Baduna Pavnel smålog eftersom han inte förstod allt som översten sade, men satte sig ändå vid bordet och tittade på dokumentet, vars innehåll han inte heller begrep. – Skriv under, sade översten. Det här dokumentet befriar er från internering, men ni måste bli kvar i er hemby i tio år och får inte lämna den. För er är Tiflis och alla andra platser stängda! Den unge adelsmannen förstod inte heller dessa ord, men insåg att han nu släpptes fri och skrev längst ner på sidan på georgiska: Jag instämmer. Översten trodde att detta var hans underskrift, men Pavnel tog av sig signetringen från lillfingret och såg sig om efter kol – för honom var det tradition att stämpla ett sådant här dokument. Han reste sig stillsamt, öppnade kaminen och förde ringen fram och tillbaka i askan. Översten blängde på honom. Pavnel stämplade kraftfullt dokumentet med sin ring, trädde den sedan över fingret igen och sträckte på sig. – Ni är fri, sade översten och satte sig vid bordet. Pavnel nickade kort, vände sig om och gick. Utanför dörren väntade en beväpnad man som förde honom till ett annat rum där han fick tillbaka sina vapen. – Min revolver? frågade den tidigare fången. Var är revolvern? Ryssarna såg på varandra och skakade på huvudet.
Morchiladze_Spegelriket2.indd 7
7
2013-08-27 10:24