Frank Sawyers nymfteknik Frank Sawyers nymfteknik
Artiklar och privata anteckningar av Frank Sawyer om hur man fiskar hans effektiva nymfer, i urval av Nick Sawyer
Bokfรถrlaget Settern
Det engelska originalets titel Frank Sawyer´s Nymphing Secrets Publicerad i England av Sawyer Nymphs Ltd, 2006
© Sawyer Nymphs Ltd, text, foto och skisser, 2009 Thommy Gustavsson, översättning och illustrationer www.sawyernymphs.com Utgiven av Bokförlaget Settern, 286 92 Örkelljunga Tel 0435-800 50 Fax 0435-804 00 info@settern.se www.settern.se Tryckt vid Kristianstads Boktryckeri AB i Kristianstad, 2009 ISBN 978-91-7586-623-9
Innehåll
Förord
7
De olika metoderna
13
Öringen och nymfen
23
Så lurar du en ”nymfande” öring
41
Fiske med nymf i stilla vatten
53
Sawyers Killer Bug
63
Fiske med Bow Tie Buzzer
81
Frank Sawyers klassiska bokverk
91
Bind en Pheasant Tail Nymph
93
Förord
F
rank Sawyers nymfteknik är ett försök att på ett ställe samla utvalda delar av den mängd fisketips och fiskemetoder som Frank beskrev i sina böcker, tidskriftsartiklar och privata anteckningar. Min farfar var produktiv som skribent och tog upp det mesta som hände längs strandkanten, inklusive själva fisket, men det innebar att en hel del grundläggande idéer och poänger ”gömdes” i texter, som behandlade mycket bredare ämnesområden. Jag hoppas att jag här har lyckats leta fram de flesta. Om man bryter ner Sawyers nymffisketeknik till grunden, kan de delas upp i tre delar:
• Sawyernymfer i strömmande vatten • Sawyernymfer i stilla vatten • Sawyers teknik för Bow Tie Buzzer
Det finns naturligtvis möjlighet till många variationer på vart och ett av dessa teman, men grunderna ligger fast. Behärskar man dem kan man med full täckning kalla sig nymffiskare. Det finns en hel del att hämta i den här boken för nybörjare såväl som för kvalificerade flugfiskare. Jag tror inte att någon blir fullärd när det gäller fiske med nymf och Frank själv var inget undantag. Han fortsatte att förfina och bearbeta sina metoder för nymffiske ända fram till sin död. Han beskrev sina tankar, upptäckter och slutsatser i artiklar även sent i livet. De två upplagorna av Nymphs and the Trout är hans mest välkända verk om nymfer, men han skrev hundratals artiklar i ämnet efter att böckerna publicerats. Ett urval av de bästa artiklarna kan du ta del av genom den här lilla boken.
8 Frank Sawyers nymfteknik Den här boken skiljer sig från tidigare verk av Frank, vilka min far Tim och jag har givit ut i nyutgåvor. Den är ganska blygsam till omfånget, även om innehållet väger tungt och tanken är att man ska använda den mer som en handbok, som man återvänder till om och om igen. Inriktningen här är mer koncentrerad på praktisk användning än på nymffiskets filosofi och teori. Slutligen har vi kompletterat boken med illustrationer av en av världens främsta nutida konstnärer med fiske som motiv – Sveriges Thommy Gustavsson. Thommy är chefredaktör för den skandinaviska flugfisketidningen Flugfiske i Norden. Jag mötte honom första gången år 2005, då han bjöd in mig att fiska i Storån i nordvästra Dalarna, samma vattensystem som Frank fiskade 1959 tillsammans med Nils Färnström – se and ra upplagan av Nymphs and the Trout. Thommy är inte bara den skickligaste flugfiskare jag mött, han har också en magisk förmåga med akvarellfärger och penna. Den här boken gör verkligen inte Thommys konst rättvisa, men inte desto mindre tror jag läsaren håller med om att hans illustrationer kompletterar Franks texter perfekt. Lycka till med tipsen som presenteras i den här sammanställningen om Frank Sawyers metoder för nymffiske!
Nick Sawyer Salisbury 2006
Förord 9
Översättarens kommentarer Frank Sawyers böcker är skrivna i en annan tid än vår, men innehållet är lika värdefullt och aktuellt nu som då. De är en guldgruva att läsa om man vill tillägna sig den flugfisketeknik, som enligt min mening ger största utmaningen, fiske med nymf på det sätt som ligger i linje med hur fisken uppfattar och tar den verkliga dagsländenymfen. Jag tror, att många av de mognare årgångarna av svenska flugfiskare har läst Frank Sawyers böcker på originalspråket eller i svensk översättning (Nymf à la Sawyer utgiven av Fly Dressing, 1976), men att långt ifrån alla anammat kärnan i hur Sawyer menade att nymfimitationer skulle aktiveras, d.v.s. fås att ”simma” inför fisken. Frank Sawyer var under många år anställd av en fiskeklubb som förvaltare av dennas flugfiskesträcka i den lilla attraktiva älven Avon, som rinner genom grevskapet Wiltshire och staden Salisbury i södra England och mynnar ut i Engelska kanalen. Det är inte många, som under så lång tid och så ingående har studerat strömvattenlevande fiskars och insekters liv, med matvanor och beteende, som Sawyer. Han designade imitationer av främst dagsländenymfer, som var detaljrika och utseendemässigt mycket nära sina förebilder, för att därefter förenkla och inrikta sig på de typiska karaktärsdragen, som inför öring och harr betydde godkänd eller refuserad. På så vis kom hans flugkollektion till och denna, tillsammans med beskrivningen om hur de skulle fiskas, blev lika epokgörande som G.E.M. Skues´ nymfer i början av 1900-talet. Legendaren Frank Sawyers son Tim lärde sig, sittande på pappans axlar, dennes metod att upptäcka fisk i vattnet och att fiska på dem enligt hans anvisningar. Sonsonen Nick Sawyer fick gå i samma lite stränga skola, och han har alltså här sammanställt utvalda delar av främst artiklar, som hans farfar skrev i olika tidskrifter, och som förklarar hur man, med högsta sportsliga utbyte, fiskar med imitationer av dagsländenymfer och fjädermyggpuppor. Det är en disciplin som kräver absolut koncentration och mycket tålamod, men tillfredsställelsen att ha överlistat en öring eller harr genom att ha fiskat nymf à la Sawyer är onekligen svårslagen.
10 Frank Sawyers nymfteknik Den här lilla boken ska läsas med vetskapen att den mestadels utgår från en annan miljö, andra slags vatten än de vi har i Sverige och Norden. Södra Englands kalkströmmar ger förutsättningar för ett insektsliv med höga krav på god vattenkvalitet, och de har fortfarande idag rik tillgång på olika dagsländor, insekter som kräver neutralt eller basiskt vatten. Oftast är dessa strömmar så klara att man tydligt kan se fiskar och även insekter om man tittar närmare. Så lyckligt lottade är vi mestadels inte här uppe i höga Nord, men vi kan ändå överföra och använda oss av Frank Sawyers genialiska nymfimitationer och särskilt hans eleganta teknik att fiska dem. De flesta av Frank Sawyers texter är författade i en tid när flytlinor var infettade silkelinor samtidigt som de moderna flytlinorna i plast gjorde sitt intåg och tog över nästan helt. Bruket av fettade silkelinor Åter vid Storån! Nick och Tim Sawyer firar, tillsammans med några medlemmar ur en av Nils Färnströms klubbar – Flugfiskets Vänner – besöket på den plats i svenska fjällen, där Frank Sawyer en gång introducerade sin metod att fiska nymf.
Förord 11 framgår i texten, om någon skulle undra över vissa formuleringar. Storleksskalan för krokar bytte också system, och Sawyer anger båda, noggrann som han alltid var. Entomologin, eller läran om insekter, är stadd i ständig förändring, inte minst idag med hjälp av ny teknik, nyupptäckter görs och arter flyttas mellan familjer. I avsnitten som handlar om flugmönstret Bow Tie Buzzer – en suverän lösning på att imitera en fjädermyggpuppa – använder sig Sawyer av begreppet nymf om fjädermygglarven, som förpuppats och stiger mot vattenytan. Jag har där bytt ut nymf till just puppa, för att det är riktigt och för att inte förvirra läsaren. Däremot har jag gjort en rak översättning av en passus, där Sawyer är inne på förvirringen kring begreppen larv och nymf (främst i kapitlet Så lurar du en ”nymfande” öring) och den är inte aktuell med dagens definition. Jag har också inom parentes i rimlig omfattning kompletterat de engelska namnen på dagsländor med latinska och svenska namn eller benämningar. Avslutningsvis vill jag nämna att jag haft nöjet att fiska tillsammans med Frank Sawyers son och sonson, Tim och Nick, och att vi gjort det vid Storån i Dalarna, det öringvatten dit Nils Färnström inbjöd Frank att fiska vid 1959. Fiske med nymf på Sawyers sätt inledde sitt segertåg över världen vid den tiden, och jag kan idag konstatera två saker: för det första, att Tim och Nick för Franks fisketeknik och flugor vidare med finess och skicklighet. För det andra, att fiska nymf på Sawyers vis är en kvalificerad utmaning, som, när man verkligen tillämpar den, ger de största sportsliga kvaliteterna.
Thommy Gustavsson Mosjö 2009
12  Frank Sawyers nymfteknik
De olika metoderna Baserat på artiklar i Trout and Salmon Magazine, maj 1968 och Shooting Times & Country Magazine, januari 1977
F
ör mig tycks det som att definitionen av vad som är våtfluga och våtflugefiske snabbt håller på att gå förlorad och det råder samtidigt förvirring kring vad som är nymffiske – så till den grad att det faktiskt är svårt att skriva om någon av fiskemetoderna utan att komma in på långa förklarande redogörelser. I dagens läge vid våra vatten, kan en våtfluga eller nymf vara nästan vad som helst och ha vilken storlek som helst så länge den kastas med flugspö, eller, för att vara mer precis, det sätt som lämpar sig för att kasta fluga. Det finns heller inga regler om hur linföringen ska gå till vid fisket. Om man låter flugan sjunka till botten eller fiskar hem den med motorbåtsfart verkar inte spela någon roll, förutsatt att hemtagningen görs genom att dra in linan för hand med rejäla tag och inte genom att veva hem den med rullveven. Men när allt kommer omkring – varthän leder en sådan utveckling oss? Vi har tidigare haft tillräckligt med förvirring kring att definiera vad en våtfluga är. Våtfluga är i sig ett lite missledande begrepp men har ändå sin relevans vad gäller flugmönster. I många fall var de gamla mönstren som användes och fortfarande används, inget annat än glest dressade versioner av torrflugor, som i sin tur var imitationer av de naturliga insekterna. Man kanske reagerar mot det påståendet och invänder att våtflugefisket utövades innan torrflugan kom i bruk och att således torrflugemönstren var kopior av motsvarande våtflugor. Men det mesta talar för att fiskare långt tillbaka i historien använde sig av artificiella beten, som liknade det som flöt på vattenytan, en lång period innan de kom på att fiska dem under densamma. Vilket skulle annars, logiskt sett, ha lett dem till att börja använda våtflugor?
14 Frank Sawyers nymfteknik Den tidens fiskare var noggranna i sina iakttagelser och visste säkert att det inte förekom något som liknade en fluga under ytan, i vart fall inte av samma utseende som de som fanns på eller ovanför denna. Ändå inkluderade deras konstgjorda flugor rejäla vingar och färgsättningen efterliknade väl de naturliga förebilderna. Vi vet, och de kände säkert till, att färgerna på sländorna, som duns och spinners, skiljer sig en del från dem hos insekterna i nymfstadiet. Imitationer av nattsländor, sävsländor och så vidare bands alltid med den kläckta insektens utseende som mål och inte för att efterlikna nymfen eller puppan. Bara det förhållandet torde undanröja eventuella tvivel kring hur det förhöll sig med ordningsföljden historiskt sett mellan torrfluga–våtfluga. Kvaliteterna hos våtflugan, eller uppsättningen av flera våtflugor i kast, låg i sättet hur dessa fiskades. Det som särskilt lockade fisken var upphängarflugans dans i eller snarare på vattenytan. Många av de mindre våtflugorna var så sparsamt dressade att, när de drogs genom vattnet, gav materialet vika för trycket och lade sig tätt kring krokskaftet, vilket gav dem ett strömlinjeformat och nymfliknande utseende. Så i själva verket var den ursprungliga våtflugan en kombination av torrfluga och nymf. Upphängarflugan i tacklet (flugkastet), som dansar i vattenytan, kan mycket väl förleda fisken att uppfatta den som en kläckande insekt, samtidigt som den eller de som fiskades under ytan tas för att vara nymfer. Flashiga fantasimönster kom in i fisket långt senare. Ingen visste vare sig då eller idag vad de skulle föreställa eller varför de togs av fisken. Flugmönstren döptes till Invicta, Butcher, Zulu och så vidare. Men de mönstren har fortsatt fått behålla en storlek som korresponderar rimligt med insektslivet och andra små bytesdjur som förekommer nära vattenytan. De kan fungera mycket bra som representationer av räkdjur, corixor, små skalbaggar och kanske fiskyngel. Dessa flugmönster lockade och lurade öring, och vad mera är, de kunde fiskas med det gamla våtflugemanéret. Så kom nymferna in i sammanhanget. De utvecklades för att efter likna insekters vattenlevande stadier i storlek, färg och form. I de flesta
de olika metoderna 15 fall kunde en imitation locka öringen till att ta den när fisken var i färd med att äta i eller nära vattenytan. De flesta fiskades med väl infettad lina och med nymfen som djupast någon fot under ytan. Fisken tog dem, antingen när de sjönk efter kastet eller när imitationen sakta drogs genom vattnet. Eftersom de var konstruerade på ett sätt som verkligen liknade nymfer, behövdes mycket lite rörelse och den lättaste utrustning för att hantera dem perfekt. Det stämmer att fiske med nymf kräver mer koncentration hos fiskaren, därför att mycket få fiskar krokar sig själva efter att de tagit den långsamt hemfiskade imitationen. Nymfen är inte en våtfluga och förutsätter en helt egen teknik, jämfört med det vanliga sättet att fiska våtfluga. En nymf kan i korthet beskrivas som en insekt i ett ej färdigutvecklat stadie. Den rör sig fritt i vattnet, simmande hit och dit i jakt på föda, eller så färdas den mot vattenytan för att kläckas till en flygande varelse. Den mest storvuxna i den här kategorin är nymfen hos så kallade mayflies (dagsländearterna Ephemera vulgata och Ephemera danica). Ett nymfmönster som imiterar dessa behöver ändå inte vara längre än en tum. I vilket fack kan vi då placera de stora lockbeten, som inledningsvis nämns som nymfer eller flugor, och som faktiskt kräver en helt annorlunda kastteknik än den gängse? Den typen av fiske kan inte hänföras till vare sig våtfluge- eller nymffisket. De här metoderna plus torrflugefiske och dapping, som är en form av torrflugefiske, har namngivits efter de förebilder, som de är menade att efterlikna. Låt oss se oss omkring efter ledtrådar, som kan hjälpa oss sätta namn på den fjärde kategorin flugfiske. Det finns nymfer som är mycket större än de stora dagsländornas, mayflies – exempelvis larverna hos trollsländor och flicksländor samt vissa bäcksländor. Men har fisken så många tillfällen att upptäcka dessa simmande i vattnets mellanskikt eller kläckandes i ytan? Jag tror inte det. De är inte särskilt lämpade att simma, och när det drar ihop sig till kläckning, så föregås den genom att larverna kryper upp på stenar, klippor eller längs stjälkar på vattenväxter som når ytan. En nymfimitation, som dras fram utmed botten, kan lura någon fisk,
20 Frank Sawyers nymfteknik
fångats med våtflugor och utan minsta tvivel ytterligare kommer att fångas i framtiden, så är det egentligen inte i första hand flugbindarens konstfullhet som lurat dem att ta. Flugmönster, som för fisken liknar nymfer, attraherar den i samma ögonblick som de dimper ner i vattnet och ger bättre förutsättningar att lura den än något annat mönster som först måste omformas – och ger på så vis en klar fördel. En välbunden imitation av en nymf tas av fisken vare sig den sjunker eller hänger orörlig i mellanvattnet. Snabba rörelser i vattnet är bara av ondo och det behövs vare sig sjunkande och stigande rörelser eller spötoppslyft och alternerade pauser. Ett långsamt och jämnt drag ger den lilla rörelse som behövs. Det är flera år sedan jag kom fram till slutsatsen att det inte behövs några fjäderfibrer för att antyda ben hos nymfimitationen, eftersom, som jag förklarar i min bok Nymphs and the Trout, när nymfer simmar gör de det med benen tätt intill kroppen, så att den bildar en strömlinjeformad profil och därför uppmärksammas inte benen av fisken mer än, på sin höjd, som en sammansmält del av kroppen. Praktiken har idag bekräftat att detta stämmer och idag används Sawyer-mönstren världen runt och fångar tusentals fiskar. Nymfer bundna i verklighetstrogen form är mycket enklare att skapa än vilket våtflugemönster som helst. Även om dessa imitationer kanske inte ser särskilt märkvärdiga ut för människoögat, så är det fisken som fäller slutavgörandet.
de olika metoderna 21
Dagsländenymfer håller benen tätt intill kroppen medan de simmar, vilket ger dem en enkel och typisk profil.
Originalteckning, gjord av Frank Sawyer, som visar tre av hans mönster: imitationer av dagsländenymf, fjädermyggpuppa (Bow Tie Buzzer) och en representation för nattsländepuppa eller sötvattenmärla (Killer Bug).
96 Frank Sawyers nymfteknik
Frank Sawyers nymfteknik
F
rank Sawyer nådde internationellt erkännande genom sina böcker Keeper of the Stream och Nymphs and the Trout och prisbelönades för sina epokgörande insatser inom flugfiske och naturvård. Mest av allt är han nog ändå känd som skaparen av fasanstjärtnymfen – the Pheasant Tail Nymph. Sawyer måste tveklöst placeras i raden av personer som har spelat en avgörande roll för flugfiskets utveckling enligt sportsliga och etiska normer. Hans flugmönster och fisketeknik formades efter mångåriga och ingående studier av insektsliv och fisk i främst Avon, en av södra Englands klassiska strömmar. Sawyer var där heltidsanställd som river keeper under en stor del av sitt liv. Hans flugmönster och teknik att fiska nymf är lika aktuella idag som när de skapades och ger det mest kvalificerade sportsliga utbyte man kan tänka sig inom flugfisket. I den här lilla men innehållsmässigt värdefulla boken har Frank Sawyers sonson Nick samlat ett urval av Franks artiklar och anteckningar, som är till god hjälp för att belysa hur fiske med nymf går till. Utöver Franks egna skisser, så har Thommy Gustavsson svarat för de tecknade illustrationerna. Thommy är känd från många andra sammanhang, bland annat som redaktör för Flugfiske i Norden.
Bokförlaget Settern