MILENA BUSQUETS
även detta går över Översättning: Maria Nääs
Även detta går över inlaga ny.indd 3
2015-06-25 09:33
www.massolit.se También esto pasará © by Milena Busquets Tusquets, 2015 By Agreement with Pontas Literary & Film Agency Svensk utgåva © 2015 Massolit Förlag, Massolit Förlagsgrupp AB Omslag: Sara R. Acedo Sättning: Massolit Förlagsgrupp AB Tryck: ScandBook AB, Falun 2015 ISBN: 978-91-87783-70-8
Även detta går över inlaga ny.indd 4
2015-06-25 09:33
Till Noé och Hector. Och Esteban och Esther.
Även detta går över inlaga ny.indd 5
2015-06-25 09:33
1 Av någon underlig anledning tänkte jag aldrig att jag skulle bli fyrtio. När jag var tjugo föreställde jag mig livet som trettio, hur jag skulle leva med min stora k ärlek och ett antal barn. Eller som sextio, hur jag, som inte ens kan steka ett ägg, skulle baka äppelpaj till mina barnbarn, det skulle jag nog lära mig. Till och med som åttio, hur jag som skröplig gammal tant skulle sitta och dricka whiskey med mina vänner. Men jag tänkte mig aldrig livet som fyrtio, och inte heller som femtio. Och trots det är jag här. På min mammas begravning, och, som om inte det skulle vara nog, som fyrtio. Jag vet inte hur jag har lyckats ta mig hit, eller ens till den här stan som plötsligt gör mig illamående. Och så illa klädd som jag är i dag har jag nog aldrig varit i hela mitt liv. När jag kommer hem ska jag bränna alltihop; vartenda plagg är genomdränkt av utmattning och sorg och kommer aldrig att kunna användas igen. Nästan alla mina v änner 7
Även detta går över inlaga ny.indd 7
2015-06-25 09:33
har kommit och några av hennes, och några som aldrig har varit vän med någon av oss. Det är mycket folk här, men samtidigt saknas många. Sjukdomen, som brutalt kastade mamma av tronen och förstörde hela hennes kungarike, gjorde att hon jävlades med oss alla mot slutet och det är klart, det har ju sitt pris när det är dags för begravning. Först är det du mamma, den döda, som jävlades med dem, och sedan är det jag, dottern, som de inte har så mycket till övers för. Allt är ditt fel, mamma, så är det. Undan för undan, utan att du lade märke till det, flyttades ansvaret av din borttynande lycka över på mina axlar. Och det var så tungt, så tungt, till och med när jag var långt ifrån dig, till och med när jag började förstå och acceptera vad som hände, till och med när jag drog mig undan lite från dig, för jag visste att om jag inte gjorde det skulle du inte bli det enda offret under rasmassorna. Men jag tror att du älskade mig, inte mycket, inte lite, du älskade mig, punkt slut. Jag har alltid tänkt att de som säger ”jag älskar dig så mycket” egentligen älskar en lite, eller att de lägger till ”så mycket”, som i det här fallet betyder ”så lite”, för att de är blyga eller rädda för styrkan i ”jag älskar dig”, som är det enda sättet att säga ”jag älskar dig” på. Orden ”så mycket” gör att ”jag älskar dig” förvandlas till något som passar in 8
Även detta går över inlaga ny.indd 8
2015-06-25 09:33
på de allra flesta, vilket det faktiskt nästan aldrig gör. ”Jag älskar dig”, de magiska orden som kan förvandla en till en hund, en gud, en dåre, en skugga. Hur som helst, många av dina vänner var progressiva, fast i dag tror jag inte de kallas så, eller att de ens finns längre. De trodde varken på Gud eller på något liv efter döden. Jag kommer ihåg när det var modernt att inte tro på Gud. Men nu, om man säger att man varken tror på Gud, Vishnu, moder jord, reinkarnation, den ene eller andres ande eller någonting alls, tittar de ledset på en och säger: ”Det märks verkligen att du inte är upplyst!” Alltså måste de ha tänkt: ”Det är nog bättre om jag stannar hemma i soffan med en flaska vin, ger henne en sista hälsning på mitt eget sätt, en som betyder mycket mer än den uppe i bergen med hennes skitungar. När allt kommer omkring är begravningar inte mer än en social konvention.” Eller något liknande. För jag antar att de har förlåtit dig, om det nu fanns något att förlåta, och att de älskade dig. När jag var barn brukade jag se hur ni skrattade tillsammans, spelade kort tills solen gick upp, reste ihop, badade nakna i havet, gick ut och åt, och jag tror att ni hade roligt, att ni var lyckliga. Problemet med familjemedlemmar som man själv väljer är att de försvinner snabbare än ens riktiga. De vuxna som jag växte 9
Även detta går över inlaga ny.indd 9
2015-06-25 09:33
upp med är antingen döda eller så vet jag inte vart de har tagit vägen. Här, under den stekande solen som smälter min hud och får jorden att spricka, är de i alla fall inte. Det är en vånda, en begravning, och en ren pina att ta sig de två timmarna hit. Jag kan den smala, slingriga vägen mellan olivlundarna utan och innan. Trots att vi bara var här ett par månader om året så är den, eller var, vägen som tog oss till allt vi tyckte om. Nu vet jag inte längre vad den är. Jag borde ha tagit på mig en hatt, fast då hade jag även varit tvungen att slänga den efteråt. Jag känner mig yr. Jag tror att jag måste sätta mig bredvid den här hotfulla ängeln med vingar som svärd och aldrig resa mig upp igen. Carolina, som alltid lägger märke till allt, kommer fram till mig, tar mig i armen och leder mig bort till muren där man kan se en skymt av havet, alldeles nära, precis i slutet av kullen med alla trötta olivträd, och där vi kan stå med ryggen mot de andra. Mamma, du lovade att när du dog skulle mitt liv vara ordnat och på rätt väg, och sorgen skulle vara uthärdlig. Du sa aldrig att jag skulle vilja slita ut mina egna inälvor och äta upp dem. Och det sa du innan du började ljuga. Det var en tid, jag vet inte varför, när du som aldrig hade ljugit i hela ditt liv började göra det. Dina vänner som träffade dig ganska lite mot slutet och som 10
Även detta går över inlaga ny.indd 10
2015-06-25 09:33
minns den strålande person du var för tio eller tio tusen år sedan, ja, de är här. Liksom mina vänner, Carolina, Elisa och Sofía. Mamma, vi bestämde oss till sist för att inte begrava Patum med dig. Det här är inte faraonernas Egypten. Jag vet att du brukade säga att utan dig skulle hennes liv sakna mening, men, för det första är det en stor hund och hon skulle nog inte ha fått plats i nischen – jag ser framför mig hur de två kyrkvaktmästarna knuffar på i baken för att hon ska komma in, precis som vi har tvingats göra så många gånger ute till havs för att hjälpa henne att komma i båten efter ett bad – och för det andra så är nog det här med att begravas med en hund med största sannolikhet olagligt. Till och med om hon hade varit död som du. För du är död, mamma. I två dagar nu har jag upprepat det för mig själv och frågat mina vänner om det, om och om igen, om det kanske har blivit något fel eller om jag har missförstått det, men varje gång jag har frågat har de bara bekräftat att det som inte fick hända har hänt. Förutom papporna till mina barn finns det bara en annan intressant man här, en som jag aldrig har sett förut. Trots att jag är nära att svimma av värmen och allt det hemska lyckas jag ändå direkt lägga märke till en attraktiv man. Det måste vara en överlevnadsinstinkt. Jag undrar vad det finns för eti11
Även detta går över inlaga ny.indd 11
2015-06-25 09:33
kettsregler kring flirtande på en kyrkogård. Jag undrar om han tänker komma fram till mig och beklaga sorgen. Förmodligen inte. Fegis. En snygg fegis. Vad gör en fegis på min mammas begravning, den minst fega person jag någonsin har träffat? Den där tjejen som står bredvid dig, håller dig i handen och stirrar så nyfiket på mig, kan hon möjligtvis vara din flickvän? Är hon inte lite kort för dig? Ja, mystiske fegisens dvärgflickvän, i dag är det min mammas begravning och då borde jag ha rätt att göra och säga vad jag vill, eller hur? Som om det var min födelsedag. Det kan du inte lasta mig för. Begravningen närmar sig sitt slut. Tjugo minuter under närmast fullkomlig tystnad, inga tal, inga dikter – du lovade att du skulle resa dig ur graven och plåga oss i all evighet om vi skulle låta någon av dina författarvänner läsa något högt – inga böner, inga blommor, ingen musik. Det hade gått ännu snabbare om inte kyrkvaktmästarna hade varit så sävliga med att få in kistan i nischen. Jag inser att den attraktive mannen inte kommer att gå fram till mig och förändra mitt liv, även om jag på sätt och vis inte kan tänka mig ett bättre och mer lämpligt tillfälle att göra det på, men han hade väl åtminstone kunnat gå fram och hjälpa de båda sengångarna när de höll på att tappa kistan i marken. En av dem skrek: ”För 12
Även detta går över inlaga ny.indd 12
2015-06-25 09:33
bövelen!” Det var de enda orden som yttrades under din begravning. De känns väldigt passande, väldigt träffande. Jag antar att från och med nu kommer varenda begravning jag går på i framtiden att vara din. Vi rör oss sakta ner från kullen. Carolina tar min hand. Det är över. Min mamma är död. Jag tror att jag ska skriva mig i Cadaqués. Nu när du bor här hade det varit det bästa för mig med.
13
Även detta går över inlaga ny.indd 13
2015-06-25 09:33
2 Det enda jag känner till som inte ger baksmälla och som för ett ögonblick får döden att försvinna – och även livet – är sex. Effekten är förintande och jämnar allt med marken. Men bara i några sekunder, eller lite längre om man somnar efteråt. Sedan kommer möblerna, kläderna, minnena, lamporna, paniken, sorgen, allt som för en kort stund har ryckts med i en tornado likt den i Trollkarlen från Oz, tillbaka och landar på sin plats i rummet, i huvudet, i magen. Jag öppnar ögonen och finner mig själv, inte omgiven av blommor eller av sjungande, lyckliga små dvärgar, utan i sängen bredvid mitt ex. Huset är tyst och genom det öppna fönstret hörs skriken från några barn som leker i poolen utanför. Det klarblå ljuset utlovar ännu en dag med sol och värme och från sängen betraktar jag platanträdens kronor som vajar i den stilla vinden, överraskande likgiltiga inför allt elände. Såvitt jag kan se har de inte drabbats av självantändning under 14
Även detta går över inlaga ny.indd 14
2015-06-25 09:33
natten, grenarna har inte förvandlats till flygande, dödliga svärd, inget blod droppar från dem, inget i den stilen. Jag sneglar på Óscar utan att röra mig, medveten om att minsta rörelse kan väcka honom; det var länge sedan vi sov tillsammans. Jag betraktar hans långa, starka kropp, den lätt konkava bröstkorgen, de smala höfterna, cyklistbenen, de stora, tydligt maskulina anletsdragen, lätt djuriska i sitt uttryck och sin kraftfullhet. ”Jag gillar honom, han har en mans ansikte”, sa min mamma efter att ha mött honom i hissen en gång och, utan att ha behövt presentera sig, gissat att den där killen med tjurhuvudet och den blyga tonårskroppen med sin typiskt framåtlutade hållning var på väg till min lägenhet. Och så sa hon, flirtigt: ”Det är så varmt att jag skulle kunna ta en dusch med kläderna på, sätta mig ner och skriva utan att ta dem av mig och inom en halvtimme skulle de redan vara torra!” När han kom in i lägenheten, där jag väntade på honom, nära att spricka av otålighet, vred han sig av skratt: ”Jag tror att jag precis har träffat din mamma.” Under en tid var Óscars kropp mitt enda hem, den enda platsen i världen. Sedan fick vi en son. Och därefter lärde vi känna varandra. Man försöker agera som ett vilt djur i skogen, följa sin instinkt, sin hud och månens faser, svara direkt och tacksamt och med viss 15
Även detta går över inlaga ny.indd 15
2015-06-25 09:33
lättnad på allt som inte kräver någon tanke eftersom kroppen och stjärnorna redan har tänkt ut och bestämt allt åt oss, men till sist kommer det alltid en dag när man måste resa sig upp och börja prata. Det som teoretiskt sett endast har skett en gång i mänsklighetens historia, det att människan slutade gå på fyra ben, ställde sig upp och började tänka, det händer mig varje gång förälskelsen har landat. Kraschlandning varje gång. Jag har tappat räkningen på hur många gånger vi har försökt börja om på nytt. Något kommer alltid i vägen, oftast hans temperament, eller mitt. Nu har han flickvän, men det hindrar honom inte från att dela säng med mig för tillfället, eller från att ha funnits vid min sida under de senaste sex mörka månaderna av sjukhusbesök, läkare och hopplöst kämpande. Mamma, hur kunde du tro att du skulle ha en chans att vinna den där kampen, den sista, den som ingen någonsin vinner? Ingen, inte de smartaste, starkaste, modigaste eller generösaste, inte ens de som förtjänar det allra mest. För mig hade det räckt om du hade fått dö i stillhet. Vi hade pratat om döden många gånger, men aldrig hade vi väl kunnat tro att den satmaran skulle ta huvudet innan hon tog resten, att hon endast skulle låta dig vara klar i huvudet i korta stunder, vilket bara fick dig att må ännu sämre. 16
Även detta går över inlaga ny.indd 16
2015-06-25 09:33
Óscar tror starkt på den helande kraften i sex. Han är den typ av man vars inneboende styrka och kraftfulla natur får honom att tro att det inte finns någonting i hela världen, varken motgångar, bekymmer eller besvikelser, som sex inte kan fixa. Är du ledsen? Knulla. Har du ont i huvudet? Knulla. Har din dator kraschat? Knulla. Är du pank? Knulla. Har din mamma dött? Knulla. Ibland fungerar det. Jag smyger tyst ur sängen. Óscar tycker även att sex är det bästa sättet att börja en dag på. Själv skulle jag helst önska att jag var osynlig på morgonen och att jag kunde undslippa all form av fysisk kontakt fram till lunch. Diskbänken är överfylld av smutsiga tallrikar och i kylskåpet står några småyoghurtar vars bäst före-datum har passerat, ett skrumpet äpple och ett par öl. Jag öppnar en, eftersom det varken finns kaffe eller te. Genom vardagsrumsfönstret vinkar träden god morgon åt mig med sina löv och jag lägger märke till att persiennerna hos den gamla damen mittemot är neddragna. Hon måste redan ha åkt på semester, om hon inte har dött förstås, vem vet. Det känns som om jag har bott någon annanstans i månader. Jag är fortfarande alldeles svettig efter natten med tjurmannen och när jag stoppar näsan innanför halskragen på t-shirten känner jag igen den där främmande lukten, de osynliga spåren 17
Även detta går över inlaga ny.indd 17
2015-06-25 09:33
efter en lyckosam invasion av min kropp av någon annans kropp, av min hud – så mjuk och genomtränglig – av någon annans hud, av min svett av någon annans svett. Ibland lyckas inte ens en dusch ta bort den där närvaron, och det kan gå dagar då jag fortfarande känner den, hela tiden lite mer avlägsen, som en oanständig men smickrande klänning, tills den försvinner helt. Jag tar ölglaset, sätter det mot tinningen och blundar. Jag brukar tycka att det här är den bästa tiden på året, men nu har jag inga planer. Din tillbakagång har varit min enda plan i månader, kanske år. Jag hör Óscar stöka runt inne i sovrummet, sedan ropar han på mig: – Kom hit, fort, jag har något jätteviktigt att säga. Det är en av hans sexlekar och jag låtsas att jag inte hör. Om jag går dit kommer vi inte att komma ur sängen igen förrän det är lunch, och jag har inte tid; döden innebär tusen saker som måste ordnas. Till sist, efter att ha gnytt och ropat på mig i säkert tio minuter och sedan inte kunnat hitta sina kalsonger, det måste vara jag som har gömt dem någonstans – absolut, jag har ju inget bättre för mig än att leka kurragömma med hans kalsonger – så kommer han ut ur rummet. Utan att säga ett ord ställer han sig bakom mig och börjar kyssa min nacke medan han trycker upp mig bakifrån mot bordet. 18
Även detta går över inlaga ny.indd 18
2015-06-25 09:33
Jag fortsätter att sortera mina papper som om ingenting har hänt. Han nafsar mig hårt i örat. Jag skriker till. Jag vet inte om jag ska klappa till honom eller inte. När jag bestämmer mig för att det nog är bäst och är på väg att göra det, är det redan försent. Man kan säga mycket om en man på det sätt han tar av en trosorna och kastar dem åt sidan. Och djuret i mig – kanske det enda som inte har förvandlats till aska de senaste månaderna – böjer på ryggen, lutar händerna mot bordet och spänner hela kroppen. Precis när jag har tänkt ge honom en smäll börjar mitt andra hjärta, det som hans kuk har trängt in i, bulta och jag glömmer allt. – Du borde inte dricka öl på morgonen, Blanca. Eller röka, lägger han till när han ser mig tända en cigarett. Han tittar på mig med samma blandning av oro och medlidande i ansiktet som alla andra har gjort de senaste dagarna, och jag vet inte längre om deras ansiktsuttryck är en spegling av mitt, eller tvärtom. Det är flera dagar sedan jag senast tittade mig i spegeln eller snarare kastade ett öga på det utan att egentligen se, bara för att göra mig i ordning. Vår relation har aldrig varit så dålig. Min spegelbild, mon semblable, mon frère, envisas med att påminna mig om att festen är slut. Förutom medlidande och oro finns det också ömhet i Óscars blick, vilket är 19
Även detta går över inlaga ny.indd 19
2015-06-25 09:33
en känsla nära besläktad med kärlek. Men jag är inte van att få folks medlidande, och det gör mig illamående. Kan du vara snäll och titta på mig som du gjorde för fem minuter sedan? Kan du bara göra mig till ett objekt igen, en leksak? Någon du kan äga och som ger dig njutning, som inte är full av förtvivlan, som inte precis har förlorat den person hon älskade mest i världen medan hon flög fram på en motorcykel längs Barcelonas gator men ändå inte hann fram i tid? – Jag tycker att du borde åka bort några dagar, få lite luft. Här finns det ändå inget för dig att göra, och stan är helt öde. – Det har du rätt i. – Jag vill inte att du ska vara ensam. – Nej. Jag säger inget om att jag har känt mig ensam sedan månader tillbaka. – Det värsta är över. Jag skrattar högt. – Det värsta och det bästa. Allt är över nu. – Och det är många som älskar dig. Jag vet inte hur många gånger jag har hört den meningen sägas de senaste dagarna. Den tysta och pratsamma armén av människor som älskar mig har rest sig, 20
Även detta går över inlaga ny.indd 20
2015-06-25 09:33
precis i det ögonblick när det enda jag vill är att ligga i sängen och bli lämnad ifred. Och att mamma ska sätta sig vid min sida, hålla min hand och lägga sin på min panna. – Ja, jag vet. Och jag uppskattar det verkligen. Jag säger inget om att jag inte tror på någons kärlek längre, att till och med mamma slutade älska mig under en tid, att kärlek är det minst pålitliga som finns i världen. – Varför åker du inte upp till Cadaqués några dagar? Huset är ju ditt nu. Men vad säger du, ditt dumma, ihåliga, respektlösa lilla kräk, tänker jag snabbt medan jag möter hans stora, snälla och oroliga ögon. Huset är min mammas. Och kommer så att förbli. – Jag vet inte, svarar jag. – Och båten ligger i vattnet. Ni får det bra där. Kanske har han rätt, säger jag till mig själv. Jag tänker på Cadaqués, på de skyddande bergen, den djävuls ka vägen dit och den våldsamma vinden som driver alla som inte förtjänar de vackra sommarskiftningarna och rosa solnedgångarna till vansinne, och på häxorna som alltid har värnat om mig. Ända sedan jag var liten har jag sett hur de skrockande och blängande, högt uppe i klocktornet, har kört iväg eller välkomnat nyanlända 21
Även detta går över inlaga ny.indd 21
2015-06-25 09:33
sommargäster, fått förälskade par att plötsligt börja gräla, tipsat maneter om vilka ben eller magar de kan bränna och strategiskt placerat ut sjöborrar under vissa utvalda fötter. Och hur de har målat fantastiska soluppgångar för att mildra de värsta baksmällorna eller förvandlat små gator och gränder till mysiga sovrum, hur de har fått vågor av sammet att svepa in och utradera alla världens sorger och eländen. Och nu finns det dessutom en ny häxa där. – Ja, kanske har du rätt. Cadaqués. Jag åker till Cadaqués, säger jag. Tara! Hem. Taras röda jord, jag åker hem till Tara … I morgon är trots allt en annan dag. Jag tar en stor klunk av ölen. – Vilken film? frågar jag. – Jag tror att du blandar ihop Borta med vinden med E.T., säger han och skrattar. – Ah, kanske det. Öl på tom mage får mig att säga de mest idiotiska saker. Hur många gånger har jag tvingat dig att se Borta med vinden? – Många. – Och hur många gånger har du somnat? – Nästan alla. – Exakt, du har alltid haft riktigt dålig smak när det kommer till film. Så snobbig. 22
Även detta går över inlaga ny.indd 22
2015-06-25 09:33
För en gångs skull säger han inte emot mig, utan tittar bara på mig med ett leende, med förväntan i ögonen. Óscar är en av de få män jag känner som kan se förväntansfull ut, som om han väntade på tomten. Jag har aldrig sagt det till honom och tror inte att han själv vet om det. Att se förväntansfull ut är ett av de svåraste uttrycken att spela, och det avtar i takt med att förväntningarna försvinner, alltså de riktiga, de barnsliga; det är då de byts ut mot rena önskningar. – Allt kommer att bli bra ska du se. – Jag vet, ljuger jag. Han berättar att han ska åka till Paris några dagar med jobbet, men så snart han är tillbaka kommer han att åka upp till Cadaqués och stanna några dagar med oss. Sedan suckar han och säger: ”Jag vet inte vad jag ska göra med min flickvän.” Män måste alltid, alltid, alltid strula till det. Jag försöker se djupt oroad ut, vilket också är svårt att spela, även om det inte är lika svårt, och smäller igen dörren efter mig. Och jag vet inte vad jag ska göra utan min mamma.
23
Även detta går över inlaga ny.indd 23
2015-06-25 09:33
3 Nico tror att du är i himlen och spelar poker med albinogorillan Snöflingan. Trots att han bara är fem år pratar han om det så övertygande att jag ibland börjar undra. Med mina fyrtio år borde jag vara den som känner dig allra bäst, men under den sista tiden kändes det som om barnen var de enda som lyckades komma dig riktigt nära, de enda som hade förmågan att se igenom sjukdomen och dimman och nå den person du var, de enda som var tillräckligt snälla och smarta för att du skulle leva upp en liten stund. De har tur, de hatade dig inte en minut … Jag kan inte tänka mig ett bättre ställe för dig. När de ritar teckningar är du en blandning av en retsam häxa och en behaglig fe som flyger ovanför våra huvuden, inte så olik den du var i verkliga livet. De har precis kommit hem efter några dagar hos Guillem, min äldste sons pappa. De är solbrända, lite längre och har med sig mängder av salladsblad, tomater 24
Även detta går över inlaga ny.indd 24
2015-06-25 09:33
och gurkor från hans grönsaksland. Alla dessa frukter och grönsaker som jag, med mitt svaga intresse för allt som hör hushållsarbete till, entusiastiskt tar emot men som brukar hamna i soporna så snart minsta lilla kryp visar sig när jag försöker skölja dem. – Guillem, jag vill bara ha äpplen som de i Snövit. Problemet med ekologiska äpplen är att jag alltid tror att jag ska bita huvudet av en mask om jag tar en tugga. Det är ganska ångestframkallande. Förstår du det, eller? – Ok, du föredrar alltså giftiga äpplen? Det är lugnt, nästa gång tar jag med mig några sådana så får vi se om de fungerar. Han låtsas skära halsen av sig, sluter ögonen och låter tungan hänga ut medan barnen skrattar. De älskar hans blandning av tokigheter och känsla för det praktiska, hans förmåga att i detalj kunna återge dag för dag av den franska revolutionen och sedan gå ut i grönsakslandet och odla tomater. Guillem är arkeolog, han tycker om att dricka, han är bildad, solidarisk och intelligent, han är en riktig katalan, snäll, opålitlig, stark, misstänksam, generös, väldigt rolig och väldigt envis. Hans motto är ”inget onödigt tjafs” och förutom de år när vi var tillsammans, när han själv bidrog med en hel del ”tjafs”, så har han hållit fast 25
Även detta går över inlaga ny.indd 25
2015-06-25 09:33
vid det. Vi har en älska–hata-relation. Jag älskar honom och han låtsas att han hatar mig nästan hela tiden. Men hans hat består av fler goda saker än kärleken hos de flesta jag känner. Han har tagit hand om Patum, mammas hund, som var vår hund innan vi skiljdes. Jag lämnade henne hos mamma en gång när jag skulle ut och resa, och när jag kom tillbaka sa hon att hon skulle behålla henne, att Patum skulle ha det bättre med sin mamma och syster. Så du behöll vår hund. Och du gjorde henne till din, precis som du gjorde med allt du älskade, med alla, du stal deras liv och gav dem ett annat, ett mycket vidare, livligare och roligare liv än något annat de hade upplevt tidigare. Priset de fick betala var att stå under din stränga översyn, likt fångar i en kärlek som liksom du själv beskrev det aldrig i hela världen, aldrig, aldrig någonsin var blind. Förutom när det gällde hundarna kanske, men bara dem. Patum överlevde både sin mamma och syster. Den dagen när du utan att protestera accepterade att vi tog henne med oss för att hon inte längre kunde vara med dig, förstod jag att slutet var nära. Om du var redo att ge upp din hund, var du redo att ge upp allt. Vi hade fallit fritt i två år och nu närmade vi oss botten på stupet. Den eftermiddagen, med din hand fortfarande inom räckhåll, började jag proceduren 26
Även detta går över inlaga ny.indd 26
2015-06-25 09:33
med att få dig begravd på kyrkogården i Port Lligat. Patum kom på din begravning som ensam hund. Guillem hade satt ett svart band i hennes halsband – typiskt honom att komma på något sådant – och hon uppförde sig som en dam. Hon lade sig inte ner med benen brett isär som hon brukade, utan satt lugnt och fint med sitt svarta band i skuggan, bredvid Guillem som hade på sig sina gamla jeans och en nystruken skjorta som glipade lite över magen. Jag tror att du hade tyckt om att se det, att du hade gått fram till dem, satt dig ner vid deras sida – du var inte heller så mycket för onödigt tjafs – och klappat din hund medan du iakttog din tysta begravning. Vem vet, kanske gjorde du också det. – Som du ser, Blanca, har de ätit bra. Eller hur, killar? Båda nickar välinstruerat. – Inga frysta pizzor eller sådana där giftiga nudlar som er mamma brukar ge er? Båda skakar på huvudet. – Det är sant mamma, vi har ätit jättegott, säger Nico, minstingen. – Vad glad jag blir. – Har du förresten hört att de har förbjudit de där förpackningarna med förkokta nudlar som ni brukar äta? säger Guillem. Nu måste du köpa dem på svarta marknaden. 27
Även detta går över inlaga ny.indd 27
2015-06-25 09:33
Han börjar skratta. Jag stirrar på honom med hatisk blick tills jag inte kan hålla mig för skratt längre. – Och så har de badat varje dag. Varje dag. När tog du senast med dem till en pool? – Aldrig, ropar båda barnen samtidigt. Guillem ler triumferande. – Mamma, de säljer ostbågar vid poolen dit vi åker med Guillem. Och så gör de särskilda gin och tonic till honom. Guillem viftar med handen för att tysta dem. – Gin och tonic, där ser man. Vem skulle inte vilja åka till en sådan pool? Och ostbågar. Jag antar att de också är ekologiskt odlade? – Ja, ja ok då. Nej, men seriöst. Det är bra för barnen att vara ute i friska luften och här finns det inget för dig att göra heller. Den här stan är outhärdlig på sommaren, eller den är outhärdlig hela året för den delen. Varför åker ni inte upp till Cadaqués några dagar? Där får ni det bra. Båten ligger väl i vattnet? – Ja, Tururut ligger i vattnet. Mamma tog hand om allt. Hur galet var inte det, mamma? Trodde du verkligen att du skulle kunna åka båt? Kommer samma hav att vara där, utan dig? Eller har det kanske slutit sig inom 28
Även detta går över inlaga ny.indd 28
2015-06-25 09:33
sig självt och blivit en liten, noggrant hopvikt servett som du har stoppat i fickan och tagit med dig? – Perfekt, hon ville säkert att vi skulle använda den. Jag följer honom till dörren. Han petar mig lite lätt på axeln några gånger. – Kom igen nu, ryck upp dig. Vi ses i Cadaqués nästa vecka, ok? Vi kommer att få det bra där ska du se. Lugnt.
29
Även detta går över inlaga ny.indd 29
2015-06-25 09:33
Även detta går över inlaga ny.indd 6
2015-06-25 09:33