Issuu on Google+

Kerstin Gavander kerstin gavander

”Så här i efterhand verkar alltihop som en dröm. Men en dröm är något som man upplever ensam. Ingen annan kan säga hur det egentligen var. Men vi var ju tjugofyra stycken som upplevde det, hela klassen, så det måste ju ha hänt. Det kan helt enkelt inte ha varit en dröm!”

Europa av

Fröken Europa

Så börjar berättelsen om Kristin och hennes klasskamrater i 5a. Tillsammans med sin nya lärare Eva får de vara med om en annorlunda Europaresa, en resa i både tid och rum.

Med ”Fröken Europa” vann Kerstin Gavander en stor pristävling 2003 om bästa boken för barn om dagens Europa.

Fröken

Prisbe lönt bok!

Kerstin Gavander

Best nr 47-07120-3 Tryck nr 47-07120-3-06

LIBER

omslag fröken europa-libersbok.indd 1

12-03-22 12.59.32


Europa

ISLAND

SVERIGE

FINLAND NORGE ESTL LETT DANMARK

LITAUEN RYSSL.

IRLAND

STORBRITANNIEN

VIT

NEDERLÄNDERNA

POLEN TYSKLAND

BELGIEN L.

TJECKIEN SLO

VAK

IE N

FRANKRIKE ÖSTERRIKE SCHWEIZ

IT

PORTUGAL

A.

UNGERN

SLOVENIEN

KROATIEN

AL

IE

BOSNIENHERCEGOVINA

N

SERBIEN OCH MONTENEGRO

M. AL

SPANIEN

BA

NI

B

MAK.

EN

GR

MALTA


D

RYSSLAND

ESTLAND LETTLAND ITAUEN

VITRYSSLAND

UKRAINA MOLDAVIEN

RUMÄNIEN BIEN H NTEGRO

BULGARIEN TURKIET

MAK.

GREKLAND

CYPERN


Kerstin Gavander

Frรถken Europa Till Patrik Tack till Inga och Michaela

liber


Nummer tjugofyra Vårt klassrum var som sagt ganska fult men i övrigt var det roligt att gå i femman. Eva var en bra fröken, mycket bättre än Berit. Det var lugnt på lektionerna och nästan aldrig något bråk på rasterna. Roliga saker gjorde vi också. Vi fick spela upp dialoger på engelskan och matematiken kändes plötsligt enkel. Petrus gillade också Eva. Han hade avskytt att läsa högt i fyran men nu gick det bra. Moster Regina var överlycklig. – Tänk vad Petrus trivs med nya fröken, sa hon till min mamma. Min mamma var också nöjd. De tyckte lika om det mesta, precis som vanligt. Kanske är det för att de är enäggstvillingar. 5b och 5c verkade också ha det bra. De gjorde en hel del tillsammans men jag brydde mig inte. Det gjorde inte de andra i klassen heller. Utom Tobbe, som fortfarande ville vara med Billy.

27


En dag hörde jag honom prata med Eva om det. Det var på en rast och jag skulle gå in för att hämta en tröja. Då hörde jag dem genom klassrumsdörren.

28


– Jag vill byta klass, hörde jag Tobbes röst. – Nej, sa Eva. Det får du inte. Då hördes en tung suck från Tobbe. – Jag vill gå i samma klass som Billy, fortsatte han. Sen blev det tyst i säkert en minut innan Eva plötsligt sa: – Jag ska försöka ordna det, Tobbe! Då hördes ett glädjetjut från Tobbe. När jag kom ut berättade jag förstås alltihop för Martina. – Så Tobbe ska säkert byta till 5b, avslutade jag glatt. – Hmm, sa Martina. Tror du? Det tror inte jag. Jag tror att Billy ska börja i vår klass. – Va? sa jag förskräckt. Varför tror du det? Eva kan väl inte frivilligt vilja ha Billy i sin klass? – Nej, sa Martina långsamt. Kanske inte men hon vill väldigt gärna att vi ska bli tjugofyra elever i klassen. Jag stelnade till. Ja, så var det förstås. Billy skulle bli den tjugofjärde, den som Eva hade väntat på. Jag kände mig inte alls glad för Billy var väldigt bråkig. En gång klippte han till Petrus så att han blödde näsblod. Martina hade förstås rätt. Nästa dag satt Billy i bänken bredvid Danne. Han såg nöjd ut och Tobbe var överlycklig.

29


– Jag kan visa Billy, skrek han hela tiden när Eva sa att vi skulle göra något som Billy aldrig hade varit med om. På rasten hörde jag att Fredrik och Serkan pratade om att Billy borde ha stannat i 5b. Vi i 5a ville inte ha mer bråk. Men Eva verkade nöjd. – Nu är vi tjugofyra. Nu kan vi börja med Europaarbetet, sa hon och så glad hade jag aldrig sett henne. Billy berättade inte varför han hade velat börja i vår klass. Jag trodde att det var för att han ville gå i Tobbes klass eller för att han redan hade gjort sig ovän med Lennart som är 5b:s lärare. Billy gjorde inget större väsen av sig på lektionerna, satt mest och tittade ut genom fönstret eller hade bänklocket uppe. Eva skällde sällan på honom. Egentligen skällde hon inte särskilt mycket på någon av oss. Hon såg mest besviken ut när vi inte hade gjort läxan eller när vi sa något dumt. Men när Petrus och jag gick hem från skolan den dagen fick jag reda på anledningen. – Det var för Evas skull som Billy ville börja i klassen, sa Petrus. – Va? sa jag. Det kan inte vara sant! – Jo, sa Petrus. Billy sa det själv till mig. ”Eftersom Tobbe tycker att hon är så bra så måste hon ju vara bra”, sa han. Visst är det konstigt? 30


Jag nickade. Att Tobbe hade sagt att Eva var en bra lärare var verkligen konstigt. Jag kunde inte föreställa mig Billy och Tobbe på väg hem från skolan ösandes beröm över en lärare. Det kunde inte Martina heller. – Tobbe har väl aldrig gillat någon lärare, sa Martina. Men vi enades om att det verkligen var mycket mera spännande att ha Eva som lärare än Berit. Till och med bråkstakar som Billy och Tobbe verkade gilla henne. Hon var helt enkelt mystisk.

31


Grupprummet Nu måste jag berätta om vårt grupprum och dörren till det. Det var nämligen det största samtalsämnet på rasterna, varför vi inte fick gå in dit. Eva sa det andra dagen när vi var ensamma utan några föräldrar. – Grupprummet kommer vi inte att använda, sa hon. Inget barn får gå in dit. Tobbe blev arg, riktigt arg, så där som han blev varje dag i fyran. – Varför det? sa han. Det är väl inte ditt grupprum? Det blev alldeles tyst när han hade sagt det. Först trodde jag att Eva skulle bli arg men det blev hon inte. Hon tittade bara på Tobbe och sa: – Nej, det är inte mitt grupprum men vi ska använda det till en speciell sak. Du får snart veta vad det är. Tobbe såg ut som om han skulle explodera. Han hade ofta fått vara ensam i det grupprum som hörde till vårt gamla klassrum. Berit tyckte att Tobbe behövde vara för sig själv när han blev arg och därför satt han ofta i grupp-

32


rummet. Vi andra tyckte att det var orättvist, för det var ett väldigt trevligt rum med soffa och så där. Egentligen tyckte jag att alla borde få använda det men det sa jag förstås inte till Berit. Dessutom hade hon ju haft rätt. Det blev lugnast för alla om Tobbe fanns i ett annat rum när han var arg och det var han ju rätt ofta. Ungefär två gånger om dagen för att vara mer exakt. – Som sagt, ni får absolut inte gå in dit, sa Eva och knackade på dörren till grupprummet. Jag ska snart förklara varför. Sen tog hon upp en nyckel med ett blått sammetsband ur understa lådan i katedern och så låste hon dörren. Jag tyckte att det var rätt otrevligt gjort. Jag menar, även om vi inte fick gå dit så hade hon ju inte behövt låsa dörren. Vi förstod ju vad hon sa och vi hade ändå inte tänkt gå in där om hon nu absolut inte ville det. Åtminstone inte Petrus eller jag eller Martina. Fast med Tobbe eller Billy vet man ju inte. Nästa dag, efter idrotten, fortsatte Eva att prata om grupprummet. – Nu när ni äntligen är tjugofyra elever i klassen ska jag berätta för er om grupprummet, sa hon och så tog hon upp nyckeln igen. Den låg i samma låda som förra gången.

33


– Det här rummet, sa hon och knackade på dörren, är inget vanligt rum. Ni kommer att få gå in dit en enda gång var under det här skolåret och då kommer ni att göra det ensamma. Jag minns att jag tänkte att i så fall ville jag inte gå in alls. Speciellt inte om det skulle vara låst. – Alla måste gå in, ingen kommer undan, sa hon och tittade på mig som om hon hade läst mina tankar. Alla måste göra sin egen resa. – Resa? sa Tobbe och skrattade. Det kan väl inte bli mycket till resa, det där rummet kan ju inte vara särskilt stort? Danne, Billy och Fredrik och några till skrattade också men själv tyckte jag att alltihop började kännas kusligt. – Som sagt, sin egen resa, sa Eva som om hon inte hade hört vad Tobbe sa. En resa i tid och rum. – Finns det möbler där inne? sa Tobbe plötsligt och jag tror att han tänkte på den fina soffan som vi hade haft i fyrans grupprum. – Det får du se, sa Eva. Jag vet faktiskt inte. – Det vet du väl visst, sa Tobbe. Du går ju in dit på rasterna. Eva svarade inte.

34


– Alla resor är olika, sa Eva. Om du vill kan du få gå in först av alla, Tobbe, men i så fall blir det din enda gång. Man får bara en enda resa. Vill du det? – Ja, ropade Tobbe, jag vill resa iväg. Jag vill slippa skolan! Han reste sig hastigt och rusade mot grupprumsdörren. – Nej, det blir ingen resa i dag, sa Eva och ledde tillbaka honom till sin bänk. I morgon! Tobbe sa förstås att han ville resa genast men själv kände jag mig av någon anledning glad att han inte fick. Jag behövde tid att smälta allt hon hade sagt, så en dags tidsfrist passade mig utmärkt. – I morgon reser alltså Tobbe, var det sista Eva sa innan vi gick hem.

35


ISBN 978-91-47-07120-3 © 2004 Kerstin Gavander och Liber AB redaktör: Inga Henriksson formgivare: Lotta Rennéus illustrationer: Anders Westerberg Teckningarna på sid 93 och 110 har Minna Westerberg Ekman, 10 år, gjort. Första upplagan 7 Repro: Repro 8 AB, Stockholm Tryck: Kina 2012

Med boken ”Fröken Europa” vann Kerstin Gavander den skönlitterära tävling som utlystes på Bok & Bibliotek 2002 av Lär för livet/Läsrörelsen, Lärarförbundet och Liber.

Liber AB, 113 98 Stockholm Tfn 08-690 92 00 www.liber.se kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01 e-post: kundservice.liber@liber.se

Europa-libersbok.indd 2

12-03-22 13.12.57


Kerstin Gavander kerstin gavander

”Så här i efterhand verkar alltihop som en dröm. Men en dröm är något som man upplever ensam. Ingen annan kan säga hur det egentligen var. Men vi var ju tjugofyra stycken som upplevde det, hela klassen, så det måste ju ha hänt. Det kan helt enkelt inte ha varit en dröm!”

Europa av

Fröken Europa

Så börjar berättelsen om Kristin och hennes klasskamrater i 5a. Tillsammans med sin nya lärare Eva får de vara med om en annorlunda Europaresa, en resa i både tid och rum.

Med ”Fröken Europa” vann Kerstin Gavander en stor pristävling 2003 om bästa boken för barn om dagens Europa.

Fröken

Prisbe lönt bok!

Kerstin Gavander

Best nr 47-07120-3 Tryck nr 47-07120-3-06

LIBER

omslag fröken europa-libersbok.indd 1

12-03-22 12.59.32


9789147071203