9789144109725 by Smakprov Media AB

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39055 ISBN 978-91-44-10972-5 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2016 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Detalj av Stig Blombergs Friheten är vår lösen, Stockholm. Foto: Bengt Oberger. Printed by Lapaprint, Valmiera, Latvia 2016

INNEHÅLL

Förkortningar 11 Förord 13 Inledning 15

1 Grundläggande fri- och rättigheter 17 1.1 1.2

1.3

Yttrandefrihetens filosofi 17 Friheternas reglering 23 Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga 23 Regeringsformen 25 Yttrandefrihetsgrundlagarna 27 TF:s och YGL:s ställning och räckvidd 27 Gemensamma principer i TF och YGL 28 Yttranden som faller utanför TF och YGL 34 Tryckfrihetsförordningen 39 Yttrandefrihetsgrundlagen 43 Förhållandet – konventioner, grundlag och lag 52

2 Anskaffning 55 2.1

Anskaffarfrihet 55 Specifika undantag i TF 57 Generellt undantag 58 Tagande och givande av muta 59 Frids- och frihetsbrott 60 Anskaffarfrihetens ställning 63

Innehåll

2.2

2.3

2.4 2.5

2.6

Anskaffning av föremål 65 Allmänna handlingar 67 Tryckfrihetsförordningen 67 Handlings- och förhandlingsoffentlighet 68 Begreppet handling och möjlig handling 68 Var gäller handlingsoffentlighet? 70 När blir en handling allmän? 71 Att begära ut allmän handling 72 Grader av sekretess 73 Att bryta igenom sekretessen 74 Ordning, reda och service 80 Särskilt om elektroniska handlingar 82 Personuppgiftslagen och offentlighetsprincipen 83 Kopiera själv 84 Meddelarfrihet och meddelarskydd 85 Vem får lämna uppgifter? 86 Vilka uppgifter får lämnas ut? 87 Hur får uppgifterna lämnas? 89 Till vem får uppgifter lämnas? 89 Efterforskningsförbud 90 När bryts efterforskningsförbudet? 94 Tystnadsplikt 95 När inträder tystnadsplikten? 97 När bryts tystnadsplikten? 98 Meddelarens och mottagarens överväganden 102 Repressalieförbud 103 Whistleblowing 105 Obehörig befattning 106 Olagliga arbetsmetoder 107 Föregivande av allmän ställning 107 Lögner och förfalskning 109 Olaga dataintrång 110 Lagprövning och villfarelsen ger ansvarsfrihet 112 Målet helgar medlen och kan ge strafflindring 112 Särskilt om fotografering 113 Hur får man fotografera? 113 © F ö rfattaren oc h S tudentlitteratur

Innehåll

2.7

2.8

2.9

Var får man fotografera? 115 Kränkande fotografering 122 Lojalitet och företagshemligheter 130 Lex Maria och lex Sarah 134 JK, JO och arbetsrätten 134 Privatlivets helgd 136 Personuppgiftslagen, PUL 137 Dataskyddsförordning ersätter PUL 139 Lömska arbetsmetoder 139 Dold kamera 140 Dold ljudupptagning 143 Wallrafferi 144 Offentliggörande av dolda inspelningar 147 Etikprövning av dold inspelning 148

3 Publicitet och ansvar 151 3.1

3.2

3.3 3.4 3.5

3.6 3.7 3.8

Ensamansvar 151 Endast en ansvarig 151 Medborgarskap och utgivarskap 152 Ansvarskedjor 153 Tryckta medier 154 Periodiska skrifter 154 Icke periodiska skrifter 156 Stencilerade skrifter 157 Särskilt om spridarens ansvar 157 Radio och tv 158 Särskilt om direktsändningar 159 Tekniska upptagningar 161 Webbpubliceringar 162 Kommentarsfält 163 Särskilt om omodererade kommentarer 164 Arkivdatabaser 165 Sociala medier 166 Ansvar enligt BBS-lagen 167 Ansvar enligt PUL 170

Innehåll

4 Brottsliga yttranden 171 4.1 4.2

4.3

4.4

Yttranden utanför TF och YGL 171 Historik 171 Var tid har sina förbud och tabun 171 Till religionens försvar 172 Till sedlighetens försvar 173 Till rikets försvar 174 Brottskatalog 175 Brott riktade mot staten 177 Brott riktade mot det allmänna 187 Brott riktade mot enskilda 193 Otillåtna offentliggöranden 203

5 Tvångsmedel och straff 205 5.1 5.2

5.3 5.4 5.5

Om tvångsmedel 205 Tvångsmedel och publicistik 206 Husrannsakan 206 Beslag och genomgång 207 Anmälningsplikt 210 Vittnesplikt och tystnadsplikten 211 Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation 214 Hemlig kommunikationsövervakning 215 Hemlig rumsavlyssning 215 Hemlig kameraövervakning 216 Publicerat material som bevismaterial 217 Icke publicerat material som bevismaterial 218 Beslag och konfiskation 222 Editionsföreläggande 223 Viktiga prejudikat 224 Husrannsakan och beslag 225 Anskaffarfrihet och censurförbud 227

Innehåll

6 Rättslig prövning 229 6.1 6.2 6.3

6.4 6.5

6.6

Vilka brott prövas? 229 Juryinstitutet 230 Inför huvudförhandlingen 231 Kartläggning av ansvaret 231 Utseende av jury 232 Juryprövning 233 Straff och påföljder 234 Böter och fängelse 234 Skadestånd 235 Publicering av dom 235 Rättegångskostnader 236 Konfiskering och förverkan 237 En modern indragningsmakt 239 Utgivningsförbud för periodiska skrifter 239 Indragning av sändningstillstånd 240

7 Statlig tillsyn och etikgranskning 243 7.1 7.2 7.3 7.4 7.5 7.6

Vem övervakar vad och vem? 243 Lagar och villkor 245 Granskningsnämnden 246 Biografbyrån 252 Medierådet 253 Projekt och kommittéer 254

8 Moral och etik 257 8.1 8.2 8.3

Etikens filosofi 257 Lagen och etiken 258 Pressetiken – historik och syfte 260 Pressens Opinionsnämnd (PON) 261 PO och PON ifrågasätts 263 Reglerna omarbetas 264

Innehåll

8.4

8.5

8.6 8.7

8.8

Pressetikens organisation 266 Huvudmän 266 PO och PON 266 Pressetik i praktiken 268 Vilka publiceringar prövas? 268 Vem kan initiera en prövning? 268 Vad prövas i sak? 269 Ingen praxissamling 269 Etik och sociala medier 291 Yrkesetik 292 Gränssnittet yrkesetik – pressetik 293 Yrkesetikens 13 punkter 294 Textreklam och sponsring 298

9 Källor, källskydd och källkritik 301 9.1 9.2 9.3 9.4 9.5

Uppgiftslämnarnas betydelse 301 Fyra varför 302 Vem är källan? 303 Värna och vårda källan 304 Tipstjänster och råd till tipsare 307 Off och on the record 309

10 Upphovsrätt 311 10.1 Upphovsrätt och yttrandefrihet 311 10.2 Upphovsrättens uppkomst 312 10.3 Upphovsrättslagen 312 Vilka uttrycksformer omfattas? 313 Närstående rättigheter 314 Upphovsmannens rättigheter 315 Andra rättighetsinnehavare 317 Upphovsrättens skyddstider 317 Krav på god sed 318 Ansvar och straff 318

Innehåll

10.4 Undantag från upphovsrätten 319 Allmänna handlingar 319 Exemplar för privat bruk 320 Offentliga yttranden och debatter 320 Upphovsrätten och allmänintresset 320 10.5 Upphovsrätten i praktiken 323 Återgivning av allmänna handlingar 323 Citat och referat 324 Återgivning av konstverk och fotografier 326 Parodier, travestier och ironier 326 Återgivning av konstverk och byggnader 328 Litteratur 337 Lathund i källskydd 341 Appendix 345

Ur Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna 347 Ur Regeringsform (1974:152) 353 Tryckfrihetsförordning (1949:105) 360 Yttrandefrihetsgrundlag (1991:1469) 385 Lag (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden 400 Ur Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) 414 Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk 438 Lag (1990:409) om skydd för företagshemligheter 474 Personuppgiftslag (1998:204) 477 Etiska regler för press, TV och radio 492 Person- och sakregister 499

FÖRKORTNINGAR

AD Arbetsdomstolen BBS-lagen lag (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor BrB brottsbalken (1962:700) bet. betänkande dataskyddsdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24

oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter dataskyddsförordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG. DI Datainspektionen dir. direktiv dnr diarienummer Ds departementspromemoria EG Europeiska gemenskapen EU Europeiska unionen Europakonventionen Europeiska konventionen (4 november 1950) om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna FHL lag (1990:409) om skydd för företagshemligheter GRN Granskningsnämnden för radio och tv HD Högsta domstolen JK Justitiekanslern JO Riksdagens ombudsmän KU konstitutionsutskottet KuL kreditupplysningslagen (1973:1173) MB miljöbalken (1998:808)

Förkortningar NJA Nytt Juridiskt Arkiv NFC Nationellt forensiskt centrum OSL offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) PK Publicistklubben PO Allmänhetens Pressombudsman PON Pressens Opinionsnämnd prop. proposition PTS Post- och telestyrelsen PUL personuppgiftslagen (1998:204) RB rättegångsbalken (1942:740) RF regeringsformen (1974:152) RO reklamombudsmannen RTVL radiooch tv-lagen (2010:696) SIN Säkerhets- och intgritetsskyddsnämnden SOU Statens offentliga utredningar TF tryckfrihetsförordningen (1949:105) tillämpningslagen lag (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens URL YEN YFK YGL

och yttrande-frihetsgrundlagens områden (1991:1559) lag (1960:729) om upphovsrätt till konstnärliga och litterära verk Journalistförbundets Yrkesetiska nämnd Yttrandefrihetskommittén (Dir. 2008:42) yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469)

Hänvisningar till bestämmelser i lag skrivs något förenklat i löpande text för att underlätta läsningen. I de fall en lag har löpande numrering av paragraferna anges endast paragrafen, t.ex. URL 23 §, vilket utläst blir upphovsrättslagen 23:e paragrafen. För lagar som är indelade i kapitel och stycken och eventuellt också punkter förenklas hänvisningen till en sifferrad, t.ex. YGL 2:4, 1, 3, som ska utläsas yttrandefrihetsgrundlagen, 2 kap., 4:e paragrafen, första styckets tredje punkt. Boken innehåller ett stort antal fallbeskrivningar. Dessa är markerade med ett lodrätt streck i marginalen.

KAPITEL 3

Publicitet och ansvar

Kastad sten och sagt ord kan inte tas tillbaka. Ordspråket är giltigt än i dag. När ord och bilder offentliggjorts fortsätter de sin egen bana med den kraft och i den riktning avsändare gett dem. Sedan börjar de leva sitt eget liv.

3.1

Ensamansvar

Endast en ansvarig När det gäller publiceringar som utgör ett tryck- och yttrandefrihetsbrott kan endast en person hållas ansvarig. Särskilda regler specificerar vilka personer och i vilken ordning ansvar kan utkrävas. Tanken med ansvarsreglerna och de så kallade ansvarskedjorna är som det beskrivs i en proposition från 1939 att ”straffa endast en person, den mest skyldige”. Ensamansvaret innebär att alla som medverkar vid en publicering och samtidigt inte har en plats i ansvarskedjan kan känna sig trygga. De behöver inte rygga tillbaka för att t.ex. dra fram fakta av rädsla för att åtalas för ett yttrandefrihetsbrott. De som ingår i denna ”frikrets” är bland annat uppgiftslämnare, journalister, redigerare, fotografer, lektörer och redaktörer. Till skillnad från ett vanligt brottmål är myndigheternas möjlighet att använda tvångsmedel mot dem som medverkar vid en publicering som faller in under TF/YGL starkt begränsad. Den som innehar en skrift eller upptagning som är brottslig kan endast straffas om innehavet utgörs av bilder som skildrar barn i sexuella situationer. Samtidigt som ensamansvaret skyddar publicistisk verksamhet till godoser det också samhällets krav på att brott ska bekämpas och ansvar ska kunna utkrävas. Hamnar ansvaret vid en prövning på en person i ansvarskedjan kan denne inte svära sig fri från ansvar med hänvisning till att han © F ö rfattaren oc h S tudentlitteratur

151

3 Publicitet och ansvar

eller hon inte varit direkt inblandad i en publicering mer handfast eller inte visste om vad som skedde. Man brukar säga att uppsåtspresumtion gäller. Om en domstol fäller ett yttrande för förtal och målsäganden tilldömts ett skadestånd kan inte bara utgivaren utan även ägaren till t.ex. ett medieföretag bli skyldig att solidariskt med utgivaren betala skadeståndet.

Medborgarskap och utgivarskap Svenska medborgare har en starkare ställning än utländska medborgare som bor i landet när det gäller yttrandefriheten. För att begränsa svenska medborgares rättigheter krävs ändringar i grundlag. För utländska medborgare räcker det med ett enkelt majoritetsbeslut i riksdagen för att antingen ge eller ta ifrån dem en rättighet. Nio gånger i TF och fyra gånger i YGL anges att en rättighet gäller för svenska medborgare. För de omkring 800 000 personer med utländskt medborgarskap som bor i Sverige i dag krävs att det i lag anges att de har motsvarande rättigheter.En av de rättigheter som kan begränsas för utländska medborgare är att vara utgivare. För tryckta skrifter kan riksdagen med ett enkelt beslut upphäva deras rätt att vara utgivare och rätt att äga en periodisk skrift. För radiooch tv-sändningar och tekniska upptagningar krävs ett aktivt beslut för att ge utländska medborgare möjligheten att träda in som utgivare. För webbplatser är det mindre tydligt vad som gäller. Visserligen heter det att de regler som gäller för radioprogram också gäller för databaser, det vill säga även webbplatser. I tillämpningslagen anges att ”utlänningar får på samma villkor som svenska medborgare vara utgivare för radioprogram”. Samma tydlighet finns också i tillämpningslagen när det gäller att vara utgivare för eller att äga en periodisk skrift och att stå som utgivare för en teknisk upptagning. Men under avsnittet om databaser finns inget angett om utlänningars rätt. Myndigheten för press, radio och tv avslår regelmässigt ansökningar från utländska medborgare om att få utgivningsbevis för en webbplats. Myndigheten har tolkat lagen så att utlänningar inte heller får vara utgivare för en webbplats som är knuten till en periodisk skrift.

152

3.1 Ensamansvar

Ansvarskedjor I TF och YGL finns sammanlagt fem ansvarskedjor. Ansvar utkrävs i fallande ordning. Kan den som i första hand pekas ut som ansvarig inte åtalas, går ansvaret över på den som därefter anses stå närmast det aktuella brottet. Finns ingen utgivare utsedd faller ansvaret på ägaren eller den som har att utse en utgivare. Ansvaret kan också utkrävas av andra än den primärt ansvarige om denne håller sig borta när det drar ihop sig till rättegång. När det gäller periodiska skrifter är det i första hand utgivaren som hålls ansvarig. Utgivaren kommer först i ansvarskedjan även när det gäller radiooch tv-program, tekniska upptagningar och databaser/webbpubliceringar. För icke periodiska skrifter som t.ex. böcker är det författaren som i första hand ska avkrävas ansvar. Ansvarskedjorna gör det möjligt för alla som medverkar och finns upptagna i kedjan att försäkra sig om att det finns en ansvarig högre upp. Till exempel kan en tryckare vägra att trycka en periodisk skrift och ta på sig det ansvar en tryckning innebär om denne inte kan försäkra sig om att det finns en behörig utgivare utsedd eller en tydlig ägare. För yttranden som en utgivare eller någon annan i ansvarskedjan inte godkänt före publiceringen, så kallade omodererade kommentarer, ska ansvar för t.ex. förtal eller hets mot folkgrupp utkrävas av den som skrivit kommentaren på en webbplats. Den utgivare som utsetts för skens skull och inte getts makt över publiceringen kan inte straffas utan ansvaret utkrävs då av någon annan i ansvarskedjan. Ett av kraven för att utses till utgivare är att personen har sin hemvist i Sverige. Med hemvist menas att en person ska ha en fast adress i landet samt att personen har för avsikt att stanna här för överskådlig tid. Det finns alltså både ett objektivt krav i form av en bostadsadress och ett subjektivt krav i form av en avsikt att bo här. I lagen (1904:26) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap uttrycks det som att den som är bosatt i en viss stat anses ha sin hemvist där, om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande. Något krav på att personen ska vara mantalsskriven på en viss adress finns inte för att kravet på hemvist ska vara uppfyllt.

153

3 Publicitet och ansvar

Vid direktsändningar kan undantag göras från ansvarskedjan, t.ex. vid skildringar av dagshändelser. Se avsnitt 3.2.

Tryckta medier

3.2

Periodiska skrifter Ansvarskedja för periodiska skrifter: • • • •

utgivaren (ställföreträdande utgivare som inträtt) ägaren tryckaren spridaren.

Med periodiska skrifter förstås skrifter som under en unik titel kommer ut med minst fyra nummer per år. Bestämmelserna om ansvar för periodisk skrift finns i TF 8:2. I första hand ansvarar utgivaren. Enligt TF 5:2 krävs att utgivaren är svensk medborgare och bosatt, har sin hemvist, i Sverige. En utgivare måste också vara myndig och får inte vara försatt i konkurs eller stå under förmyndare. En utgivare får utse en ställföreträdare som ansvarar under utgivarens frånvaro. När en utgivare frånträder sitt uppdrag upphör per automatik ställföreträdarens uppdrag. Icke svenska medborgare som uppfyller övriga krav på en utgivare får utses till utgivare om det framgår av lag. Denna begränsning kan starkt ifrågasättas och fyller i realiteten ingen funktion i dagens Sverige. Det kan även diskuteras om begränsningen skulle vara effektiv eller över huvud taget ha någon betydelse i händelse av krig eller beredskapstid. Skyldigheten att utse en utgivare ligger på ägaren som står näst på tur i ansvarskedjan. Finns ingen utgivare eller denne håller sig undan ansvarar ägaren för tryckfrihetsbrott. Enligt TF ska en skrifts ägare vara svensk medborgare, även en svensk juridisk person kan vara ägare. Precis som när det gäller utgivare kan och har lagstiftaren beslutat att även utländska medborgare och företag får vara ägare till periodisk skrift som utges i Sverige. När det gäller juridiska personer ska ansvar utkrävas av dess högsta beslutande organ. I normalfallet styrelsen i sin helhet eller den i styrelsen som har delegerats ansvaret att utse utgivare. 154

3.2 Tryckta medier

Näst i tur i ansvarskedjan står tryckaren. Ända sedan tryckkonsten kom till Sverige i slutet av 1400-talet har tryckaren fått bära ett stort ansvar för vad som tryckts. Det följde med in i 1766 års TF. Hade tryckaren inte en undertecknad och bevittnad ”namnsedel” där det framgår vem som beställt tryckningen eller vägrade att visa den för domstolen fick tryckaren stå ansvaret. Ansvaret i dag faller på tryckaren först om det inte finns någon utgivare eller ägare till skriften eller om dessa inte går att nå. För icke periodiska skrifter faller ansvaret på tryckaren om det inte finns en författare eller förläggare. Den som sprider en skrift där uppgifter om vem som tryckt den saknas eller där spridaren vet att uppgiften är falsk blir ansvarig om det inte går att utröna vem som tryckt den. Som spridare räknas inte företag med ett samhällsuppdrag att dela ut post. JK åtalar med regeringens godkännande tidningen Brand för uppvigling. En kravallguide A–Ö publicerad i nummer 1 av tidningen år 2000 anses kunna förleda andra att begå brott som t.ex. misshandel och skadegörelse. Eftersom tidningen saknar en ansvarig utgivare och ägaren inte kan identifieras blir tryckaren delgiven misstanke och föremål för förundersökning. Under den inledande utredningen träder en av personerna i redaktionen fram och tar på sig ansvaret för publiceringen i egenskap av ”ägare”. JK kan därmed gå upp ett steg i ansvarskedjan och åtalar redaktionsmedlemmen. Juryn underkänner JK:s yrkande om ansvar för uppvigling och friar publiceringen. (JK B 4515-00) En anmälan mot en journalist på Expressen och tidningens utgivare avskrivs av JK. Anmälaren anser sig ha blivit utsatt för grovt förtal när tidningen på sin webbplats publicerat en artikel med rubriken ”Här hetsar männen till nya asylattacker”. JK hänvisar till meddelarfriheten som ger var och en rätt att lämna uppgifter för publicering. Något ansvar för sådana publiceringar kan inte komma i fråga för en uppgiftslämnare, t.ex. en journalist. Enligt JK ligger ansvaret enligt bestämmelserna i TF/YGL på utgivaren. Redan på denna grund avfärdar JK därför anmälan mot journalisten. Inte heller mot utgivaren väljer JK att agera. Även om artikeln skulle utgöra förtal anser JK att det inte är motiverat, påkallat från allmän synvinkel, att väcka allmänt åtal. Huvudregeln är att åtal för

155

3 Publicitet och ansvar

förtal ska väckas av den som anser sig för förtalad, så kallat enskilt åtal. (JK 1092-16-30)

Icke periodiska skrifter Ansvarskedjan för icke periodiska skrifter: • • • •

författaren förläggaren tryckaren spridaren.

Författare till en skrift är inte skyldig att sätta ut sitt namn eller signatur på en tryckt skrift. En utgivare behöver heller inte utses eller anges för att skriften ska prövas enligt reglerna i TF. I första ledet för ansvarsutkrävande står författaren. Om författarens namn eller kända pseudonym anges på skriften eller om författaren skriftligen intygar att han är upphovsmannen eller muntligen inför en domstol framträder och tar på sig ansvaret faller ansvaret på författaren. I ett tryckfrihetsmål får frågan om vem som lämnat uppgifter eller vem som är författare endast ställas om domstolen behöver få bekräftat om den som angetts som författare eller tagit på sig författarskapet verkligen är skriftens författare. Det gäller även i de fall då det finns en pseudonym eller signatur som åsyftar en bestämd person utsatt på skriften. Finns en så kallad namnsedel där någon tagit på sig författarskapet eller inför domstol självmant trätt fram får frågor om ansvarsförhållandena ställas av rätten. I en antologi svarar varje författare för sig om det framgår vem som skrivit vilket avsnitt eller kapitel. Undantag gäller för antologier där en person tagit på sig helhetsansvaret och anges som utgivare för hela skriften. Uppgifter om utgivare ska anges på varje exemplar av en antologi. Efter författaren och eventuell utgivare träder förläggaren till en skrift in som ansvarig. Ansvaret faller på förläggaren även om författaren avlidit eller av andra skäl inte är möjlig att åtala, t.ex. genom att hålla sig borta från rättegången. Med förläggare förstås den som tagit hand om utgivningen av t.ex. en bok och låtit trycka den. Precis som när det gäller periodiska skrifter ingår även tryckaren och spridaren i ansvarskedjan. 156

3.2 Tryckta medier

August Strindberg åtalas för hädelse och gäckeri av gudsord för innehållet i novellen ”Dygdens lön” 1884. Strindberg som befinner sig i Schweiz är allt annat än hågad att komma hem av rädsla för att hamna i fängelse. Därmed skulle Albert Bonnier i egenskap av förläggare få stå det juridiska ansvaret för skriften. Karl Otto Bonnier sänds till Genève och lyckas övertala Strindberg att komma hem. Strindberg frias av juryn.

Stencilerade skrifter Skrifter som framställts på annat sätt än genom tryckning, t.ex. utskrifter från laserskrivare eller skrifter och flygblad som mångfaldigats genom fotokopiering, faller in under TF endast om det finns ett utgivningsbevis eller att ursprungsuppgifter angetts på varje exemplar. Finns utgivningsbevis för den stencilerade skriften gäller samma ansvarskedja som för tryckta periodiska skrifter: utgivaren, ägaren, tryckaren och spridaren. För stencilerade skrifter utan utgivningsbevis men där ursprungsuppgifter anges gäller följande ansvarskedja: • den som mångfaldigat skriften • spridaren.

Har ursprungsuppgifter angetts som visar vem som låtit mångfaldiga skriften, var och när det skett, faller ansvaret i första hand på den som anges som den som låtit mångfaldiga skriften. Kan denne inte lagföras går ansvaret vidare till spridaren. För stencilerade skrifter eller skrifter som framställts på ett liknande tekniskt sätt och som faller in under TF gäller samma regler som för andra skrifter, t.ex. vad gäller anonymitetsrätt för författare och uppgiftslämnare.

Särskilt om spridarens ansvar Utöver det ansvar som kan falla på spridaren för tryckfrihetsbrott i skrift enligt ansvarskedjorna för skrifter, periodiska skrifter och stencilerade skrifter med ursprungsbeteckning kan spridaren också dömas till böter enligt TF 6:3. © F ö rfattaren oc h S tudentlitteratur

157

3 Publicitet och ansvar

För alla skrifter med utgivningsbevis ska det tydligt framgå vem som tryckt den, orten där det skett samt vilket år den mångfaldigats. Om sådana uppgifter saknas eller en spridare vet att de är falska kan spridaren dömas till böter oavsett om innehållet är brottsligt eller inte. Oavsett om ursprungsuppgifter finns eller inte kan spridaren också dömas till böter eller fängelse om han eller hon vet att skriften lagts under beslag eller förklarats konfiskerad eller utgivits i strid mot ett utgivningsförbud. Även i de fall det är uppenbart att en skrift utgör en fortsättning under nytt namn för en konfiskerad eller beslagtagen skrift kan spridaren dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Det företag som har ett samhällsuppdrag att distribuera post eller utgör annan allmän trafikanstalt får inte vägra att distribuera en skrift på grund av dess innehåll. Sådana företag betraktas inte som spridare och kan inte hållas ansvariga för ett tryckfrihetsbrott. Även om det är uppenbart för ett distributionsföretag att en skrift innehåller brottsliga yttranden är de skyldiga att distribuera de adresserade exemplaren. Allmän trafikanstalt eller postföretag har däremot ingen skyldighet att distribuera tryckta skrifter eller skrifter med utgivningsbevis som saknar tydliga uppgifter om vem som har mångfaldigat den, vilket år och på vilken ort det skett. Ett företaget som distribuerar skrifter utan sådana uppgifter kan bötfällas. Det gäller också om företaget distribuerar en skrift som den vet är lagd under beslag, har konfiskerats eller är belagd med utgivningsförbud.

Radio och tv

3.3

Ansvarskedja för radiooch tv-sändningar i etern: • utgivaren (ställföreträdande utgivare som inträtt) • den som är skyldig att utse utgivare.

Ansvarsreglerna för radiooch tv-sändningar finns i YGL 6:1 och 6:2. I första hand faller ansvaret för yttrandefrihetsbrott på utgivaren. Har en ställföreträdare som utsetts av utgivaren inträtt som utgivare har han eller hon ansvaret. Om det saknas en behörig utgivare när brottet begås eller utgivaren är utsedd för skens skull eller uppenbarligen inte kunnat utöva sin befogenhet 158

3.3 Radio och tv

att avgöra vad som ska sändas faller ansvaret på den som bedriver sändningsverksamheten. Den som har sändningstillståndet är skyldig att tillse att det finns en behörig utgivare. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte utser en utgivare ska dömas till böter eller om omständigheterna är synnerligen försvårande till fängelse i högst ett år. Har en ställföreträdande utgivare inträtt men inte kunnat utöva sin befogenhet att stoppa yttranden faller ansvaret för yttrandefrihetsbrott tillbaka på utgivaren. Det gäller också om ställföreträdaren inte längre uppfyller kraven för att vara utgivare. Utgivare av radioprogram ska utses för hela eller delar av programverksamheten eller för varje enskilt program. Vem som är utgivare för vilket program ska före sändningen antecknas i ett register som programföretaget för. Det ska framgå av registret vem som är utgivare, när programmet beräknas starta och sluta samt om det är direktsändning eller ett inspelat program. Registret ska hållas tillgängligt för den som önskar ta del av det. Utgivaren ska ha befogenhet att utöva tillsyn över framställningens offentliggörande och bestämma över innehållet så att ingenting sänds mot hans eller hennes vilja. Utgivaren ska vara svensk medborgare. I lag får föreskrivas att även utlänningar får vara utgivare (YGL 4:2). Den som är utgivare ska ha hemvist i Sverige. Underårig eller den som är försatt i konkurs eller satt under förvaltare enligt bestämmelser i lag får inte vara utgivare.

Särskilt om direktsändningar YGL skiljer på två olika former av direktsändningar. Dels direktsändningar från arrangemang som andra anordnar, dels programföretagets direktsändningar från egna arrangemang (YGL 1:8). Radioprogram eller delar av program som består i direktsändningar av dagshändelser, gudstjänster, konserter, demonstrationer eller andra offentliga tillställningar som anordnas av någon annan än den som bedriver programverksamheten faller i huvudsak utanför YGL. För sådana sändningar gäller inte ensamansvaret, meddelarfriheten, rätten att vara anonym eller rätten att anskaffa uppgifter. Hets mot folkgrupp eller andra brott som begås i sådana sändningar prövas inte som ett yttrandefrihetsmål enligt YGL med jury. För sådana brott tillämpas reglerna i rättegångsbalken. © F ö rfattaren oc h S tudentlitteratur

159

3 Publicitet och ansvar

När det gäller direktsändningar där programföretaget är initiativtagare och kan bestämma inriktningen och vilka som ska medverka gäller ansvarsreglerna i YGL. Det innebär att utgivaren blir ansvarig även för yttranden som en inbjuden gäst framför i direktsändning, t.ex. hets mot folkgrupp. Det straffrättsliga ansvaret kvarstår även om programföretagets representant, t.ex. en programledare eller reporter, reagerar och avbryter personen. YGL medger att de som medverkar i en direktsändning som arrangeras av ett programföretag enskilt får ansvara för sina yttranden. Närmare regler finns i tillämpningslagen 3:2. Beslut att lägga ansvaret på de medverkande fattas av programföretaget och ska antecknas i registret över utgivare. Har ingen anteckning gjorts före sändningen är utgivaren ansvarig. I registret ska antecknas namn, födelsetid och bostadsadress för samtliga medverkande. De medverkande ska informeras i förväg om att de är straffrättsligt ansvariga för sina yttranden. I programmet Mitt i strömmen som direktsändes i Sveriges Television i juni 1984 påstod systern till en man som avlidit efter ett polisingripande att två namngivna poliser misshandlat hennes bror till döds. Kvinnan nämner namnen på poliserna två gånger utan att reportern avbryter intervjun eller att programledningen bryter sändningen. JK väcker åtal mot utgivaren. De två poliserna har enligt JK blivit utsatta för grovt förtal. Ansvaret för förtal ligger enligt JK på utgivaren. Vid den rättsliga prövningen i tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen framkommer att programföretaget före sändning sagt till kvinnan att hon inte får nämna namnen på poliserna. Att hon trots påpekandena innan sändningen gör det uppfattar utgivaren och reportern som en kupp. Reportern känner sig överraskad och avstyr inte att namnen nämns två gånger. Under rättegångarna framför programföretaget att det noga kontrollerat och bedömt de medverkandes psykiska balans före sändningen. Samtliga tre instanser är ense om att det inte var försvarligt att nämna namnen. Trots omständigheterna döms utgivaren för grovt förtal eftersom sändningen inte avbröts av producenten och att reportern valde att inte agera. (NJA 1987 s. 285)

160

3.4 Tekniska upptagningar

3.4

Tekniska upptagningar

Ansvarskedja för tekniska upptagningar: • utgivaren • den som låtit framställa upptagningen • spridaren.

Precis som när det gäller radiooch tv-program ligger ansvaret i första hand på utgivaren (YGL 6:1) för yttrandefrihetsbrott. Av en teknisk upptagning ska det gå att utläsa vem som är utgivare. Det ska också framgå vem som låtit framställa upptagningen. Utöver uppgift om vem som beställt upptagningen ska det även framgå vem som tillverkat exemplaren samt när och var det skett. Det åligger utgivaren att se till att varje exemplar av upptagningen innehåller sådan uppgift. Finns ingen utgivare angiven eller om utgivaren är utsedd för skens skull eller om en utgivare inte kunnat utöva bestämmanderätten över innehållet, faller ansvaret på den som är skyldig att utse en utgivare, det vill säga den som låter framställa upptagningen. Med den som låtit framställa en upptagning avses den som planerar och genomför produktionen av en upptagning. Kan ingen av dessa återfinnas övergår ansvaret på spridaren. Om en teknisk upptagning som är framställd utomlands sprids i Sverige är det den som har ombesörjt eller på annat sätt organiserat spridning som kan hållas ansvarig och därefter faller ansvaret på den som mer handgripligen sprider upptagningen. För tekniska upptagningar som innehåller yttranden och som används för att offentligt spela upp film t.ex. på en biograf ska framgå vem som är utgivare för databasen. Reglerna finns i YGL 1:9. Om innehållet på en teknisk upptagning är identiskt med innehållet i en periodisk skrift gäller den så kallade bilageregeln enligt TF 1:7 och då gäller också samma ansvarskedja som för den periodiska skriften.

161