9789127145665 by Smakprov Media AB

människan, brottet, följderna är en etablerad

har lång erfarenhet från Kriminalvården och har varit verksam som chef, expert och utredare i olika delar av organisationen. Han har bland annat arbetat med missbruksfrågor och samverkan på övergripande strategisk nivå, samt med internationella utvecklingsprojekt.

Per Björkgren

är verksamhetsexpert i Region Väst och har också arbetat som chef, utredare och frivårdsinspektör. Hon har bland annat varit chef på kvinnoanstalten Sagsjön och arbetat både lokalt och strategiskt med frågor som rör kvinnor på anstalt, barnperspektiv och jämställdhet.

Lovisa Nygren

Bente Resberg är ombudsman inom kriminalvårdsområdet vid Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare. Hon har tidigare varit verksam inom anstalt, frivård och Kriminalvårdens personalutbildning.

Ekbom Björkgren Nygren Resberg

Thomas Ekbom är en nationellt och internationellt anlitad expert på kriminalvårdsfrågor med fyrtio års erfarenhet som bland annat personalutbildare inom Kriminalvården. Han föreläser om kriminalvård vid universitet och högskolor.

MÄNNISKAN, BROTTET, FÖLJDERNA

klassiker inom kriminalvården som nu uppdaterats utifrån ny metod och lagstiftning. Denna åttonde utgåva ger en heltäckande överblick av brottsligheten i Sverige samt av svensk kriminalvård och kriminalpolitik. Utifrån aktuell forskning beskrivs alltifrån brottsutvecklingen och rättsväsendets organisation till kriminalvårdens program för att minska återfall i brott och brottsoffrens situation. Boken riktar sig till studerande och yrkesverksamma inom kriminalvården, polisen och andra myndigheter inom rättsväsendet. Den är även avsedd för utbildningar inom socialt arbete och verksamma inom socialtjänsten.

THOMAS Ekbom PER Björkgren LOVISA Nygren BENTE Resberg

människan män brottet br ottet följderna Kriminalitet och kriminalvård i Sverige åttonde uTGÅVAN

ISBN 978-91-27-14566-5

9 789127 145665

mbf.indd Alla sidor

2016-10-28 17:09

INNEHÅLL

FÖRORD TILL DEN ÅTTONDE UPPLAGAN | 11

1. BROTT OCH BROTTSUTVECKLING

| 13

Vilka brott begår män och kvinnor? | 54 • Pojkars och flickors kriminalitet | 55 5. INVANDRARE OCH BROTT | 57

Utsatthet | 60

6. BROTTSOFFER

| 63

Synen på straffrätt i Europa | 75 • Synen på rättskipning i Sverige | 77 8. STRAFFSYSTEMET | 80

| 96

Sociala riskfaktorer | 111 • ADHD | 114 11. KRIMINALVÅRDENS KLIENTER

| 116

| 125

Barn | 126 • Kriminalvårdens ansvar | 127 • Barnombud | 131 • Ideella föreningar | 132

13. KRIMINALVÅRDENS FRAMVÄXT

| 134

| 205

18. SÄKERHET | 239

| 259

LITTERATUR | 287

FÖRORD TILL DEN ÅTTONDE UPPLAGAN

Så har vi reviderat boken igen. Det här är åttonde upplagan sedan 1992. Varför har vi gjort det? För att vi uppfattar att människor ständigt är engagerade i frågan om brott och straff. Och för att vi gärna vill vara del av det samtalet och bidra till ökad kunskap om kriminalitet och kriminalvård. Utgångspunkten denna gång liksom tidigare är erfarenheter av många års arbete i kriminalvårdens vardag. Boken har delvis nya författare. Gunnar Engström och Birgitta Göransson som var med från början har valt att stå tillbaka för tre nya yngre personer med färsk erfarenhet från kriminalvården. Birgitta har dock varit mentor i denna upplaga. Boken vänder sig till studerande och yrkesverksamma inom hela rättskedjan och inom socialt arbete. Boken är även aktuell för lekmanna övervakare, nämndemän och alla med intresse för samhällsfrågor. Vi är angelägna om ett samhälle som förebygger brott och utanförskap. Att skapa förutsättningar för människor som har utfört brottsliga handlingar att lämna kriminaliteten bakom sig är betydelsefullt för individen – men också för anhöriga, brottsoffer och samhället i stort. Kriminalvården har en viktig samhällsfunktion i att verkställa straff rättssäkert och humant, men är också en central aktör i att öka tryggheten i samhället genom återfallsförebyggande insatser. En människas möjligheter att lämna den kriminella banan beror på hans eller hennes vilja och förmåga men också på samhällets vilja att släppa in hen i gemenskapen efter avtjänat straff. Thomas Ekbom, Per Björkgren, Lovisa Nygren och Bente Resberg

KAPITEL 1

BROTT OCH BROTTSUTVECKLING

Brott är beteenden som avviker från de normer som finns i samhället och som strider mot dess lagar. Vad som är brott enligt lagen och vem som är brottsling avgörs därför av samhällets struktur, det vill säga de värderingar som är dominerande och den lagstiftning som tillkommit genom politiska beslut. Rättsutvecklingen visar att brottskatalogen under tidernas gång har genomgått stora förändringar. Det kan bland annat förklaras av förskjutningar i människors moraluppfattning, skilda samhällsvärderingar och den socioekonomiska och tekniska utvecklingen i samhället. AVVIKANDE BETEENDE Det finns många beteenden som betraktas som avvikande i samhället. Vissa stämplas som negativa och andra som positiva. Förutom brott ses också exempelvis missbruk och sexuella utlevelser som negativa. Andra avvikande beteenden, som arbetsnarkomani och hjältedåd, uppfattas som positiva. Vad som bestämmer om en person ska bli socialt avvikande är faktorer dels hos individen själv, dels hos det samhälle och de grupper, där han eller hon lever och de värderingar som råder där. Egenskaper som räknas som avvikande i ett samhälle kan i ett annat betraktas som värdefulla och normala. Synen på vad som är avvikande beteende är inte heller statiskt utan förändras över tiden.

14 | Människan, brottet, följderna

Samhället reagerar på avvikande beteende med avståndstagande och olika bestraffningar, sanktioner. Dessa reaktioner från omgivningen kan leda till att en persons avvikelse förstärks, vilket i sin tur leder till att hen möts av ytterligare avståndstagande. En social utstötningsprocess tar form.

BETEENDE SOM STRIDER MOT LAGEN Brott definieras som handlingar som enligt lagen är belagda med negativa sanktioner, det vill säga straff. Det som är brott i Sverige finns nedskrivet i brottsbalken och i ett stort antal specialrättsliga lagar. De mest kända är de som reglerar trafik, nykterhet på vägarna och narkotikastrafflagen. Alla är skyldiga att känna till vad som är förbjudet i lag. Vad som anses vara brott växlar under olika tider och i olika samhällen. Under hela medeltiden var trolldom och häxeri kraftigt straffbelagda handlingar, och exempelvis tidelag, hor och homosexualitet var sexualbrott belagda med dödsstraff. På 1800-talet var det kriminellt att ta ränta! I dag har dessa lagbestämmelser avskaffats. Det finns alltså inget absolut brottsbegrepp. Vad som är brott definieras av samhällets lagstiftare. Nya brott tillkommer i lagen på grund av samhällsförändringar, teknisk utveckling och politiskt reformarbete. Trafiklagar, byggnadslagar och miljölagar är några sådana exempel. Den tekniska utvecklingen leder till att nya och tidigare okända risksituationer uppkommer, som förr eller senare kan leda till stora skadeverkningar. En reglering blir då nödvändig via lagstiftning.

KÄND OCH DOLD BROTTSLIGHET Det är inte möjligt att exakt säga hur stor den verkliga totala brottsligheten är. Den dolda brottsligheten, det så kallade mörkertalet, är en dominerande felkälla. Det är bara en begränsad del av brotten som myndigheterna får kännedom om. Främst är det följande fyra faktorer som avgör hur stor andel av brotten som blir dolda:

Brott och brottsutveckling | 15

• Brottets grovhet. Ju allvarligare skada som offret utsatts för, fysiskt eller ekonomiskt, desto större är sannolikheten att händelsen anmäls. • Den sociala relationen mellan offer och gärningsman. Om offret och gärningsmannen är bekanta med varandra minskar offrets benägenhet att anmäla händelsen. Särskilt våld inom familjen underskattas i statistiken. Överfallsvåldet anmäls däremot i betydligt större utsträckning. • Brottets synlighet. Många brott har sådan karaktär att de kan vara svåra att upptäcka. Främst gäller detta de så kallade offerlösa brotten, de som sällan riktas mot någon enskild person eller enskild persons egendom, till exempel fortkörning och miljöbrott. Det är inte ovanligt att gärningsmannen själv är ovetande om lagöverträdelsen. Här krävs det normalt någon form av myndighetsinsats för att brottet ska uppdagas. • Myndigheters insatser. Trafikbrotten upptäcks främst genom trafikövervakning. Genom spaning och kontroller kommer narkotikabrotten till polisens kännedom. Bakom myndigheternas insatser ligger politiska prioriteringar av vilken brottslighet som i första hand ska beivras, det vill säga åtgärdas. Detta påverkar vilken slags brottslighet som upptäcks. Mörkertalet kan variera mellan olika typer av brott. För vissa brott är mörkertalet ett eller nära ett, vilket innebär att nästan samtliga brott anmäls. Mord, bankrån, postrån och fullbordade bostadsinbrott är sådana exempel.

BROTTSUTVECKLINGEN – KORT HISTORIK Brottsligheten i 1800-talets Sverige var enligt mångas uppfattning en direkt följd av de svåra förhållanden som rådde då – man brukade tala om nödbrottslighet. Stölderna vittnade om kampen för att överleva. Även fylleri, prostitution och ordningsproblem på gator och torg var

16 | Människan, brottet, följderna

ett ofta förekommande inslag i det svenska samhället under denna tid. Grova våldsbrott var vanliga i hemmen och på offentliga platser, främst som följd av alkoholmissbruk och fattigdom. Man ansåg att kriminaliteten skulle minska eller till och med försvinna i takt med sociala reformer och ökat välstånd. Brotten minskade också kraftigt under den första hälften av 1900-talet, då det var ekonomiskt uppsving och sociala reformer genomfördes. Främst minskade fylleri, prostitution och våldsbrottslighet på grund av minskad alkoholkonsumtion. Alkoholpolitiken med motbokskontroll hade säkert också avgörande betydelse. Det kom sedan ett antal relativt lugna år, men denna utveckling bröts under perioden från 1950 och framåt, då brottsligheten ökade mycket kraftigt. Då talade man om välfärdskriminalitet och överflödskriminalitet. I Sverige har den registrerade brottsligheten precis som i övriga västvärlden ökat kraftigt under efterkrigstiden. Utvecklingen av anmälda brott kan i stort sett indelas i tre tidsperioder. Den första omfattar perioden från 1950 fram till och med 1964. Denna period karaktäriseras av en jämn och förhållandevis svag ökning av antalet polisanmälda brott. Den genomsnittligt registrerade ökningen per år var 12 000. Den andra perioden från 1965 och fram till 1990 var ökningstakten betydligt snabbare med i genomsnitt 33 000 brott per år. Den tredje perioden är från 1990-talet till i dag. Den kraftiga ökningen mellan år 1964 och 1965 kan hänga samman med förändringar i statistikrutiner, omorganisation av polisväsendet och lagstiftningsförändringar som genomfördes under denna tid. Under 1990-talet planade ökningen ut till en relativt stabil nivå men under 2000-talet ökade antalet anmälda brott återigen.

UTSATTHET FÖR BROTT De allra flesta människor blir aldrig utsatta för något brott. För de som har blivit utsatta skiljer sig utsattheten mellan olika grupper och är koncentrerad till en mindre del av befolkningen. I Brås nationella

Brott och brottsutveckling | 17

trygghetsundersökning (NTU) 2014, som gällde personer mellan 16 och 79 år uppgav 11,3 procent att de hade blivit utsatta för någon eller några av de brottstyper som i rapporten kallas för brott mot enskild person: misshandel, hot, sexualbrott, personrån, bedrägeri eller trakasserier. Det är en minskning jämfört med 2013 men en återgång till ungefär samma nivå uppmättes åren innan (Brå-rapport 2015:1). Det är vanligast att bli utsatt för brott som anses vara mindre allvarliga, som trakasserier och cykelstöld (4,0 respektive 6,1 procent), medan det är mindre vanligt att bli utsatt för grövre brott som personrån, allvarlig misshandel och sexualbrott (omkring 1 procent).

ANMÄLDA BROTT Antalet anmälda brott har ökat kontinuerligt sedan 1950. Mellan åren 2000 och 2014 ökade antalet anmälda brott med över 200 000. Under 2014 anmäldes drygt 1,44 miljoner brott, vilket är en ökning med 40 900 brott eller 3 procent jämfört med året innan. Den viktigaste förklaringen till att antalet anmälda brott har ökat är de förbättrade levnadsvillkoren som inneburit en ökad tillgång på stöldbegärliga varor och att den sociala kontrollen minskat i samhället. Många kriminologer pekar på följande orsaker till brottsutvecklingen efter andra världskriget: • Antalet tillfällen då brott kan begås har under denna tid ökat kraftigt. • Den sociala kontrollen i vårt samhälle har minskat. • Den teoretiska skolutbildningen har fått ökad betydelse för anpassning och framgång i samhället, vilket ökar trycket på människor utan högre utbildning och risken för utslagning. • Den höga ungdomsarbetslösheten bidrar till utanförskap och ökar risken för kriminalitet och missbruk. Under senare år har forskare kunnat visa att möjligheten att begå brott kan minskas kraftigt genom att företag och organisationer analyserar brottsrisker och skyddar sina varor och tjänster bättre.

18 | Människan, brottet, följderna

Anmälda brott 2005 och 2014 (BRÅ, Anmälda brott 2015) 2014

2005

Stöldbrott

Brott mot person

Bedrägeribrott

Skadegörelsebrott

Narkotikabrott

Trafikbrott

Övriga brott

100 000

200 000

300 000

400 000

500 000

600 000

700 000

ANDELEN UPPKLARADE BROTT Allmänt sett varierar andelen uppklarade brott mycket kraftigt mellan olika regioner och olika brottstyper. Begreppet uppklarat betyder antingen att en person bundits till brottet eller att brottet klarats upp på annat sätt. Personuppklarat innebär att åtal har väckts, strafförelägganden har utfärdats eller åtalsunderlåtelse har meddelats. Teknisk uppklaring innebär att det beslutats om en annan typ av klarlägganden, att den anmälda gärningen inte bedöms vara brott eller att den misstänkta personen är minderårig (under 15 år). Resterande brott är ouppklarade eller under utredning. Uppklaringsprocenten redovisar antalet brott som antingen personuppklarats eller klarats

Brott och brottsutveckling | 19

upp tekniskt under ett år i procent av antalet anmälda brott under samma år. De vanligaste besluten som innebär att brott anses som ouppklarade är att det inte finns någon misstänkt person och att »spaningsuppslag saknas«, att spaningarna inte leder till något resultat, att brottet inte kan styrkas, att den skäligen misstänkte inte har begått brottet samt att utredning visar att den skäligen misstänkte är oskyldig. Vid så kallade spanings- och ingripandebrott, till exempel narkotika- och trafikbrott, varusmuggling och stöld i butik, är uppklaringsprocenten mycket hög, eftersom det då nästan alltid finns tips och uppgifter från allmänheten om namn på en misstänkt. De så kallade offerbrotten har ett konkret offer, och polisen får ofta kännedom genom att offret själv anmäler händelsen. Offerbrotten brukar indelas i två undergrupper. I den ena gruppen känner offer och gärningsman varandra, och offret har möjlighet att identifiera eller lämna information om gärningsmannen. Detta gäller främst brott som misshandel, rån och våldtäkt. Brott i den andra undergruppen är svårare att klara upp. Här ingår till exempel stöld som ofta förövas när den drabbade inte finns i närheten. Det kan gälla stöld vid inbrott, biltillgrepp och skadegörelse, och har ofta anmälts relativt lång tid efter det att brottet begåtts. Uppklaringsprocenten varierar också i olika delar av landet. Den är lägst i storstadsområdena, medan framför allt Norrlandslänen har höga värden. Om ett brott klaras upp eller inte beror alltså främst på: • vilken typ av brott det gäller • hur utförliga uppgifter som lämnades om brottet när anmälan gjordes • var brottet anmäldes • hur polisen väljer att satsa sina resurser. Den totala uppklaringsprocenten 2015 var 14 procent (2008 var den 35 procent). Uppklaringsprocenten skiftar kraftigt men är relativt hög när det gäller våldsbrott jämfört med andra brottstyper. Det beror på att det vid en relativt stor andel av det anmälda våldet finns en identifierad

20 | Människan, brottet, följderna

misstänkt person. Enligt kriminalstatistiken för år 2014 uppklarades totalt 13 procent av de anmälda misshandelsbrotten och 20 procent när det gäller anmälda våldtäkter. Den totala uppklaringsprocenten för de anmälda skadegörelsebrotten var 3 procent år 2014. Från och med 2014 redovisas en justerad personuppklar nings procent av Brå. Måttet motsvarar i princip det som tidigare kallades personuppklaringsprocenten, med den skillnaden att det beräknas på samtliga handlagda brott i stället för samtliga anmälda brott. Även enligt den tidigare beräkningen skulle personuppklaringsprocenten 2014 uppgå till 15 procent.

ÅTERFALL I BROTT Det är många klienter som återfaller i brott efter kriminalvård. Sedan sekelskiftet har dock återfallen minskat med cirka 10 procent. Av de klienter som frigavs från fängelse eller påbörjade verkställighet i frivård 1999 kom 42 procent tillbaka till kriminalvården inom tre år. Av de som lämnade kriminalvården 2011 hade 31 procent återfallit efter tre år. (Kriminalvården, Kriminalvårdens redovisning om återfall 2014) Återfallsrisken ökar för varje tidigare lagföring. Av personer med fler än nio tidigare belastningar fem år före ingångshändelsen 2008 återföll 93 procent. Debutanters återfall låg på 22 procent. Med en ingångshändelse avses frigivning från anstalt, utskrivning från sluten ungdomsvård, avslutad intensivövervakning samt lagakraftvunnen dom eller lagkraftvunnen dom eller lagföringsbeslut med andra påföljder. Riksrevisionen efterlyste i en rapport (RiR 2015:4) effektiva insatser från samhället för att minska återfallen i brott. Myndigheten fann i sin granskning att insatserna var för få och för dåligt samordnade, att de ofta kom för sent och att de inte var tillräckligt väl anpassade för berörda klienter. Granskningen visade att de återfallsförebyggande insatserna inte täckte de stödbehov som kriminalvården bedömde att klienterna har. Med bättre planering och mer samverkan mellan ansvariga aktörer skulle befintliga resurser kunna användas bättre menade Riksrevisionen, som också ansåg att det saknades viktig kunskap om

Brott och brottsutveckling | 21

insatser, resultat och långsiktiga effekter. Riksrevisionen rekommenderade regeringen att ställa tydligare krav på samverkan mellan ansvariga aktörer, inklusive kommuner och landsting. Regeringen bör också – tillsammans med Sveriges kommuner och landsting och andra ansvariga myndigheter – ta fram en nationell handlingsplan för att utveckla det återfallsförebyggande arbetet. Regeringen och kriminalvården fick dessutom rekommendation att se till att de insatser som görs följs upp och utvärderas.

VARIATIONER I STATISTIKEN Brottsligheten varierar under året och mellan olika geografiska regioner i Sverige. Fördelningen över året är ojämn i ett relativt stabilt mönster. Fler brott begås under de varma sommarmånaderna än under vintern, och detta gäller såväl brott mot person som brott mot egendom. När man tittar på brottsstatistik är det också viktigt att vara uppmärksam på faktorer som kan påverka siffrorna. Exempel på detta är ändringar i statistikrutiner, i lagar och i de anvisningar som åklagarna får från riksåklagaren. Brottsstatistiken ändras också om tidigare dold brottslighet börjar anmälas. Så är troligen fallet med till exempel de ökade anmälningarna av sexuella övergrepp mot barn, våld i familjen och våldtäkter som begås av män som kvinnorna har en relation till. Allt tyder på att dessa brott tidigare fanns men inte anmäldes. Med tiden har attityderna till dessa brott ändrats så att de inte längre accepteras. Stödet till offren under anmälningstid och rättegång har utvecklats genom kvinnojourernas arbete, och misshandel leder numera till allmänt åtal utan att offret behöver stå för anmälan, vilket har lett till ökad anmälningsbenägenhet. Större kunskap om hur barn skadas av övergrepp och incest har också gjort att sociala myndigheter, sjukvården och skolan mycket oftare upptäcker brotten och anmäler dem. En annan faktor är försäkringssystemet. Om försäkringsbolagen arbetar med att utveckla olika stöldskydd, så påverkar det antalet anmälda brott. Kräver de enbart polisanmälan för att ge ersättning, anmäls fler brott. Antalet anmälningar påverkas också av om

22 | Människan, brottet, följderna

människor har råd att skaffa försäkringar där enbart polisanmälan krävs. Får man bara ersättning om man skyddat sin egendom påverkar detta anmälningsbenägenheten och antalet brott.

BROTTSLIGHETENS GEOGRAFISKA FÖRDELNING Brottsligheten varierar mellan olika regioner och är starkt koncentrerad till vissa begränsade delar av landet. I relation till folkmängden anmäls flest brott i storstadsregionerna. Vid jämförelser mellan kommuner år 2014 är storstäderna Stockholm, Malmö och Göteborg bland de kommuner som redovisar högst antal anmälda brott per 100 000 invånare. Men även kommuner med hög genomströmning av människor som inte är bofasta i kommunen, till exempel Sigtuna (internationell flygplats), Helsingborg (färjetrafik) och Gotland som är ett turistlandskap med ett intensivt nöjesliv under sommarmånaderna, uppvisar höga antal brott per 100 000 invånare i befolkningen. I storstäderna redovisas av samma skäl det högsta antalet anmälda brott i stadskärnorna, som stadsdelen Norrmalm i Stockholm och centrum i Göteborg och Malmö. Det lägsta antalet brott per 100 000 invånare anmäls i Norrlandslänen och i Kalmar och Jönköpings län. Allmänt kan sägas att ju mer storstadsprägel en region har, desto högre är brottsnivån och desto snabbare ökar antalet brott.

INTERNATIONELLT SAMARBETE Sverige har inträtt i det operativa Schengensamarbetet. Schengens informationssystem (SIS), en del av Schengensamarbetet, har en hög nyttjandegrad som polisen i Sverige och övriga EU-stater använder i syfte att bekämpa den grova och gränsöverskridande brottsligheten. Valutan euro är i omlopp sedan den 1 januari 2002, och en viktig uppgift för EU:s medlemsstater har, i samband med introduktionen av euron, varit att skapa ett fungerande skyddssystem för att förhindra förfalskning av sedlar och mynt i euro.

Brott och brottsutveckling | 23

Även utanför EU och Schengensamarbetet förekommer internationellt samarbete. Inom ramen för Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet bedriver de nordiska länderna, Tyskland, de baltiska staterna, Polen och Ryssland ett brottsbekämpande samarbete. Europol (Europeiska polisbyrån) har tillsammans med medlemsstaterna, däribland Sverige, deltagit i flera framgångsrika operationer, till exempel när det gäller barnpornografi på internet, narkotikahandel och stulna fordon. En av Europols huvuduppgifter är att underlätta informationsutbyte mellan medlemsstaterna. En annan av Europols huvuduppgifter är att genomföra analyser som ett led i medlemsstaternas kriminalunderrättelseverksamhet. Resultaten av flera sådana analysprojekt har bidragit till att brottsutredningar i medlemsstaterna blivit framgångsrika. Under Sveriges ordförandeskap i EU år 2001 inrättades ett europeiskt nätverk för förebyggande av brottslighet, EUCPN (European Crime Prevention Network). Nätverket fungerar som ett viktigt verktyg för att sprida kunskap och utbyta kunskaper på det brottsförebyggande området inom EU. Samarbete förekommer också i form av direktkontakter mellan svenska och utländska brottsbekämpande myndigheter.

KRIMINALPOLITIK Kriminalpolitik är summan av det samhälleliga beslutsfattande som rör brottsligheten. Besluten går ut på att – främst genom myndighetsåtgärder – reglera brottsligheten och de medel som krävs för brottslighetens bekämpande. Kriminalpolitiken kan indelas i: • förebyggande av brott • bekämpning av brott inklusive arbete inom polis-, åklagar-, domstolar- och kriminalvårdsmyndigheterna • minskning av återfall i brott • skydd av och stöd till brottsoffer.

24 | Människan, brottet, följderna

POLITIKEN Ett exempel på mål för kriminalpolitiken i Sverige beskrivs i 2015 års budgetproposition. Sverige ska vara ett tryggt land att leva i. Det bästa sättet att minska det lidande som brottslighet leder till är att förhindra att brott begås. Arbetet med att förebygga brott är därför högt prioriterat av regeringen. För att skapa ett tryggt samhälle krävs såväl en aktiv och inkluderande välfärdspolitik som ett strategiskt och målmedvetet brottsförebyggande arbete. De sociala klyftorna behöver minska och människor ges samma förutsättningar att leva ett bra liv. Det innebär också att personer som verkställer påföljd i anstalt eller frivård ska få hjälp och stöd som syftar till att förhindra återfall och bidra till återanpassning i samhället. Samtidigt behöver rättsväsendets arbete med att förebygga och beivra brott utvecklas kontinuerligt med kunskap som grund. Verksamheterna liksom lagstiftningen måste anpassas efter de förändrade förutsättningar som teknikutvecklingen och den ökade globaliseringen medför. För regeringen är det centralt att fler brott förhindras och allt fler brott klaras upp. Det gäller både vardagsbrott och brottslighet som utgör ett hot mot det demokratiska samhället som grov organiserad brottslighet och terrorism. Samtidigt ska de personer som drabbas av brott få stöd och skydd. Vissa grupper är särskilt utsatta för brott. Att ett stort antal personer, oftast kvinnor, varje år blir utsatta för brott av närstående är oacceptabelt. Skyddet mot våld, hot och sexualbrott ska stärkas. Även insatserna mot hatbrott och brott mot yrkesgrupper av särskild betydelse för demokratin behöver intensifieras. I allt detta arbete är samverkan central. Både inom och utom rättsväsendet.

De politiska partierna har i en enkät för Tidskrift för kriminalvård (2014) uttalat sig om vad som bör göras i samhället för att förebygga brott. Här är några av partiernas åsikter: • Moderaterna: Sätta fler i jobb. Lyfta fram vikten av uppväxtförhållanden och skolan. • Folkpartiet: Sätta fokus på ungdomar med riskbeteende och särskilt utsatta områden. • Centerpartiet: Sätta in tidiga insatser. Öka avhopparverksamheten.

Brott och brottsutveckling | 25

• Kristdemokraterna: Öka samverkan mellan familjer, civilt samhälle, skola, socialtjänst och polis. Alla ska ha ansvar för varandra. • Miljöpartiet: Minska sociala och ekonomiska klyftor. Bekämpa missbruk och social utsatthet. • Socialdemokraterna: Jobben och skolan måste prioriteras. Öka samverkan mellan alla aktörer. • Vänsterpartiet: Skapa en god, välfungerande omsorg och skola. Öka tillgång till arbete och bostäder. • Sverigedemokraterna: Skärpa straffen för grova vålds- och sexualbrott. Utvisa utländska medborgare som gör sig skyldiga till grova brott.

KRIMINALPOLITIK UNDER 1900-TALET Under 1800-talet hade kroppsstraff ersatts av fostran. Gemensamhetsfängelser byttes ut mot cellfängelser, där den dömde skulle ångra sig och tänka om i isolering. Under tidigt 1900-tal talade man mer och mer om att se brottets orsaker i samhällets brister. Under 1930-talet lyfte Olof Kinberg upp biologiska orsaker till brottslighet. Den stora vändpunkten i Sverige blev avskaffandet av cellfängelset 1945. Under slutet av 1960-talet drev dåvarande socialdemokratiska justitieministern Lennart Geijer en liberal och forskningsbaserad kriminalpolitik, där han bedömde att antalet intagna skulle kunna begränsas drastiskt. 1972 fick Sverige en kriminalvårdsreform med tanken att begränsa fängelsestraffets användning och lyfta fram frivård som alternativ påföljd. Det var en enig riksdag som tog beslutet om reformen och 1970-talets kriminalvårdsreform är på många sätt fortfarande en viktigt del av svensk kriminalpolitik. I mitten på 1990-talet infördes möjligheten att avtjäna kortare fängelsestraff i hemmet med elektronisk fotboja. Försöksverksamheten permanentades 1999. Enskilda händelser har fått stor påverkan på Kriminalvårdens ekonomi och organisation, men mer marginellt på de juridiska grundförutsättningarna. En stor debatt följde på spionen Berglings rymning 1987. Justitieministern och flera tjänstemän i regeringskansliet, samt Kriminalvårdens

26 | Människan, brottet, följderna

generaldirektör, avgick i kölvattnet av rymningen. Fångupproret på Tidaholm 1994 var en väckarklocka för Kriminalvården och polismorden i Malexander som inträffade under permission 1999, tvingade fram förändringar av permissionsreglerna. Under 1990-talet blev gängproblematiken påtaglig i Sverige och i Kriminalvården. Under sommaren 2004 inträffade tre uppmärksammade rymningar från säkerhetsavdelningar på Hall- och Kumlaanstalterna samt Norrtäljeanstalten. Det hela kulminerade i en gisslantagning och rymning från Mariefredsanstalten med en lägre säkerhetsklass. Den bristande säkerheten i svenska fängelser kritiserades starkt och det politiska trycket var massivt. Kriminalvårdens dåvarande generaldirektör tvingades avgå. Efterträdaren rekryterades från kriminalpolisen. Han fick i uppdrag att rusta upp säkerheten vid häkten och anstalter och anslagen till Kriminalvården höjdes.

BROTTSFÖREBYGGANDE RÅDET 1974 skapades Brottsförebyggande rådet (Brå), en myndighet med uppgift att bidra till kunskapsutveckling inom det kriminalpolitiska området och därmed främja det brottsförebyggande arbetet. Brå bidrar med årlig statistik, kartläggningar och utredningar inom området och ska bistå regeringen i kriminalpolitiska frågor. Utifrån det har myndigheten en stor betydelse för kriminalpolitikens utveckling. Brå ordnar årligen konferensen Stockholm Criminology Symposium, en internationell kriminalpolitisk konferens. I samband med konferensen delas Stockholm Prize in Criminology ut. Pristagaren 2013, David Farrington, har i sin forskning visat att riskoch skyddsfaktorer för framtida kriminalitet uppträder mycket tidigt i livet, och att barn med hög risk för kriminalitet kan bli hjälpta praktiskt taget redan från födseln. Han har också funnit att ett stort antal program för barn är mycket effektiva, och att investeringar i program med tidiga insatser mot kriminalitet sparar stora summor av skattebetalarnas pengar.

Brott och brottsutveckling | 27

Pristagaren 2014, Daniel S. Nagin, har i sin forskning visat att fängelse inte avskräcker brottslingar. Han har också funnit att längre fängelsestraff i bästa fall ger en liten avskräckande effekt på de som tänker begå brott. Nagin säger att det är sannolikheten för ett gripande, inte konsekvenserna av gripandet, som har den bästa avskräckande effekten. Han ger rekommendationen att inte öka fängelsestraffens längd och inte införa minimistraff för vissa brott. Han argumenterar också för att inte sätta drogmissbrukare i fängelse utan söka alternativa påföljder. Nagin vill mobilisera polisen att förhindra brott från allra första början – men att göra det på ett sätt som är i samklang med värderingarna i ett demokratiskt samhälle. Det kan bland annat ske genom att agera, gärna på heta platser, som »skickliga väktare« vars närvaro gör brottslingar omotiverade att utnyttja möjligheter till brott. Pristagaren 2015, Ronald V. Clarke, har i sin forskning visat att samhället skapar brottstillfällen genom att: • • • •

producera varor som är särskilt brottsintressanta hantera ägodelar slarvigt i vardagen tillåta att lokaler ges en olämplig utformning slarva med de olika elektroniska system som vi hanterar i vardagen • lagstifta på ett sätt som ibland skapar brottstillfällen. 2016 delades priset ut till Travis W. Hirschi, Cathy Spatz Widom and Per-Olof Wikström för deras respektive forskning om familjens betydelse för en persons utveckling av ett kriminellt beteende. Travis W. Hirschi har fokuserat på vad som får personer att inte begå brott, medan Cathy Spatz Widom har forskat om vilka faktorer i uppväxten och föräldrars beteende som ökar risken för kriminalitet. Per-Olof Wikströms forskning handlar om vilken roll föräldrar spelar i att förebygga ungdomskriminalitet.

K A P I T EL 2

VANLIGA BROTTSKATEGORIER

I det här kapitlet presenteras utveckling och omfattning av några vanliga brottskategorier. Vi går igenom brott mot person, som omfattar allt från hot och misshandel till sexualbrott och dödligt våld. Därefter beskrivs rattfylleri och trafikbrott, narkotikabrott, stöld- och skadegörelsebrottslighet, bedrägeribrott och brott mot miljöbalken. BROTT MOT PERSON Hot och trakasserier Olaga hot regleras i brottsbalkens fjärde kapitel. Det innefattar både hot mot en persons liv och hälsa samt mot exempelvis någons egendom eller fastighet i syfte att framkalla rädsla hos den som hotas. Hot som riktas mot personer i egenskap av deras myndighetsutövning, exempelvis socialarbetare eller kriminalvårdare, regleras inte i fjärde kapitlet utan faller inom ramen för våld eller hot mot tjänsteman. Ofredande avser sådana kränkande handlingar som kränker en annan människa. Det kan röra sig om telefonterror eller att hen genom annat hänsynslöst beteende antastar en annan person. Sedan 2011 har en ny brottsrubricering införts som kallas olaga förföljelse. Det främsta syftet är att förhindra stalking, det vill säga ett slags systematiserad förföljelse, och stärka upp skyddet mot upprepade trakasserier och förföljelser. Det som tidigare benämndes besöksförbud ersattes med kontaktförbud,

Vanliga brottskategorier | 29

något som tydliggör att förbudet avser all form av kontakt och inte bara fysiska besök. Enligt uppgift från Brottsförebyggande rådet kom ungefär 52 000 anmälningar om olaga hot in under 2015, vilket är en ökning med två procent från föregående år. Anmälda ofredanden har också ökat över tid. Under en tioårsperiod har anmälda olaga hot ökat med 13 procent och anmälningarna om ofredande med 65 procent. När det gäller olaga förföljelse blev det 127 fällande domar 2011–2013, underbrotten avser främst ofredanden, överträdelser av kontaktförbud och olaga hot. Ungefär hälften av gärningspersonerna hade någon form av nära relation med offret. Att parterna hade eller hade haft en nära relation underlättade möjligheten till fällande dom då förutsättningarna att styrka bevisningen är lättare i dessa fall (Brå-rapport 2015:2).

Hatbrott Hatbrott är ett samlingsnamn för brott som riktas mot människor på grund av deras etnicitet, funktionshinder, kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuella läggning, ålder, religiösa eller politiska uppfattning. I vissa länder har man börjat använda begreppet fördomsbrott i stället för hatbrott för att tydliggöra kopplingen mellan hatbrotten som kriminella uttryck för fördomar. Ett hatbrott kränker inte bara den enskilda individen som berörs av brottet utan hela den grupp som personen tillhör. Förutom hets mot folkgrupp, olaga diskriminering och straffskärpningsregeln finns inget specifikt lagrum som reglerar hatbrott. Definitionen av vad som är ett hatbrott kan även skilja sig åt mellan olika instanser i rättskedjan vilket kan innebära vissa hinder för att en brottsanmälan ska kunna leda till att gärningspersonen lagförs. Enligt Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökning uppgav nästan 1,8 procent av befolkningen att de utsatts för främlingsfientliga hatbrott 2013, 0,5 procent av befolkningen för antireligiösa hatbrott och 0,3 procent för homofobiska hatbrott. 2014. Utsattheten för främlingsfientliga hatbrott är relativt lika mellan könen. Däremot är det fler kvinnor som utsätts för antireligiösa hatbrott och fler män

30 | Människan, brottet, följderna

som drabbas av homofobiska brott. Anmälningar som innehållit ett hatbrottsmotiv har ökat under senare år och olaga hot eller ofredande är det vanligaste sättet att utöva en handling med hatbrottsmotiv. Många brott utreds men få personuppklaras (Brå-rapport 2013:17 och 2015:13).

Misshandel Misshandel regleras i brottsbalkens tredje kapitel och kan omfatta alla handlingar där någon uppsåtligt tillfogar en annan person smärta, kroppsskada eller sjukdom och sådana gärningar där hen försätts i vanmakt. Det är därför en mängd handlingar som räknas till misshandelskategorin, allt ifrån knuffar och slag med öppen hand till grövre våld. Våldet kan ske på allmän plats, mellan ytligt bekanta, till exempel i arbetslivet med tyngd på vissa yrkesgrupper (väktare, polis med flera) eller inom nära relationer i privatbostäder. Vanligast är våld på allmän plats som avser ungefär hälften av all självrapporterad och anmäld misshandel. Ofta handlar det om platser i stadsmiljö utomhus, nära nöjeslivet, och många gånger i samband med alkoholkonsumtion. Ungefär 2,5 procent av Sveriges befolkning utsätts för misshandel varje år. I en jämförelse mellan den självrapporterade utsattheten och kriminalstatistiken verkar det dock finnas ett stort mörkertal med misshandelsfall som inte anmäls. Det är därför svårt att veta exakt hur misshandelsbrotten utvecklas. Vissa grupper kan även vara svåra att nå i frågeundersökningar, till exempel missbrukare och bostadslösa. I självrapporterade undersökningar ser man ingen minskad eller ökad utsatthet av misshandel, varken av kvinnor eller män. Däremot har antalet anmälda misshandelsfall ökat kraftigt under de senaste åren, från ungefär 60 000 anmälningar år 2000 till 85 000 år 2015, enligt statistik från Brottsförebyggande rådet. Denna ökning kan tolkas utifrån att människor och samhället numera har en minskad tolerans mot våld snarare än att våldsbrotten har ökat. I drygt hälften av misshandelsfallen är gärningsmannen okänd. Detta ser dock olika ut för kvinnor och män. För män är det i nästan 70 procent av fallen en okänd

Vanliga brottskategorier | 31

gärningsman, medan det är 35 procent för kvinnor. Det är också oftare en närstående som är förövare för kvinnor jämfört med män. Män utsätts i högre utsträckning för misshandel av någon okänd på allmän plats, medan kvinnor i högre grad utsätts av någon de redan känner i hemmet. Ett visst mörkertal finns förmodligen eftersom våld i det privata tenderar att vara underrapporterat (Brå-rapport 2015:1).

Våld i nära relation Våld i nära relation avser fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld gentemot någon man har eller har haft ett partnerförhållande med. Våldet kan bland annat bestå i systematiska kränkningar, hot och inskränkning av friheten. Under 2012 uppgav nära 7 procent att de utsatts för fysiskt och/eller psykiskt våld i en nära relation. Andelen mellan män och kvinnor skilde sig inte nämnvärt åt, även om kvinnor ofta utsätts för grövre våld och bedöms ha ett större behov av stöd- och sjukvårdsinsatser. Nästan hälften av de som utsattes för psykiskt våld under året utsattes för upprepade kränkningar. När det gäller fysiskt våld uppgav ungefär en fjärdedel att det handlade om återkommande händelser. Många som utsattes för fysiskt våld utsattes även för psykiskt våld under samma period. Även om det finns årliga skillnader för hur många som anger att de har utsatts för den här typen av brottslighet ligger nivån över en tioårsperiod på ungefär samma nivå. Man beräknar att cirka var femte person i Sverige utsätts för någon form av våld i nära relation under sitt liv. Ofta handlar det om psykiskt våld (Brå-rapport 2014:8). År 2015 upprättades 17 100 anmälningar av misshandel där offer och gärningsperson stod i nära relation till varandra, men mörkertalet är dock stort och få väljer att anmäla den här typen av brott till polisen, många gånger för att de inte vågar. När det gäller våld i samkönade relationer har en svensk studie visat att homo- och bisexuella söker hjälp och stöd eller polisanmäler brott i lägre omfattning än heterosexuella, även om den enkätundersökning som genomfördes i studien visade att så många som upp till 25 procent av de tillfrågade hade utsatts för någon form av våld från aktuell eller

32 | Människan, brottet, följderna

tidigare partner. En förklaring till den låga anmälningsbenägenheten kan vara att samhällets stödinsatser utgår från en heterosexuell norm och att hjälpa en kvinna som misshandlats av en manlig partner. Det kan därför kännas svårt att ta steget då man är rädd för att inte bli förstådd eller att man helt enkelt tror att det inte finns någon hjälp att få (Holmberg & Stjernqvist 2008). Den som döms för våld mot nuvarande eller tidigare partner lagförs ofta under kvinnofrid- eller fridhetskränkning som regleras i brottsbalkens fjärde kapitel.

Barnmisshandel Riksdagen beslutade 1979 om ett tillägg i föräldrabalken där barns rätt till omvårdnad och trygghet stärktes. Det blev förbjudet att aga barn i Sverige. Inställningen till uppfostran genom våld har förändrats sedan lagen infördes. På 1970-talet var halva befolkningen positiv till uppfostringsvåld, ett decennium senare hade antalet minskat med 20 procent (SOU 2001:72). Misshandel mot kvinnor och barn är ett samhällsproblem som allt mer har uppmärksammats under 2000-talet. När det gäller barnmisshandel utökades anmälningsskyldigheten 2003 och samverkansskyldighet infördes i socialtjänstlagen. Utbildningsinsatser och nya rutiner för att upptäcka barnmisshandel har införts i sjukvården (Brå-rapport 2004:3). Barn drabbas inte bara direkt av misshandel utan även indirekt då de ser anhöriga vuxna misshandlas. Risken att barn utsätts för övervåld står i direkt relation till antalet våldshandlingar mellan föräldrarna. Barn som bevittnat våld har ofta symtom på posttraumatisk stress, till exempel återupprepade symtom av traumaframställande lekar, mardrömmar, separationsångest, koncentrationssvårigheter och minnesstörningar. Det är en missuppfattning att »tiden läker alla sår«. Redan under spädbarnstiden tycks barn kunna skapa kroppsliga beteendemässiga minnen. Barn i två- till treårsåldern får så starka minnen att de kan berätta om dem (Janson & Almqvist 2000).

Vanliga brottskategorier | 33

Att beskriva omfattningen av barnmisshandel är svårare än att beskriva misshandelns omfattning när det gäller vuxna. Barns utsatthet för misshandel mäts inte i några offerundersökningar. Små barn kan ju inte själva polisanmäla och vid misshandel i hemmet är de vuxna ofta involverade och därför görs inte alltid någon anmälan. Enligt Brottsförebyggande rådet har antalet anmälda fall av barnmisshandel ökat under senare år. 2015 fick polisen in 20 800 anmälningar om misshandel mot barn. Merparten av anmälningarna gäller barn i åldern sju till fjorton år, vilket kan bero på att skolorna i högre grad anmäler våldshändelser mellan elever. Barn upp till sex år gamla har oftare blivit misshandlade av en närstående, ofta de biologiska föräldrarna. Här finns en högre andel kvinnliga förövare då 39 procent av de misstänkta var kvinnor.

Hedersrelaterat våld och förtryck Begreppet hedersrelaterat våld och förtryck omfattar ett slags våld som inte utövas av en enskild individ utan av ett kollektiv individer. Det är ofta välplanerat våld och både män och kvinnor kan drabbas. Ofta handlar det om att begränsa någons livsutrymme genom hot, till exempel vilken partner man ska välja. Om personen inte handlar efter den rådande normen kan detta upplevas som att hen drar skam över familjen och riskerar att bestraffas för att kollektivet ska kunna återfå sin heder. Gärningspersonerna kan ofta vara andra familjemedlemmar till den som utsätts. Då föreställningar om kyskhet och oskuld står i fokus för hederstänkandet är det avgörande för familjens rykte hur flickor och kvinnor beter sig eller påstås bete sig. Kontrollen kan ske på olika sätt genom hot eller våld, ibland med dödlig utgång. Även män som inte följer kollektivets normer, homosexuella eller personer som har en överskridande könsidentitet kan drabbas (se www.nck. uu.se). Det förs för närvarande inte någon statistik över hedersrelaterat våld i Sverige, och därför saknas det kännedom om den totala omfattningen av problematiken. Det finns dock flera omskrivna fall där motivet till brottet har varit hedersrelaterat, bland annat mordet

34 | Människan, brottet, följderna

på Fadime Sahindal 2002 som blev mördad av sin far. Kunskapen om hedersrelaterat våld och förtryck har ökat i samhället och myndigheter försöker uppmärksamma problematiken genom bland annat specifika utbildningar och handböcker.

Sexualbrott Sexualbrott regleras i brottsbalkens sjätte kapitel och avser handlingar av sexuell karaktär som begås mot den utsattes vilja, vilket kan omfatta en mängd handlingar av olika allvarlighetsgrad. Det kan bland annat handla om våldtäkt, sexuellt ofredande eller koppleri. I självrapporterade undersökningar verkar utsattheten för sexualbrott vara låg och den förändras inte över tid. Däremot förefaller anmälningarna ha ökat tydligt sedan 2005, vilket bland annat kan bero på förändringar i lagstiftningen. Yngre kvinnor är överrepresenterade bland offren och yngre män bland gärningspersonerna. Enligt uppgift från Brottsförebyggande rådet anmäldes drygt 18 000 sexualbrott under 2015 varav 5 900 avsåg våldtäkt, vilket innebär 16–17 anmälningar om våldtäkt per dag. Nära hälften av alla personer som uppger att de utsatts för sexualbrott har blivit utsatta mer än en gång. I över hälften av fallen är gärningspersonen okänd för offret, medan det är en bekant i en tredjedel av fallen, och en person som står i nära relation till offret i drygt 10 procent (Brå-rapport 2012:13). Utvecklingen av sexuella ofredanden som anmäls i Sverige har under en tioårsperiod ökat med 80 procent sedan 2005, från ungefär 4 800 till 8 700 anmälningar. Man beräknar dock att mörkertalet, precis som vid anmälda sexualbrott i övrigt, är stort. Samtidigt som anmälningarna har ökat ligger personuppklaringsnivån kvar på runt 15 procent. Många av de som drabbas är flickor under 18 år (Stiftelsen Tryggare Sverige 2016). När vuxna begår sexuella övergrepp mot barn är gärningspersonen ofta en nära anhörig till barnet. Det kan vara pappan, styvfadern eller någon annan person i släkten eller bekantskapskretsen. Under senare tid har allt fler barn vågat berätta om övergrepp och personalen inom

Vanliga brottskategorier | 35

barnomsorgen och skolan har blivit mer uppmärksam på varningssignaler. Ändringar har även skett i lagstiftningen för att ge barn ett ökat skydd mot sådana övergrepp. Våldtäkt mot barn är till exempel en egen brottstyp sedan 2005. Sedan 2009 går det även att lagföra personer som tagit kontakt med barn i sexuellt syfte, så kallad grooming. Många av dessa kontakter upprättas via internet. Drivkraften bakom just våldtäkter kan variera. I sin bok Förövar psykologi (1999) beskriver Kwarnmark och Tidefors Andersson följande typer av våldtäkter: 1. Maktvåldtäkt, som är vanligast och ofta planerad; övergreppet kompenserar en stark känsla av otillräcklighet. 2. Vredesvåldtäkt, som ofta är oplanerad och är utlopp för en långvarig vrede. 3. Sadistisk våldtäkt, där gärningspersonen får sexuell tillfredsställelse av våldet i sig och av offrets lidande. Enligt en fördjupningsstudie av Brottsförebyggande rådet finns det skillnader i omständigheterna kring de brott som begåtts mot barn under tolv år och de som begåtts mot barn i tolv till fjorton års ålder. När det gäller brott mot de yngre offren var förövaren ofta en mycket äldre person och någon som barnet kände till sedan tidigare. Bland de äldre barnen var det vanligare att förövaren var jämnårig, ofta någon i umgängeskretsen (Brå-rapport 2012:13).

Barnpornografibrott Barnpornografibrott regleras i brottsbalkens sextonde kapitel och innefattar att skildra eller anskaffa en pornografisk bild av barn, att titta på en sådan bild eller göra den tillgänglig för någon annan genom att sprida, överlåta eller visa bilden, samt att förmedla kontakt mellan köpare och säljare av barnpornografiska bilder. Under 2015 fattades 56 domslut beträffande barnpornografibrott varav 4 avsåg fängelse. 27 domslut fattades för grovt barnpornografibrott varav 16 avsåg fängelse.

36 | Människan, brottet, följderna

För femton år sedan spreds barnpornografiska bilder via personliga kontakter och per post. Spridningen var huvudsakligen begränsad till Sverige. På senare år får barnpornografiskt material allt större spridning via olika sidor på internet. Många sidor är kommersiella där man får betala för tillgången till barnpornografi.

Sexköpslagen, människohandel och koppleri Lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster som trädde i kraft den 1 januari 1999 är specifik för Sverige och har påverkat prostitutionsmönstren. Lagen ledde snabbt till att den synliga gatuprostitutionen minskade (Socialstyrelsen 2007). Genom internets snabba utveckling under 2000-talet har dock en stor del av försäljningen av sexuella tjänster flyttat till särskilda sidor på internet. Människohandel för sexuella ändamål infördes i brottsbalken 2002. Två år senare utvidgades lagparagrafen och omfattar numera även bland annat tvångsarbete och handel med organ. Människohandelsbrott omfattar alltså handel med människor där flera aktörer, ofta i olika länder, samverkar för att få en person att resa från ett land till ett annat och utnyttjas för olika ändamål. Handel med människor är ett växande globalt problem som kräver internationellt samarbete och förebyggande samt straffrättsliga åtgärder. Det kan vara svårt att uppskatta hur många som utsätts för människohandel med sexuella ändamål i Sverige. Siffrorna kan därför skifta från år till år, beroende på polisens satsningar samt på vilken erfarenhet och kompetens organisationen har. En majoritet av offren är kvinnor och flickor. De grupper som är ansvariga för upptäckta människohandelsbrott i Sverige är ofta från offrens egna hemländer och begår många gånger även annan kriminalitet såsom narkotika- och tillgreppsbrottslighet (RPS-rapport 2014). Under 2015 anmäldes 179 människohandelsbrott, vilket är en ökning från föregående år då 93 anmälningar gjordes. Koppleri är när en person livnär sig på inkomsten från någon som prostituerar sig. 2015 gjordes 82 anmälningar för koppleri eller grovt

Vanliga brottskategorier | 37

koppleri. Under 2000-talet har antalet brott varit högre än under 1990-talet.

Dödligt våld Brottsutvecklingen när det gäller dödligt våld, som mord, dråp eller misshandel med dödlig utgång, vilka regleras i brottsbalkens tredje kapitel, har varit relativt konstant under de senaste tjugo åren, med i genomsnitt 95 dödsfall per år i Sverige. Drygt 80 procent av dessa brott klaras upp. I många fall är gärningsperson och offer sedan tidigare bekanta med varandra genom familjeband eller på annat sätt. Dödligt våld inom familjen har minskat något, medan fallen där det sker inom kriminella kretsar har ökat. Män är överrepresenterade bland offren då två av tre offer är män. Våldet begås ofta med någon form av vapen, till exempel en kniv. I en tredjedel av fallen används ett skjutvapen enligt statistik från Brottsförebyggande rådet 2015. Dödligt våld mellan personer som är obekanta med varandra sedan tidigare drabbar ofta yngre män på allmänna platser, många gånger som en allvarlig konsekvens av något som började som en mindre, bagatellartad konflikt. När gärningsperson och offer känner varandra sker dessa våldsbrott ofta i en bostadsmiljö och över hälften är alkoholmissbrukare (Brå-rapport 2012:13). När det gäller dödligt våld inom familjen är kvinnor överrepresenterade i offerstatistiken. Det dödas i genomsnitt 17 kvinnor varje år av en man de har eller har haft en nära relation till. Brotten sker ofta i hemmiljön och det är vanligt att offret även tidigare har utsatts för våld eller hot från gärningspersonen. I ungefär en tredjedel av fallen av dödligt våld inom familjen är offret en man, och cirka fyra män dödas av en kvinnlig gärningsperson varje år, vanligen någon som tidigare har blivit utsatt av våld från offret. När det gäller dödligt våld inom familjen mellan män sker det ofta under alkoholpåverkan. Dödligt våld mot barn har minskat sedan 1970-talet. I de allra flesta fall är förövaren en förälder och det är mycket ovanligt att barn under femton år dödas av en för dem okänd person. Ju yngre barnet är desto vanligare är det