DET SISTA SLAGET Tomas Dรถmstedt VILJA
Titel: Det sista slaget Författare: © 2013 Tomas Dömstedt Omslagsfoto: IBL Bildbyrå Första upplagan 2013 Sidantal: 20 Lättlästnivå: 2 av 4 (Medium) Lix 12 ISBN 978 91 7567 000 3 Vilja förlag – en del av Nypon förlag AB info@viljaforlag.se www.viljaforlag.se www.facebook.com/viljaforlag
Tomas Dรถmstedt
Det sista slaget
Vilja fรถrlag
Vilja-bรถcker av Tomas Dรถmstedt: De falska breven Det sista slaget Sara och Sami flyttar ihop
– Idag har vi varit ihop i tre månader, säger han och ger henne en kram. Oj då, tänker hon. Så länge. Ändå känns det inte riktigt bra. Så hon säger bara ”mm” och kramar knappt tillbaka. – Jag tycker att vi går ut och firar det ikväll, säger han och ser på henne. Jag bjuder. – Nej. – Vad då, har du annat för dig? – Nej, jag har inget annat för mig. Men du behöver inte bjuda. 5
– Men jag vill bjuda! – Jag hör det, men jag vill inte bli bjuden. Fattar du? Han nickar, men hon ser på honom att han inte alls förstår. Det hon vill ha av honom är sådant som inte går att köpa. Hon vill ha kärlek! Men hon vill också ha roligt. Och kanske det viktigaste: Hon vill inte att han jämt bestämmer. Ska det bli mer än tre månader tillsammans så måste han fatta det. Hon ville inte att han bjöd henne, men han fick välja vilket ställe de skulle gå till. 6
Men nu när de sitter där ångrar hon att han fick göra det. Okej, varken hon eller han har råd med någon lyx. Men vad är det här? En sunkig pizzeria. Med stolar av plast och en gapig teve på väggen. Och bord som inte ens är rena. Men hon säger inget. Det är inte sådant som är viktigt. Det viktiga är att det är hon och han nu. Så att de får tid att känna efter om det här är rätt. De är tysta medan de äter. Det stör henne att han inte säger något. 7
Att hon själv inte kommer på något att säga stör henne ännu mer. Det är de två nu. Men hon vet inte ... Visst tycker hon väl om honom. Han är snäll. Bryr sig om henne. Men mer? Plötsligt sträcker han sig över bordet och tar hennes hand. Hon ler mot honom. Men han ser så allvarlig ut. Det är något med det där allvaret som hon inte gillar. Hon vill skratta, ha roligt, ta det på lek! Det heter ju kärlek, en kär lek, då ska det väl vara det också!
8
Först håller han hennes hand löst. Smeker den lite tafatt. Men sedan blir greppet hårdare. Det gör nästan ont. Just som hon tänker dra tillbaka handen säger han: – Jag älskar dig. Hon kan inte hjälpa det, men hon skrattar till. För att det kommer så oväntat. Och för allt detta tunga allvar. Men han skrattar inte tillbaka. Ler inte ens. – Ja? säger han. – Vad då? säger hon.
9