Adde Adhd Bästis med fienden
Adde Adhd
Bästis med fienden EVA EDBERG
Adde Adhd Bästis med fienden Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Eva Edberg © Omslag: Eva Edberg Redaktör: Anna Hedelius © Omslagsbilder: Dreamstime Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2017 ISBN: 978-91-7577-541-8
Bästis eller fiende, som två yttre ändar av ett långt rep. Ibland möts de i ett knytkalas.
Hallå släpp ut mig!
1
Jag är väl inte inlåst? Ånej, det verkar som om klädskåpet bara går att öppna utifrån. Helvete, min match! Den börjar ju typ nu. – Hallå släpp ut mig! Mitt livs viktigaste tennismatch. Om jag missar den så vinner fienden, utan match. – Snälla släpp ut mig. Snälla … Detta är inte sant! Jo, det är sant. Jag är fånge i omklädningsrummets svettiga skåp tillsammans med en mosig banan. – Hjääälp! Nä, ingen hör mig. Ingen ser mig. När ska detta sluta? Och när började allt, egentligen? Okej, jag tar det från början. Ni ska få en chans att förstå. Kanske vi kommer på ett sätt att komma ut? Jag berättar inte enbart för dig killen, du som sitter inlåst 7
inom mig. Du har redan sett och hört allt. Jag kommer också berätta för dig tjejen, som om du faktiskt sitter här livs levande på mitt knä. För nu vet jag om att du finns … eller åtminstone fanns. Allt började för ett par veckor sedan inne hos skolkurator Sofie. Fast kanske att det började redan i klassrummet, eller med släkten från vikingatiden? Arv kliver förbi döden och vissa gener går över till nästa person, och sen till nästa, och nästa. Om det berättade Annelie på sin lektion och om sånt som finns kvarlämnat från vikingatiden. I samma stund började en av mina vikingasläktingar gå omkring under huden på mig. Han var ganska lik mig faktiskt, med gröna ögon och snårigt hår, förutom att han hade ett stort skägg som han kittlade mig med. Det var omöjligt att göra annat än att ramla till golvet. Annelie drog ut min stol och sa åt mig: – Här får du sitta! – Fitta, fitta, sa jag. Det var iallafall vad Annelie trodde hon hade hört. Hon böjde sig över mig: – F-ord kommer du ingen vart med. Just då fattade jag inte vad hon menade, men hon brukar säga att jag alltid försöker trixa mig ut ur klassrummet genom att säga f-ord. Okej, minst två och högst hundra gånger varje dag,
8
säger jag ordet ”sitta”, men det är oftast de andra som förvandlar det till ett f-ord istället för ett s-ord, inte jag. Varför jag säger ”sitta, sitta” hundra gånger per dag? Jo, jag upprepar helt enkelt vad andra säger till mig. Annelie fortsatte sin lektion, och pratade om hur trälarna på vikingatiden levt som slavar och att deras barn hade fött nya trälar. Jag blev nyfiken och frågade: – När började det träliga livet egentligen? – Räck upp handen när du vill fråga nåt, svarade Annelie. Jag räckte upp handen och fortsatte: – Var det från jordens första fitta, eller ur vikingarnas, eller var det kanske när jag föddes ur mammas fi… Annelie avbröt mig, och började berätta om vikingarnas runstenar. Språket har förändrats genom tiderna, förklarade hon, för att vi enklare ska förstå varandra. – Fanns fitta med på runstenarna? Klassen skrattade, men jag menade inte att vara rolig. Jag undrade bara om ordet fanns. Annelies bokstäver förvandlades till spott på min bänk. – Fann-fann … Detta var inte ett svar som jag riktigt förstod. Klassen skrattade ännu högre. Annelie sa att hon
9
behövde hjälp, och att jag behövde hjälp med f-orden. Så därför bestämde hon att jag genast skulle gå till skolkurator Sofie. Det hade jag inte något emot. Oftast när jag vill prata med Sofie är hon inte där, eller så är hon upptagen, men nu skulle jag få komma till henne utan att behöva vänta på min tur. Klassen fick en extralång rast tills att matten började. För mig började allt inne hos Sofie.
10
1
Att få diagnosen var ingen match.
2
Jag fick sitta och rita hos skolkurator Sofie tills mamma skulle komma och hämta mig. Mamma brukar få göra det när jag sagt för många f-ord i klassrummet. Jag gillar Sofies färgstarka tuschpennor. Det blev en spännande tennismatch på pappret. – Den här killen har adhd, sa jag, men det har inget med f-ord att göra. Sofie gav mig en grön tuschpenna och sa: – Det har du rätt i, men vad betyder adhd-ordet för dig? – Adhd äger! Pennan smashade mot pappersplanen så att den studsade ut. Sofie tog lyra. Jag tog en ny penna och gjorde samma sak med den, och igen. Till slut fanns inga pennor kvar att spela med, de flesta satt i Sofies hand. Papperet knölade jag till en perfekt boll som jag siktade mot papperskorgen. Mitt-i-prick! Sofie applåderade och sa:
11
Hallå! Det är jag som är Adde. Jag är inlåst här i skåpet. Egentligen skulle jag ha spelat mitt livs viktigaste tennismatch nu. Kan du snälla släppa ut mig? Okej, jag ska vara ärlig. Jag har bara en vän och det är tennisbollen, alla andra verkar bli mina fiender. Men med hjälp av Adhd-killen inom mig kan jag bli din bästa vän. Absolut. När du öppnar får du se ...
Bästis!
Fiende?
Detta är en stormande feelgood-roman för unga. Med humor och allvar söker Adde sin nya identitet med en diagnos. En hink tennisbollar kastas upp, och ned ramlar ett bollhav av äventyr, med poliser, kraschad vänskap och en mystisk vaktmästare i kjol. Genom sporten får Adde vara med om ett spel där det viktigaste av allt är att vinna – sig själv! I Eva Edbergs släkt finns ett flertal diagnoser, bland annat adhd. Hon är också tennismamman, som befinner sig mitt i sportens utmaningar och passion. Eva Edbergs omtyckta böcker lever kvar långt efter att de är lästa.
ISBN 978-91-7577-541-8
www.idusforlag.se
9 789175 775418