Oeig. Noels magiska 22 feb 2016 .indd 1
2016-02-22 19:36
Oeig. Noels magiska 22 feb 2016 .indd 2
2016-02-22 19:36
Oeig. Noels magiska 22 feb 2016 .indd 3
2016-02-22 19:36
HIPPO BOKFÖRLAG Malmgårdsvägen 55A 116 38 Stockholm www.hippobokforlag.se © Janina Kastevik 2016 © Omslag: Joanna Hellgren 2016 Sättning: Eva Sjöström Tryckt hos CPI Clausen & Bosse, Tyskland 2016 ISBN: 978-91-87033-49-0
Oeig. Noels magiska 22 feb 2016 .indd 4
2016-02-22 19:36
*
Prolog *
som springer ut på rast. Tänk dig trängseln i hallen, knuffarna, vinterjackorna som krånglas på, mössorna som kastas i luften. Skriken, skratten. Och den sura lukten av fuktiga ytterkläder. Tänk dig hur alla springer ut på skolgården, bygger snögrottor, åker skridskor eller står två och två och viskar med varandra. Tänk dig då att det står någon kvar. Någon som inte följer med ut på rasten, utan som står ensam i den tysta korridoren. Det är jag. Det är jag som står där. Ensam. TÄNK DIG EN KLASS
* 5 *
Oeig. Noels magiska 22 feb 2016 .indd 5
2016-02-22 19:36
Oeig. Noels magiska 22 feb 2016 .indd 6
2016-02-22 19:36
*
Kapitel 1 *
VARFÖR ÄR JAG ALLTID
den som blir över?
Jag förstår det inte. Jag funderar förstås ofta på det. Ibland brukar jag stå och stirra på mig själv i spegeln och undra vad det är som gör att jag inte passar in. Det är inte hur jag ser ut som är felet, det vet jag. För jag ser helt vanlig ut. Mörkt hår, lite utstående öron kanske. Men det är inget man direkt lägger märke till. Och det är inget särskilt med mina kläder eller så. Nä, det är något annat. Något som inte syns, men som tydligen är fel och konstigt med mig. Jag har faktiskt försökt, det har jag. Jag har gått
* 7 *
Oeig. Noels magiska 22 feb 2016 .indd 7
2016-02-22 19:36
fram och tillbaka på skolgården och känt mig fånig. Man känner sig fånig när man låtsas att man är väldigt upptagen med att sparka i gruset, fast man egentligen bara går och väntar på att någon ska fråga om man vill vara med. En gång stannade jag framför Tim och Hugo och frågade vad de gjorde för något. Men de tittade bara på varandra, fnissade och fortsatte att bygga på sin snögrotta. De ville inte att jag skulle vara med, det märktes. Och nu är det snart jullov och jag har gått i den nya klassen i nästan en hel termin. Men jag står fortfarande ensam på rasterna. ”Du kan alltid komma till mig om det är något du behöver prata om, Noel”, brukar Maggan säga och andas på mig med sin kaffeandedräkt. Som om jag skulle berätta mina innersta hemligheter för henne! Jag hade minsann hört vad hon sa till en annan lärare om mig en gång. När jag var på väg in i lärarrummet för att fråga en sak hörde jag
* 8 *
Oeig. Noels magiska 22 feb 2016 .indd 8
2016-02-22 19:36
Maggans röst. Den var låg och lite hemlighetsfull. Skvallrig. ”Ja, alltså han tar ju inga egna initiativ. Står bara och hänger på rasten. När någon väl försöker prata med honom så är han sur och trumpen. Och så är han … ja lite lillgammal.” Jag förstod med en gång att det var mig de pratade om. Och det högg till i magen när jag stod där utanför dörren till lärarrummet. ”Han kommer inte in i gruppen”, fortsatte hon och suckade. ”Det är som att de andra barnen drar sig undan, de märker väl att han är lite knepig. Jag förstår inte hur jag ska lösa det.” Det är så hon ser på mig, Maggan. Knepig. Lillgammal. De där fula orden som betyder att man inte passar in, att man är fel på något vis. Efter det vägrade jag att gå ut på rasterna. I början försökte Maggan köra ut mig på skolgården i alla fall, men när hon märkte att det inte hjälpte fick jag lov att vara inne.
* 9 *
Oeig. Noels magiska 22 feb 2016 .indd 9
2016-02-22 19:36
”Vi gör väl så här så länge. Tills … saker och ting löser sig”, sa hon innan hon klapprade iväg till kaffet och skvallret med de andra lärarna. Ibland när jag är ensam i klassrummet står jag vid fönstret och ser ut över skolgården. Jag trycker näsan mot rutan och stirrar på alla glada, normala barn därute. Eller så sitter jag i min bänk och läser. För när jag läser glömmer jag bort alla tomma korridorer och ensamma raster och lärare som suckar och stirrar bekymrat på en. Och jag glömmer bort pappas ledsna axlar och känslan av att allt är dystert och grått. Jag har en röd anteckningsbok som jag skriver upp spännande ord i. Oftast är det vackra ord som jag vill spara på, som mildväder, serpentin och smaragdgrön. Men den här vintern fyllde jag i anteckningsboken med de fulaste ord jag visste: Varböld Slemsäck Klägg
* 10 *
Oeig. Noels magiska 22 feb 2016 .indd 10
2016-02-22 19:36
Fast allt det här var förstås innan det där med den magiska önskelistan. Och den mystiska uteliggaren med guldtanden, Silke och allt annat som hände den där vintern när jag gick i femman. Jag ska berätta precis allting. Men då måste jag börja från början. Och det började den där dagen på bussen, på väg hem från skolan.
* 11 *
Oeig. Noels magiska 22 feb 2016 .indd 11
2016-02-22 19:36