Till Agnes
Spådomen om Jack: Drakar i Globen, del 1 Bergtroll på Slottet, del 2 Sjöodjur i Slussen, del 3 Demoner i Stadshuset, del 4
Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm rabensjogren.se © Text: Martin Olczak, 2015 © Bild: Anna Sandler, 2015 Första upplagan. Första tryckningen Tryckt i Lettland 2015 ISBN 978-91-29-69026-2 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts förlagsgrupp, grundad 1823
demoner i stadshuset
-1ingen perfekt sommardag
Silvertass och jag satt i en skogsdunge på Långholmen. Vi kände doften av mossa och blåbär, och förmiddagssolen värmde våra kinder. Det kunde ha varit en perfekt sommardag. Men det var det inte. Jag försökte låta bli att tänka på alla hemskheter som hade hänt. Istället smekte jag drakungens gröna rygg. För några dagar sedan, när ägget kläcktes, hade hon varit liten som en katt. Det var verkligen 9
svårt att tro. Nu var hon stor som ett fullvuxet lejon, och hon var hungrig som ett också. Jag kunde höra hennes mage kurra. – Snart kommer Betty och Rurik tillbaka från affären, sa jag. Då får du äta så mycket du orkar. Det lovar jag. Sedan reste jag mig upp. Ur ryggsäcken tog jag fram Bettys kikare. Varsamt sköt jag trädgrenarna åt sidan och spejade ut över stan. På andra sidan vattnet kunde jag se den röda tegelbyggnaden. De tre guldkronorna glänste i solskenet. – Stadshuset … Runt tornet flög de tretton korparna. Deras ondskefulla skrän hördes ända hit, och på taket syntes en skepnad. Sankt Göran – drakdödaren. Han skulle hugga ner Silvertass och mig med sitt svärd. Högst upp i tornet skulle det ske. Det 10
hade spådomen visat. Det fanns bara ett sätt att ändra på den fruktansvärda spådomen. Vi var tvungna att hitta Ödets Port, men den var gömd innanför Stadshusets murar. Hela förmiddagen hade Betty, Rurik och jag funderat. Men vi hade inte kommit på något sätt att ta oss in. – Det är omöjligt, suckade jag. Sankt Göran och hans korpar vaktar ju hela tiden. De skulle upptäcka oss med detsamma. Istället riktade jag kikaren mot Gamla Stan. Där, mellan hustaken, låg mina föräldrars brödrostverkstad. Jag hade inte sett mamma och pappa sedan jag rymde hemifrån, och nu fick jag en stor klump i halsen. – Undrar vad de gör just nu? Silvertass öppnade munnen och röken bolmade fram. Det var drakarnas uråldriga språk som bara jag kunde förstå: 12
– De undrar … vad … du gör. – Hoppas det, sa jag. Hoppas de tänker på mig också. Men Silvertass verkade inte lyssna. Hon reste sig och skyndade bort genom skogsgläntan. Kottar och torra kvistar knakade under hennes tassar. Hon stannade vid en hög klippa. Försiktigt klättrade hon till toppen. Där bredde hon ut sina vingar och tog sats. Jag tittade oroligt upp mot henne. Hon hade gjort många flygförsök, men alla hade slutat på samma sätt. – Silvertass! ropade jag. Ska vi hitta en klippa som är lite lägre? Då tog hon ett språng! Hon hoppade rakt ut i luften och flaxade med vingarna, men det hjälpte inte. Med en duns slog hon i marken. Mossa och blåbärsris flög åt alla håll, och jag rusade fram till henne. 13
– Snart lär du dig flyga, sa jag och smekte hennes huvud. Imorgon kanske. Eller nästa vecka. Det är jag helt säker på. Med sorgsna ögon tittade hon på mig, och ur hennes mun kom eldsflammor och några ord: – Måste … flyga … inatt. – Inatt? Varför det? Hon hann inte svara. Plötsligt hördes ett mullrande ljud och en bil uppenbarade sig på stigen mellan träden. Den tvärstannade några meter framför oss och dörrarna slogs upp. Betty och Rurik skyndade ut med armarna fulla av äpplen, konservburkar och säkert hundra andra saker. Den lilla vätten rusade fram till oss och tjoade lyckligt: – Vi har fixat det, Jack! Vi har fixat det! – Frukost? – Det också, skrattade han. Men vi har fixat 14
något ännu bättre, människopojke. Vi vet hur man kan ta sig in i Stadshuset! – Hur då? Berätta! Betty ställde matvarorna på en stubbe. – Det är ganska enkelt, sa hon med ett leende. Vi ska ta tåget!
16
DEMONER I STADSHUSET är del fyra i serien SPÅDOMEN OM JACK