9789137140551

Elsa tittar skeptiskt på fönstren.

– Det där är såna fönster som man inte får öppna, tror jag.

– Snicksnack, varför skulle det vara det?

– Det är galler på dem.

Mormor glor missnöjt på fönstren. Och sedan på Elsa.

– Så nu får man inte röka på polisstationer heller nej, vilket förbannat överförmynderisamhälle, va?

Elsa gäspar igen.

– Får jag låna din telefon?

– Vad ska du göra? vill mormor veta.

– Surfa, svarar Elsa.

– Surfa vad?

– Grejer.

– Du spenderar för mycket tid på de där internetgrejerna.

– Det heter tillbringa.

– Jajaja.

Elsa skakar på huvudet åt mormor.

– Man spenderar liksom pengar, inte tid. Du går väl liksom inte runt och säger: ”Jag tillbringade tvåhundra kronor på nya byxor.” Eller gör du det va? Va? – Har du hört talas om hon som tänkte ihjäl sig eller? fnyser mormor.

– Har du hört talas om hon som INTE gjorde det eller? fnyser Elsa.

Polisen som stiger in i rummet ser väldigt, väldigt, väldigt trött ut. Han sätter sig på andra sidan bordet och ger mormor och Elsa en blick av enastående uppgivenhet.

– Jag vill ringa min advokat, kräver mormor genast.

– Jag vill ringa min mamma! kräver Elsa omedelbart.

– I så fall vill jag ringa min advokat först! insisterar mormor.

Polisen plockar med en liten hög papper.

12