Beethoven suger!
N E V O H T E E
! R E SUG
B
Bengt Nym an
N E V O H T E E
! R E G SU
B
an m y N Bengt
Beethoven suger! Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Bengt Nyman Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2018 ISBN: 978-91-7577-731-3
Till min familj!
Varning! Det är min högst privata dagbok som du just nu håller i din hand. Om du bara så mycket som andas på den så kommer det att gå illa för dig … Men vill du nu gärna bli mumifierad för resten av livet, så okej för mig, fortsätt då att läsa … Jag borde verkligen ha börjat med att skriva Kära dagbok eller något annat gulligt som barn förväntas göra när de får sitt livs första dagbok. Men jag är inte som de där andra ungarna som alltid gör alla tråkiga läxor i tid och som drömmer om att bli popstjärnor trots att de har tandställningar höga som byggnadsställningar. Eiffeltornet kan slänga sig i väggen! Du kan knappt höra vad de barnen försöker sjunga. De har ju munnen sprängfylld med
7
räls, trassliga gummisnoddar och dåligt tuggade matrester. Jag skulle hellre vilja skriva ”Förbannade dagbok!” (med massor av utropstecken). Även om inget av allt som har hänt egentligen är dagbokens fel. Men om jag skrev ”Förbannade dagbok!” så skulle min mamma bli ännu mer olycklig och det vill jag inte. Inte just nu i alla fall … Jag är både förbannad och ledsen och då plötsligt får jag en liten ynklig dagbok som plåster på såren. Hur skulle dagboken kunna trösta mig efter all skit som har hänt? Den är dessutom säkert köpt på någon rea. Eller ännu värre: kanske rea på reapriset? Det finns spår efter minst två röda prislappar på dagboken. Till råga på allt så har dagboken ett löjligt litet lås som du kan öppna med tänderna om du blir nyfiken på att läsa i den. Om nu inte den feta tandställningen sitter i vägen förstås …
8
I dag är det den sista dagen på ett katastrofalt dåligt sommarlov, ett lov som aldrig borde ha börjat. Vem sprider lögner som att livet är skönt och underbart när man är barn? Den lögnaren borde få sig en riktig omgång. Men vänta, jag ska bara fylla mina boxhandskar med massor med metallskrot först. Det ska göra riktigt ont att ljuga … Hur ska det gå för mig som nu plötsligt tvingas börja i en ny skola och det redan i morgon bitti? Det var aldrig min eller brorsans idé att vi skulle flytta. Vi är helt oskyldiga. Har föräldrar ingen känsla för hur det ska gå för deras barn när vi över en natt tvingas börja i en vilt främmande skola? Hjälp oss! vill jag bara vråla så att taket lyfter. Det känns som att jag bara sjunker längre och längre ner mot havets dyiga botten. Hallå där nere, alla slemmiga ålar! En loser till är på väg ner till er i gyttjan. Vågar jag hoppas på att jag hamnar långt ner i en djuphavsgrotta och försvinner för gott? Ny skola betyder inga vänner. Ensam igen! Amen! Jag kan redan nu skriva ”Doppa mig i 9
toaletten!” i pannan på mig själv. Vad är det för mening med att kämpa emot? Jag kanske kan be mobbarna att spola i toaletten innan de doppar ner mitt huvud? Jag är nämligen ovanligt luktkänslig för min ålder … Vem ska rädda mig från den väntande pesttillvaron bland hundratals ungar som knappast har längtat efter just mig och brorsan? Det kan säkert inte ens Gud svara på. Varför hen nu skulle bry sig? Vilken skitsommar det har varit! Sjuttio onödiga dagar åt skogen! Mamma och pappa skilde sig när det var som allra varmast utomhus. Strax över trettio grader i skuggan. Bara en sån sak! Det brukar sällan vara så varmt i Sverige. Varför inte skilja sig när det är lågtryck med intensivt spöregn, blixtar och åsknedslag, översvämningar med broar som spolas bort och extra nyhetssändningar med reportrar som får takpannor i huvudet? Alla mina kompisar hängde vid badsjön och hade hur galet kul som helst. Jag vägrade att vara där. Hur skulle jag klara av att ha
10
vattenkrig när jag knappt orkade lyfta mitt vattengevär längre? Skilsmässobarn stod det målat med stora bokstäver över hela min bleka kropp trots att sandstranden badade i solsken. Bokstäver målade med färg som var omöjlig att avlägsna. Jag skulle behövt sno åt mig pappas XXXL badshorts för att kunna gömma mig. Göra mig osynlig för omvärlden. Hans badbyxor är nämligen stora som wigwams. Ja, de där indiantälten, om du inte hängde med där, min tröstedagbok. Förmodligen skulle det få plats en hel indianstam inne i pappas badbrallor. När jag tänker på pappa så får jag lust att skaffa mig en jättestor vattenkanon och ha mitt eget lilla privata vattenkrig mot honom. Jag skulle ladda vattenkanonen med iskallt vatten. Gärna peta i några tusen isiga hagel när jag ändå gör mig besväret. Hämnden är ljuv, eller hur det nu var … Min mamma påstår att det bara är pappa som har skilt sig. Och hur skulle det ha gått till? Jag fattar ingenting. Det var aldrig mammas
11
förslag att de skulle skiljas. Hon ville att de skulle fortsätta tillsammans. Gräla natten lång och försöka försonas på morgonen innan vi barn vaknade. Vissa nätter övergick diskussionerna till hetsig porslinskrossning. Men man fick aldrig slänga de dyra tallrikarna i väggen. Där gick tydligen en gräns. Nej, bara de billiga tallrikarna från det där stora varuhuset med de billiga varmkorvarna och pizzabitarna jag brukade bli mutad med. Fram med soppåsen och dammsugaren. Nytt fredsavtal innan nästa midnatt. Dagen efter nya krigsförklaringar följt av ännu mera galen porslinskrossning. Men de fina tallrikarna fick fortfarande stå kvar och samla damm inne i vitrinskåpet. Använde vi någonsin vårt finporslin? Jag tror knappast det. Men går det till så här i vuxenlivet? Vild porslinskrossning och otroligt många svordomar. Åka till Ikea i racerfart för att köpa nya tallrikar. Är det likadant i alla familjer? Vem vill då bli vuxen? Finns det antitillväxt-piller om
12
jag vill stanna kvar i min nuvarande ålder? Ska jag gå till apoteket eller handla av langarna vid tunnelbanan? Vem har de bästa pillerpriserna just nu? Killarna med huvtröjor som hänger utanför tunnelbanestationen kräver nog aldrig att jag ska ha ett recept i handen och det är ju en klar fördel … Pappa har träffat en ny kvinna! Allt har skett i smyg! Vilken skandal! Jag kallar henne för Knäppa Tanten och då blir pappa förbannad. Men det var liksom det som var meningen, lilla pappa. Försök att fatta det! Även om Knäppa Tanten är betydligt yngre än vad mamma är så kallar jag henne ändå för Tanten. Pappa och hans Knäppa Tant. Jag hatar pappa! Jag hatar Knäppa Tanten! Nu riktigt glöder min penna. Kan du förstå det, dagboken? Äsch, du lyssnar ju inte! Du är precis som mina döva föräldrar … Nå, min dagbok? Vill du vara min kompis, eller … Du får bara en chans till. Respekt!
13
Min födelsedag blev en katastrof. Jag fyller år mitt i sommaren och mina födelsedagskalas var alltid utomhus och med en gigantisk jordgubbstårta på bordet, en tårta som mamma är mästare på att göra. Det var givetvis alltid svenska jordgubbar på tårtan. Inga bleka och smaklösa italienska jordgubbar här inte. Det regnar aldrig på mina födelsedagar, men i år så vräkte det ner varför vi fick trycka ihop oss inomhus. Det var så typiskt, nästan som om vi var med i en dålig film. Loserbarnet straffades med spöregn på sin födelsedag. Jag var tyvärr hos pappa den veckan. Knäppa Tanten bjöd in en massa mystiska människor som jag aldrig hade träffat tidigare. Hela hennes tjocka släkt stormade in. I täten sprang några skrikiga, ouppfostrade småungar. Fick vi dem på köpet? Vi är verkligen riktiga förlorare, brorsan och jag. Det var som att hamna på ett dårhus! Jag tror att alla i Knäppa Tantens släkt sjöng falskt, men pappa låtsades som att det var en helt fantastiskt härlig dag med vacker änglasång och klackarna i taket.
14
Pappa svek mig igen! Han får nu ta och välja mellan oss – hans dotter och son, de underbara barnen – eller den där falsksjungande maffian. Hur kan han bli förälskad i någon som sjunger så illa och som haft den dåliga smaken att skaffa de där skrikiga ungarna? Och som har alla de där galna släktingarna som sina nära och kära? Har min pappa blivit både tondöv och blind eller bara helt utan omdöme? Vilket är värst? Det här skulle vara min egen speciella dag, men Knäppa Tantens tråkiga gangstergäng saboterade allt. Hela skiten! Konstigt att de inte snodde mina födelsedagspresenter när de ändå var i farten. Men det är klart, presenthögen var ganska liten den här gången. Det var kanske ingen mening att stjäla dem. Vem vill ta från de fattiga … Min snåla pappa skulle ge mig Guinness Rekordbok i födelsedagspresent. Han kom faktiskt ihåg att jag önskade mig den. Ett under hade tydligen skett.
15
Varning!!! Det är min högst privata dagbok som du just nu håller i din hand. Om du bara så mycket som andas på den så kommer det att gå illa för dig … Men vill du nu gärna bli mumifierad för resten av livet, så okej för mig, fortsätt då att läsa ...
Boken är full med hemligheter. Saker som aldrig borde ha hänt. Som att pappa plötsligt ville skiljas. Han hade träffat en ny kvinna (Knäppa Tanten). Tala om skandal! Visst, mina föräldrar brukade gräla, men vilka föräldrar gör inte det? Det hände att de krossade tallrikar när de bråkade som värst, men de använde aldrig de dyra tallrikarna. Nu är Lo och jag tvungna att börja i ny skola. Björkhagens skola, låter inte det som värsta Bullerbyskolan i Astrid Lindgrens värld? Blir vi tvungna att åka höskrinda till skolan? Dessutom kommer alla säkert reta mig för att jag heter Kim? Hur ska jag passa in där? Jag var knappast den populäraste eleven i min förra skola trots att jag var en av de duktigaste på fotboll. Följ med och läs om hur det går för Kim och Lo att komma till en helt ny skola där de inte känner en endaste kotte.
www.idusforlag.se ISBN 978-91-7577-731-3
9 789175 777313