9789144087436 by Smakprov Media AB

Professionellt kapital I denna senaste och viktigaste samverkan presenterar författarna en banbrytande ny agenda för att förändra framtiden för undervisning och offentlig utbildning. Idédriven, evidensbaserad och strategiskt kraftfull bekämpar Professionellt kapital de trötta argument och stereotyper av lärare och undervisning. Den innehåller åtgärder och riktlinjer för klasslärarna, administratörer, skolor och distrikt samt statliga och federala ledare. Detta är en bok som ingen lärare eller skolledare har råd att ignorera. Att undervisa professionellt eller undervisa som ett proffs, som man säger på idrottsspråk, är ett personligt löfte att ägna sig åt rigorös träning, kontinuerligt lärande, återkoppling från kolleger, respekt för fakta, positivt intresse för föräldrar, kamp för att överträffa sig själv och att engagera sig mycket mer än vad som krävs i något skriftligt avtal. Men man kan inte gå på och undervisa som ett proffs dag ut och dag in, om inte alla ens kolleger också undervisar som ett proffs. Oavsett om man är ensam i skolsalen eller arbetar i grupp innebär ”att undervisa som ett proffs” att det förtroende, den kompetens och den kritiska återkoppling man mottar från sina kolleger alltid finns hos en själv.

Hargreaves Fullan | Professionellt kapital

Andy Hargreaves är professor vid Boston Colleges Lynch Scool of Education i Massachusetts, USA. Michael Fullan är professor emeritus vid Ontario Institute for Studies in Education vid University of Toronto i Kanada.

Professionellt kapital – att utveckla undervisning i alla skolor

I den här boken hävdar författarna att om man undervisar som ett proffs innebär det ett kollektivt och mycket tydligt ansvar – där statsmakten och de fackliga organisationerna måste bortse från sina åsiktsskillnader och ta ledningen. ”Andy Hargreaves och Michael Fullan senaste bok visar att omvandla vårt offentliga skolväsende är inte magi: Den kommer från att stödja alla lärare för att ’lära ut som ett proffs’.” Randi Weingarten, VD, AFT

Art.nr 37133 ISBN 978-91-44-08743-6

www.studentlitteratur.se

978-91-44-08743-6_Cover.indd 1

9 789144 087436

Andy Hargreaves & Michael Fullan

2013-09-04 11.33

Originalets titel: Professional Capital – Transforming Teaching in Every School © Teachers College, Columbia University, New York and London 2012

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Presskopias skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 37133 ISBN 978-91-44-08743-6 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2013 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Översättning: Björn Kumm Sakgranskning: Ulf Blossing Omslagslayout: Jens Martin/Signalera Omslagsbild: fluidworkshop/shutterstock.com Printed by Graficas Cems S.L., Spain 2013

978-91-44-08743-6_01_book.indd 2

2013-08-28 08:08

En investering i kunskap ger alltid b채st r채nta. Benjamin Franklin

978-91-44-08743-6_01_book.indd 3

2013-08-28 08:08

978-91-44-08743-6_01_book.indd 4

2013-08-28 08:08

Innehåll

Författarpresentation 9 Förord 11 Inledning 19 U l f Bl o s si ng

K apitel 1

En suverän idé 23

Två sorters kapital 23 Affärskapital 24 Professionellt kapital 24 Fel strategier 28 De rätta svaren 29 K apitel 2

Konkurrerande idéer om undervisning 33

Precisera problemen 33 Undervisning – två visioner 36 Missriktad fokusering på enskilda lärares kvalitet 38 Fokus på professionens kvalitet 39 Brister i amerikansk strategi 41 Att belöna individen 42 Att lita på standardmätningar 42 Att inte bry sig om skolmiljön 44 Sammanfattning 46

978-91-44-08743-6_01_book.indd 5

2013-08-28 08:08

Innehåll K apitel 3

Stereotyper om undervisning 49

Vad är undervisning? 49 Undervisning som yrke 55 Dagens undervisning 61 Kontinuitet 62 Intensifiering 63 Misslyckade lösningar 66 Nya möjligheter och utmaningar 69 Sammanfattning 72 K apitel 4

Att satsa på kapacitet och motivation 73

Evidens och erfarenhet 73 Evidens i övermått 74 Förena forskning och praktik 76 Bästa praktik, nästa praktik 78 Att vara kapabel 82 Engagemang 86 Karriär 91 Att avsluta 93 Själva början 97 Triumfens ögonblick 99 Engagemang, kapacitet och karriär 101 Sammanfattning 104 K apitel 5

Professionellt kapital 107

Professionella och professionalism 109 Status med kvalitet 110 Status mot kvalitet 112 Status och kvalitet i återförening 115 Arbetsvillkor och kvalitet 116

978-91-44-08743-6_01_book.indd 6

2013-08-28 08:08

Innehåll

Tre sorters kapital 117 Mänskligt kapital – humankapital 118 Socialt kapital 119 Beslutskapital 122 Reflekterande praktik 126 Sammanfattning 132 K apitel 6

Professionell kultur och professionella gemenskaper 135

Individualism 138 Samarbetskulturer 144 Balkanisering 147 Krystad kollegialitet 150 Professionella gemenskaper för lärande 159 Kluster, nätverk och federationer 170 Sammanfattning 177 K apitel 7

Att iscensätta förändring 183

Det professionella kapitalet – en agenda 183 Hur förändring sker 185 Riktlinjer för handling 187 Riktlinjer för lärare 189 Riktlinjer för skol – och skoldistriktsledare 199 Riktlinjer för statliga, nationella och internationella organisationer 210 Iscensätta framtiden 222

Person- och sakregister 225

978-91-44-08743-6_01_book.indd 7

2013-08-28 08:08

978-91-44-08743-6_01_book.indd 8

2013-08-28 08:08

Förfat tarpresentation

Andy Hargreaves är professor vid Boston Colleges Lynch Scool of Education i Massachusetts, USA. Tidigare har han varit grundskollärare och undervisat vid flera engelska universitet, däribland Oxford. Han var med om att grunda det internationella institutet för förändring inom undervisningen vid Ontario Institute for Studies in Education i Toronto i Kanada. Han startade också Journal of Educational Change och var tidskriftens förste chefredaktör. Han var redaktör för första och andra utgåvan av International Handbook of Educational Change och inom USA:s American Educational Research Association har han bildat en grupp som vill aktivt förändra undervisningssystemen. Han har konsultuppdrag för en rad regeringar, stiftelser, organisationer både för lärare och skoladministratörer runtom i världen. Han har också utnämnts till hedersdoktor vid Uppsala universitet. Hans senaste böcker är Sustainable Leadership (tillsammans med Dean Fink) och The Fourth Way (också utgiven av Studentlitteratur under titeln Fjärde vägen) tillsammans med Dennis Shirley. Hans böcker har översatts till en rad olika språk. Hans hemsida är www.andyhargreaves.com. Michael Fullan är professor emeritus vid Ontario Institute for Studies in Education vid University of Toronto i Kanada. Han har också varit speciell rådgivare i undervisningsfrågor till kanadensiska provinsen Ontarios premiärminister Dalton McGuinty. Han är rådgivare i undervisningsfrågor och systemförändring i ett flertal länder och leder ledarskapskurser med sikte på förändring. Professor Fullan har skrivit en rad böcker som både fått pris och översatts till ett flertal språk. Hans senaste böcker är Change Leader, Putting the FACES on Data (tillsammans med Lyn Sharratt) och Stratosphere: Inte grating Technology, Pedagogy, and Change Knowledge. Hans hemsida är www.michaelfullan.ca. © F ö r fatta r na och S tudentlitte r atu r

978-91-44-08743-6_01_book.indd 9

2013-08-28 08:08

978-91-44-08743-6_01_book.indd 10

2013-08-28 08:08

Förord

i hade börjat skriva en ny version av What’s worth fighting for in your school, en bok vi först satte samman för mer än tjugo år sedan. Då upptäckte vi en hel ny värld som fick oss att radikalt ompröva vad det i dag är värt att kämpa för. Resultatet för vår del är en grundlig omvärdering av lärarprofessionen och dess framtid. I den här boken förser vi lärare och deras medarbetare med insikter, idéer och förslag till aktioner som dramatiskt kommer att höja deras effektivitet, vilket i sin tur kommer att innebära förbättringar för samhället och kommande generationer. Vår bok handlar inte om alternativ presenterade i småbitar och små strimmor av hopp i några enstaka klassrum eller skolor här och där. Den handlar inte om hur man ska rekrytera eller preparera några få unga och entusiastiska nya lärare som ska lyfta andarna för alla. Inte heller handlar boken om att föra skolledare längs en ett rullande band av förberedelser så att de ska kunna ersätta dem som går i pension. Och den handlar inte ens om att skapa ett parallellt system av nya friskolor (i Storbritannien: ’charter schools’) och deras internationella kopior som tänker bryta sig loss från den lokala skolbyråkratin. Snarare handlar vår bok om en kollektiv omstöpning av den offentligt finansierade undervisningen som ska omfattas av alla lärare och alla ledare i alla skolor. Och den handlar om hur detta ska genomföras med hjälp av en ny strategi som utnyttjar flertalets engagemang och kapacitet, nämligen kraften hos det professionella kapitalet. I vår första bok belyste vi och uttryckte vår aktning för läraryrket med all dess lidelse och höga syften – vilket lätt förbises när man uttalar sig om standard och förbättringsplaner, men är något som ger yrket dess vibrerande egenart och lockar människor till arbetet, trots allt. Vi förklarade att lärare måste behandlas med värdighet, som människor med eget liv och egna kar© F ö r fatta r na och S tudentlitte r atu r

978-91-44-08743-6_01_book.indd 11

2013-08-28 08:08

Förord

riärer, inte bara aktörer som måste producera resultat. Och vi uppmanade lärare och administratörer att bryta ned väggarna mellan isolerade klassrum och förvandla läraryrket till en mer samarbetsbenägen och kollegial profession – inte bara för att det innebär ett stöd för professionen, utan för att det också förbättrar elevernas lärande och prestationer. Vi har återvänt till dessa centrala teman i denna bok och fräschat upp dem så att de går att tillämpa i en ny värld för läraryrket, en värld med professionella gemenskaper för lärande och beslut som grundar sig på fakta och reformer i stor skala. Till syvende och sidst har vi kommit att kritisera och utmana lärarprofessionens hela karaktär och framtid. Det beror på vår uppfattning att vi står inför den största utmaning för lärarprofessionen som inträffat under mer än ett halvsekel. Lärarprofessionen befinner sig vid ett vägskäl, ett vägskäl högst upp i världen. Aldrig tidigare har lärare, själva undervisningen och undervisningens framtid varit så upphöjda. Det råder bred enighet för närvarande att den viktigaste av alla faktorer inom skolan, som påverkar barnens lärande och prestationer, är läraren – inte standardkrav, bedömningar, resurser eller ens skolans ledning, utan kvaliteten på läraren. Lärare betyder verkligen något. Och den goda nyheten är att det i dag existerar en känsla av desperation, i politiken, inom lärarprofessionen och även hos allmänheten, att det gäller att rekrytera fler lärare av hög kvalitet. Fler och fler människor oroar sig för kvaliteten på undervisningen. Och det placerar lärare och läraryrket i utvecklingens framkant. Men parallellt med desperationen, och kanske till och med som en följd av den, finns många argument och kanske även viss förbittring inför hur högkvalitativ undervisning egentligen ser ut och hur man bäst ska locka fram och behålla den. Vägskälet är insvept i en dimma av missförstånd när det gäller lärare och undervisning. Om vi väljer fel väg framåt, lurar avgrunder på båda sidor. 1 Det finns en väg som helt sonika utgör ett direkt angrepp på lärares pensioner och generella trygghet. Det är en konsekvens av det globala finanssammanbrottet och förväntningen att den offentliga sektorn och dess stora lärarstyrka bör få betala priset. I England har en regeringsledamot förklarat att förnämliga resultat i skolsektorn inte kommer att infinna sig förrän det införts ”lite reell disciplin 12

978-91-44-08743-6_01_book.indd 12

2013-08-28 08:08

Förord

och en del skräck” inför förlorade jobb. I Förenta staterna har andra kommentatorer kritiserat lärarlönerna, eftersom ”de lägger stor vikt vid pensionsförmåner” och, utan egentliga belägg, hävdar att yngre lärare vill ha mer pengar så snart som möjligt, vilket äventyrar tryggheten senare i livet. Men det finns ingenting som bevisar att mindre trygghet kommer att höja kvaliteten på lärare eller att unga människor efter en global ekonomisk härdsmälta ens vill göra det valet. Det här är en usel väg. 2 En annan, relaterad, väg är den monetära. I Förenta staterna finns det på delstaternas utbildningsdepartement kommittéer fullproppade med nationalekonomer som lägger fram propåer enligt vilka man ska ge lärare betalt enligt individuella prestationer – särskilt i relation till testresultaten för deras elever. Detta är de tvungna till för att anpassa sig till de särskilda anslag under namnet ”Race to the top” som de fått av den federala regeringen. Idén begränsar sig inte bara till Förenta staterna. Denna strategi har inte haft särskilt stor framgång tidigare och går rakt emot psykologisk forskning som antyder att ekonomiska belöningar bara ger bättre resultat på områden med låga löner, inte för komplicerade jobb som undervisning. Den skapar perversa incentiv för lärare med expertkunskaper att undvika besvärliga elever eller klasser som skulle kunna sänka deras resultat i de centrala proven. I bästa fall kommer prestationsrelaterad lön att göra några lärare motiverade, medan andra blir alienerade och majoriteten försummas. Det är ett politiskt knep som kommer att leda till professionell dårskap, och det bör vi hålla oss borta från. 3 En tredje, och även den relaterad, felaktig väg består i att helt enkelt förenkla undervisningen genom att reducera kraven på lärares omdömesförmåga och professionalism så att mindre kvalificerade människor kan göra jobbet. Begränsa läroplanen, övergå till teknik, spjälka upp undervisningen, undervisa för att klara de centrala proven, reducera läskunnigheten till korta koncentrerade avsnitt som man ska begripa snarare än engagera sig i texter som absorberar en – då börjar man standardisera undervisningen, inte bry sig om © F ö r fatta r na och S tudentlitte r atu r

978-91-44-08743-6_01_book.indd 13

2013-08-28 08:08

Förord

kulturell och språkmässig mångfald, behandla lärare enbart som leverantörer av regeringens politik, och man stramar åt lärarnas kapacitet att möta elevernas skiftande behov. Om detta är det slags undervisning man vill ha, krävs inte så lång tid att utbilda människor för den – då är det slut med långa studier och magisterexamen, och i stället får vi billigare, alternativa vägar till certifiering och koncentrerad utbildning. Men dessa ”alternativa” metoder utnyttjas inte av några av de mest högpresterande ekonomierna. Om man gör undervisningen dummare, då fördummar man också själva lärandet och sackar ännu mer efter de mest konkurrensinriktade undervisningssystemen och ekonomierna. Det kan inte heller vara rätt väg. Det måste finnas bättre vägar. Woody Allen skämtade när han gav oss följande råd: ”Mer än någon annan gång i historien står mänskligheten vid ett vägskäl. Den ena vägen leder oss till förtvivlan och extrem hopplöshet, den andra till total utplåning. Låt oss hoppas att vi är kloka nog att välja rätt.” De pågående försöken att göra om lärarprofessionen riskerar att göra detta skämt till verklighet! Inför alla dessa hot gör lärarna och deras organisationer rätt i att försvara sin profession – de håller fast vid sina mödosamt intjänade pensioner, motstår byråkratisk standardisering och opponerar sig mot skolsystem och ledare som försöker tvinga dem till sammanträden efter skolan med fokus på att genomföra chefernas planer, maskerade som ”professionell utveckling”. Men ibland kan detta rättmätiga motstånd förvandlas till ’defensivt vemod’ à la 1970-talet. Man längtar efter en tid då professionell autonomi var liktydig med individuell autonomi i skolsalen, en tid då lärarens omdömesförmåga utan invändningar respekterades och var vad som gällde. Inom läraryrket kan vi lika lite som inom medicinen förbättra kvaliteten genom att återvända till en version som har fyra årtionden på nacken. Den här boken försöker bringa klarhet och styrka när vi försöker lösa problemet med lärarnas kvalitet. Hur kan lärarprofessionen bli en kraft för kontinuerlig förändring, till gagn för alla individer och för samhället i dess helhet? Sedan den dag under sent 1980-tal då ett av lärarförbunden i Ontario kom till oss med frågeställningen ’What’s worth fighting for?’ har vi fort14

978-91-44-08743-6_01_book.indd 14

2013-08-28 08:08

Förord

satt forska, var för sig och gemensamt. Den gången bad fackförbundet att få någonting som var ”djupt insiktsfullt” med pålitliga och genomförbara ”riktlinjer för handling”. Nu behöver vi något mer. När läraryrket befinner sig vid framtidens vägskäl måste vi enträget och tydligt undersöka hur alla kan samarbeta för alla våra barns bästa och för nästa generation i vårt samhälle. Att undervisa professionellt eller undervisa som ett proffs, som man säger på idrottsspråk, är ett personligt löfte att ägna sig åt rigorös träning, kontinuerligt lärande, återkoppling från kolleger, respekt för fakta, positivt intresse för föräldrar, kamp för att överträffa sig själv och att engagera sig mycket mer än vad som krävs i något skriftligt avtal. Men man kan inte gå på och undervisa som ett proffs dag ut och dag in, om inte alla ens kolleger också undervisar som proffs. Oavsett om man är ensam i skolsalen eller arbetar i grupp innebär ”att undervisa som ett proffs” att det förtroende, den kompetens och den kritiska återkoppling man mottar från sina kolleger alltid finns hos en själv. Denna bok hävdar att om man undervisar som ett proffs innebär det ett kollektivt och mycket tydligt ansvar – där statsmakten och de fackliga organisationerna måste bortse från sina åsiktsskillnader och ta ledningen. Naturligtvis kan olika lärarteam falla offer för vad Irving James med en lysande formulering har kallat ”grupptänk”, när gruppen skaffar sig egen orubblig uppfattning och enskilda medlemmar följer efter utan att på något vis ifrågasätta den. Psykiatern Wilfred Bion har funnit att grupptänk uppträder i tre olika former av beteenden, till förfång för gruppens förmåga att lösa problem och växa. Den första formen är beroende: man söker ledare som kan visa vägen, den andra kamp och flykt: man angriper eller också viker man undan, och den tredje splittring: man delar upp sig i undergrupper. Grupptänk inträffar när de som administrerar systemet använder cyniska och till och med korrupta metoder för att höja resultaten i de centrala proven, ”för det gör alla”, eller när kollegiala normer tillåter att kritiken uteblir mot sarkasmer eller andra oprofessionella sätt att bete sig mot eleverna. Team och kluster som omfattar hela skolor kan också formligen kapas för att tvinga igenom toppstyrda förändringar. De kan bli grymma och krystade. Den här boken beskriver hur man åstadkommer kollektivt professionellt ansvar utan att förfalla till allmänt grupptänk eller krystad kollegialitet. Det är en bok som avslöjar hur det är att vara lärare och undersöker hur undervisningens positiva och negativa sidor ser ut och upplevs. Boken © F ö r fatta r na och S tudentlitte r atu r

978-91-44-08743-6_01_book.indd 15

2013-08-28 08:08

Förord

börjar med vad läraryrket är och gör, och går vidare till att undersöka hur vi ska rekonstruera och rekultivera professionen i dess helhet. Det är fråga om radikal förbättring av professionen för samhällets bästa och för lärarnas eget bästa. Vårt budskap är att lärare och deras egna ledare i samarbete med ledare inom systemet, som vill bygga en effektiv och verkligt ”laddad” profession, måste gripa detta avgörande tillfälle, ta itu med kärnproblemen, presentera och utveckla tydliga alternativ och förvandla de alternativen till energibringande verklighet. Det är dags att vända spelet. Det vi kämpar för är i grunden ett nytt koncept som vi hoppas och tror kan förändra allas vårt sätt att betrakta undervisning, dess kvalitet och hur man skapar den kvaliteten, Vi kallar detta professionellt kapital – att syste matiskt utveckla och integrera tre sorters kapital – humankapital, socialt kapital och beslutskapital – i lärarprofessionen. I stället för att slå in på fel vägar och gå in i återvändsgränder måste vi ge oss i väg åt ett helt nytt håll. Professionellt kapital handlar om kollektivt ansvar, inte individuell autonomi, om vetenskapliga belägg i lika hög grad som personlig omdömesförmåga, om öppenhet inför ens klienter snarare än att man ska stå på en piedestal ovanför dem och slutligen om att vara hård mot kolleger som efter alla ansträngningar och all uppmuntran misslyckas med sitt professionella uppdrag och sviker både sina kolleger och sina elever. Denna bok definierar och utformar själva essensen i professionellt kapital. Lika viktigt är att den visar hur man utvecklar professionellt kapital, hur man sprider det och hur man återinvesterar det så att man kan bidra till att skapa en dynamisk ny profession som gagnar varje skola i nationen, oavsett vilket land man lever i. Vi talar inte bara om att ha ett bra system. Professionellt kapital betyder definitionsmässigt att ha och bygga vidare på ett system som verkligen är enastående. När McKinsey & Company upptäckte att avancerade system visade allt större tilltro till kolleger som källa till inspiration och djup gående reformer, då var det just det de sade, nämligen att man bara kan bli enastående genom att ha en enastående lärarprofession. Professionellt kapital vidgar gränserna för vad lärare kommer att kunna åstadkomma för alla barn. Om vi föreställer oss att all undervisning är professionellt kapital som skapas och sprids, investeras och återinvesteras, kommer det att förändra vår förståelse av lärarprofessionen och hur den ska förändras. Vi tror att 16

978-91-44-08743-6_01_book.indd 16

2013-08-28 08:08

Förord

professionellt kapital kan lyfta dimman av missförstånd kring läraryrket och peka ut en väg framåt som blir produktiv för oss alla. Vår uppgift är att ge belägg, artikulera själva idén och visa vägen. De aktioner som blir resultatet måste med tiden inträffa överallt, men de aktioner som betyder mest för er och era kolleger måste av nödvändighet börja med er själva. När allt kommer omkring kan ingen ge er professionellt kapital. Det är en investering, ingen donation, det är varken gratisprover eller en gåva. Olika regeringar kan naturligtvis skapa bra eller dåligt klimat för investeringar i professionellt kapital genom att lovprisa lärare eller angripa dem, öka skolornas resurser eller skära ned dem och lita på att lärare kommer att göra sitt bästa eller, om de inte gör det, detaljstyra allt. Det politiska ansvaret är här enormt. Politiska ledare måste ha förväntningar, ge uppmuntran, kämpa för och investera i professionellt kapital. Men först och främst är professionellt kapital, enskilt och kollektivt, något som måste anskaffas, spridas och återinvesteras av lärarna själva – individuellt och gemensamt. Ingen kommer att vara redo att investera i någon annan person om man inte är villig att investera i sig själv. Det är i särklass bästa stället och faktiskt det första ställe där man ska börja. Att bygga professionellt kapital är därför en möjlighet och ett ansvar för oss alla – från att stödja och samarbeta med läraren i grannklassen till att omstöpa ett helt system. Att förändra ett helt system – det har vi lärt oss – är inte något slags trolleri. Det involverar och kräver absolut individuella och kollektiva investeringar i en inspirerande vision och en sammanhållen serie aktioner som bygger upp allas kapacitet och ser till att alla fortsätter lära sig samtidigt som de rör sig framåt. Vårt mål med boken Professionellt kapital är att puffa på och dra med oss individen, gruppen och hela systemet – och göra utvecklingen av professionellt kapital till en gemensam strävan som för med sig bättre lärande och prestationer överallt. Låt oss inleda denna viktiga resa för förändring.

978-91-44-08743-6_01_book.indd 17

2013-08-28 08:08

978-91-44-08743-6_01_book.indd 18

2013-08-28 08:08

Inledning

U l f Bl os si ng

I Professionellt kapital har Andy Hargreaves och Michael Fullan förenat sina krafter för att ta upp kampen för lärarprofessionen mot de ekonomiska effektivitetskraven. Vi lever i en ny tid, slår författarna fast, där den nyliberala marknadspolitiken vill se snabba och mätbara resultat i skolan till lägsta möjliga kostnad. De ryggar inte tillbaka för osminkade beskrivningar av hur lärare utsätts för som de menar närmast skändliga politiska förslag att leverera resultat till varje pris. Men lika oförställt vetter de blicken inåt skolan och beskriver hur den konservativa lärarkulturen utgör ett rejält hinder mot utvecklingen av ett professionellt kapital. Som ett alternativ till det ekonomiska kapitalet för Hargreaves och Fullan fram det professionella kapitalet som de menar byggs upp av tre sorters kapital; det mänskliga, det sociala och det de kallar beslutskapitalet. Hargreaves och Fullan har skrivit en debattbok om hur det professionella kapitalet kan utvecklas till inte bara en tillgång för bättre utbildning utan också för ett mer jämlikt samhälle. Stilen är ideologisk och visionär. I resonemanget om ett mänskligt och socialt kapital håller jag med om det mesta. Vem vill inte ha en mänsklig skola där sociala relationer uppmuntras? Debattivern får ibland resonemangen att svalla; exempelvis mellan å ena sidan lärargruppers bakåtsträvande konservatism och å andra sidan lärare som proffs på att undervisa och samarbeta, å ena sidan mellan politiker som kräver omöjliga prestationer av lärare och å andra sidan framgångsrika skolor där lärare genomför excellenta lärarinsatser. Här har jag svårare att följa med i svängningarna och instämma i författarnas alla påståenden som understöds med exempel från deras forskning. Kanske beror det på att detta inte är någon lärobok i betydelsen en orientering om kunskapsområdet professionellt kapital. Forskningsexemplen ingår inte som ett led i ett stegvis kunskapsbygge för professionellt kapital utan som illustrationer till den debatt författarna för. © F ö r fatta r na och S tudentlitte r atu r

978-91-44-08743-6_01_book.indd 19

2013-08-28 08:08

Inledning

Som debattbok är Professionellt kapital dock inspirerande. Det är lätt att instämma i Hargreaves och Fullans budskap att vi behöver en helt ny vision för skolan och för lärarna. Författarna parafraserar Nelson Mandela och säger att det inte kan finnas en tydligare bild av ett samhälles själ än hur det behandlar sina barn och deras lärare. Hargreaves och Fullan vill se lärarna som nationsbyggare för ett jämlikt samhälle. Ojämlika samhällen har det sämre i nästan alla avseenden påpekar de. De hänvisar till de nordiska länderna som placerar sig i topp när det gäller listor över ekonomisk jämlikhet och exempelvis välbefinnande bland 15-åringar. Att utvecklingen av skolan sker med andra förtecken under 2000-talet jämfört med decennierna runt 1970- och 80 talen kan vi också märka i Sverige. Då var en skola för alla parollen med ledord som likvärdighet och solidaritet. I dag är de politiska nyckeltermerna i stället valfrihet och måluppnående. Därtill har 1970- och 80-talens lokala skolutveckling ersatts av kvalitetssystem och inspektion. Det friutrymme för lokalt utvecklings arbete som reformerades fram under 1980-talet har i dag fått ge plats åt en alltmer detaljerad styrning med statliga föreskrifter för hur lärare ska planera, genomföra och följa upp undervisningen. När det i decentraliseringens spår skapas utrymme för de lokala aktörerna att agera åstadkommer det många gånger ett behov hos staten att styra genom att ”fylla i” utrymmet med nya centrala direktiv, konstaterar Rönnberg (2011). Men jag känner inte igen mig i de svallande resonemang som författarna bitvis för när det gäller relationerna mellan politiker, fackförbund och lärare. Precis som Hargreaves och Fullan påpekar är Sverige tillsammans med de nordiska länderna mera jämlika samhällen än USA och Storbritannien, vilket jag tror ger en annan ton i debatten. Visst finns det en hel del som är problematiskt i den svenska utvecklingen av skolan, men jag ser det inte som i så hög grad utmärkande för just den nyliberala marknadspolitiken som Hargreaves och Fullan gör gällande. Att exempelvis skolledare kan vara mer benägna att rätta in sig i en ’top-down’ styrning av sin skola än att ta sig an de lokala behoven och elevernas lärmiljö ser jag snarare som uttryck för en skolkultur med rötter längre tillbaks än till nyliberalismen. Tomas Englund, professor i pedagogik, skulle förmodligen inte hålla med mig. I antologin Föreställningar om den goda läraren (Englund, 2012) skildrar han och medförfattarna hur synen på läraren framträtt vid olika tider i texter av skilda slag. Englund konstaterar efter en analys av bland annat debattartiklar i 20

978-91-44-08743-6_01_book.indd 20

2013-08-28 08:08

Inledning

Dagens Nyheter att den nyliberala politiken definitivt har lett till ett förändrat utbildningslandskap. Det kanhända tänker jag, men det är viktigt att påminna sig att en skola för alla aldrig blev just detta. Den politiska retoriken kring idén var mer verklig än den pedagogiska praktiken i skolan. Under 1980-talet blev individualisering arbetssättet som skulle lösa dilemmat med en undervisning som utgick från varje elevs förutsättningar. Det utvecklades under 1990-talet till elevernas så kallade eget arbete. Men inte heller detta blev framgångsrikt (Österlind, 2005). Många elever blev lämnade till sig själva att försöka förstå vad de skulle lära sig. I Skolverkets sammanställning av forskning utpekas elevernas ensamarbete som en av orsakerna till de försämrade resultaten i skolan (Skolverket, 2009). I Sverige har ”den nya tiden” satt skolan på dagordningen som sällan förr. Skolor har förmåtts att öppna sig för omvärlden och redogöra för sin verksamhet. Skolinspektionen har påtalat brister i skolor som har drabbat elevernas lärarande hårt. Allt detta menar jag är bra. Ett stort problem är dock att kunskapen om att förbättra de brister som upptäcks inte finns spridd. Kommunerna förväntas klara av detta på egen hand. Jag menar att den kompetensen ännu inte finns fullt ut i kommunerna. Här behöver kommuner och skolor mer stöd i sin verksamhet. Att granska och mäta leder inte i sig till att saker och ting blir bättre. Jag skulle se att en del av de resurser som i dag läggs på detta i stället satsas på att utveckla stöd till skolor. Jag menar att vi behöver bevaka den vision som vår grundskola är byggd på samtidigt som vi tar in omvärlden och tacklar de nya förhållanden som råder. Vi har visserligen ett mer jämlikt samhälle än USA och en annan ton i samtalet mellan de grupper som har intresse för skolutveckling. Men det är inget som vi kan ta för givet. Vi står fortsatt inför stora utmaningar att förverkliga en inkluderande skola för alla elever i alla klassrum i hela vårt avlånga land. Vi har ett väl utvecklat professionellt kapital för detta. Ett kapital som kan bli än bättre om det också får utveckla sitt beslutskapital för att skapa en mänsklig och social lärmiljö för eleverna i skolan. Ulf Blossing, docent i pedagogik, Göteborgs universitet

978-91-44-08743-6_01_book.indd 21

2013-08-28 08:08

Inledning

Litteratur Englund, T. (2012). Föreställningar om den goda läraren. Göteborg: Daidalos. Rönnberg, L. (2011). Exploring the Intersection of Marketisation and Central State Control through Swedish National School Inspection. Education Inquiry (4), 689–707. Skolverket. (2009). Vad påverkar resultaten i svensk grundskola : kunskaps översikt om betydelsen av olika faktorer. Stockholm: Skolverket. Österlind, E. (2005). Eget arbete – en kameleont i klassrummet : perspektiv på ett arbetssätt från förskola till gymnasium. Lund: Studentlitteratur.

978-91-44-08743-6_01_book.indd 22

2013-08-28 08:08

Kapitel 3

Stereotyper om undervisning

Vad är undervisning?

ad är undervisning? De flesta av oss tror att vi vet det. När allt kommer omkring blev vi ju undervisade av lärare. Vi har livliga minnen av våra bästa lärare – hur de inspirerade oss, fick oss att tro på oss själva eller satte oss på en bättre bana i livet. Våra sämsta lärare får oss fortfarande att skaka av skratt – eller rädsla. Deras hopplösa och sorgliga beteende bidrog mycket lite till vår utbildning. Vi kommer inte ihåg alla våra lärare, men vi minns de bästa och de värsta av dem. Det är alltså ingen överraskning att vi har en klar uppfattning om lärare och vad lärare uträttar. Lärare har utgjort en stor del av vårt liv, och många har gjort ett starkt intryck på oss – ibland av godo, men inte alltid. Dessa minnen och känslor har en djup inverkan på människors åsikter om dagens undervisning och vad de vill ha – för sina egna barn och för att motivera skatter de betalar för andra människors barn. De påverkar hur människor röstar och de reformer politiker anser att de måste erbjuda för att bli omvalda. De påverkar också höga myndighetspersoner som ofta utformar politik som ska återskapa deras egen skolgång om de gillade den eller om de inte gjorde det, rätta till vad deras tidigare lärare utsatte dem för. Men minnena är selektiva. De påminner oss i bästa fall om hur det kan ha varit för tio eller femton år sedan, inte hur det är i dag. Minnena ses genom ett barns ögon – minnen av att man såg läraren undervisa, men inte hur läraren betygsatte uppsatser, förberedde lektioner eller satt i sammanträde. Och känslominnen fångar bara de mest intensiva upplevelserna – de som var ytterst inspirerande eller oförglömligt hemska. Våra minnen missar det mesta och missar också komplexiteten i vad undervisning är eller kan vara. Det är inte konstigt att så många lärare känner sig felbehandlade och missförstådda. © F ö r fatta r na och S tudentlitte r atu r

978-91-44-08743-6_01_book.indd 49

2013-08-28 08:08

3 Stereotyper om undervisning

Skolminnen blir alltså ofta stereotyper som djupt påverkar människors önskan att ändra på både undervisning och lärare. Bland dessa stereotypa uppfattningar om undervisning, och om andra former av arbete som exempelvis affärslivet eller läkaryrket som människor jämför undervisning med, finns positiva tankar om vad undervisning är, eller borde vara: • En värdefull gåva som innehas av några få lärare som är ”födda” för

uppgiften. Då gäller det att så snabbt som möjligt rekrytera dem som redan tycks ha de ”naturliga” ledaregenskaper som krävs för jobbet och ge dem kortast möjliga förberedelse så att man inte med lång och kostsam utbildning hindrar dem från att gå in i yrket. Fristående ’charter schools’ och Teach for America i Förenta staterna eller Teach First i Storbritannien opererar enligt den här principen. Locka unga och entusiastiska, akademiskt smarta och naturbegåvade lärare till skolor och stadsdelar som kommer att hjälpa fram deras talanger! Det rekommenderar man. Därefter ska man sätta dem i hårt arbete. Det är svaret.

• Praktisk tyst kunskap som man bara kan lära sig under tusentals

timmars praktik genom försök och misslyckanden. Med en skicklig och begåvad mentor och oräkneliga timmar av repetition och renodling är det övning som ger perfektion, inte forskning i elfenbenstornet. Det är erfarenheten som räknas, inte teorin. Gamla lärarveteraner håller ibland fast vid detta försvar för sin egen mödosamt förvärvade visdom. ”Vänta tills du har undervisat lika länge som jag!” säger de. Politiker kan också hävda att den gamla hårdhänta praktiska skolan överträffar den universitetsbaserade lärarutbildningens ”progressiva” politik och intellektuella självupptagenhet. Gör er kvitt de där programmen! manar de. Låt oss ge nybörjarna något mer påtagligt i stället.

• En lista på enkla undervisningsmetoder som man kan föreskriva

och även lägga upp tidsmässigt så att även lärare med minimal utbildning och låg lön kan utföra dem på ett tillfredsställande sätt. Böcker med muntra titlar som ’Teach like a champion’ (Undervisa som en världsmästare) förvandlar komplicerade idéer till snabbt

978-91-44-08743-6_01_book.indd 50

2013-08-28 08:08

3 Stereotyper om undervisning

inlärda yrkesknep med klatschiga rubriker Det är intressant att notera att man inte hittar handböcker som heter ”Heal like a champion’ (Bota som en världsmästare) eller ’Litigate like a champion” (Processa som en världsmästare) inom andra professioner! Flera allmänt accepterade kurser i läsning innehåller också texter som minut för minut exakt visar vad läraren bör göra eller säga för att få eleven att prestera på ett sätt som höjer resultaten på de centrala proven. Allt man här behöver för effektiv undervisning är detaljerade lärarinriktade instruktioner, hårt arbete och följsamhet, vilket här med en förskönande omskrivning kallas ”trohet”, från lärare när de levererar sina lektioner, skoningslös kontroll av att de verkligen gör det och resultatinriktad belöning för de duktigaste bland dem och utrensning av dem som inte klarar jobbet. Att undervisa som en yrkesman skiljer sig också från att undervisa som en världsmästare när det gäller hur många som är involverade. Världsmästare för en ensam kamp för sitt folk. Yrkesmänniskor däremot är mer effektiva i att uppnå sina aktningsvärda mål, eftersom de inte gör detta i enskilt hjältemod, utan också och i synnerhet med styrkan hos sitt team. • En exakt vetenskap som medicin som baserar sig på hårda kvanti-

tativa data och kliniska studier av vad som för det mesta fungerar för de flesta människor. De som förespråkar faktabaserad undervisning förklarar att vad som är viktigast är det som vetenskapligt har bevisats vara effektivt för att eleverna ska lyckas, inte sådant som bara är roligt för barnen eller känns bra för lärarna. Deras lösning är att avgöra vilka metoder som är mest produktiva när det gäller elevernas prestationer – exempelvis lektioner indelade i tre avsnitt, tankekartor (’mind-mapping’) eller att förutsäga handlingen i böcker eleverna fått i uppgift att läsa – och att därefter kräva att lärare verkligen använder dem med hjälp och stöd från experter som kan dessa metoder. Professionella personer i andra yrken håller sig à jour med faktabaserade metoder i stället för att hålla fast vid sådant de alltid gillat eller vant sig vid. Varför skulle lärare inte göra detsamma?

978-91-44-08743-6_01_book.indd 51

2013-08-28 08:08

3 Stereotyper om undervisning

• Databaserad verksamhet på samma sätt som inom affärslivet där

så kallade nyckeltal (’Key Performance Indicators’; KPI) på alla nivåer, från den enskilda produkten till hela företaget, höjer kraven, eliminerar spill och reducerar defekterna till nästan noll. Med utgångspunkt i principerna för tillverkning i världsklass ställer datorbaserad undervisning och databaserade ingripanden i utsikt att man ska kunna följa resultaten, särskilt i standardproven, för varje nation, varje skola, varje lärare och varje elev. Genom täta kontroller av varje elev inriktar man sig i realtid på att ta reda på var svagheter och brister finns – vem som är i täten och vem som ligger efter. Enskilt och tillsammans med andra kan lärare därefter studera kalkylblad över testresultaten och tillsammans med sina elever ingripa i precis rätt tid för att korrigera låga prestationer för speciella elever och elevkategorier, till exempel pojkar, elever med spanska som modersmål, barn med beteendeproblem och så vidare, eller i fråga om ämnen och klasser. Att sätta upp mätbara mål och riktmärken i förhållande till bästa lärare, skola eller land är ägnat att åstadkomma förbättringar bland de övriga. Att samla in data i realtid, att diskutera data och agera med utgångspunkt från data är enligt denna uppfattning själva fröet till ihärdig förbättring – som uppnås om man tar en sak i taget. Det verkar fungera i affärslivet, så varför skulle det inte fungera i skolan?

• Den outgrundliga konsten att uträtta något sublimt och samtidigt

mystiskt. Framlidne Seymour Sarason hävdade att undervisning är en form av teater. Dels handlar det om begåvning, dels om hantverk – dramatiskt, engagerande, passionerat och totalt uppslukande. I filmen Döda poeters sällskap känner sig eleverna uppfordrade att ställa sig på skolbänkarna och förklara att de själva kan bestämma sitt öde. I BBC:s The Choir förvandlar en inspirerande ung körledare en grupp motsträviga högstadieelever, som knappt kan hålla en ton och av sin musiklärare anses oförmögna att sjunga, till imponerande aktörer vid VM i körsång. Han uppnår till och med liknande resultat för gymnastiklärare i träningsoverall! Enligt denna uppfattning går det inte att fånga in undervisning (eller lärande i kvantifierade prestationer eller mätbara testresultat. Resultaten går att avläsa i hur

978-91-44-08743-6_01_book.indd 52

2013-08-28 08:08

3 Stereotyper om undervisning

lärandet ser ut och känns, vilka uppvisningar och uppträdanden som följer och vilken sorts människor eleverna i sinom tid blir. Ta bort bojorna – föreskrifterna, betygen och kalkylbladen – och släpp lärarna fria så att de kan ge sitt bästa, kreativt och inspirerande! Är inte det vad undervisning i själva verket är? • Ett heligt kall av tjänster och uppoffringar för en samhällsgemenskap

och dess allmänna bästa. De som främst ser läraryrket som ett heligt kall eller missionärsuppdrag lägger stor vikt vid lärarnas pietet och omsorg inför den gemenskap de tjänar. Lärare som ansluter sig till en offeretik bör känna ett mycket begränsat begär efter materiella belöningar – anses det. De bör vägledas av sina känslor, sin andlighet och sitt sociala engagemang. En rad trosbaserade skolor och skolsystem lägger extra vikt vid den sortens moraliska engagemang och personliga uppoffringar för undervisningen. Omsorgsetik finns det också mycket av i undervisningen för sårbara befolkningsgrupper, exempelvis minoriteter, fattiga och mycket unga och människor med speciella behov. Pliktkänsla och offervilja bör kunna segra under alla omständigheter och mot alla odds. Det gjorde moder Teresa. Det gjorde Nelson Mandela. Hjältemodiga och helt enastående lärare och rektorer gör det än i dag. Dålig lön, begränsade resurser och fasansfulla arbetsvillkor är inget skäl att ge upp. Det finns inga ursäkter. I kallelsens ögon handlar god undervisning om att göra gott. Om man rekryterar hängivna lärare med rätt inställning och därefter påminner eller kanske rent av predikar för dem om deras pliktkänsla och lojalitet, då har man också försäkrat sig om att de arbetar väl. Dåliga resultat beror bara på bristande ansträngning och hängivenhet. Arbeta mer, ge mer, avstå från att klaga på arbetsvillkor eller lön – är inte det vad lärare bör göra?

I sin klassiska The Sociologi of Teaching från 1932 pekade Willard Waller på en enda förhärskande stereotyp uppfattning om lärare och undervisning. Enligt hans inte särskilt generösa karikatyr utvecklade lärare ett slags falsk och forcerad värdighet eftersom deras skolsalar befann sig i ”ett tillstånd av bräcklig jämvikt”, och de var tvungna att lära sig att snabbt ”sitta upp i sadeln och sedan komma ned från sina höga hästar”. Efter att i åratal ha ställt frågor © F ö r fatta r na och S tudentlitte r atu r

978-91-44-08743-6_01_book.indd 53

2013-08-28 08:08

3 Stereotyper om undervisning

de redan visste svaren på förvandlade lärarna undervisningen till ”en sorglig och allvarsam historia”. Avgörande i deras karriär var det ögonblick då de till sist insåg att det enda som egentligen betydde något var vad andra lärare tyckte. Då är det knappast underligt att många på Wallers tid uppfattade läraryrket som ett jobb för ”män som inte var marknadsmässiga och kvinnor som inte kunde bli gifta”! Waller erkände att denna stereotypa uppfattning precis som alla andra stereotypa uppfattningar innebar en överdrift. Ändå fanns i den mer än en nypa sanning, sade han. Han utgick faktiskt i stor utsträckning från sig själv! Inte heller är det en helt anakronistisk uppfattning. Alltför många unga lärare får än i dag påskrivet för att de är alltför entusiastiska. I Förenta staterna är det fortfarande enligt många lärares avtal förbjudet att engagera sig i gemensam professionell vidareutbildning utanför skolschemat. Och när finanssektorn skakar av sig anställda, vart går de arbetslösa? De blir lärare! Läraryrket är ju fortfarande något man kan falla tillbaka på medan man väntar på att tiderna ska bli bättre, inte sant? I dag finns det emellertid inte bara en, utan åtskilliga stereotypa uppfattningar. Alla är delvis sanna, delvis fiktiva. De har många utgångspunkter. Och de överlappar varandra och flätas samman. Det är bara att välja vad man vill säga om lärare och undervisning – det finns alltid en stereotyp uppfattning till stöd för det. Var praktisk, visa större omsorg, var generös, följ din naturbegåvning, visa respekt för fakta, uttryck dig, backa upp allt med data, följ ditt hjärta, häng med i projektet – alla sådana förslag för att förbättra undervisningen kommer från populära och inbördes samman länkade stereotyper angående yrket. Eftersom de är baserade på ensidiga stereotyper är det lätt att ta till i överkant. • Omtanke är något beundransvärt, men alltför omtänksamma

lärare kan lätt överbeskydda barnen och försumma att utmana dem. Dessutom kan vissa av de mest omtänksamma lärarna inför obevekliga och förlamande odds bli moraliska martyrer, desillusionerade cyniker eller glädjelösa arbetsmyror. • Minneslistor på procedurer och metoder kan fungera när det gäller enkla saker som ansvarsfrågan inför skolresor eller att vara säker på att man som kirurg inte opererar fel ben, men minneslistor är 54

978-91-44-08743-6_01_book.indd 54

2013-08-28 08:08

3 Stereotyper om undervisning

inte till någon hjälp om man vill ge många minoritetsungdomar motivation att studera Macbeth eller vill kunna ta itu med en äldrevårdspatients komplicerade tillstånd eller en elev med många olika handikapp för att lära sig något. • KPI (nyckeltal) kan rikta uppmärksamheten mot sådant som är lätt att mäta, exempelvis blodkroppar, nöjda kunder eller testresultat, men de kan också dra uppmärksamheten från sådant som inte går så lätt att mäta, till exempel patienters känslor inför döden, elevers fobier inför matematik eller hur man ska inspirera pojkar att passionerat ägna sig åt sång eller läsning. • Att uttrycka sig väl när man undervisar och att hänge sig åt sin passion kan vara mycket bra, men det kan också leda till självgod narcissism, vilket är angenämt för lärarna och ger god underhållning för eleverna, men inte nödvändigtvis säkrar bra betyg. • Oberoende evidens är lika viktigt för läraryrket som för varje annan profession, men betydelsen av evidens kan överdrivas och dra uppmärksamheten från den roll erfarenhet och intuition också spelar för ens beslut, för det mesta i kombination med externa fakta, men ibland på sätt som direkt utmanar dem. Läraryrket är alltså inte endimensionellt. Det är mycket mindre enkelt än många människor tror. Dessutom är läraryrket inte bara en konst, en vetenskap eller ett heligt kall – eller ens en blandning av allt detta. Att undervisa är också ett jobb, ett yrke. Beroende på hur jobbet utformas börjar, om man gör samma saker dag ut och dag in år efter år, dessa saker till sist att prägla en.

Undervisning som yrke Vad tror ni att en av de mest tillfredsställande yrkeskarriärerna är? I Storbritannien är det år efter år att vara frisör! Som frisör tar man flera gånger om dagen under en eller ett par timmar hand om någonting ostyrigt och förvandlar det till någonting som ser fantastiskt ut. Man arbetar i en elegant omgivning och får tillfälle att prata och ha vårdande, fysisk kontakt med sina kunder. När det är klart, förklarar nöjda kunder att de är förtjusta över ens sätt att totalt förändra dem – och de lämnar mycket dricks! Och de som inte är nöjda inser att det inte lönar sig att klaga. De kommer bara inte tillbaka! © F ö r fatta r na och S tudentlitte r atu r

978-91-44-08743-6_01_book.indd 55

2013-08-28 08:08

3 Stereotyper om undervisning

Bra villkor, storartade relationer, snabba resultat och inga klagomål – bättre sätt att tjäna sitt levebröd kan man knappast tänka sig eller hur? Hur är det då med lärarjobbet? Låt oss återvända till Waller. Just hans bild av läraryrket är kanske gammalmodig, men han hade helt rätt när han förklarade att alla yrken sätter sina avtryck på dem som utövar dem. ”Vad gör läraryrket med lärarna?” frågade han. Vilka avtryck sätter jobbet på dem? Lärare är inte fullständigt fria individer. De formas av omständigheterna och är produkter av sin arbetsmiljö. I dag finns det inte bara ett sätt att undervisa. Hur det känns att vara lärare och göra jobbet varje dag är något som varierar. Det beror på vad man vill uträtta i jobbet, huruvida man kan motsvara sina egna och andra människors förväntningar, hur ens jobb är utformat, vilka kontakter och relationer man har med kolleger och under vilka omständigheter man arbetar. Hur läraryrket är utformat avgör vilken sorts lärare som anställs och vad de så småningom blir. Offentligt ägda skolor i USA och Kanada, ’public schools’, drivs inte på villkor som kan mäta sig med flotta kontor eller eleganta salonger. Lärarnas villkor är i bästa fall medelmåttiga, och i många skolor i USA:s städer är de ofta eländiga. Lärarna må ha berömvärda mål och förväntningar för egen del – att betyda något för barnen och deras liv, kanske, eller inspirera dem att börja studera någonting helt nytt – men de ansätts också ständigt av andra människors mål och förväntningar – att höja testresultaten, lugna ned alltför ambitiösa föräldrar, hålla sig till grunderna, lyfta hela skolan på ett år eller ännu kortare tid eller genomföra de senaste älsklingsprojekten. Om lärarna har tur, då har de utmärkta ledare som stöder dem. Mindre tursamma lärare får ledare som är inkompetenta, likgiltiga, kontrollbenägna eller korrumperade, ledare som är mer benägna att lyssna på order från sina överordnade än att uppmärksamma sina lärares och elevers behov; eller också får lärarna ledare som kommer och går, får sparken eller flyttar vidare så fort det blir besvärligt. Resultaten i skolsalarna inger vanmakt, för det tar lång tid för lärarna att se frukten av sina ansträngningar, eller också känns resultaten helt irrelevanta eftersom tester inte tycks mäta vad lärarna försöker åstadkomma. Om man vill förändra lärarna, måste man förändra det arbete lärarna utför, och därefter anlita bra och väl förberedda människor som kan göra det. Till skillnad från frisörens yrke idkas undervisning ofta under bristfälliga villkor och möter motstridiga förväntningar och krav. Det påminner mer om 56

978-91-44-08743-6_01_book.indd 56

2013-08-28 08:08

3 Stereotyper om undervisning

’triage’ (snabba beslut om liv eller död, ö.a.) nära fronten än om den kliniskt kontrollerade miljön kring ett operationsbord på ett undervisningssjukhus. Naturligtvis kan några få hjältemodiga lärare triumfera över alla hinder och vinna mot alla odds genom att ägna hela sitt liv åt de barn de tjänar. Även om deras kolleger kokar av avund, älskar medierna den här sortens lärare. Vi bör vara tacksamma att vi har dessa fåtaliga hjältar, men precis som med ”födda” lärare och ledare går det inte att driva ett helt skolsystem enbart med dem. Även de bästa lärare och deras ledare är typiskt nog tvingade att fungera i, anpassa sig till och klara av omständigheter som har mer gemensamt med dem vi beskriver nedan: 1 Delstaten New York under sent 1990-tal. Lärare efter lärare beskrev vilken inverkan de centrala proven hade haft på deras elever. En lärare brukade basera sin undervisning på ”litteratur och teorier om hur människor lär sig saker – en mångfald av hjärnor och samarbete om lärandet”. Men så kom proven. Läraren övergick till ”ljusbilder och anteckningar” Efter ungefär en vecka frågade några av ungdomarna: ”Ska du undervisa så här resten av året?” ”Tyvärr”, svarade deras lärare, ”måste jag troligen det. Jag har sett proven och det frågas bara om fakta, fakta, och åter fakta. Jag kan absolut inte låta er ta det här provet om jag vet att jag inte har använt den bok skoldistriktet har gett oss.” Ändå var delstatens läroplan som var utgångspunkt för proven mindre krävande och relevant än denne lärares tidigare sätt att undervisa. Läroplanen var mer ”inriktad på fakta, många fler data, vokabulär, identifikation, snarare än frågor som kritiskt gick på djupet.”. Läraren förklarade: ”Hör ni ungar, jag gillar inte det här mer än ni gör, men jag kan inte leva med mig själv personligt eller professionellt, om jag vet att jag inte undervisat er så att ni kan hoppa genom den där cirkusringen”. 2 Provinsen Ontario, Kanada, 2009. För sju år sedan krisade en grundskola i en förstad. Nu dansar man på taket. Läskunnigheten har stadigt ökat. Resultaten är påtagliga. Det sker inga plötsliga hopp i testresultaten till följd av att man undervisat enbart för proven eller tagit någon annan genväg. Lärare och elever har totalt förändrats. Alla lärare bekymrar sig om alla elever, inte bara om dem de har © F ö r fatta r na och S tudentlitte r atu r

978-91-44-08743-6_01_book.indd 57

2013-08-28 08:08

Hargreaves Fullan | Professionellt kapital

Professionellt kapital – att utveckla undervisning i alla skolor

Art.nr 37133 ISBN 978-91-44-08743-6

www.studentlitteratur.se

978-91-44-08743-6_Cover.indd 1

9 789144 087436

Andy Hargreaves & Michael Fullan

2013-09-04 11.33