Catharina Hansson Lena Furberg Någon smyger in i stallet när ingen annan är där. En okänd ryttare rider på hästarna i hemlighet. Ett solklart fall för Hästdetektiverna! Noa och Alex bestämmer sig för att göra allt för att ta den hemliga ryttaren på bar gärning …
mYsTeRiET mED dEn HeMlIgA RyTtArEn
Hästdetektiverna Noa och Alex har alltid varit bästa vänner. Hästarna och stallet är deras liv. Det enda som de båda tjejerna älskar lika mycket är mysterier. När något händer är de alltid redo att rycka in och lista ut sanningen.
mYsTeRiET mED dEn HeMlIgA RyTtArEn
ISBN 978-91-552-6515-1
9 789155 265151
Mysteriet_med_den_hemliga_ryttaren_omslag_tb.indd 1
2018-03-26 11:58
Bokförlaget Semic, Sundbyberg, 2018 www.semic.se © Catharina Hansson och Bokförlaget Semic Illustrationer Lena Furberg Formgivning Moa Edlund Omslagskolorering Reprostugan i Värmland Tryck ScandBook, Falun, 2018 ISBN 978-91-552-6515-1
Catharina Hansson Lena Furberg
MYSTERIET MED den hemliga ryttaren
Kapitel 1 – Jag är faktiskt ingen nybörjare! Boxdörren slår igen med en smäll och små, mycket små och mycket ilskna steg försvinner ut ur stallet. Den nya ungen är jobbigare än någon jag träffat tidigare. Liten som en myra, arg som ett bi och taggig som en igelkott. Jag bad faktiskt mamma att hon skulle säga åt henne att söka sig någon annanstans, men min snälla, gulliga mamma vill ge alla en chans. – Hon kommer att ändra sig när hon har varit hos oss ett tag. Det gör alla, sa mamma lugnt. Men jag är inte lika snäll som min mesiga mamma. Jag springer efter den lilla illbattingen och hugger tag i henne, lite mer hårdhänt än jag egentligen borde. 5
– Du glömde något, säger jag. – Jag vet! Jag ska! säger den ettriga. Hon har nu lugnat sig litegrann och säger med darrande röst: – Jag blir bara så arg. Jag kan faktiskt rida, men bara för att jag är nio år så ska jag rida med de där snorungarna som inte ens kan galoppera. Men det är klart att jag ska ta hand om min häst. För det var det du menade? Hon följer med mig tillbaka in i stallet och börjar omsorgsfullt att pyssla om Göte, som hon har ridit på mammas lektion. Sköta sin häst kan hon i alla fall. – Alva, eller hur? Visst heter du så? säger jag och försöker låta lite vänligare. Hon nickar. – Kom nu, ropar Alex. De står här utanför och väntar! – Vänta, säger jag. 6
Jag går ett varv runt stallet för att kolla så att alla barnen från ridlektionen har tagit hand om sina ponnyer och att alla saker har hängts tillbaka på rätt plats. Alex har redan fodrat hästarna och hon har till och med hunnit sadla Stumpan åt mig. Ute på stallplanen väntar Elise och Michelle, våra grannar från gården på andra sidan vägen. Elise rider Michelles mammas ljusgula haflinger Pina och Michelle sitter på sin tjocka skäck Freja. Både haflingern och Freja är taggade och står och småtrampar otåligt. Vi ska rida ut tillsammans och kolla hindren på vår gemensamma terrängbana. 7
Banan börjar bli lite murken och mycket behöver bytas ut och fräschas upp. Vi byggde den tillsammans för ett par år sedan och den har använts ganska flitigt. Både Michelle och Elise rider fälttävlan och ridskolan brukar använda banan lite då och då. Men nu har vi inte använt den på ett tag eftersom ett par av hindren gått sönder.
Vi skrittar på vägen mot skogsområdet där banan ligger. Pina och Freja pinnar iväg i en väldig fart som vanligt och min tjocka Stumpan får svårt att hänga med. Elise, som är några år äldre än Michelle och oss, håller in sin häst och frågar samtidigt sin stallkompis:
8
– Jag måste bara fråga ... Har du städat? Och flyttat på några av mina grejor? Det var lite småsaker som inte låg där jag brukar lägga dem. – Nej ... Det tror jag inte, svarar Michelle. Vad var det för grejor? – Tränset hängde på fel krok och några av mina ryktsaker låg på en annan hylla. Det är ju bara vi som är i stallet, så jag fattar inte riktigt hur det kan ha hänt. Du rör ju aldrig mina prylar. – Nej ... men vad konstigt. Alex och jag tittar på varandra. Vi älskar att lösa mysterier och här känns det som om det finns ett att lösa. I alla fall ett litet.
9
Kapitel 2 I ett stall där det bara är två personer som vistas, där har man ju sjukt bra koll på varje pryl. Om någon har flyttat på Elises grejor så måste det ha varit någon annan i deras stall. Jag frågar Elise om hon såg några andra spår eller märkligheter i stallet. – Nej, inte vad jag minns ... – Brukar ni ha stallet låst? – Nej, aldrig. Men vi kanske måste börja låsa det nu. Vi fortsätter att skritta mot terrängbanan och kommer snart fram. Några av hindren behöver vi inte fixa med, som ett par stora stockar som inte ruttnar i första taget. Några av hindren är också byggda av behandlat virke som har stått sig bra. Men flera stycken ser helt bedrövliga ut. 11
– Kolla här, det är bara kaffeved! säger Michelle, som suttit av och plockar bland bommarna i ett hinder som helt rasat ihop. – Hoppsan, säger jag. Det är någon av er som har sprungit rakt igenom! – Nej, säger Michelle. Vi har inte hoppat det här på länge, det har ju sett lite skruttigt ut. 12
– Men hur kan då bommarna ha spridits ut sådär? Vi tittar på varandra. – Någon har ju helt klart försökt hoppa över det och sprättat ut bommarna, säger Elise. Men om det inte är vi så måste det ju vara någon från ridskolan. – Kanske någon av privatryttarna ..., funderar jag. Ja, så måste det vara. Lite konstigt att bara lämna det såhär och inte ens säga till. När vi skrittar hemåt frågar Alex: – Men hörru, VEM skulle ha hoppat terrängbanan? Tänk här nu. Filippa är skitskraj för att hoppa. Ingen av dressyrtanterna skulle drömma om det. Helen Frisk ... nä, glöm det. – Kanske nån av alla som rider Y? Ysgithyrwyn Cadwalader of Llywynnordwyddnydd är en welshponny med 13
ett namn som ingen kan uttala. Han kallas därför bara för Y. Tyvärr har hans ägare blivit för stor för honom och nu är det alla möjliga medryttare och skötare och medhjälpare som dyker upp för att rida den fina ponnyn. Det har blivit så många att ingen av oss klarar av att hålla reda på dem. – Ja, kanske. Men du, vi får nästan ta och fråga. Det är ju dålig stil att krascha ett hinder utan att säga till. Även om hindret är ruttet.
När vi kommer tillbaka är det tyst och släckt i stallet. Det är lördag och lektionerna är slut för dagen. Alla privatryttare verkar ha åkt hem. Vi sitter av och klappar om hästarna. 14
När vi kommer in i stallet ser vi först ingenting. Solen lyser fortfarande ute och vi blir nästan blinda i det mörka stallet. Dessutom har vi fullt upp med att ta in hästarna, sadla av och pyssla. Det dröjer därför en lång stund innan vi upptäcker figuren som står inne hos Malin Adelheims sura dressyrhäst Kalchas. Jag skriker nästan till när jag ser honom.
15
Catharina Hansson Lena Furberg Någon smyger in i stallet när ingen annan är där. En okänd ryttare rider på hästarna i hemlighet. Ett solklart fall för Hästdetektiverna! Noa och Alex bestämmer sig för att göra allt för att ta den hemliga ryttaren på bar gärning …
mYsTeRiET mED dEn HeMlIgA RyTtArEn
Hästdetektiverna Noa och Alex har alltid varit bästa vänner. Hästarna och stallet är deras liv. Det enda som de båda tjejerna älskar lika mycket är mysterier. När något händer är de alltid redo att rycka in och lista ut sanningen.
mYsTeRiET mED dEn HeMlIgA RyTtArEn
ISBN 978-91-552-6515-1
9 789155 265151
Mysteriet_med_den_hemliga_ryttaren_omslag_tb.indd 1
2018-03-26 11:58