U
Blom Morén Nygren (red.)
nder 2000-talet har det skett en markant förändring i synen på socialt arbete. Det är idag en självklarhet för socialarbetare att utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet. Men vad är egentligen tillförlitlig och relevant kunskap inom detta fält och hur ska man förhålla sig till kunskapsbegreppet? I denna uppdaterade och omarbetade utgåva får läsaren reflektera över olika typer av kunskap: den akademiska, den som produceras i det direkta klientarbetet och den som skapas i forskningsmiljöer ute på verksamhetsfältet. Författarna diskuterar och analyserar kunskapsteorier och kunskapsbildning samt belyser frågan om hur man kan tillämpa kunskap i det dagliga arbetet. Sammantaget ger antologin perspektiv till debatten om evidens inom socialt arbete. Boken riktar sig främst till studerande vid socionomprogram, masterutbildningar och fristående kurser i socialt arbete, men även till yrkesverksamma inom socialtjänst, social omsorg och hälso- och sjukvård.
Kunskap i socialt arbete
Om villkor, processer
Kunskap i socialt arbete
och användning
Under redaktion av Björn Blom Stefan Morén Lennart Nygren
Björn Blom, Stefan Morén och Lennart Nygren är professorer i socialt arbete vid Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet. Bokens kapitelförfattare är forskare, lärare och experter inom socialt arbete och angränsande ämnen. ISBN 978-91-27-13406-5
Andra omarbetade utgåvan 9 789127 134065
Kunskap 130410 omsl_2.indd 1-3
2013-04-11 09:47
Kunskap i socialt arbete.indd 2
2013-04-09 13.22
Innehåll
Om författarna 11 Förord till andra omarbetade upplagan 15 1. Kunskapers villkor och användning i socialt arbete 17 av Lennart Nygren, Björn Blom och Stefan Morén Villkor, processer och användning 17 Det sociala arbetets kunskapsbas 19 Socialt arbete som kunskapsområde 22 Kontextuella villkor för kunskap 25 Brukarmedverkan 27 Det sociala arbetets normativa halt 29 Del 1. Vad är kunskap? 31 2. Socialt arbete och kunskap – tre metateoretiska mönster 32 av Berth Danermark Inledning 32 Ontologi 34 Epistemologi 35 Sanning 36 Relativism 37 Kausalitet 38 Metodologi 40 Olika former för slutledning 40 Tre metateoretiska mönster 42 Empirism 43 Kritisk realism 44 Icke-realism 45
Kunskap i socialt arbete.indd 5
2013-04-09 13.22
3. Kunskap och kunnigt handlande 48 av Hildur Kalman Inledning 48 Olika slags kunskap 49 Teoretisk kunskap 51 Fakta och teori 52 Fakta och värde 53 Praktisk kunskap 54 Poiesis 55 Praxis 55 Samhandling 56 Kunskapens tysta dimension 57 Det outsägliga, respektive icke-artikulerad kunskap 58 Värdering av kunskap 59 Kunnigt handlande 59 Mellan vetande och visshet 61 Den ständiga frågan om teori och praktik 62 4. Kunskap och samhälle 63 av Hildur Kalman Inledning 63 Vetenskap och samhälle 64 Forskningens yttre och inre villkor 65 Samhället och vetenskapskontroverser 66 Grundantaganden styr 67 Forskningen och dess grundantaganden 68 Forskningsetik betingas av tidsanda och kultur 70 Kunskap är socialt och kulturellt villkorad 71 Vetenskapens sociala inbäddning 72 Ideologikritik och medvetandehöjning 73 Kunskap och formell makt 75 Kunskap och auktoritet 76 Att ställa frågor om kunskap och samhälle 76 Del 2. Hur bildas kunskap? 79 Perspektiv och utvecklingslinjer 80 av Björn Blom, Stefan Morén & Lennart Nygren Kunskap för det sociala arbetets praktik? 81 Nya former och arenor för kunskapsbildning 82 5. Teorier och kunskapsbildning i socialt arbete 83 av Peter Sohlberg Det sociala arbetets teoretiska universum 83 En komplex kärna 84 Kort teorilära 85 Teoriers uppkomst 85 Teoriers uppbyggnad 86 Teoriers funktioner 88 Teorier och förklaringstyper 89
Kunskap i socialt arbete.indd 6
2013-04-09 13.22
Strategier för teoribildning 90 Induktiva strategier 90 Deduktiva strategier 91 Abduktiva strategier 92 Funktionella strategier 93 Teoretisk slutenhet och öppenhet 94 Individer och sociala strukturer 94 Fakta respektive normativitet 96 Kunskapspraktik eller åtgärdspraktik 96 En normativ kärna med förvecklingar 97 6. Kunskapsbildning som praktik och politik – om socialt arbete som forskningsämne 98 av Peter Dellgran och Staffan Höjer Inledning 98 Socialt arbete som vetenskap och forskningsämne 100 Olika typer av kunskapsbildning 100 Vetenskapens sociala sidor 101 Forskarsamhället i socialt arbete 103 Forskningens innehåll 105 Forskningsmetoder och teoribruk 107 Ökad akademisering av socionomutbildningarna 108 Tilltagande urbanisering och ökad konkurrens 109 7. Metaanalys – om sammanvägning av forskningsresultat 112 av Sten Anttila Akut omhändertagande av sköra äldre – ett exempel 113 Skogsdiagrammet 115 Sammanvägd effekt – ett slags medelvärde 117 Heterogenitet 119 Slumpeffektmodellen 122 Avslutning 125 8. Robust kunskap? FoU och kunskapsbildningen i socialt arbete 127 av Lennart Nygren Kunskapsbildning i mellanrummet 127 FoU-verksamheterna och kunskapsintresset 129 Dilemman mellan forskning och praktik 132 Förutsättningar för robust kunskap 136
Kunskap i socialt arbete.indd 7
2013-04-09 13.22
9. Förklarande kunskapsbildning – i teori och praktik 141 av Stefan Morén och Björn Blom Kunskapsperspektiv 141 Anti-realism 142 Extern realism 142 Kritisk realism 143 Kritisk realism och generativa mekanismer 144 Att förklara mänsklig förändring 146 Preliminär begreppsmodell 147 Möjliga typer av mekanismer 148 Förklarande kunskapsbildning – i praktiken 150 Exempel 1: Ungdomsprojektet 151 Exempel 2: IFO-projektet 154 Förklarande kunskapsbildning – en fråga om professionalism 157 10. Socialarbetaren och kunskapsdilemmat 159 av Bengt Börjeson Praktiken och kunskapsproduktionen 159 Åtskillnaden mellan praktikern och forskaren 162 En förhoppning om forskningsstöd för den sociala praktiken 163 Nya vägar för kunskapsproduktion 165 Kunskapssökande i den professionella rollen 166 Utmaningar – och en alternativ färdriktning 170 Att ifrågasätta sin omvärldstolkning 171 »Genuint osäker« men inte handlingsförlamad 173 Del 3. Hur används kunskap? 175 Olikheter och beröringspunkter 176 av Björn Blom, Stefan Morén & Lennart Nygren 11. Socialarbetares kunskapsanvändning i klientarbete 180 av Marek Perlinski Praktikers praktiska epistemologi – från kunskap till kunnande i praktiken 180 Det sociala arbetets kunskapsbas 183 Mötet med klienten 185 Från knowing-in-action till professionell intuition 187 Avslutningsvis 192
Kunskap i socialt arbete.indd 8
2013-04-09 13.22
12. Socionomstudenters kunskapsanvändning i kritiska situationer under studiepraktiken 193 av Björn Blom och Lennart Nygren Kunskapsanvändning under studiepraktiken 193 En studie av korta skrivna berättelser 194 Olika former av kunskap och vetande 195 Några resultat i siffror 197 Några resultat sammanfattade som typstrategier 199 Reflection-before-action? 203 Vad kan studien lära oss? 204 Problematisera kunskapsbegreppet mer 205 Olika kunskapsstrategier som utbildningsinslag 206 Handlingsberedskap genom kunskap 207 13. Kunskapsanvändning i äldreomsorgen 208 av Stina Johansson Inledning 208 Kunskap och kompetens 211 Det bekanta och det främmande 212 Föreställningar om äldre 213 Socialpedagogik: hjälp till självhjälp 213 Arbetsvetenskap: flexibla relationer 215 Socialt arbete: nischning 217 Avslutande diskussion 218 14. Evidensbaserad praktik i socialt arbete 222 av Lars Oscarsson Introduktion till EBP och EBM 223 EBM och EBP – några kritiska synpunkter 226 EBP som ett myndighetsprojekt 226 Effektstudier, RCT och socialt arbete 227 EBP och det sociala arbetets karaktär 229 EBP i socialt arbete – individnivå och organisatoriskt stöd 231 Några avslutande reflektioner 234
Kunskap i socialt arbete.indd 9
2013-04-09 13.22
15. Kunskapssyn och kunskapsanvändning inom området: aktivering av långvarigt sjuka och funktionshindrade 236 av Rafael Lindqvist Inledning 236 Socialpolitik och framväxten av funktionshinderskunskap 237 Kunskap om funktionshinder enligt den medicinska modellen 239 Kunskap om funktionshinder i den sociala modellen 241 Funktionshinder och arbetsförmåga som social konstruktion 242 Kunskap om funktionsnedsättning, arbetsförmåga och rehabilitering 244 Aktiveringspolitik – karaktärsdrag, kunskapsbehov, kunskapsanvändning 244 Arbetsförmedlingen och personer med nedsatt arbetsförmåga 245 Sjukförsäkring – ökat fokus på arbetsförmåga 246 Avslutning 250 Referenser 252 Nätplatser 252 Litteratur 252 Sakregister 267
Kunskap i socialt arbete.indd 10
2013-04-09 13.22
Om författarna
Sten Anttila är projektledare för Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). Han har tidigare undervisat på socionomutbildningar, arbetat som bibliotekschef och varit forskare vid Socialstyrelsen. Han disputerade 1994 i sociologi. Björn Blom är professor i socialt arbete vid institutionen för socialt arbete, Umeå universitet. Han forskar framför allt om utvärdering, det sociala arbetets organisering, professionsutövning, samt om kunskap i socialt arbete. Bengt Börjeson var bland annat verksam som chef för Barnbyn Skå under åren 1972–1981 och professor i socialt arbete vid Umeå universitet 1981– 1990 och vid Stockholms universitet 1991. Han var därefter rektor för Lärarhögskolan i Stockholm och även verksam vid Ersta Sköndal högskola. Han avled i augusti 2012. Berth Danermark är professor i sociologi vid Örebro universitet, Institutet för handikappvetenskap (IHV). Hans forskning handlar om olika psykosociala aspekter på funktionshinder samt samverkansprocesser. Han har bl.a. skrivit om handikappforskning som tvärvetenskap och skrivit flera böcker om samverkan mellan i första hand socialtjänsten, skolan och psykiatrin.
11
Kunskap i socialt arbete.indd 11
2013-04-09 13.22
Peter Dellgran är professor i socialt arbete vid institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet. Han forskar bland annat om professionalisering, organisering och kunskapsbildning i socialt arbete och inom andra professionsområden. Staffan Höjer är professor i socialt arbete vid institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet. Hans forskning rör främst kunskapsfrågor, organisering och professionalisering i socialt arbete. Stina Johansson är professor i socialt arbete vid institutionen för socialt arbete, Umeå universitet. Hon forskar sedan 25 år tillbaka om äldreomsorg och leder forskningsprofilen Care Work and Social Gerontology. Forskning om värdet av social kunskap i äldreomsorgen är en viktig profilfråga. Hildur Kalman är lektor i socialt arbete vid institutionen för socialt arbete, Umeå universitet, och docent i vetenskapsteori. Hennes forskning är framför allt inriktad mot frågor om kunskapsformer, metodologi, etik, kön, samt känslors sociala dimension. Rafael Lindqvist är professor i sociologi, särskilt funktionshinderforskning vid Uppsala universitet. Han forskar om organisationer, reformer och professioner inom välfärdspolitiken, särskilt reformer som rör långvarigt sjuka och personer med funktionsnedsättning. Stefan Morén är professor i socialt arbete vid institutionen för socialt arbete, Umeå universitet. Han forskar främst om organisation och utvärdering samt om hur socialarbetares professionsutövning formas av politik, förvaltning och brukare. Lennart Nygren är professor i socialt arbete vid institutionen för socialt arbete, Umeå universitet. Hans forskning handlar om välfärdspolitik för barn, unga och familjer, samt om kunskapsbildning och kunskapsanvändning i socialt arbete.
12
Kunskap i socialt arbete.indd 12
2013-04-09 13.22
Lars Oscarsson är professor i socialt arbete vid institutionen för socialvetenskap, Ersta Sköndal högskola. Hans forskning handlar bland annat om utvärdering, om metod- och verksamhetsutveckling inom socialt arbete, och om hur strukturella faktorer påverkar det sociala arbetets former och innehåll. Marek Perlinski är lektor i socialt arbete vid institutionen för socialt arbete, Umeå universitet. Han forskar om socialtjänstens organisatoriska former samt socialarbetares arbetsmetoder och professionella färdigheter. Peter Sohlberg är professor i samhällsvetenskaplig vetenskapsteori vid Norges Tekniske Naturvitenskapelige Universitet i Trondheim och docent i sociologi vid Uppsala universitet. Några forskningsintressen är vetenskapsteoretiska perspektiv på forskningsprocessen, sociologisk teori och systemanalys.
13
Kunskap i socialt arbete.indd 13
2013-04-09 13.22
Kunskap i socialt arbete.indd 14
2013-04-09 13.22
Förord till andra omarbetade upplagan
Kunskap är ett evigt tema. Redan i den bibliska skapelseberättelsen talas om kunskapens frukt, och den kunskapstörstande Faustgestalten har lockat många författare genom tiderna, där väl Goethes Faust är den mest välkända. Behovet av kunskap är ett mänskligt predikament och det är allmänt vedertaget att professioner bygger på kunskap. Socialt arbete utgör inget undantag, men professioners kunskapsbaser utvecklas och förändras. Etableringen av socialt arbete som forskningsämne i slutet av 1970-talet har följts av en markant expansion av kunskapsområdet. Hur ser vi på kunskap i socialt arbete i dag, och hur bildas och används kunskap? Behovet av svar på den typen av frågor utgör bakgrunden till denna bok om kunskap i socialt arbete. Från 2000-talets början har det blivit allt viktigare att främja kunskapsbasering av praktiken. Socialarbetares insatser ska baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det skapar i sin tur behov av att bygga broar mellan forskning och fält, att göra kunskapen tillgänglig och användbar. Det väcker grundläggande frågor om kunskap och kompetens: Vad är kunskapsbasering? Vilken kunskap och kompetens behöver utvecklas? Hur ska denna utveckling gå till? Hur ser rollfördelningen ut mellan forskning och fält? Det är frågor som ligger till grund för denna bok. Avsikten är att skapa en översiktlig bild av kunskapens villkor, processer och användning i socialt arbete i dag. Vi är samtidigt medvetna om att detta omfattande ämne givetvis inte kan uttömmas inom ramen för en sådan här bok. Boken består av tre avdelningar. I del I diskuteras synen på vad kunskap är, i del II hur kunskap bildas och i del III hur kunskap används. De olika delarna hänger samman så till vida att synen på vad kunskap är får konse15
Kunskap i socialt arbete.indd 15
2013-04-09 13.22
kvenser för vilken kunskap som produceras och därmed också hur kunskapen kommer till användning. I boken kommer olikartade synsätt på hur denna kedja bör se ut till uttryck – och det är knappast förvånande. Det är ju en avspegling av den dynamik som driver kunskapsutvecklingen framåt, och den bilden vill vi också förmedla. Den här boken är en omarbetad upplaga av den första boken som gavs ut 2006. Fem av kapitlen är helt nyskrivna och alla kapitel i övrigt är uppdaterade och i vissa fall starkt reviderade. I boken medverkar forskare från flera svenska lärosäten och andra kunskapsproducerande organisationer. Vi vill tacka dessa författare som inte sparat någon möda för att bidra till bokens helhet. Vi vill också tacka förlagsredaktör Jessica Rydén som varit ett ovärderligt stöd i olika faser av redaktionsarbetet. Boken är avsedd som kursbok för socionomprogrammet och för övriga studerande inom socialt arbete. Den riktar sig också till yrkesverksamma inom socialtjänst, social omsorg, hälso- och sjukvård och skola. Björn Blom
Stefan Morén Lennart Nygren
16
Kunskap i socialt arbete.indd 16
2013-04-09 13.22
Kapitel 1 Kunskapers villkor och användning i socialt arbete Lennart Nygren, Björn Blom och Stefan Morén
Villkor, processer och användning Som socialarbetare, socionomstudent eller forskare ställs man inför ett antal frågor som är förknippade med olika kunskapers karaktär och funktion i förhållande till socialt arbete. Vad är kunskap i socialt arbete? Varför och om vad behöver vi kunskap? Under vilka förutsättningar och på vilket sätt bildas eller produceras kunskap i socialt arbete? Hur används kunskap och vilka villkor råder för denna användning? Dessa frågor har varit utgångspunkter för denna bok, och både i detta inledande kapitel och i de följande kapitlen berörs de av författare som med sina olika perspektiv och erfarenheter visar att frågorna inte bara är viktiga utan även komplicerade att tränga in i. Med önskvärd tydlighet framgår att såväl kunskapsbildning som kunskapsanvändning i socialt arbete påverkas av en mängd olika villkor och sker inom ramen för både komplexa och talrika sociala processer. Frågorna om kunskapens karaktär och funktion i socialt arbete, och om de villkor sådan kunskap bildas och används under, har diskuterats under lång tid. Sedan slutet av 1990-talet har de hamnat i brännpunkten på ett nytt sätt och i ännu högre grad än tidigare i och med de allt påtagligare kraven och förväntningarna på att det sociala arbetet bör grundas på evidensbaserad kunskap. Både i Sverige och i andra länder finns olika versioner av vad som menas med evidensbaserad kunskap i socialt arbete. Gemensamt för dessa är att de uttrycker en betoning av att den som behöver samhällets insatser ska erbjudas hjälp som bygger på bästa tillgängliga 17
Kunskap i socialt arbete.indd 17
2013-04-09 13.22
kunskap. Denna kunskap är föremål för en omfattande debatt och frågan om vilken kunskap som är »bäst« ges många svar. Här ryms allt från snäva definitioner som i stort sett som evidens endast godtar kunskap som genererats i experiment där slumpmässigt utvalda försökspersoner jämförs med kontrollgrupper för att se om en viss behandling har effekt, till bredare definitioner som är öppna för andra såväl kvantitativa som kvalitativa forskningsdesigner i sökandet efter evidens (jfr Bergmark, Bergmark & Lundström 2011). Alldeles oavsett denna spännvidd i vad man menar med evidensbaserad kunskap i socialt arbete finns även en kritik mot att använda evidensbegreppet som sådant. Skäl som kan anföras är bland annat att det är mycket begränsat med studier inom det sociala arbetsfältet där forskning visat att vissa arbetsmetoder är bättre än andra. Vi noterar, utifrån bokens innehåll, att olika ställningstaganden i denna debatt uttrycker olika sätt att förhålla sig till de mer generella frågorna om vad som är kunskap i socialt arbete, hur denna kunskap bildas och hur kunskap används. I detta inledningskapitel ges en kortfattad historieskrivning som rör den klassiska frågan om det sociala arbetets kunskapsbas. Det är uppenbart, inte minst sett i ett historiskt perspektiv, att det sociala arbetet som kunskapsområde i sig innefattar en rad kontroverser som rör både vilken kunskap som är relevant, vilka värderingar som ska styra och vilka metoder som ska användas i det praktiska arbetet. Kapitlet behandlar också en annan fråga, nämligen om det som benämns kunskapsobjektet. Detta är i själva verket en mycket grundläggande fråga för denna antologi. Vad är det vi talar om när vi talar om socialt arbete? Denna fråga kan inte besvaras på något entydigt sätt, och vi vill i denna inledning göra läsaren uppmärksam på att antologins olika författare kan ha delvis motstridiga uppfattningar om vad som kännetecknar socialt arbete och därmed också om vad kunskap är i förhållande till detta begrepp. Nära förknippat med detta är frågor om varför, eller i vilket intresse, vi eftersträvar kunskaper. Detta intresse är väsentligt som en bakomliggande faktor, oavsett om vi talar om hur kunskap bildas eller produceras, eller om vi talar om hur kunskap används. Kapitlet spinner vidare på denna tråd genom att diskutera hur brukarmedverkan i kunskapsbildningen i socialt arbete kan motiveras och ge utrymme för det särskilda kunskapsintresse som brukare har. Avslutningsvis summeras diskussionen i termer av något som skulle kunna kallas det sociala arbetets normativa halt, det vill säga att det alltid finns ett normativt element inblandat i de handlingar 18
Kunskap i socialt arbete.indd 18
2013-04-09 13.22
som benämns socialt arbete. Socialt arbete bedrivs med andra ord i ett syfte som har en oundgänglig förankring i värderingar av olika slag.
Det sociala arbetets kunskapsbas Den amerikanske pedagogen Abraham Flexner ifrågasatte 1915 socialt arbete som profession, i ett ofta citerat konferensbidrag (Flexner 2001/1915). Han jämförde socialarbetarnas arbete med exempelvis medicinarnas och juristernas arbete. Socialt arbete saknade enligt Flexner bland annat tydliga målsättningar för olika insatser, han betonade även att det, till skillnad från erkända professioner, saknade en dokumenterad kunskapsbas och att arbetsmetoderna därmed inte var möjliga att förmedla i pedagogiska syften. Ett par år senare (1917) publicerade Mary Richmond pionjärarbetet Social diagnosis. Richmonds bok följdes av flera, bland annat What is social case work? (1922). Som föreståndare för en välgörenhetsorganisation i New York var Richmond pådrivande för att knyta forskning till det sociala arbetet. Hon hade redan i slutet av 1800-talet varit aktiv förespråkare för formell utbildning för socialarbetare (Meeuwisse & Swärd 2006). Vad som kanske gör Richmond särskilt intressant i förhållande till dagens diskussion om evidensbasering av socialt arbete, är att hon i Social diagnosis använder just evidensbegreppet så konsekvent (Pettersson 2001). Socialarbetare skulle samla »social evidence«, det vill säga fakta eller »bevis« från olika källor (grannar, anhöriga, arbetsgivare, statistik etc.) som sedan skulle vägas samman för att bilda grund för slutsatser om vilka insatser som skulle göras. Richmonds systematiska instruktion kan alltså verkligen ses som ett svar på de brister Flexner påtalat ett par år tidigare. I stort sett samtidigt som Richmond verkade Jane Addams inom en rörelse som, till skillnad från arbetet med individer och familjer i »cases«, betonade grannskaps- eller samhällsarbete, samt att hjälpverksamheten och dess personal skulle dela villkoren med dem de försökte hjälpa (Addams 1961/1910). Addams stod alltså för en annan tradition inom socialt arbete, och fick även hon betydelse för kunskapsutvecklingen genom de publikationer hon lämnade efter sig. Medan Richmond använde en del begrepp ur den juridiska terminologin som »bevis« och »klient« i sitt pionjärarbete (Pettersson 2001), var Addams mer sociologiskt inriktad. Vi kan alltså se att redan vid denna tidpunkt fanns en kontrast mellan en diagnostiskt orienterad kunskapsbildning och en mer förståelse- och aktionsorienterad dito. 19
Kunskap i socialt arbete.indd 19
2013-04-09 13.22
Även i Sverige skedde i början av 1900-talet en förändring mot ett mer professionellt socialt arbete, en inriktning som innebar en betoning av särskilda kunskaper, och därmed också argument för utbildning av socialarbetare. Centralförbundet för socialt arbete (CSA) hade stor betydelse i debatten och en av förgrundsfigurerna i CSA, Gerda Meyerson, skrev 1912 att »[i] det sociala arbetet, både det frivilliga och det avlönade, behövdes om man skall uträtta något till verklig nytta för individerna och samhället, kunskaper av både teoretisk och praktisk art likaväl som kärlek och uthållighet« (Meeuwisse & Swärd 2006, op.cit., s. 32). CSA var en kraft bakom den statliga utbildningssatsning som inleddes i syfte att stärka kommunernas arbete med samhällets utsatta. Institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning i Stockholm 1921 räknas som startpunkten för högre social utbildning i Sverige, följt av socialinstituten i Göteborg 1944, Lund 1947 och i Umeå 1962. Fler utbildningsorter har tillkommit därefter. Innehållet i socionomutbildningen har reformerats ett flertal gånger. Med studieplanerna som utgångspunkt kan man se att den kunskap som socialarbetare förväntas ha innefattar såväl metodkunskaper, kunskaper om lagar och administrativa rutiner och regler som kännedom om etik och normer och vidare ett efter hand alltmer utvecklat inslag av beteende- och samhällsvetenskaplig forskning och teoribildning (Göransson & Swedner 1981). Sedan början av 1980-talet har utbildningens forskningsanknytning betonats genom forskarutbildning och forskning i ämnet socialt arbete. Det är uppenbart att funderingarna kring kunskap i relation till sociala insatser i både Nordamerika och i Sverige och övriga Västeuropa kan förstås i förhållande till de avgörande samhällsförändringar som industrialiseringen innebar. Inflyttningen till städernas industrier gjorde allt fler helt beroende av lönearbete, vilket innebar att sjukdomar, alkoholmissbruk och ett ofta skoningslöst utnyttjande av arbetskraft med långa arbetstider och låg betalning gjorde människor sårbara på ett mer påtagligt sätt än i det gamla bondesamhället. Utvecklingen av myndigheternas ansvar för att ta hand om fattiga och socialt utsatta, och utvecklingen av den moderna samhällsvetenskapen kan ses som en följd av dessa grundläggande strukturella förändringar (Howe 1996). Kunskapsinnehållet i socialt arbete kan med andra ord härledas till en ständigt pågående samhällsförändring som ger upphov till olika sociala problem (se Nygren 2013 för en diskussion om strukturella förklaringar till sociala problem). Men samhällsutvecklingen i sig ger ingen direkt instruk20
Kunskap i socialt arbete.indd 20
2013-04-09 13.22
tion för vilka kunskaper som krävs för att underbygga ett kvalificerat socialt arbete. I stället blir det olika uttolkare som formulerar detta utifrån sina respektive positioner och de intressen de företräder. Sådana uttolkare är till exempel de aktiva förgrundsfigurerna inom CSA i 1900-talets början, såsom den nyss citerade Gerda Meyerson och de utbildningsadministratörer som genom åren formulerat ämnesinnehållet i socialarbetarutbildningen. Det finns också exempel på att svenska socialarbetare lät sig inspireras av metodutvecklingen och produktionen av läroböcker i andra länder. Professor Ulla Pettersson har jämfört utvecklingen i USA och Sverige i en utförlig beskrivning av socialarbetaren Marja Almqvist och hennes resor till USA för att studera casework-metodik (Pettersson 2001). Almqvist var, enligt Pettersson, skeptisk till att importera denna metodik rakt av, men menade att det fanns inslag att ta efter, bland annat sättet att systematiskt studera arbetsinsatserna och värdera resultaten av dessa (ibid.). Socialarbetarutbildningarna i de nordiska länderna uppvisar stora likheter med varandra vad gäller ämnesinnehåll som inte på något avgörande sätt avviker från den globala standard som de internationella socialarbetar- och socialhögskoleorganisationerna IFSW och IASSW1 antog i början av 2000-talet (Sewpaul & Jones 2004). Det verkar finnas en internationell konsensus om åtminstone de stora dragen i fråga om vilka kunskaper socialt arbete kräver, men det är värt att betona att det även finns en kritik mot denna globala standardisering som visar hur kulturberoende ämnesinnehållet i socialt arbete kan vara. Den typiskt västerländska betoningen på förändring och på individen och hennes ansvar som avspeglas i den globala standarden för socialt arbete kan krocka med andra kulturers värdering av stabilitet och av familjen/kollektivet och dess ansvar (Gray & Fook 2004), eller att religionen kan spela en större eller mindre roll i olika kulturer (Furniss & Gilligan 2010). Naturligtvis påverkar en sådan kritik hur man ser på kunskapsinnehållet för de socialarbetare som verkar i olika kulturella sammanhang. Sammantaget verkar utvecklingen sedan Flexners för professionen så provocerande uttalande från 1915 ha genererat en tämligen kraftig moteld. Socialt arbete har i dag en, visserligen omdiskuterad och föränderlig, kunskapsmassa som är tillgänglig för lärande via stora mängder litteratur och utbildningsinstitutioner världen över. Frederic Reamer, en framträdande 1 International Federation for Social Workers respektive International Association of Schools of Social Work.
21
Kunskap i socialt arbete.indd 21
2013-04-09 13.22
professor i socialt arbete i USA, skrev i 1990-talets mitt så här (Reamer 1995, s. 1): . . . social work has evolved into a full-fledged profession with a distinctive value base, body of knowledge, and method of training. [. . .] It is generally conceded that social work now satisfies the principal criteria of a profession cited by Flexner in his oft-cited 1915 speech . . .
Socialt arbete som kunskapsområde Antologins titel – Kunskap i socialt arbete – pekar mot föreställningen att det finns en särskild kunskap som hör hemma i ett särskilt fält. Detta fält eller kunskapsområde kan definieras på en rad olika sätt, och även om vi i föregående avsnitt påvisade argument för att det numera finns en kunskapsbas som är tillräcklig för att vi ska kunna beteckna socialt arbete som en profession, så är inte enigheten total om vilka element som ingår i denna kunskapsmassa. I en mängd publikationer föreslås modeller eller begreppssystem i syfte att avgränsa socialt arbete som kunskapsområde. Avgränsningarna fyller ett viktigt ändamål för dem som arbetar praktiskt inom socialt arbete och som delvis konkurrerar om arbetsuppgifter med andra professioner om att kunna hävda ett eget kunskapsfält. Mycket av det som har skrivits i Sverige om detta sedan inledningen av 1980-talet har antingen syftat till att skapa en ram för hur utbildningsämnet kan struktureras eller hur forskningsområdet socialt arbete kan avgränsas (Nygren 2006). Socialt arbete kan förstås och undersökas på olika sätt. Det bedrivs inom verksamheter som formats för att lösa vissa uppgifter som alla samhällen måste hantera (försörjning, omsorg m.m.). Dessa verksamheter kan i sin tur studeras på organisationsnivå, eftersom de organiseras på olika sätt med olika utövare som kan arbeta på skilda nivåer (individ, grupp, samhälle). Olika samhällen kan dessutom ha en varierande ansvarsfördelning mellan individ och samhälle. Ett mer abstrakt sätt att uttrycka detta på är att säga att socialt arbete handlar om interventioner i förhållande till olika sociala problem och omsorgsbehov, och att dessa interventioner är »personburna« i den meningen att de bygger på idén att det krävs en människa (socialarbetare) för att det ska kunna betecknas som ett socialt »arbete«. En sådan definition kräver förstås i sin tur definitioner av de ingående begreppen »interven22
Kunskap i socialt arbete.indd 22
2013-04-09 13.22
tioner«, »sociala problem« och »omsorgsbehov« vilka det inte heller råder någon konsensus om i litteraturen (Meeuwisse & Swärd 2013). Sociologen Thomas Brante har undersökt det sociala arbetets kunskapsobjekt. Begreppet kunskapsobjekt kan enligt Brante i vardagligt tal översättas med »studieområde, territorium, den del av verkligheten ett ämne studerar eller dylikt« (Brante 2003, s. 142). Han konstaterar i sin intervjustudie av professorer i socialt arbete, att forskningsämnet socialt arbete är vagt – det saknar en tydlig kärna och tydliga gränser. Brante menar att förklaringen till detta bland annat är att ämnet får många av sina forskningsuppdrag »utifrån« och att ämnet ofta definieras tvärvetenskapligt. Kunskapsobjektet är med andra ord svårfångat. Det är slående att en stor del av diskussionen om socialt arbete och dess kunskapsobjekt förs i termer av förekomsten av en ämnesmässig kärna, unika teorier eller i termer av fakta om de objekt som det sociala arbetet riktas emot eller villkoras av (sociala problem, organisationsformer osv.). I läroböcker och utbildningspolicy i internationella sammanhang betonas ofta att det sociala arbetet vilar på tre huvudfundament i form av theories, values and skills (se t.ex. Sewpaul & Jones 2004). Mot detta framstår den nyss refererade diskussionen om kunskapsobjektet eller kunskapsområdet som alltför begränsad eftersom den i första hand riktas mot endast ett av dessa fundament, nämligen ämnets teoribas i kombination med dess bas av faktakunskaper. De två andra fundamenten, dels det sociala arbetets värdebas och etik, dels konkreta arbetsmetoder (ibland betecknat som »färdigheter«), har inte fått samma uppmärksamhet trots att ordet kunskap rimligen också bör innefatta dessa. En del författare hävdar till exempel att det som ger den tydligaste avgränsningen av socialt arbete som kunskapsområde är den relativt starka konsensus som finns kring dess värdebas. Den amerikanska professorn i socialt arbete Ann Hartman (1994, s. 14–15), skriver: We must begin with the value base of social work, as there seems to be general agreement that it has been shared values that have held the profession together in the face of diversity. Denna värdebas inrymmer i sig olika nivåer som rör både respekten för individen (klienten/brukaren) och hennes autonomi och vad vi kan kalla för »sociala värden« i frågor som rör till exempel synen på socialisation, integration och ansvaret för välfärden. Självfallet kan olika värderingar 23
Kunskap i socialt arbete.indd 23
2013-04-09 13.22
komma i konflikt med varandra, vilket i sig motiverar att de kan ses som en del av en dynamisk kunskapsbas eftersom de kan kommuniceras, granskas och ifrågasättas. Andra författare sätter metoderna främst när det gäller vilket av de tre fundamenten som tydligast avgränsar socialt arbete. Åke Bergmark och Tommy Lundström, två svenska professorer i socialt arbete (Bergmark & Lundström 2006, s. 166), menar att: I ett historiskt och internationellt perspektiv framstår framhållandet av metoder som den kanske viktigaste gemensamma nämnaren för fältet, och hänvisningar till en för socialt arbete specifik metodbaserad kompetens är ett centralt inslag i yrkesgruppens professionaliseringssträvanden. Metoder i socialt arbete ges ofta relativt entydiga beteckningar, såsom lösningsfokuserad metod, tolvstegsprogram eller kognitiv beteendeterapi (KBT). Går man bakom dessa till synes välavgränsade beteckningar och studerar vad som faktiskt görs under dem, är det emellertid inte alltid så enkelt att finna en sådan systematik och entydighet som vanligen följer med ordet »metod« (se Bergmark, Bergmark & Lundström 2011 och Perlinski, Blom & Morén 2012 för en diskussion om detta). I själva verket förefaller det vara en oklar begreppsapparat även här, och vissa så kallade metoder är mer eller mindre liktydiga med teorier, medan andra består av en löst sammanhållen insatsarsenal där systematiken ibland kan ifrågasättas. Till metoderna hör även de färdigheter som den enskilda socialarbetaren utvecklar på basis av erfarenhet från olika situationer. Det går med andra ord att göra en distinktion mellan (generell) arbetsmetod och (individuell) färdighet, och varje socialarbetare kan således vara mer eller mindre »färdig« när det gäller att tillämpa en viss arbetsmetod. Vi kan här påpeka att när metoderna tillämpas är de sammanflätade med de värderingar som råder. Man kan säga att varje metod är värdeimpregnerad då den eller de som formulerat den har haft intentioner med metoden som inte kan uttryckas på ett värdeneutralt sätt. Målet med en metod kan således alltid uttryckas i värdetermer (rätt, gott, skäligt, önskvärt etc.). Sammanfattningsvis menar vi att när vi talar om socialt arbete och dess kunskapsobjekt är det inte bara teorier och fakta om olika materiella och existentiella villkor som ingår, utan även de handlingar som görs i förhållande till dessa och de värderingar som påverkar såväl synsätt som agerande. 24
Kunskap i socialt arbete.indd 24
2013-04-09 13.22
Kontextuella villkor för kunskap I avsnittet ovan såg vi att socialt arbete definieras olika i olika sammanhang, det vill säga det finns olika kontextuella villkor. Definitionen av begreppet socialt arbete varierar beroende på om vi talar om utbildning, forskning eller praktik. Denna variation syns till exempel på det sätt vi väljer att betona inslagen av fakta/teori, värden/etik eller arbetsmetoder/ färdigheter. Kontextberoendet begränsar sig dock inte endast till definitionen och avgränsningen av kunskapsobjektet socialt arbete, utan har självfallet kopplingar till vad vi menar när vi talar om de processer i vilka kunskap bildas och används. Ytterligare en aspekt av det sociala arbetets kontextuella villkor handlar om att det bedrivs på olika områden. Om vi koncentrerar oss på Sverige bedrivs socialt arbete på flera områden, varav den kommunala socialtjänsten är det största och mest kända. I socialtjänsten ingår äldreomsorg, handikappomsorg samt individ- och familjeomsorg. Emellertid bedriver socionomer socialt arbete även på andra områden, bland annat inom hälso- och sjukvården, skolan, försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Till exempel är det sociala arbete som bedrivs inom hälso- och sjukvården av betydande omfattning. I slutet av 2011 fanns det drygt fyratusen kuratorer i hälso- och sjukvården i Sverige vilket betyder cirka tio procent av alla anställda socionomer i kommuner och landsting (Lalos, Blom, Morén & Olsson 2013). Att arbeta som socionom, exempelvis i den kommunala socialtjänsten skiljer sig på flera sätt från arbetet som socionom i hälso- och sjukvården, på grund av sammanhanget. Det rör sig om olika politiska organisationer (kommun eller landsting), i stor utsträckning olika lagar (t.ex. Socialtjänstlagen eller Hälso- och sjukvårdslagen), dessutom skiljer sig det professionella sammanhanget åt på ett markant sätt. Medan socionomer inom socialtjänsten framför allt har andra socionomer som medarbetare i klientarbetet, samarbetar socionomer i hälso- och sjukvården med läkare, sjuksköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster och liknande. I det senare fallet sker alltså samarbetet med yrkesgrupper som har annan utbildning och andra arbetsuppgifter, trots att det är samma personer (patienter) man arbetar kring. Den typen av kontextuella skillnader mellan socionomer inom olika områden påverkar givetvis deras relation till både kunskapsinhämtning och -användning. Som exempel kan nämnas att kraven på att använda evidensbaserad kunskap generellt sett är större för 25
Kunskap i socialt arbete.indd 25
2013-04-09 13.22
sjukhuskuratorer än för socialsekreterare. Detta beror bland annat på att läkare, som är en del av kontexten, har krav på sig att använda evidensbaserad medicinsk kunskap. Dessutom är det mycket vanligare att socionomer i hälso- och sjukvården skaffar en vidareutbildning i psykoterapi, jämfört med socionomer i socialtjänsten. Skälen handlar bland annat om skillnader i arbetsuppgifter, klientgrupper och statusskillnader. (Den intresserade kan läsa mer om detta i Lalos, Blom, Morén & Olsson 2013). Som framgår av Hildur Kalmans kapitel Kunskap och samhälle i denna antologi, finns det en rad villkor som kan hänföras till »samhället«. Kalman visar till exempel att vetenskapssamhällets mer eller mindre uttalade regler har betydelse för vilken kunskap som produceras. Sådana regler är, även om det inte råder någon fullständig konsensus, ibland klart uttalade via forskningsetiska riktlinjer, universitetens examinationskriterier och via den rikhaltiga litteraturen om forskningsmetodik. Kalman pekar också på den betydelse maktskillnader kan ha i olika sammanhang. Maktförhållanden kan vara reglerade och uttalade, till exempel att vi vet vem som formellt sett bestämmer om en uppsats som skrivs vid socionomutbildningen ska bli godkänd eller icke godkänd. Men maktförhållanden är också informella och verkar på många nivåer. Det är alltså här fråga om mer abstrakta men lika fullt kontextuella villkor som starkt påverkar de processer under vilka kunskaper bildas, dokumenteras och används. När vi talar om det sistnämnda, användning, är det viktigt att peka på att kunskapsanvändning kan avse väldigt olika saker. Antagligen tänker sig nog de flesta att kunskapsanvändning är något ganska konkret. Till exempel att man i skolan har lärt sig att NaCl betyder koksalt och att det är bakteriehämmande, alltså kan salt användas för att hålla vissa livsmedel färska längre. Detta är vad som ofta benämns instrumentell kunskapsanvändning, det vill säga att kunskapen används som ett redskap för att åstadkomma något. Men kunskap går att använda på ett flertal olika sätt. Lundaforskarna Kjell Nilsson och Sune Sunesson nämner, med utgångspunkt i sociologen Carol Weiss analyser (se t.ex. 1979), ytterligare funktioner som forskningsanvändning kan ha. Dessa är »en politisk funktion, att vara sprängämne, slagträ och diskussionsargument; en interaktiv funktion, att tillsammans med andra influenser skapa och organisera en kunskapsbakgrund; en taktisk funktion, att använda kunskapsmaterial för att undvika beslut, att förgylla ett sammanhang med mera; en konceptualiserings- eller upplysningsfunktion som innebär att material, tankar och idéer gör att användaren »tänker om och får nya idéer« (Nilsson & Sunesson 26
Kunskap i socialt arbete.indd 26
2013-04-09 13.22
2006, s. 192). Kunskap kan även användas på ett tämligen negativt sätt, för att »torpedera«, fördröja eller förvanska något (se t.ex. Rombach & Sahlin-Andersson 2002). Kunskap, dess bildande och dess användning, är utifrån detta sätt att se på saken kontextuellt villkorad. En av de moderna tänkare som formulerat mer generella tankar i detta avseende är den tyske filosofen Jürgen Habermas (t.ex., 1989/1968). Habermas identifierar tre grundläggande kunskapsintressen, som förefaller att vara giltiga oavsett kulturella, sociala eller politiska strukturer. Habermas sätter alltså ihop kunskap med intresse – vi handlar utifrån ett intresse och dessa handlingar genererar kunskap av ett visst slag beroende på detta intresse, något som alltså även präglar den vetenskapliga kunskapsproduktionen. Han skiljer mellan ett »tekniskt«, ett »praktiskt« och ett frigörande, »emancipatoriskt« kunskapsintresse. Det tekniska kunskapsintresset innebär att vi genom vårt arbete försöker bemästra och manipulera både naturen och samhället. Vi söker kunskap, bland annat genom naturvetenskaperna för att klarlägga lagbundna sammanhang, idealt sett med hjälp av hypotesprövning och olika experiment. Det »praktiska« intresset innebär att vi behöver tolka, förstå och ge mening åt våra handlingar och olika uttryck för vårt medvetande. Vårt språk är grundläggande för detta, det är det medium med vars hjälp vi »ordnar« och begripliggör våra relationer och traditioner för varandra. Det »emancipatoriska«, kunskapsintresset, slutligen, innefattar en kombination av förståelse och förändring. Den kritiska samhällsvetenskapen, för att ta den som exempel, kan bidra till att relationen mellan könen kan förstås i termer av förtryck, men den syftar också till att genom denna förståelse ge underlag för handlingar som kan minska eller eliminera förtrycket (frigörelse). Detta kunskapsintresse förutsätter i likhet med det praktiska ett fungerande språk, men det förutsätter även en jämbördig språklig kompetens mellan olika människor där den fria dialogen och argumentet står i fokus (ibid.). Brukarmedverkan, som behandlas i nästa avsnitt, är exempel på en fråga som tydligt illustrerar hur kontextuella villkor har betydelse för kunskapsbildning och kunskapsanvändning.
Brukarmedverkan I studien av studenters kunskapsanvändning som presenteras i kapitel 12 visade det sig att de sällan menar att den kunskap som kommer till an27
Kunskap i socialt arbete.indd 27
2013-04-09 13.22
vändning har sitt ursprung hos klienterna eller brukarna. Detta speglar väl den dominerande tankefigur som innebär att kunskap är något som tas fram av forskare och som sedan appliceras i praktikernas arbete. Att klienter och brukare kan betraktas som resurser i kunskapsbildningen har de senaste årtiondena blivit alltmer uppmärksammat både internationellt (Lowes & Hulatt 2005; Minkler & Wallerstein 2003) och i Sverige (Rönnmark 2011; Socialstyrelsen 2003). Det finns en klar koppling mellan denna tendens och det emancipatoriska kunskapsintresse som nämndes i föregående avsnitt. I den undersökning som genomfördes för ett antal år sedan av Socialstyrelsen om brukarmedverkan i socialtjänstens kunskapsutveckling lyftes frågor om makt och empowerment som argument för brukarmedverkan (Socialstyrelsen 2003). Detta argument handlar om att såväl kunskap i sig som dess användning inrymmer maktaspekter och att effekter uppstår som påverkar de personer som kunskapen avser att bistå. Till exempel är det sätt på vilket klienter kategoriseras i olika klientgrupper ett uttryck för makten att definiera det problem som ska hanteras. Ur ett rättighetsperspektiv är det därför rimligt att klienter ges möjlighet att delta i hur studier läggs upp och hur resultat av dem kan användas. Det finns även ett demokratiutvecklande intresse bakom kraven på ökad brukarmedverkan i kunskapsutvecklingen. Den representativa demokrati som vi har i Sverige innebär uppkomsten av ett glapp mellan »samhället« och olika brukargrupper. Statsvetaren Evert Vedung pekar på det stora avstånd som följer av att politiska beslut går en lång väg från väljarna till riksdagen, vidare till regeringen och ner till relativt självstyrande kommunpolitiker och de tjänstemän som slutligen svarar för verksamheten. Detta avstånd mellan samhällspolitiken och de personer som blir föremål för samhällets insatser kan möjligen överbryggas med ett ökat brukarinflytande på lokal nivå (Socialstyrelsen 2003). Ett ytterligare argument för brukarmedverkan är att den service som erbjuds av sociala myndigheter ska svara så bra som möjligt mot brukarnas behov. Brukarna är experter på vad som är önskvärd vård- eller servicekvalitet. Deras önskemål och behov blir viktiga ingredienser när ny kunskap ska utvecklas. Man kan utifrån detta hävda att det är viktigt att brukare är med redan när studier initieras så att rätt frågor ställs. Det finns ett flertal exempel på verksamheter som engagerar brukare i planering och utvärdering. Försök har även gjorts med brukarmedverkan i utbildningen av socionomer (t.ex. BRUS-projektet, www.brukarmedverkan.se), liksom en rad försök med brukarmedverkan i forskning 28
Kunskap i socialt arbete.indd 28
2013-04-09 13.22
(Rönnmark 2011). Argumenten för brukarmedverkan i kunskapsutvecklingen i socialt arbete är många, men det är även viktigt att erkänna och diskutera de problem som brukarmedverkan kan innebära. Dessa problem handlar bland annat om att balansera olika intressegruppers förväntningar mot varandra, eller om något som kan benämnas som en »serviceparadox«, det vill säga att brukare med dåliga erfarenheter av en viss insats också reducerar sina förväntningar (Mossler & Stig 2003). Följden kan bli att även en svag verksamhet kan få oförtjänt goda utvärderingar av brukare.
Det sociala arbetets normativa halt I socialt arbete finns enligt Meeuwisse och Swärd (2006) ett antal korseldar som visar på spänningar som kan associeras till Habermas diskussion om olika kunskapsintressen som berördes i ett föregående avsnitt. Ett exempel är frågan om hur relationerna mellan socialarbetare och dem de arbetar med ska se ut (Meeuwisse & Swärd 2006, s. 73–74): Ska det vara nära och djupgående relationer med enskilda klienter, eller solidariska handlingar där socialarbetarna aktivt engagerar sig för »utsatta« grupper i samhället . . . eller ska det vara en formell, byråkratisk eller tjänstemannamässig relation där socialarbetaren undviker att känslomässigt involvera sig i klienternas problem? Beroende på vilken ställning vi tar i sådana frågor följer också olika svar på vilken kunskap som är viktig för att utföra ett gott socialt arbete. Socialarbetaren som samhällets eller statens tjänare versus klienternas tjänare kan innebära olika kunskapskrav. Kanske är dilemmat om det är staten eller klienterna som det sociala arbetet ska tjäna något mindre påtagligt i ett land som Sverige, där vi fortfarande har en relativt positiv syn på statens och kommunernas verksamhet, jämfört med en del andra länder. På andra håll kan staten uppfattas som en fiende till den individuella friheten och socialarbetare ser sig oftare än i Sverige som advokater för att ta till vara klienters rättigheter, med krav som ofta riktas mot offentliga myndigheter. Ett exempel på konsekvenser av den sortens ställningstaganden som exemplifieras i citatet är synlig i trenden mot en ökad användning av standardiserade formulär och utredningsmallar i syfte att kartlägga en social 29
Kunskap i socialt arbete.indd 29
2013-04-09 13.22
problematik, till exempel missbruk eller att ett barn far illa, på ett systematiskt sätt. Dessa formulär kan också användas till forskning och i bästa fall leda till kunskap som kan överföras till liknande situationer i framtiden. Vi kan lätt inse att sådana manualer och mallar kommer att se olika ut beroende på ställningstaganden av det slag som nämns i citatet ovan. Som tidigare nämnts menade Flexner 1915 att socialt arbete inte uppfyllde ett antal kriterier rörande kunskapsbasen för att kunna benämnas som profession. Sedan dess har det sociala arbetets kunskapsbas oavbrutet vuxit och dokumenterats i otaliga publikationer. Läget är i detta avseende radikalt förändrat jämfört med hur det var på Flexners tid. När det gäller det normativa inslaget i det sociala arbetet är kanhända förändringen mindre tydlig. Flexner pekade på möjligheten att det i själva verket var detta som utgjorde ett slags grundbult i strävandena efter professionalisering. I slutet av sitt anförande säger han (2001/1915, s. 165): Social work appeals strongly to the humanitarian and spiritual element. It holds out no inducement to the worldly – neither comfort, glory, nor money. The unselfish devotion of those who have chosen to give themselves to making the world a fitter place to live in can fill social work with the professional spirit and thus to some extent lift it above all the distinctions which I have been at pains to make. In the long run, the first, main and indispensible criterion of a profession will be the possession of professional spirit, and that test social work may, if it will, fully satisfy. Vi ser, både i detta citat och i andra exempel i detta kapitel, att det kan bli alltför begränsat att tala om kunskap i socialt arbete om vi inte inser att denna kunskap också har en normativ aspekt. Det finns med andra ord skäl att fråga i vilket intresse kunskap söks, vilka drivkrafterna är bakom att kunskap bildas och vilka ideal som finns med när kunskap aktiveras och används. Dessa frågor leder oss till att fortsätta undersöka det sociala arbetets normativa halt. Det finns dessutom skäl att inte begränsa kunskapsobjektet till enbart fakta eller teorikunskaper. Det verkar finnas goda skäl i socialt arbete att betona kopplingen mellan värderingar, kunskaper och handlingar. Handlingar, oavsett om de är följden av en etablerad arbetsmetod eller av socialarbetares personliga färdigheter, är kunskapsdrivande och värderingsimpregnerade. 30
Kunskap i socialt arbete.indd 30
2013-04-09 13.22
Del I Vad 채r kunskap?
Kunskap i socialt arbete.indd 31
2013-04-09 13.22
Kapitel 2 Socialt arbete och kunskap – tre metateoretiska mönster Berth Danermark
Inledning Vad innebär det att anlägga ett metateoretiskt perspektiv? Begreppet kan ge föreställningen att det är något skilt från ett teoretiskt perspektiv, vilket dock är fel. Metateorier handlar om samma verklighet som de teorier som diskuteras på annat håll i denna bok. Skillnaden är att om teorier handlar om det objekt som är föremål för studier, exempelvis en teori om mobbning, handlar metateori om framför allt två saker. För det första innehåller den antaganden om hur verkligheten är beskaffad (ontologi). För det andra innehåller den antaganden om gränserna för den kunskap vi kan få om verkligheten (epistemologi). Metateori kan sägas specificera dessa två grundläggande utgångspunkter som varje vetenskaplig praktik utgår från. Dessa dimensioner påverkar hur vi söker kunskap om objektet (metodologin). Varför är det viktigt att lyfta fram de metateoretiska frågorna? För det första ger det redskap när man ska förhålla sig till den diskussion som pågår om bland annat evidens och relativism. Man behöver ofta ta ställning till om en praktik inom det sociala arbetet vilar på vetenskaplig grund. Vad vet vi till exempel om det vetenskapliga underlaget för tvångsåtgärder respektive frivillighet? Hur kan man utifrån ett vetenskapsteoretiskt perspektiv diskutera den grund som olika ståndpunkter i denna fråga vilar på? För det andra innebär metateori att frågor om vilka antaganden om verkligheten som ligger bakom ett visst vetenskapligt arbetssätt tydliggörs. Om man genomför ett klassiskt experiment och drar slutsatser om vad som sker utanför experimentsituationen, det vill säga ute i »verkligheten«, 32
Kunskap i socialt arbete.indd 32
2013-04-09 13.22
vilken slutsats drar man om hur verkligheten är beskaffad? Ett välkänt exempel är Stanley Milgrams experiment om lydnad och vårt förhållningssätt till auktoriteter. Han påstod sig visa att försökspersoner under en ledning med stor auktoritet var i stånd att i vetenskapens namn skada helt oskyldiga människor till döds genom att ge dem dödliga elektriska stötar. Milgrams slutsats var att helt vanliga personer under vissa omständigheter är beredda att handla på ett sätt som under andra omständigheter är dem helt främmande. När Milgram utför detta experiment och utifrån de resultat han noterar gör påståenden om hur vi handlar ute i det reella livet gör han en lång rad ontologiska och epistemologiska antaganden som alla kan bli föremål för kritisk granskning. Hans experiment har också utsatts för förödande kritik av exempelvis Johan Asplund.2 Trots detta hör vi ofta referenser till hans experiment och hans slutsatser som om de vore »fakta«. Frågan om metateori är dock komplex och det finns forskare som menar att man i sin forskning och kunskapsproduktion kan sätta den ontologiska frågan inom parentes (se t.ex. Maynard 1988). Det finns många skäl till ett sådant förhållningssätt. Det kanske vanligaste är att vi är »fångade« i vår egen perceptuella begränsning. Med detta menas att vi inte kan ha någon omedelbar access till verkligheten utanför oss själva. Våra sinnesintryck är bestämda av vår mänskliga natur. Vi erfar det vi har möjlighet att erfara. Detta sätter, menar exempelvis den tyske filosofen Emanuel Kant (1724–1804), absoluta gränser för vår kunskap om verkligheten. Vi kan alltså aldrig få kunskap om hur saker och ting egentligen förhåller sig. Detta synsätt är vanligt i dag (nykantianism). Den brittiske filosofen Roy Bhaskar menar dock att detta är ett begränsat synsätt och han argumenterar för att frågan om verklighetens beskaffenhet ska diskuteras i termer av vilka metateoretiska förhållningssätt som ger en »bättre« beskrivning och förklaring till skeenden. Mer om dessa två synsätt längre fram i kapitlet. Inom det sociala arbetet är frågan om de arbetsformer man har är effektiva mycket aktuell. Är denna behandlingsform bra för just denna klient? När man ska ta ställning till en sådan fråga aktualiseras metateoretiska frågor. Med hjälp av de utvärderingar som gjorts av en behandlingsme2 Asplund (1987, s. 246–265) gör en ingående analys av experimentet och visar att Milgram misslyckades med att renodla det han ville renodla, lydnad. Därför kan man inte dra de slutsatser som Milgram och många därefter drar av experimentet.
Kunskap i socialt arbete.indd 33
2013-04-09 13.22
tod försöker socialarbetaren ta reda på om metoden varit framgångsrik för just den kategori av klienter som hon har att hjälpa. Hon har alltså att försöka tillämpa generella och empiriskt grundade metoder på en enskild klient. Hon söker dock i sitt arbete ofta svar på en mer grundläggande fråga: För vem fungerar vad under vilka förhållanden? Kan de utvärderingar hon konsulterar ge svar på denna fråga? Förenklat kan förhållandet illustreras på följande sätt: Ontologiska och epistemologiska antaganden
→
val av metod
→
resultat
Om det är så att olika metateoretiska perspektiv ger olika resultat är den centrala frågan om dessa resultat är konkurrerande eller kompletterande. Det är bland annat om detta som kapitlet ska handla.
Ontologi Den avgörande ontologiska frågan är vad som antas existera och vad som inte finns. Ett exempel på en sådan fråga där vetenskapen är oense är frågan om det finns något över den mänskliga nivån. När vi exempelvis talar om en patriarkal struktur infinner sig genast frågan om det existerar en sådan struktur »där ute«? På samma sätt kan vi tala om klasstruktur och många andra begrepp vi ofta rör oss med. Ett förhållningssätt är att hävda att det är idén om exempelvis en patriarkal struktur som är det som existerar och inte själva strukturen. En patriarkal struktur är endast ett sätt att klassificera ett antal handlingar (lönesättning, mäns och kvinnors val av yrke, våld mot kvinnor etc.). Det är ett så kallat taxonomiskt begrepp. Strukturen har i detta perspektiv ingen ontologisk status (existerar inte) men däremot existerar föreställningen om en struktur (dvs. föreställningen har ontologisk status). Detta synsätt är vanligt inom det som kallas socialkonstruktivism. Ett annat synsätt är att hävda att strukturer faktiskt existerar, oberoende av enskilda individers föreställningar om dem. Visserligen är det individer som vid någon tidpunkt i samhällsutvecklingen skapat dessa strukturer och materialiserar dem genom en rad olika handlingar. De betingar och påverkar våra handlingar samtidigt som våra handlingar påverkar strukturerna. Handlingar som kan leda till att strukturerna vidmakthålls (reproduceras) eller förändras (transformeras). En tredje ståndpunkt är att dessa strukturer påverkar oss i så hög grad 34
Kunskap i socialt arbete.indd 34
2013-04-09 13.22
att vi har ett mycket litet, om något, handlingsutrymme. Vi är styrda av de omgivande strukturerna. Ett sådant synsätt är dock problematiskt när det kopplas till tankar om individens ansvar för sina handlingar. Exemplet med strukturers existens eller ej belyser den avgörande (och särskiljande) ontologiska frågan om vad som existerar oberoende av betraktaren och vad som är en hela tiden pågående konstruktion av betraktaren. Existerar exempelvis hedersmord eller är det en typ av handling som vi valt att kalla så? Har vi med andra ord upptäckt en av betraktaren oberoende företeelse eller har vi skapat den genom att ge en viss handling en kulturellt bestämt mening? Vi återkommer om detta när sanningsbegreppet diskuteras.
Epistemologi Detta rör som nämnts villkoren för kunskap. Kan vi få sann kunskap om hur verkligheten är beskaffad? Det handlar ytterst om relationen mellan det kunskapssökande subjektet, till exempel forskaren, och den verklighet denne söker kunskap om. Inom kunskapsteorin framhålls att det snarare är relationen mellan subjektet och föreställningen om objektet som är det centrala, inte relationen mellan subjektet och objektet. Som den kommande diskussionen om sanningsbegreppet kommer att visa finns det olika synsätt på förhållandet mellan subjektet, föreställningen om objektet och objektet. Att vi inte har någon privilegierad tillgång till verkligheten »i sig« är en uppfattning som delas av många (nykantianismen). Det finns dock vissa skillnader i synen på vad detta får för konsekvenser. Vissa tonar starkt ner svårigheterna och hävdar att det finns vägar mot verklighetsbeskrivningar som är objektiva i den bemärkelsen att de är oberoende av betraktaren och dennes situation (kontextoberoende). Med ett sådant synsätt betonas objektiva metoder. Det finns ofta en uttalad skepsis gentemot det som de kallar subjektiva metoder, till exempel djupintervjuer: det som inte kan mätas på ett objektivt sätt hör inte hemma i vetenskapen. Andra hävdar att vi är helt fångna i ett subjektivistiskt kunskapssökande och att vi aldrig kan frigöra oss från kontexten (kontextdeterminerade). Vi tolkar det vi ser inom ramen för ett paradigm som vi normalt inte ifrågasätter. I den meningen är vår kunskap aldrig objektiv. Att dela in arbetssätt i objektiva och subjektiva är meningslöst. Ett tredje förhållningssätt är att det går att komma fram till verklig35
Kunskap i socialt arbete.indd 35
2013-04-09 13.22
U
Blom Morén Nygren (red.)
nder 2000-talet har det skett en markant förändring i synen på socialt arbete. Det är idag en självklarhet för socialarbetare att utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet. Men vad är egentligen tillförlitlig och relevant kunskap inom detta fält och hur ska man förhålla sig till kunskapsbegreppet? I denna uppdaterade och omarbetade utgåva får läsaren reflektera över olika typer av kunskap: den akademiska, den som produceras i det direkta klientarbetet och den som skapas i forskningsmiljöer ute på verksamhetsfältet. Författarna diskuterar och analyserar kunskapsteorier och kunskapsbildning samt belyser frågan om hur man kan tillämpa kunskap i det dagliga arbetet. Sammantaget ger antologin perspektiv till debatten om evidens inom socialt arbete. Boken riktar sig främst till studerande vid socionomprogram, masterutbildningar och fristående kurser i socialt arbete, men även till yrkesverksamma inom socialtjänst, social omsorg och hälso- och sjukvård.
Kunskap i socialt arbete
Om villkor, processer
Kunskap i socialt arbete
och användning
Under redaktion av Björn Blom Stefan Morén Lennart Nygren
Björn Blom, Stefan Morén och Lennart Nygren är professorer i socialt arbete vid Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet. Bokens kapitelförfattare är forskare, lärare och experter inom socialt arbete och angränsande ämnen. ISBN 978-91-27-13406-5
Andra omarbetade utgåvan 9 789127 134065
Kunskap 130410 omsl_2.indd 1-3
2013-04-11 09:47