig något utan läxor? Pernilla Larsson, läxfri lärare

245 259

Till sist … Diskussionsfrågor för lärarlag Referenser Författarens tack

261 264 267 284

Förord Den 13 september 2013 skrev jag ett frustrerat blogginlägg på min hemsida (www.pernillaalm.se) där jag som lärare och förälder tog ställning mot läxor. Inlägget spreds på sociala medier som den där berömda löpelden och på bara några dagar hade inlägget lästs av över 130 000 personer. Jag medverkade i SVT Debatt, Lilla Aktuellt, Aktuellt, tidningen Metro och i lokal press. Gensvaret jag fick på inlägget var kort sagt enormt. Blogginlägget ledde till att ämnet togs upp till diskussion, inte bara i min blogg och i media, utan också i sociala medier, på arbetsplatser, skolgårdar och i lärarrum. Det stod klart att läxor är ett ämne som verkligen berör. Oerhört många höll med mig om att vi bör kunna klara oss utan läxor, men flera ville också försvara företeelsen hemarbete. För mig blev det tydligt att läxor är ett komplext ämne där det finns många frågor att reda ut – och där föddes den här boken. Jag är legitimerad lärare och undervisar i engelska och spanska på högstadiet. När jag var liten undrade jag bekymrat varför skolan var stängd på helgerna. Vid terminsstarter kastar jag mig över kurskatalogerna som skickas ut och skriver en önskelista över studiecirklar jag skulle vilja gå. Som föräldraledig läste jag flera universitetskurser på distans. När jag bestämde mig för att skriva en roman började jag med att anmäla mig till en skrivarkurs. Jag är alltså en sådan som tycker att utbildning är viktigt, roligt och en rättighet. Just därför funderar jag mycket på vad utbildning är och hur den bör se ut. Blogginlägget och debatten 9

efteråt fick mig att mer konkret fundera över vad läxor egentligen innebär i vårt utbildningssystem. Som jag ser det finns det flera stora problem med läxor: de är orättvisa, det är svårt att hitta forskning som stödjer nyttan av dem, de stressar våra ungdomar till fysiska besvär och de är den vanligaste anledningen till konflikter i våra hem. Blogginlägget jag skrev genererade en stor mängd kommentarer och jag fick inblick i flera hushåll runt om i Sverige. Där finns många öden och läxorna fungerar sällan som det befästande av kunskaper som många anser att de ska göra. Det är däremot gott om frustration, stress, tårar och uppgivenhet. Det här är ingen ny problematik. Med jämna mellanrum blossar debatten upp om huruvida läxor ska finnas eller inte, och det verkar vara svårt att få en samsyn. Sedan jag började som lärare 2002 har jag suttit i fler kepsdebatter än läxdebatter med mitt kollegium (i en kepsdebatt diskuterar man om elever ska få ha på sig keps eller inte under lektionerna). Frågan om läxor är ofta infekterad och både läxmotståndare och läxförespråkare tycker sig ha facit. Jag anser att det är dags att vi tar tag i frågan en gång för alla, och resonerar om läxor på ett sansat sätt. Som lärare har jag själv gett läxor, mest för att föräldrar förväntar sig dem. Om jag inte ger läxor anser inte heller eleverna att mina ämnen är lika viktiga som de ämnen vars lärare ger läxor. Men det har alltid känts fel och ju mer jag har funderat på det här med läxor och lärt mig om dem, desto mer övertygad har jag blivit om att de inte fyller rätt funktion. Jag har också under åren sett att mina elever får mycket goda resultat även utan läxor, varför jag numera vilar tryggt i övertygelsen om att läxfritt fungerar. Jag är dock inte på något sätt fanatisk. Ibland får mina elever i uppgift att läsa skönlitteratur utanför lektionstid, eller öva på en 10

presentation de ska hålla. Ibland ber elever av olika anledningar om extrauppgifter, och då hjälper jag dem förstås med det. I olika debatter och samtal som jag har hamnat i har det stått klart att en del elever och föräldrar är rädda att läxfritt betyder att man inte alls får studera hemma, att man helt enkelt förbjuds att göra det. Men om en elev själv väljer att ta hem skolarbete för att den vill, är det en helt annan sak än att bli ålagd merarbete och uppgifter man inte riktigt förstår eller har möjlighet att utföra. Att en elev som gillar att plugga och har den inre motivationen sätter av några minuter eller timmar per vecka för att förkovra sig i det ämne hon eller han intresseras av eller vill bli ännu bättre i, skadar inte någon. Inte heller är det ett problem om en förälder fångar upp sitt barns intresse och bygger vidare på det med det som föräldern själv kan bidra med. Men att lärare ger ut läxor som av olika anledningar blir problematiska, istället för funktionella, är något som faktiskt kan skada ett stort antal elever, och det är något vi måste reflektera över och ta stor hänsyn till. Skolans uppdrag är att elever ska nå målen – då måste vi också ge alla elever förutsättningarna att göra det. Om vi låter delar av utbildningen vara beroende av läxor uppfyller vi inte vårt uppdrag. Så fort vi förlitar oss på att eleven eller hemmet ska ansvara för ett visst område, blir det genast omöjligt för oss att säkerställa att alla kan tillgodogöra sig just den förmågan eller kunskapen. Alla hem och alla individer är olika, och vi vet inte hur väl rustade de är att klara av den uppgift som vi skickar med dem hem. Jag anser att elever måste ta ansvar för sin egen inlärning, komma underfund med hur de själva bäst lär sig och ta reda på vilka olika tekniker det finns för studierna. De måste också nöta, repetera, 11

fundera och reflektera. Ofta. Jag vet att jag inte är ensam om att anse det här; faktum är att i det fallet är de allra flesta överens, oavsett ståndpunkt i läxfrågan. Men vi måste fundera på hur vi får alla våra barn att lära sig detta. Och då ska det som sagt gälla alla våra barn och ungdomar. Inte 60, 70 eller 80 procent. Inte bara de som har stöd hemma. Inte bara de som inte har några speciella behov. Inte bara de som hinner allt i skolan och inte behöver jobba ikapp hemma med det de inte förstår. Alla. Läxfritt – för en likvärdig skola är en bok som vänder sig till dig som på något vis är involverad i barns skolvardag. Som förälder, lärare, skolledare, lärarstudent eller lärarutbildare. Den vänder sig även till dig som är elev. Syftet med boken är att väcka viktiga tankar, och förhoppningsvis ge inspiration till nya vägar. Ämnet läxor är komplext och kräver kunskap och erfarenhet från flera olika vinklar. Därför, och för att ge en bred bild av hur läxfritt arbete kan se ut, har jag valt att ta in många olika röster i boken. Lärare, föräldrar, elever, skolledare, forskare och andra specialister ges mycket utrymme. Min förhoppning är att bokens ton och upplägg ska göra deras röster och erfarenheter lätta att ta till sig. Den amerikanska författaren Alfie Kohn skriver i sin bok The Homework Myth att läkaren och forskaren Joseph Mayer redan 1897 visade i en studie att stavningsläxor inte hade någon inverkan på om elever senare var duktiga på att stava eller inte. I skrivande stund är det 2014 och en av de vanligaste läxorna som lärare ger ut är fortfarande glosläxor, alltså inte alltför långt ifrån 1800-talets stavningsläxor. Vi borde ha kommit längre. Det är dags att vi tänker om och tänker rätt. Det är dags att vi blir läxfria och verkar för en likvärdig skola. Pernilla Alm, Stockholm juni 2014 12

Svåra skolord Om du till vardags inte vistas i ett klass- eller lärarrum, kan det finnas några begrepp i boken som kan vara främmande eller oklara. Här kommer förklaringar till orden så att det blir lättare att följa med. Lgr 11 Lgr 11 är den nu gällande läroplanen som vi i skolan arbetar utifrån. På Skolverkets hemsida står det om Lgr 11: ”Läroplanen som trädde i kraft den 1 juli 2011. Läroplanens två första delar gäller för grundskola, förskoleklass och fritidshem. Den tredje delen innehåller kursplaner med tillhörande kunskapskrav för grundskolans ämnen. En läroplan är en förordning som utfärdas av regeringen och som ska följas av de verksamheter som omfattas av förordningen. I läroplanerna beskrivs verksamheternas värdegrund och uppdrag samt mål och riktlinjer för arbetet.” Likvärdig skola – en likvärdig utbildning Ordet likvärdig stöter man ofta på i skolsammanhang, och det finns även i den här boken. I Lgr 11 står det så här: ”Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper. Skollagen föreskriver att utbildningen inom varje skolform och inom fritidshemmet ska 13

vara likvärdig, oavsett var i landet den anordnas. Normerna för likvärdigheten anges genom de nationella målen. En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen ska utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser ska fördelas lika. Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns också olika vägar att nå målet. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla. Skolan ska aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan, och de krav och förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Den ska därför ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet.” Formativ bedömning På Skolverkets hemsida skriver man så här om begreppet formativ bedömning: ”Formativ bedömning kallas också för bedömning för lärande. En formativ bedömningsprocess kännetecknas av att målet för undervisningen tydliggörs, att information söks om var eleven befinner sig i förhållande till målet och att återkoppling ges som talar om hur eleven ska komma vidare mot målet. Forskning har visat att formativ bedömning ökar elevernas lärande.” Summativ bedömning På Skolverkets hemsida skriver man så här om summativ bedömning: ”Summativa omdömen handlar om att summera elevens kunskaper i exempelvis ett betyg eller skriftligt omdöme.”

Timplan Efter genomgången grundskoleutbildning ska varje elev ha fått undervisning i minst ett visst antal garanterade timmar. I skollagen finns bestämmelser om fördelning av den garanterade undervisningstiden, det vill säga timplanen. Timplanen i skollagens bilaga 1 gäller för samtliga grundskolor, alltså oavsett om det är en grundskola med offentlig eller enskild huvudman. En huvudman kan dock ansöka hos Skolinspektionen om undantag från skyldigheten att tillämpa timplanen. Meritvärde Meritvärdet är summan av elevens 16 högsta betyg från grundskolan. Som behörig till gymnasiet ligger meritvärdet mellan 80–320. Från och med 2014 kan även ett 17:e betyg räknas in i meritvärdet. Om eleven har betyg i moderna språk (tyska, franska eller spanska) kan detta läggas till utöver de 16 betygen och max blir därmed 340 poäng. TIMSS, PISA och PIRLS TIMSS, PISA och PIRLS är olika internationella studier. På Skolverkets hemsida beskriver man dem så här: ”TIMSS är en studie som mäter elevers kunskaper i matematik och naturvetenskap i årskurs 4 och 8. Studien syftar bland annat till att beskriva och jämföra elevprestationer både nationellt och internationellt, och att försöka förklara och förstå trender inom och mellan länder.” ”PISA är en studie som syftar till att undersöka i vilken grad respektive lands utbildningssystem bidrar till att femtonåriga elever är rustade att möta framtiden när det gäller kunskaper i matematik och naturvetenskap och läsförmåga.” ”PIRLS är en studie om läsförmågan hos elever i årskurs 4. Studien syftar bland annat till att mäta och jämföra skillnader mellan länders skolsystem, försöka förklara och förstå trender, och 15

att beskriva och jämföra elevprestationer både nationellt och internationellt.”

Nationella prov Om de nationella proven skriver man på Skolverkets hemsida: ”Nationella prov genomförs i årskurs 3, 6 och 9 i grundskolan samt i vissa kurser på gymnasial nivå. Det finns också nationella prov i utbildning i svenska för invandrare (SFI). De nationella proven ska fungera som ett stöd för läraren och bidra till likvärdig bedömning och betygssättning. Syftet med de nationella proven är i huvudsak att stödja en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning och att ge underlag för en analys av i vilken utsträckning kunskapskraven uppfylls på skolnivå, på huvudmannanivå [huvudman är kommunen eller företaget som äger skolan] och på nationell nivå. De nationella proven har framförallt en summativ funktion. Det betyder att de ska fungera som en avstämningspunkt i slutet av en årskurs eller en kurs och visa vilka kvaliteter eleven har i sina kunskaper i de ämnen/kurser där proven genomförs.” En-till-en En elev, en dator. Skolor som arbetar en-till-en har en dator eller lärplatta till varje elev. Flippat klassrum, att flippa Flippat klassrum är en undervisningsmodell som innebär att eleverna ges möjlighet att förbereda sig inför lektionstillfället med hjälp av digital teknik. Det kan göras hemma eller i skolan och det går att använda olika digitala hjälpmedel som undersökningar, podcast, wiki, bild, film eller något annat som passar för syftet med flippen. En stor del av det flippade klassrummet är den mentala flippen som innebär att läraren omdefinierar sitt 16

sätt att arbeta, reflektera kring undervisning och rent konkret undervisa. Det innebär en ganska stor frihet i hur man rent praktiskt organiserar sin flippade undervisning. Läxor som görs hemma är inte ett måste för att klassrummet ska vara flippat. Att flippa med hjälp av film är inte heller ett måste. För många elever kan snarare omväxlingen mellan olika inlärningssätt vara väldigt viktig. IKT, informations- och kommunikationsteknik Informations- och kommunikationsteknik är den del av IT som bygger på kommunikation mellan människor. IKT-pedagogik är det sätt som man undervisar på med hjälp av digitala verktyg och kommunikation mellan människor. Bornholmsmodellen Bornholmsmodellen handlar om att låta barn upptäcka språkets alla delar genom roliga lekar och spel. Genom det stärks barnens känsla för fonem (språkljud). Modellen har utvecklats av Ingvar Lundberg, läsforskare.