9789175697154 by Smakprov Media AB

Joaquín Viloria De la Hoz

FREDRIK THOMAS ADLERCREUTZ (1793-1852) En svensk greves militära, ekonomiska och sociala öden och äventyr i Spanskamerika

Översättning: Maria och John Wickelgren

Innehållsförteckning Inledning I. Sverige och frigörelsekampen II. Det oskuldsfullt galna fosterlandet la Patria Boba blir Gran Colombia III. Fredrik Thomas första år IV. Från greve till framstående man 1. Grevens bankrutt 2. På väg till den irländska legionen 3. Branden i Ríohacha och erövringen av Sabanilla 4. Slaget vid Ciénaga och fälttåget mot Santa Marta 5. Fosterlandskämparna belägrar Cartagena 6. Adlercreutz - befälhavare över husarerna i Magdalena V. Försäljningen av svenska krigsfartyg VI. Andra svenskar i Colombia samtida med Adlercreutz VII. Montillas, Padillas och Adlercreutz egendomar VIII. Dispyter vid mötet i Ocaña 1. Motpolerna Montilla och Padilla 2. Padillas revolt och mötet i Ocaña 3. Adlercreutz – befälhavare i provinsen Mompox IX. Civilguvernör över provinsen Mompox X. Bolívars död och belägringen av Cartagena 1831 XI. Landsförvisad på Jamaica XII. Kärlek och svek XIII. Politiska och ekonomiska nätverk samt släktskap XIV. Slutkommentarer Adlercreutz liv och historiska händelser Litteraturförteckning Arkiv Några ord från författaren ¡Gracias Joaco!

1 6 10 16 22 22 23 26 29 36 38 43 46 53 58 58 60 63 66 76 81 93 100 108 112 115 125 126 129

Inledning Av alla de svenskar som kom till Spanskamerika under frigörelsetiden är det ingen som är mer känd än greve Fredrik Thomas Adlercreutz. Han var son till en av konungarikets mest betydelsefulla personer och blev överstelöjtnant när han valde att gå med i Bolívars armé 1820. (Magnus Mörner, 1961)

Magnus Mörners uttalande ovan är anledning nog att fördjupa sig i vem Fredrik Thomas Adlercreutz var, denne framstående man, aktiv i den colombianska frigörelsekampen. Han föddes i en adlig vagga men blev moderlös i unga år. Hans fader Carl Johan Adlercreutz (1757-1815) var en av de mest aktade militärerna i sitt land och adjutant hos den svenske kungen. Efter faderns död lyckades Fredrik Thomas varken upprätthålla faderns anseende eller förmögenhet. Detta kostade honom hans militära karriär i Sverige och gjorde att han fick söka sitt öde på andra breddgrader. Med kungens samtycke begav han sig till London i slutet av 1819 för att ansluta sig till en av den irländska legionens kontingenter, och med den reste han till Amerika för att strida för de spanska koloniernas självständighet. Denne svenske greves liv var fullt av skiftande öden och äventyr. I början av 1900-talet var det den colombianske historikern Eduardo Posada som först intresserade sig för Fredrik Thomas Adlercreutz politiska och

militära liv. För mer än ett sekel sedan (1903) skrev han en kort artikel om den ansedde svensken och han utvidgade och berikade den med fler detaljer mellan åren 1923 och 1933.1 Venezuelanen Caracciolo Parra-Pérez skrev 1928 en bok om Adlercreutz baserad på de spanska och franska brev han fått av Adlercreutz. Några år senare (1941) publicerade den argentinske historikern Iso Brante i Venezuela en omfattande forskningsrapport baserad på originalbrev skrivna av Adlercreutz på svenska. Andra artiklar såsom den av Axel Paulin (1952) och Magnus Mörner (1960) refererar också till Adlercreutz. Framförallt den senare ger ledtrådar till var man kan finna ytterligare historiska dokument om greven. Utifrån nämnda dokument bestämde jag mig för att fördjupa mig i Adlercreutz liv. Mitt mål var att undersöka i vilket historiskt sammanhang han levde under åren 1820-1831 i Colombia och sätta det i relation till relevanta fakta kring frigörelsekriget som främst utkämpades i Cartagena, Mompox och Santa Marta. Det visade sig vara intressant att studera en framstående man som diplomat, politiker och militär, men också en man som under hela sitt liv misslyckades med alla sina ekonomiska och 1

Posada, Eduardo. 1903. Un prócer sueco. Boletín de Historia y Antigüedades, Academia Colombiana de Historia, Vol. I, 1903, s. 280-282. År 1933 skänkte Sveriges ambassadör i Madrid ett porträtt av greve Fredrik Thomas Adlercreutz till la Academia Colombiana de Historia. (Se: Posada. E. 1933.) År 1955 gjorde Sveriges ambassadör i Colombia samma sak till la Academia de la Historia de Cartagena (Se:Torres. A.1955).Originalporträttet tillhör hans ättlingar i Sverige och gjordes av Per Kraft d.y.(1776-1863), elev till den nyklassiske franske konstnären Louis David. Se omslaget.

finansiella förehavanden. Dokumenten beskriver ofta Adlercreutz som en god offentlig administratör, t.ex. hans insats som civilguvernör över Mompox, men de bekräftar också hans ringa känsla för affärer och begränsade företagaranda. Av denna anledning bestämde jag mig för att inte studera Adlercreutz med fokus på en isolerad, unik och intressant personlighet, utan jag ville skildra honom som ett exempel på ett mer generellt fenomen, nämligen det att många utländska militärer tog värvning i de engelska och irländska legionerna för att delta i frigörelsekriget. Här följer några frågor utifrån ovanstående resonemang. Vilka drivkrafter hade Adlercreutz för att komma till Amerika och självständighetskampen? Vilka var hans politiska idéer? Var han en vanlig äventyrare eller en legosoldat som många av hans utländska kamrater? Vad tillförde han Republiken? Hade han ett medmänskligt kapital som gjorde att han utmärkte sig mer än de andra inhemska eller utländska officerarna? Hade han någon militär, diplomatisk eller intellektuell utbildning i Europa? Varför lyckades han inte med något av de ekonomiska projekt han igångsatte? Det här arbetet kretsar kring tre teman: ett militärpolitiskt, ett ekonomiskt administrativt och ett som rör hans familjeförhållande. Alla tre är inflätade i varandra i hela texten. För att kunna genomföra undersökningen använde jag mig inte enbart av ovan nämnda bibliografier om Adlercreutz, utan också av 3

hans korrespondens med andra framstående personer i frigörelsekampen som t.ex. Bolívar, Santander, Montilla och De Francisco Martín. Jag fick också tillgång till dokument på Krigsarkivet i Stockholm (genom samarbete med Maria Wickelgren) samt till dokument i arkiven la Casa de la Moneda och la Sala de Libros Raros y Manuscritos de la Biblioteca Luis Ángel Arango i Cartagena. I april 2004 fick jag också möjlighet att besöka Latin-amerikainstitutet vid Stockholms Universitet (LAI) där jag intervjuade historikerna Magnus Mörner och Carlos Vidales. Då fick jag tillgång till ett opublicerat arbete av Vidales i vilket han sammanställt flera dokument om Fredrik Thomas Adlercreutz från de svenska arkiven. Senare fördjupade jag mig ytterligare i colombianska, svenska och venezuelanska arkiv som belyser perioder i Adlercreutz liv men detta tas inte upp i detta dokument. Det här forskningsarbetet uppstod av en ren tillfällighet efter den mejlväxling jag hade med Maria Wickelgren, en svensk språklärare och ättling till Carlos Natividad Adlercreutz Díaz Granados från Mompox (son till Fredrik Thomas Adlercreutz från Sverige och María Josefa Díaz Granados från Cartagena de Indias). Maria Wickelgren hade när hon släktforskade hittat ett av mina dokument.2 Jag vill särskilt tacka henne och hennes man John Wickelgren. Våren 2004 hade jag glädjen att bli 2

Viloria De la Hoz, Joaquín. 2000. Empresarios de Santa Marta en el siglo XIX: el caso de Joaquín y Manuel Julián de Mier, 1800-1896. Cartagena: Banco de la República, Cuadernos de Historia Económica y Empresarial, nr 7

inbjuden till Lunds Universitet av professor Inger Enkvist och Södra Sveriges Spansklärarförening. Ytterligare personer som bidragit med fakta är den norske historikern Steinar Saether, den svenske forskaren Magnus Mörner, professor emeritus och grundare av Institutet för Latinamerikastudier vid Stockholms Universitet, Carlos Vidales, colombiansk professor vid samma institut, Martha Jeanet Sierra (la Sala de Libros Raros y Manuscritos de la Biblioteca Luis Ángel Arango), Fidias Álvarez (la Academia de la Historia de Cartagena), historikerna María Teresa Ripoll och Alberto Arias von Greiff (som skaffade historiska dokument rörande Adlercreutz svenska bakgrund) samt kapten Carl von Greiff. Till sist vill jag även tacka el Comité de publicaciones de la Facultad de Administración de la Universidad de los Andes för deras stöd vid publiceringen av detta dokument. Stort tack till alla!

I. Sverige och frigörelsekampen Den svenska regeringens kontakter med de republikanska ledarna i Spanskamerika går tillbaka till andra hälften av 1700-talet. Man bör komma ihåg att venezuelanen Francisco de Miranda el Precursor (Banbrytaren) blev väl mottagen av några adelsmän (bland dem kungen) och av några svenska regeringstjänstemän då han besökte Sverige 1787. Enligt Mörner var Fransisco de Miranda den mest kände spansktalande personen som besökte Sverige på 1700-talet, och han var tvungen att besöka landet inkognito för att undvika att bli förföljd av den spanska diplomatin.3 I sin dagbok skriver Miranda att han pratade med kung Gustav III om ”Spanien och dess dekadens och extraordinära obildning”. Kungen erkände att han bara kände till några få ord på ”Cervantes språk”, men att han trots det utan större svårigheter kunde förstå det språk som talades av några asturier som besökte Sverige vid den här tiden. Miranda skriver också att detta bevisar att ”det gotiska folk som dominerade Spanien under en tid säkerligen kom från denna trakt”.4 Sedan slutet av 1700-talet var Gustav III intresserad av att landet skulle få en koloni antingen i övärlden 3

Mörner, Magnus. 1961. Estudios y documentos suecos relativos al movimiento emancipador de Hispanoamérica. Madrid: Ediciones Guadarrama, s. 14 4 Miranda, Francisco de. 1992. Diario de viajes. Caracas: Monte Ávila editores, s. 265