9789113030029

Mälaren Din guide till öar, städer och hamnar

Dag Bremberg Ann Ardebrant Torbjörn Ardebrant Lars Granath Joakim Lannek Jesper Sannel

Norstedts Besöksadress Tryckerigatan 4 Box 2052 103 12 Stockholm www.norstedts.se Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp, grundad 1823 Tillstånd Kartor: Godkänd från sekretessynpunkt för spridning.

Lantmäteriet 2012-12-10 Flygfotografier: Granskade och godkända för spridning av Försvarsmakten december 2012 och februari 2013 Sjökortsutdrag: Sjöfartsverket tillstånd © 12-03087 © 2013 Dag Bremberg, Torbjörn Ardebrant (Inseglingsanvisningar och bildtexter), Lars Granath (Så skapas naturhamnsskisserna samt Så används boken) och Norstedts, Stockholm Formgivning: Sture Söderlund Omslag: Sture Söderlund, Foto: Joakim Lannek Foton: Se fotografer sidan 248 Kartor: Ann Ardebrant, Torbjörn Ardebrant Prepress: Fälth & Hässler, Värnamo Tryckt inom EU 2013 isbn 978-91-1-303002-9 Det har varit förlagets och författarnas ambition att bara publicera information som är korrekt. Trots denna höga ambition kan fel och ofullständigheter förekomma. Varken förlag eller författare påtar sig ansvar för skador eller andra olägenheter som uppstått till följd av felaktigheter i boken. Om sådana fel upptäcks tar Norstedts tacksamt emot uppgifterna för rättelse i kommande utgåvor.

Mälaren

Innehåll

Mälaren Din guide till öar, städer och hamnar

Förord Så används boken Så skapas naturhamnsskisserna En ”ung sjö” Mälardalen befolkas Slott och torp och radhus …

Båtar av många slag Miljö värd att värna Gamla ekar och ännu äldre mistlar Däggdjur som älskar Mälardalen Havsörn gillar skarv Fiska gös men lämna mal och ål Bunkra körsbärstomater och bröd Milt väder

11 15 21 24 25 28 31 36 39 41 42 43 45 47

Öar, städer och hamnar

50

Sjökort 111 södra Stockholm Västerbrohamnen Pampas marina Loopen Mälarhöjdens BK Ålsten Sjöpaviljongen Björnholmen och Fågelön Kungshatt Kärsö Lovö Färingsö Ekerö Estbröte Jungfruholmarna Slagsta marina Helgö Rastaholm

52 54 57 58 58 58 58 58 58 62 64 64 67 68 72 72 74 74 77

Munsö Björkö/Birka Adelsö Björkfjärden Enhörnalandet Ridön med Hamnskär Taxinge Mariefred Gripsholmsviken Stallarholmen Selaön Tynnelsö Prästfjärden

78 79 82 86 88 90 92 94 101 104 106 108 109

Sjökort 111 norra 112 Fastlandssidan nordväst om Stockholm 114 Kungsängen 116 Bro 116 Norra Björkfjärden 123 Bålsta 125 Kalmarnäslandet 127 Härjarö 127 Röllingen 128 Svanviken 128 Grönsö 131 Arnö 132 Sjökort 112 Rosersberg Steninge Sigtuna Skokloster Ekoln Krusenbergs slott Sjöö slott Wik

136 138 139 140 144 146 147 147 147

9

Innehåll

Mälaren

Örsundsbro Uppsala Ekolsundsviken Ekolsund

149 150 152 152

Sjökort 113 östra Tosterö-Aspö-Märsö Segeröfjärden Tynnelsöfjärden Morraröfjärden Oknö Bryggholmen Kolarudd Skarpan Sommarro Enköping

154 156 157 159 159 161 164 165 165 166 167

Sjökort 113 västra Strängnäs Segersöarkipelagen Tallskär och Ringskär Fagerön Ängsö Skarpan Skurusundet Frösåkersviken Tedarön Fogdön Björsund Sörfjärden Sundbyholmsarkipelagen Sundbyholm

170 172 177 181 181 183 184 184 184 184 185 186 186 186 187

10

Torshälla Eskilstuna Mälarbaden Ridöarkipelagen Tidöarkipelagen Västerås

188 189 190 190 196 202

Sjökort 1131 Kvicksund Galten Köping Jägaråsen Kungsör Borgåsund Strömsholm Strömsholms kanal

206 208 210 212 216 216 221 222 223

Sjökort 6181 Södertälje

224 225

Broar och slussar Kanaler Skepp på Mälaren Mackar Tömningsstationer Allemansrätt till sjöss Båtservice Fotografer Källor Register Hamnar Klubbar

231 238 239 243 244 245 247 248 248 249 254 255

Mälaren

Förord

Förord

Dag Bremberg Jag påbörjade den här boken exakt hundra år efter att Nordisk familjebok 1909 beskrev Mälaren så här: M:s öar och stränder berömmas för sin fägring. Ingenstädes torde i så rikt mått som här träffas den milda, idylliska, men alltid friska och livliga stämning i landskapet, som måste i hög grad behagligt tilltala var och en som har öppet öga och sinne för naturens skönhet. Härtill bidrar i hög grad den saftiga grönska som överallt möter ögat.

Sven Grenander, min släkting som grundade Kryssarklubben, pläderade engagerat för båtfärder till nya mål. Hans seglingar hade börjat med storebror Max hemma på Roxen i Östergötland och hans längtan till havet var stark. Därför blev det inte mycket insjösegling.

Han skriver visserligen i Svenska kusten 1918 att man på väg längs ostkusten kan segla genom östra Mälaren, mellan Södertälje

och Stockholm, och att det är intressant första gången, men han pinades som naturvän av att se farledernas vackra omgivningar ”totalt skämda genom otaliga smaklösa villor och sommarnöjen”. Detta lidande var dock minst lika stort i Stockholms skärgård.

Min farmor berättade för mig att det alltid gällde för farbror Sven att raskt komma vidare. Synd att han inte tog sig tid att utforska Mälarens inre med dess mångfald av obebyggda öar och stränder.

Vad han gjorde var dock att han fick vår släkt – och många andra – att vilja söka nya hamnar, vikar och stränder. Därför har tanken på att kartlägga ankringsplatser och skriva en bok funnits i mitt inre längre än jag kan minnas.

Jag började tidigt segla på Mälaren, bodde först i Stockholm, var sommarbarn på Ekerö, besökte mormor i Eskilstuna, gick på seglarläger på Jungfruholmarna, åkte båt till Gripsholm och Birka (förstås), flyttade till Tappström, därefter Ålsten, Kungsholmen, Strängnäs och Mariefred. Jag måste erkänna att under tre år har jag bott i Saltsjön, på ett

Författarens Vindö 30 på en av många Mälarodysséer. Hemmahamnen är numera Edsala nära Mariefred.

11

Förord

segelfartyg vid Skeppsholmen, men det var ju Mälarens vatten som kom genom Stockholms ström och omsvepte mitt skepp! Jag har anknytningar även till Västerås, Stallarholmen, Uppsala och Enköping och jag har gjort reportage från de flesta orter mellan Köping och huvudstaden.

Så jag känner mig verkligen som en ”Mälardalsbo”. Men det handlar mycket mer om ett genuint intresse än någon slags merit. Jag är absolut inte expert på allt som rör Mälardalen, om ens något. Som de flesta journalister kan jag bara lite om mycket, med betoning på lite. Jag kan inte ens påstå att jag ankrat i varje vik eller besökt alla krogar.

Många av er läsare vet mer än jag om just era hemorter, favorithamnar eller stamfik. Bli inte upprörda över de missar ni upptäcker, men hör gärna av er så att vi kan korrigera och uppdatera nästa utgåva, tack!

Jag är verkligen inte den förste missionären för Mälaren. Här har många seglat och skrivit, från Olof von Dahlin till Elias Sehlstedt med flera. Jag väljer här att endast citera Bellman: Mälarens bölja ren och skär tyst en mängd av kölar bär översvallar fält och vallar, som försvinna här och där.

Syster, se nu ditåt vad jakter och sumpar!

Skepparn pumpar, skepparn pumpar, solbränd, tyst och tvär.

Av den moderna tidens författande båtfarare är det endast en som gjort avtryck: den legendariske hamnskribenten Åke Janhem, som gav ut en bok om Mälaren på 1950-talet.

Men sedan kom vattenproblemen, främst på grund av övergödning. Mälaren fick rykte om sig att vara ett grönt ”grodhav” och den stora insjön blev av de flesta seglare bortvald och bortglömd. För nya generationer båtägare i Mellansverige blev Stockholms skärgård med sitt då relativt stora siktdjup den självklara destinationen. Även många

12

Mälaren

av mina båtgrannar i Mariefredstrakterna väljer att stäva ut i Saltsjön, då de flesta inte känner till mer än ett fåtal av Mälarens smultronställen.

Under det halvsekel då Mälaren glömts av båtskribenter så har det producerats minst ett femtiotal böcker och tusentals artiklar om skärgårdshamnar. Nu är det hög tid att vidga fokus!

Min tanke är att med lite mer kunskap öppnar sig massor av nya möjligheter för båtfolk, inklusive paddlare, liksom fartygspassagerare och skridskoåkare. Jag tror att boken kommer att kunna vara till glädje även för de som cyklar, kör motorcykel eller bilar i Mälardalen.

Hydrographica Vi tänkte en gång att ”alla goda ting är tre”. Det var när vi fullbordat arbetet med hamnarna i den tredje guideboken i denna serie, som avhandlade västkusten. Men sedan efterfrågades en bok om Vänern, och nu en femte bok om Mälaren. Är man lite lagd åt att se tecken i allt, skulle man nästan kunna säga att vi nu slutit en cirkel. Från Stockholms innersta skärgård – som enligt en gammal definition börjar vid ett fönsterbord

Lars Granath.

Mälaren

på Skeppsbrokrogen ”Zum Franziskaner” – har vi rest via Landsort, Skanör, Strömstad, Vänern och Mälaren tillbaka till Gamla Stan, fast nu har vi landat på Kornhamnstorgssidan. Men därifrån är det bara hundra meter att promenera tillbaka till utgångspunkten, och kanske fönsterbordet på ”Zum Franziskaner” åter blivit ledigt efter den 12-åriga odyssén runt Sveriges kust.

På denna resa har mer än 650 naturhamnar blivit ordentligt sjömätta och kartlagda, 500 gästhamnar och klubbholmar har blivit fotograferade och presenterade, och mängder av intressant information har redovisats i böckernas texter. Ett omfattande lagarbete där många dragit sina strån till stacken.

Jag minns mycket väl sommaren 1999 när idén om guidebokserien tog fastare form.

Scenen är en ö i Nämdöfjärden, en brygga i sommarsolens sken, ett dukat bord med sill och färskpotatis, kanske ett immigt spetsglas med någonting i – minnet är lite oklart där – men resultatet blev under alla omständigheter ett beslut från Nautiska Förlagets chef Lennart Groth att köra igång. Ett stort projekt för ett litet förlag, och som vanligt många vedermödor på vägen, men det är resultatet som visar metodens användbar-

Förord

het. Och resultatet har blivit gott. Norstedts Förlag har senare tagit över och fullföljt den ursprungliga idén på ett bra sätt.

Denna femte bok, om Mälaren, har ur sjömätningssynpunkt varit den allra svåraste.

Hydrographicas flygfotometoder kommer till korta i Mälarens grumliga vatten, och då återstår bara ”den gamla hederliga” mätmetoden med ekolod, låt vara att ekoloden utvecklats otroligt mycket, och att dator och GPS gjort mätresultaten säkrare och noggrannare. Men mycket fältarbete blir det.

Och sommaren 2012 kommer inte att gå till historien som en av de mest sjömätningsvänliga säsongerna ... Men det envist eländiga vädret kompenserades av att mätningarna och kartproduktionen utfördes av två lika envisa Vänerkartografer från Hydrographica, nämligen Ann och Torbjörn Ardebrant, som med båtar fullastade av kunskap och teknik utmanat grumligt vatten, blåst och regn och övervunnit makterna. Och när man tittar på bokens bilder, som i de flesta fall tagits av Hydrographicas entusiastiska fotografer Torbjörn Ardebrant, Joakim Lannek och Jesper Sannel, har man svårt att tro annat än att solen ständigt lyser över Mälaren.

Lars Granath för Hydrographica

Ann och Torbjörn Ardebrant.

13

14

Mälaren

Så används boken

Så används boken Boken inleds med nyttig information om generella förhållanden som natur och kultur, väder och vattenförhållanden. Därefter presenteras informationen om hamnar och sevärdheter med början från Stockholm i öster. Varje ortsbeskrivning inleds med ortens historia följt av bland annat sevärdheter, museer, krogar, affärer och sjömackar. Indelning efter sjökort är inte alltid den mest naturliga ordningsföljden i bokens presentation, så upplägget följer snarare vanliga färdvägar än strikta sjökortsgränser. Av kartskissen på nästa uppslag över presentationsordningen framgår huvuddragen i bokens upplägg,. Först avhandlas de södra delarna av sjökort 111, som i huvudsak följer farleden Stockholm–Mariefred, därefter beskrivs den norra delen av sjökort 111, för den som rör sig i området Stockholm–Kungsängen–Norra Björkfjärden. Därefter avhandlas Mälarens nordligaste delar från Bålsta via Ekoln till Uppsala, och i de följande tre kapitlen beskrivs Mälarens västra delar. Varje kapitel inleds med ett översiktligt sjökortsuppslag där det geografiska läget för olika hamnar markerats. Hamnarna har delats in i gästhamnar, naturhamnar, klubbhamnar och besöksbryggor samt odefinierade ”tips” för förtöjning.

Gästhamnar: Boken behandlar 25 gästhamnar. I Mälaren kan många klubbhamnar fungera som gästhamnar, men i boken presenteras som gästhamn bara sådana hamnar som har en mer officiell status, där service kan påräknas och en fast avgift debiteras. Gästhamnarna presenteras med flygfoto, position och en faktaruta. Observera att de angivna positionerna för gästhamnarna inte ska användas som inseglingswaypoints utan endast är till för att man lättare ska kunna hitta en hamn på sjökortet. I anslutning till varje hamnfoto finns en textbe-

skrivning som bland annat innehåller Läge, Skydd, Insegling och Förtöjning. Telefonnummer till hamnansvarig anges också, men här sker ofta snabba förändringar.

I vissa fall kompletteras flygfotot med en gästhamnskarta som förtydligar gästplatsernas placering, visar insegling och själva hamnområdet. För större orter finns också lokalkartor som ger möjlighet att orientera sig i närområdet.

Naturhamnar: Ett 30-tal nymätta sjökort presenterar naturhamnarna. I anslutning till dessa finns text som beskriver hamnarnas angöring och lämplighet vid olika väderförhållanden. På varje karta finns en inseglingswaypoint markerad. Nedan finns förklaringar och symboler till naturhamnskartorna.

Teckenförklaringar till bokens olika karttyper finns också på pärmflikarna.

Klubbhamnar: I boken presenteras också 26 klubbhamnar med text, karta eller flygfoto. I klubbhamnarna är besökande båtar välkomna i mån av plats, men de har ingen officiell gästhamnsstatus och servicen är begränsad eller obefintlig. Avgift för gästande båtar är frivillig, men det hör ändå till etikett och god ton att besökaren lämnar ett bidrag till klubben.

Besöksbryggor: Mälarens rikedom på kulturella sevärdheter har gjort att man på många sådana platser satsat på ordentliga bryggor för båtburna besökare. Storlek och kvalitet kan skifta, men i boken redovisas de viktigaste av dessa besöksbryggor. Vanligtvis saknas all form av service, och bryggan ska inte uppfattas som gästhamn, endast som tillfällig förtöjningsplats. ”Tips”: I boken nämns här och var i förbigående en och annan plats som tänkbar förtöjningsplats. Dessa ”tips” är sällan tillräckligt skyddade för att fungera som

15

1331

16

113 V

113 Ö

113

111 N

111 S

17

Så används boken

trygg hamn, men pekar ut tänkbara platser för strandhugg eller besök på speciellt intressanta öar eller platser. Dessa ”tips-platser” redovisas ospecificerat med ett ankare i bokens kartsammanställningar.

Sökvägar för hamnar: Det finns tre olika sökvägar i boken.

1. Varje kapitels inledande sjökortsuppslag anger samtliga hamnar med geografiskt läge och sidhänvisning.

2. Sista uppslaget i boken listar i bokstavsordning samtliga hamnar med sidhänvisning.

3. I registret i slutet av boken finns samtliga hamnar med sidhänvisning.

Bokens naturhamnsskisser är helt nymätta och utförda av Ann och Torbjörn Ardebrant från Hydrographica. Djupuppgifterna är kopplade till Mälarens officiella referensyta som är definierad till 4,10 meter över den västra slusströskeln i Karl Johan-slussen.

Läs mer om detta i kapitlet om Mälarens vattenstånd.

Naturhamnsskisserna presenteras vanligen i fyra olika skalor beroende på hamnstorlek: 1:10 000, 1:7500, 1:5000 och 1:3000.

Skalangivelse och skalstreck redovisas i varje skiss, och i de storskaliga kartorna finns också en skalenlig bild av en 10-metersbåt, vilket kan underlätta bedömningarna av svängrummet i de minsta hamnarna.

Liksom i alla sjökort kan djupet innanför djupkurvorna variera stort, och innanför 2-meterskurvan är vattnet riskabelt för de flesta båtar. Definitionen på bränning är i skisserna +/– 0,3 meter. En bränning i skissen behöver således inte alltid vara synlig vid normalvatten, men övervattensstenar ska i de flesta fall vara väl synliga. Undervattensstenar som markerats i skisserna är avsedda att varna för de verkligt farliga grunden med djup mindre än cirka 1,2 meter. Symbolen är alltid placerad i position på grundets högsta topp i de fall det rör sig om vidsträckta grund. De djupare grunden, 1,5–2 meter, markeras vanligen endast med en 2-meterskurva utan stentecken.

18

Mälaren

Bohus kummel på Prästfjärden.

I Mälaren har inte Hydrographicas normala teknik med vattendjupsbestämning via flygfoto kunnat användas på samma framgångsrika sätt som i tidigare böcker i denna serie. Detta beror på Mälarens grumliga vatten. I stället har naturhamnskartorna byggts upp på sjömätningar med ekolod och sidseende sonar. I vissa ointressanta delar av naturhamnarna har därför inga mätningar genomförts, dessa delar redovisas i kartskisserna med horisontellt streckad yta för ”ej sjömätt område”. Det finns på grund av Mälarens grumliga vatten också en risk att grund och stenblock kan ha missats vid sjömätningen. Risken är i denna bok större än i seriens övriga böcker, vilket gör att naturhamnskartorna inte får betraktas som felfria.

De strandsträckor som markerats med röd linje är sådana som kan erbjuda lämpliga förtöjningsmöjligheter med hänsyn till vattendjup nära stranden och landstigningsförhållanden. Lämpligheten är givetvis bero-

ende av båttyp, stora och djupgående båtar kan komma att finna anvisningarna olämpliga. För att kartorna ska bli läsbara måste informationen generaliseras, och särskilt en del strandnära stenar kan vara oredovisade.

Hamnskissernas hydrografiska information är ändå mycket detaljerad och har en betydligt högre noggrannhet än ordinarie sjökort.

Trots denna höga ambition kan fel och ofullständigheter förekomma, och varken författare eller förlag påtar sig ansvar för skador eller andra olägenheter som uppstått till följd av felaktigheter i boken. Om sådana fel upptäcks tar Norstedts tacksamt emot uppgifterna för rättelse i kommande utgåvor.

Mälarens vattenstånd Att ange vattenståndet i Mälaren är en knepig sak. I mera tekniska sammanhang anger man ofta Mälarens nivå i meter över havet, men då måste man också göra helt klart vilket av de tre befintliga höjdsystemen man relaterar till. Skillnaderna mellan de

19

Så används boken

olika höjdsystemens nollnivå är flera decimeter. Inom sjötrafiken använder man därför inte meter över havet, utan anger vattenståndet i cm över eller under en referensnivå som utgår från en fixpunkt i Karl Johan-slussen.

Strandlinje, djup och djupkurvor är i sjökorten angivna vid denna referensnivå, det vill säga vid vattenståndet +/-0 cm.

Så här fungerar det: I Sverige som helhet anger man höjder med utgångspunkt från olika så kallade höjdsystem. Den väsentliga skillnaden är hur höjdsystemen förhåller sig till havsvattenytan som av tradition varit en nollnivå, men den måste alltid definieras mot en fast punkt. Det senaste är höjdsystemet RH2000 och det äldsta är RH00 (skapade år 2000 respektive år 1900, fram till februari 2013 användes det äldre systemet i Stockholm).

Men Mälaren har faktiskt ett alldeles eget höjdsystem, bland annat för att sjön är reglerad. Den fasta punkten i Mälarens höjdsystem är den västra slusströskeln i Karl Johan-slussen i centrala Stockholm. Den ligger 3,32 meter under nollnivån i det nya höjdsystemet RH2000 som numera gäller för kartläggningen av Stockholmstrakten.

Mälarens normalvattenyta, som samtidigt utgör sjökortets referensnivå, är bestämd till 4,10 meter över denna slusströskel, och till denna nivå relateras alltså alla mått på Mälarens vattenstånd. Vill man av något skäl ange Mälarens normalvattenyta i meter över havet blir den i höjdsystemet RH2000 0,78 m.ö.h. Det nya höjdsystemet har naturligtvis införts för att kartorna ska gå någorlunda i takt med landhöjningen, och det skiljer en halvmeter mellan dem. I det tidigare systemet RH00 hamnade till exempel Saltsjöns normalvattenyta nästan en halvmeter under det som skulle föreställa noll meter över havet. Med det nya RH2000 är ordningen återställd, och måttet ”m.ö.h” ungefärligen giltigt igen. Men om hundra år blir det nog dags att ändra på nytt ...

20

Mälaren

Några användbara mått: Mälarens normalvattenstånd, som alltså motsvarar sjökortets referensnivå, är således 4,10 meter över slusströskeln.

Saltsjöns medelvattennivå i detta system ligger på 3,48 meter över tröskeln, vilket innebär att när båda nivåerna har medelvatten är höjdskillnaden 0,62 meter.

När Mälarens vattennivåer närmar sig kritiska gränser stänger respektive öppnar man dammluckor för att hålla nivån under kontroll. Det gör att det sällan blir extrema vattenstånd, men det förekommer att nivåerna sjunker till 3,65 meter över tröskeln, alltså ett lågvatten på cirka 45 cm, eller att vattnet stiger till 4,65 meter över tröskeln i ett högvatten som ligger 55 cm över normalt.

Det är i sådana lägen som vatten hotar att tränga in i tunnelbanan vid Gamla Stan.

Men det är mycket sällan som Mälaren når de ovan nämnda extremvärdena på hög- eller lågvatten. För det mesta håller sig Mälaren i skinnet inom amplituden 60-70 cm. Högvattnet går sällan upp till mer än 35-40 cm över normalvatten, och lågvattnet sällan mer än 25-30 cm under.

Regleringen av Mälaren påbörjades med en vattendom 1943 och fortsattes med en ny dom 1968. I äldre tider kunde vattenståndet vara mycket högt, från 1780 finns uppgifter om ett vattenstånd på 2,79 meter över havet, men det är osäkert hur havsytan då definierades. Nuförtiden brukar de högsta vattenstånden uppträda i april, då Mälaren fylls av smältvatten.

Vattenståndet i Mälaren kontrolleras noga och mäts kontinuerligt varje halvtimme. Vattenståndsuppgifterna redovisas i centimeter, plus eller minus relativt den ovan beskrivna normalvattenytan/referensnivån.

Vattenståndsuppgifterna och andra klimatdata för Mälaren hittar man bland annat på: http://vivakarta.sjofartsverket.se http://www.stockholmshamnar.se/sv/ Allmanhet/Vattenniva--floden--vindar/