9789144105673

11 mm

Vetenskapsteorin handlar om själva grundvalen för hur man bör bedriva vetenskap, och författaren argumenterar för att det finns två vitt skilda tillvägagångssätt. Två traditioner – positivism och hermeneutik – som utkämpat häftiga stridigheter ända sedan de moderna socialvetenskapernas uppkomst. Dessa skillnader är omfattande och gäller inte bara metodfrågor eller andra formaliteter, utan handlar om skilda filosofiska ståndpunkter: människosyn, etik, estetik, kunskapsteori, samhällsuppfattning, livssyn och värdefrågor.

Genom att på ett pedagogiskt sätt ställa en rad centrala begrepp mot varandra framgår det tydligt hur dessa motsättningar gestaltar sig i den vetenskapliga teorin och praktiken.

Såsom synen på förståelse och förklaring, fakta och värderingar, distans och engagemang, abstraktion och konkretion, avbildning och tolkning, sak och person, förutsägelse och förändring, förnuft och känslor.

| Om positivism och hermeneutik

Om positivism och hermeneutik

Sten Andersson

Sten Andersson är fil.dr i sociologi, författare och översättare. Han har skrivit en rad böcker, forskningsrapporter och artiklar i vetenskapsteori och socialfilosofi, och han är en av våra främsta facklitterära översättare med ett par hundra verk.

Om positivism och hermeneutik Sten Andersson

Art.nr 38857 ISBN 978-91-44-10567-3

www.studentlitteratur.se

978-91-44-10567-3_01_omslag.indd Alla sidor

9 789144 105673

2014-10-31 10:51

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 38857 ISBN 978-91-44-10567-3 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2014 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Författarporträtt: Christer Ehrling Printed by Graficas Cems S.L., Spain 2014

978-91-44-10567-3_01_inlaga.indd 2

2014-10-31 10:46

INNEHÅLL

Förord 5 Inledning om den vetenskapshistoriska situationen 7

© Författaren och Studentlitteratur

Två forskningsideal: Positivism (P) och Hermeneutik (H) 15 P

Naturvetenskapligt forskningsideal 21

H

Socialvetenskapligt forskningsideal 29

P

Enhet mellan fysiska och sociala fenomen 35

H

Åtskillnad mellan fysiska och sociala fenomen 41

P

Förklaring 49

H

Förståelse 55

P

Allmängiltighet 61

H

Totalitet 67

P

Materia 73

H

Sociomateria 77

P

Abstraktion 83

H

Konkretion 89

P

Förenkling 93

H

Problematisering 97

P

Avbildning 103

H

Tolkning 109

3

978-91-44-10567-3_01_inlaga.indd 3

2014-10-31 10:46

Innehåll

P

Åtskillnad mellan fakta och värderingar 115

H

Enhet mellan fakta och värderingar 121

P

Åtskillnad mellan förnuft och känslor 129

H

Enhet mellan förnuft och känslor 133

P

Distans 137

H

Engagemang 141

P

Opartiskhet 147

H

Partiskhet 151

P

Förutsägelse 155

H

Förändring 161

P

Åtskillnad mellan vetenskap och person 169

H

Enhet mellan vetenskap och person 173

P

Åtskillnad mellan vetenskaplig och utomvetenskaplig kunskap 179

H

Enhet mellan vetenskaplig och utomvetenskaplig kunskap 183

© Författaren och Studentlitteratur

Sammanfattande schema (P) och (H) 187 Litteratur 189 Personregister 197 Sakregister 201

4

978-91-44-10567-3_01_inlaga.indd 4

2014-10-31 10:46

© Författaren och Studentlitteratur

FÖRORD

Detta är en kort introduktion i vetenskapsteori som framför allt vänder sig till samhällsvetare, humanister och kulturvetare i vid mening.

Vetenskapsteorin är en metavetenskaplig forskningsdisciplin, alltså en vetenskap om vetenskap. Den behandlar frågor som rör själva grundvalen för hur man bedriver och bör bedriva vetenskap. Det gör att vetenskapsteorin gränsar till filosofin, och ibland använder man också ordet vetenskapsfilosofi som alternativ beteckning. Man kan säga att vetenskapsteorin ställer frågan: Vad gör vetenskapen när den vetenskapar?

Jag ska i denna lilla skrift försöka visa att det finns åtminstone två i grunden olikartade sätt att se på hur man bör bedriva socialvetenskaplig forskning. Skillnaden mellan dessa två synsätt är omfattande och gäller inte bara metodfrågor eller andra formaliteter, utan handlar om skilda filosofiska ståndpunkter – människosyn, etik, kunskapsteori, samhällsuppfattning, livssyn, värdefrågor. Lite tillspetsat rör det sig helt enkelt om två olika världsåskådningar.

Dessa två grundperspektiv har följt de moderna samhällsvetenskaperna ända sedan begynnelsen, och de är lika aktuella i dag som de var för drygt hundra år sedan. Det har också förts en livlig debatt mellan de två lägren, även om temperaturen 5

978-91-44-10567-3_01_inlaga.indd 5

2014-10-31 10:46

har varierat och det funnits både ”varma” och ”kalla” perioder.

Livligast var kanske debatten när samhällsvetenskaperna bildades runt förra sekelskiftet, men det fanns också en mycket het period på 1960- och 70-talen, som sedan svalnade. I dag tycks vi ha fått den märkliga situationen att det ena lägret arbetar på i det tysta utan att låtsas om att forskandet inbegriper djupa filosofiska problemställningar. Samtidigt har det andra lägret återupptagit de filosofiska frågorna med all deras bredd, med nya och spännande perspektiv på gamla frågeställningar.

Man kan säkert använda olika termer för att beteckna dessa båda vetenskapsteoretiska strömningar. Jag har valt begreppen positivism och hermeneutik. Ordet positivism var en gång i tiden ett honnörsord, men i dag är det knappast någon som med stolthet skulle resa sig upp och säga: Jag är positivist! Det har blivit något av ett skällsord. Det är kanske därför som denna riktning helst undviker att diskutera vetenskapsteoretiska problem. Man jobbar på som om dessa frågor inte existerade – och det har man gjort med stor framgång; merparten av all forskning som bedrivs är positivistisk.

Men även om den positivistiska forskningen har varit framgångsrik, bland annat genom omåttligt generösa forskningsanslag, så innebär ju inte det att den är sann, viktig, värdig, insiktsfull eller liknande. Att den är framgångsrik behöver inte betyda mycket mer än att den går på högvarv.

De vetenskapsteoretiska frågorna handlar inte om vem som får störst forskningsanslag, utan om hur vi ser på människan och samhället, på oss själva som forskare, och vilken värld vi vill leva i.

Göteborg 2014

Sten Andersson

© Författaren och Studentlitteratur

Förord

6

978-91-44-10567-3_01_inlaga.indd 6

2014-10-31 10:46

© Författaren och Studentlitteratur

INLEDNING OM DEN VETENSK APSHISTORISK A SITUATIONEN

Våra moderna vetenskaper formades på 1800-talet, även om de var resultatet av en utveckling som hade sträckt sig under flera århundraden. Man kan säga att de moderna vetenskapernas genomslag både speglar och är ett svar på den sociala omvandling som ägde rum vid denna tid, då det traditionella jordbrukssamhället mötte det framväxande industrisamhället med all dess kraft. Kollisionen var oundviklig.

Allt förändrades och splittrades. Människorna rycktes upp med sina rötter från landsbygden och tvingades flytta in till städerna – den traditionella familjebildningen slogs sönder; hantverket – handens verk – ersattes av maskiner och en industriell produktion; myllret av olika små furstendömen och andra lokala maktcentra ersattes av den framväxande statsbildningen, och sist men inte minst utmanades religionen – denna enorma maktfaktor och dominerande världsåskådning – av en ny kunskapsform: vetenskapen. ”Det vetenskapliga projektet” blev att överta religionens roll.

Vetenskapsmännen blev de nya prästerna, och universitetens katedrar och laboratorier de nya predikstolarna.

Förutsättningen för att lyckas med det vetenskapliga projektet var att man kunde leverera ett lockande alternativ till religionens världsåskådning, en tro på andra värden och förklaringar.

7

978-91-44-10567-3_01_inlaga.indd 7

2014-10-31 10:46

Som ett led i detta ”paradigmskifte”, för att använda Thomas Kuhns berömda uttryck, krävdes vetenskapliga underverk som kunde konkurrera med religionens mytiska under.

Sådana vetenskapliga underverk kunde beskådas mitt bland människorna. Arkitekterna ritade och lät i storstäderna uppföra gigantiska byggnader som fick Babels torn att framstå som en hydda. Ångmaskinen och elektriciteten skapade produktionsformer och kommunikationsmedel som ingen tidigare hade skådat. Tåg och bilar rusade fram med en ofattbar hastighet, man kunde kommunicera tvärs över haven med telegraf och telefon, och enorma fartyg som Titanic fick Noaks ark att te sig som en gisten eka – även om just Titanics öde inte blev mycket bättre. Teleskopen gjorde att man kunde se rakt in i himlen, och med mikroskopens hjälp öppnade sig ett mikrokosmos som ingen tidigare hade sett. Sjukdomar kunde botas på mirakulösa sätt genom kirurgi och kemiskt framställda läkemedel – minst lika häpnadsväckande som berättelserna om hur Jesus botade blinda och lama. Och med röntgenstrålar kunde man ta bilder av människans inre.

Bakom alla dessa underverk låg en osedvanligt sinnrik och lyckad kombination av teknik och naturvetenskap. Den naturvetenskapliga forskningen gav upphov till en teknisk expansion av aldrig tidigare skådat slag, samtidigt som de tekniska uppfinningarna i sig möjliggjorde ännu större naturvetenskapliga framsteg. Teknik och naturvetenskap blev den fruktbara symbios som grundlade vårt samhällssystem.

Men även om vetenskapen kunde uppvisa underverk, hade den just religionen som sin starkaste motståndare. Och även om vetenskapen till slut skulle gå segrande ur denna kamp, hade den skördat sina offer. En av astronomins förgrunds­gestalter,

© Författaren och Studentlitteratur

Inledning om den vetenskapshistoriska situationen

8

978-91-44-10567-3_01_inlaga.indd 8

2014-10-31 10:46

© Författaren och Studentlitteratur

Inledning om den vetenskapshistoriska situationen

Giordano Bruno, brändes på bål år 1600 av den katolska inkvisitionen för sina teser om att universum är oändligt och att jorden inte är universums medelpunkt, teser som inte stämde med de religiösa dogmerna. Jean-Jacques Rousseau, en av pedagogikens pionjärer, fick se hur hans berömda verk Émile eller Om uppfostran brändes på bål av ingen mindre än Paris bödel bara några veckor efter att den lämnat tryckpressarna i mitten på 1700talet. Och Charles Darwin, som utmanade Bibelns skapelse­ berättelse genom att hävda att människan och alla andra arter var en produkt av naturens egen utveckling och ”det naturliga urvalet”, väntade i tjugo år med att ge ut sin bok Om arternas uppkomst av rädsla för att bli avrättad; när han slutligen tog mod till sig och lät publicera den år 1859, bröt helvetet lös.

Det finns många exempel på hur riskabelt det var att tänka vetenskapligt under denna brytningsperiod, och det finns många exempel på såväl orädda som fega vetenskapsmän. Men de flesta försökte nog gå någon sorts medelväg eller snarare balansgång, vilket är tydligt hos klassiska filosofer som Spinoza, Berkeley, Leibniz, Kant och Hegel: de utvecklar system och tänkesätt som egentligen har mycket litet att göra med religiösa tankegångar, men draperar sina texter i en ”gudsförklädnad” för att slippa bli avsatta eller i värsta fall avrättade.

De använder stundtals ett religiöst språk, men talar egentligen om vetenskapen.

Så såg situationen ut för naturvetenskaperna. När det gäller samhällsvetenskaperna eller socialvetenskaperna formas deras angrepp på religionen som en mer direkt och uttalad religionskritik. Gud är död! skriker Friedrich Nietzsche med full hals i Så talade Zarathustra. Religion är opium för folket! proklamerar Karl Marx minst lika högljutt i Kommunistiska manifestet. Det 9

978-91-44-10567-3_01_inlaga.indd 9

2014-10-31 10:46

är religionen som förtrycker de fattiga med uppmaningar om att man ska arbeta i sitt anletes svett och vara nöjd med sin lott. Eller som den avrättade fackföreningspionjären Joe Hill sjunger: You’ll get pie in the sky when you die – efterrätten serveras i Himmelriket.

De flesta klassiska sociologer, psykologer, pedagoger och filosofer mobiliserar vid denna brytningstid ett slags frontalangrepp på religionen, stimulerade av de nya naturvetenskapliga upptäckterna. Syftet är att se religionen och de religiösa fenomenen som något annat. Sociologer som Max Weber och Émile Durkheim ägnar en stor del av sin kraft åt att förklara religionens uppkomst och ge andra tolkningar av det religiösa handlandet och moralen. Weber studerar alla de stora världsreligionerna, men är mest känd för sin banbrytande lilla skrift Den protestantiska etiken och kapitalismens anda, där han hävdar att den stränga arbetsmoralen bland exempelvis kalvinister och metodister var en förutsättning för kapitalismens uppkomst. Den ”arbetsnarkomani” som dessa religiösa strömningar uppmuntrade hos sina anhängare skapade den bästa arbetskraft som kapitalisterna kunde tänka sig, samtidigt som protestantismen även uppmuntrade ett asketiskt leverne där man skulle spara och investera i stället för att spendera, vilket genererade ännu större kapital. Detta var en suverän formel för världslig framgång, klädd i en religiös språkdräkt. Émile Durkheim behandlar också han de stora världsreligionerna. Han gör det i sitt jämförande verk Det religiösa livets elementära former, där han försöker hitta de gemensamma nämnare som ligger till grund för alla religioner. Och liksom Weber ger Durkheim en sociologisk förklaring till religionen: samhället ”använder sig” av religionen för att skapa samman-

© Författaren och Studentlitteratur

Inledning om den vetenskapshistoriska situationen

10

978-91-44-10567-3_01_inlaga.indd 10

2014-10-31 10:46

© Författaren och Studentlitteratur

Inledning om den vetenskapshistoriska situationen

hållning eller integration med hjälp av gemensamma symboler och ritualer. Ytterst är gudsbegreppet liktydigt med samhällsbegreppet. Det är egentligen samhället som människorna dyrkar genom sitt gudsbegrepp, enligt Durkheim. Även psykologerna omtolkade religionen. Sigmund Freud, psykoanalysens grundare, behandlar religionen i framför allt sina två verk Totem och tabu och En illusion och dess framtid. Som i nästan allt Freud skrev så hänförde han även religionens uppkomst till incestproblematiken och det berömda Oidipuskomplexet. Gud tolkas som en fadersgestalt, och det är ur kombinationen av faderslängtan och fadersskräck som de religiösa begreppen om skuld, skam, ånger och liknande uppstår. Tidigare var det i biktstolen som människorna kunde avlasta sig sin skuld. Nu blir det på den psykoanalytiska ”soffan” som man får syndernas förlåtelse genom att berätta för Freud och andra psykoterapeuter om sina mardrömmar och lidelser.

Så här skulle man kunna fortsätta. Poängen är emellertid enkel: den moderna vetenskapen hade inte kunnat uppstå om den inte hade tagit sig an religionen, både genom direkta angrepp och genom omtolkningar. Det är viktigt att hålla detta i minnet, inte minst med tanke på dagens postmoderna situation då religionen åter har aktualiserats i frågor kring dödshjälp, kloning, genmanipulerad föda, stamcellsforskning, aborter och synen på homosexualitet. Därtill kommer de nya religioner som spridit sig till västvärlden, framför allt islam, med en i stora stycken annorlunda världsbild än vår. I dag står religionen och vetenskapen åter inför stora utmaningar, där det handlar om vilka tolkningar av världen som ska ges företräde.

Men det som framför allt dominerat vetenskapen under den drygt hundraåriga perioden mellan det moderna och det post11

978-91-44-10567-3_01_inlaga.indd 11

2014-10-31 10:46

Inledning om den vetenskapshistoriska situationen

moderna är de politiska motsättningarna. Det räcker att nämna rasbiologin och förintelselägren, hotet från fascismen och kommunismen, som fördrev och mördade alla olik­tänkande, inklusive vetenskapsmän. Och röken från gasugnarna och bokbålen kastar sin mörka skugga över Europa och stora delar av världen än i dag.

Den moderna naturvetenskapen har alltså bidragit till att genomföra en av världshistoriens mest genomgripande samhällsomvandlingar. Det har den kunnat göra tack vare en unik och osedvanligt lyckad förening mellan teori och praktik, som strålar samman vid just denna tidsperiod i västvärlden.

Många av de naturvetenskapliga uppfinningar som såg dagens ljus i vår del av världen vid ingången till den moderna epoken hade nämligen redan uppfunnits av andra kulturer långt tillbaka i historien. Som exempel kan vi ta krutet. Det uppfanns inte av Alfred Nobel, som vi gärna vill tro, utan av kineserna för tusentals år sedan. Men till skillnad från industrimagnater som Nobel, omvandlade de gamla kineserna inte sin naturvetenskapliga insikt till någon avancerad teknisk produktion. Samma sak gäller boktryckarkonsten, som vi stolt brukar tillskriva Gutenberg. Också den hade kineserna uppfunnit långt innan tryckpressarna började rassla i vår del av världen. ”Papper infördes i Kina tusen år tidigare än i västvärlden, och boktryckning påbörjades troligen i slutet av 600-talet”, skriver Manuel Castells.

© Författaren och Studentlitteratur

ӷ

12

978-91-44-10567-3_01_inlaga.indd 12

2014-10-31 10:46

© Författaren och Studentlitteratur

Inledning om den vetenskapshistoriska situationen

Vad var det då som gjorde vår naturvetenskap så speciell? Och vad var det hos vår teknik som gjorde att den kunde åstadkomma det som andra misslyckats med?

För det första finns det olika former av tekniker på samma sätt som det finns olika former av naturvetenskaper. Den teknik som dominerade under den förmoderna epoken, i det traditionella bondesamhället eller det som också kallas feodalismen, var bunden till dess produktionssätt. Denna teknik var liktydig med hantverk. Man producerade i stort sett själv vad man behövde, och det man inte kunde göra på egen hand skaffade man sig genom byteshandel (eller genom krig och plundring).

Denna hantverksmässiga teknik innebar att producenten stod i en tät, oskiljaktig förbindelse med sin produkt. Producentens personlighet präglade i hög grad produkten – ett kännetecken som vi ju än i dag förknippar med hantverk.

På samma sätt som det var ett personligt förhållande mellan producent och produkt, överfördes också den tekniska eller naturvetenskapliga kunskapen på ett personligt sätt – ja, kunskapen var personlig. Antingen gick den i arv från föräldrar och släktingar eller så gick man som lärling hos någon kunnig hantverkare eller ”mästare”, och den kunskap som då förmedlades var alltid präglad av personen i fråga. Detta visar sig exempelvis i att skickliga antikhandlare och konstkännare än i dag kan avgöra vilken hantverkare som har gjort en viss möbel för flera hundra år sedan.

Denna personliga och traditionsbundna tekniska och naturvetenskapliga kunskap förändras i och med den kapitalistiska industrialiseringen. Dess produktion var och är inriktad på en anonym varumarknad: massproduktion för masskonsumtion.

Därmed skiljs producenten både från sina produkter och från 13

978-91-44-10567-3_01_inlaga.indd 13

2014-10-31 10:46

sina produktionsmedel. Här är det inte fråga om att producenten ska prägla produkten, utan denna ”prägel” sätts av maskinerna i form av en standardiserad teknik. Kunskapen ska avhändas alla personliga särdrag till förmån för en anonym, allmängiltig kunskap. Det finns inte en konstkännare i världen som kan avgöra vem som tillverkat en viss standardiserad produkt. I en mening heter vi alla Billy, som den berömda bokhyllan.

Den naturvetenskapliga kunskapen skiljs från både producenterna och konsumenterna även i en annan mening: vi har inte längre någon djupare kännedom om den teknik vi använder. Men de som kunde sitt hantverk, förstod också i grunden och i detalj sin produkt och hur den producerades.

Det var genom att lösa upp de personliga banden och deras förankring i traditioner som förutsättningarna skapades för den industriella kapitalismen – och för den moderna naturvetenskapen. Och det var den alldeles unika föreningen och dialektiken mellan en abstrakt naturvetenskaplig teori och en praktik byggd på standardiserad teknik som utgjorde själva motorn i denna utveckling.

Därtill kom att det krävdes en helt annan syn på naturen än den som hade varit rådande. Naturen måste avmystifieras och betraktas som en teknisk resurs, en naturresurs, för att det vetenskapliga projektet skulle kunna genomföras. Det innebar att man var tvungen att upplösa den naturmystik och det magiska förhållande till naturen som hade existerat i tidigare epoker.

© Författaren och Studentlitteratur

Inledning om den vetenskapshistoriska situationen

14

978-91-44-10567-3_01_inlaga.indd 14

2014-10-31 10:46

© Författaren och Studentlitteratur

Två forskningsideal: Positivism (P) och Hermeneutik (H)

När de moderna social- eller samhällsvetenskaperna växte fram mot slutet av 1800-talet, hade de att ta ställning till den naturvetenskaplighet som hade visat sig vara så framgångsrik och som ständigt tycktes överträffa sig själv. Man ställdes inför den avgörande frågan: Ska socialvetenskaperna grundas på det rådande naturvetenskapliga forskningsidealet eller ska de grundas på ett helt annat forskningsideal?

Det mest närliggande svaret – som också kom att bli det dominerande – är att även socialvetenskaperna ska arbeta i enlighet med naturvetenskaperna. Socialvetenskaperna ska på samhällets område försöka åstadkomma det som naturvetenskaperna uppnått i förhållande till naturen. Psykologer, sociologer och andra socialvetare ska tillägna sig de naturvetenskapliga forskningsmetoderna och arbeta som ”sociala ingenjörer” för att skapa lösningar på de problem som individen och samhället ställs inför. Denna syn på samhällsvetenskaperna har därför kallats social ingenjörskonst.

Det är som sagt ett närliggande svar. Inte bara med tanke på vad naturvetenskaperna hade uppnått, utan också mot bakgrund av de sociala problem som uppstod vid övergången från det förmoderna till det moderna samhället. När traditionerna 15

978-91-44-10567-3_01_inlaga.indd 15

2014-10-31 10:46

slogs sönder och Gud hade övergivit människorna, uppstod av naturliga skäl ett tillstånd av upplösning, en tid av ”omvärdering av alla värden” som Nietzsche uttryckte det. Hur skulle samhället nu inrättas? Vilka normer skulle gälla? Hur skulle detta nya samhälle kunna integreras och hållas samman, vilket var Durkheims stora bekymmer? Kanske det uppkomna samhället rent av skulle krossas redan i sin linda genom en revolution, som var Marx svar? Och vad hände med individen? Vilka psykiska problem innebar denna omställning för människan, vilket var Freuds huvudbry?

Många kände sig kallade.

I en mening ägnade sig alla samhällsvetare vid denna tid åt social ingenjörskonst. Man ville förbättra de rådande – eller kanske snarare de villrådiga – villkoren. De flesta var också överens om att det inte fanns någon väg tillbaka. Att framtiden var vägen framåt och inte bakåt. Därför blev begreppet framsteg eller utveckling centralt.

I en annan mening var den sociala ingenjörskonsten alltför starkt kopplad till det naturvetenskapliga forskningsidealet, vilket inte delades av alla samhällsvetare. Många ansåg att det just var den naturvetenskapliga forskningen med dess teknik som var upphovet till det eländiga tillståndet. Och i denna mening var dessa alternativa tänkare inga sociala ingenjörer.

De menade tvärtom att människan och de mänskliga värdena hade malts ner i teknikens kvarn, och förespråkade i stället ett humanistiskt inriktat forskningsideal. Ett ideal som återupprättade människan, historien och naturen på dess egna villkor. Till dem som tog avstånd från den naturvetenskapliga framstegsoptimismen hörde marxismen och den närbesläktade kritiska teorin i form av Frankfurtskolan med namn som Max

© Författaren och Studentlitteratur

Två forskningsideal: Positivism (P) och Hermeneutik (H)

16

978-91-44-10567-3_01_inlaga.indd 16

2014-10-31 10:46

© Författaren och Studentlitteratur

Två forskningsideal: Positivism (P) och Hermeneutik (H)

Horkheimer, Theodor Adorno och Herbert Marcuse. Men även en filosof som Ludwig Wittgenstein, som inte hade några beröringspunkter med vare sig marxismen eller Frankfurtskolan, var en stark kritiker av denna övertro på de naturvetenskapliga och tekniska framstegen. Han betraktade dessa tvärtom som djupt destruktiva krafter.

Så även om det fanns beröringspunkter mellan de stora huvudriktningarna, förekom det också skillnader. Vägvalet stod grovt sett mellan ett naturvetenskapligt och ett humanistiskt forskningsideal.

Den gängse beteckningen för den riktning som ville att även samhällsvetenskaperna skulle arbeta naturvetenskapligt är positivism. Själva ordet ”positivism” brukar tillskrivas den franske filosofen och sociologen Auguste Comte, som även myntade ordet ”sociologi”. Auguste Comte var en vidlyftig tänkare med många teorier, men det som gjort att han betraktas som positivismens grundare är framför allt tre teser.

För det första teorin om enhetsvetenskapen, det vill säga att alla vetenskaper ska bedrivas utifrån en enda forskningsprincip eller metod – den naturvetenskapliga. För det andra att forskningen ska inriktas på det positivt givna, alltså det som är, det objektivt sanna, och inte på några spekulationer om hur saker och ting kan eller bör vara (sociologin ska vara en social fysik, som han kallar det). För det tredje att målet för vetenskapen är att komma fram till allmängiltiga lagar eller lagbundenheter.

Trots att Comte formulerade dessa teser i början av 1800-talet, utgör de än i dag grundstommen i den positivistiska forskningen.

Man kan alltså se hur positivismen övertar det naturvetenskapliga och tekniska idealet om att kunskapen ska vara oper17

978-91-44-10567-3_01_inlaga.indd 17

2014-10-31 10:46

sonlig, anonym. Sann kunskap är den som gäller för alla och envar. Att samhällsvetenskaperna inte alltid kan komma fram till allmängiltiga sanningar betraktas inte som ett ”systemfel” utan som en barnsjukdom: eftersom samhällsvetenskaperna inte haft lika lång tid på sig att utveckla sin forskning som naturvetenskaperna, ligger samhällsvetarna några steg efter i utvecklingen. Men man delar den optimistiska utvecklingstanken – som även var central hos Comte – att samhällsvetenskaperna kommer att producera lagar av samma giltighet som exempelvis tyngdlagen, bara de får lite tid på sig.

Positivismen var och är en relativt homogen tanketradition.

Det gäller däremot inte för den anti-positivistiska traditionen, som hävdar att naturvetenskaper och socialvetenskaper är väsensskilda och alltså inte kan grundas på samma forskningsideal. ”Den anti-positivistiska vetenskapsteorin, som fick en framskjuten ställning mot slutet av 1800-talet, är en mycket mer mångskiftande och heterogen strömning än positivismen”, skriver filosofen Georg Henrik von Wright. Anti-positivismen var och är något av en smältdegel, som dragit till sig en rad olika tankeriktningar. Detta breda teoretiska spektrum avspeglas också i själva ordvalet; det finns ingen enhetlig beteckning. Till en början använde man vanligen uttryck som ”den historiska skolan”, ”historism”, ”historicism”, ”den ideografiska vetenskapen”, vilket hänger samman med att den anti-positivistiska strömningen först växte fram inom historievetenskapen. Men i och med att denna rörelse kom att gripa över allt fler ämnesområden, blev också de här beteckningarna förlegade.

För att hitta en samlande beteckning, som i någon mån kan fungera som ett motstycke till positivismen, är den mest adekvata termen i dag kanske hermeneutik.

© Författaren och Studentlitteratur

Två forskningsideal: Positivism (P) och Hermeneutik (H)

18

978-91-44-10567-3_01_inlaga.indd 18

2014-10-31 10:46

© Författaren och Studentlitteratur

Två forskningsideal: Positivism (P) och Hermeneutik (H)

Ordet hermeneutik är av grekisk härstamning och kommer närmast från teologin med betydelsen ”tolkning av bibliska texter”. Men med tiden har begreppet fått en betydligt vidare innebörd, och i dag betyder hermeneutik ungefär ”allmän tolkningslära”. Den moderna filosof som mest utförligt behandlat hermeneutikens historia, och som själv, inte minst med sin bok Sanning och metod: grunddragen till en filosofisk hermeneutik, kommit med viktiga bidrag till den hermeneutiska vetenskapen, är Hans-Georg Gadamer. Han påpekar just att hermeneutiken, ”som en gång var en teologisk och filosofisk hjälpdisciplin, genomgick under 1800-talet en systematisk utveckling, som gjorde den till grundval för den samlade humanvetenskapliga verksamheten”.

Hermeneutiken blev alltså alternativet till positivismen och det naturvetenskapliga idealet. Man tog avstånd från tanken att det skulle upprättas en enhetsvetenskap. Man förnekade att enbart det positivt givna, det som är, skulle vara vetenskapligt intressant. Och socialvetenskapernas uppgift skulle definitivt inte vara att formulera allmängiltiga lagar. För hermeneutiken var det helt andra begrepp som stod i centrum.

Det är om dessa radikalt skilda synsätt som denna bok handlar. Jag har försökt skapa en begreppsram som på ett enkelt och stiliserat sätt förtydligar de djupa skillnader som finns mellan dessa båda riktningar. En begreppsram som sedan kan bilda underlag för fortsatta diskussioner.

19

978-91-44-10567-3_01_inlaga.indd 19

2014-10-31 10:46

978-91-44-10567-3_01_inlaga.indd 20

2014-10-31 10:46

P

© Författaren och Studentlitteratur

Enhet mellan fysiska och sociala fenomen

Positivismens uppslutning kring det naturvetenskapliga idealet innebär att den sätter ett principiellt likhetstecken mellan fysiska och sociala fenomen. Det som en sociolog eller psykolog studerar är inte artskilt från det som en fysiker eller biolog studerar. Detta avspeglar sig också i teoretiska riktningar som fått naturvetenskapliga kombinationsnamn som sociobiologi och psykofysik, eller i metodologiska hybrider som sociometri.

Positivismen har alltså varit angelägen om att alliera sig med naturvetenskaperna även när det gäller språkliga etiketter. ”Sociala fakta bör behandlas som ting”, skriver Émile Durkheim i sin klassiska bok Sociologins metodregler.

Psykologin är tveklöst den vetenskap som fört detta identitetstänkande till sin spets, och det mest kända exemplet är behaviorismen och de olika betingningsteorier som följt i dess spår. Så här ståtligt kan det låta hos behaviorismens grundare, John B. Watson: Om vi då försöker definiera vårt syfte i ett mer vetenskapligt språk, skulle vi kunna säga att behaviorismens uppgift är att vid en given retning förutsäga reaktionen och vid en given reaktion retningen.

Ett slag på knäskålssenan (retning) förorsakar ryckning i lår-

35

978-91-44-10567-3_01_inlaga.indd 35

2014-10-31 10:46

P Enhet mellan fysiska och sociala fenomen

Denna programförklaring skrevs i början på 1900-talet. Tonen är rå och optimistisk. Och självsäkerheten var inte ogrundad: schemat retning-reaktion, eller stimulus-respons som det heter i dag, blev den dominerande psykologiska forskningsmodellen i stora delar av världen, inte minst i Sovjetunionen där Pavlov tidigt bildade skola genom sina berömda inlärningsförsök med framför allt hundar. Situationen är i stora drag densamma i dag, även om man numera inte gärna ger sig in på filosofiska resonemang som i citatet ovan. Men den experimentella psykologin – med den så kallade råttforskningen i spetsen – arbetar vidare enligt Watsons naturvetenskapliga program (han dok-

© Författaren och Studentlitteratur

muskulaturen (reaktion). Om man stimulerar tungan med ättika (retning), blir följden avsöndring i spottkörtlarna (reaktion). Detta är livsreaktioner i deras enklaste former. Enligt behavioristerna är emellertid livets mest komplicerade handlingar endast en sammanställning av enkla förhållningssystem. Tänkandet, minnet, personligheten är ingenting annat än lättbegripliga integrationer av retning-reaktionsbeteende. Behaviorismen arbetar således inte med spekulationer. Man möter inte i denna vetenskap något tal om det ogripbara, de okända och de ovetbara ”psykiska entiteterna”. Behavioristen har ingenting att säga om ”medvetandet”. Hur skulle han kunna det? Behaviorismen är en naturvetenskap. Dess bekännare har inte kommit i någon sorts kontakt med medvetandet, ej heller har de kunnat finna att detta spelar in i de mänskliga relationerna.

Vad skulle väl behavioristen ha att säga om medvetandet förrän han mött det på sin väg? Medvetandet ingår inte i den metod han använder vid uppbyggandet av sin psykologi. Detsamma gäller medvetandets stationer, såsom sinnesintryck, perceptioner, affekter, vilja osv. I behaviorismen ingår inga av dessa storståtliga gamla spekulativa begrepp, om vilka man så fåfängt skrivit så många miljoner sidor.

36

978-91-44-10567-3_01_inlaga.indd 36

2014-10-31 10:46

© Författaren och Studentlitteratur

P Enhet mellan fysiska och sociala fenomen

torerade förresten på en avhandling om vita möss) och Pavlovs fysiologiska teorier, vilka ingår som en självklar del i den medicinska forskningen.

Den amerikanske psykologen Abraham Maslow, som är mest känd för sin så kallade behovshierarki, var från början elev till Watson men blev senare kritisk till den utrensning av det specifikt mänskliga som denna reduktionism innebär. I stället vände han upp och ner på problemet och sade att bara för att man inte kan fråga råttor om deras avsikter och mål med sitt beteende och vad som försiggår i deras medvetande, finns det ingen anledning att förkasta dessa begrepp, utan det mest rimliga är tvärtom att förkasta råttorna som studieobjekt just på grund av att vi inte kan fråga dem om deras avsikter, mål och tankar. Denna kritik blev sedan grunden för hans humanistiska psykologi.

Den positivistiska reduktionen av sociala (psykiska) fenomen till fysiska fenomen innebär alltså en förnekelse av det specifikt mänskliga. Djurens värld smälter samman med människans värld, och det är som sagt vanligt att man formulerar teorier om människan på basis av djurförsök. Målet för den här typen av forskning är att nå fram till teorier som har generell giltighet för alla levande organismer. Moderna antidepressiva läkemedel som Prozac ges till både människor, hundar och kanariefåglar. Den psykiatriska vetenskapen utgår alltså ifrån att människans nedstämdhet är av samma art som när min papegoja känner sig hängig. Eller som när man under den ovanligt regniga vintern 2013 behandlade nedstämda pingviner med ”lyckopiller” vid Sealife Centre i Scarborough i England.

Det är självklart att man med en sådan teori inte kan fördjupa förståelsen av mänskliga och sociala relationer.

37

978-91-44-10567-3_01_inlaga.indd 37

2014-10-31 10:46

Samma målsättning finns inom den tidigare nämnda system­teorin, som växte fram i början av 1950-talet och som alltsedan dess haft ett enormt inflytande på alla samhälls­ vetenskaper, inte minst på organisationssociologins område.

Så har exempelvis D. Katz och R. L. Kahn funnit ett tiotal egenskaper som är identiska hos alla organisationer, från myrstackar till statliga institutioner, från cellerna i en enkel organism till bilfabriker.

Men den vetenskapsgren som framför allt tagit upp traditionen från Watson och behaviorismen är genetiken, med sina magiska bokstäver DNA. Det kommer ständigt ut forskningsrapporter som anser sig kunna påvisa samband mellan olika psykiska eller psykosociala förhållanden och genetiska faktorer.

Och det finns ingen disciplin som i dag får större forskningsanslag än just genetiken. Man tror sig kunna påvisa allt från ätstörningar, depressioner, autism och ångest till kriminalitet, prostitution, homosexualitet och incest utifrån specifika DNAstrukturer som förklaringsgrund – bara man får lite tid på sig.

Denna optimism, som stundtals blir till ett slags storhetsvansinne, bygger just på de framgångar som genetiken haft på en rad biologiska områden. Man kan genmanipulera – eller ”genförädla” som forskarna själva föredrar att kalla det – praktiskt taget alla biologiska livsformer, inte minst våra livsmedel.

Och efter att man lyckats klona fåret Dolly verkar allt möjligt.

Så varför skulle man då inte kunna göra mirakel även på psykologins och sociologins traditionella domäner?

Med DNA-forskningens framgångar reduceras människan inte bara till ett djur, utan nu är det ingen större skillnad ens mellan en människa och en morot. DNA-molekylerna och deras olika strukturer går att hitta överallt. Därmed kommer vi allt

© Författaren och Studentlitteratur

P Enhet mellan fysiska och sociala fenomen

38

978-91-44-10567-3_01_inlaga.indd 38

2014-10-31 10:46

© Författaren och Studentlitteratur

P Enhet mellan fysiska och sociala fenomen

längre bort från strävan att utmejsla det som är specifikt mänskligt – och reduktionismen har aldrig varit så stark som i dag. En av de mest inflytelserika böcker som skrivits under de senaste decennierna är Den själviska genen, där författaren Richard Dawkins till och med försöker visa att själva evolutionen är förankrad i generna. Han driver alltså Darwins evolutionslära ytterligare ett steg och tar bort samspelet mellan organism och miljö för att i stället göra utvecklingen till en fråga för genetiken.

Det senaste tillskottet på reduktionismens träd är det som har kallats neurorevolutionen. Här är det inte generna som utgör den yttersta förklaringen, utan allt det som försiggår i vår hjärna, bland neuronerna och hjärnans olika delar och kopplingarna mellan dem. Svaret på de stora filosofiska, sociala och psykologiska frågorna står att finna i den bikupa som sitter mellan öronen, om man ska tro den nya tidens hjärnforskare.

Så har man till exempel på senare år studerat företeelser som empati, personliga attityder, fördomar och sociala konflikter med avseende på vilka neuronala och fysiologiska processer som de olika fenomenen är kopplade till. Man har bland annat kommit fram till att fördomar är förankrade i amygdala, lögnaktighet i prefrontala cortex, medan politisk korrekthet sitter i frontala cortex. Och naturligtvis har man studerat patologiska tillstånd som stress, ångest, autism, ADHD, depression, panik­ångest, fobier och posttraumatisk stress för att hitta deras neurokorrelat.

En gren av denna forskning kallas neuromarketing, som bland annat studerar de neurala orsakerna till varför vi köper vissa produkter. En annan närbesläktad gren kallas neuroledarskap, där den bakomliggande filosofin är att företags- och organisationsproblem kan lösas med neurovetenskapliga metoder.

39

978-91-44-10567-3_01_inlaga.indd 39

2014-10-31 10:46

11 mm

Vetenskapsteorin handlar om själva grundvalen för hur man bör bedriva vetenskap, och författaren argumenterar för att det finns två vitt skilda tillvägagångssätt. Två traditioner – positivism och hermeneutik – som utkämpat häftiga stridigheter ända sedan de moderna socialvetenskapernas uppkomst. Dessa skillnader är omfattande och gäller inte bara metodfrågor eller andra formaliteter, utan handlar om skilda filosofiska ståndpunkter: människosyn, etik, estetik, kunskapsteori, samhällsuppfattning, livssyn och värdefrågor.

Genom att på ett pedagogiskt sätt ställa en rad centrala begrepp mot varandra framgår det tydligt hur dessa motsättningar gestaltar sig i den vetenskapliga teorin och praktiken.

Såsom synen på förståelse och förklaring, fakta och värderingar, distans och engagemang, abstraktion och konkretion, avbildning och tolkning, sak och person, förutsägelse och förändring, förnuft och känslor.

| Om positivism och hermeneutik

Om positivism och hermeneutik

Sten Andersson

Sten Andersson är fil.dr i sociologi, författare och översättare. Han har skrivit en rad böcker, forskningsrapporter och artiklar i vetenskapsteori och socialfilosofi, och han är en av våra främsta facklitterära översättare med ett par hundra verk.

Om positivism och hermeneutik Sten Andersson

Art.nr 38857 ISBN 978-91-44-10567-3

www.studentlitteratur.se

978-91-44-10567-3_01_omslag.indd Alla sidor

9 789144 105673

2014-10-31 10:51