9789140688170

Simon Lindgren

Sociologi 2.0 SAMHÄLLSTEORI OCH SAMTIDSKULTUR

2 UPPL.

FÜrfattarpresentation Simon Lindgren är professor i sociologi vid Umeü universitet och forskar om internet och sociala medier.

Förord till andra upplagan Mitt mål med Sociologi 2.0, som kom ut i sin första upplaga 2007, var att skriva en lekfull och lättillgänglig – men ändå ganska avancerad – introduktion till samhällsteori. En bok som talade direkt till studenter och som genom populärkulturella exempel och förenklingar motsägelse­ fullt nog (förhoppningsvis) skulle kunna leda till en djupare förståelse än mer svårtillgängliga böcker. Slutresultatet, som här kommer ut i en andra upplaga, återspeglar vad jag själv har lärt mig på min egen upp­ täcktsresa genom sociologin. Den bygger på hur jag har ordnat kunska­ pen, gjort den konkret för mig själv, och på hur jag har kommit att förmedla den till människor omkring mig. Det största tacket går därför till mina lärare och studenter som har tvingat mig att tänka och verba­ lisera såväl förståelser och förklaringar som försvar. Ett nästan lika stort tack vill jag rikta till Hanna Wettermark som skapade möjligheter för den här boken att över huvud taget komma till. Ett varmt tack nu ock­ så till alla ni som har valt att använda Sociologi 2.0 som kurslitteratur, och till de många studenter som har hört av sig och berömt boken genom åren. Tack!

Umeå den 3 oktober 2014 Simon Lindgren

Innehåll

1. Sociologi 2.0

11

Jag har liksom en teori…

Sociologi med ett uppdaterat gränssnitt Samhällsteori och samtidskultur Bokens disposition

11 20 23 26

2. Att läsa samhället

29

Ett flummigt ämne?

Reflexivitet, dialog och kritik

29 33

3. Snabbmatssociologi

43

I snabbmatsrestaurangen: en etnografisk fältanteckning Fyra klassiska teoretiker Marx: Arbete och kapital Weber: Handling och rationalitet Durkheim: Individ och samhälle Simmel: Kultur och sociala former Slutord: Klassikerna och samtidskulturen

43 46 49 60 73 84 94

4. Postmodern klippkultur: Civilisation, hyperrealitet och performativitet

97

Klippkultur: Fails, pranks och stunts Elias: Civilisation och självkontroll Baudrillard: Postmodernitet och hyperrealitet

97 101 106

Butler: Queer och performativitet Connell: Hegemonisk och underordnad manlighet

113 121

5. Identitet och virtualitet på nätet

131

Internet, modernitet och postmodernitet Castells: Den verkliga virtualitetens kultur Turkle: Identiteter online Giddens: Modernitet och reflexivitet Goffman: Scener, masker och manus Lefebvre: Den sociala produktionen av rum Bourdieu: Fält, habitus och kapital Slutord: Nätteori och samhällsteori

133 136 141 144 152 160 163 172

6. Makt, motstånd och musik

175

Gatupolitik och global estetik Said: Orientalism och postkolonial teori Melucci: Nya sociala rörelser Veblen: Iögonfallande konsumtion Spivak: Kan den subalterna tala?

Slutord: Kön, ras, kultur och konsumtion i en globaliserad värld

175 178 191 203 209

7. Ett uppdaterat gränssnitt: Till vilken nytta?

215

217

Referenser 221 Index 233 Bildförteckning 239

10

1. Sociologi 2.0 Det här kapitlet beskriver bokens utgångspunkter, innehåll och hur det hänger ihop. Det förklarar vad samhällsteori är, eller kanske snarare vad det borde vara, och vad man ska ha den till.

Jag har liksom en teori …

Teori är ett av de många nya ord som man stöter på när man kliver in i den akademiska världen. Teori, empiri, analys, metod. Som forskare tycker jag att det är teoretiserandet som är själva kärnan i det vetenskapliga arbetet: När man har samlat in och ordnat sin ”empiri” med hjälp av en eller annan ”metod” och utsatt den för ”analys” mot bakgrund av befintlig ”teori” – det är då som det bränner till. När vi i det här skedet av forskningsprocessen kan utveckla eller ifrågasätta tidi­ gare resultat, och kanske till och med skapa egna teorier – det är då som forskning och vetenskap blir riktigt spännande. Det är vad jag tycker som forskare. Men som universitetslärare får jag ofta intrycket att mina studenter inte känner på det här sättet inför teori. ”Måste man ha med teori?” eller ”Nu måste jag bara hitta något att skriva om i teorikapitlet!” är en fråga och ett yttrande som jag fått höra ganska många gånger när jag handlett uppsatser. Det är helt klart ett uttryck för ett pedagogiskt misslyckande. Jag måste på något sätt ha kommit till korta när det gäller att förmedla vad teori är, och inte minst när det handlar om att stimulera kreativiteten och att skapa ett lustfyllt förhållande till analyser och teoretiserande.

Kanske är det inte bara jag som har misslyckats. Kanske finns det inneboende brister i det sätt på vilket teori förmedlas och ”lärs ut” i allmänhet. Samhällsteori borde ju vara bland det roligaste som finns!

Det är ur de här åsikterna, misstankarna och önskningarna från min 11

sida som den här boken springer. Målet med den är att försöka för­ medla samhällsteori på ett lättillgängligt och inspirerande sätt utan att för den skull göra avkall på ”akademisk tyngd”.

Jag ser inte den här texten som ett komplement till en ”riktig” teori­ bok. Den aspirerar snarare på att vara en ny typ av riktig teoribok. Med förhållandevis stor risk för att framstå som såväl obstinat och populistisk som överförenklande, vill jag med den här boken lägga fram ett förslag på hur samhällsteorin skulle kunna förses med ett uppdaterat gränssnitt.

Det görs med utgångspunkt i devisen: Bättre inspirera alla läsare än bara de redan pålästa. Hellre förmedla 10 procent av teoriarvet på ett lättbe­ gripligt och stimulerande sätt, än 100 procent på ett svårgenomträngligt och avskräckande sätt. Socialantropologen Thomas Hylland Eriksen skrev nyligen att: Goda introduktioner i komplicerade, ofta vetenskapliga fackområden kan […] liknas vid lyftkranar. Utan fackkunskap måste du kravla dig över stenröset på alla fyra, mödosamt, centimeter för centimeter.

Men med några bra begrepp [och] exempel […] blir du upplyft i himlen av en kran. Det sades en gång om en framstående populär­ vetenskaplig författare att han fick läsaren att känna sig som ett geni.

Det borde vara det yttersta målet för alla som arbetar med popula­ risering: att skapa en kedjereaktion av aha-upplevelser, att avmysti­ fiera specialistkunskapen och göra världen enklare och mer komplex på en och samma gång. (Hylland Eriksen 2006:1)

Jag är självklart inte den första författare som har haft sådana här am­ bitioner. Den här boken är förstås inte heller den enda bok som vill förmedla sociologins och samhällsteorins grunder på ett lagom förenk­ lat och tillräckligt stimulerande sätt. Peter Bergers Invitation till sociologi (1969), C. Wright Mills Den sociologiska visionen (1971), Anthony Gid­ dens Sociologi: En kritisk introduktion (1984), Zygmunt Baumans Att tänka sociologiskt (1992) och Per Månsons Båten i parken (2000) är några av de mer välbekanta inspirationstexterna. Sociologi (Giddens & Birdsall 2003), Introductory Sociology (Bilton m.fl. 2002), Sociology: issues and debates (Taylor 1999), Key Sociological Thinkers (Stones 2008) och Introduction to Sociology (Ritzer 2013) är några i en lång rad av brittiska och amerikanska läroböcker som utgör olika – till stora delar lyckade – för­ slag på hur samhällsteori kan paketeras på ett sätt som förankrar även klassikerna i dagens samhälle. Som text skriven med 2014 som utblicks­ punkt, på svenska, med just mina specifika föresatser har ändå den här 12

boken vissa unika drag som ger den ett existensberättigande vid sidan av de ovanstående. Dessutom har jag ambitionen att kombinera de in­ spirerande elementen och introducerandet av teorier och begrepp i en och samma bok.

TEORI: VAD OCH VARFÖR?

Många böcker som handlar om sociologisk teori, eller om samhälls­teori i allmänhet, inleds med ett kapitel som handlar om vad teori är och vad man ska ha den till. Det kan därför vara på sin plats med ett sådant avstamp även här. Ett vanligt sätt att starta är att referera till någon inflytelserik – och välformulerad – gammal teoretiker som har sagt något fyndigt om teoriers svårgripbarhet. Kanske vetenskapsteore­ tikern Karl Popper: Närhelst en teori framstår för dig som den enda tänkbara, se då detta som ett tecken på att du varken har förstått teorin eller det problem som den är avsedd att lösa. (Popper 1972:266, författarens översättning)

Sådana formuleringar fungerar kanske på en t-shirt, en kaffemugg ­eller som en fyndig Facebookstatus. Men nu vill vi inte i första hand svänga oss med tjusiga ord, utan i stället ringa in vad teori faktiskt är och, inte minst, vad den kan göra för nytta för oss.

Teoribegreppet står för en rad olika saker beroende på sammanhang och kunskapsområde. Men på det mest övergripande planet kan man säga att samhällsteorier är det som vi samhällsforskare använder när vi förklarar händelser och handlingar (se t.ex. Danermark m.fl. 1997:181).

I och med att jag skriver utifrån min position som sociolog, kommer jag i den här boken att använda begreppen ”sociologisk teori” och ”sam­ hällsteori” som synonyma. Detta beror bara på att jag vill variera for­ muleringarna rent språkligt och har därför inget att göra med imperia­ listiska anspråk från sociologins sida. I själva verket är ”samhällsteori” en mycket bred benämning som också innefattar teorier som inte direkt hör till sociologin. Sociologin kan inte heller ensam göra anspråk på till exempel marxismen eller idéhistorikern Michel Foucaults teorier. Många sociologer förespråkar därför den mer öppna beteckningen ”Theorie der Gesellschaft”, som till exempel Theodor W. Adorno, eller ”social theo­ ry”, som till exempel Anthony Giddens (jfr Outhwaite 2003:12).

13

Både när vi systematiskt samlar information om samhället med hjälp av exempelvis enkäter, intervjuer eller observationer och när vi som sam­ hällsmedlemmar i allmänhet möter olika faktauppgifter, yttranden eller utsagor, så samlar vi in ett slags obearbetad basprodukt som vi på ett eller annat sätt kommer att vilja förstå. Teorier kan sägas vara de olika sam­ mansättningar av begrepp som vi då använder för att uppnå detta. Teorier är alltså de olika system av antaganden och påståen­den som används för att förklara hur olika förhållanden och mönster i vår om­givning har upp­ kommit, vad de betyder och med vilka konsekvenser.

Man kan säga att teorier är ett slags vetenskapligt språk som innebär en tolkning av den sociala verkligheten: ”Vi ser och förstår världen med hjälp av teorier. Teorier fungerar därigenom som tolkningsramar” (Daner­ mark m.fl. 1997:181). Men det är förstås inte bara forskare som använder sig av teoribegreppet. En anonym postare på sajten Yahoo Answers skri­ ver till exempel om sångaren och tonårsidolen Justin Bieber: Jag har liksom en teori om att Justin Bieber äter östrogenpiller så han inte ska komma in i målbrottet, med andra ord så att hans skivbolag kan mjölka ut så mycket pengar som möjligt innan hans röst blir mörkare och han förlorar sin pojkaktiga charm. Jag menar, han är 16 år gammal?! Han borde ha nått puberteten för 2–3 år sedan. Det är något som inte stämmer! (författarens översättning och kursivering)

Det vi ser här är ett uttryck för den vardagliga och mer allmänna an­ vändningen av ordet teori. Här betecknar det lösa antaganden, speku­ lationer, underfundigheter eller åsikter i allmänhet. I den bemärkelsen är teorier att uppfatta som motsatsen till fakta – det vill säga till de delar av vår verklighet, eller de yttranden om vår verklighet, som är sanna och riktiga oavsett vad någon tycker. Den person som har postat kommentaren om Bieber har ”liksom en teori”, enligt vilken Biebers röstläge inte är av naturen given, och att det kontrolleras medicinskt som en följd av en kapitalistisk logik.

VARDAGLIGA OCH VETENSKAPLIGA TEORIER: MOT EN HYBRIDISERING

Bieberteorins upphovsperson har i själva verket inte gjort någon systematisk mätning, empirisk observation eller analys. Men ändå har den här individen ”liksom en teori”. På samma sätt som den här perso­ 14

130

5. Identitet och virtualitet på nätet Ingen kan förstås säga något annat än att datorteknik i allmän­ het och internet i synnerhet har fått ett synnerligen stort genomslag i vårt samhälle under de senaste årtiondena. Idag känns det ålderdomligt att påstå saker som att den informationsteknologiska utvecklingen inne­ bär att vi umgås på nya sätt, tänker i nya banor och rör oss enligt nya mönster. Effekterna har helt klart varit långtgående och idag är det digitala nära sammanvävt med det fysiska, och väl införlivat i vår vardag.

Under de senaste tjugo åren har det talats mycket om att internet och sociala medier har skapat nya möjligheter för människor att organisera sig och göra sina röster hörda i samhället. Den typen av påståenden är i hög grad kopplade till utvecklingen av de användarcentrerade tekno­ logier som har kallats för Web 2.0 (O’Reilly 2007; Bell 2009). När in­ ternet fick sitt breda genombrott under 1990-talet kretsade använd­ ningen huvudsakligen kring envägskommunikation. Användarna sökte upp webbplatser för att ta del av den information som fanns där, och vissa skapade egna så kallade hemsidor för att presentera sig själva eller sina intressen. Tvåvägskommunikationen var begränsad till feedback genom olika gästboksfunktioner på sidorna, eller sköttes via e-mail.

Under perioden från 2005 och framåt introducerades emellertid so­ ciala mediedelningstjänster som YouTube, MySpace och Flickr. Sociala­ nätverkssajter som Facebook, LinkedIn och Google+ har följt i spåren, samtidigt som aktiviteter som bloggande, twittrande, fildelning och nätaktivism utövas av en stadigt ökande mängd användare. Historiskt sett har internet ökat människors möjligheter att påverka sina identiteter, sina liv och samhället omkring dem med hjälp av medier, genom vilka de kan ta del av, producera, diskutera och kritisera innehåll (Ito 2008).

Följaktligen har samhällsteorier som är inriktade mot att försöka förstå hur nätet, dess innehåll och användning påverkar vårt liv i samhäl­ 131

132

let formulerats och utvecklats (se t.ex. Bell & Kennedy 2000; Hassan & Thomas 2006; Fuchs 2008). Datorer och internet har då ofta setts som en del av det som man brukar kalla för informationssamhället. Som fenomen har de förknippats med sätt att kommunicera och leva som skiljer sig från de rådande mönstren i det industrikapitalistiska sam­ hälle vilket klassiker som Marx, Weber, Durkheim och Simmel formu­ lerade sina teorier i relation till. Teorier om internet är därför ofta postmodernt influerade och betonar IT som bärare av dramatiska sam­ hällsförändringar. Det är dock motiverat att fråga sig i vilken utsträck­ ning datorer och internet representerar något nytt annat än på ytan. Även om de möjliggör nya former av informationsinhämtning, medie­ distribution och mellanmänsklig kommunikation så kanske de ändå inte kräver helt nya, och egna, teorier. I det här kapitlet introduceras två av de teoretiker som var tidiga med att formulera sociologiska och social­ psykologiska tankar om informationssamhället: Manuel Castells och Sherry Turkle. Dessutom presenteras en uppsättning inflytelserika so­ ciologer som formulerade sina teorier före internets genombrott, och utan särskilt fokus på datoriseringsaspekter av samhällsutvecklingen.

Dessa är Anthony Giddens, Erving Goffman, Henri Lefebvre och Pier­ re Bourdieu. Poängen är att illustrera att även deras teorier kan bidra med många intressanta infallsvinklar på detta område.

Internet, modernitet och postmodernitet Den tes som drivs i det här kapitlet är alltså att det utifrån ett sociologiskt perspektiv är viktigt att vi inte, som det heter, kastar ut barnet med badvattnet när vi försöker analysera internet och det digi­ tala som samhällsfenomen. De mer postmodernt orienterade teorierna har sina givna poänger. Internet representerar utan tvivel en viktig del i samtidens intensiva medieutveckling och spelar – precis som medieteo­ retikern Henry Jenkins beskriver i boken Convergence Culture (2006) – en avgörande roll för utvecklingen mot gränsupplösningar, interaktivitet och deltagande. Samtidigt måste det betonas att även modernitets­ teorier kan ge sina bidrag.

Som klargjorts tidigare i den här boken bygger nämligen många samhällsteoretiska synsätt på uppdelningen av historien i modernitet och postmodernitet. Idén är i korthet att mönster i dagens så kallade post­moderna samhälle – präglat av medialisering, kommersialisering 133

och globalisering – måste ses med andra perspektiv än uttryck hemma­ hörande i det så kallade moderna samhället som utmärktes av indu­ strialism, urbanisering och sekularisering. Övergången mellan de här två samhällsformer­na brukar sägas ha skett någonstans i slutet av förra årtusendet. Någon gång på 1980-talet, bland Commodore 64:or och text-TV, växlade vi också in på det spår som skulle leda oss rakt in i informationssamhället. Snart visste även mormor att det hette ”datorn” och inte ”datan”, även lekmän började inse att det inte är hela chassit utan en av många komponenter där inne som heter ”hårddisken” och begrepp som ”snabel-A”, ”multimedia” och ”router” införlivades i var­ dagsspråket. Nu var väl ändå framtiden kommen?

Att man tänkte så märks inte minst i de ofta postmodernt influerade teorier som formulerades för att förstå den här förändringen. I dessa betonas tankar om att tids- och rumsuppfattningar förändras och att identiteter ändrar form i och med att vår verklighet datoriseras. Sådana perspektiv är förstås tilltalande. Onekligen händer spännande saker med vårt samhälle. Vi umgås, kommunicerar och genererar kultur på nya sätt. Samtidigt kan synsättet vara förföriskt: Kanske riskerar vi att över­ skatta hur omstörtande vår samtid egentligen är. Kanske kommer histo­ rikerna om tusen år att i ett och samma andetag nämna Alexander Graham Bell och Steve Jobs, radion och Bluetooth, telegrafen och Wi-Fi eller TV och podcasts – alla som exempel på den relativt långsamma kommunikationsutveckling som kanske fick en extra skjuts någonstans hos boktryckarkonstens fader Gutenberg, och som fortfarande pågår – i lugn takt.

Den här utvecklingen är förstås både betydelsefull och spännande.

Men det innebär inte nödvändigtvis att övergången från bildrör till plasma till LCD till LED får några djupgående konsekvenser i socialt hänseende. Inte heller rörelsen från Pong till Playstation eller från mag­ netband till DVD till Netflix. Det intressanta är snarare att vi interage­ rar och skapar kultur. Införandet av ny teknik behöver med andra ord inte alltid vara liktydigt med genomgripande samhällsförändring.

Sociala applikatioiner gör den här poängen ännu tydligare. Den roll som till exempel bloggar – ofta kombinerade med foto- och videodel­ ningstjänster som Flickr eller YouTube – kan spela för identitetsarbete, socialitet och expressivitet synliggör en tydlig parallell mellan dessa, uppenbart postmoderna, företeelser å den ena sidan och, enligt vissa, föråldrade moder­nitetsteorier å den andra. Den tyske filosofen och litteratur­kritikern Walter Benjamin skrev redan på 1930-talet om mo­ 134

Från Pong till Playstation.

dernitetens passion för allt visuellt. Med staden Paris som exempel, beskrev han hur den moderna människan fascinerades av speglar, linser och all form av stimulering genom bilder (Benjamin 1999). Skulle inte samma tanke lika väl kunna beskriva oss ”postmoderna” människor i ”informationssamhället”? Benjamin beskrev 1800-talets Paris som sam­ mansatt av tusen ögon och tusen linser, som alla fungerade som skärmar 135

som reflekterade bilder av individerna tillbaka mot dem själva. Skulle han inte lika gärna ha kunnat tala om YouTube och Flickr? Sajternas globaliserade och virtuella sammanhang är ju, även det, sammansatt av ett oändligt antal ögon, (kamera)linser och (dator)skärmar. När vi ger oss ut på nätet för att såväl dela med oss av våra egna visuella livsberät­ telser, som ta del av andras, har vi i själva verket mycket gemensamt med de på en och samma gång voyeuristiska och exhibitionistiska ”flanörer” som Benjamin beskrev. Postmoderniteten kanske inte är här än.

Två teoretiker som onekligen ser internet som en del i något nytt och ytterst omvälvande, som till stora delar förändrar själva ramvillkoren för det sociala livet som sådant, är Castells och Turkle. Nedan följer en presentation av deras respektive bidrag varefter deras tillämpbarhet i analyser av internet diskuteras. tänk själv! n

Fundera över vilken roll datorer, mobiltelefoner och uppkoppling spelar i din egen vardag. Vilka saker skulle du bli tvungen att göra på andra sätt om sådana saker inte fanns?

Castells: Den verkliga virtualitetens kultur Den spanske sociologen Manuel Castells (1942–) är en av de sociologer vars teorier uppmärksammades speciellt i och med att olika kommunikations- och informationsteknologier kom att spela en allt större roll i vårt samhälle. Särskilt känd är han för sitt trebandsverk om det så kallade nätverkssamhället där han diskuterar vilka sociala föränd­ ringar som kommit i informationssamhällets spår.

Under 1970-talet var Castells huvudsakligen fokuserad på att utveckla ett marxistiskt perspektiv på städer och sociala rörelser. Han blev då en nyckelperson inom den inriktning som kallas ”New Urban Socio­logy” genom böcker som The Urban Question (1975/1977) och The City and the Grassroots (1983). Under 1980-talet, och särskilt i samband med att han lanserade begreppet ”flödesrum” i boken The Informational City (1989), började Castells teoretiserande handla alltmer om informationstekno­ logi. Mellan 1996 och 1998 kom trilogin om nätverkssamhället ut.

I de tre böckerna Nätverkssamhällets framväxt (1996/1998), Identitetens makt (1997/1998) och Millenniets slut (2000) diskuterar han hur, som han säger, ”en ny värld tar form” i och med ”den informationsteknologiska 136

7. Ett uppdaterat gränssnitt: Till vilken nytta?

Den här boken tog sitt avstamp i farhågan om att vissa sätt att förmedla och lära ut samhällsteori innebär en risk för att något som i själva verket är viktigt, roligt och stimulerande framstår som ovidkom­ mande, tråkigt och tröttsamt. Utmaningen består i att entusiasmera genom att presentera samhällsteori på ett inspirerande och lättillgängligt sätt. Ambitionen i de föregående kapitlen har varit att förse en uppsätt­ ning betydelsefulla sociologiska teorier med ett uppdaterat gränssnitt.

Strategin för att uppnå detta har gått ut på att få till stånd ett möte mellan samtidskulturen och samhälls­teorin. Det kan kanske låta som att slå in redan öppna dörrar. Det är väl inget nytt att samhällsteorier kan användas för att förstå vår samtid?

Kanske inte. Samtidigt lyser texter som systematiskt gör detta med sin frånvaro. För studenter som sitter och brottas med Marx och Webers teorier är det förstås naturligt att man använder egna och vardagsnära iakttagelser och erfarenheter från populär- och konsumtionskultur för att förstå såväl mervärdeteorin som handlingstyperna. Ändå präglas huvuddelen av läroböckerna av exempel hämtade från 1800-talet: Mer­ värdet genereras i den gryende industrikapitalismens produktionslinjer.

Värderationella handlingar begås av sjökaptener som är de sista att lämna sina sjunkande skepp. Många universitetslärare har säkerligen också för vana att under föreläsningar och seminarier levandegöra teo­ rierna med egna samtidskulturellt anknutna och välfunna exempel. I sina strävanden att lära och förstå gör ju i själva verket såväl studen­ terna som lärarna egna samtidsanalyser med hjälp av teorierna. Allt som oftast förblir dock dessa analyser inget annat än kuriösa exempel eller alternativa förklaringar. De får som bäst statusen av intellektuella gen­ vägar: Om man ser till hur huvuddelen av de befintliga pedagogiska 217

218

texterna inom området är utformade, så tycks det finnas en skillnad mellan att förstå Butler ”på riktigt” och att förstå Butler genom kna­ siga klipp på YouTube. Likaledes får man lätt känslan av att den förstå­ else man får av Durkheims teorier är mindre ”djup” om den uppnås med referens till Melodifestivalen. På samma sätt kan det verka orimligt att de tankar som The Latin Kings raptexter sätter igång hos oss skulle kunna passera som ”adekvata” postkoloniala analyser.

Hur det än förhåller sig med allt detta så ger den här boken ändå en möjlighet, för mig och för dess läsare, att experimentera med en annan tankefigur. Nämligen att vardagligt och akademiskt teoretiserande inte nödvändigtvis skiljer sig åt i mycket annat än eventuellt språkdräkt, och att i den mån skillnader föreligger så är de kanske snarare av grad- än av artkaraktär. Det boken har velat säga är att våra vardagsnära förstå­ elser av Jackass, Fuglesang och Latin Kings mycket väl kan vara resulta­ tet av lika ”stora” tankar som Butlers, Durkheims eller Saids. Vi får inte heller missta Bourdieus, Marx eller Foucaults svårgenomträngliga – och delvis föråldrade – sätt att skriva för att de alltid var ”bättre” än vi på att tänka. I den mån bokens första kapitel kan läsas som en program­ förklaring så är detta dess centrala punkt: Att plä­dera för ett utsud­ dande av gränsen mellan vardagligt och vetenskapligt teoretiserande.

Uppdateringen av gränssnittet och uppvärderingen av människors spontana analyser är dock inget som jag eftersträvat enbart för sakens skull. Det övergripande mål som hela tiden har varit i fokus är att bidra till att sociologin ska bli mer användarvänlig. Den lösning som jag har inriktat mig mot präglas av de snabba kickarnas analyser: En kort start­ sträcka, inga onödiga krusiduller, trösklar eller flaskhalsar. Men detta handlar inte om lättja, utan om att våga. Att våga tro att man faktiskt har förstått tillräckligt, och att våga gå vidare och tillämpa förståelsen i egna analyser. Att över huvud taget våga se de egna reflektionerna som fullfjädrade. Nyttan med det uppdaterade gränssnittet är att den – under gynnsamma omständigheter – skulle kunna stimulera till allt detta. Att göra den 85-åriga kvinnan framför Allsång på Skansen till medieteoretiker ­eller den 3-åriga Bamse-läsaren till kulturanalytiker. Om sådana mål är för högt satta så kanske den i alla fall kan få sistaårseleven på gymnasiet att vilja läsa sociologi på universitetet, eller A-studenten att sikta på forskarutbildning. Huvudsaken är att det aldrig, aldrig blir tråkigt.

219

Sociologi 2.0

ANDRA UPPLAGAN

Samhällsteori och samtidskultur Simon Lindgren SOCIOLOGI 2.0 – SAMHÄLLSTEORI OCH SAMTIDSKULTUR riktar sig till alla som är intresserade av sociologi och samhällsteori, men är särskilt tänkt som lärobok på grundläggande teorikurser inom sociologi och andra samhälls­ vetenskapliga ämnen.

I andra upplagan har många exempel aktualiserats, men bokens grundläg­ gande struktur och idé har bibehållits. Med exempel ur dagens samhälle för­ kastas inte befintlig teori till förmån för trendiga begrepp, utan exemplen illustrerar snarare de etablerade teoriernas ibland nästan förvånansvärda användbarhet när man ska ge sig i kast med att analysera dagens samhälle.

När klassikerna utarbetade sina perspektiv fanns varken snabbmat, reality­ TV eller mobiltelefoner, men de lyckades ändå finna perspektiv på samhället som i allra högsta grad bör hållas vid liv.

I boken tas både klassiska och mer sentida teorier upp i relation till samtids­ kulturella uttryck på ett sätt som förser läsaren med en relativt omfattande orientering och begreppslig verktygslåda. Nyckelbegreppen hos tänkare som Marx, Weber, Durkheim, Simmel, Bourdieu, Giddens, Goffman, Bauman och Butler ges en ordentlig genomgång ...

Simon Lindgren är professor i sociologi vid Umeå universitet.

Hans forskning handlar om samarbete, stöd, lärande, konflikter, makt och aktivism på Internet och i sociala medier.

ISBN 978-91-40-68817-0

9 789140 688170