Summan blev över en natt en stor succé i Storbritannien sedan Stephen Fry twittrat om boken. Sedan dess har Eaglemans kritikerhyllade berättelser om vad som skulle kunna vänta oss efter döden översatts till tjugotvå språk och i det närmaste uppnått kultstatus.
”En liten, anspråkslös bok full av stora idéer … Varje berättelse är en ny Himmel.” Brian Eno
Vad händer med oss när vi dör? Och vad säger det oss om livet? När du dör kommer du kanske att upptäcka att Gud är stor som en mikrob och fullständigt omedveten om din existens. I en annan version av livet efter detta återskapas du utifrån dina kontokortsutdrag och i en tredje tvingas du leva tillsammans med irriterande, alternativa versioner av dig själv som representerar allt det du kunde ha blivit. I fyrtio underbart fantasirika berättelser – på samma gång roliga, tankeväckande och skakande – slår David Eagleman undan benen på alla traditionella föreställningar om döden och håller upp en spegel i vilken vi kan se oss själva här och nu. Hans berättelser tar avstamp i vetenskapen och i en förundran inför vår mystiska existens: en blandning av hopp, kärlek och död som skär rakt igenom den mänskliga naturen i de mest oväntade vinklar.
Summan David Eagleman
David Eagleman är doktor i neurovetenskap och författare. Han är bosatt i Houston, USA, där han driver ett forskningslaboratorium på Baylor College of Medicine.
”En alternativ popfilosofisk liten Bibel” Andres Lokko, Svenska Dagbladet
”Summan är en alternativ popfilosofisk liten Bibel som uppdaterar de traditionella religionernas drömmar och tröst, men också fångar ett nu, en tidsanda, en rörelse, som saknar namn men som finns där i de unga Falkenberg-filmarnas skogstankar lika mycket som i Christopher Sanders hyllade poplyrik.” Andres Lokko
”Eagleman är ett sant original. Läs Summan och förundras. Läs om den och förundras igen.” Time Magazine
”Att läsa denna vackra bok är som att dra undan verklighetens kulisser och kika in bakom – livet och döden kommer aldrig att bli sig lika igen.” New Scientist
”Wow.” The New York Observer
Summan Fyrtio berättelser från f livet efter detta David Eagleman
www.icabokforlag.se
Summan_omslag.indd 1
”Denna förtjusande, tankeväckande lilla samling … kommer att finnas med läsaren långt efter det att den sista sidan vänts.” Alexander McCall Smith, New York Times Book Review
10-05-04 08.33.01
www.icabokforlag.se © 2009 David Eagleman © 2010 svenska utgåvan Ica Bokförlag, Forma Books AB Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget. Förbudet gäller varje form av mångfaldigande genom tryckning, kopiering, bandinspelning, elektronisk lagring och spridning etc. Forma Books AB är ett dotterbolag till Forma Publishing Group som är miljöcertifierat enligt SS-EN ISO 14001.
Engelska originalets titel: Sum Översättning: Niclas Hval Omslagsdesign: Pentagram Sättning och svenskt omslag: Gyllene Snittet Tryck: Scandbook, Falun 2010 ISBN 978-91-534-3548-8
Innehåll Summan 9 Egalitär 13 Vänkrets 17 Arternas uppkomst 21 Jättinna 25 Mary 31 Ensemblen 35 Metamorfos 39 Saknad 43 Spiral 47 Skala 51 Vidhäftningsförmåga 53 Ångest 57 Oz 59 Lysande utsikter 63 Speglar 67 I evig tid 69 Onaturliga 71 Avstånd 75
Tyglar 77 Mikrob 81 Frånvaro 83 Irrbloss 87 Drivfjäder 91 Dödsomkopplare 95 Da capo 99 Prisma 103 Outsägligt 107 Panteon 109 Lust 113 Dosfråga 117 Besparingar 119 Narkissos 125 Frö 129 Gudskyrkogården 133 Avfällingar 139 Koder 143 Konjunktiv 147 Sökandet 151 Baklänges 155
Summan
I livet efter detta får man uppleva allting en gång till, men den här gången stuvas händelserna om så att ögonblick som delar en viss kvalitet sätts ihop med varandra. Man ägnar två månader åt att köra nedför gatan framför huset, sju månader åt att ha sex. Man sover i trettio år utan att öppna ögonen. Fem månader i sträck sitter man på toaletten och bläddrar i tidningar. Man tar all smärta på en gång, alla de tjugosju förtätade timmarna. Ben knäcks, bilar krockar, hud skärs upp, barn föds. Fast när det är över blir resten av livet efter detta fritt från plågor. Men det betyder inte att det är trevligt hela tiden. Man ägnar sex dagar åt att klippa naglarna. Femton månader åt att leta efter försvunna saker. Arton månader åt att stå i kö. Två år åt att ha långtråkigt: tittar ut genom bussfönster, sitter på flygplatser. Ett år
9
Summan
åt att läsa böcker. Det gör ont i ögonen och kroppen kliar eftersom man inte får duscha förrän det är dags att ta maratonduschen på tvåhundra dagar. Man ägnar två veckor åt att fundera på vad som händer när man dör. En minut åt insikten att kroppen faller. Sjuttiotvå timmar åt förvirring. En timme åt att komma på att man har glömt någons namn. Tre veckor åt att förstå att man har fel. Sex veckor åt att vänta på grönt ljus. Sju timmar åt att kräkas. Fjorton minuter åt att känna ren glädje. Tre månader åt att tvätta kläder. Femton timmar åt att skriva sin namnteckning. Två dagar åt att knyta skosnören. Man får sextiosju dagars hjärtesorg. Man kör vilse i fem veckor. Man ägnar tre dagar åt att räkna ut restaurangdricks. Femtioen dagar åt att bestämma vad man ska ha på sig. Nio dagar åt att låtsas att man vet vad folk pratar om. Två veckor åt att räkna pengar. Arton dagar åt att stirra in i kylskåpet. Trettiofyra dagar åt att längta. Sex månader åt att titta på reklam på teve. I fyra veckor är man försjunken i tankar, man undrar om man inte kan ägna sig åt något vettigare. Man ägnar tre år åt att kasta i sig mat. Fem dagar åt att stänga knappar och blixtlås. Fyra minuter åt att undra hur ens liv skulle vara om händelsernas ordning ändrades. Under den här delen av livet efter detta föreställer man sig något som liknar jordelivet, och man blir salig av tanken: ett liv där upplevelserna delas upp i mycket små
10
Summan
hanterbara bitar, där ögonblick inte tänjs ut, där man får njuta av att hoppa från en händelse till en annan som ett barn skuttar från den ena fläcken till den andra i den heta sanden.
11
Egalitär
I livet efter detta upptäcker man att Gud faktiskt vet hur komplicerat livet är. När hon först skapade sitt universum föll hon för grupptrycket och gjorde som alla andra gudar: hon delade in folk i goda och onda. Men det dröjde inte länge förrän hon förstod att en människa kan vara god på många vis och ändå vara rutten och falsk på andra vis. Hur skulle hon kunna avgöra vilka som fick komma till himlen och vilka som skulle dömas till helvetet? Är det inte möjligt, tänkte hon, för en man att vara förskingrare och ändå ge pengar till välgörande ändamål? Kan inte en kvinna vara äktenskapsbryterska men också skänka två män njutning och trygghet? Kan inte ett barn oavsiktligt röja en hemlighet som splittrar en familj? Att ägna sig åt att dela in befolkningen i två kategorier – bra och dåliga – hade känts som en rimlig uppgift när hon var ung, men ju större erfarenhet hon fick, desto svårare blev besluten. Hon skapade komplexa form-
13
Summan
ler som vägde in hundratals faktorer och körde datorprogram som spottade ut långa pappersremsor med eviga beslut. Men hennes känsliga sidor protesterade mot automatiseringen, och när datorn genererade ett beslut som hon inte höll med om tog hon tillfället i akt och slet ur kontakten i vredesmod. Den eftermiddagen lyssnade hon på de döda från två krigande nationer som lade fram sina klagomål. Båda sidor hade lidit, båda hade legitima klagomål, båda argumenterade med brinnande iver för sin sak. Hon satte händerna för öronen och stönade eländigt. Hon visste att hennes människor var flerdimensionella och hon kunde inte längre leva med den rigida struktur hon hade rest i sin ungdom. Alla gudar plågas inte av det här, vi är lyckligt lottade som i döden ställs inför en gud med oändlig förståelse för sina skapelsers tilltrasslade hjärtan. Hon gick omkring i vardagsrummet i himlen och grubblade med hängande huvud i flera månader, alltmedan köerna växte. Hennes rådgivare rådde henne att delegera ut besluten, men hon älskade sina människor för mycket för att lämna över omsorgen till någon annan. I ett desperat ögonblick slogs hon av tanken att alla kunde få stå kvar i kön på obestämd tid, och att de fick klara av sorteringen själva medan de väntade. Men sedan fick en bättre idé fäste i hennes generösa
14
Egalitär
själ. Det hade hon råd med: hon kunde skänka alla människor, varenda en, en plats i himlen. Alla hade trots allt något gott i sig, det ingick i specifikationerna. Den nya planen gav henne åter spänst i stegen och färgen återvände till kinderna. Hon lade ner verksamheten i helvetet, sparkade Djävulen och tog varenda människa till sin sida i himlen. Och i det nya systemet fick alla en lika lång pratstund med henne – nykomlingar som gamla rävar, ogudaktiga som rättfärdiga. De flesta tycker att hon är en aning pratsjuk och att hon oroar sig för mycket, men hon kan inte anklagas för att inte bry sig. Den viktigaste aspekten av det nya systemet är att alla behandlas lika. Det blir inte längre eld för vissa och harpoklanger för andra. Livet efter detta kan inte längre beskrivas som pinnsoffa kontra vattensäng, rå potatis kontra sushi, ljummet vatten kontra champagne. Alla är bröder med varandra och för första gången har en idé som aldrig har genomförts på jorden förverkligats: sann jämlikhet. Kommunisterna är förbryllade och irriterade för nu har de till sist lyckats få sitt perfekta samhälle, men enbart tack vare en gud som de inte vill tro på. Meritokraterna är snopna för att de för evig tid sitter fast i ett system utan morötter tillsammans med ett gäng socialister. De konservativa har inga obemedlade att ringakta; vänstern har inga kuvade att omhulda.
15
Summan
Så Gud sitter på sängkanten och gråter om kvällarna eftersom det enda alla kan enas om är att de befinner sig i helvetet.
16
Vänkrets
När man dör känns det visserligen som om det har skett en mindre förändring, men allt ser ungefär likadant ut. Man går upp och borstar tänderna. Man pussar sin äkta hälft och barnen och åker till jobbet. Det är mindre trafik än vanligt. Större delen av kontorsbyggnaden verkar ganska tom, som om det var helgdag, men alla på ens eget kontor är där som vanligt och hälsar vänligt. Man känner sig populär på något konstigt vis. Alla man möter är någon man känner. Förr eller senare går det upp för en att det här är livet efter detta: världen består enbart av folk man redan har träffat. Det handlar om en bråkdel av världens befolkning – omkring 0,0000002 procent – men det förefaller alldeles tillräckligt. Det visar sig att det bara är dem man minns som är här. Kvinnan man bytte en blick med i hissen skulle kunna vara här, men det är inte säkert. Ens fröken
17
Summan
från andra klass är här, precis som de flesta av klasskamraterna. Ens föräldrar, kusiner och alla kompisar man har haft genom åren. Alla gamla kärlekar. Chefen, mormor och farmor och servitrisen som kom med ens lunch varje dag. Dem man gick ut med, dem man nästan gick ut med, dem man trånade efter. Man får tillfälle att ägna sig ordentligt åt sina ettusen bekantskaper, förnya tynande vänskapsband och hitta tillbaka till dem man lät försvinna. Det är först efter flera veckor som det börjar kännas ödsligt. Man strosar omkring i de vidsträckta tysta parkerna med en vän eller två och funderar på vad som har förändrats. Inga okända människor pryder de tomma parkbänkarna. Inga främmande familjer kastar brödsmulor åt änderna och skrattar så att man måste le. När man går ut på gatan lägger man märke till att det inte är någon trängsel. Inga hus myllrar av arbetare, inga hektiska städer brusar i fjärran, inga sjukhus med döende patienter och jäktad personal håller i gång dygnet runt, inga tåg ylar i mörkret med hemvändande passagerare packade som sillar. Det finns väldigt få utlänningar. Man börjar fundera på allt man inte känner till. Man inser att man aldrig lärde sig hur man vulkaniserar gummi vid däcktillverkning. Och nu står de fabrikerna tomma. Man lärde sig aldrig hur man gör
18
Vänkrets
silikonchips av sand, hur man skjuter upp raketer i stratosfären, hur man kärnar ur oliver och lägger järnvägsräls. Och nu har alla dessa industrier lagts ner. Det uteblivna folkvimlet får en att känna sig ensam. Man börjar beklaga sig över alla man hade kunnat träffa. Men ingen lyssnar eller förstår, för det var precis det här man valde medan man levde.
19
Summan blev över en natt en stor succé i Storbritannien sedan Stephen Fry twittrat om boken. Sedan dess har Eaglemans kritikerhyllade berättelser om vad som skulle kunna vänta oss efter döden översatts till tjugotvå språk och i det närmaste uppnått kultstatus.
”En liten, anspråkslös bok full av stora idéer … Varje berättelse är en ny Himmel.” Brian Eno
Vad händer med oss när vi dör? Och vad säger det oss om livet? När du dör kommer du kanske att upptäcka att Gud är stor som en mikrob och fullständigt omedveten om din existens. I en annan version av livet efter detta återskapas du utifrån dina kontokortsutdrag och i en tredje tvingas du leva tillsammans med irriterande, alternativa versioner av dig själv som representerar allt det du kunde ha blivit. I fyrtio underbart fantasirika berättelser – på samma gång roliga, tankeväckande och skakande – slår David Eagleman undan benen på alla traditionella föreställningar om döden och håller upp en spegel i vilken vi kan se oss själva här och nu. Hans berättelser tar avstamp i vetenskapen och i en förundran inför vår mystiska existens: en blandning av hopp, kärlek och död som skär rakt igenom den mänskliga naturen i de mest oväntade vinklar.
Summan David Eagleman
David Eagleman är doktor i neurovetenskap och författare. Han är bosatt i Houston, USA, där han driver ett forskningslaboratorium på Baylor College of Medicine.
”En alternativ popfilosofisk liten Bibel” Andres Lokko, Svenska Dagbladet
”Summan är en alternativ popfilosofisk liten Bibel som uppdaterar de traditionella religionernas drömmar och tröst, men också fångar ett nu, en tidsanda, en rörelse, som saknar namn men som finns där i de unga Falkenberg-filmarnas skogstankar lika mycket som i Christopher Sanders hyllade poplyrik.” Andres Lokko
”Eagleman är ett sant original. Läs Summan och förundras. Läs om den och förundras igen.” Time Magazine
”Att läsa denna vackra bok är som att dra undan verklighetens kulisser och kika in bakom – livet och döden kommer aldrig att bli sig lika igen.” New Scientist
”Wow.” The New York Observer
Summan Fyrtio berättelser från f livet efter detta David Eagleman
www.icabokforlag.se
Summan_omslag.indd 1
”Denna förtjusande, tankeväckande lilla samling … kommer att finnas med läsaren långt efter det att den sista sidan vänts.” Alexander McCall Smith, New York Times Book Review
10-05-04 08.33.01