det enkla och det ensamma
Asta Olivia Nordenhof
det enkla och det ensamma
Översättning av Tom W-O Silkeberg
Modernista stock holm
till andreas
en våt gräsmatta och jag det ska bli skönt att gå ut på den här luktar det lönn det enkla och det ensamma inte dö för egen hand inte äga sig själv fullständigt det lagbundna och plikterna ordna te och apelsiner åt de sjuka att livet kommer utifrån morgonens tidigaste vatten nerverna är galnare än jag
7
värmen och bakfyllorna jag avlägsnar mig från dem jag älskar med hela kroppens underliga styrka fick insikt i hur jag kommer dö jag såg explosionen inifrån. från blodets perspektiv. jag blev upprörd av det. min kille sa: lugn olli nu vet jag inte längre, om jag fick möjlighet att uppleva min död som om den i parallelltid redan inträffat det är inte säkert. så senare: vi plockade vilda plommon och mirabeller på yttre amar i solnedgången och tunnelbanan drev med sitt ljus, som ett strängt, som ett underligt ilsket samhälle fram och tillbaka över himlen ingen i fields ingen på kentucky fried chicken två människor framför ett radhus. satt under filtar, talade med varandra »jag är väldigt trött nu« »jag är också väldigt trött« varför är benen inte skörare röda röda sol du så skön du så oberörd om jag kastar ett plommon i ditt namn och amar så ömt att du gav mig ett plommon att kasta 8
måste skriva till morten! måste skriva till bjørn! jorden är öm och jag inte nog att fatta det!
hur kan vi bli mer lönlösa, smutsigare mer lönlösa, lyssna på ordet: tack hur!
mensen gör ont och de dåliga minnena låg en gång på en trädgårdsstol, det är ett dåligt minne han jag dejtade sa: vad håller du på med, varför satt du och visade trosorna för alla jag fattade ingenting, jag hade inte tänkt på det så flera år senare så visar det sig! jag sitter och snackar med en på en bar så säger han: den gången på den där tillställningen när du satt och visade trosorna för alla det var första gången jag såg dig
9
min farmor fortsatte röka efter att hon fått hjärnblödning hon hade blivit förlamad i ena sidan av ansiktet kunde bara precis få ihop läpparna, inte så de var lufttäta det måste ha gått ut över ciggens kraft det tänker jag nu jag kan inte ha tänkt på det då, jag var tio när hon dog när jag koncentrerar mig på att tänka på henne är det inte hennes ansikte som blir tydligt det minnet har fotografier förstört när jag försöker tänka på hur hon såg ut minns jag i stället fotografiets kvalitet det ena fotot är kornigt det andra fotot är framkallat i ett format som inte längre är standard jag minns några objekt som var förbundna med hennes existens ett tallriksunderlägg i rött skinande vax en blomlåda i betong, ett hörn på amagerbrogade säger mig att nu ska jag svänga av nu är det farmors gata om jag uppehåller mig tillräckligt länge vid objekten börjar rum formas
10
en smal hall en dörr som leder till vardagsrummet sovrummet en säng. jag tror jag kan placera mig själv i den sängen igen men berättelsen som är knuten till sängen förstör fokus vi låg där i den sängen tillsammans vi såg alltid den store badedag en generell berättelse var det onsdag såg vi alltid den store badedag det är i det lösrivna närvaron blir som störst om jag går ut ur sovrummet igen genom vardagsrummet, den smala hallen toaletten där tvättade jag en gång mitt ansikte kallt vatten händer ansikte spegel
11
mintgrön en liten påse med lavendel bara det. att vattnet är kallt att det gör gott. jag kan inte minnas när jag insåg det att farfar slog dem allihop som min pappa mindes det: varje dag inväntade man våldet och sen blev det tyst farmor kunde ligga i köket som låg i direkt förlängning av hallen och var lika smalt eller hon kunde ligga i hallen äckligast om det blödde från henne, om man skulle torka upp. först när hallen blivit närvarande kan jag vara min pappa inte om jag börjar tänka på hans barnknän bruna shorts så som det ser ut på bilden: farmor i vitt, pappa i bruna shorts så är allt förlorat och jag kan inte hitta min pappas blick sittande på sängen
12
därifrån kan han, om skjutdörren är fråndragen, se matbordet jag vet att min pappa som fjortonåring rymde hemifrån i några år knarkade han och levde på gatan jag har nyligen förstått hur han senare i livet omtalar min mamma i brev adresserat till andra kvinnor den lilla grisen tog aborten bra, skriver han om han slog henne gick hon över till anni, hon ville inte att min mormor skulle veta jag vet det för att anni senare berättade om det för min mormor ett aldrig upplevt minne som uppstått sen jag såg breven: breven ligger framme han har aldrig haft för avsikt att skicka dem till någon min mamma ska hitta dem. hon ska förstöras de bodde i samma lägenhet som jag bor i nu jag tror de älskade varandra mina naglar har växt ut och klippts många gånger sen min mamma dog flera gånger sen min pappa dog jag tvättar av sakerna och ångrar det du har samma kropp som din farmor det sa alltid min mamma du har samma mimik som din pappa
13
det säger alla ingen kunde höra någon skillnad när jag svarade i telefon hos min mamma min morfar trodde att han talade med sin dotter min mammas sista man slog henne också tänker honom komma gående utanför fönstret han har hämtat något i bilen, förstämd något med sättet han visade missnöje över lunchanrättningen på krogen som om hans kläder hade blivit för stora och att se honom i den nya lägenheten efter min mammas död han hade köpt två fåtöljer, ett föreställt liv framför sig allt är förlorat härifrån där jag skriver hålla handen över mammas panna, försäkra sig om att hon inte har feber att handflatorna inte är fuktiga att hon sitter på sin cykel på väg till havet, vi plockar fläder all den kärlek jag har får plats i ett fläderbär någon skulle ta hennes ödmjukhet ifrån henne min mamma jag skulle sagt: det är ingens rätt att förstöra dig
14
alla de fuckhuven du är noga med sminket innan vi ska till en klassträff glöm det bara glöm det det finns ingen anledning att vara vänlig mot de ovänliga glöm det ingen har rätt att kräva av dig att du är vänlig mot de ovänliga
15
inte helt: placera en stege i utkanten av ett jordgubbsland kravla upp och tänka på hur roligt det skulle vara att bara falla så folk trodde man var död. hur söt skulle inte mullen vara. inte det! inte som det vansinne, den strimma av sol, så lätt en katt hittar den sol som finns små kokosbollar kan vara så små att man blir sinnessjuk bröstvårtor efter morgonbad havet sätter in med allt vad det har av viljelöshet skum! inte det! så omåttligt en nopprig jordgubbe. som svalget är mörkt och havet tar dig om du själv vill, om du går ut på andra sidan om revet som svalget är mörkt och inte kan bli annat undantaget hos tandläkaren i tandläkarens ögon ett annat liv med rosa svalg inte heller i hans blick
16
hur precis den än må vara inte heller i hans blick inte heller med särade ben hos gynekologen inte heller i hans blick om han så senare framträdde i ett program jag såg om pensionärer som flyttar utomlands inte heller på hans tomt, nu i texas och havet, om du vill ut på andra sidan om revet och även om jordgubben inte bett dig att begära dess noppriga yta så inte heller där med strandrågen mot ryggen någon säger något, långt borta husväggen, gul, kroppen värms helt sönder det är svårt, men inte omöjligt, att gå en promenad vid nordsjön i högklackat och inte heller där i marys säng, nära runddelen så väck, ändå hålla sig på benen, stappla hem längs guldbergsgade hela tiden med risk att falla och så ändå inte hur liten den kokosbollen var som expediten räckte fram till mig: om jag ville ha en så jag fullständigt tappade fattningen
17
sen på väg hem, och så hade isen på sjöarna lossnat, och när väl det har hänt när man väl blivit så dum, inte mer blottad än allt annat
18
om jag bara hette torben och hade ett lättare liv då hade jag stått fullständigt genomknullad nere på seveneleven och undrat varför jag hette torben och att det ändå inte betydde något vad jag hette helt vilse och det riktningslösa skulle vara så uppenbart att man gick på nålar att man inte var herre i eget hus och som man kan få lust att slicka på ett spädbarn för att det är så fullkomligt litet all den kärlek man har, åh dear jag har mist förståndet om ännu en snöflinga träffar mig i nacken och smälter ner längs nacken så knullar jag fan i mig alla jag ser eller så börjar jag gråta och slutar aldrig mer har tagit emot ett gratulationskort från en kvinna som hette livia och fyller hundra snart hon tror jag heter livia och fyllde sjutton i måndags, allt det gratulerar hon mig till tant cari auguri di buon natale står det på kortet vilken lycka! ingen har sina facts straight! alla har huvudet uppe i röven! alla har försökt vara så heta och sen vila låren mot några stenar som hela dagen har legat i skugga alla har varit så vidunderligt små
19
jag såg min bror, han satt nära mig, mittemot hans hals och axelparti. allvarligt nu, grå himmel, den gången: vet inte jo, det stormade, jag hade gympaskor himlen: vet inte bakom min lillebror satt mannen i den gröna tröjan som inte visste att jag avgudade honom tänkte på att sitta på hans säng därifrån se honom i sitt kök med ryggen mot mig skära en tomat i två delar eller en större frukt, eller en pumpa jag: sittande på hans säng, på sängkanten utanför lägenheten passerar en människa, stum av stormen stilla stilla över huden han delar frukten i två före måltiden, i en dal mellan bergen den här staden det är inte hans andetag jag hör
20
från köket, den yttersta sucken, huden triumferar utanför lägenheten passerar en människa ovetandes om scenen denna tomats okränkbarhet, om den är hel eller inte: betydelselöst, och stilla på skärbrädan, stadig för tanken innan vi sen skulle sitta på sängkanten, blå ben eller hans mer gula
21
ålborg hamn din pappa är liten och din mamma är liten sedda bakifrån, båda i knälånga rockar vi går på led två och två din pappa och mamma din storebror och hans tjej soon to be wife ett vemod i det. något oändligt. att vi som hamnen. sömnigt. djupt. arbetar. man ser mig i blå dunjacka, helt förskansad. dina läppar. dina axlar. du säger inget.
också sedd bakifrån, din storebrors tjej i trädgården. där går skiljelinjen markerad med ett par stenar inoljade ben så man ser brunare ut. senare på filten, man kan se hennes trosor det är ingen brådska. solen slöar ner oss medan samvetet arbetar. tack för maten krukväxten ställdes på en piedestal, det var det första som kom i ordning på inflyttningsdagen på filten. när jag ser hennes trosor. ett ögonblick upplever jag att vi är den samma. sen något annat. att hon är äcklig och jag är äcklig men vi är olika
22
i rocken liknar din pappa en som har tagit på sig ett tungt ämbete han måste vara pappa. nu stiger han in i bilen. nu åker de.
thomas rum är litet, själv måste han sitta på sängkanten han har precis kommit hem från irak han ber oss lukta på tröjan han hade på sig när han blev beskjuten jag vill helst undvika att se på honom. jag vill helst undvika att se på dig. när vi går hem berusade av gajollikören i morgon kommer vi också vakna och vara vittnen. nyttiga, tigande
på väg ner till føtex för att köpa hårfärg. till vänster de nedlagda kasernbyggnaderna ruttet trä och blåsten. den okänsliga expediten en silo. en så dryg horisont. något grönt. något vitt vi knullar ändå bara i röven även om mitt hår nu är svart som du önskade. du mår dåligt efteråt. du vill att jag ska gå men jag gör inte som du säger.
din mamma snubblar över soffbordet, sen ligger hon länge med huvudet i ditt knä jag kan se på dig att du skulle önska att jag inte var här
bakom kyrkan ligger kommunhuset
23
alla kontor är öppna mot gången. när man går mot sitt anvisade kontor ser man åt båda hållen folk som arbetar. en kopieringsmaskin, varm som en rygg. vi sätter oss vid bordet vi kommer och ber om hjälp. vi dricker kaffe ur plastmuggar musklerna under rocken, varma knogar, en envishet silon i fjärran, rak som den jag kommer och ber om hjälp. du säger inget. jag drar dig genom förödmjukelsen
vi ger varandra ringar. vi säger ett fint ord om filmen men ångrar oss
det är sorgligt när du ligger tyst i sängen jag sitter tigande på stolen bredvid affischen med den avklädda kvinnan med geväret. det är underligt
24
sitta fullständigt krossad och skriva om den gången fyrverkeriet yrde kring tältet på stranden och vi höll om varandra tills vi insåg att fyrverkeriet var riktat mot oss att någon siktade mot tältet på avstånd och den styrka som kom till oss då att vi blev så arga och förälskade kastade sten efter dem som sköt, hojtade knullade helt sinnessjukt efteråt det var på vintern men ingen frös dagen efter beskrev jonas hur han hela natten hade drömt om sälar jag och aslak höll varandra i handen under sovsäcken vi hade den hemligheten tillsammans på morgonen: något hade fått oss att inse att vi älskade varandra mer än vi älskade jonas köpte fett mycket bröd. fryst fisk som fortsatte vara fryst. någon MÅSTE påtala soluppgången, brista i vällust sittande här nu. att ha varit sexton. skulle önska att mensen försvann skulle önska att man inte kallades arrogant när man säger att man inte vill ha barn jag vill inte ha barn fatta det flera liv att martera jag har dödat en kattunge en gång kastat den mot en vägg för att den inte ville ta emot mitt barnbröst jag är rasande på mig själv, på hela gentofte aktiepisset det rika pisset det rika livet
25