9789144101798 by Smakprov Media AB

utbildningshistoria e sbj รถr n l a r s s o n j o h a n n e s w e s t b e r g ( r e d. )

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 34215 ISBN 978-91-44-10179-8 Upplaga 2:1 © Författarna och Studentlitteratur 2011, 2015 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Gunnar Sundgren/Upplandsmuseet Printed by Mediapool Print Syd AB, Estonia 2015

INNEHÅLL

Bokens webbplats 15 Förord till första upplagan 17 Förord till andra upplagan 19 Författarpresentation 21 Om utbildningshistoria 29 1 Sveriges historia 33 Fredrik Thisner, Henrik Edgren & Samuel Edquist

Gustav Vasas regentperiod 33 Från stormakt till småstat 34 Frihetstiden och den gustavianska tiden 37 Framväxten av en nationalstat 40 Ett förändrat ekonomiskt och socialt landskap 41 En ny politisk struktur 42 Nationalismen 43 Välfärdsstatens uppgång och fall 45 Demokratisering och välfärdsstatens födelse 45 Välfärdsstatens skördetid och avveckling 46 Samhälle och utbildning 48 Litteratur 49 Del I Utbildningssystemens förhistoria 2 Den lärda skolan 53 Stefan Rimm

Antiken 53 Sofister och filosofer 54 Utvecklingen under romarriket 55 Medeltiden 57 Kyrkan och utbildningen 57 Universitetens etablering 58 Världslig utbildning under medeltiden 59 © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

I n ne h å l l

Renässansen 60 Reformationen 61 Den svenska 1500-talsskolan 62 1600-talets vetenskapliga revolutioner 63 1600-talets lägre skolformer 64 Upplysningens 1700-tal 65 Den svenska 1700-talsskolan 66 Den lärda skolan inför 1800-talet 67 Litteratur 68 3 Hemundervisning och läskunnighet 69 Daniel Lindmark

Den lärda skolan och folkundervisningen 70 Skolundervisning för samerna 70 Hemundervisningen och kyrkan 72 Läsning och kristendomskunskap 73 Debatten om utanläsningen 76 Debatten om folkundervisningen 78 Sockenskolor och skrivkunnighet 79 Läsundervisning före folkskolan 80 Litteratur 81 4 Privatundervisning 83 Ola Winberg

Studier av privatundervisningen 84 Privatundervisningens omfattning 85 Adeln och privatundervisningen 86 Utbildning av adelspojkar 87 Utbildning av adelsflickor 88 Lärarinformation och elevinformation 89 Lärarinformation 89 Elevinformation 90 Privatundervisningens återkomst? 91 Litteratur 92

I nnehåll 5

Del II Skolformernas historia 5 Förskolans historia 95 Johannes Westberg

Förskolans historiska ursprung 95 Från undervisning till förskolepedagogik 99 Förskolepedagogikens förutsättningar 100 Kommunens och statens förändrade roll 102 Förskolornas kommunalisering 102 Statens intåg och förskoleverksamhetens expansion 104 Förskolans närmande till skolan 107 Nytt och gammalt i förskolans historia 110 Litteratur 111 6 Folkskolan och grundskolan 113 Henrik Edgren

Tillkomsten av 1842 års folkskolestadga 114 Folkskolans långsamma etablering 116 Lokalt motstånd och ökat statligt ansvarstagande 118 Liberala och socialdemokratiska reformer 119 Folkskola, demokrati och grundskola 121 Nya läroplaner, decentralisering och friskolor 125 Grundskolan kring sekelskiftet 2000 128 Disciplinering, demokratisering och individualisering 129 Litteratur 130 7 Läroverk och gymnasieskola 131 Esbjörn Larsson & Johan Prytz

Läroverkens omvandling 132 1807 års läroverksutbildning och dess kritiker 132 Medelklassens utbildningsbehov 134 Läroverken under 1900-talets första hälft 136 Reallinjen – latinväldets utmanare 140 Läroverken, kyrkan och den klassiska bildningen 140 De reala ämnenas frammarsch 142 Kamratuppfostran och elevaktivitet 145 Gymnasieskolan 147 Orsakerna bakom läroverkets avskaffande 148 Gymnasieskolans utvidgning och homogenisering 150

I n ne h å l l

Från elit- till massutbildning 152 Litteratur 152 8 Yrkesutbildning 155 Sandra Hellstrand & Fay Lundh Nilsson

Vad är yrkesutbildning? 155 Tre modeller för yrkesutbildning 156 Traditionell yrkesutbildning i Sverige 158 Lantbruksutbildning 159 Från lärling till mästare 160 Det nya industrisamhället 161 Lärlingsutbildningen efter skråsystemets avskaffande 162 Elementär teknisk utbildning omkring sekelskiftet 1900 163 Yrkesutbildningen mellan arbetsmarknadens aktörer 164 Från fabriksgolvet till skolsalen 166 Gymnasieskolans yrkesförberedande linjer 167 Yrkesutbildningen under 2000-talet 168 På väg mot en tysk modell? 169 Litteratur 171 9 Universitetets historia 173 Carl Frängsmyr

Det självständiga universitetet 174 Universitetens styrelse 174 Den akademiska jurisdiktionen 176 Akademiska lärartjänster 176 Universitetens förändrade tjänstestruktur 177 Tillsättningen av tjänster 178 Kvinnans tillträde till högre studier 179 De första kvinnliga studenterna 180 Kvinnors möjlighet till akademisk karriär 180 Sekelskiftet 2000 och Thamreformen 182 Vetenskaplig forskning och undervisning 183 Efterkrigstidens utbildningsexplosion 185 Från UKAS och högskolereformen till Bologna 185 Gamla universitet i ny skepnad 187 Litteratur 188

I nnehåll 7

10 Lärarutbildning 189 Emil Bertilsson

Lärarutbildningens rötter 189 Åtskilda lärarutbildningar 191 Läroverkslärarnas utbildning 191 Folkskollärarnas utbildning 192 Småskollärarnas och förskollärarnas utbildning 196 En allt enhetligare lärarutbildning? 197 Fortsatta reformer av lärarutbildningen 199 En hållbar lärarutbildning? 201 Kvinnors väg till läraryrket 202 Lärarstudenterna i historisk belysning 203 Läraren blir en kvinna från arbetarklassen? 205 Lärarutbildning och samhällsförändring 206 Litteratur 207 11 Folkbildning 209 Anne Berg & Samuel Edquist

Den tidiga folkbildningen 210 Medelklassens självbildning 210 Medelklassens fostran av de lägre skikten 211 De lägre skiktens egen medborgarbildning 214 Folkbildningens genombrott 215 Folkhögskolorna, folkrörelserna och studieförbunden 216 Politiska konflikter och borgerlig bildning 217 Folkhemmets folkbildning 219 Studieförbundens etablering och folkhögskolornas tillväxt 219 I folkhemmets mitt 220 Senkapitalismens folkbildning 222 Folkbildningens förändrade relation till staten 222 Mot ökad mångfald 223 Folkbildning i kontinuitet och förändring 224 Litteratur 225

I n ne h å l l

Del III Skolämnenas historia 12 Svenska 229 Henrik Román & Jörgen Mattlar

Modersmålsundervisningen före 1900 229 Fostrande läsning i folkskolan 229 Formell träning av språk och stil i läroverket 231 Modersmålsämnet under tidigt 1900-tal 232 Folkskolan: Medborgerlig språkfostran 232 Läroverk: Skönlitteraturen i centrum 233 Svenska i grund- och gymnasieskolan 235 Debatten om grundskolesvenskan 235 Gymnasieskolans svenskämnen 1965–1990 237 Svenskundervisning för invandrare 239 Svenska för invandrare (sfi) 239 Svenska som andraspråk 240 Från hemspråks- till modersmålsundervisning 241 Svenskämnet inför framtiden 242 Litteratur 243 13 Klassiska och moderna språk 245 Peter Bernhardsson

Språkundervisning före 1800-talet 245 Språkmästare, guvernanter och skolor 246 Språkundervisning i offentliga skolor 248 De moderna språken blir skolämne 250 Metoder i språkundervisningen 251 1900-talet – engelskan på frammarsch 254 Förändringar och traditioner 256 Litteratur 256 14 Matematik 259 Johan Prytz

Räkning och geometri i folkskolan 259 Matematik i läroverket 261 Matematik i grundskolan 263 Matematik i gymnasieskolan 266 Skolmatematikens övergripande syfte 268 Litteratur 269

I nnehåll 9

15 Naturvetenskap 271 Magnus Hultén

Naturvetenskapens etablering 271 Naturvetenskapen i utbildningssystemet 272 Naturvetenskapens förvetenskapligande 273 Naturvetenskapens stärkta ställning 275 Laboratoriets didaktik i läroverken 276 Naturlandskapet i folkskolorna 277 Big science, folkhem, tekniska framsteg 278 Folkhemmets tekniklandskap och naturens skönhetsvärden 278 Läroverken, framtidsskaparna och det nya gymnasiet 279 Laboratorieidealet kommer till grundskolan 280 Miljömedvetenhet och hållbar utveckling 281 Naturens intåg 282 Naturvetenskap i förändring 283 Litteratur 284 16 Historia 285 Janne Holmén

Historieundervisningen före 1800-talet 285 1800-talets nationella historieskrivning 286 Skiftande metoder för historieundervisning 289 1900-talets demokratiska historieämne 290 Världskrigen, kalla kriget och historieundervisningen 290 Historieämnet i den demokratiska skolan 291 Källkritikens och projektmetodens genomslag 293 Historieämnets framtid 294 Litteratur 295 17 Samhällskunskap 297 Anna Larsson

Medborgarfostran före andra världskriget 297 Samhällskunskap som skolämne 299 Förändrat ämnesinnehåll och fler perspektiv 300 Samhällskunskapslärarnas utbildning 302 Metoder och arbetssätt 303 Ämnet i perspektiv 305 Litteratur 306

I nn e h å l l

18 Musik 307 Jonas Gustafsson

Musikundervisning efter reformationen 307 Musiken i läroverken 308 Folkskolans sångundervisning 309 Från kyrkosång till barnsång 310 Frågan om en systematisk metodik 310 Rytmik och musik i kroppen 311 Jazz eller Kungl. Majt:s stamsånger? 312 Grundskolans pedagogiska reformer 314 Att skapa och musicera 315 Musikskolor 316 Varför musik? 316 Litteratur 318 19 Idrottsämnet 319 Björn Sandahl

Skolidrott under formering 319 Den pedagogiska skolgymnastiken 321 Striden om idrottsämnet 325 Den fysiologiska skolidrotten 328 Avreglering och decentralisering 329 Mellan nationalism och folkhälsa 330 Litteratur 331 Del IV Perspektiv på utbildningens historia 20 Utbildning och social klass 335 Esbjörn Larsson

Klass, status och kapital 336 Karl Marx och Max Webers klassbegrepp 336 Pierre Bourdieus sociologi 339 1800-talets segregerade skola 340 Det segmenterade utbildningssystemet 343 Ett delat utbildningssystem 345 Folkskolan som bottenskola 346 Parallellskolesystemets avskaffande 349 Mot ett klasslöst utbildningssystem? 352 Litteratur 354 © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

I nnehåll 11

21 Utbildning och genus 357 Sara Backman Prytz

Perspektiv på manligt och kvinnligt 357 Hemundervisning 359 Pensioner och internat 361 Pojkar och flickor i folkskolan 362 Flickskolorna 364 Flickskolorna efter 1800-talets mitt 366 Flickskolornas förändring och avveckling 368 Högre läroverk och studentexamen 370 Läroverk för både pojkar och flickor 371 En kvardröjande manlig kultur 373 Jämställd utbildning? 374 Litteratur 375 22 Utbildning och minoriteter 377 Thom Axelsson, Lotta Brantefors & Lars Elenius

Skolan och de inhemska minoriteterna 378 Samernas skolväsende 378 De finskspråkiga minoriteternas undervisning 380 Romers och judars skolväsende 382 Förändrade krav på minoriteters utbildning 384 Skolväsendet och de inflyttade 385 En assimilerande skola för alla barn 386 Invandrarbarnet som tankefigur 388 Elever med annan kulturell bakgrund 388 Mellan mångfald och gemensam värdegrund 389 Skolan och dess specialklasser 391 Hjälpklasserna 392 B-, extra- och svagklasser 393 Att avskiljas helt från folkskolan 393 Utvecklingen mot en gemensam skolgång 395 Sammanfattning 397 Litteratur 398 23 Utbildning och ekonomi 401 Fay Lundh Nilsson & Johannes Westberg

Humankapitalteorin och utbildningens avkastning 401 Humankapital och samhällsekonomi 404

I nn e h å l l

Läs- och skrivkunnighet och samhällsomvandling 404 Samhällsekonomi och högre utbildning 407 Mellan stat, kommun och marknad 409 Framväxten av ett offentligt finansierat skolsystem 409 Marknadskrafter i det offentliga skolväsendet 411 Centraliserade och decentraliserade skolsystem 413 Utbildning som kostnad och investering 415 Litteratur 416 24 Utbildningspolitik och läroplanshistoria 419 Pia Skott

En läroplansteoretisk utgångspunkt 419 Utbildningspolitik som produkt och process 421 Mellan stat och kommun 422 Tre historiska skeden 424 Det lokala ansvaret 424 Centralisering och regelstyrning 426 Decentralisering och målstyrning 427 Ett fjärde skede? 429 Att styra genom riktade medel och ökad kontroll 430 Kraven på ett förstatligande av skolan 431 Vår brokiga samtid 434 Litteratur 434 25 Skolans lärarkårer 437 Johanna Ringarp

Professionella och fackliga strategier 437 Professionella strategier: att höja yrkets status 438 Fackliga strategier: för högre lön och bättre arbetsvillkor 439 Folkskollärarnas organisering 440 Folk- och småskollärarinnornas föreningar 440 Konflikten mellan lärare och lärarinnor 441 Läroverkslärarna 442 Lärarna och enhetsskolan 443 Folkskollärarna och den nya grundskolan 443 Läroverkslärarna, enhetsskolan och LUT 74 444 Förskollärarna 446 Förskollärarnas strategier 447

I nnehåll 13

Kommunaliseringen av skolan 448 Lärarförbunden och kommunaliseringen 449 Lärarkåren och ett förändrat skolväsende 451 Litteratur 451 26 Utbildning som fostran 453 Joakim Landahl

Ljudnivå och skoldisciplin 454 Det orediga sorlet 454 Den tysta skolan 456 Hjordinstinkt eller mobbning? 458 Massmoralen och den sociala smittan 458 Upptäckten av mobbning 458 Rörliga och stillasittande elever 460 Rörelser och förflyttningar 462 Artigheten 463 Familjen och nöjesindustrin 464 Ett historiskt perspektiv på fostran 465 Litteratur 466 27 Betyg och bedömning 467 Christian Lundahl

Bedömning i läroverk och folkskola 467 Dubbla examinationer och censorer i läroverk 468 Kunskapsbedömning i folkskolan 469 Läxliggare och omdömesböcker 471 Betygskollegier i flickskolor och läroverk 473 De centrala provens 1900-tal 474 Provens ursprung i lärarerfarenheten 475 Proven blir vetenskapliga test under 1950-talet 476 Kritiken av standardproven och skolan 478 Kunskapsbedömning inför framtiden 480 Litteratur 480 Litteratur 483 Arkivmaterial 483 Webbplatser 483 Övrig litteratur 483 Person- och sakregister 515

OM UTBILDNINGSHISTORIA Esbjörn Larsson & Johannes Westberg

Utbildning är en fundamental del av det samhälle vi lever i i dag. Rätten till utbildning finns inskriven i FN:s mänskliga rättigheter, och 2012 gick 91 procent av världens alla barn i skolan under en tid. Offentliga utbildningssystem ses också ofta som en standardlösning på en rad olika samhällsproblem. Lägg därtill att dagens samhälle beskrivs som ett kunskapssamhälle, där det är just utbildning som ska göra oss framgångsrika, samt att skola och utbildning seglat upp som en av de viktigaste politiska frågorna i de senaste svenska riksdagsvalen. För den som önskar förstå hur utbildning fått en så framträdande position i vårt samhälle, och varför vårt utbildningssystem ser ut som det gör, är utbildningshistoria en nödvändighet. Varje förändring av utbildningssystemet har ju gjorts med utgångspunkt i en redan befintlig utbildningskultur, vilket inneburit att delar av tidigare utbildnings former levt kvar medan andra delar aktivt plockats bort eller förändrats. Detta gör det svårt att förstå dagens utbildningssystem utan kunskap om tidigare utbildningsformer. Med tanke på utbildningens roll i dagens samhälle är kunskap om utbildningssystemets utveckling viktig för alla som vill förstå hur samhället fungerar. För vissa är dock denna kunskap än viktigare. Lärare och andra yrkesgrupper som arbetar med utbildning behöver självfallet kunskap om varför vi har den utbildning vi har i dag. Detta behov pekades särskilt ut i den utredning som föregick 2010 års reformering av Sveriges lärarutbildningar och i dag ingår moment som rör skolans historia i de flesta svenska lärarutbildningar.

En lärobok i utbildningens historia I linje med de senaste årens reformering av Sveriges lärarutbildningar syftar även denna bok till att ge blivande lärare en god grund att stå på. I detta ligger bland annat valet att inte nöja sig med att beskriva skolans historia, utan att också sätta in skolans utveckling i ett vidare utbildningshistoriskt perspektiv. Detta innebär bland annat att inte begränsa sig till den obligatoriska skolans historia, utan att sätta in den © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

Om ut b i l d n i n g s h i s toria

i ett sammanhang av såväl olika utbildningsformer (från förskolan till universitet) som skilda aspekter av utbildningens historia. Vid sidan av de olika utbildningsformerna inkluderas därför såväl skolämnenas historia som närmare problematisering av bland annat utbildningens sociala historia, ekonomiska historia och politiska historia. En annan vägledande princip är professor Marc Depaepes ståndpunkt att utbildningshistoria alltid i första rummet är en fråga om historia. Att utbildningshistoria handlar om att tolka och förklara det förgångna kan synas självklart, men så är inte alltid fallet. Utbildningens historia används i många sammanhang framför allt för att legitimera politiska eller pedagogiska förändringar, snarare än för att beskriva vad som faktiskt har skett. De ständigt återkommande hänvisningarna till äldre tiders skoldisciplin eller pedagogiska hjältar som John Dewey och Maria Montessori är goda exempel på en sådan historieskrivning. Vårt intresse för utbildningens historia innebär att denna lärobok handlar om historisk förändring. Detta är heller inte självklart. Det utbildningshistoriska perspektivet som uppmärksammar utbildningssystemets föränderlighet kan i detta sammanhang ställas mot ett filosofiskt eller didaktiskt perspektiv, där pedagogiska fenomen i stället betraktas som eviga och tidlösa. Intresset för förändring kan också ställas mot de framstegssagor där utbildningens historia närmast beskrivs som en trappa, där vi gått från klarhet till klarhet mot det historiens slutmål som utgjorts av den senaste läroplanen eller skolreformen. I vår bok vill vi också betona vikten av att placera den historiska förändringen i sitt historiska sammanhang. Inte sällan saknas en bredare samhällelig och kulturell kontext när skeenden på utbildningens och pedagogikens område behandlas. Förändring förklaras ofta som framför allt ett resultat av pionjärers insatser, eller som drivna i huvudsak av en politisk utveckling. Slutligen vill vi uppmärksamma lärobokens tvärvetenskapliga karaktär. Det faktum att utbildningshistoria i Sverige inte är en egen akademisk disciplin utan ett mångvetenskapligt forskningsfält, är något som i högsta grad påverkat denna boks utformning. Bokens olika kapitel är nämligen författade av aktiva forskare från en rad olika discipliner, varav flera är att räkna till landets ledande experter på de områden som de behandlar. Detta gör att denna bok har ambitionen att vara mer än bara en introduktion. Den ska förhoppningsvis även kunna fungera som en vägvisare in i det expanderande utbildningshistoriska forskningsfältet. Till detta bidrar även de kortfattade kommenterade bibliografier som avslutar bokens kapitel.

Om utbildningshistoria 31

Bokens disposition Boken är uppdelad i fyra olika delar, vilka på olika sätt bidrar till att belysa utbildningens historia. Dessa föregås av en historisk översikt med syfte att ge en koncentrerad bild av Sveriges historia. Bokens första del rör utbildningens utveckling fram till 1800-talet. Den är framför allt tänkt att fungera som ett slags bakgrund till bokens andra del som tar upp utbildningssystemens framväxt under 1800- och 1900-talen. Syftet med del ett och två är dels att ge en översikt över utbildningssystemets framväxt, dels att presentera olika försök att förklara denna process. Det är alltså i dessa kapitel som bland annat hemundervisningens, förskolans, folkskolans och grundskolans historia beskrivs. Bokens tredje del rör ungdomsskolans olika ämnen. Utbildningens historia är inte bara dess institutionella form utan också till stor del dess innehåll, vilket ofta har glömts bort när man tidigare behandlat olika skolformer historiskt. Tanken är att denna del på så sätt ska komplettera del ett och två vad gäller såväl beskrivningar som förklaringar. Bokens fjärde del tar upp olika perspektiv på utbildning som på olika sätt går över gränsen för olika ämnen och skolformer. Till dessa hör exempelvis sociala förhållandens betydelse för utbildning, skolans förhållande till minoriteter, betyg och bedömning, lärarkårens utveckling, utbildningspolitik samt utbildningens ekonomiska historia. I likhet med de andra delarna innehåller även den fjärde delen olika försök att förklara skeenden i utbildningens historia. De förklaringsmodeller som presenteras har ofta sin utgångspunkt i de forskningstraditioner som de olika författarna representerar. Detta gör att den uppmärksamme läsaren kan hitta förklaringsmodeller vilka i vissa fall till och med motsäger varandra. Det är i sig ett medvetet val i ett försök att skapa en forskningsbaserad historieskrivning som problematiserar traditionella bilder av utbildningens historia. Som motvikt till politiska och andra intressegemenskapers tendens att förenkla, vill denna bok ge en introduktion till utbildningens historia i all dess komplexitet.

Litteratur En närmare presentation av Marc Depaepes tankar kring utbildningshistoria återfinns i Depaepe (2010). Olika forskningsinriktningar inom svensk utbildningshistorisk forskning finns presenterade i Larsson & Westberg (red.) (2010), där forskningsområdets framväxt särskilt behandlas i Broady, Larsson & Westberg (2010).

Utbildning och social klass

E sbjör n L a r s s on

Alla ska, oberoende av geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i skolväsendet … Skollagen (2010:800) 1 kapitel 8§

Dessa inledande ord i skollagens åttonde paragraf i dess första kapitel uppmärksammas ofta när man vill framhålla att skolan syftar till att ge alla barn och ungdomar samma möjligheter i livet, även om detta inte är en självklar tolkning av paragrafen. Själva tolkningen bygger i sin tur på uppfattningen att alla elever, oavsett bakgrund, i grunden har samma möjlighet att tillgodogöra sig utbildning och genom utbildning forma sin framtid. Trots dessa föresatser finns det otaliga exempel på hur elevernas bakgrund spelar en viktig roll för hur de klarar sig i skolan och i vilken mån de drar nytta av vårt utbildningssystem. Detta framgår till exempel i en undersökning av sammanlagt 14 000 gymnasieelever i Stockholm under höstterminen 1988, vilkas genomsnittliga betyg fördelades på följande sätt. Som framgår av figur 20.1 finner man ett tydligt samband mellan elevernas sociala bakgrund och deras betyg. Elever från arbetarklassen

35 % 30 %

Figur 20.1 Medelbetyg i årskurs 9 efter socialt ursprung. Källa: Palme 2008 s. 133.

25 % 20 % 15 % 10 % 5% 0%

< 2,5

2,5–2,9

3,0–3,4

3,5–3,9

4,0–4,4

4,5–

■ övre medelklass ■ medelklass ■ lägre medelklass ■ övre arbetarklass ■ lägre arbetarklass

336

D e l I V P e r sp e k t iv på ut b il d ning ens his tor ia

är överrepresenterade bland dem som har lägre betyg, medan de som räknats till medelklassen i större utsträckning återfinns bland dem med högre betyg. Det innebär emellertid inte att man kan tala om något deterministiskt samband – det vill säga att den sociala bakgrunden helt avgör vad eleverna får för betyg. Däremot visar diagrammet att ungdomar ur medelklassen tenderar att få högre betyg än ungdomar från arbetarklassen. Andra studier bekräftar denna bild av förhållandet mellan social bakgrund och utbildning. Studier av det naturvetenskapliga programmet har visat att detta allt sedan 1990-talet inte bara samlar de elever som har de bästa skolmeriterna, utan att dess sociala rekrytering är mycket selektiv. Bland de elever som är barn till läkare eller universitetslärare, det vill säga familjer med mycket starka utbildningstraditioner, är det fyra av tio som väljer det naturvetenskapliga programmet. Dessa skillnader mellan hur utbildningssystemet är tänkt att fungera och hur det i praktiken fungerar väcker en rad olika frågor. Har det alltid funnits skillnader mellan olika gruppers möjlighet att dra nytta av utbildningssystemet? Om inte, när uppstod dessa skillnader? Har de alltid sett likadana ut? Varför spelar social klass fortfarande roll fast vi hela tiden säger att alla ska ha lika rätt till utbildning? Har inte utbildning bidragit till att minska klyftorna i samhället?

Klass, status och kapital Innan vi tar oss an dessa frågor måste vi först reda ut vad som menas med social klass. Begreppet klass används i regel för att beteckna en grupp eller en samling av individer med vissa gemensamma egenskaper. Vilka egenskaper som anses viktiga är avgörande för hur denna klassificering går till. Ofta sker klassificeringen genom att de olika klasserna rangordnas, exempelvis från hög till låg. Karl Marx och Max Webers klassbegrepp

Just rangordning har genom historien varit ett framträdande drag när man klassificerat människor efter ekonomiska och sociala kriterier. Ett av de mest kända exemplen på hur detta har uppmärksammats är nog de tyska revolutionärerna och samhällstänkarna Karl Marx (1818–1883) och Friedrich Engels (1820–1895) försök till en ny beskrivning av världs historien i Kommunistiska manifestet (1992 [1848]). Denna stridsskrift inleds med orden: ”Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasstrider” (Marx & Engels 1992 [1848], s. 11). Med detta menar © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

20 U tbildning och social klass 337

författarna att samtliga mer organiserade samhällen genom historien har präglats av en inbyggd konflikt mellan olika grupper av människor. Det som gör Marx klassbegrepp vetenskapligt intressant är framför allt tanken om att samhällets olika klasser bestäms av deras förhållande till samhällets produktion. Enligt Marx är det kontrollen över produktionsmedlen (fabriker, maskiner m.m.) som är grunden till samhällets dominansförhållanden. Den som exempelvis äger en fabrik får på så sätt en överordnad ställning i förhållande till dem som arbetar i fabriken. De maktförhållanden som Marx vill avtäcka med sitt klassbegrepp sträcker sig emellertid längre än till bara en beskrivning av olika gruppers plats i produktionen. Dessa gruppers skilda levnadsförhållanden och referensramar gör även att de i vissa situationer också betraktar sig själva som olika grupper. Denna åtskillnad mellan människors liv och deras upplevelser av samhörighet med andra människor i samma situation beskriver Marx genom att göra skillnad mellan ”klasser i sig” (objektiva klasser) och ”klasser för sig” (subjektiva klasser). Klasser i sig kan därmed sägas beskriva olika gruppers förhållande till produk tionen, medan klasser för sig skildrar hur dessa grupper ser på sig själva i relation till andra grupper. Ett tydligt exempel på detta är arbetar klassen. När man talar om arbetarklassen i sig menar man de som delar samma livssituation genom att de säljer sitt arbete mot lön, medan arbetarklassen för sig är de som räknar sig själva till arbetarklass inom exempelvis arbetarrörelsen. Efter Marx är det framför allt den tyske samhällstänkaren Max Weber (1864–1920) som präglat den vetenskapliga användningen av begreppet social klass. Webers klassbegrepp kan ses som en vidareutveckling av Marx klassbegrepp, då delar av Marx utgångspunkter återkommer i Webers definitioner av klass. Weber skiljer dock på olika typer av klasser. Utöver sociala klasser, som närmast ses som grupper vilka kan utgöra grogrunden för ett slags klassammanhållning, utgår Weber från ytterligare två typer av klasser. Den ena av dessa är ”ägarklasser” som definieras utifrån olika gruppers skilda tillgångar. Detta ger en skillnad mellan dem som tack vare rikedom kan utöva makt och upprätthålla särskilda privilegier och de som saknar sådana möjligheter. Detta märks exempelvis vid jämförelser mellan de som äger fabriker och de som arbetar i fabriker. ”Yrkesklasser” å andra sidan kopplas till möjligheten att styra produktionen eller skaffa sig politiskt inflytande genom sin yrkes position. Exempel på överordnade positioner inom den sistnämnda formen av klasser är olika chefsbefattningar och så kallade fria yrken © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

338

D e l I V P e r sp e k t iv på ut b il d ning ens his tor ia

– läkare eller advokat – vilka kan ha en framträdande position i sam hället utan att för den sakens skull äga sin verksamhet. Utöver klass använder sig Weber även av begreppet statusgrupper eller stånd. Till skillnad från klass beskriver statusgrupper mer trög rörliga strukturer där olika grupper inte bara bestäms av sina ekonomiska tillgångar eller sin position. Den sociala prestige som är kopplad till en statusgrupp bygger snarare på livsstil, utbildning, yrkesidentitet och härkomst. Detta sätt att skilja mellan stånd och klass förklarar exempelvis hur vissa grupper i samhället kan tillskrivas en hög social prestige utan att för den sakens skull vara förmögna eller ha politisk makt. Ofta rör det sig i dessa fall om grupper som under tidigare generationer haft såväl ekonomiska tillgångar som politisk makt, vilka med tiden kopplats samman med statusgruppens prestige. Det kanske främsta exemplet på en sådan grupp är adeln som under lång tid var både ekonomiskt och politiskt stark, vilket gjort att dess medlemmar fortfarande äger ett slags social prestige trots att de inte nödvändigtvis behöver vara rika eller ha politiskt inflytande i dag. Den trögrörlighet som utmärker statusgrupperna märks också i att det är en lägre rörlighet mellan olika statusgrupper än mellan olika klasser. Genom att snabbt bli förmögen eller få politiskt inflytande kan man enligt Webers definition sägas tillhöra en annan klass, utan att man för den sakens skull räknas till en ny statusgrupp. Ett klassiskt exempel på detta är den person som på kort tid lyckats bli rik, utan att för den sakens skull ses som en jämlike av andra som innehar en maktposition i samhället. Det är inte ovanligt att sådana personer betraktas som ”nyrika”, och det blir ofta först deras barn som i sin tur har möjlighet att också ses som en del av etablissemanget. I detta inträde i en ny status grupp framhålls ofta utbildning som en viktig komponent. Efter Marx och Weber har det förekommit en lång rad försök att förfina definitionerna av klass för att beskriva och förklara sociala skillnader i samhället. Dessa bygger dock till stora delar på de idéer som återfinns hos Marx och/eller Weber. Bland dem som vidare utvecklat klassbegreppet kan särskilt nämnas den amerikanske sociologen Erik Olin Wright och den engelske sociologen John Goldthorpe. Av dessa bygger Wright framför allt på Marx klassbegrepp, medan Goldthorpes klasschema kan ses som ett exempel på ett ny-weberianskt angreppssätt.

20 U tbildning och social klass 339

Pierre Bourdieus sociologi

Ett alternativt sätt att studera sociala skillnader har lanserats av den franske sociologen Pierre Bourdieu (1930–2002), som hävdar att skillnaderna mellan olika klasser inte i första hand bestäms av deras för hållande till produktionen utan av deras skilda livsstil. Bourdieu utgår här från att vårt sätt att tänka och handla i mångt och mycket kan beskrivas som ett slags tankestruktur, habitus. Denna tankestruktur är i sin tur formad av våra samlade erfarenheter, vilket gör att personer som har liknande bakgrund ofta tänker och handlar på ett snarlikt sätt. Detta märks inte minst i människors olika smak och preferenser, vilka ofta sammanfaller hos personer med en liknande bakgrund. I sina studier av det franska samhället har Bourdieu uppmärksammat hur man inom en rad olika områden, såsom exempelvis politik, sport, musiksmak, matlagning, litteratur och till och med val av frisyr, kan se tydliga kopplingar mellan människors bakgrund och deras val. Det som enligt Bourdieu avgör olika gruppers förhållande till varandra är deras olika tillgångar. Till skillnad från exempelvis Marx menar Bourdieu att man måste ta hänsyn till andra tillgångar än de rent materiella. Bourdieu gör detta genom att vid sidan om ekonomiskt kapital även tala om bland annat symboliskt kapital. Med detta avses ”[…] det som av sociala grupper igenkännes som värdefullt och tillerkännes värde” (Broady 1991, s. 169). När det gäller utbildning kan exempelvis en examen från en prestigefylld utbildning framhållas som ett slags symboliskt kapital. I sina egna studier av det franska samhället uppmärksammar Bourdieu bland annat förekomsten av vad han kallade för ett kulturellt kapital. I vissa fall framträder det kulturella kapitalet som ett slags motpol till det ekonomiska kapitalet och kommer bland annat till uttryck i en förfinad smak och ett kultiverat sätt, samtidigt som det i andra sammanhang också är möjligt att konvertera en kapitalform till en annan. Vidare har det kulturella kapitalet en stark koppling till akademisk utbildning och närhet till konstnärlig verksamhet. Den starka kopplingen till utbildning gör att Bourdieus begrepp ofta använts just för att studera rangordningar och ojämlikheter inom utbildningsområdet. Flera av Bourdieus egna studier rör också utbildning och hur olika sociala grupper reproducerar sin ställning med hjälp av utbildning. I en klassisk studie av material från en universitetsförberedande skola för flickor i Frankrike under 1960-talet kan Bourdieu bland annat visa på ett tydligt samband mellan social bakgrund och lärarens omdömen om eleverna. Döttrar till hantverkare och handlare beskrevs ofta med ord © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

340

D e l I V P e r sp e k t iv på ut b il d ning ens his tor ia

som ”enfaldig”, ”bortkommen”, ”trög” och ”smaklös”, medan döttrar till läkare och universitetslärare sågs som ”intelligenta”, ”kultiverade”, ”personliga” och ”filosofiskt sinnade”. Däremellan återfanns uttryck som ”skolanpassad”, ”noggrann” och ”flitig”, vilka var egenskaper som tillskrevs döttrar till ingenjörer, tjänstemän och företagare. Enligt Bourdieu illustrerar detta resultat hur utbildning kan bidra till att omvandla sociala kategorier till skolframgångar genom att skolan tenderar att belöna vissa samhällsklassers sätt att uttrycka sig medan andra klasser stigmatiseras. Skolan kan därmed sägas upprätthålla skillnader mellan olika sociala klasser genom att elevernas kulturella kapital i form av sitt sätt att vara omvandlas till ett slags utbildningskapital i form av betyg och omdömen.

1800-talets segregerade skola Som framgått av tidigare kapitel var skola en tämligen marginell före teelse vid sekelskiftet 1800. Trots att majoriteten av Sveriges vuxna befolkning kunde läsa var det en minoritet som hade gått i skolan. Vidare såg utbildningen väldigt olika ut för olika grupper i samhället. I samhällets övre skikt återfanns adeln som ofta lät undervisa sina söner och döttrar med hjälp av informatorer och guvernanter. Adelssönerna kunde sedan gå vidare till universitetet där de ofta undervisades av privatlärare, skilda från andra studenter. Prästerskapet var i sin tur de som i första hand skickade sina söner till allmänna skolor, det vill säga de katedralskolor, trivialskolor och gymnasier som förberedde för universitetsstudier. För borgerskapets söner hade man inrättat särskilda apologistklasser i trivialskolan, där lärjungarna skulle få en under visning som var anpassad för den som skulle gå till vad man kallade näringarna. Det var dock långtifrån alla som ägnade sig åt närings verksamhet som hade någon formell utbildning. Den övriga befolkningen, bönder, soldater, torpare, drängar och pigor, backstugusittare och inhyseshjon samt den del av stadsbefolkningen som försörjde sig genom kroppsarbete, undervisades vanligtvis i hemmet och deras läskunnighet kontrollerades av prästen i samband med exempelvis kyrkoförhör och husförhör. I städerna fanns det i och för sig fattigskolor, men de syftade i första hand till att underlätta fattigvården. Trots denna tydliga uppdelning med olika utbildning för olika stånd var det inga vattentäta skott mellan olika sociala grupper. Av de uppgifter som finns bevarade från skolrevisionen 1824 kan utläsas att 20 procent av gymnasisterna tillhörde allmogen eller den del av stads© F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

20 U tbildning och social klass 341

befolkningen som försörjde sig genom kroppsarbete. Med tanke på att denna grupp utgjorde 95 procent av befolkningen framstår deras andel av gymnasisterna kanske inte som så anmärkningsvärd, men siffran visar trots allt att den lärda skolan inte var helt stängd för samhällets bredare befolkningslager. Vidare finns det också exempel på personer som genom sin utbildning kunde förändra sin livssituation. Ett exceptionellt exempel på en sådan karriär finner man i Sven Lundblads livsöde. Han föddes 1776 som son till torparen Anders Svensson och hans hustru Greta Andersdotter. Trots sin enkla bakgrund skickades han till Skara skola och genomgick sedan stadens gymnasium. Därefter fortsatte han sina studier som student i Uppsala, blev professor i teologi och slutade sin karriär som biskop i Skara. Under 1800-talet präglades Sverige av framför allt två sociala förändringar som på olika sätt påverkade utbildningsväsendets utformning och expansion. Den ena av dessa var medelklassens uppkomst och den andra var en kraftig ökning av antalet egendomslösa på landsbygden. Av dessa grupper var det medelklassen som på ett aktivt sätt bidrog till att omforma utbildningsväsendet. Begreppet medelklass hade börjat användas redan under 1700-talet för att beskriva en växande grupp av ofrälse ståndspersoner, det vill säga personer som hade en framträdande social ställning men som inte tillhörde något av de fyra stånden. Det rörde sig ofta om officerare, bruksägare, fabrikörer, grosshandlare och läkare. Detta var långtifrån någon stor grupp, men tack vare sin framskjutna ekonomiska och sociala position kunde dess medlemmar ställa krav på förändringar i samhället. I relation till det rådande ståndssamhället framstår också medelklassens uppkomst som ett tydligt exempel på skillnaden mellan de statusgrupper som enligt Weber hade präglat ståndssamhället och de klasser som präglade det moderna samhälle som växte fram under 1800-talet. På utbildningsområdet kämpade företrädare för medelklassen i första hand för att den utbildning som gavs i trivialskolan och på gymnasium skulle förändras, så att den också tillfredsställde deras utbildningsbehov. En viktig fråga i detta sammanhang var tillgången på utbildning. Traditionellt hade läroverken i första hand utbildat för statens behov, vilket innebar att undervisningen anpassats för blivande präster och ämbetsmän. Detta var något medelklassen ville ändra på, eftersom man menade att staten borde sörja för hela befolkningens skolgång. Konflikten mellan medelklassen och de som försvarade den rådande ordningen skärptes i och med 1820 års skolordning, då trivialskolan omvandlades till lärdomsskola samtidigt som apologistklassen blev till © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

342

D e l I V P e r sp e k t iv på ut b il d ning ens his tor ia

en fristående skolform med benämningen apologistskola. Det retade framträdande företrädare för medelklassen som menade att detta var ett förlegat sätt att ordna utbildningsväsendet. Historikern och samhälls debattören Anders Fryxell (1795–1881) framförde i detta sammanhang att ”[…] man blifva frestad att tro, det Sverges fyra Stånd genom fyra olika Uppfostrings-anstalter vore på vägen att vilja fullkomligt utbilda sig till fyra särskilda Kaster i likhet med de Indiska” (Fryxell 1926 [1823], s. 36). Fryxells ifrågasättande av den nya skolordningen föll tillbaka på en växande kritik av ståndsindelningen vilken alltjämt levde vidare i bland annat ståndsrepresentationen vid riksdagarna. När det gällde utbildning var man framför allt kritisk mot uppdelningen i olika skolformer. Medelklassen ville se en gemensam skola för alla som behövde bildning. I argumentationen talas ofta om utbildning för alla, men med alla menade man i första hand ståndspersoner. Den stora massan av barn till jordbrukande befolkning på landsbygden och kroppsarbetare i städerna skulle undervisas i andra skolor som inte förberedde för högre utbildning. Det ökade intresset för folkundervisning hade framför allt sin grund i en kraftig ökning av antalet egendomslösa på landsbygden. Under perioden 1750 till 1850 fyrdubblades denna grupp medan befolkningen i övrigt bara blivit dubbelt så stor. I och med att det framför allt rörde sig om människor som levde under knappa förhållanden var det många debattörer som, med hänvisning till utvecklingen i England, varnade för faran med denna fattiga och obildade del av befolkningen. Inrättandet av folkskolor blev i detta sammanhang ett sätt att undvika att samhällsordningen skulle hotas av en farlig underklass. I en debattskrift från mitten av 1850-talet gav juristen och skribenten Åke Jonas Igelström Kull sin bild av denna utveckling i ett försök att argumentera för folkskolans utbyggnad: Medan de Civiliserade och rätt Christne wäl uppföda 100 barn, uppföda de råe, half-wilde, mera hedniska än Christne halfmenniskorne, i sin uselhet, millioner efter deras sinne. […] Der man på 4 millioner inwånare räknar 120.000 fattighjon, 200.000 proletärer, 300.000 backstuguhjon 3.000.000 obemedlade och skuldsatte – samt för hwarje 500:de person en fånge – der synes tiden wara inne att spörja om det ej wore bättre att på samfäld bekostnad wårda och uppfostra de obemedlades barn, emedan de äro i behof deraf, än att framdeles wårda dem så som fattighjon och fångar, sedan de blifwit eländige och brottslige. Igelström Kull 1856, s. 2 och 7

20 U tbildning och social klass 343

I och med den folkskolestadga som kommit drygt tio år tidigare hade frågan om folkundervisningens relation till den lärda skolan fått sin lösning genom att de inrättats som två helt skilda skolformer. Denna bild av två utbildningsvägar för olika grupper i samhället blev än tydligare från och med 1849 då apologistskolan, lärdomsskolan och gymnasium slogs samman till vad som senare skulle kallas allmänna läroverk. Utvecklingen hade dock börjat redan under början av 1800-talet, då barn från bredare befolkningslager i allt mindre utsträckning bereddes plats i de allmänna skolorna. Som ett resultat av denna utveckling kom söner till medelklassen och den gamla samhällseliten att gå vid läroverken medan böndernas och de egendomslösas barn var hänvisade till folkskolan. För flickor från bättre bemedlade familjer inrättades under framför allt andra hälften av 1800-talet särskilda flickskolor. Det segmenterade utbildningssystemet

Detta sätt att ordna undervisningen i olika skolformer för olika samhällsklasser var inget unikt för Sverige, utan liknande utbildningssystem uppstod i USA och hela Västeuropa under 1800-talet. För att beskriva dessa parallellskolesystem – olika skolformer för olika samhällsklasser – använder den amerikanske historikern Fritz Ringer sig av begreppet segmentering. Med detta menas ett skolsystem som inte bara utbildar olika samhällsklasser var för sig, utan också ger eleverna helt olika

Figur 20.2 Illustrationen visar de kommandon som man skulle använda sig av vid växelundervisning. Högst upp till höger återfinns monitören som övervakade och ledde elevernas arbete. De övriga bilderna visar elevens olika rörelser i undervisningen. Som framgår är rörelserna noggrant avgränsade och uppdelningen i olika moment har stora likheter med den militära exercisen. Källa: Gerelius (1820).

344

D e l I V P e r sp e k t iv på ut b il d ning ens his tor ia

utbildning beroende på vilken skolform de befinner sig inom. Enligt Ringer har ett sådant system stor inverkan på samhället eftersom det bidrar till att återskapa och ibland till och med att skapa skillnader mellan olika samhällsklasser. Skillnaden mellan de olika skolformer som växte fram under 1800talet i Sverige märks inte bara på vilka ämnen man undervisade i. Vid läroverken undervisades i såväl klassiska språk som realia medan man i många folkskolor inte nådde längre än till att försöka lära eleverna att läsa, skriva och räkna samt grundläggande kristendomskunskap. Skillnaderna mellan olika klassers utbildning syntes också i hur undervisningen bedrevs. I samband med att debatten om behovet av folkundervisning tog fart under slutet av 1810-talet och början av 1820talet introducerades brittiska undervisningsmetoder i Sverige under benämningen växelundervisning. Dessa metoder byggde på användandet av försigkomna elever som hjälplärare – så kallade monitörer – genom vilka en lärare tänktes kunna undervisa flera hundra elever på en och samma gång. Som framgår av figur 20.2 var det en högst mekanisk form av undervisning som man förespråkade vid folkundervisningen. I forskningen om folkundervisningens etablering har växelundervisningen ofta kopplats till förberedelse för lönearbete, och i samtiden fanns det också exempel på hur man liknade växelundervisningen vid fabriksarbete: Den rörelse, som äger rum i alla dessa barnskockar, sorlet af alla dessa späda röster, liknar nog machinernas ljud i Bomullsspinnerier. Underwisningen är i sjelfwa werket ett slags mechanism, lämpad till förståndskrafterna, och som derjemte förkortar alla dessas förrättningar. Ordning råder der, i förening med rörelse, nöjet med fattningsmöda, och hwad som annars öfwerallt är ett för barnet smärtsamt yrke, är här detsamma en lek mera. Inrikes Tidningar 1816

Intressant nog användes växelundervisning även vid en rad läroverk, om än i mindre omfattning. Då var det emellertid helt andra aspekter av metoden som framhölls. Exempelvis gjorde man inte bruk av några exercisliknande kommandon, utan arbetet under monitörens ledning beskrevs som mer dynamiskt. I sin presentation av metodens användning vid Nya Elementarskolan i Stockholm under början av 1830-talet beskrev skolans rektor och tillika författaren Carl Jonas Love Almqvist verksamheten på följande sätt:

20 U tbildning och social klass 345

Lärjungarne-personalen befinner sig naturligtvis på ganska olika ståndpunkter, men alla arbeta under lektionens lopp i samme lärares ämne. Läraren disponerar nu sine gossar så, som han finner tjenligast. I hvarje särskildt ämne gifver han personligen undervisning åt de lärjungar och vid de punkter i ämnet, der han är oumbärlig, samt för öfrigt medelst monitörer. Häraf händer, att läraren förnämligast kommer att sysselsätta sig med den, som börja nya ämnen eller nya hufvudpunkter i dem. Härigenom träder en vexel-undervisning i verksamhet, som icke består i en tom och död mechanism, utan deri att okunnigare vägledas af kunnigare kamrater i sådant, der det utan fara kan ske, samt med fördel af repetition för de vägledande, alltsammans under lärarens uppsigt och i gifven ordning. Berättelse om Nya Elementarskolan i Stockholm till Revisionen af Rikets allmänna Läroverk år 1832.

Denna skillnad i växelundervisningens utformning och mål inom olika skolformer är ett exempel på hur segmentering kan ta sig uttryck i skolors verksamhet. I folkskolan skulle barnen formas för underordnad och lydnad, medan Nya elementarskolans lärjungar skulle förberedas för en helt annan framtid, vilken krävde att de tidigt lärde sig ta ansvar för sitt eget lärande i syfte att väcka deras inneboende förmågor såsom förnuft, moralisk känsla och självverksamhet.

Ett delat utbildningssystem Grundläggande för förståelsen av de sociala skillnaderna inom det svenska utbildningssystem som växte fram under 1800-talet är uppdelningen av den primära undervisningen i en folkskola för den breda massan och läroverk för söner till medelklassen och samhällseliten. Det skulle faktiskt dröja ända fram till 1894 innan det skapades en reglerad koppling mellan dessa skolformer. Då fastslogs nämligen i en kunglig kungörelse att läroverkets första klass skulle bygga på kunskaper motsvarande tredje klass i folkskolan. Intressant nog sammanföll denna tydliga uppdelning inom utbildningssystemet med att den sociala rekryteringen till läroverken blev mer homogen. I och med införandet av tvåkammarriksdagen försvann de sista resterna av ståndssamhället, och man började i allt högre grad att se på olika grupper i samhället utifrån en uppdelning mellan arbetarklass, medelklass och överklass. Utifrån en sådan uppdelning kan märkas att andelen barn från arbetarklassen på gymnasienivå faktiskt sjönk. Under slutet av 1800-talet var inte ens tio procent av lärjungarna från arbetarklassen, och under första hälften av 1900-talet var det © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

346

D e l I V P e r sp e k t iv på ut b il d ning ens his tor ia

bara mellan tio och 20 procent av gymnasiets lärjungar som hade en sådan bakgrund. Denna utveckling kan till viss del förklaras av folkskolans utveckling. I och med folkskolan fick man även på landsbygden tillgång till utbildning, vilket gjorde att man inte behövde söka sig till läroverken för att få en grundläggande skolning. Vidare ökade också intresset för utbildning generellt, vilket gjorde att den växande medelklassen i praktiken trängde ut arbetarklassen från läroverken. Detta skedde framför allt genom att också de ekonomiskt starka delarna av medelklassen i allt större utsträckning började skicka sina söner till läroverken. Skolsystemets segmenterade karaktär märks vidare genom att folkskolan och läroverken utvecklades skilda från varandra under 1800-talets andra hälft. Genom de nya skolordningar som kom 1856, 1859 och 1878 skapades tydliga utbildningsgångar inom läroverken, och då student examen flyttades från universiteten till läroverket blev kopplingen mellan läroverken och olika former av högre utbildning än tydligare. Inom folkskolan skedde en liknande utveckling, dock utan att dess elever fick tillgång till samma utbildningsmöjligheter som läro verkens lärjungar. År 1858 beslutades att det skulle utgå statligt stöd till högre folkskolor med syfte att ge vidare utbildning åt begåvade barn ur allmogen. Under slutet av 1800-talet inrättades även högre avdelningar av folkskolan först i Malmö och sedan i Göteborg. Dessa avdelningar benämndes borgarskolor och hade som mål att förbereda eleverna för verksamhet inom handel och hantverk. Under 1900-talets första årtionden gjordes sedan ett antal förändringar som innebar att folkskolan successivt integrerades i det utbildningssystem som läroverken och universiteten representerade. En förändring i den riktningen var inrättandet av kommunala mellanskolor som en fortsättning på folkskolan. På detta sätt kunde den som gått folkskolan nå motsvarande realskolexamen. Denna förändring innebar emellertid inte att skolans segmenterade karaktär bröts upp. Realexamen hade inrättats 1905 som ett alternativ för de lärjungar vid läroverken som inte ville fortsätta sina studier fram till studentexamen. Därmed innebar inrättandet av mellanskolan inte att det skapades någon naturlig studiegång som nådde fram till universitetet för den som gått folkskola. Folkskolan som bottenskola

Till skillnad från förändringarna ovan innebar den utveckling som markerades av 1927 års skolreform ett fundamentalt skifte i skolsystemets karaktär. Då bestämdes nämligen att inga statsstöd längre skulle utgå © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

20 U tbildning och social klass 347

till skolformer som motsvarade de fyra första klasserna av folkskolan. I praktiken innebar detta att folkskolan blev ett slags bottenskola för alla svenska barn. Efter folkskolans fjärde eller sjätte klass blev det möjligt att fortsätta sina studier i realskolan, och därefter följde gymnasium för den som ville avlägga studentexamen. Förslagen om att låta folkskolan bli ett slags bottenskola hade återkommit i omgångar sedan 1860-talet, och i folkskollärarnas historieskrivning lyfts ofta folkskolläraren och sedermera ecklesiastikministern Fridtjuv Berg fram som den som på allvar tog upp frågan genom sin programskrift Folkskolan såsom bottenskola: ett inlägg i en vigtig samhällsfråga (1992 [1883]). I denna skrift argumenterades för en gemensam grund för samtliga barn med hänvisning till att ”folkskolebarnen äro ej av Gud utrustade med mindre begåfning eller bestämda för lägre samhällsställning än elementarskolebarnen” (s. 53). Nämnas bör dock att Bergs förslag var långtifrån oomstritt. Bara två år tidigare hade lektor Fredrik Andersson i Lund i en liknande skrift framfört idén om inrättandet av särskilda borgarskolor för att tillgodose utbildningsbehovet hos hantverkare och jordbrukare med större gårdar. Enligt Andersson skulle det medföra att man fick ett skolsystem som var anpassat till de olika samhällsklassernas skilda behov. I slutändan blev det Bergs tankar som vann gehör, om än 44 år senare, vilket inneburit att Fridtjuv Berg blev ett hyllat namn i skolans historia medan Fredrik Andersson i dag är en bortglömd person. Under den tid som förflöt mellan Bergs förslag och 1927 års reform genomgick Sverige kraftiga förändringar, inte minst på det politiska planet. I och med att andelen röstberättigade successivt ökade fram till 1921, då alla män och kvinnor fått rösträtt, ändrades också riksdagens sammansättning. Från och med 1920 blev socialdemokraterna största parti i riksdagens bägge kamrar och under 1920-talet var partiet i regeringsställning vid ett flertal tillfällen. Det framväxande klassamhället präglades också i allt högre grad av hur man i allmänhet betraktade olika grupper i samhället. Detta märks inte minst i den socialgruppsindelning som började användas 1911. Enligt denna kunde befolkningen delas upp i tre grupper: • Socialgrupp I – godsägare, större företagare, läkare, ingenjörer,

läroverkslärare och officerare

• Socialgrupp II – självägande bönder, småföretagare, handlare,

lägre tjänstemän och underofficerare

• Socialgrupp III – arbetare

348

D e l I V P e r sp e k t iv på ut b il d ning ens his tor ia

Figur 20.3 Teckningen är hämtad från Folkskollärarnas tidning, 1920:8 och visar på hur frågan om en bottenskola kunde uppfattas som en klassfråga. Karikatyren föreställer skolinspektör Karl Nordlund, som var motståndare till folkskolan som bottenskola. Illustration: Jac (Carl A Jacobsson). I tidningen är bilden försedd med följande bildtext: Den framstormande demokratin: – Vi kräver en gemensam barndomsskola för hela folket. Förste folkskoleinspektör Nordlund (nyligen omplanterad till folkskolan från Östermalms läroverk): – Den uppgiften är vi inte mäktiga, för den svenska nationen har en aristokratisk resning. En röst från Östermalm: –Säg också åt dom, att ifall folkskolan blir bottenskola, sätter vi våra barn i privatskolor. En annan röst från samma håll: – Mycket riktigt. Det har vi råd till.

Tanken om folkskolan som ett slags bottenskola togs först upp som en liberal idé, och senare anslöt sig även socialdemokratin till denna tanke då den låg i linje med partiets jämlikhetssträvanden. Motståndarna till förändringen återfanns framför allt bland företrädare för högerpartiet, som menade att införandet av mellanskolor hade varit fullt tillräckligt för att tillgodose den breda massans utbildningsbehov. Vidare kan man i denna fråga se en tydlig skillnad mellan läroverkslärarna, som länge var emot att folkskolan blev ett slags bottenskola, och folkskollärarna, som tillhörde reformens främsta anhängare. I mångt och mycket blev 1927 års skolreform en kompromiss, och bland dess ursprungliga förespråkare var det många som var missnöjda © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

20 U tbildning och social klass 349

med att den inte blev mer omfattande. Vidare innebar reformen närmast att folkskolan underordnades läroverket i och med att antagningen till realskolan gjordes efter antagningsprov och inte efter folkskolebetyg. Som det sedan skulle visa sig medförde inte heller 1927 års reform att den sociala rekryteringen förändrades på något markant sätt. Andelen kvinnliga läroverkselever och elever från landsbygden vid läroverken ökade förvisso under 1930- och 1940-talen, men ser man till elevernas klasstillhörighet märktes ingen större skillnad. Det finns med största sannolikhet flera möjliga orsaker till att den sociala breddningen av rekryteringen till läroverken uteblev. Studier vid läroverken var fortfarande förknippat med en rad utgifter, såsom terminsavgifter och inköp av skolböcker. För den som ansågs vara ”obemedlad” eller ”mindre bemedlad” fanns det dock möjlighet att få betala lägre avgift eller bli helt befriad från avgifter, vilket gjorde att dessa direkta kostnader med största sannolikhet inte utgjorde det största hindret för en breddad rekrytering. Ett större hinder i detta sammanhang var att arbetarklassens ungdomar redan i de lägre tonåren förväntades bidra till familjens försörjning genom arbete. Detta medförde att många familjer, även med befrielse från läroverkets avgifter, inte hade möjlighet att låta sina barn fortsätta studera.

Parallellskolesystemets avskaffande De som var motståndare till att öppna upp utbildningssystemet för större delar av befolkningen varnade bland annat för riskerna med överutbildning. Allt sedan början av 1800-talet hade de som var kritiska till en reformering av utbildningsväsendet hävdat att en höjd utbildningsnivå endast skulle innebära att de bredare befolkningslagren blev halvbildade, vilket bara skulle göra dem högfärdiga och ovilliga att arbeta. När utbildningsväsendet byggdes ut under slutet av 1800-talet fanns det också de som menade att Sverige, i likhet med andra europeiska länder, riskerade att få ett överskott av akademiker, vilka inte kunde försörja sig. Mot bakgrund av dessa tankegångar sågs 1927 års skolreform av vissa som ett vågspel, och i samband med 1930-talets kris varnades för följderna att utbilda människor till arbetslöshet. Med hänvisning till bland annat den ödesdigra utvecklingen i Tyskland varnade man för vad som kunde hända om man fick stora grupper av besvikna akademiker. Mot dem som på detta sätt argumenterade för en begränsning av utbildning stod de som menade att utbildningssystemet inte fick stänga ute begåvningar på grund av deras bakgrund och ekonomiska tillgångar. Detta argument tog sin utgångspunkt i en månghundraårig tankegång © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

350

D e l I V P e r sp e k t iv på ut b il d ning ens his tor ia

som sammanfattades i begreppet snillevalet, delectus ingeniorum (”förmågornas urval”), enligt vilket det var begåvningen som skulle bestämma vilken utbildning man skulle få. Ett talande exempel på hur snillevalet var tänkt att fungera är den tidigare nämnde torparsonen Sven Lundblads karriär i början av 1800talet. Att med hjälp av exempelvis stipendier eller annat ekonomiskt stöd låta ett mindre antal barn och ungdomar ur samhällets bredare befolkningslager läsa vidare ansågs länge som fullt tillräckligt för att fånga upp begåvningar. Detta innebar emellertid inte att rekryteringen i sig förändrades. Det som hände under framför allt 1940-talet var att man på ett helt annat sätt än tidigare började intressera sig för att undersöka effekterna av snedrekryteringen till högre utbildning. Med stöd i bland annat studier av svenska värnpliktiga, genomförda av pedagogen Torsten Husén, började man tala om förekomsten av en begåvningsreserv. De som pekades ut som en del av begåvningsreserven var framför allt ungdomar ur socialgrupp III som inte gick vidare från folkskolan trots att de hade kapacitet för det. Inom ramen för det skolpolitiska arbetet tillsattes utredningar 1940 och 1946, vilka tog sin utgångspunkt i behovet av en demokratisering av skolväsendet. Detta arbete ledde fram till den reformering av skol systemet där folkskolan och realskolan fullt ut ersattes av en nioårig grundskola 1962 och läroverkets gymnasium ersattes av en gymnasieskola som från och med 1971 även inkluderade de utbildningar som tidigare hade bedrivits inom fackskolor och yrkesskolor. Parallellt med detta reformarbete skedde även förändringar av rekryteringen till realskolan och gymnasierna genom att tillströmningen av elever ökade varvid andelen från arbetarklassen också blev större. Bland dem som var födda 1934 var det 38 gånger så stor chans att man påbörjade gymnasiestudier om man tillhörde socialgrupp I än om man tillhörde socialgrupp III. Denna skillnad minskade sedan successivt till 17 gånger för dem som var födda 1948 och 12 gånger för dem som var födda 1953. Mer ingående studier av utbildningstillgångar under 1900-talet har vidare visat att det framförallt var bland de som var födda mellan 1937 och 1968 som det skedde en successiv utjämning av tillgången på utbildning i Sverige. Därefter planade utvecklingen ut och det går till och med att tala om en ökad ojämlikhet. Den ökade jämlikheten i fördelningen av utbildningstillgångar under efterkrigstiden sammanföll till viss del med den kraftiga ekonomiska utvecklingen i Sverige, vilken gav upphov till ökade realinkomster och därigenom ekonomiska möjligheter för fler att låta sina barn läsa © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

20 U tbildning och social klass 351

vidare. Den ekonomiska utvecklingen var också en förutsättning för omstöpning av skolsystemet, vilket skedde successivt genom bland annat 1950 års skolbeslut om en utökad försöksverksamhet med en nioårig enhetsskola. Denna förändring bidrog också i sig till att göra utbildningssystemet mer tillgängligt. Som ett resultat av dessa reformer ökade tillgången på utbildning i Sverige. I och med att grundskolan var obligatorisk blev det i stället övergången till gymnasieskolan, och inte som tidigare övergången till realskolan, som utgjorde gränsen mellan obligatorisk och frivillig utbildning. Det visade sig dock snart att större delen av de som lämnade grundskolan också fortsatte att läsa vidare på gymnasiet. Redan 1975 var det drygt 60 procent som gick direkt till gymnasieskolan och sedan mitten av 1980-talet har andelen legat över 90 procent. Denna utveckling gör att det i dag snarast är övergången till hög skolan som framstår som den tydligaste tröskeln inom utbildningssystemet, även om andelen som läser vidare efter gymnasiet också ökat. Vid mitten av 1980-talet var det runt 20 procent av gymnasisterna som inom tre år påbörjade högre studier, och på mindre än tio år hade denna andel fördubblats. Därefter har andelen stabiliserats kring 40 procent. Denna dramatiska förändring av tillgången på utbildning har emellertid inte gjort att social klass spelat ut sin roll när det gäller möjlig heterna att dra nytta av utbildningssystemet. Studier av grundskolan har visat att elever ur högre sociala skikt i större utsträckning får bättre betyg än elever ur lägre sociala skikt, samtidigt som elever ur de högre sociala skikten oftare väljer teoretiska ämnen när de får välja mellan olika ämneskombinationer. Vid elevernas val av gymnasieutbildningar finns det fortfarande stora skillnader mellan olika sociala klasser. Barn till tjänstemän är oftast i majoritet på de traditionella studieförberedande programmen medan arbetarklassens barn framför allt väljer de program som har en tydlig yrkesprofil. En liknande struktur finner man också inom högskolan. Förutom att arbetarklassen är kraftigt underrepresenterad märks även en annan tydlig skiktning; de studenter som kommer från arbetarklassen väljer framför allt kortare yrkesutbildningar medan exempelvis barn till högre tjänstemän i större utsträckning återfinns på längre utbildningar som leder fram till så kallade fria yrken (läkare, advokat etcetera). Under 1990-talet genomfördes även en rad olika reformer vilka ökade valfriheten inom skolområdet och som en rad forskare menar har lett till en ökad segregation inom utbildningssystemet. Bland dessa kan särskilt nämnas den så kallade friskolereformen 1992, vilken öppnade © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

352

D e l I V P e r sp e k t iv på ut b il d ning ens his tor ia

upp möjligheten för bland annat privata aktörer att driva skolor inom det offentliga skolväsendet. Genom denna reform blev det på ett helt annat sätt än tidigare möjligt för föräldrar att välja vilken skola deras barn skulle gå i. Som studier visat har den ökade valfriheten lett till en minskande heterogenitet i skolornas elevsammansättning, då föräldrar ur samma sociala klass eller med liknande etnisk bakgrund tenderar att välja att sätta sina barn i samma skolor. Och även om det framför allt är medeloch överklassen som genom en större kunskap om utbildningssystemet har möjlighet att välja ”rätt” skolor verkar familjer ur arbetarklassen undvika skolor där de ”inte hör hemma”. Särskilt tydligt blir detta inom gymnasieskolan, där det är betygen och inte elevernas bostadsort som bestämmer vilka som ska ha förtur till en särskild skola. I sin studie av gymnasieskolan och dess rekrytering i Stockholm sedan 1990-talets skolvalsreformer visar Håkan Forsberg hur det inte bara är en stor skillnad mellan vilka som läser olika program, utan att det fria skolvalet gör att elever från olika samhällsklasser i regel befinner sig vid olika skolor. Det visar sig också vara tydliga skillnader när det gäller hur de olika Stockholmsskolorna profilerar sig och bedriver sin verksamhet. De som vänder sig till den breda massan av elever måste ofta kämpa om eleverna och många satsar hårt på marknadsföring och vissa väljer även att försöka nischa sig i syfte att attrahera fler elever. Detta är särskilt tydligt bland de fristående gymnasieskolorna, vilka många gånger också drivs utifrån ett företagsekonomiskt förhållningssätt. Dessa skolor kan jämföras med de elitskolor vars elever framför allt kommer ur medeloch överklassen. Dessa skolor behöver i regel inte marknadsföra sig, utan kan genom sitt grundmurade goda rykte ägna all kraft åt att få verksamheten att leva upp till elevers och föräldrars högt ställda förväntningar på skolans kvalitet.

Mot ett klasslöst utbildningssystem? Man kan fråga sig varför social klass fortfarande spelar en viktig roll inom utbildning med tanke på de politiska reformer som genomförts och den debatt som förts sedan slutet av 1800-talet. Ett sätt att förstå detta fenomen presenteras av Bourdieu i hans studie av den snabba utbyggnaden av den högre utbildningen i Frankrike under 1960-talet. Enligt Bourdieu har utbyggnaden av utbildningssystemens volym inte i första hand bidragit till att ge fler en chans att genom utbildning förändra sina liv, utan snarare har denna utveckling lett till ett slags © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

20 U tbildning och social klass 353

utbildningsinflation. Överförs detta resonemang till svenska för hållanden kan man exempelvis jämföra det tidiga 1900-talets studentexamen med vår tids avslutade gymnasiestudier. Medan studentexamen gjorde att man räknades till en mycket exklusiv grupp i samhället, är ett slutbetyg från gymnasiet i dag något självklart som oftast bara visar att man inte misslyckats fullständigt med sina gymnasiestudier. Där studentexamen öppnade upp för en lång rad av karriärmöjligheter, innebär genomgången gymnasieutbildning bara att man formellt är behörig att antas till universitetsutbildningar. Det som Bourdieu såg som kännetecknande för denna utveckling var att de som redan tidigare tillhört gruppen välutbildade ökade sina investeringar på utbildningsområdet när utbildningssystemet byggdes ut. På det sättet kunde de behålla sitt försprång framför de grupper som inte tidigare haft tillgång till högre utbildning. Detta gör att gränsen mellan högutbildad och lågutbildad successivt flyttats uppåt, vilket gjort att alla måste öka sina investeringar i utbildning för att inte halka efter. Vidare innebär även den ökade tillgången på utbildning paradoxalt nog att personliga relationer – det Bourdieu kallar socialt kapital – blir viktigare. I en situation där många har den utbildning som krävs blir personliga kontakter och nätverk viktigare för att nå framgång, eftersom utbildningsnivå inte längre är lika utslagsgivande. Man kan därmed hävda att den kraftiga utbyggnaden av utbildningssystemet inte gjort att alla har samma möjligheter att dra nytta av detta system. För även om det inte längre finns några höga trösklar in i systemet och våra välfärdssystem gör att majoriteten av befolkningen inte längre stängs ute, krävs det fortfarande en hel del kunskaper om hur systemet fungerar för att man ska nå framgång. Den som saknar det utbildningskapital som är förknippat med att komma från en familj med en tradition av att läsa vidare har det svårare att ta sig fram i dagens utbildningssystem än den som äger ett sådant kapital. Man skulle därmed kunna hävda att det i ett avseende var lättare att genom utbildning skaffa sig ett helt annat liv i början av 1800-talet än vad det är i dag. Att som torparson komma till universitetet var närmast något unikt, men väl där var det fullt möjligt att likt Sven Lundblad göra sig en karriär. Den som i dag påbörjar sina studier vid universitet kan knappast sägas ha passerat genom samma nålsöga, vilket gör att universitetsstudier i sig inte blir någon garant för framgång. Det kan därmed hävdas att utbildningens roll för socialt uppåt stigande har minskat i takt med att tillgången på utbildning ökat. Detta poängteras även av Andreas Melldahl i hans studie av utbildningens förändrade värde i Sverige under 1900-talet. Enligt Melldahl var möjlig© F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

354

D e l I V P e r sp e k t iv på ut b il d ning ens his tor ia

heten för individer att genom utbildning förbättra sin inkomst betydligt större för personer födda före 1938 jämfört med dem födda efter 1958. Trots att utbildning på detta sätt kan sägas ha förlorat i värde genom den ökade tillgången kan utbildningsnivå fortfarande ses som viktigt för upprätthållandet av klasskillnader. I marxistisk utbildningsforskning framhålls ofta att utbildning används för att legitimera skillnader i samhället och dra upp gränser mellan olika grupper. Detta märks inte minst genom att meriter och kvalifikationer i vårt moderna samhälle ses som det enda legitima sättet att avgöra vem som exempelvis ska få en anställning eller tillträde till en attraktiv utbildning, vilket gynnar resursstarka grupper. Det faktum att utbildningssystemet på detta sätt hela tiden premierar dem som redan har goda utbildningsmeriter genom att ge dem tillträde till högre utbildningsnivåer bidrar till att öka skillnaderna mellan olika grupper. Vissa marxistiska utbildningsforskare menar därför att ett jämlikt utbildningssystem kan skapas först då man i stället strävar efter att ge mer utbildning åt dem som behöver det mest, det vill säga personer som inte redan har goda meriter.

Litteratur De översiktsverk som använts för att beskriva klassbegreppet är Boglind, Eliaeson & Månson (1995) och Giddens & Griffiths (2007). Därutöver refereras även Marx (1981 [1847]), Marx & Engels (1992[1848]) och Weber (1983[1922]). De stycken som rör Bourdieus sociologi bygger dels på Broady (1991), dels på Bourdieu (1984 [1979]) och Bourdieu (1996 [1989]). 1800-talets segregerade skola bygger till stora delar på Behre, Larsson & Österberg (1991[1985]), Petterson (1992), Sandin (1986) och Wennås (1966). De olika exemplen hämtar stöd i Fryxell (1926 [1823]), Hofberg (1906), Igelström Kull (1856), Larsson (2009b; 2014), Almqvist (1832) och Petterson (2009). De teoretiska utgångspunkterna är hämtade från Ringer (2000). För ytterligare internationella jämförelser, se Simon (2000) och Marsden (2000). Analysen av skillnaderna i undervisningen inom olika skolformer bygger på ett pågående arbete inom forskningsprojektet ”Mellan disciplinering och självverksamhet: Skillnader i växelundervisningens användning vid skolor för olika samhällsklasser i Sverige, ca 1820–1870”, som finansieras av Riksbankens Jubileumsfond. Ett delat utbildningssystem bygger framför allt på Fredriksson & Sörensen (1942) och Florin & Johansson (1993). Uppgifterna rörande rekrytering är hämtade från Dahn (1936) och beskrivningen av det förändrade politiska systemet bygger på Stjernquist (1996). Diskussionerna rörande 1927 års skolreform hämtar stöd i Herrström (1966) och © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

20 U tbildning och social klass 355

Johansson (2000). Exempel är också hämtade från Berg (1992 [1883]) samt Folkskollärarnas tidning (1920:8). De inledande diskussionerna om olika sätt att se på utbildning i Parallellskolesystemets avskaffande hämtar stöd i Runeby (1974), Richardson (1978) och Kaiserfeld (2007). Begreppet begåvningsreserven finns närmare beskrivet i Husén & Härnqvist (2000). Bilden av samhällsutvecklingen och dess betydelse för den förändrade rekryteringen till olika skolformer från 1940-talet och fram till 1970-talet bygger till stora delar på Nilsson (1984), Jonsson (1988), Magnusson (2002), Melldahl (2015). Utvecklingen därefter och bilderna av dagens situation (såväl som de inledande exemplen i kapitlet) utgår ifrån Arnman & Jönsson (1983), Skawonius (2005), Broady & Börjesson (2008), Palme (2008), Bunar (2009), Lidegran (2009), Kallstenius (2010) och Forsberg (kommande). De avslutande reflektionerna i Mot ett klasslöst utbildningssystem? hämtar stöd i Bourdieu & Passeron (1979 [1964]), Bowles & Gintis (1976) och Melldahl (2015). SA M M AN FAT TN I N G K APITE L 20 ÖV N I N GAR K APITE L 20

Esbjörn Larsson och Johannes Westberg, redaktörer för denna bok, är lektorer i utbildningshistoria och docenter i historia vid Uppsala universitet. Båda är aktiva forskare och har undervisat om utbildningshistoria inom lärarutbildningar.

utbildningshistoria – en introduktion Utbildningshistoria – en introduktion ger en lättillgänglig presentation av och fördjupande resonemang kring det svenska utbildningssystemets historia. I boken ges närmare beskrivningar av olika utbildningsformer som inkluderar förskolan, grundskolan, folkbildning och universitetet samt introduktioner till skolämnens historia, däribland svenska, historia och samhällskunskap. Därutöver anlägger författarna, flertalet ledande specialister inom de ämnen de skriver om, övergripande och tvärgående perspektiv på utbildningshistorien. Det handlar om frågor som rör utbildningens ekonomiska historia, lärarkårens utveckling, sociala förhållandens betydelse för utbildning, utbildningspolitik samt betyg och bedömning. Den andra upplagan är uppdaterad och innehåller dessutom tre nya kapitel, vilka behandlar utbildningsväsendets förhållande till minoriteter samt yrkesutbildningens och matematikens historia. Till boken hör en webbplats där bland annat kapitelsammanfattningar i form av bildspel, övningsuppgifter, tester och en grafisk beskrivning av utbildningssystemets utveckling bidrar till lärandet. Boken vänder sig till blivande lärare samt studenter i exempelvis historia och pedagogik som behöver kunna placera skolans situation i ett vidare sammanhang och i ett längre tidsperspektiv.

Andra upplagan

Art.nr 34215