KAN ORSAKA ASTMA, ADHD OCH ALZHEIMER
KOSMETIKA • ELEKTRONIKPRODUKTER • LIVSMEDEL • BYGGMATERIAL • KLÄDER
30544 5.4 (GLX)
Rick Smith är doktor i biologi och en av Canadas ledande miljöaktivister.
Om kemikalierna i vardagen och det osynliga hotet mot vår hälsa
Bruce Lourie, även han kanadensare, är grundare till en av landets största miljökonsultbyråer där han samarbetar med såväl myndigheter och företag som stiftelser och ideella organisationer.
Visste du att man i en dammråtta från ett helt vanligt hem kan identifiera upp till etthundrafemtio olika kemikalier, varav flera klassas som särskilt farliga av EU? Eller att giftiga kemikalier idag återfinns i allt från hygienprodukter, möbler och köksredskap till elektronikvaror, kläder och barnleksaker? Säg ”miljöhot” och de flesta av oss associerar till klimatförändringar, oljeutsläpp och växande sopberg. Men det mest förrädiska hotet av dem alla riktar sig direkt mot våra egna kroppar. I Förgiftad beskriver Rick Smith och Bruce Lourie, två av Canadas främsta miljöaktivister, hur vår vardagsmiljö blivit en veritabel giftfälla som på sikt allvarligt kan skada vår hälsa. På ett lättillgängligt och engagerande sätt synar författarna de vanligaste och mest omdiskuterade kemikalierna, och använder i en rad experiment även sig själva som försökskaniner. Medvetenhet om problemet är första steget. I bokens avslutande del ges tips och råd om hur enkla förändringar i våra konsumtionsvanor kan hjälpa oss att leva ett mer giftfritt liv.
FÖRGIFTAD
Alarmerande läsning om osynligt miljöhot
RICK SMITH och BRUCE LOURIE
VARNING!
30544 5.4 (GLX)
Sida 1
Om kemikalierna i vardagen och det osynliga hotet mot vår hälsa
17.45
30544 5.4 (GLX)
10-08-26
Om kemikalierna i vardagen och det osynliga hotet mot vår hälsa
FÖRGIFTAD 156x231
VARNING! KAN ORSAKA AUTISM, INFERTILITET OCH CANCER
MÖBLER • LEKSAKER • HYGIENPRODUKTER • TEXTILIER • FÖRPACKNINGAR • KÖKSREDSKAP
30544 5.4 (GLX)
RICK SMITH och BRUCE LOURIE
i
FÖRGIFTAD Svenskt förord av Stefan Edman
Om kemikalierna i vardagen och det osynliga hotet mot vår hälsa BISFENOL A • FTALATER • BROM • PERFLUORKOLVÄTEN • KVICKSILVER • TRIKLOSAN
”Förgiftad handlar om den kemiska bomb som tickar i mark och vatten, i väggarna i våra hus, i luften, maten, kläderna. Det är en av de mest angelägna böcker jag läst på länge, välskriven, lättfattlig, engagerande. Här serveras en uppsjö av ytterligt skrämmande fakta – samtidigt som författarna pekar på lösningar och ger läsaren hopp om att de nödvändiga och brådskande förändringarna är fullt möjliga.” Stefan Edman i bokens svenska förord
”Otroligt viktig – en oumbärlig överlevnadsguide i vår industriella tid.” Tim Flannery, författare till Vädermakarna
”Smith och Lourie har åstadkommit en oumbärlig vägledning för den medvetna konsumenten. Den läsare som inte ändrar sin livsstil efter att ha läst den här boken, kommer aldrig att göra det.” Booklist
”Författarna väver i denna underhållande men plågsamma bok samman vetenskapliga rön och politisk nutidshistoria, och lyckas med konststycket att hålla en humoristisk ton utan att för den skull skoja bort allvaret i de fakta de presenterar.” Publishers Weekly
Författarporträtt: Anne deHaas Omslagsdesign: Anders Timrén
www.icabokforlag.se
förord till den svenska utgåvan kemikaliebomben tickar – vad gör vi?
Hur många av oss känner till att hundratals främmande ämnen flyter omkring i vårt blod? En cocktail av molekyler som i värsta fall allvarligt kan skada både vår fysiska och psykiska hälsa. Och som också kan sippra genom den gravida kvinnans moderkaka och invadera de ännu ofödda. Vi lever i kemins tidsålder. Hittills har forskarna i sina laboratorier uppfunnit drygt 100 000 syntetiska molekyler, ämnen som alltså ursprungligen inte existerar i naturen. Många av dem finns närmare än vi anar – i duschdraperiet, mobiltelefonen, kläderna, i plastkassarna och barnens leksaker, i tapeterna, TV-fåtöljen och datorn. Deras funktion är att göra vardagen enklare, smartare och mer tilltalande för oss effektiva ”höghastighetsdjur”. T-shirten lyser röd och grann tack vare syntetiska pigment. Ftalaterna gör barnens leksaker mjuka och sköna att suga på. Om teven mot alla odds skulle fatta eld kvävs katastrofen i sin linda därför att apparaten innehåller flamskyddsmedel. Parabener konserverar solkräm, tvål och schampo så att de håller längre. Ytaktiva ämnen i regnkläderna motar undan väta och smuts. Pesticider tar kål på bladmögel och gör potatismoset billigare. Under mer än ett halvt sekel har briljanta kemister lagt en grund för det goda moderna liv vi västerlänningar lärt oss ta för givet. Och som få av oss skulle vilja byta bort. Men kanske står vi och vårt samhälle nu vid ett vägskäl? För den kemiska bekvämligheten visar sig ju ha ett oväntat högt pris – i form av astma, allergier, cancer, hjärnskador, sterilitet, beteendeförändringar. Det är dags att ställa frågan: Är det verkligen rimligt att underkasta oss dessa alltmer påträngande hot? 9
f örgiftad Förgiftad handlar om allt detta, om den kemiska bomb som tickar i mark och vatten, i väggarna i våra hus, i luften, maten, kläderna. Det är en av de mest angelägna böcker jag läst på länge, välskriven, lättfattlig, engagerande. Här serveras en uppsjö av ytterligt skrämmande fakta – samtidigt som författarna pekar på lösningar och ger läsaren hopp om att de nödvändiga och brådskande förändringarna är fullt möjliga. Kanadensarna Rick Smith och Bruce Lourie tillhör miljöeliten i sitt land och är lysande pedagoger. De sätter luppen på sju viktiga och omdiskuterade kemikalier och använder sig själva som försökskaniner. De gör reportage och intervjuer, granskar kemikalieindustrin och politiken – men landar ändå alltid i de vardagsnära undringar och farhågor vi alla bär på. Deras texter är väl underbyggda, med presentationer av aktuella forskningsrön. Bland andra åberopar de den världsberömda amerikanska toxi kologen Theo Colborn som hävdar att miljögifter som trängt in i fostrets vävnader, till exempel i könskörtlar och nervsystem, kan vara en orsak till försämrad inlärningskapacitet hos barn och vuxna, och till autism, hyperaktivitet, barncancer och störningar i den mänskliga fortplantningen. Om ingenting görs står mänskligheten inför en pandemi av hormonstörningar, varnar den snart 85-åriga Colborn, som för övrigt gästade Sverige 2008 för att ta emot Göteborgspriset för hållbar utveckling. Av klimatkämpen Al Gore lyfts hon fram som vår tids Rachel Carson, kemisten som med klassikern Tyst vår för snart femtio år sedan slog larm om hur DDT och PCB skadade fisk och fåglar. Under de senaste åren har klimatfrågan äntligen hamnat på storpolitikens heta agenda. Nu måste också kemikrisen snarast föras dit! Den är i sak betydligt krångligare att förklara och åtgärda än den globala uppvärmningen. Ändå har de bägge frågorna många likheter: • De har sin rot i användningen av olja och kol • De handlar om osynliga ämnen som sprids över nationsgränserna • De kräver tuffa ingrepp i den globala marknaden och djupgående samhällsförändringar
10
f örord Kemiindustrin är en av världens snabbast växande branscher. På sextio år har den ökat sin årliga produktion från 1 miljon ton till 500 miljoner ton. Aktieägarna skär guld och lobbar effektivt mot politikerna så snart vinst erna hotas genom nya regelverk. Därför urvattnades REACH, EU:s nya, trots allt relativt stränga kemikalielagstiftning. Utfasningen av giftiga ämnen – inte minst där barn är i riskzonen – går dock på tok för långsamt, inte bara i Europa. Läget är flera snäpp värre i Kina, Indien och Sydafrika. Men medvetenheten om problemen växer. Och alltfler tänker: Om Al Gore kunde engagera hundratals miljoner för klimatet med sin film En obekväm sanning så borde det väl gå att skapa starkt tryck också i kemikaliefrågan, lokalt och globalt! En hel del är faktiskt på gång. Här hemma kom Stefan Jarl våren 2010 med filmen Underkastelsen, som rönt stor uppskattning också internationellt och bland annat visats i FN. Nu finns alltså även boken Förgiftad. Alla borde ta del av den, inte minst våra förtroendevalda i EU, riksdag och regering. Men det är också viktig läsning för företagsledare, lärare och studenter på gymnasier och universitet. Och givetvis för alla oss andra som inser att vi behöver solida faktaunderlag. Situationen i Sverige är nämligen i allt väsentligt jämförbar med den i Kanada. I de fall där specifik information gällande svenska förhållanden kan behövas ges detta i bokens efterord. I väntan på politisk action värd namnet kan vi också relativt enkelt välja bort kemivärstingarna i butiken och istället köpa CE-märkta leksaker, ekomat, alkylatbränsle till båten och Svanenmärkta hygienprodukter. Att tvätta de nya kläderna innan vi sätter dem på oss, och hålla bostaden ren och fräsch, är andra sätt att avgifta vår vardagsmiljö. Vägledning får vi av Smith och Lourie allra sist i den här oumbärliga boken. Stefan Edman Biolog, miljödebattör, teknologie hedersdoktor vid Chalmers och författare till ett fyrtiotal böcker om miljö och samhälle
11
sex: bacillskräck
(där rick ägnar sig åt antibakteriella ansträngningar)
Jag gillar inte baciller. Det är därför jag inte gillar att skaka hand. Man vet aldrig vad den andra har gjort med handen precis innan hon eller han sträcker fram den … En sista bacillvarning. Undvik att trycka på knappen för bottenvåningen på hissen. Den fullkomligt kryllar av baciller. Jag tror att jag kommer att ta trapporna i fortsättningen. donald trump, 20061
Det finns triklosan i min trädgårdsslang. Av alla de kemiska ämnen som vi skriver om i boken var triklosan det enda som fick mig att känna mig lite självbelåten. Om man tittar efter ordentligt så märker man att det på etiketten brukar stå om det förekommer som aktiv substans i ”antibakteriella” produkter, och min familj och jag har skytt det i åratal. Jag var alltså ganska så säker på att jag fullkomligt hade fördrivit den från huset. I just det här avseendet hade jag saker och ting under kontroll (det var i alla fall vad jag trodde). Men där stod jag en kväll och vattnade vår lilla köksträdgård, som jag för första gången hade odlat i det här året, medan jag såg ned på slangen. Jag hade aldrig tidigare undersökt den särskilt noggrant (jag menar, vem undersöker sin trädgårdsslang noggrant?), och nu lade jag för första gången märke till att det stod något skrivet på den. Eftersom bokstäverna var så små och orden upprepades om och om igen längs hela slangen flöt de samman till vad som såg ut som en sammanhängande rand. Men när jag förde slangen närmare ögonen, torkade bort smutsen och tittade efter ordentligt kunde jag nätt och jämnt urskilja formuleringen Microban Protection (’Microban-skyddad’). Microban är en antibakteriell produkt som oftast innehåller triklosan som aktiv substans. 175
f örgiftad Otroligt! Jag tittade på tomatplantorna som jag oavsiktligt sprutade bakteriedödande medel på med min – trots sin gröna färg definitivt miljö ovänliga – gummislang. Medan jag såg triklosanvattnet sugas upp av trädgårdsjorden kände jag för ett ögonblick hur en våg av extrem vrede vällde över mig. Jag har kanske fel, men jag har svårt att tro att konsumenterna lider av en farsot av bakteriesmittade trädgårdsslangar som är i behov av en laboratorieframställd lösning! Vid kvällningen den dagen var jag ganska säker på att jag faktiskt var röd i ansiktet. ”Herregud”, tänkte jag, ”finns det ingen användning för de här giftiga kemiska ämnena som inte är idiotisk och meningslös? Finns det ingen vrå av livet som inte har invaderats av kemibolag som månglar sina moderna patentmediciner?” Tydligen inte …
Cibas skötebarn Doktor Stuart Levy, som är professor i mikrobiologi vid Tufts University, skrockade medkännande när jag berättade för honom om trädgårdsslangen. Han höll med om att hysterin med ”antibakteriella” produkter hade gått överstyr och att triklosan verkligen hade letat sig in på vissa löjliga ställen. ”I Chinatown här har vi antibakteriella ätpinnar … Toyota gör reklam för antibakteriella rattar och vissa andra grejor. Du har en slang. Jag har sett ett badkar. Jag menar, det är ju löjligt. Om man verkligen vill marknadsföra medlet som en hälsoprodukt, då borde man ju lägga det i något där det fungerar. Microban har lyckats lägga det i allting. Man kan nu få ett triklosankomplett sovrum, med kuddar, örngott och tofflor!” Triklosanförsäljarna har faktiskt varit så framgångsrika att den lista som Levy snabbt rabblade upp bara var toppen av ett isberg. I likhet med min slang är några av de konsumentprodukter som numera innehåller triklosan helt enkelt otroligt överraskande. Environmental Working Group har hittat det kemiska ämnet i så skilda artiklar som flytande tvål, underkläder, handdukar, madrasser, tvättsvampar, duschdraperier, telefoner, golvbe176
bac i l l sk r äc k läggningar, skärbrädor, tyger och leksaker. Sammanlagt 140 olika sorters konsumentprodukter.2 Och detta är på intet sätt någon uttömmande beskrivning. När det kanadensiska statliga TV-bolaget CBC (Canadian Broadcasting Corporation) undersökte det här 2006 och 2007 upptäckte man att den federala regeringen vid det laget hade registrerat 1 200 kosmetikamärken som innehöll triklosan. En ganska imponerande tillväxt för en produkt som första gången introducerades 1974 för att användas till operationskläder och som tillbringade större delen av sitt liv begränsad till specifika användningsområden på sjukhus och i laboratorier. Triklosans historia påminner i många avseenden om de bromerade flamskyddsmedel som jag talade om i kapitel fyra. De är båda produkter som ständigt söker allt nyare (och allt löjligare) tillämpningsområden. I decennier användes bromföreningar till stor del som tillsatser till blybensin. När blybensin kom i vanrykte – inga problem! – började bolagen marknadsföra brom som lämplig tillsats i jordbrukskemikalier och flamskyddsmedel. Med brandsäkerhetsbestämmelserna som verktyg fortsätter de att försöka smyga in det i alla upptänkliga produkter. Triklosan har en snarlik historia. Microban och andra bolag insåg att de kunde ta en kemikalie som tidigare bara hade använts inom sjukvården och bygga upp ordet ”antibakteriell” till en säljbar slogan, späda ut koncentrationen av det kemiska ämnet och tillföra det till så olika produkter som deodoranter och köksbänkar. De slagord som nu användes för att sälja triklosan lovprisade det bacillfria livets många dygder. ”Sprid kärlek, inte baciller”, uppgav den amerikanska branschorganisationen för tvål, disk- och tvättmedel SDA (Soap and Detergent Association) i en pressrelease på Alla hjärtans dag. Enligt en annons för schampo för husdjur har den en ”mild men ändå effektiv antibakteriell verkan och en frisk doft av gröna äpplen som tar bort lukt och gör hundens päls ren och blank”. Och ett annat bolag låter oss veta att vi bör ”utplåna acnebakterier och överflödig olja med dessa våtservetter, som är medicinskt behandlade med antibakteriell triklosan och salicyl syra för att lättare förhindra framtida utbrott.” ”Det påminner mig om historien bakom Listerine”, sade Katherine Ashenburg, författaren till The Dirt on Clean: An Unsanitized History, en 177
f örgiftad vanvördig historik över människans hygien. Listerine, som uppfanns 1879 och bestod av ett hopkok av tymol, mentol, metylsalicylat och eukalyptol, marknadsfördes ursprungligen som ett antiseptiskt medel som skulle användas i samband med kirurgiska ingrepp. Men sedan bestämde sig Listerinetillverkarna för att – i en manöver i Microbanstil – omdefiniera sin produkt. ”De började marknadsföra den för nya ändamål utan att ens ändra receptet, etiketten, priset, flaskan, någonting”, förklarar Ashenburg. På 1890-talet såldes den till tandläkare som antispetiskt medel för munnen. År 1914 såldes den första gången som munvatten till allmänheten. ”De var ändå inte nöjda med försäljningssiffrorna”, fortsätter Ashenburg, ”så i början av 1920-talet bad bolagets VD bolagets kemist att sammanställa en lista med olika användningsområden för Listerine. En av de saker som hon kom på var att Listerine skulle kunna användas mot halitosis [dålig andedräkt]. Bolagets VD visste inte ens vad halitosis var för något. Det visste ingen i Amerika. Under de följande fem åren var Listerine tvungen att popularisera ordet.” Men resultatet av denna nya åkomma och lanseringen av Listerine som ett botemedel var väl värt besväret: Listerines försäljningssiffror steg i raketfart med 200 procent. Ashenburg avslutade med att säga: ”Jag antar att smarta kemister kan hitta nya användningsområden för saker och ting eller övertyga oss om att det finns ett nytt behov av sådant som redan har funnits sedan länge.” Det var den ökade användningen av triklosan som först fick larmklockorna att ringa för Stuart Levy. Förutom att Levy var chef för Center for Adaptation Genetics and Drug Resistance vid Tufts University grundade han och är fortfarande VD för Alliance for the Prudent Use of Antibiotics (APUA). APUA:s mission är, som dess webbplats förklarar, att ”stärka samhällets försvar mot infektionssjukdomar genom att gynna tillgången till och användningen av lämpliga antimikrobiella medel3 samt kontrollera antimikrobiell resistens över hela världen.”4 Det är ingen lätt uppgift! Smittsamma mikroorganismer är lömska odjur. Och deras förmåga att bli resistenta mot antibiotika är en ständig utmaning för läkarna. APUA inser att man har fått ett stort jobb på halsen, med tanke på att ”antimikrobiella medel är unika läkemedel i samhället, eftersom varje enskild patients användning kan sprida resistenta organismer som påverkar hela sjuk178
bac i l l sk r äc k vårdsinrättningar, miljön och samhället”. Följaktligen innebär ”missbruk av antimikrobiella medel och den läkemedelsresistens som är förknippad med detta en utmaning för behandling av smittsamma sjukdomar och sjukvårdsbudgetar över hela världen”. Det var mot denna bakgrund som Levy började lägga märke till antibakteriella produkter och undra över om inte missbruket av dessa också skulle kunna bidra till resistenta bakterier. ”Jag kom in på det tack vare mitt intresse för antibiotikabehandling, antibiotikaanvändning och Alliance for the Prudent Use of Antibiotics. Det var alldeles i början av det här [antibakteriella] fenomenet, och Hasbro började impregnera några av sina leksaker med triklosan med motiveringen att det skulle skydda barnen mot smittsamma sjukdomar. Sedan lanserade Joyce Chen [en återförsäljare av hushållsartiklar] sin impregnerade plastskärbräda … Bolagens marknadsförare insåg att ordet ’antibakteriell’ var en bra markandsföringsgimmick och började använda det i sin reklam. En rolig grej var att när man tittade närmare på tandborsten Reach så visade det sig att triklosan inte fanns i själva borsten utan i handtaget. Och ändå marknadsfördes den som den antibakteriella tandborsten.” I likhet med ett fåtal andra av de mikrobiologer som intervjuades för det här kapitlet är doktor Philip Tierno, som är chef för Clinical Micro biology and Diagnostic Immunology vid New York Universitys Medical Center, förtjust i att berätta bacillhistorier. Han har berättat om baciller och var vi stöter på dem både i Oprah och i kabelkanalen MSNBC:s Today. Tierno uppger att även han ”kom in på” triklosan genom incidenten med Hasbros leksaker. Men till skillnad från Stuart Levy tyckte Tierno att Hasbros innovation var intressant och potentiellt av godo, och enligt citat från den här tiden tycks han ha lovordat den. Men även om Tierno förordar triklosan inom vissa tillämpningsområden (han använder själv tandkräm och tvål som innehåller triklosan) så är han mycket kritisk mot andra. ”Det finns vissa produkter där man använder triklosan därför att man vill hoppa på det mikrobiella tåget och tjäna pengar, inte förhindra smittoöverföring från en person till en annan”, säger han. ”Ett exempel är ett pizzahjul, som består av ett metallhjul och ett plasthandtag, där plasthandtaget innehåller triklosan.” Tierno kallar detta ett ”exempel på en värdelös produkt”, med tanke på att man ändå måste diska 179
f örgiftad bort osten och de andra pizzabitarna från hjulet och följaktligen också måste diska handtaget. Tierno tillägger: ”Många av triklosanformlerna innehåller antingen för lite triklosan för att vara verksamma eller också är proportionen av ämnet inte idealisk för att bevara dess bacilldödande förmåga.” Han säger att han skulle vilja undanröja de här produkterna ”därför att de betungar miljön – både den mänskliga miljön och miljön i stort – med onödiga extra halter av triklosan, långt över dem som är nyttiga från antibakteriell ståndpunkt.” Intressant nog har till och med bolaget som uppfann triklosan börjat känna sig illa till mods inför en del av det kemiska ämnets användningsområden. Klaus Nussbaum är global chef för Rygiene Division vid Ciba, det bolag som först lanserade triklosan för användning i operationskläder 1972. Ciba är fortfarande den världsledande tillverkaren av det kemiska ämnet. Jag talade länge och väl med Nussbaum i en sprakande högtalartelefon (en representant för bolagets PR-avdelning lyssnade till intervjun) medan han befann sig på sitt kontor i Basel i Schweiz. Han var föga förvånande riktigt positiv till det kemiska ämnet. Han påpekade att det har varit i bruk i 40 år och rabblade upp flera forskningspublikationer som hade förklarat att det var ofarligt att använda. Men mot slutet av intervjun nämnde Nussbaum i förbigående att triklosan skulle försvinna ”från vissa tillämpningsområden som vi inte uppskattar”. När jag pressade honom angående det här och uttryckte min förvåning över att det fanns några användningsområden för triklosan som Ciba inte stödde, med tanke på bolagets ofta uttalade uppfattning att det kemiska ämnet inte är skadlig för vare sig miljön eller människors hälsa, sade han att det var en ”positioneringsfråga för produkten”. När det gällde produkter som bolaget oroade sig för pekade han särskilt ut ”allmänt förekommande engångsprodukter”, som till exempel triklosanimpregnerade soppåsar. Det verkar som om inte ens Ciba kan rättfärdiga att dess uppfinning blir liggande i deponier för all framtid medan triklosan lakas ut i vattendragen. Jag antar att till och med kemiindustrin måste erkänna att bakterier faktiskt hör hemma på vissa platser i världen.
180
bac i l l sk r äc k
Bacillerna biter tillbaka Planetens övertriklosanisering skulle inte vara en så stor sak om det inte vore för några irriterande problem: 1. att det finns allt fler bevis för att många produkter med triklosan inte fungerar bättre än konkurrerande produkter som saknar triklosan; 2. att de ökande halterna av ämnet i människor och miljön nu har kopplats till hälsoproblem; och så bautaproblemet: 3. att det finns goda skäl till att tro att det bidrar till bakteriell resistens, något som går under namnet ”superbakteriernas” uppstigande. Låt oss titta närmare på dessa i tur och ordning. För det första: är ”antibakteriella” tvålar verkligen inte bättre än ”vanliga” konkurrentprodukter? Nej, i hushållsmiljöer tycks de inte vara det. Studier som har getts ut av amerikanska läkarsällskapet (American Medical Association), livsmedels- och läkemedelsmyndigheten (Food and Drug Administration) och smittskyddsmyndighetens (Centers for Disease Control and Prevention) tidskrift Emerging lnfectious Diseases drog liknande slutsatser: att det i hushållsmiljöer inte fanns någonting som tydde på att det var bättre att använda antibakteriell tvål än vanlig tvål och vatten när det gällde att minska mängden bakterier eller sjukdomsspridningen.5 I en annan studie, som omfattade 200 amerikanska hushåll, drog man slutsatsen att människor som använder antibakteriella produkter inte uppvisar någon minskad risk att drabbas av symptom på smittsamma sjukdomar.6 Nyligen kom man i en annan stor studie av amerikanska hushåll fram till att tvålar som innehöll triklosan i en koncentration på mindre än 0,3 procent generellt sett inte var effektivare än vanlig tvål när det gällde att förhindra spridningen av smittoämnen och minska mängden bakterier på händerna.7 Oavsett var proven samlades var det inte många fördelar förknippade med att använda tvål som innehöll triklosan jämfört med att använda vanlig tvål.8 Stuart Levy, som är en av upphovsmännen bakom studien, påpekar att ”i hushållsprodukter förekommer triklosan förmodligen i runt en femtedel eller en tiondel av de koncentrationer som används på sjukhus”. Levy stöder förnuftig användning av triklosan (”det 181
f örgiftad är utmärkt på sjukhus”) men invänder mot mer utbredd användning i lägre koncentrationer. Produkterna tillförs tillräckligt mycket av det kemiska ämnet för att de ska kunna kallas antibakteriella men inte alltid tillräckligt mycket för att faktiskt döda bacillerna på våra händer. För det andra: bevisen för triklosans bioackumulativa och persistenta natur växer. Det har en benägenhet att ackumuleras i fettvävnaderna hos djur och människor, och man har även upptäckt ämnet i navelsträngsblod. Forskning i både Europa och USA har kommit fram till att triklosan förekommer i navelsträngsblod. Svenska studier har dokumenterat höga triklosanhalter i bröstmjölk.9 I en publikation som offentliggjordes 2002 återfanns det i tre av fem bröstmjölksprov. Amerikanska smittskyddsmyndigheten (Centers for Disease Control and Prevention) hittade triklosan i urinen hos 75 procent av de över 2 500 testade amerikanerna.10 Efterhand som användningen av triklosan blir alltmer utbredd i konsumentprodukter ökar också sannolikheten för att det ska släppas ut i vattendragen, eftersom ungefär 95 procent av de produkter som innehåller triklosan till slut hamnar i avloppet. Triklosan var en av de kemiska föreningar som oftast påträffades under en undersökning av amerikanska vattendrag utförd av amerikanska lantmäteriverket (Geological Survey), vilket sannolikt är ett resultat av att det har förekommit i behandlat diskvatten som runnit ut i avloppet. Under undersökningen studerade man 95 olika organiska föroreningsämnen i avloppsvatten.11 Genom att rena avloppsvatten kan man visserligen till stor del avlägsna triklosan och andra kemiska föreningar, men inte helt. Och förutom oron över att triklosan förekommer i vatten riskerar ämnet att ha giftiga effekter på alger och vattendragens ekosystem. Man har också uttryckt oro över att triklosan stör sköldkörtelaktiviteten. I ett försök med möss kom man fram till att triklosan påverkade kroppstemperaturen, sänkte denna och hade en nedsättande effekt på nervsystemet.12 I japanska studier av fisk har man inte påvisat östrogenaktivitet hos fiskar som exponerats för triklosan men däremot androgena effekter, som har lett till förändringar vad gäller fenlängd och proportionella förhållanden mellan könen.13 Studier på grodor har visat att låga halter av det kemiska ämnet kan störa sköldkörtelns normala funktioner och 182
bac i l l sk r äc k påskynda grodynglens utveckling till grodor.14 I Skandinavien har statstjänstemän avrått från användningen av triklosan på grund av både möjliga endokrina störningar och potentiell bakteriell resistens. Och slutligen: superbakterierna. Frågan om huruvida den stora förekomsten av triklosan orsakar bakteriell resistens eller inte är den hetaste debatten som omger denna kemikalie. Viss forskning pekar på att detta är möjligt.15 Amerikanska läkarsällskapet (American Medical Association) gick så långt att man gick ut med en rekommendation där man avrådde från att använda antibakteriella produkter i hemmet och angav som skäl att det fanns belägg för antimikrobiell resistens.16 Brian Sansoni vid den amerikanska branschorganisationen för tvål, disk- och tvättmedel SDA (Soap and Detergent Association) kallar föga förvånande påståendena om bakteriell resistens för en ”vanlig urban myt som driver omkring främst på grund av vissa aktiva publicitetsapparater på universitet och högskolor”. Han påpekar att de enda beläggen för att det skulle ha uppstått bakteriell resistens på grund av triklosanexponering kommer från laboratoriet och att ”det ute i verkligheten inte finns några bevis som kopplar användningen av antibakteriella produkter och deras ingredienser till antibiotikaresistens – inga”. Sansoni tycker att det är olyckligt att man genom att ”fortsätta att göra en hajp av den här hypotesen” vänder bort uppmärksamheten från de främsta orsakerna till antibiotikaresistens, ”som är kristallklara: alltför stor förskrivning och användning av antibiotika. Vad vi tyvärr har sett är att man jämställer båda dessa scenarier i samma andetag – du vet, antibiotika och antibakteriella produkter. Det är som att jämföra Mount Everest med en mullvadshög.” Stuart Levy är är en av de primära måltavlorna för Brian Sansonis kritik och uttrycker sig därför försiktigt. ”Jag har klart och tydligt sagt att användningen av triklosan inte är den primära anledningen till den bakteriella resistens som vi står inför i dag. Det är missbruk av antibiotika på människor och djur.” Levy fortsätter: ”Men det betyder inte att vi självbelåtet ska påstå att antibakteriella medel inte innebär ett problem. Vi bör titta närmare på dem och utvärdera dem och fortsätta att utvärdera dem, men det viktigaste är att vi bör ställa oss frågan om huruvida det gynnar konsumenten om det verkligen föreligger en risk för att det skulle kunna vara farligt.” Levy erkänner att de befintli183
f örgiftad ga beläggen kommer från laboratoriet, och han säger: ”Det ord som jag jämt har använt är ’potentiell’. Om vi kan observera detta i laboratoriet, då är det helt klart sannolikt att det kommer att inträffa ute i omvärlden. Om man använder antimikrobiella medel tillräckligt mycket, då leder det till resistens.” En av Levys kolleger, doktor Allison Aiello, som undervisar i epidemiologi på School of Public Health vid University of Michigan, håller med om att debatten om den möjliga länken mellan triklosan och antimikrobiell resistens är viktig, men hon säger: ”Det är viktigt att se helheten.” Hon är också bekymrad över triklosanets snabba spridning till alla slags konsumentprodukter och frånvaron av tillräcklig reglering, för ”om vi ska tänka på det här kemiska ämnet generellt sett och diskutera såväl dess användning och effektivitet som dess risker, då måste vi till ekvationen lägga lite av den andra forskning som har gjorts vad gäller dess öde i miljön och dess inverkan på kroppen, dess giftighet och liknande.”
Bacillskräck West Nile-virus. Fågelinfluensa. Listeria. SARS. ”Flesh-eating disease”. Meticillinresistent stafylokockus aureus. Det verkar jämt och ständigt dyka upp en ny hotfull mikroorganism. Och det finns skäl till det, anmärker doktor Chuck Gerba. Gerba, som i sina populärvetenskapliga skrifter kallas Dr. Germ (’Dr Bacill’), undervisar vid University of Arizona och är en välkänd auktoritet på baciller och deras spridning (ett av hans mer ökända forskningsprojekt gick ut på att mäta de rena rama bacillgejsrar som vattenklosetterna sprutar ut i luften om man spolar utan att fälla ned locket). I sin bok The Germ Freak’s Guide to Outwitting Colds and Flu påpekar Gerba att smittsamma sjukdomar för hundra år sedan var den främsta dödsorsaken. År 1980 hade de hamnat på femte plats, men under de senaste tio åren har de klättrat tillbaka upp på tredje plats. Gerba anser bestämt att vi bör inventera läget och ”återupptäcka hygienen” för vårt århundrade. Vi måste göra det av två skäl. För det första är befolkningen, säger han, ”betydligt mer i riskzonen för allvarliga följder. En tredjedel av vår befolkning hamnar i den här gruppen, och den brukar 184
bac i l l sk r äc k omfatta äldre, spädbarn och utsatta personer – som cancerpatienter som genomgår cellgiftsbehandling – och gravida kvinnor. Vi är en åldrande befolkning, och för det flesta människor är vanliga sjukdomar som diarré bara en lätt olägenhet, men om man är över sextiofem kan det vara riktigt livsfarligt.” Det andra skälet är, säger Gerba, ”de livsstilsförändringar som vi har genomgått” och som får oss att komma i kontakt med fler baciller än någonsin: ”Alltmer av vårt livsmedelsförråd importeras från utvecklingsvärlden, vilket gör att vi exponeras för många fler sorters patogena bakterier än någonsin tidigare. Åttio procent av oss arbetar numera inomhus på kontor, medan de flesta av oss för hundra år sedan arbetade i ett jordbruk, på en åker, och begav sig in till staden en gång i veckan. I dag tillbringar vi dagarna i kontorsbyggnader, i jättelika gallerior, vi har kryssningsfartyg som har växt från hundra passagerare till tre tusen, vi har enormt stora sportarenor och i grund och botten delar vi mer utrymme med fler människor än någonsin. När man gör det delar man fler baciller med fler människor än någonsin.” Gerba använder sig av exemplet med pennan som bärs fram på den lilla kreditkortsbrickan i restaurangen och påpekar att ”hundra människor har rört vid den tidigare i dag, och i grund och botten efterlämnade de ett spår av alla de infektioner de har som du kan smittas av.” Och ibland hittar man baciller på de mest osannolika ställen. ”Låna aldrig en mobiltelefon. Det är aldrig någon som rengör dem. Den mest bakterieintensiva platsen i hotellrummet är fjärrkontrollen till TV:n, eftersom det aldrig är någon som desinfekterar den”, säger han. ”Alla dessa nya elektroniska apparater som vi delar är inget annat än överföringspunkter för baciller.” Baciller är seglivade och anpassningsbara, och ”varenda gång vi genomgår en livsstilsförändring drar de nytta av det”, säger Gerba. Han nämner SARS-viruset: ”Det ser ut som om det kom från fladdermöss. Det hamnade hos andra djur till stor del på grund av den växande mänskliga befolkningen och närmare kontakt.” Andra mikroorganismer, bakteriesläktet Legionella, tycker om ljummet vatten och skulle i en naturlig miljö endast ha utgjort ett problem ”om man satt i en varm källa”. Men i en värld full av duschar, badkar och fontäner – färdiga konstgjorda livsmiljöer – frodas Legionella och utgör ett reellt hot mot människans hälsa. 185
KAN ORSAKA ASTMA, ADHD OCH ALZHEIMER
KOSMETIKA • ELEKTRONIKPRODUKTER • LIVSMEDEL • BYGGMATERIAL • KLÄDER
30544 5.4 (GLX)
Rick Smith är doktor i biologi och en av Canadas ledande miljöaktivister.
Om kemikalierna i vardagen och det osynliga hotet mot vår hälsa
Bruce Lourie, även han kanadensare, är grundare till en av landets största miljökonsultbyråer där han samarbetar med såväl myndigheter och företag som stiftelser och ideella organisationer.
Visste du att man i en dammråtta från ett helt vanligt hem kan identifiera upp till etthundrafemtio olika kemikalier, varav flera klassas som särskilt farliga av EU? Eller att giftiga kemikalier idag återfinns i allt från hygienprodukter, möbler och köksredskap till elektronikvaror, kläder och barnleksaker? Säg ”miljöhot” och de flesta av oss associerar till klimatförändringar, oljeutsläpp och växande sopberg. Men det mest förrädiska hotet av dem alla riktar sig direkt mot våra egna kroppar. I Förgiftad beskriver Rick Smith och Bruce Lourie, två av Canadas främsta miljöaktivister, hur vår vardagsmiljö blivit en veritabel giftfälla som på sikt allvarligt kan skada vår hälsa. På ett lättillgängligt och engagerande sätt synar författarna de vanligaste och mest omdiskuterade kemikalierna, och använder i en rad experiment även sig själva som försökskaniner. Medvetenhet om problemet är första steget. I bokens avslutande del ges tips och råd om hur enkla förändringar i våra konsumtionsvanor kan hjälpa oss att leva ett mer giftfritt liv.
FÖRGIFTAD
Alarmerande läsning om osynligt miljöhot
RICK SMITH och BRUCE LOURIE
VARNING!
30544 5.4 (GLX)
Sida 1
Om kemikalierna i vardagen och det osynliga hotet mot vår hälsa
17.45
30544 5.4 (GLX)
10-08-26
Om kemikalierna i vardagen och det osynliga hotet mot vår hälsa
FÖRGIFTAD 156x231
VARNING! KAN ORSAKA AUTISM, INFERTILITET OCH CANCER
MÖBLER • LEKSAKER • HYGIENPRODUKTER • TEXTILIER • FÖRPACKNINGAR • KÖKSREDSKAP
30544 5.4 (GLX)
RICK SMITH och BRUCE LOURIE
i
FÖRGIFTAD Svenskt förord av Stefan Edman
Om kemikalierna i vardagen och det osynliga hotet mot vår hälsa BISFENOL A • FTALATER • BROM • PERFLUORKOLVÄTEN • KVICKSILVER • TRIKLOSAN
”Förgiftad handlar om den kemiska bomb som tickar i mark och vatten, i väggarna i våra hus, i luften, maten, kläderna. Det är en av de mest angelägna böcker jag läst på länge, välskriven, lättfattlig, engagerande. Här serveras en uppsjö av ytterligt skrämmande fakta – samtidigt som författarna pekar på lösningar och ger läsaren hopp om att de nödvändiga och brådskande förändringarna är fullt möjliga.” Stefan Edman i bokens svenska förord
”Otroligt viktig – en oumbärlig överlevnadsguide i vår industriella tid.” Tim Flannery, författare till Vädermakarna
”Smith och Lourie har åstadkommit en oumbärlig vägledning för den medvetna konsumenten. Den läsare som inte ändrar sin livsstil efter att ha läst den här boken, kommer aldrig att göra det.” Booklist
”Författarna väver i denna underhållande men plågsamma bok samman vetenskapliga rön och politisk nutidshistoria, och lyckas med konststycket att hålla en humoristisk ton utan att för den skull skoja bort allvaret i de fakta de presenterar.” Publishers Weekly
Författarporträtt: Anne deHaas Omslagsdesign: Anders Timrén
www.icabokforlag.se