Men så berättar tränarna att det ska komma en ny kille till klubben och Mackans lagkompis Ante börjar genast bete sig konstigt – ja, riktigt elakt. Ante har förvandlats till en mobbare!
MACKAN VÅGAR
älskar fotboll mest av allt. Han drömmer om att vara som Zlatan. Eller ibland som Messi eller Cristiano Ronaldo. I verkligheten spelar Mackan i Gif, förlorarlaget som äntligen har lyckats vinna en match. Nu är fotbollen roligare än någonsin!
För första gången i Mackans liv är fotboll inte särskilt kul. Han får till och med lite ont i magen när han tänker på träningen. Och hur ska det gå i nästa match, när spelarna bråkar inom laget?
ISBN 978-91-32-16223-7
Lund_Isaksson_Mackan_vagar_org.indd 1
Helena Lund-Isaksson
www.wahlstroms.se
2013-02-04 14:04
Illustrationer Maria KällstrÜm
16223_inlaga_Mackan_vagar.indd 3
2013-02-04 11:05
1 En … två … tre … fyra … Fotbollen gick från högerfoten till vänsterfoten, tillbaka till höger och ibland upp på knäna. Markus Waltersson, helst kallad Mackan, tränade kickar på gräsmattan. Mackans rekord låg på 18. Bra mycket bättre än de tre han klarade i början. Mamma öppnade köksfönstret. – Snygga kickar Zlatan, sa hon. Vi ska äta snart, om du kan slita dig från bollen. Det kunde Mackan. Särskilt när mammas hemlagade pizza stod i ugnen. 7
16223_inlaga_Mackan_vagar.indd 7
2013-02-04 11:05
8
16223_inlaga_Mackan_vagar.indd 8
2013-02-04 11:05
Vid middagsbordet berättade mamma att de skulle åka till farmor över helgen. Oj, farmor. Mackan hade glömt att ringa farmor. Han skulle ju berätta att de vann matchen i lördags. Att de äntligen vann, efter tre förluster i rad. Med sista tuggan i munnen slog Mackan numret. – Waltersson, svarade farmor. – Hej, det är Markus, sa Mackan. – Är det min lille Markus som ringer? – Ja, vi vann matchen i lördags mot BK Sunnäng. Med 4–3. Och jag gjorde två mål. – Oj oj, sa farmor. Jag tror jag måste sätta mig. Två roliga saker på en gång. Ni vann, och min Markus gjorde två av målen. Det låter ju som rena Zlatan. Farmor kallade alltid Mackan för Markus, men det var okej. Det är väl så med gamlingar, tänkte han. Det där med smeknamn är inte riktigt deras grej. – Hur gick målen till då? undrade hon. – Det första blev när Sunnängs målvakt 9
16223_inlaga_Mackan_vagar.indd 9
2013-02-04 11:05
petade näsan. Och så gjorde jag det allra sista målet. När alla trodde att det skulle sluta 3–3 fick jag till världens snyggaste nick. Bollen flög över både spelarna och målvakten, rakt in i mål. Det ägde. – Vad sa du? frågade farmor. Ägde? Vad ägde du för något? – Inte så farmor. Det betyder att det var jättebra. Coolt och bäst på samma gång. Förstår du? − Jag förstår precis, svarade hon. – Du äger, farmor, sa Mackan. – Va, gör jag? sa hon och skrattade. Kommer du och hälsar på mig snart då? – Ja, vi kommer till helgen. – Det äger, sa farmor. Men innan dess skulle Mackan spela fotboll. Han var med i Gif och missade aldrig en träning. Det fanns inget bättre än fotboll helt enkelt. På träningarna var Mackan alltid först på plan. Strax efter kom Emil och Frank. De 10
16223_inlaga_Mackan_vagar.indd 10
2013-02-04 11:05
tränade kickar, skott och passningar. När det var dags för samling var de tre redan uppvärmda. Mackan satte sig bredvid Ante. Idag berättade ledarna, Jonas och Dag, att det skulle komma en ny kille till laget. Han hette Pål och kom från Norge. – Norge, sa Frank och himlade med ögonen. Där kan de väl inte spela fotboll heller. Har han ens sett en fotboll? – Gör dig inte dum nu Frank, svarade Dag. Det är klart han kan spela fotboll. – Det ska han allt få visa, sa Ante. Killarna skrattade åt Antes skämt. Men när Mackan tittade åt Antes håll såg han inte alls ut som om han hade skämtat. Han hånflinade. Vad menade han? Varför såg han ut på det sättet? Mackan visste inte vad han skulle tro. I skolan tillhörde Ante de tuffa. Han hade kepsen bak och fram, huvtröjan uppdragen över halva ansiktet och en stor diamant i ena örat. Dessutom var han stark. Lite för stark, tyckte Mackan. 11
16223_inlaga_Mackan_vagar.indd 11
2013-02-04 11:05
– Killar, ni vet vad som gäller, sa Dag. Ni välkomnar Pål på bästa sätt. Ni är bra kompisar och visar honom hur vi gör här i Gif. Killarna nickade. Alla utom Ante. – Klart Pål ska få veta vad som gäller i laget, viskade han till Mackan och flinade ännu mer. Ante knöt ena handen och slog mot den andra, som om han boxades. Mackan fattade ingenting. Vadå gäller? Han tittade mot Emil och Frank, men de satt en bit bort och hade nog inte hört vad Ante sa. – Vad menar du, ska du slå honom? frågade Mackan. – Om det behövs, svarade Ante. Men det håller du tyst om. Fattar du? Mackan svalde hårt. 12
16223_inlaga_Mackan_vagar.indd 12
2013-02-04 11:05
2 Träningen blev inte lika rolig som vanligt. Benen kändes tunga och Mackan hade fått ont i magen. De hade övat teknik, snabbhet och styrka. Och så match som det alltid var på slutet. När de trodde att träningen var över ville Jonas köra ett extra styrkepass. – Så att styrkan sitter som berget, sa han. Fast och hårt. Först skulle de ligga ner på mage. När Jonas klappade skulle de resa sig upp, springa allt vad de orkade till mitten av planen, vända, springa 13
16223_inlaga_Mackan_vagar.indd 13
2013-02-04 11:05
tillbaka och lägga sig ner på mage och vänta. Vid nästa klapp var det bara att köra igen. Mackan klarade alla tio gångerna. Det gjorde Emil och Frank också. Ante gav upp efter första vändan. – Nej, jag pallar inte mer. Den här övningen suger, sa han, satte kepsen på huvudet och började gå mot omklädningsrummen. Efter träningen hörde Mackan att tränarna stod och pratade om nästa match, returmatchen mot Södra Bro. Dag fick syn på Mackan. – Hur är det Mackan? sa han. Du ser lite blek ut. Har det hänt något? – Jag fick bara lite ont i magen, svarade Mackan. – Hem och vila med dig så ses vi nästa gång. Då ska vi ladda inför matchen. Ladda inför nästa match, tänkte Mackan. Hur skulle han kunna göra det? Mackan kände sig allt annat än laddad. Han var rädd. Den kvällen ville Mackan lägga sig tidigt. Mamma kände inte igen honom. 14
16223_inlaga_Mackan_vagar.indd 14
2013-02-04 11:05
− Du är väl inte sjuk? frågade hon. Han sa att han var trött. Trött efter den hårda träningen. Men väl i säng var det omöjligt att somna. Täcket skavde och kudden var inte alls så mjuk som den brukade. Han kunde inte sluta tänka på Ante. Hur skulle det bli nu? Skulle Mackan våga gå på nästa träning? Nästa dag i skolan blev inte heller som vanligt. Mackan hade en klump i magen och han ville inte spela fotboll på rasten. Det hade aldrig hänt förut. Fröken märkte att något var på tok för hon frågade hur han mådde. Han var så tyst, sa hon. Inte riktigt gamla vanliga Markus. – Jag vet inte, svarade Mackan. Det kanske är magsjuka. Men Mackan visste att det inte var magsjuka. Det var Ante-sjuka. När skoldagen var slut bestämde Mackan, Emil och Frank att de skulle gå ner till den gamla kyrkoruinen. Den låg inte långt från polishuset. Det var ganska svårt att se att
15
16223_inlaga_Mackan_vagar.indd 15
2013-02-04 11:05
resterna en gång hade varit en kyrka. Nu fanns bara de tjocka murarna kvar. Men tittade man närmare kunde man ändå förstå hur den hade sett ut. Ett stort avlångt rum i mitten och så ett mindre rum vid varje hörn. Några väggar var fortfarande höga. Där bakom kunde man smyga runt utan att bli upptäckt. Andra delar hade rasat och där fick man krypa eller åla för att inte synas. På vissa ställen fanns hål, nästan som gluggar i ett gammalt fängelse. Från hålen kunde man spana på området runt omkring, utan att själv bli upptäckt. Här hade Mackan, Emil och Frank gjort flera spaningar. På det sättet var kyrkoruinen det perfekta gömstället. När killarna kom fram till ruinen klättrade Frank upp på muren. Han ville leka kull. De delade upp sig och Mackan och Emil klättrade upp på två andra ställen. – Vem börjar ta? frågade Mackan. – Jag vill, sa Emil. – Okej. Kör! skrek Frank. 16
16223_inlaga_Mackan_vagar.indd 16
2013-02-04 11:05
Mackan sprang mot Franks håll. Vissa av stenarna var lösa men han visste var han skulle sätta fötterna. Ibland tog muren slut. Det var där de hade haft portar in till kyrkan. Där gällde det att hoppa över till andra sidan. Värsta stället kallade de helvetesgapet. Trillade man ner där var man dödens död. Nästan i alla fall. – Stopp, skrek Frank plötsligt som värsta ledaren. – Gud vad du ska bestämma, sa Emil surt. Frank pekade upp mot polishuset. En polis bil bromsade in. Det var tillräckligt för att inta spaningsläge. Snabbt hoppade de ner från muren och slängde sig på mage. De ålade fram mot närmaste glugg. – Vad är det som händer? väste Frank. Varför stannar polisbilen just där? – Det kanske har varit ett rån, väste Emil tillbaka. Eller ett mord. Ingenting hände. Frank började skruva på sig. Han undrade om han hade missat något. – Men hallå, sa Mackan. Det ligger ett polis17
16223_inlaga_Mackan_vagar.indd 17
2013-02-04 11:05
16223_inlaga_Mackan_vagar.indd 18
2013-02-04 11:05
hus där om ni inte visste det. Det kanske bara är en polis som ska in och pissa. Frank blängde på Mackan. – Du är verkligen bra på att förstöra världens bästa spaning, sa han. Mackan tittade åt andra hållet, upp mot lekplatsen. Han fick syn på två figurer som kom på cykel. Den ena liknade … Ante.
19
16223_inlaga_Mackan_vagar.indd 19
2013-02-04 11:05
Men så berättar tränarna att det ska komma en ny kille till klubben och Mackans lagkompis Ante börjar genast bete sig konstigt – ja, riktigt elakt. Ante har förvandlats till en mobbare!
MACKAN VÅGAR
älskar fotboll mest av allt. Han drömmer om att vara som Zlatan. Eller ibland som Messi eller Cristiano Ronaldo. I verkligheten spelar Mackan i Gif, förlorarlaget som äntligen har lyckats vinna en match. Nu är fotbollen roligare än någonsin!
För första gången i Mackans liv är fotboll inte särskilt kul. Han får till och med lite ont i magen när han tänker på träningen. Och hur ska det gå i nästa match, när spelarna bråkar inom laget?
ISBN 978-91-32-16223-7
Lund_Isaksson_Mackan_vagar_org.indd 1
Helena Lund-Isaksson
www.wahlstroms.se
2013-02-04 14:04